03.3. Åtgärdsprogram för Knivstaån samt Skarvens och Garnsvikens närområden - samrådsmaterial

(1)

Länsstyrelsen Västmanlands län 721 86 Västerås

Telefon 010-224 90 00

Åtgärdsprogram för Knivstaån samt Skarvens och Garnsvikens närområden

-samrådsmaterial

(2)

Länsstyrelsen Västmanlands län 721 86 Västerås

Telefon 010-224 90 00

Utgiven av: Länsstyrelsen Västmanlands län Ansvarigt distrikt: Vattenmyndigheten Norra Östersjön

Foto: Länsstyrelsen Västmanlands län

(3)

Förord

Denna bilaga är en del av åtgärdsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt. Den utgör en sammanfattning av tre av distriktets 84 åtgärdsområden. Sammanfattningen baserar sig på utdrag ur VISS¹ och analyser genomförda av länsstyrelserna och vattenmyndigheterna.

Syftet är att tydliggöra vilka åtgärder som myndigheter och kommuner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska följas i Knivstaåns, Garnsvikens och Skarvens

åtgärdsområden samt vilka fysiska åtgärder som behöver genomföras. Osäkerheten i de fysiska åtgärdernas uppskattade effekter och kostnader kan vara betydande på den lokala skalan eftersom de analyser som de stödjer sig på ibland utgår ifrån information från en grövre geografisk skala. Om det finns information som stödjer andra, mer kostnadseffektiva åtgärder, kan dessa ersätta de fysiska åtgärder som föreslås här.

Enligt miljöbalken² ska ett åtgärdsprogram innehålla:

 uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta,

 vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna,

 när åtgärderna behöver vara genomförda,

 uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor och mellan olika åtgärder, samt

 uppgifter om den förbättring som var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att normen följs.

Myndigheter och kommuner ansvarar för att miljökvalitetsnormer följs och skall inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt detta åtgärdsprogram.²

1 VattenInformationsSystem Sverige. Den databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassningar. www.viss.lansstyrelsen.se

2 5 kap. 6§ om Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning

(4)

Sammanfattning

Här beskrivs vattenstatus, miljöproblem och de åtgärdser som behöver genomföras för att

miljökvalitetsnormerna för ekologisk och kemisk status ska kunna följas i Knivstaåns, Garnsvikens och Skarvens åtgärdsområden.

Alla utom en av åtgärdsområdets 19 ytvattenförekomster har sämre än god ekologisk status. I samtliga vattenförekomster utom två finns miljöproblemet övergödning. I området finns också ett stort antal dammar, markavvattningsföretag och justerade sjötrösklar. Det främst Lejondalssjön, Fysingen och Valloxen med tillhöranade vattendrag som har störst problem med att nå god status avseende fysisk påverkan. De betydande källorna av näringsämnen till Skarven är diffusa och härrör främst från jordbruk, dagvatten och enskilda avlopp. Även hydromorfologisk påverkan på

vattendragen bedöms vara en betydande källa till ökade fosforförluster. För att minska problemen med övergödning krävs en rad åtgärder, främst för att reducera näringsbelastning från jordbruk, dagvatten och enskilda avlopp. Åtgärder för att minska grumling av vatten i Märstaån är

angelägna. Det är viktigt både att minska mängden dagvatten och koncentrationen av förorenande ämnen, samt att rena det dagvatten som bildas.

Om de åtgärder som föreslås i denna bilaga genomförs beräknas alla vattenförekomster utom fem nå god ekologisk status. Norrviken, Vallentunasjön, Edssjön, Oxundasjön och Hagbyån skulle inte nå god ekologisk status med avseende på näringsämnen även om alla föreslagna åtgärder genomfördes, varför det behövs ytterligare åtgärder. Vilka åtgärder som är lämpliga behöver utredas.

Det är sex ytvattenförekomster som inte uppnår god kemisk status (exklusive kvickslilver) på grund av höga halter av nickel, polybromerade difenyletrar (PBDE) och tributyltenn (TBT). Dessa utgörs av Norrviken, Fysingen, Oxundasjön, Oxundaån, Oxundaån-Verkaån och Märstaån. Fyra

vattenförekomster når inte god status för de särskilda förorenande ämnena (SFÄ) som ingår i bedömning av ekologisk status på grund av höga halter av arsenik eller ammoniak. Dessa är

Norrviken, Edssjön, Lövstaån och Märstaån. Föreslagna åtgärder inom åtgärdsområdena utgörs av utsläppsreduktion av miljögifter (t.ex. tillsyn eller omprövning av tillstånd).

Av elva grundvattenförekomster har en förekomst otillfredsställande status på grund av klorid, ytterligare fem förekomster riskerar att inte nå god kemisk status till 2021, varav två stycken har höga sulfatvärden och befinner sig i gränszonen till otillfredsställande status. För att uppnå, och behålla, god kemisk status när det gäller grundvatten är det viktigt att kommuner (Upplandsbro, Vallentuna, Sigtuna, Sollentuna, Täby och Upplands-Väsby) utövar tillsyn av miljöfarlig

verksamhet och potentiellt förorenade områden och att trafikverket genomför vägåtgärder för att minska tillförsel av vägsalt och minska olycksrisker.

För att följa miljökvalitetsnormerna i Knivstaåns, Garnsvikens och Skarvens åtgärdsområden behöver senast 2018 framför allt:

För miljöproblemet övergödning:

 Åkermark strukturkalkas samt våtmarker, anpassade skyddszoner och tvåstegsdiken anläggas för att minska utsläpp av fosfor från jordbruksmark.

 Sigtuna, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna och Knivsta kommuner behöver bedriva nödvändig tillsyn, samt

 länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län bedriva tillsynsvägledning och rådgivning till jordbruksföretag så att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning.

 Jordbruksverket behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning, och

(5)

 Sigtuna, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna och Knivsta kommuner tillse att belastningen av näringsämnen från enskilda avlopp minskar.

 Havs- och Vattenmyndigheten behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning, och

 Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Stockholm, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna, Uppsala och Knivsta i samråd med Länsstyrelsen i Stockholms län tillse att fosforbelastningen från avloppsreningsverk, dagvatten och avloppsledningsnät minskar.

 Naturvårdsverket behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning för att minska fosforbelastningen från dessa källor.

För miljöproblemet miljögifter:

 Danderyd, Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Stockholm, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna, Uppsala och Knivsta kommun bedriva nödvändig tillsyn så att utsläpp av miljöfarliga ämnen minskar och att miljökvalitetsnormer följs,

 Sigtuna och Upplands-Väsby kommun bedriva nödvändig tillsyn av båtklubbar och marinor i avrinningsområden där gränsvärdet för TBT överskrids så att utsläpp av giftiga

båtbottenfärger minskar

För miljöproblemet förändrade habitat genom fysisk påverkan:

 Länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län behöver bedriva nödvändig tillsyn och prövning för att säkerställa fria vandringsvägar vid 10 vandringshinder.

 Havs- och vattenmyndigheten behöver vägleda länsstyrelserna i tillämpningen av

Kammarkollegiets strategi gällande fysisk påverkan vid arbetet med tillsyn och prövning av vattenverksamheter.

 Vidare behöver Riksantikvarieämbetet och Havs- och vattenmyndigheten utveckla riktlinjer och vägledning kring hur värdering och prioritering av bevarandevärda kulturmiljöer som påverkar vattenförekomster ska göras.

 Länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län behöver bedriva nödvändig tillsyn och prövning så att två vattendrag som rensats eller rätats restaureras.

 Havs- och Vattenmyndigheten behöver besluta om nya styrmedel så att ekologiskt funktionella kantzoner anläggs på åtta platser utmed strandzoner i sjöar och vattendrag.

(6)

Åtgärdsprogram för Knivstaån samt Skarvens och Garnsvikens närområden -samrådsmaterial ... 1

Förord ... 3

Sammanfattning ... 4

1 Beskrivning av åtgärdsområdet ... 7

1.1 Status och miljöproblem... 10

1.2 Miljökvalitetsnormer ... 16

2 Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten ... 20

2.1 Övergödning ... 20

2.2 Försurning ... 26

2.3 Miljögifter ... 27

2.4 Främmande arter ... 30

2.5 Förändrade habitat genom fysisk påverkan ... 30

3 Åtgärdsanalys per miljöproblem i grundvatten ... 39

3.1 Näringsämnen ... 39

3.2 Miljögifter ... 39

3.3 Klorid ... 40

3.4 Förändrade grundvattennivåer ... 40

4 Otillräckligt dricksvattenskydd ... 41

4.1 Nulägesbeskrivning ... 41

4.2 Åtgärder ... 42

5 Åtgärder för skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning ... 43

5.1 Natura 2000-områden ... 43

5.2 Skyddade arter enligt habitatdirektivet ... 43

5.3 Nitratkänsliga områden ... 43

6 Förslag till åtgärder, styrmedel och ansvarig... 44

(7)

1 Beskrivning av åtgärdsområdet

Denna bilaga behandlar följande åtgärdsområden: Skarven, Garnsviken och Knivstaån (figur 1). I området finns 19 ytvattenförekomster fördelade på 8 sjöar, två bassänger i Mälaren och nio vattendrag samt elva grundvattenförekomster (figur 2). I området finns också 14 sjöar och 34 vattendragsträckor som klassificeras som övrigt vatten.

Markanvändningen i det 677 km² stora området domineras av skog (48 procent av landytan) följt av jordbruk (28 procent), övrig öppen mark (12 procent) och tätort (11 procent). Öppet vatten utgör ca 50 km². Området är tätbefolkat, med ca 170 000 invånare vilket är ca 270 personer per km² landyta.

Den höga befolkningstätheten innebär lokalt mycket stor belastning på sjöar och vattendrag i området. Elva kommuner ligger helt eller delvis inom området: Danderyd, Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Stockholm, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna i Stockholms län samt Uppsala och Knivsta i Uppsala län.

(8)

Figur 1. Översikt av området: dess plats i distriktet, kommuner, tätorter och markanvändning

(9)

Figur 2. Ytvattenförekomsternas ID-beteckningar.

(10)

1.1 Status och miljöproblem

1.1.1 Ytvatten

Ekologisk status och miljöproblem

Alla utom en av åtgärdsområdets 19 ytvattenförekomster har sämre än god ekologisk status (figur 3).

I samtliga vattenförekomster utom två finns miljöproblemet övergödning. Därutöver förekommer allmänt allvarlig hydromorfologisk påverkan på sjöar och vattendrag. De betydande källorna av näringsämnen till Skarven är diffusa och härrör främst från jordbruk, dagvatten och enskilda avlopp.

Även hydromorfologisk påverkan på vattendragen bedöms vara en betydande källa till ökade fosforförluster. Erosionen av lätteroderade leror är betydande i området och kan orsakas av olika former av markavvattning, dikning, rensning och andra former av arbeten i vatten.

För miljöproblemet miljögifter under ekologisk status återfinns särskilda förorenande ämnena (SFÄ) vilka är en del av de fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorerna. God ekologisk status med avseende på SFÄ uppnås inte i fyra vattenförekomster orsakat av haltöverskridande av följande ämnen:

ammoniak och arsenik.

(11)

Figur 3. Ytvattenförekomster och deras ekologiska status.

Kemisk status och miljöproblem

Samtliga ytvattenförekomster inom åtgärdsområdet har klassificerats att inte uppnå god kemisk status på grund av kvicksilver. Detta är en expertbedömning baserad på en nationell utförd analys.

Kemis status bestäms av om en uppmätt halt av ett prioriterat ämne överskrider sitt gränsvärde. I avsaknad av mätdata sätts ett ämnes status till god. Detta medför att väldigt många

vattenförekomster får god status utan några haltmätningar som styrker detta. Exklusive kvicksilver

(12)

uppnår sex vattenförekomster inte god kemisk status orsakat av haltöverskridande av tributyltenn (TBT), polybromerade difenyletrar (PBDE) och nickel (figur 4).

Figur 4. Ytvattenförekomster och deras kemiska status (exklusive kvicksilver).

(13)

1.1.2 Grundvatten

Kemisk status och risk

En förekomst, SE660180-161975, Stockholmsåsen-Upplands Väsby, har bedömts till kemisk

otillfredsställanda status på grund av höga kloridvärden (figur 5). Förekomsten är även påverkad av tri och tetrakloreten. Ytterliggare två förekomster har höga värden av sulfat och befinner sig i gränszonen till otillfredsställande status; i Stockholmsåsen-Sollentuna, SE659431-162098, är medelvärdet runt 100 mg/L och i Stockholmsåsen-Norrsunda, SE660965-161881, överskrider maxvärdet riktvärdet och medelvärdet är över utgångspunkt för att vända trend. Övervakning bör utökas för att säkerställa underlagsdata och undersöka påverkan från de otalliga eventuellt

förorenade områden som finns i åtgärdsområdet.

Resultat från påverkansanalys visar på mycket stor eller stor potentiell föroreningsbelastning för sex grundvattenförekomster av totalt elva. Dessa sex förekomster är belägna i Skarvens

avrinningsområde och riskerar att inte nå god kemisk status till 2021 utifrån påverkanskälla och/eller uppmätta halter (figur 6).

(14)

Figur 5. Kemisk status i grundvatten.

(15)

Figur 6. Risk för att god status inte uppnås 2021 för grundvatten.

Kvantitativ status och risk

Den kvantitativa status är i överlag god i länet som helhet men det råder stor kunskapsbrist. Inga förekomster riskerar preliminärt att inte nå god kvantitativ status inom åtgärdsområdet. Vid Arlanda finns en geoenergianläggning som utnyttjar Stockholmsåsen för energilagring och uttag och som skulle kunna påverka den kvantitativa statusen. I dagsläget ser man dock inte att åsen påverkas negativt med avseende på kvantitet. Med tanke på de många eventuellt förorenade områden som

(16)

finns längsmed Stockholms åsen så är det teoretiskt möjligt att föroreningar når grundvattnet om någon eller några reservvattentäkter tas i bruk och det medför en grundvattennivå sänkning 1.1.3 Skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning

Inom vattenförvaltningen pekas vissa typer av områden ut som skyddade områden. Detta är områden som är särskilt skyddsvärda och där det finns ett behov av att skyddsarbetet samordnas.

Dessa skyddade områden finns definierade i vattenförvaltningsförordningen och ska inte förväxlas med den typ av områdesskydd som regeleras i miljöbalken (naturreservat, nationalparker,

biotopskydd etc.).

Dricksvattendirektivet (98/83/EG) syftar till att skydda människors hälsa från skadliga effekter av föroreningar i dricksvattnet samt att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent. I åtgärdsområdet Skarven-Närområde finns 6 dricksvattentäkter och i åtgärdsområdet Garnsviken-Närområde en dricksvattentäkt som omfattas av dricksvattendirektivet.

Nitratdirektivet (91/676/EEG) syftar till att minska föroreningen av vatten med nitrat från

jordbruket. Områden som bedöms som känsliga för miljöpåverkan har pekats ut. Åtgärdsområdena Skarven-Närområde, Garnsviken-Närområde och Knivstaån omfattas av direktivets regler för spridning av gödsel och riktlinjerna för god jordbrukarsed.

Avloppsvattendirektivet (91/271/EEG) handlar om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och som en del av direktivet har känsliga vatten pekats ut. Alla vatten i Sverige, inklusive kustvattnet, har pekats ut som känsliga för fosforutsläpp och alla kustvatten från Skåne och upp till Stockholms län, har pekats ut som känsliga för kväveutsläpp.

Badvattendirektivet (76/160/EEG) avser kvaliteten på badvatten vid utpekade badplatser. I

åtgärdsområdet Skarven-Närområde finns 3 badplatser som är skyddade enligt badvattendirektivet.

Samtliga har bra kvalitet eller bättre, och inga åtgärder krävs för att nå miljökvalitetsnormen (kolla upp!).

Fiskvattendirektivet (78/659/EEG) avser kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden. Hela Mälaren (SEF1008) är skyddad enligt

Fiskvattendirektivet. I åtgärdsområdet Skarven-Närområde ligger 1 provpunkt där vattenprover tas för att bedöma status enligt fiskvattendirektivet. Provtagning visar att Skarven har

övergödningsproblem. Halterna av NH4 är förhållandevis höga och kan i vissa fall i kombination med högt pH orsaka förhöjd NH3-halt. Även syrgashalten är lägre än miljökvalitetsnormen.

Natura 2000 syftar till bevarande av biologisk mångfald. Detta görs via och Art- och

habitatdirektivet (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter samt Fågeldirektivet (79/409/EEG). Värdefulla naturtyper och arter ska upprätthållas i så kallad

”gynnsam bevarandestatus”. I urvalet av Natura 2000-områden är endast inkluderat de områden som avsatts till skydd av akvatiska organismer som lever i ytvatten och habitat som består av ytvatten enligt kriterier i Handboken för kartläggning och analys av ytvatten (Naturvårdsverket, handbok 2007:3). I åtgärdsområdena Skarven-Närområde, Garnsviken-Närområde och Knivstaån finns ett Natura 2000 område – Kärringsjön-Mörtsjön (SE0110337-3160). De två sjöarna, som inte är egna vattenförekomster, är klassade till naturtypen 3160 – Dystrofa sjöar och småvatten. Syftet med Natura 2000 området är att populationen av arterna skall kunna fortleva i området och på lång sikt vara livskraftiga.

1.2 Miljökvalitetsnormer

Miljökvalitetsnormer (MKN) är juridiskt bindande kvalitetskrav. Enligt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön är det grundläggande målet för alla vattenförekomster att de ska uppnå god ekologisk och kemisk status till 2015. För alla vatten gäller dessutom icke-

(17)

försämringskravet vilket innebär att tillståndet i vattenförekomsten inte får försämras. Icke- försämringskravet gäller per kvalitetsfaktor.

Miljökvalitetsnormer för vatten formuleras på olika sätt beroende på vilken typ av vattenförekomst de berör. För ytvatten finns miljökvalitetsnormer för kemisk och ekologisk status, medan det för grundvatten finns miljökvalitetsnormer för kemisk och kvantitativ status. För vattenförekomster som är del av områden som är skyddade enligt andra direktiv, till exempel art- och habitatdirektivet (Natura 2000) och nitratdirektivet ställs det även kompletterande krav på vattenkvaliteten. Det strängaste kravet ur miljösynpunkt gäller i dessa fall.

I en del vattenförekomster har det bedömts att det inte är tekniskt möjligt eller att det medför orimliga kostnader att uppnå god ekologisk status/potential till år 2015. Vattenmyndigheten har i dessa fall beslutat om undantag från kravet på att vattenförekomsten ska uppnå god ekologisk status/potential till år 2015. Beslut om miljökvalitetsnormer togs av vattendelegationen för Norra Östersjöns vattendistrikt den xxx 20XX.

Observera att det i skrivande stund fortfarande pågår kvalitetssäkring av statistiken över MKN. För uppdaterad information om vilka miljökvalitetsnormer som har föreslagits för respektive

vattenförekomst hänvisas till VISS samt den tabell med MKN för samtliga vattenförekomster i vattendistriktet, som finns tillgänglig på Vattenmyndighetens webbplats

www.vattenmyndigheterna.se.

1.2.1 Ytvatten

En av de 19 ytvattenförekomsterna har idag miljökvalitetsnormen god ekologisk status. Övriga vattenförekomster har tidsundantag till 2021, det vill säga miljökvalitetsnormen god ekologisk status 2021. Skälen till tidsundantagen är orimliga kostnader och tekniskt omöjligt (tabell 1).

(18)

Tabell 1. Miljökvalitetsnormer för ekologisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god eller hög status 2015

Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak

Norrviken SE659728-161988 God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt)

Oxundaån-Hagbyån SE659763-162415 God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt)

Vallentunasjön SE659771-162546 God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt)

Edssjön SE659979-161732

Oxundaån-Väsbyån SE660017-161767 God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt)

Lejondalssjön SE660523-160785 God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt)

Oxundaån-Verkaån SE660620-161836 God ekologisk status 2015

Lejondalsbäcken SE660630-160917 God ekologisk status 2021 Övergödning,

Konnektivitet (Tekniskt omöjligt)

Oxundasjön SE660637-161566 God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt)

Oxundaån SE660670-161573 God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt)

Fysingen SE660749-161885 God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt)

Oxundaån-Hargsån SE660768-162390 God ekologisk status 2015 Mälaren-Skarven SE661108-160736

Mälaren-Garnsviken SE661499-160931

Märstaån SE661509-161755 God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt)

Lövstaån SE662018-161144 God ekologisk status 2021 Övergödning, Konnektivitet,

Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Valloxen SE662383-161313 God ekologisk status 2021 Övergödning,

Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Lövstaån SE662760-161234 God ekologisk status 2021 Morfologiska förändringar

(Orimliga kostnader)

Kemisk status

Miljökvalitetsnormer för kemisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god kemisk status, se Tabell 2. Alla ytvattenförekomster har miljökvalitetsnormen god kemisk status 2015, men med

(19)

sänkt kvalitetskrav för kvicksilver på grund av förhöjda bakgrundshalter. PBDE och TBT- föreningar utgör så kallade persistenta, bioackumulerande och toxiska ämnen (PBT-ämnen) vilket medför att deras nedbrytning i miljön sker väldigt långsamt. Medan PBDE sprids diffust så är

spridningen av TBT mer punktkällabetonad. Detta sammantaget motiverar ett allmänt tidsundantag 2027 för PBDE och 2021 för TBT för nå god kemisk status.

Tabell 2. Miljökvalitetsnormer för kemisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god kemisk status 2015

Vatten- förekomst

ID Miljökvalitets -norm

Undantag Ämne År Motivering

Norrviken SE659728- 161988

God kemisk status 2015

Sänkt krav Tidsundantag

Hg

PBDE 2027

Förhöjd bakgrundshalt PBT-ämne

Fysingen SE660749- 161885

God kemisk status 2015

Sänkt krav Tidsundantag Tidsundantag Tidsundantag

Hg PBDE TBT Nikel

2027 2021 2021

Förhöjd bakgrundshalt PBT-ämne

PBT-ämne Orimliga kostander

1.2.2 Grundvatten

Alla vattenförekomster har miljökvalitetsnormerna god kvantitativ status 2015 och god kemisk grundvattenstatus 2015, med undantag för klorid med tidsfrist till 2021 för förekomsten SE660180- 161975 med skälet tekniskt omöjligt.

1.2.3 Kompletterande krav för skyddade områden

Sjöarna i Natura 2000-området Kärringsjön-Mörtsjön (SE0110337-3160 är klassade som Myrsjöar (3160). Dessa naturtyper ska vara naturligt dystrofa (naturligt näringsfattiga och humusrika med svagt surt vatten) och därmed ha låg grad av antropogen belastning med avseende på bland annat försurade ämnen, partiklar, näringsämnen och miljögifter. För att upprätthålla viktiga funktioner och strukturer ska även hydrologin i strandzonen vara intakt och vandringsvägar fria i anslutande vattensystem (dvs inga antropogena vandringshinder). Bevarandemålen för gynnsam

bevarandestatus för denna naturtyp sammanfaller därför med god ekologisk status.

Kompletterande krav enligt nitratdirektivet redovisas i kapitel 5.3.

(20)

2 Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten

2.1 Övergödning

Övergödning orsakas av för stora mängder av växtnäringsämnena fosfor och kväve i vattnen. Allt vatten kan drabbas, såväl vattendrag, sjöar, kustvatten och Östersjön som helhet. Näringsämnena kan ha sitt ursprung från utsläpp till vatten, från till exempel industrier, lantbruk,

avloppsreningsverk och enskilda avlopp. De kan också spridas via luften i form av kväveoxider och ammoniak från till exempel trafik, värmekraftverk och lantbruk. De näringsämnen som inte tas upp av växter och mikroorganismer på land sköljs så småningom ut och göder växtlivet i vattendrag, sjöar och slutligen havet.

I sjöar och vattendrag är det vanligen för mycket fosfor som är den största orsaken till

miljöproblemet övergödning. Detta beror på att fosfor oftast är det ämne det råder störst brist på och som därför styr tillväxten av växtplankton och påväxtalger. Övergödning bedöms därför i första hand av halten totalfosfor i vattnet. Halten av kväve har dock visat sig vara av betydelse för primärproduktionen i många sjöar under framförallt högsommaren. För rotade vattenväxter är dessutom tillgången på kväve av större betydelse än fosfor. Även om kvävehalten inte är begränsande för algerna så kan den ha betydelse för artsammansättningen, eftersom t ex cyanobakterier gynnas av låga kvävehalter. Förutom halterna av fosfor och kväve kan vissa biologiska kvalitetsfaktorer användas för att bedöma om ett vatten har övergödningsproblem.

Växter visar en direkt respons på ökad mängd fosfor och kväve i vattnet. I sjöar görs därför en bedömning av makrofyter och växtplankton och i vattendrag bedöms kiselalger. Förändringar i växtsammansättningen kan i sin tur påverka djursamhället. Övergödningsproblem kan därför även bedömas genom att undersöka bottenfauna och fisksamhället.

Effekterna av övergödning är på många sätt likartad i sjö och hav men i kustvattnet påverkar både halterna av fosfor och kväve övergödningssituationen. Detta eftersom både kväve och fosfor

begränsar tillväxten av växtplankton, dock vid olika tidpunkter på året. Generellt är vårblomningen av växtplankton begränsad av kväve och blomningarna sommartid begränsade av fosfor. Till skillnad från i sjöar och vattendrag är bedömningen av miljöproblemet övergödning i kustvatten därför baserad på halter av såväl kväve som fosfor. Förutom halter av näringsämnen används även ett antal biologiska kvalitetsfaktorer som visar på övergödning.

2.1.1 Tillstånd

Övergödning är ett generellt problem i stora delar av Skarvens åtgärdsområde, framförallt inom Oxundaåns avrinningsområde där flertalet av vattenförekomsterna berörs (figur 7). Bland sjöarna i Oxundaåns avrinningsområde är Vallentunasjön, Edssjön, Norrviken och Oxundasjön värst

drabbade, där status för flera övergödningsindikatorer ligger inom intervallet måttlig till dålig. Detta gäller främst totalfosfor, men bortsett från Oxundasjön uppnår dessa sjöar inte heller god status med avseende på växtplankton. För Norrviken gäller dessutom att makrofyter fått otillfredsställande status. Även Fysingen har indikationer på övergödning, men detta enbart i fråga om status för växtplankton. Av vattendragen berörs Väsbyån, Hargsån, Hagbyån och Oxundaåns utlopp i Mälaren, med status för totalfosfor inom intervallet måttlig till dålig. Hagbyån, Väsbyån och Oxundaån har dessutom fått måttlig status med avseende på kiselalger.

Märstaån är utsatt för ett stort påverkanstryck och detta återspeglas i de biologiska

bedömningsgrunderna för bottenfauna och kiselalger. Detta behöver dock inte bero på ett renodlat övergödningsproblem. Andra faktorer, som ökad grumlighet på grund av ökad erosion från

åkermarken, kan ha betydelse. De uppmätta totalfosforhalterna i mynningen har enligt

(21)

bedömningsgrunderna god status, dock nära gränsen till måttlig status. Det går inte att beräkna ett reduktionsbehov av näringsämnesbelastningen utifrån bedömningsgrunderna för fosfor.

Figur 7. Vattenförekomster som har miljöproblemet övergödning.

(22)

Lövstaån är ett eutrofierat vattendrag med höga halter av både fosfor och kväve. Diffus påverkan från jordbruksmark är den dominerande källan till fosfor och kväve i åns nedre delar men även påverkan från Knivsta avloppsreningsverk är betydande. Övriga antropogena källor utgörs främst av dagvatten och enskilda avlopp.

Mälarbassängen Skarven har indikationer på övergödning i och med måttlig status för näringsämnen och klorofyllhalt. Dock har Skarven god status för ljusförhållanden (siktdjup). Utfallet för siktdjupet är särskilt motsägelsefullt sett till utfallet för klorofyllhalten. Referensvärdet för siktdjup borde vara avsevärt högre. Periodvis internbelastning av sedimentbundet fosfat och/eller vertikalmigration av kvävefixerande cyanobakterier kan vara en delorsak till att klorofyllhalterna är förhållandevis höga.

Fosfathalterna i bottenvattnet är generellt höga och det förekommer perioder med hypoxi i

bottenvattnet under vintermånaderna och sensommaren, med återkommande utpräglad anoxi under september. Det järnbundna fosfat som frigörs från sedimenten under dessa perioder återförs till vattenmassan under vår- och höstcirkulationen. Att totalfosforhalterna i ytvattnet i princip halveras från våren till sommaren kan till stor del förklaras om vattnets omsättningstid är kort. Utöver internbelastning av fosfor kan övergödningsproblematiken även härledas till de förhållandevis höga halterna av nitrit- och nitratkväve.

2.1.2 Förbättringsbehov

För att nå god status med avseende på näringsämnen behöver fosfortillförseln till vatten minska med ca 3700 kg. Hur dessa reduktionsbehov fördelar sig mellan vattenförekomsterna framgår av Figur 8.

Förbättringsbehovet baserar sig på skillnaden mellan uppmätt koncentration i vattendraget och den koncentration som krävs för att nå god ekologisk status. För att översätta detta ”koncentrations- beting” till ett reduktionsbehov i kg fosfor så har modellerade fosfortransporter från SMED använts³. Vattenförekomstsjöarna med störst behov av en minskad fosfortillförsel är Skarven, Vallentunasjön, Norrviken, Garnsviken, Edssjön och Oxundasjön. Bland vattendragen är det Hagbyån, Väsbyån, Hargsån, Oxundaåns och Lövstaån som har störst behov.

3 Ejhed m.fl. 2011. Beräkning av kväve- och fosforbelastning på vatten och hav för uppföljning av miljökvalitetsmålet ingen övergödning. SMED rapport Nr 56. http://www.smed.se/wp-content/uploads/2011/10/SMED-56-20111.pdf

(23)

Figur 8. Status med avseende på näringsämnen samt hur mycket fosfortillförseln till vatten behöver minska för att nå god status.

(24)

2.1.3 Källor till påverkan

Som framgår av figur 9 är fosfortillförsel från jordbruket den dominerande källan. Andra betydande källor är dagvatten och enskilda avlopp.

Figur 9. Källfördelning av fosfor för området.

2.1.4 Åtgärder

Genomförda och planerade åtgärder 2010-2015

Utförda åtgärder i området har främst omfattat dagvattenhantering och anläggning av våtmarker och dagvattendammar.

Föreslagna åtgärder

Föreslagna åtgärder beräknas kunna minska belastningen av fosfor till området med över 7 ton per år.

Åtgärderna omfattar främst åtgärder i jordbruksmark, men även dagvattenåtgärder och enskilda avlopp har stor potential. Det är också viktigt att åtgärda Knivsta avloppsreningsverk, som periodvis släpper ut höga halter av ammonium till Knivstaån/Lövstaån.

Åtgärder på jordbruksmark beräknas kunna minska belastningen av fosfor med drygt 4300 kg i hela området. Störst är potentialen i Skarvens åtgärdsområde. De åtgärder som beräknas kunna leda till de största fosforminskningarna inom jordbruket är fosfordammar och andra våtmarker (ca 2300 kg), strukturkalkning (ca 1000 kg) anpassade skyddszoner (ca 350 kg), kalkfilterdiken (250 kg) och

tvåstegsdigen (130 kg). Eftersom de också är de mest kostnadseffektiva åtgärderna bör de genomföras i stor omfattning om de totala kostnaderna ska minimeras.

Strukturkalkning är en både effektiv och billig åtgärd på lerhaltiga jordar. Den förbättrar

åkermarkens struktur och kan leda till högre och jämnare skördar samt minskad bränsleåtgång vid jordbearbetning.

14%

16%

58%

3%

1%

7%

Enskilda avlopp Dagvatten

Jordbruk Skog

Avloppsreningsverk Industri

Övrigt

(25)

Anpassade skyddszoner på åkermark anläggs där risken för erosion och läckage är som störst. Därmed ökar effektiviteten per arealenhet för skyddszonen. Våtmarker och fosfordammar kan anläggas där hydrologin och topografin är lämplig. Rätt anlagda är de effektiva fosforsänkor.

Tvåstegsdiken utgörs av en mittfåra som omges av terrasser på högre nivå. Vid normala flöden går vattnet nere i fåran och vid högre flöden stiger vattnet upp på terrasserna. Transporten av

suspenderat material, fosfor och kväve minskar längs ett tvåstegsdike jämfört med ett konventionellt dike. Samtidigt minskar underhållskostnaderna och risken för översvämningar. Både våtmarker och tvåstegsdiken minskar risken för översvämningar, samtidigt som de reducerar läckaget av

näringsämnen.

Det finns ca 2000 enskilda avlopp i hela området. Om de som idag inte uppfyller kraven för normal skyddsnivå åtgärdas så att kraven nås kan belastningen av fosfor till avrinningsområdet minska med ca 600 kg. Om kraven för hög skyddsnivå uppnås, till exempel genom anslutning till kommunalt vatten och avlopp, kan belastningen minska med ytterligare 800 kg. Vid dessa beräkningar har ingen hänsyn till anläggningens avstånd till vatten eller retention i mark tagits. I området finns också 22 mindre reningsverk och 1 större, Knivsta reningsverk. Om de mindre installerar effektivare rening (ner till 0,3 mg/l) kan belastningen av fosfor minska med drygt 70 kg per år. Knivsta reningsverk bidrar med ammonium till Knivstaån/Lövstaån i mängder som orsakar att halterna av ammoniak periodvis hotar att bli toxiska. Reningsverket beräknas inom två år att nå det antal

personekvivalenter som tillståndet medger. Vid en omprövning kan krav på effektivare kväverening ställas. Effektivare rening av fosfor (ner till 0,1 mg/l) kan enligt beräkningar ge en minskad belastning av fosfor på upp till 70 kg. Vid prioritering av vilka avlopp och reningsverks som ska åtgärdas måste hänsyn tas till retentionen i mark och hur stor lokal påverkan anläggningen har.

I de delar av området som är tätt bebyggda med bostäder eller industriområden är dagvattenåtgärder viktiga för att minska belastningen av fosfor, kväve och miljögifter. Dagvattenåtgärder beräknas kunna reducera fosforbelastningen med ca 1300 kg per år i hela området. Beräkningen är baserad på dagvattendammar med en sammanlagd areal av 43 ha och med en uppskattad effekt av 31 kg/ha och år. Andra typer av dagvattenåtgärder kan i många fall vara lämpligare än dagvattendammar, t.ex.

vid brist på passande mark. Dagvattendammar skall ses som ett exempel på en effektiv åtgärd.

Andra lämpliga dagvattenåtgärder kan vara infiltrationsmagasin, artificiell våtmark, biofilter, dagvattenbrunn, permeabel vägbeläggning eller svackdiken. För att nå denna effekt måste allt dagvatten passera en reningsanläggning. I tätbebyggda områden kan det vara svårt att hitta mark som lämpar sig för dagvattendammar. Lika viktigt är därför att förhindra uppkomsten av dagvatten genom att minska andelen hårgjord yta och att inte bebygga de grönområden som finns kvar i närheten av sjöar och vattendrag.

Det finns uppskattingsvis över 1600 hästar i hela åtgärdsområdet (Knivsta kommun ej medräknat), relativt jämnt fördelade över områdets landsbygd. Vattendragen i området har problem med erosion och övergödning. Under vissa omständigheter kan hästhållning generera ett stort läckage av närsalter och kraftig erosion. Tillsyn av hästgårdar kan därför vara en effektiv åtgärd för att minska erosion och närsalttransport till sjöar och vattendrag.

Förbättringsbehovet i hela området är 3700 kg/år vilket är mindre än åtgärdspotentialen. Behovet är dock inte jämnt fördelat över området. Norrviken, Vallentunasjön, Edssjön, Oxundasjön och

Hagbyån skulle inte nå god ekologisk status med avseende på näringsämnen även om alla föreslagna åtgärder genomförs. Därför behöver ytterligare åtgärder i dessa avrinningsområden genomföras. En möjlighet som behöver utredas är att restaurera sjöarna genom att kemiskt binda fosfor i sedimenten eller att fiska ut vitfisk. Utfiskning, eller så kallad biomanipulation har en positiv effekt på siktdjupet och minskar risken för att braxen och andra fiskar som födosöker på botten genom sin aktivitet ökar resuspensionen av sediment med ökad frisättning av fosfor som följd. Ett sådant projekt pågår för närvarande i Vallentunasjön. Innan en sjörestaurering kan bli aktuell måste dock belastningen från tillrinnande vattendrag och omgivande land minska till en nivå som inte leder till att näringshalterna ökar igen efter en restaurering.

(26)

Området är även utpekat enligt nitratdirektivet och omfattas av direktivets regler för spridning av gödsel och riktlinjer för god jordbrukssed.

Tabell 3. Åtgärder^a för att nå God ekologisk status med avseende på näringsämnen (endast fosfor) rangordnade efter kostnadseffektivitet

Åtgärdskategori Åtgärds-

storlek

Enhet storlek

Effekt (kgP/år)

Kostnad (kr/år)

Kostnadseffektivitet (kr/kgP år)

Strukturkalkning 8 800 Hektar 1 200 0 0

Anpassade skyddszoner på åkermark

890 Antal 470 270 000 570

Våtmark - fosfordamm 13 Hektar 870 650 000 740

Minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel

170 280 000 1 700

Dagvattendamm 43 Hektar 1 300 7 800 000 5 800

Våtmark för näringsretention 620 Hektar 1 600 10 000 000 6 200

Tvåstegsdiken 19 000 Meter 130 850 000 6 600

Kalkfilterdiken 2 800 Hektar 270 1 800 000 6 700

Permanent EA åtgärdat från IG till kommunalt VA

280 Antal 470 3 100 000 6 700

Ökad rening av P till 0,1 mg/l vid avloppsreningsverk

0,12 Ton 180 1 200 000 6 900

Skyddszoner, 0-2 meter 50 Hektar 13 100 000 7 800

Åtgärdande av EA till normal

skyddsnivå 700 Antal 360 4 200 000 11 000

Skyddszoner, 2-6 meter 100 Hektar 14 200 000 15 000

Skyddszoner, 6-10 meter 98 Hektar 7,9 200 000 25 000

SUMMA 7 100 31 000 000

a För information om enskilda vattenförekomster, se beskrivning i texten eller VISS⁴

2.2 Försurning

Sura och försurade vatten förekommer inte i området. Avrinnande vatten håller mycket hög buffertkapacitet mätt som alkalinitet.

4 http://www.viss.lansstyrelsen.se/

(27)

2.3 Miljögifter

God kemisk status (exklusive kvicksilver) uppnås inte i vattenförekomsterna Norrviken, Fysingen, Oxundasjön, Oxundaån, Oxundaån-Verkaån och Märstaån (Figur 3).

Denna bedömning baseras på haltmätningar av PBDE i fisk från år 2011-2012 för Norrviken (10 fiskar) och från år 2010 till 2011 för Fysingen (18 fiskar) överskridande tillåten halt i fisk,

haltmätning av TBT i vatten från år 2006 för Fysingen (ett mättillfälle) överskridande maximalt tillåten halt och halt av nickel i vatten (uppmätt alternativt framräknad filtrerad halt korrigerad för bakgrundshalt) från såväl år 2009 och 2012 för Fysingen (2 mättillfällen), från år 2011 och 2012 för Oxundasjön (12 mättillfällen), från år 2011 och 2012 Oxundaån (12 mättillfällen), från år 2012 för Oxundaån-Verkaån (4 mättillfällen) och från år 2012 och 2013 för Märstaån (12 mättillfällen) överskridande tillåten årsmedelhalt.

God status med avseende på särskilda förorenande ämnen uppnås inte i vattenförekomsterna Norrviken, Lövstaån, Edssjön och Märstaån.

Denna bedömning baseras på framräknade halter av ammoniak (från uppmätt halt

ammoniumkväve) i vatten från år 2007 till 2012 för Norrviken (25 mättillfällen), från år 2007 till 2013 för Lövstaån (143 mättillfällen), från år 2007 till 2012 för Edssjön (9 mättillfällen)

överskridande halt för kronisk och/eller akut exponering och haltmätningar av filterad halt arsenik (korrigerad för bakgrundshalt) i vatten från år 2012 för Märstaån (10 mättillfällen) överskridande tillåten årsmedelhalt.

I sjöar som Norrviken och Edssjön, vilka är mycket näringsrik, kan soliga dagar medföra en väldigt hög primärproduktion som driver upp pH i ytvattnet. Om ammonium samtidigt frigörs från

bottensediment på grund av ansträngda syrgasförhållanden kan detta medföra att överskridande av toxisk halt för akut exponering av ammoniak.

Detaljerade beskrivningar av statusklassning och miljöövervakning i åtgärdsområdet finns publicerade i VISS (http://www.viss.lansstyrelsen.se/).

I dagsläget finns det oklarheter i vilka åtgärder som behöver genomföras för att uppnå god kemisk status i området. Vilka källor som kan kopplas till påvisade föroreningar och vilka åtgärder som är rimliga att utföra behöver utredas.

Samtliga vattenförekomster har sänkt status med avseende på parametern kvicksilver. Detta beror på att det, i direktiv 2013/39/EU, angivna gränsvärdet för kvicksilver i biota utifrån en nationell analys anses överstigas i samtliga av Sveriges ytvattenförekomster.

Förbättringsbehov för att nå god status anges som skillnad i uppmätt halt och dess differens till fastslagit gränsvärde/föreslaget gränsvärde för expertbedömning/klassgräns. Se Tabell 4 för förbättringsbehov (exkl. kvicksilver) för respektive vattenförekomst för att uppnå god status.

(28)

Tabell 4. Förbättringsbehovet, exkl. kvicksilver, för respektive parameter, vattenförekomst och aktuellt matrisgränsvärde (vv = våtvikt)

Vattenförekomst Parameter/

kvalitetsfaktor

Uppmätt halt Gränsvärde/

klassgräns

Matris Förbättrings- behov Norrviken

SE659728-161988

PBDE Ammoniak

0,076 µg/kg vv 6,81 µg/l

0,0085 µg/kg vv¹ 6,8 µg/l²

Biota Vatten

0,0675 µg/kg vv Beräknas ej⁴ Oxundasjön

SE660637-161566

Ni, filterad halt 4,67 µg/l 4,0 µg/l³ Vatten 0,67 µg/l

Oxundaån SE660670-161573

Oxundaån- Verkaån

SE660620-161836

Fysingen

SE660749-161885

PBDE TBT Ni, filterad halt

0,0663 µg/kg vv 2,9 ng/l 8,8 µg/l

0,0085 µg/kg vv¹ 1,5 ng/l² 4,0 µg/l³

Biota Vatten Vatten

0,0578 µg/kg vv Beräknas ej⁴

4,8 µg/l Märstaån

SE661509-161755

Ni, filterad halt As, filterad halt

4,3 µg/l 1,17 µg/l

4,0 µg/l³ 0,5 µg/l³

Vatten Vatten

0,3 µg/l 0,67 µg/l Edssjön

SE659979-161732

Ammoniak 14,26 µg/l 6,80 µg/l² Vatten Beräknas ej⁴

Lövstaån SE662018-161144

Ammoniak Ammoniak

20,97 µg/l 2,96 µg/l

6,80 µg/l² 1,0 µg/l³

Vatten Vatten

Beräknas ej⁴ 1,96 µg/l 1) Gränsvärde för tillåten halt i fiskmuskel.

2) Gränsvärde/klassgräns för maximalt tillåten uppmätt halt i vatten.

3) Gränsvärde/klassgräns för tillåten årsmedelhalt i vatten.

4) Beräknas inte p.g.a sänkt status är ett resultat av att gränsvärde för maximalt tillåten halt överskridits.

2.3.3 Källor till påverkan

Förhöjda halter av miljögifter i miljön, både organiska och oorganiska, är i huvudsak ett resultat av antropogen påverkan. Orsaken kan vara långväga diffus spridning eller en lokal spridning från punktkällor. Ett naturligt läckage av vissa miljögifter, till exempel metaller från berggrunden, kan även leda till förhöjda halter. Inom åtgärdsområdet finns det diffusa källor som dagvattenutsläpp, förorenade sediment och förorenade områden, men även punktkällor som industrier, reningsverk och hamnverksamhet.

Tabell 5 innehåller aktuell information om ”betydande potentiell påverkanskälla” vilka utgörs av tillståndspliktiga miljöfarliga A- och B-verksamheter och eventuellt förorenade områden med

riskklass 1 och ”ytterligare potentiell påverkanskälla” som kan ha påverkan på respektive nedklassad vattenförekomst. Tabellen exkluderar dagvattenpåverkan. Inom arbetet med förorenade områden är objekt med riskklass 1 och 2 prioriterade för fortsatta utredningar och undersökningar för att utreda om ett område är konstaterat förorenat eller inte. (mer information om arbetet med förorenade områden finns på www.lansstyrelsen.se/stockholm/fororenade-omraden)

Vidare påverkansanalyser med avseende på miljögiftsbelastning från dagvatten, miljöfarliga verksamheter och förorenad mark/sediment bör utföras för att mer precist kvantifiera eventuella påverkan på vattenförekomsternas vattenkvalitet.

(29)

Tabell 5. Kartlagda och potentiella källor till spridning av miljögifter som kan ha påverkan på nedklassningen av vattenförekomsternas status med avseende på miljögifter

kvalitetsfaktor

Betydande potentiell Påverkanskälla (RK=riskklass)

Ytterligare potentiell Påverkanskälla (RK=riskklass) Norrviken

SE659728-161988

PBDE, Ammoniak

Punktkällor Miljöfarlig A- och B- verksamhet: inte-IPPC: 6 st

Diffusa

Jordbruksmark, Enskilda avlopp

EBH-objekt¹; 6 st RK 2 (2 sediment)( 126846, 126919, 188445, 184362, 126861, 126861), 6

st RK 3 (3 sediment), 2 st RK 4, 178 st oklassade Okänt antal C- och U-verksamheter

(t.ex. avloppsreningsverk) Oxundasjön

SE660637-161566

Nickel, filterad halt

Diffusa EBH-objekt¹; 2 st RK 3 (2 sediment), 3 st oklassade

Okänt antal C- och U-verksamheter Oxundaån

SE660670-161573

Diffusa EBH-objekt¹; 1 st RK 3, 3 st oklassade Okänt antal C- och U-verksamheter Oxundaån-Verkaån

SE660620-161836

EBH-objekt¹; 1 st RK 4, 5 st oklassade Okänt antal C- och U-verksamheter Fysingen

SE660749-161885

PBDE, TBT, Nickel, filterad

halt

EBH-objekt¹; 3 st RK 3, 30 st oklassade Okänt antal C- och U-verksamheter Märstaån

SE661509-161755

Nickel, filterad halt, Arsenik,

filterad halt

Punktkällor Miljöfarlig A- och B- verksamhet: IPPC: 1 st inte- IPPC: 12 st

EBH-objekt¹; 2 st RK 2 (131436, 131435), 4 sr RK 3, 62 st oklassade (1 sediment)

Okänt antal C- och U-verksamheter Edssjön

SE659979-161732

Ammoniak Diffusa Okänt antal C- och U-verksamheter

(t.ex. avloppsreningsverk) Lövstaån

SE662018-161144

Ammoniak Punktkällor Reningsverk: 1 st Diffusa

Jordbruksmark, Enskilda avlopp

Okänt antal C- och U-verksamheter (t.ex. avloppsreningsverk)

1) Uttag från Länsstyrelsens EBH-stöd 2014-09-01. Numren inom parantes är ID-nummer i databasen ”EBH-stödet”. Databasen innehåller information om hur EBH-objekt (EBH är en förkortning av efterbehandling). EBH-objektens status kan förändras med tid. Databasen är inte heltäckande och mer information kan finnas hos andra tillsynsmyndigheter som t.ex. kommuner och generalläkaren. Databasen innehåller främst uppgifter om nedlagda verksamheter.

Inom åtgärdsområdet har två förorenade områden åtgärdats. Uppgifter om sanerade områden är bristfälliga och antalet sanerade områden kan vara högre. En annan vidtagen åtgärd är odling utan bekämpningsmedel.

I databasen EBH-stöd fanns 2014-09-01 dessutom uppgifter om 6 förorenade områden där en saneringsåtgärd pågår.

Föreslagna fysiska åtgärder är att arbeta förebyggande vid utsläppskällan med utsläppsreduktion av miljögifter, rening av dagvatten och anläggande av båtbottentvättar (Tabell 6).För att minska belastningen av närsalter föreslås dagvattendammar motsvarande ca 90 ha i området (se kap 2.1.4).

Dagvattenåtgärder är även viktiga för att minska belastningen av miljögifter. De bör därför planeras för kostnadseffektiv reducering av både övergödande ämnen och miljögifter. Utöver dessa fysiska åtgärder finns ett behov av åtgärdsutredningar för betydande påverkanskällor.

(30)

Tabell 6. Föreslagna fysiska åtgärder för att nå god status för miljögifter

kvalitetsfaktor

Åtgärd Kostnad (kr/år)*

Norrviken

SE659728-161988 PBDE Utsläppsreduktion av miljögifter

Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter

Oxundasjön

SE660637-161566 Nickel Utsläppsreduktion av miljögifter

Oxundaån

Oxundaån-Verkaån

Fysingen

SE660749-161885 Nickel, PBDE Utsläppsreduktion av miljögifter

TBT Anläggande av båtbottentvätt 1 200 000

Märstaån

SE661509-161755 Arsenik, Nickel Utsläppsreduktion av miljögifter Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter Edssjön

SE659979-161732 Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter Lövstaån

SE662018-161144 Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter

* Investeringskostnaden för åtgärder med en livslängd som är längre än ett år har räknats om till en årlig kostnad baserad på åtgärdens livslängd och en diskonteringsränta på 4%.

2.4 Främmande arter

De bedömningsgrunder som används inom vattenförvaltningen är inte eller mycket lite anpassade till att bedöma ekologiska effekter av främmande arter. Det är därför i nuläget inte möjligt att bedöma huruvida en främmande art sänker eller höjer den ekologiska statusen.

2.5 Förändrade habitat genom fysisk påverkan

Miljöproblemet Förändrade habitat genom fysisk påverkan avser alla typer av fysiska förändringar som är orsakade av människan och som påverkar hydromorfologin och därmed livsmiljöerna i ett

vattenområde. Ingrepp i vattenmiljön som sjösänkning, dämning, utdikning och muddring är exempel på den här typen av fysiska förändringar. Fysiska förändringar påverkar de hydrologiska och morfologiska processerna som skapar förutsättningarna för de akvatiska livsmiljöerna. De fysiska förändringarna indelas förändringar avseende konnektivitet, flöde och morfologi, beroende på vilken typ av fysisk påverkan de medför.

Inom sammanfattningsområdet finns ett antal vattenföretag i form av damm,

markavvattningsföretag, justerade sjötrösklar osv. Avrinningsområdet är komplext med allt från tätortsmiljöer, jordbruksmark och naturreservat samt är bitvis kraftigt påverkat avseende fysiska förändringar. Det är främst Lejondalssjön, Fysingen och Valloxen med tillhöranade vattendrag som har miljöproblemet Förändrade habitat genom fysisk påverkan (figur 10). Samtliga Mälarbassänger som utgör egna vattenförekomster påverkas till stor del av Mälarens huvudreglering, därav är både Skarven och Garnsviken påverkade av detta inom sammanfattningsområdet.

(31)

Figur 10. Vattenförekomster där Förändrade habitat genom fysisk påverkan angivits som miljöproblem.

Klassificering av ekologisk status sker genom bedömning av biologiska, hydromorfologiska, samt fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. De hydromorfologiska faktorerna är stöd till de biologiska faktorerna och visar på antropogena förändringar i den akvatiska miljön genom påverkan på

(32)

hydrologiska eller morfologiska förhållanden. Hydromorfologin består i sin tur av de tre kvalitetsfaktorerna konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd.

Konnektivitet

Konnektivitet är ett mått på möjligheten för vattenlevande organismer eller landlevande organismer, med del av sin livscykel i vatten, att förflytta sig upp- och nedströms i vattendrag eller längs grunda områden i sjöar. Följden av bristande konnektivitet är att fiskar och andra vattenlevande arter inte längre kan röra sig fritt i vattensystemet. Konnektiviteten bedöms om möjligt utifrån vilka fiskarter med vandringsbehov man hittat i vattenförekomsten, i förhållande till vilka arter som borde finnas.

De flesta fiskarter har ett behov av att vandra och vandrar mellan flera ytvattenförekomster under del av sin livscykel. I praktiken har man inte alltid haft tillgång till data som visar tillgången på fisk.

Man har istället gjort en indirekt bedömning utifrån befintliga vandringshinders passerbarhet, vattenförekomstens placering i vattensystemet samt fiskars beteende.

I sammanfattningsområdet finns relativt få vandringshinder och statusklassningen visar att fyra vattendrag och fem sjöar har sämre än god status med avseende på konnektivitet (figur 11).

(33)

Figur 11. Status avseende konnektivitet i sjöar och vattendrag.

Hydrologisk regim

Hydrologisk regim i vattendrag beskrivs av det hydrologiska tillstånd en vattenförekomst har med avseende på flödesvolym, flödesdynamik och tillgänglig flödesenergi. Flödesvolymen bestämmer vilken utbredning akvatiska habitat kan ha och därmed var de vattenlevande organismerna kan leva.

Flödesdynamiken beskriver hur vattnets flöde varierar över tiden mellan låg-, medel- och

högvattenföring. Flödesenergi är ett mått på kraften i det flödande vattnet som påverkar morfologin i vattendraget och skapar olika vattenmiljöer att leva i. Hydrologisk regim beskrivs av de

(34)

underliggande parametrarna: volymsavvikelse, flödets förändringstakt samt vattenståndets förändringstakt, samt specifik flödesenergi. Klassificeringarna har utförts av SMHI och baseras på beräkningar av dygnsvärden av vattenföring för vattendrag respektive vattenstånd för sjöar, för perioden 1981-2010. Beräkningarna har utförts med den hydrologiska modellen S-HYPE.

Modellberäkningarna fångar årsregleringen i landets större magasin men tar inte hänsyn till korttidsregleringar för mindre vattendrag och sjöar, såsom vecko-, dygns- och timreglering.

Ytterligare kartläggning behövs för att öka tillförlitlighet verifiera modellresultaten. Data om hur regleringen genomförs i praktiken är en viktig information för en korrekt klassificering.

Statusklassificeringarna från SMHI visar att inga sjöar i åtgärdsområdet har sämre än god status avseende hydrologisk regim. God status avseende innebär att flöde och volym avviker mindre än 15 procent från naturliga förhållanden och att vattenståndet inte förändras snabbare än 0,15 m per timme. För sjöar får avvikelsen mellan reglerat och naturligt vattenstånd inte vara större än 0,25 meter om statusen ska betraktas som god.

För vattendrag har Länsstyrelsen gjort en mer djupgående analys där effekten av

markavvattningsföretag vägts in varför dessa i större utsträckning än sjöarna fått sämre än god status. Samtliga vattendrag bortsett från Oxsundaån klassats ha sämre än god status med avseende på hydrologisk regim.

Morfologiskt tillstånd

Morfologiskt tillstånd är förenklat en beskrivning av de fysiska förhållanden som råder i en

vattenförekomst och hur de avviker i förhållande till ett referenstillstånd med ingen eller mycket lite mänsklig påverkan. Förändrad morfologi innebär att ingrepp skett vattenförekomsternas i djup, bredd eller läge. När det gäller att beskriva morfologin i en vattenförekomst används flera beskrivande parametrar. Morfologin innefattar även markanvändningen i vattenförekomstens omgivning. Till omgivningen räknas närmiljön och svämplanet. Närområdet är markområdet närmast en vattenförekomst, 30 meter från strand- eller vattenlinjen. För närområde anges den mänskliga påverkan som andel aktivt brukad mark och anlagda ytor. Svämplanet är den flacka ytan intill vattendraget eller sjön, vilket bildas genom återkommande översvämningar.

För vattenförekomsterna i detta åtgärdsområde har de hydromorfologiskaparametrarna Vattendragets närområde och Svämplanets strukturer och funktion i vattendrag/sjöar, samt information från markavvattningar använts vid bedömningen. De morfologiska parametrarna har sammansvägts till morfologiskt tillstånd enligt HVMFS 2013:19. Statusklassificeringen är genomförd utifrån GIS-analyser.

Det främst är sjöarna Valloxen, Vallentunasjön och Norrviken högt upp i avrinningsområdet som har sämre än god status avseende morfologisk tillstånd (figur 12). Vid en status som är lägre än god utgörs mer än 15 procent av närområdet/svämplanet av aktivt brukad mark eller anlagda ytor. För måttlig status är 15-35 procent av marken påverkad, för otillfredsställande status 35-75 procent och för dålig status över 75 procent.

(35)

Figur 12. Status avseende morfologiskt tillstånd i sjöar och vattendrag.

Konnektivitetsförändringar

Området har ett lågt antal vandringshinder. Det är främst Fysingens reglerdamm samt hindren i Lejondalsbäcken som bör prioriteras.

(36)

Flödesförändringar

Att förbättra ett vattendrags hydrologiska regim kan innebära en rad olika åtgärder. Exempelvis återutläggning av stenblock och lekgrus, uppluckring av lekbottnar, bortagande av onaturliga sedimentansamlingar, vegetationsrensning, utläggning av död ved, ersätta artificiella erosionsskydd mot mer naturliga, att återföra vattendraget till en mer ursprunglig fåra eller form (djup, bredd, läge t.ex. återmeandring) mm.

Morfologiska förändringar

Förbättringsbehov avseende morfologiska förändringar föreligger för 4 sjöar i området. Hela systemet är påverkat av sänkta sjöar och markavvattningsföretag.

2.5.3 Miljöproblem och källor till påverkan

Konnektivitetsförändringar

I sammanfattningsområdet finns relativt få vandringshinder och statusklassningen visar att tre vattendrag och två sjöar har miljöproblem konnektivitet (figur 13). Vandringsmöjlighet för

exempelvis den rödlistade fiskarten Asp är troligen avskuren till Fysingen och Lejondalssjön p.g.a. av vandringshinder.

Flödesförändringar

I och med att statusklassificeringarna avseende hydrologisk regim endast påverkar den ekologiska statusen i begränsad omfattning syns flödesförändringarna heller inte som ett miljöproblem

(figur 13). Klassificeringarna baseras på modellerade data och ytterligare kartläggning behövs för att verifiera modellresultaten. Samtliga vattendrag har dock sämre än god status avseende hydrologisk regim till följd av maravvattningsföretag samt dammar, efter en fördjupad analys av länsstyrelsen.

Miljöproblemet avseende flödesförändringar är således underskattat för åtminstone vattendrag. För att förbättra klassificeringarna behövs mätdata att verifiera modellberäkningarna med samt uppgifter om hur regleringar genomförs i praktiken. En naturvårdsinriktad reglering av Fysingen sker idag. Diskussioner har förts om att bygga om regleringsdammen för att få en effektivare reglering samt möjliggöra fiskavandring.

Morfologiska förändringar

Aktivt brukad mark och anlagda ytor i närområde och svämplan är ett stort miljöproblem med avseende på morfologiska förändringar. Dessa antropogena ingrepp har verkan på de fysikaliska processerna som påverkar vattnets omgivning och omformning av landskapet samt skapar strukturer och livsmiljöer för organismerna i vattendraget. I sammanfattningsområdet är det åtta

vattenförekomster som är påverkade av morfologiska förändringar (figur 13). Kartläggningen av morfologiska förändringar i åtgärdsområdet grundar sig främst på GIS-analyser av påverkan i svämplan och närområde, som endast i enstaka fall kunnat verifieras med fältdata. Flertalet av vattendragen har sämre än god status med avseende på morfologisk påverkan.

(37)

Figur 13. Antalet vattenförekomster som har fysiska förändringar i åtgärdsområdet.

Konnektivitetsförändringar, flödesförändringar och morfologiska förändringar

Arbete med att restaurera Lejondalsbäcken påbörjas 2014. Då avlägsnas 3 av vandringshindren i bäcken. Arbetet med att undanröja resterande hinder planeras sedan under 2015 och då ser man även över möjligheten att åtgärda de morfologiska parametrar som behöver förbättras. Under 2014 har även Edsån som rinner mellan sjön Norrviken och Edssjön restaurerats (meandrats).

För att nå god ekologisk status bedöms de åtgärder som beräknats kunna leda till de största

minskningar av miljöproblemet Förändrade habitat genom fysisk påverkan i åtgärdsområdet vara att undanröja de vandringshinder som finns i Lejondalsbäcken och Verkaån samt att utreda möjligheten till förbättrade morfologiska förutsättningar mellan Vallentunasjön och Oxsundasjön (tabell 7).

Den möjliga åtgärden som föreslås för att få bukt med närområde och svämplan, som är påverkade av mänsklig verksamhet, är att anlägga ekologiskt funktionella kantzoner. Med kantzoner avses strandzonen samt det markområde som direkt påverkar vattendraget, normalt mellan 15-30 meter.

Den ekologiska funktionen i vattendragen påverkas bl.a. av beskuggning, nedfall av organiskt material och en filtrering av sediment, närsalter, vatten m.m. Åtgärden innebär förenklat att man skapar en zon med naturlig mark närmast vattendraget. Kantzonenen anpassas till området och kan vara öppen mark, betesmark, bevuxen med buskar eller skog. Generellt gäller att en varierad

strandzon förbättrar livsmiljön i vattenförekomsten.

(38)

Tabell 7. Föreslagna åtgärder samt kostnader inom åtgärdsområdet Miljöproblem Åtgärdskategori Antal

åtgärder

Åtgärds- storlek

Enhet Kostnad (Kr/år) Konnektivitet Fiskväg eller utrivning av

vandringshinder

10 11 Meter 57 000

Morfologiska förändringar

Ekologiskt funktionella kantzoner

8 210 Hektar 440 000

Morfologiska förändringar

Restaurering av rensade eller rätade vattendrag

2 6 Hektar 91 000

SUMMA 20 590 000