Lekens betydelse i barns utveckling En studie av pedagogers uppfattning

Lekens betydelse i barns utveckling

En studie av pedagogers uppfattning

Kom, ska vi leka!

Av: Ruchika Åfeldt

Handledare: Cristopher Collstedt

Examinator: David Payne

Södertörns högskola | Lärarutbildningen

Kandidatuppsats 15 hp

Ämne: Lekens betydelse i barns utveckling. En studie utifrån pedagogernas

uppfattning.

2

Abstract

The purpose of this study is to investigate which perceptions pedagogues have about the importance of play in children´s development and how they work in kindergartens to stimulate the children to play more. The essay for this study is based on school´s curriculum and pre-school activities. Pre – pre-school´s curriculum has placed great importance on children´s lifelong learning and therefore it is important that activities in preschool must be fun, safe and instructive. Therefore, I have chosen to do a qualitative study which is a based on a phenomenology hermeneutics method. I will collect my empirical material by interviewing six educators in five preschools which is located in three different municipalities. My purpose of this choice was to interview six educators who work in different environments. At the end of my study I will describe what answers I received on my purpose and what perceptions do the pedagogues have about the significance of the play.

3 Innehållsförteckning sid Inledning 4 Syfte 6 Frågeställningar 6 Begrepp om leken 6

Historisk bakgrund om lek 9

Tidigare forskning 11

Pedagogernas perspektiv 12

Barns perspektiv 13

Fysiska miljön i förskolan 16

Teoretiska utgångspunkter 18

Metod och material 19

Kvalitativ metod 19

Forskningsetiska aspekter 21

Urval 22

Genomförande 22

Kort introduktion av pedagogerna 23

Resultat av intervjuerna 24

Lekens betydelse enligt pedagogerna 24

Relationen mellan lek och lärarande 26

Lek genom styrda aktiviteter 28

Förutsättningar som påverkar barnets lek i förskolor 31

Pedagogernas barndoms lek och barnens lek idag 33

Barnets lekerfarenhet och pedagogiska verksamhet 35

Barnen måste leka 36

Slutsats och Diskussion 36

Vidare forskning inom lek 40

Källor 41

Bilaga 1. Samtycke 43

4

Inledning

I uppsatsen kommer jag att göra en studie om lekens betydelse för barns utveckling. Uppslaget till denna studie utgår från förskolans läroplan och förskolans verksamhet. Förskolans läroplan har lagt stor vikt vid barns livslånga inlärning och därför viktigt att verksamheten i förskolan måste vara roligt, trygg och lärorik. Under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) observerade jag att lek är viktigt för alla barn, lek ger möjligheter till barns utveckling. När jag blundar och tänker om lek då alltid får jag en bild framför i mina ögon exempelvis ett barn som leker sig själv med bilar eller dockar eller nallar eller leker med lego, eller det finns några kompisar som leker mamma, pappa och barn rollspel eller kurragömma, eller bygger plusplus lego osv. Det finns skratt, skrik, och konflikter, men också lösningar på konflikter. Barn vill leka ofta, leken är så viktig för dem.

Enligt läroplan för förskolan (Lpfö 1998/rev. 2016: s.4–6), vilar alla förskolor på demokratins grund. Skollagen (2010:800) anger syftet till utbildningen i förskolan är att:

”barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Det är också viktigt för förskolan att erbjuda alla barnen en trygg miljö som ska samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Lek och aktivitet ska inspirera barnen att utforska omvärlden. Vuxna i förskolan ska se varje barns möjligheter och ska engagera sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngrupp. Enligt förskolans läroplan är leken viktig för barns utveckling och lärande, eftersom leken och olika former av det lustfyllda lärande stimulerar fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Samt genom den skapande och gestaltande leken barnet kan få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter”.

FN:s Barnkonvention är utformad för världens barns rättigheter. Det finns 54 artiklar i FN:s barnkonventionen och alla artiklar är viktiga och består av barns rättigheter. Det står i barnkonventions artikel 31 att varje barn har rätt till lek, vila och fritid (. Detta innebär att alla konventionsstaterna ska erkänna varje barns rätt till vila och fritid, lek och rekreationen ska anpassa till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.

Vuxna minns sin lek som barn. När jag själv var en liten flicka fick jag inte leka så mycket eftersom i mitt hemland var leken inte självklar för flickor men pojkarna fick leka. För flickorna var det istället viktig att lära sig hemuppgifter t.ex. laga mat, diska, tvätta och hjälpa sin mor att ta hand om små syskon osv. Så flickorna fick mindre tid för att leka än pojkar. I denna studie ska genus inte diskutera utan fokus ligger på helt och hållet på barnlek och genom leken barns utveckling. Trots att jag själv inte fick leka så mycket som barn har jag ett minne av att i skolan lekte jag med mina kompisar med en liten studsboll och fem små stenar som hette ”boll och

5

sten lek”. Hemma lekte jag mest med lera och formade olika kastruller, glas, tallrik och spis. Att leka med lera och forma olika kökssaker var min favoritlek och med lera kunde jag leka hur längre som helst.

Under förskollärarutbildningen och VFU praktiken i förskolan har bidragit till en syn på barns lek att leken inte bara är nöje utan den handlar om barns sociala relationer, lärande, utveckling, fantasi, kreativitet och samspel mellan barn och vuxna osv. Som vuxen förstår jag att min lek med studsboll och fem små stenar handlade om matematik, naturbegrepp och samt sociala relationer mellan oss barn. Exempelvis gravitationen, balansera, snabbhet, vikt och storlek, form, hur högt bollen studsade, hur många stenar vi kunde plocka upp innan bollen kom ner, hur många stenar kunde vi balansera på våra små händer eller hur tunga och vilken storlek hade stenarna, hur vi löste problem och vilka erfarenheter fick vi under den leken så att man kunde vinna nästa gång osv. Medan leken med lera var full med fantasi och kreativitet. Men ingen vuxna (fröknarna i skolan och föräldrar i hemma) lekte med mig eller mina kompisar och ingen förklarade matematiken eller språkbegrepp som fanns i vår lek. Det fanns inget samspel mellan barn och vuxna i min barndom. Vuxna var bara vuxna och hade all makt och barn var bara barn. Med all makt menar jag att vuxna hade en position i samhället, i familjen och i skolan. Det var de vuxna som kontrollerade barnens alla aktiviteter t.ex. att när och hur vi barn och våra kompisar skulle leka, barn var inte i centrum och hade vi inget värde och de vuxna deltog inte i vår värld. Vi barn kunde inte skoja eller leka med vuxna. Jag menar att jag är uppfostrat i en sådan miljön där jag inte fick uttrycka mina känslor genom lek eller utanför leken.

Min förskollärarutbildning och praktik på VFU-förskolan har givit mig en öppen syn på barns lek. Jag menar att under min förskollärarutbildning läste jag flera filosofer, pedagoger och barnpsykologer t.ex. Jean-Jacques Rousseau, Friedrich Fröbel, Lev Vygotskij, Jean Piaget och Ellen Key m.fl. Alla dessa pedagoger, filosofer och barnpsykologer har lagt stor vikt vid barns utveckling och anser att leken är det bästa sättet för barns inlärning. Samt att under min VFU- praktik observerade jag att min handledare i förskolan alltid hade en planerad aktivitet för att ge barnen mycket utrymme för lek. Min förskollärarutbildning och min handledares arbetssätt har givit mig en förståelse om hur viktig leken är för barn. Den synen på lek väckte intresse hos mig att undersöka mer om leken och lekens behov i ett barns utveckling genom förskolans styrdokument, FN:s barnkonvention, tidigare forskningar och övrig litteratur som har lagt vikt vid barns lek. Studien ska använda empiriska material, med kvalitativa metoder och intervjuer av pedagogerna i förskolan. Detta för att undersöka vilken syn pedagoger har på barns lek.

6

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka vilka uppfattningar förskolpedagoger har beträffande lekens betydelse och hur de arbetar utifrån dessa uppfattningar. Valet av syftet är grundas i att jag är uppväxt i en helt annan miljö där vuxna inte lekte med barnen. Därför jag vill undersöka om vilka uppfattningar pedagogerna har angående barns lek i svenska förskolor. Dessutom vill jag veta mer om hur den fysiks miljön i förskolan påverkar barnens lek.

Frågeställningar

a. Hur uppfattar pedagogerna lek som fenomen?

b. Hur uppfattar pedagogerna lekens betydelse för barns lärandeutveckling? c. Hur den fysiska miljön i förskolan påverkar barnens lek?

Begrepp om leken

I detta avsnitt kommer begreppet om lek att diskuteras med hjälp av flera lekforskares tankar om vad leken egentligen är och varför det är svårt att definiera begreppet lek.

Stephen Nachmanovitch (2010) citerar Carl Jung som har skrivit ”Att skapa något nytt är inte intellektets verk utan lekinstinktens och handlar om ett inre behov. Det skapande sinnet leker med de föremål det älskar” (Nachmanovitch, 2010, s. 47). Nachmanovitch skriver att leken är grunden till alla skapande handlingar som t.ex. improvisation, komposition, författarskap, måleri, teater etc. Utan leken är inlärning och utveckling helt omöjliga. Leken är människans startpunkt till hannes fantasifulla kreativitet och är en av de stora grundläggande livsfunktionerna. Leken är överallt, det är inte bara människor som älskar att leka utan vissa däggdjur och apor älskar också att leka. Alla leker på sitt sätt t.ex. musiker leker med ljud och tystnad. Konstnär leker med färg och rum. Barn leker med allt som de hittar att leka med. Enligt Nachmanovitch är lek en fråga om sammanhang och därför kan man inte definiera vad leken är. Eftersom leken inte handlar om vad man gör utan den handlar om att hur man gör något. Leken främjar djupt respons och smidig anpassningsförmåga och detta är lekens utvecklande värde som gör oss flexibla. ”Leken” är en attityd, en ande och ett sätt att utföra saker och ting (Nachmanovitch, 2010, s. 47 - 48).

Eva Johansson & Ingrid Pramling Samuelsson (red. 2003) anser att leken är viktig för barns utveckling och lärande. För de är leken en social praktik som ger möjligheter till barnet att diskutera om och argumentera för vad de vill göra. Utifrån ett socialisationsperspektiv betyder leken att vi vuxna behöver skapa en miljö där barn kan lära sig olika former av socialt samspel

7

för deras sociala, känslomässiga och språkliga utveckling (Johansson, & Pramling, Samuelsson, red. 2003, s.169, 171).

Peter Gärdenfors (2009) skriver i sin bok ”Leka för att lära”, ett citat av 1700 tals tyske författaren Fredrich Schiller ”Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människan, och hon är helt och hållen människa bara när hon leker”. Fredrich ansåg att leken som viktig kvalifikation för kreativitet och konst. Peter Gärdenfors skriver att enligt den holländske kulturhistoriken Johan Huizinga har kulturen utvecklats ur leken och anser lek var en källa till språk, kultur, religion och samhällsliv (Gärdenfors, 2009, s.44–45).

I boken ”Utan lek ingen utveckling” (1990) anser Christina Wahlund leken som en process som pågår jämt och blir aldrig färdig. Leken kan inte definieras, men man kan karaktärisera leken mer eller mindre med liv och kärlek. Wahlund menar att man kan beskriva lek genom hur leken användas, vilka förutsättningar existerar för lek, och hur en individ personligen kan uppleva leken och vilka förutsättningar som finns inom leken för ett barn kan vara ett barn. Wahlund menar att leken är en viktig del i barns liv, eftersom genom leken barnet kan lära sig hantera och förstå sin omgivning. Genom leken kan barn upptäcka både sina svaga och starka sidor samt utveckla sina intressen och förmågor också. Leken är inte bara nöje utan den skapar möjligheter till barns sociala, emotionella, intellektuella och fysiska utveckling (Wahlund, 1990, s.11 – 12).

Annica Löfdahl (2004) skriver att efter mer än halvsekelundersökning om lek uppfattade lekforskare Sutton-Smith att det är svårt att ge ett entydigt begrepp för lek. Enligt Löfdahl betraktas människa lek i olika tider med olika betydelser. Olika akademiska disciplinerna har studerat lek med olika fokus. Exempelvis har några pedagogikforskare lagt stor vikt vid kroppen, beteende eller tänkande. Medan några pedagogikforskare studerade grupper, individer, erfarenheter, eller språk i leken. Gemensamt för dessa forskar är att de har använd ordet lek för dessa olika studier. I det västerländska samhället har ordet lek förknippats med aktiviteter som barn gör och är viktiga för barns utveckling. Därför blir det svårt att definiera vad lek är och vad lek inte menar Löfdahl (Löfdahl, 2004, s.33).

Ole Fredrik Lillemyr (2002,) skriver att lekens karakteristiska drag är: • Lek är en typisk aktivitet bland barn.

• Lek är en frivillig aktivitet som barn väljer själv att delta i.

• Lek är något lustbetonat för barn, bereder nöje och ger glädje för deltagaren. • Lek är ett uttryck för en inre drift.

8

• Lek innebär att det skapas en vis ordning t.ex. ett system med regler (Lillemyr, 2002, s.46,47).

När ett lekbegrepp undersöks och olika definitioner av lek presenteras av författarna ovan då utkristalliseras resultatet att nästan alla författaren anser att det är svårt att definiera vad lek är men alla menar samtidigt att leken är viktig för barns mångsidiga utveckling. Samt att begreppet lek inte är ett helt nytt koncept i vårt samhälle. Annica Löfdahl (2004 s. 33) menade att man i olika tider betraktade lek med olika betydelser. Ole Fredrik (2002) skriver att många hävdar att leken är lika gammal som den mänskliga kulturen, medan andra hävdar att leken är mycket äldre än mänskliga kulturen men instämmer med att leken har en egen betydelse. Med andra ord ingen lek är meningslös. Då kan det bli intressant att veta lite om lekhistoria t.ex. när började människan lägga vikt vid barns lek och deras syn på barns lek. Såg de också lek som ett verktyg för barns inlärning? Eller hade leken någon annan betydelse för dem? (Lillemyr, 2002, s.9). Utifrån ett lekbegrepp är leken människans medfödda behov som innebär olika betydelser inom olika sammanhang. Samt att forskare anser att leken har funnit hos människa sedan hon började att existera. Men det finns olikheter mellan Nachmanovitch och Lillemyrs åsikter om leken, som diskuteras ovan i min text under rubriken ”begrepp om lek” så anser Nachmanovitch att lekinstinkten kommer inifrån människan och stimulerar henne att skapa något nytt (Nachmanovitch, 2010, s. 47). För Lillemyr (2002) är leken en typisk aktivitet som barnen gör (Lillemyr, 2002, s. 46). Jag håller med både Nachomanovitch och Lillemyr eftersom känsla av leken kommer inifrån människan som stimulerar barn ”att göra någonting”, om barnen inte har en känsla inifrån så kan pedagogerna inte tvinga barnen till att de måste ”leka”. Detta säger jag utifrån den erfarenhet som jag har fått under min VFU praktik. Samt att jag anser att små barn inte alltid visar sina känslor, utan deras känslor istället stimulerar dem att göra en typisk aktivitet precis som Lillemyr har visat i min text ovan. Jag ska förklara vad jag menar med ett exempel, att när en vuxen konstnär målar en tavla då har hen en tydlig bild i sin hjärna vad hen ska måla. Men när ett barnen ska måla då leker först de med vatten och färger innan de skapar något fin och tydlig bild eftersom att leka med vatten är ett exempel av deras typiska aktivitet. Därför anser jag att det också finns skillnader mellan Nachmanovitch och Lillemyrs tankar, men dessa tankar kompletterar varandra eftersom känslan som stimulerar barnen att göra någon typisk aktivitet och den aktiviteten är grunden till en menigskapande färdighet. I nästa avsnitt kommer jag skriva en kort historisk bakgrund om lek som visar hur lekens betydelse har ändrats över tid och varför leken är viktig i barns liv.

9

Historisk bakgrund om lek

Therese Welén har skrivit en intressant bakgrund om lek i boken ”Leka för att lära” (2009). Hon har skrivit om hur synen på leken har förändrats och hennes översikt om leken har tar oss från Platons tid (424 – 348) till dagens informationssamhälle. Therese Welén utbildningsledare för lärarutbildningen vid Mälardalens högskola. Hennes forskningsintresse är inspirerad av barns lek och leksakernas betydelse i leken (Welén, 2009 s. 13, 29).

Therese Welén skriver i boken ”Leka för att lära” (2009) att lek som fenomen har funnits hos människor från början i mänsklighetens historia. Men när man studerar människans historia då förstår man hur vår syn på lek har förändrat i olika tider. Hon menar att en stor del av vår historia byggts upp av den kunskap som vi samlat och bevarat till vår tid. Welén skriver att den tidiga romerska och grekiska kulturen var baserande på hård disciplin eftersom syftet var att barnen skulle bli duktiga soldater när de blir vuxna och därför var barnens lek inriktad mot militär träning från tidiga ålder. Med andra ord kan man säga att krigiska lekar var populär eftersom militärisk uppfostran var viktiga i denna kultur. Arkeologer har hittat leksakssoldater vid utgrävningar som visar att barnen i den forna Rom använde lek och hade leksaker.

I boken "Staten” beskriver den grekiska filosofen Platon att lek är viktig och skulle utgöra grunden i all utbildning (Welén, 2009 s. 30):

”Du får således ej, min bästa vän, med våld leda barnen in på vetandets vägar, utan göra det liksom på lek”. Enligt Therese Welén menade Platon att jämförelsen med våld, hot och motvilja bör istället människans inlärningsförmåga vara positivt och lekfullt. Aristoteles som var Platons lärjunge ansåg att under ett barns uppväxt måste barnet stimuleras till att leka med motsvarande aktiviteter som de skulle göra som vuxna. Samt att Aristoteles ansåg att barns samspel med andra barn och vuxna är betydelsefullt eftersom genom kontakt med andra barn och vuxna så kan barn lära känna sig själv och utveckla sin personlighet (ibid, s. 30–31).

Therese Welén (2009) skriver att en romersk lärare och retoriker Marcus Fabius Quintilianus. utvecklat i sitt verk ”Institutio Oratoria hävdade Quintilianus ansåg att undervisning i leken var den bästa formen för barns utveckling. Enligt Welén menade Fabius Quintilianus att det framför allt är viktigt att vi måste ta hand om barnen och deras studier. Det spelar ingen roll att barnen inte är tillräckligt gammal för sina studier, det viktiga är barns inlärningsutveckling och därför måste inlärning ske genom att ha roligt. Welén skriver att även filosofen och teologen Aurelius Augustinus skrev i sin skrift ”Om läraren” att den verksamhet som präglar av nyfikenhet och frihet där sker elevernas inlärning mycket bättre (ibid s.31). Therese Welén (2009) skriver att

10

under medeltiden började barnen som tillhörde de fattiga och lägre klasser i samhället började arbeta vid 4–5 års ålder. Barn vid ca 12–13 års ålder började arbeta i samma omfattning som vuxna. Under fester lekte barn och vuxna samma lek exempelvis gå på styltor, spela kägelspel, rulla tunnband etc. Under den tiden var leken en naturlig del av livet. Men det fanns stor skillnad mellan olika lekar i olika klassar skriver Therese Welén. Exempelvis var adelns lekar betraktade som goda lekar och var inte förbjudna, medan de lägre klassernas lekar blev förbjudna genom de lagar och förordningar som skapades av adelsmän och prästerskapet. Adelsbarnens lekar var präglad av det militära området de lekte t.ex. tornerspel och deras leksaker var svärd och lans. Den lek som de lägre klassernas barn lekte kan man se i en mycket detaljerade konstverk av målare Pieter Brueghel, som visar att barnen tyckte om att leka olika leker t.ex. lek med tunnband, lek med kulor, ringlek, bollek, klapplek, hoppa hage och hoppa bock m.fl. Under 1700-talets forskning etablerades lekens betydelse för barns utveckling samt barnens rätt till lek och vara i centrum inom lek och utbildning på ett nytt sätt (ibid s.32 - 34).

Som Therese Welén (2009) skriver att den schweizisk-franske filosofen Jean-Jaques Rousseau menade att all undervisning skulle vara grundad på lek. Han menade att barndom är en viktig period i människans liv och därför är det viktig för ett barn att ha rätt till lek och utforska sin närmaste omgivning. Friedrich Fröbel ansåg leken som ett sätt att bygga kunskap. Enligt Fröbel hade leken en stor betydelse för inlärning menar Therese Welén. Fröbel introducerade lekgåvor som var baserade på vardagliga praktiska saker och matematik t.ex. geometriska former t.ex. klossar som klot, cylinder och broderier, flätning och sömnadsarbeten. Under denne period kallades förskolon för barnträdgård och där arbetade de med dessa lekgåvor på ett pedagogiskt sätt. Barnen fick använda materialet som lekgåvor i sin fria lek när vuxna var närvarande men barnen fick leka utan vara alltför styrda och dominerad av de vuxna (ibid, 34 - 35).

Welén (2009) skriver att under 1900-talet blev psykologi ett nytt vetenskapligt ämne. Under denna period framkom många psykologer och biologer exempelvis Jean Piaget, Erik Homburger Erikson, Sigmund Freud, Lev Vygotskij och Gregory Bateson bygge upp sina teorier kring lek. Exempelvis barnpsykologen Jean Piaget byggde sina teorier kring den intellektuella utvecklingen. Piaget ansåg att lek är viktig för barns psykiska utveckling. Han menade att leken spelar en stor roll inom barns sensomotoriska period, det symboliska tänkande och det åskådliga tänkandets period, det konkreta tankeoperationernas period och det formella tankeoperationernas period (ibid, 37 - 38). Therese Welén (2009) skriver om psykoanalytiker Erik Homburger Erikson studerade barnets känslomässiga utveckling. Welén citerar Homburger Erikson i sin bok ”Insikt och ansvar” (1970, s104): att ”lek är för barnet vad

11

tänkandet, planerandet och skissandet är för den vuxne, ett försöksuniversum där villkoren är förenklade och metoderna experimenterande, så gjorda misstag kan tänkas igenom och förväntningar pröva”. Homburger Erikson menar att lek för barn mellan 0–6 års ålder är viktigt. Han hävdar att leka autosfären i åldern 0–1,5 år hjälper genom upprepande intryck och ljud och ögonkontakt med sin moder utforska sin närmiljö. Leken i mikrosfären i ålder 1,5–3 år handlar om föremål och barns relationer i sin omgivning. Medan leken i makrosfären mellan 3 - 6 års ålder hjälper barnet att omfatta lek med andra. Therese Welén skriver att Homburger Erikson ansåg att barnet älskar att leka rollek och innehållet i dessa baseras på deras egna erfarenheter och upplevelser (ibid, s. 38).

Welén (2009) skriver att enligt professorn i psykologi Lev Vygotskij menade att leker barn för att få utlopp för de djupa besvikelser som är resultat av ouppfyllda önskningar och behov. Vygotskij anser att barnets lek är som ett sätt att realisera dessa ouppfyllda önskningar men samtidigt är ett verktyg för att frigöra tänkandet från det verkliga i nuet. Vygotskij ansåg leken som viktig för barnets sociala utveckling (Welén: 2009 s. 38). Enligt Welén (2009) ett sista exempel på teori kring lek under 1900-talet är biologen Gregory Bateson som studerade barns kommunikation i lek med samspel och kommunikation. Han menade att det finns flera plan där människa behöver använda kommunikation. Det konkreta och det imaginära planet är de viktigaste planen och barn behöver hantera dessa båda plan i sin lek. Bateson menade att med hjälp av den metakommunikativa signalen kan barnen byta perspektiv när de är i leken eller vill sluta leka p.g.a. de förutsättningar som finns i deras lek (Welén: 2009 s. 38). Weléns historiska bakgrund om lek skapar en bild, en förståelse hos oss hur samhällsvärderingar förändras och vår syn på barns utveckling genom deras lek. I nästa avsnitt kommer jag skriva lekens betydelse utifrån tidigare forskning.

Tidigare forskning

I detta avsnitt är mitt mål att ta reda på mer om vad forskare anser om lek i sitt undersökningsarbete och hur viktig lek är för barns utveckling. Lekforskaren anser att leken är mycket mer än bara nöje. När jag läste några tidigare forskningar om ”lekens betydelse” då kom jag fram till resultatet att tidigare forskaren har lagt sitt fokus på pedagogens perspektiv eller på barnets perspektiv eller har lagt fokus på den fysiska miljön i förskolan. Men alla lekforskaren är införstådda med att det är svårt med att definiera vad leken är. De anser dock att leken är en viktig del av barns liv och har en positiv betydelse för barns utveckling. Jag kommer nedan skriva tidigare forskning under tre tematiska rubriken; Pedagogernas perspektiv, Barns perspektiv och Fysiska miljön i förskolan.

12

Pedagogernas perspektiv

Charlotte Tullgren (2004) som är Universitetslektor i pedagogik och är programområdesansvarig för förskollärarprogrammet i högskolans Kristianstad skriver i sin doktorsavhandling att leken beskrivs ofta som en viktig del av förskolan. Tullgren (2004) är inspirerad av Fröbels tankar anser att leken som ett verktyg för inlärning och samspel mellan barn och vuxna. Hennes syn på leken är utifrån pedagogernas perspektiv. Hon har lagt vikt vid pedagogernas roll i barns lek. Enligt Tullgren (2004) ligger hennes fokus inte på att hur barnen leker utan hon ser vilka tekniker som pedagogerna använder för att styra barnen i leken (Tullgren, 2004, s.23). Hon menar att pedagogerna har stort ansvar för barns lek i förskolan. Hon beskriver Fröbels tankar kring lek i sin forskning. Fröbel menade att spontanitet och intresse är den grundläggande drivkraft som stimulerar människa för aktivitet. I sin tur leder verksamhetsbegäret att barnet leker och sysselsätter sig med olika aktiviteter. Fröbel uppfattade lek som ett medfött behov hos barnet och vuxna bör understödja detta behov. Tullgren skriver att enligt Lina Morgenstern ”att förbjuda eller straffa barnens leklust kommer att dämpa driftkraften och bryter redan i dess för barnets verksamhetsdrift, som är den enda roten till dess senare livsverksamhet”. Detta innebär att leken är nödvändig för barns livslånga utveckling menar Tullgren. Fröbel utryckte det ”Ty hela människan utvecklas under leken och visar sig i sina finaste anlag, i sitt inre väsen” (Tullgren, 2004, s.18). Tullgren skriver att skandinavisk forskning om lek visar att flera lekforskarna studerade två viktigaste områdena inom lek. Den ena området är ”lekens potential för barns utveckling och lärande och utifrån det pedagogernas närvaro och frånvaro i leken, samt vilken roll skulle pedagogerna anta”. Tullgren anser att i barns utveckling och lärande spelar leken roll och därför anser pedagogikforskare i lek att lekpedagogiskt arbetssätt i förskolor och en aktiv närvaro och att pedagogerna ska hjälpa barnen att utvecklas och lära sig genom sina lekar (ibid, s.25). Det andra området som studerats i Skandinavien är barns perspektiv på lek. Tullgren skriver att studien visar att barnet har sina egna upplevelser och uppfattningar om pedagogernas sätt att förhålla sig till leken. Barnen anser att pedagogerna hindrar eller avbryter deras lek genom att sätta sina egna regler som inte passar barnens leksyfte. Samt barnen anser att det är pedagogerna som bestämmer vilka barn som ska delta i leken (ibid, 26).

Tullgren (2004) betraktar barnen i sin studie som kreativa och aktiva. Enligt henne har barnen förmåga att fylla sina lekar med ett meningsfullt innehåll. Barnen ses som lärande människor där leken är en undervisningsväg till lärandet. Därför är det pedagogernas ansvar att uppmuntra och stötta deras lek. Pedagogerna behöver locka barnen till aktivitet och deltagande. Tullgren

13

menar att när pedagogerna deltar i lek då får pedagogerna möjligheter att observera barnen och veta mer om varje barns sätt och den kunskap pedagogerna kan använda i den styrnings lek (Tullgren, 2004, s.112 – 113).

Kerstin Bygdeson-Larsson (2010) som är fil. dr i pedagogiskt arbete, lektor och psykolog har studerat barns fria lek och samspel med förskolepersonalen. Hennes studie baseras på Pedagogisk Process Reflektion (PPR) och Bygdeson-Larsson PPR-studie visar att samspel är den viktigaste grunden i barnets lek. Utan samspel med varandra blir ingen lek i barngrupp (Bygdeson-Larsson, 2010, s.16). Samt att studien visar att leken inte bara spelar en stor roll i barns utveckling utan har stor betydelse för förskolans verksamhet. Med andra ord hjälper barnens lek pedagogerna hur de kan arbeta på en kvalitet sätt (Bygdeson-Larsson, Kerstin, 2010, s.24). Bygdeson-Larsson menar att genom kompetensutvecklingar i lek och lärande stödjer barnet pedagogernas arbetssätt t.ex. hur pedagoger kan planera sina aktiviteter så att det kan skapa mening och samspel i lek och lärande (ibid 36). Det finns likheter mellan Tullgren och Larssons tankar om pedagogernas roll i barns lek. Både Tullgren och Bygdeson-Larssons betonar i sina studier att samspelet mellan barn och pedagoger är viktig för barns meningsskapande lek. Samt att både Tullgren och Bygdeson-Larsson anser att barnens lek är verktyg till pedagogernas kvalitativarbetssätt i förskolan.

Barns perspektiv

Mia Heurlin- Norinder (2005) ingår i den kulturvetenskapliga forskningsgruppen vid lärarhögskolan i Stockholm (LHS), samt att hon är högskoleadjunkt vid institutionen för samhälle, kultur och lärande. I sin doktorsavhandling skriver Mia Heurlin-Norinder (2005) att genom den sociala interaktionen som lek innebär, lär sig barnet att se omvärlden utifrån andras perspektiv. För barnet är leken ett sätt att pröva sig i nya situationer och att lära sig behärska verkligheten genom att bearbeta, öva och få erfarenhet samt skaparglädje och lust som är meningsfull (Heurlin-Norinder, M, 2005, s.68). I sin forskning har Heurlin-Norinders lagt stor vikt på barns lek och att det är den fysiska närmiljön som är viktig för barns lärande utveckling eftersom genom leken lär sig barn samspela med andra barn och människor, barnets samspel genom leken kan påverkas av hur närmiljön är utformad. Därför är det viktigt att observera hur leken ser ut olika i närmiljöer (ibid, s 68).

Enligt Birgitta Knutsdotter Olofsson (1987) leken är en välsignelse för barnets utveckling, eftersom genom leken utvecklas barns emotionella, kognitiva, kreativa, kommunikativa, sociala, fantasi och skapande förmåga. Knuttsdotter Olofsson menar att leken är till sitt ursprung social. I sin pedagogiska forskning visar hon att leken har stor betydelse i barns

14

utveckling eftersom den är grunden till barns sociala relationer med vuxna och andra barn. Under barns första två år lär sig barnet det grundläggande samspelet med vuxna i hur en rolig lek skall gå till, när leken börjar och när den är slut osv (Knutsdotter, Olofsson 1987, s.108, 40). Olofsson ger ett exempel på hur vuxnas lek hjälper barnet att utveckla sitt sociala sällskap med andra. Olofsson menar att barnets första lek utvecklas i samspelet med vuxna som ofta är t.ex. föräldrarna och deras gemensamma lek kan börja med någon form av kontakt exempelvis ögonkontakt eller kroppskontakt t.ex. genom påklädning osv. En ögon- och kroppskontaktlek som ofta den vuxne leker med små barn är ”tittut”. Där barnet eller den vuxne kan dra tröjan över huvudet och gömma sig, sedan fråga eller säga v - a- a- r är? Genom sådana lekfulla signaler kan barn förstå att detta är en lek. Olofsson menar att det är vuxna som lär barnen vissa grundläggande regler för lekfull samvaro, denna samvaro mellan barn och vuxen i speciellt barnets yngre år skapar en grund av ömsesidighet. Olofsson menar att genom en lekfull samvaro med vuxna får barnen erfarenheter om leken och dessa erfarenheter använder barnen vidare i sitt liv när de leker med sina kompisar (ibid, 28, 30 - 31). När barnen leker med andra barn då lär de sig nya saker av varandra och deltar i varandras erfarenheter också. Lek utvecklar också barn kunskapsnivåer menar Knutsdotter, Olofsson (ibid, s.112).

Vidare i sin forskning visar Olofsson att ingen lek är meningslös. Olofsson anser att all slags av lek har sin egen betydelse. Men hon har lagt vikt vid barns låtsaslek och rollek. Enligt henne utvecklar låtsaslek och rollek barnets känslomässiga natur och barnet upplever olika känslor samt att barnet lär sig att kontrollera sina rädslor och aggression. Barnet kan lära sig reagera i olika situationer. Samt språken spelar en central roll i rolleken (ibid, 108).

Ole Fredrik Lillemyr (2013) som har bred erfarenhet från deltagande i reformarbete och i skol- och förskole forskning skriver att lek är viktigt för både barnens allsidiga utveckling och för den pedagogiska verksamheten för att nå till målen i läroplanen. Som andra lekforskare anser Lillemyr att leken kan ha många och olika funktioner för både barn och vuxna. Lillemyr menar att leken är viktig för både barns fysiska och psykiska utveckling och är ett centralt område för lärande (Lillemyr, Ole-Fredrik, 2013, s. 27, 28).

Birgitta knutsdotter Olofsson (1987) menar att arbeta, leka och lära går hand i hand och kan inte skilja åt eftersom ”barnen leker när de arbetar, de lär när de leker, de arbetar när de lär sig” (Olofsson, Birgitta-knutsdotter,1987, s.11). Lillemyrs studie visar att leken är en betydelsefull del av barnkulturen och är grunden till barns personliga och kulturella identitet under barndomen. (Lillemyr, 2013, s. 28).

Lillemyrs (2002) studie visar vilken betydelse leken har i barns utveckling. Hans studie visar att pedagoger, föräldrar och andra vuxna som observerat barns lek ser att genom leken sker

15

barns allsidiga utveckling enormt. Genom lek får barnen nya utmaningar att utforska och pröva nya saker, samt får erfarenheter av hur de kan klara utmaningar. I leken använder barnen sina fantasier och är kreativita i sin lek på så sätt lär barnen känna sig själva och utvecklar sin personlighet. Samt att barnet utvecklar sin kommunikativa kompetens och lär sig förhålla sig till andra. Genom leken lär sig barnet att känna andra barn. Genom leken utvecklas barnets empatiförmåga eftersom i sin lek spelar barnet ut sina känslor tillsammans med andra barn och prövar på att leva sig in i andras situationer. Att känna sig själva och andra är grunden för barnets sociala relationer (Lillemyr, 2002, s.41, 46). Enligt Lillemyr (2013, s 23) sker barnens lek oftast spontant och därför finns det ingen rädsla eller oro hos barnet att de kan misslyckas eller bli bedöma av andra, för de det är bara ” på lek”.

Marie-Louise Hjorth (1996) har i sin pedagogikforskning lagt stor vikt vid arbete, lek och inlärning i förskolans verksamhet. Hon skriver att utvecklingspsykologen Elsa Köhler hävdar att barnets utveckling är viktig att vi tar till vara på barnets inneboende behov av att skapa och leka. Både lek och inlärning är centrala begrepp i förskolans verksamhetens menar Hjorth. Därför är det viktigt att inlärning måste ske i en lekfull miljö som kan stimulera barnets aktivitet och deras kunskapsbehov (Hjorth, 1996, s.22). Enligt Hjorth har tidigare forskning visat att genom lärandelek fick barnet olika upplevelser som är viktiga för deras utveckling. Ett starkt intresse stimulerar barnen att lära sig nya saker (ibid, s.22). Hjorth skriver i sin doktorsavhandling Pedagogiska programmet:

”Leken är barnens handgripliga sätt att reflektera över de upplevelser, intryck och erfarenheter de får i sin kontakt med omgivning. Leken är därför av största betydelse för barns utveckling av användbara kunskaper och färdigheter. I leken avbildar eller omgestaltar barnen verkligheten på ett sådan sätt att de kan förstå den. I leken kan barnen pröva och öka sin fysiska, psykiska och sociala kompetens. Speciellt rolleken kan vara en social arena, mindre farlig än den verkliga, där barnen på sitt eget sätt kan sätta sig in i de processer som utgör vårt mänskliga liv och vårt samhälle” (Hjorth, Marie-Louise, 1996, s.29).

Enligt Hjorth är barnen aktiva i sin lek och är medvetna att det finns glädje och mening i deras handlingar. Det är pedagogernas ansvar att utmana barnen att pröva nya aktiviteter men det är viktig att barn själva ser att aktiviteter är meningsfulla för dem. Gemensamma erfarenheter med andra barn, fantasi, kreativitet, inbillningsförmåga är av stor betydelse i barns lek. Det är viktig menar Hjorth att pedagogerna måste engagera sig i barn lek och ha tro på leken och lekens möjligheter och uppmuntra barnen till lek (ibid, s. 203 - 204). I sin studie visar Hjorth att barnen är medvetna om att leken har ett bestämt innehåll och är en kreativ verksamhet. ”Lek är en konstruktionsprocess där bygger barnen upp något och förändrar den värld de själva lever i”. Enligt Hjorth lever barnen också i en och samma kultur som vi

16

vuxna, men samtidigt skapar barnen sin egen lekkultur (ibid, s.194). Likheter mellan Knutsdotter Olofsson, Lillemyr och Hjorth är att samtliga visar att genom leken skapar barn sin egen värld och egen lekkultur som är viktig för deras sociala samspel, kommunikativa kompetens, fantasier vilket hjälper barnen att förstå varandra, dela erfarenheter med varandra osv..

Fysiska miljön i förskolan

Fredrika Mårtenson (2004) och Mikael Jensen (2013) har inte lagt vikt enbart på barns lek utan deras fokus ligger på den fysiska miljön som inte är bara viktig för barnens lek utan är viktig för pedagogerna och barnens hälsa också. Deras studier visar att fysisk miljön är såväl viktig som lek i barns utveckling och inlärning.

Fredrika Mårtenson (2004) som är miljöpsykolog och arbetar vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp har forskat om barns utomhuslek. Hon har forskat kring lek och lekplatser i sin studie. Hon menar att det inte är endast själva leken som är viktig för barnets utveckling även den fysiska miljön som barnet leker i är viktig för dess utveckling. Eftersom fysisk miljö kan väcka eller hämma barnets naturliga intresse för lek. Hon visar i sin studie hur viktig den fysiska miljön och den omgivande naturen på förskolans gård är för barnets lek. Mårtenson skriver att Jan Gehl anser att lekplatsen är barns första utomhusvistelse där barn kan gå för att ha något att göra innan de hittar något viktigare att ägna sig åt (Mårtenson, 2004, s.18 - 19). I sin doktorsavhandling skriver Mårtenson (2004) att förmågan till att leka är människans natur och kultur. 1970-talets forskning har lagt stor vikt på att få veta om det finns ett samband mellan barns lek och utveckling. Många forskare visar i sina studier att det finns ett starkt samband mellan barns lek och deras sociala, kognitiva och känslomässiga utveckling. Mårtenson (2004, s.33) skriver att genom leken lär sig barn koncentration, sammanhang och varaktighet, Barnet kan leka vart som helst, inomhus och utomhus menar hon. Mårtenson menar att barns fysiska lek utomhus är viktig för barnets grovmotorikutveckling och hälsa. Hon hämtar ett citat av läroplanen 1998, s.11: ”verksamhet skall ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek ock lärande såväl inomhus som utomhus. Utomhusvistelse bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö” (Mårtenson, Fredrika, 2004, s.20).

Mikael Jensen (2013) är filosofie doktor i utbildningsvetenskap och har forskat främst om lek, lärande och interpersonell kommunikation. Han anser att leken är mycket mer än bara en lek. Jensen anser att i barnets lek har vuxna en stor roll. Han menar att enligt Winnicott att leken är

17

grunden till en god hälsa, utveckling och goda relationer för både barn och vuxna. Jensen menar utifrån Winnicott tankar att när barn leker i par eller i en större grupp då hjälper leken barnet att utveckla sina relationer med varandra. I leken förstår barnet både sig själv och sin roll i relation med andra. Jensen pekar på några drag av lek i sin bok som han hämtat utifrån Winnicotts. Jensen skriver att Winnicott hävdade att i leken leker barn oftast i djup koncentration. Genom leken lär sig barnet att vara positiv och hantera i sina känslor (Jensen, Mikael, 2013, s. 169 - 170).

Enligt Jensen, Winnicott menar att leken sker i ett lekområde som är utanför barnets inre psykiska värld men det är inte detsamma som barnets yttre verklighet utan en blandning av den inre och den yttre världen. Jensen gör ett försök att förklara begreppet ”lekområde”. Enligt Jensen syftar begreppet ”lekområde” bland annat på en upplevelse hos barnet av en kontroll eller att ha en viss kraft eller makt över omgivningen. När barnet befinner sig i detta tillstånd eller har denna upplevelse uppstår ett lekområde. Jensen förklarar vidare Winncots tankar om lekområdet, att grunden till den lekområdet är ett potentiellt rum som är utrymmet mellan barnet och moder, eller mellan barnet och lekpartner (ibid, s.170). Jensen (2013) anser att Winnicott har lagt för stor vikt vid vuxnas roll i barnets lek. Den vuxne behöver i början vara med i barnets lek. Jensen anser att i barnets lek har de vuxna för stor roll. Jensen argumenterar för att barnet känner sig tryggt sig med de vuxna som står närmast barnet. Men för barn som går i förskolan kan någon annan person än barnets förälder också bli viktig för barnet och det kan vara en förskollärare i förskolan. Barnet känner intimitet mot de vuxna som är närmare till barnet i det potentiella rummet menar Jensen. Detta innebär att detta rum skapar möjligheter till en god och trygg relation mellan barnet och vuxna (ibid, s.170 - 171). Vidare pekar Jensen på att frihet i leken är också viktig för Winnicott. För att kunna leka måste barnet känna sig fri i sin lek hävdar Jensen. Jensen argumenterar att det bör finnas hinder i barnet lek. Med frihet menar Jensen att frihet ”till” istället frihet ”från”. Enligt Jensen är frihet viktigaste grunden till kreativitet, och därför måste de vuxna se till att barnet leker och då är det viktig för de vuxna att skapa en lekfull miljö så att barnet kan bli stimulerad och kan leka fritt. Winnicott menar att genom fria lekaktiviteter får barnet maximala förutsättningar att vara kreativ och känna sig själv. Att känna sig själv är viktigt för en harmonik personlighet skriver Jensen. I den fria leken skapar barnen relationer och får nya erfarenheter. Jensen hävdar att ”leken är en väg till att finna sig själv och ta reda på vad livet går ut på” (ibid, s.172 – 173). I nästa avsnitt kommer jag skriva om den lekteori som jag har valt och anser bäst lämpad för denna studie.

18

Teoretiska utgångspunkter

Jag har valt att utgå utifrån Ole Fredrik Lillemyrs teori om lekens utformning och betydelse. Eftersom denna teori handlar både om lekens betydelse och den fysiska miljön som är viktig för barns utveckling. Lillemyrs syn på barnets lek passar för denna studie. Lillemyrs lekteorie är inspirerad av psykolog Jean Piaget´s tankar. Ole Fredrik Lillymyr är professor i pedagogik och har forskat om leken i förskolor och skolor under många år, han har skrivit många böcker om leken t.ex. Lek - Upplevelse - lärande i förskola och skola (2002), Lek på allvar, teorier om lek under förskoleåren (1990) och lek på allvar - en spännande utmaning (2013). Mikael Jensen är filosofie doktor i utbildningsvetenskap och har främst forskat om lek, lärande och interpersonell kommunikation. I sin bok Lekteorier (2013) har han tolkat Jean Piagets tankar om leken. Ole Fredrik Lillemyr (1990) anser att Piagets tre centrala begrepp: assimilation, ackommodation och adaption är grundläggande dimensioner i barns lek.

Ole Fredrik Lillymyr (2013) skriver i sin lekteori att Jean Piaget som var biolog hade ett stort intresse för psykologi och filosofi. Enligt Lillemyr anser Piaget att barnets kognitiva utveckling sker genom leken. Piaget ansåg att barn har förmåga till problemlösning och har förmåga att utveckla sin förståelse genom förändring av sina erfarenheter. Hans teori om leken hänger samman med hans teori om barns tankemässiga utveckling menar Lillymyr. Piaget menade att miljön där leken utspelas spelar stor roll i barnets tankemässiga utveckling därför måste den vara lekfull. Piaget menade att barnets kognitiva utveckling baseras på konstruktion av miljö. Huvudpunkten som ligger i detta samspel är utifrån sina egna kunskapar och erfarenheter som barnet kan tolka och uppfatta denna miljö (Lillymyr, 2013, s.102 – 104). När barnet anpassar sig till miljön då uppstår barnets tankemässiga utveckling och utvecklingen sker genom två varianter: adaption och organisering. Adaption är en process som växer och modifierar barnets erfarenheter och kunskap. Genom organiseringsprocess där varje ny kunskap mellan individ och miljö integreras i ett system av tidigare anpassningar och genom att erfarenheten till exempel underordnas, överordnas eller sidoordnas. Vidare så består adaption av två olika delprocesser: assimilation och ackommodation (Lillymyr, Ole Fredrik, 1990, s.66 - 68). Enligt Enligt Ole Fredrik Lillymyr (1990) innebär assimilation att barnet kan tolka och förstå situationer utifrån sina egna erfarenheter och kunskaper och detta sker när barnet får nya erfarenheter genom att nya upplevelser och intryck som inträffar i deras liv. Barnen är mest flexibla, eftersom de kan sortera och välja ut vilka erfarenheter de helst vill ta till sig. Med andra ord genom leken anpassar sig barnet till sin omgivning (Lillymyr, 1990, s.68). Ackommodation innebär skriver Lillemyr att när barnet får nya erfarenheter som kräver förändring, omformning eller utvidgning av den kognitiva strukturen då sker ackommodation. I ackommodation får

19

barnet ny kunskap och erfarenheter. Denna anpassning gör förändringar av gamla förståelse nödvändig och på så sätt sker nytt lärande. Lillemyr skriver att Piaget menade att barnet genom att ordna omgivningen i enlighet med sitt vetande och sina tidigare erfarenheter assimilerar. Lek och imitation är fundamental till barnets både den generella och intellektuella utvecklingen (ibid. s.68). Enligt Lillemyr (1990) poängterar Piaget att barnet assimilerar genom att ”ordna” omgivningen i enlighet med sin kunskap och sina tidigare erfarenheter. Det är då barnet självt är i centrum för vad som sker och för hur det sker. Denna förklaring betonar därför att leken är barnets egen värld. Det karaktäristiska för leken blir då ren assimilation. Barnet assimilerar verkligheten utifrån sina egna förutsättningar. Enligt Lillemyr påpekar Piaget att grunden för barnets allmänna intellektuella utveckling är både lek och imitation. Ursprungligen ett handlingsmönster av imitation som kan bli till en lek och det kan bero på den aktuella situationen eller hur en aktivitet är utformad. Ofta är det imitationen som blir grunden för barns lek (ibid, s.69 - 70).

Metod och material

Detta avsnitt kommer att redovisa vilket material och vilken metod som jag har använt för att samla mitt empiriska material för att göra studien möjlig. Samt att jag kommer förklara varför jag har valt det material och metoder och hur är de relaterade till undersökningssyftet. I denna studie ligger min fokus på att undersöka pedagogernas uppfattningar om lekens betydelse för barnets utveckling i olika förskolor. Forskning är en systematisk process, Patel & Davidson (2011) skriver att innan insamlingen av empiriskt material är det viktigt att studien har ett väldigt tydligt problemområde. De menar att människan i sin natur är nyfiken och ofta undrar hur och varför saker och ting förhåller sig eller att hon upplever att det finns någonting som är problematiskt och därför kan det uppstå ett problemområde (Patel &Davidson, 2011, s. 40 - 41). Syftet till min studie är tydligt och klar eftersom jag är uppväxt i en helt annan miljö där barns lek inte hade någon specifik betydelse för lärande. Därför har jag valt ämnet att undersöka vilka uppfattningar pedagogerna har kring barns lek i svenska förskolor. När man vet sitt problemområde behöver hen därefter veta vilka kunskaper som redan finns inom just det problemområdet. För att ta reda på detta krävs vetenskapliga metoder och olika material. Kvalitativ metod

Därför har jag valt att göra en kvalitativ studie utifrån en fenomenologin-hermeneutikmetod. Enligt Magdalene Thomassen (2007) är fenomenologi en teori och metod inom filosofi och är grundad av Edmund Husserl. Ordet fenomenologin kommer från grekiskans ”phainomenon”

20

som betyder ”framträdelse”, ”det som visar sig”, och logos, ”lära”. Ordet hermeneutik kommer från grekiskan som innebär att ”tolka” eller uttolka”. Hermeneutik är en gammal disciplin med en lång historia som går långt tillbaka till de första hundra år e. Kr. Man har använt hermeneutikmetod genom lång tid att tolka texter inom vissa ämnesområden t.ex. bibels text men i modern tid har hermeneutik utvecklats till en allmän lära om tolkning och förståelse. Med andra ord kan man säga att den hermeneutisk traditionen är grunden till fenomenologin (Thomassen, 2007, s. 90, 178 - 179). Thomassen (2007) skriver att en fenomenologisk undersökning inte handlar om hur något är, utan vad vi ser eller uppfattar om något detta. Vilket innebär att genom en fenomenologisk undersökning försöker människan förstå en upplevd erfarenhetsvärld som är byggd på konkreta upplevelser och erfarenheter. Thomassen poängterar att all erfarenhet är baserad på upplevelser och en medvetenhet om något (ibid, s.91). Gunvor Løkken och Frode Søbstad (1995) skriver att genom fenomenologisk undersökning får forskare grepp om individens värld och individen berättar direkt om sin egen tanke och känsloliv. Enligt Løkken och Søbstad ger fenomenologin forskning möjlighet till att hitta variationer mellan olika uppfattningar ”av något ämne”, eftersom vi människor har egna avsikter och känslor p.g.a. det kan människans erfarenheter vara olika. (Løkken, Gunvor Søbstad och, Frode 1995, 21, 23). Kvalitativ intervju

Det finns olika sätt för en forskare att ta reda på människors uppfattningar av något, inom fenomenologisk undersökning är en kvalitativ intervju ett bra metodval. För att samla empiriskt material kommer denna uppsats att använda semi-strukturerade kvalitativa intervjuer med bestämda formulerade frågor som ett verktyg inom fenomenologins undersökningsmetod. Meningen med detta metodval är att studien vill ta reda på pedagogernas uppfattningar om lekens betydelse i barns utveckling. Jag kommer ställa bestämda frågor men pedagogerna ska vara helt fria att ge öppna svar på de bestämda frågorna så att svaren kan ge mer kunskap om deras uppfattning om leken. Løkken och Søbstad menar att en intervju innebär en metod som är viktig att behärska för den som ska arbeta i ett pedagogiskt sammanhang. Inom en intervju ställer intervjuare frågor till intervjupersonen och hen ger svar på de ställda frågorna. En intervju kan vara både strukturerad och ostrukturerad. Med begreppet strukturerad menar Løkken och Søbstad att formuleringen av frågorna under intervju bör komma frågorna i en särskild ordning som man håller sig till (Løkken, Gunvor Søbstad och, Frode 1995, s. 94 - 97). Enligt Patel & Davidson, (2011) man kan genomföra en intervju via telefonsamtal eller så kan man träffa intervjupersonen och ställa frågor. (Patel & Davidson, 2011, s. 73 - 74). Patel & Davidson (2011) skriver att det viktigt att en intervjus huvudsyfte är att upptäcka och identifiera

21

intervjupersonens egenskaper och uppfattningar. Kvalitativa intervjuer är ofta formulerade i en låg grad av strukturering, det kan man säga att i en kvalitativ intervju får intervjupersonen tillräckligt frihet för att ge svar med egna ord på de frågor som intervjuare ställer. Men ibland kan intervjuaren ställa frågor i en bestämd ordning, då blir intervjun standardiserad. Detta innebär om en kvalitativ intervju är strukturerad eller standardiserad kan det beror på studiens syfte (Patel & Davidson, 2011, s.81, 82).

För att genomföra en intervju innebär att både intervjuaren och intervjupersonen är aktiva. Att lyckas med sin intervju behöver intervjuaren ta hjälp av intervjuperson så att samtalet kan bygga upp ett meningsfullt och sammanhängande resonemang om det undersökande fenomenet. Vid en intervju är det viktig att båda parter känner sig lugna och bekväma med varandra. Därför måste man tänka på följande: miljö, språk, gester, kroppsspråk och frågeformulering osv. Intervjun måste vara strukturerad och det är viktigt att intervjupersonen blir motiverad av intervjuaren.

Forskningsetiska aspekter

De fyra viktigaste etiska huvudkraven är: informationskravet, samtyckeskravet, det konfidentiella kravet och nyttjandekravet. Annica Löfdahl m.fl. (2014) skriver att det är viktigt för en forskare eller student att veta vad de kan göra och vad de inte kan göra när de ska gå ut i förskolan för att undersöka en del av förskolans verksamhet (Löfdahl, m.fl. 2014, s.32). Enligt Löfdahl är den viktigaste etiska principen inom forskningsprocessen är att först informera förskolechefen om sin undersökning genom samtycke och informationsbrev till den tilltänkta förskolan, och be om tillåtelse om att genomföra en undersökning och träffa pedagogerna och samla in sitt empiriska material. Detta innebär att genom samtycket får t.ex. pedagogerna information och kan förbereda sig på forskarens undersökningssätt. Vidare menar Löfdahl att samtyckeskravet innebär att alla deltagare som ingår i en studie får rätt information och har rätt att själva bestämma t.ex. vill de vara med eller avstå från att medverka i undersökningen (Löfdahl, m.fl. 2014, s.36). Studien uppfyller detta krav eftersom jag fick pedagogernas samtycke (se bilaga 1).

Patel & Davidson (2011) menar att det konfidentiella kravet innebär att allt material som en forskare samlar för sin undersökningsstudie ska behandlas konfidentiellt. Detta innebär att en person som är obehörig inte ska få ta del av materialet. Samt att forskare behöver följa sekretessregler. Deltagare i en intervju kan vara anonym eller konfidentiellt. Om intervjupersonen är anonym då kan inte utforskaren identifiera deltagandes namn, nummer eller

22

annan information från undersökforskningen (Patel &Davidson, 2011, s. 63, 82, 74). Nyttjandekravet betyder att den information som individerna har lämnat till studien är endast användbara i denna undersökning menar och Patel & David. De hävdar att man inte ska använda informationen för kommersiellt eller något annat icke-vetenskapligt syfte (ibid, s.63 - 64). Jag följer alla dessa fyra krav i min studie. Jag använder medvetet andra namn för pedagogerna och förskolorna, jag informerade förskolechefer enligt informationskravet och samtyckeskravet och kommer använda informationen bara i min studie (se bilaga 1).

Urval

Jag har valt att kontakta fyra stycken förskolor som ligger i olika kommuner. Två av de fyra förskolorna ligger i samma kommun, den tredje förskolan ligger i Stockholm och den fjärde förskolan ligger i en annan kommun. Meningen med detta val är att intervjua sex stycken pedagoger som jobbar i olika miljöer. Jag har valt att intervjua både förskollärare och barnskötare. Syftet med detta var att jag ville få både förskollärarnas och barnskötarnas uppfattningar om lekens betydelse i barns utveckling. Jag har informerat förskolechefer i de utvalda förskolorna genom ett samtyckebrev via e-mail, och via telefonsamtal motiverade jag valet av deras förskolor för mitt examensarbete. Jag har ändrat namnet på de fem förskolorna till leksaker: ”förskolan Pärlplattan”, ”förskolan Hinken”, ”förskolan Lastbilen”, ”förskolan Legobiten” och ”förskolan Dockan”. Förskolan Pärlplattan ligger nära Stockholms innerstad i ett tättbebyggt område, det finns ingen skog nära förskolan och förskolgården är också liten, trots att antalet barn i förskolan är mer än 170 barn. Förskolan Legobiten och förskolan Lastbilen ligger i samma kommun. Båda förskolornas lokaler var stora. Förskolan Legobiten ligger nära skogen och har en stor förskolgård. Medan förskola Lastbilen saknar skog i närheten men förskolan har en bra gård. Omkringliggande miljön intill förskolan Lastbilen var inte lugn eftersom utanför förskolan finns en starkt trafikerad väg. Förskolan Dockan ligger i en annan kommun och hade väldigt stor förskolelokal och gård. Den omkringliggande miljön intill förskolan Dockan var lugn, förskolan ligger i ett större miljonprogramsområde. Förskolan Lastbilen har en bit skog i sin närhet och har ingen biltrafik utanför förskolan.

Genomförande

När jag fick tillåtelse av de utvalda förskolornas chefer, då kontaktade jag pedagogerna som har visat sitt intresse att vara deltagare i min studie. Jag benämner samtliga som pedagoger i min text. Jag kontaktade fyra av de sex pedagogerna via e-mail och bestämde intervjudag och tid. Med två pedagoger bestämde jag intervjudag och tid via telefonsamtal. De två pedagogernas

23

telefonnummer fick jag av deras förskolechefer eftersom de ville veta lite mer om syftet med min undersökning och intervju. Jag tog med mig en diktafon som ett verktyg för att dokumentera intervjuerna eftersom jag ville lägga hela mitt fokus på att lyssna på pedagogerna. Skälet för att använda diktafon som ett verktyg är min tidigare erfarenhet av att skriva B-uppsats. Det kan bli svårt för mig att lyssna och anteckna samtidigt. Efter intervjun kunde jag lyssna igenom samtalet på diktafonen flera gånger och anteckna ner deras syn på barnens lek. Men nackdelar med att använda diktafon är att det är ett tidskrävande arbete.

Kort introduktion av pedagogerna

Pedagog Martin: Han har ca 30 års yrkeserfarenhet som förskollärare på förskolan Pärlplattan. Han arbetar med barn som är mellan 4 – 6 år.

Pedagoger Rebecca och Ida jobbar på förskolan Lastbilen i samma barngrupp, men jag intervjuade dem en och en. Pedagogen Rebecca är förskollärare och tog sin examen för ungefär 10 – 12 år sedan men hon har varit föräldraledig med sina barn och bodde med sin familj i ett annat land, hon har inte så lång erfarenhet av sitt yrke. Pedagogen Ida jobbar som barnskötare och har 7 års erfarenhet. Hon jobbar i samma förskola som pedagogen Rebecca och barnen är mellan 1,5 – 3 år ålder.

Pedagog Pernilla: Hon har 15 års erfarenhet som förskollärare och jobbar på förskola Legobiten med en blandad barngrupp som är mellan 1,5 år till 5,5 års ålder och p. g. a. en stor barngrupp finns det 4 andra pedagoger som jobbar i gruppen.

Pedagog Tina: Hon har nästan 35 års erfarenhet och jobbar i förskolan Hinken. I 27 år har hon jobbat som barnskötare och det är 7 – 8 år sedan hon har tagit förskollärarexamen. Tina jobbar med barn som är mellan 3 – 5 års ålder.

Pedagog Sonja: Hon är barnskötare och har 25 års erfarenhet av sitt yrke och jobbar på förskolan Dockan med barn mellan 1,5 – 3 år.

Jag transkriberade intervjun samma dag som intervjun hade ägt rum. När man antecknar ner intervjuer så är det ett tidskrävande arbete. Efter att ha antecknat alla intervjuer läste jag igenom vad jag nertecknat för att se vilka likheter och olikheter det fanns mellan intervjuerna. Enligt Staffan Stukat (2011) är transkriberingen av intervjuer tidskrävande. Han menar att det kan ta mellan tre till fem timmar att skriva ut en intervju som ägt rum i en timme. I transkriberingen finns det mycket att skriva och att hålla reda på. Denna process hjälper till att välja ut de mest

24

intressanta och relevanta delarna i sin studie (Stukat, 2011, s. 45). I nästa avsnitt diskuteras resultat av intervjuerna och där ska pedagogernas svar kopplas till litteraturen.

Resultat av intervjuerna

Jag intervjuade sex pedagoger i fem förskolor. Efter intervjuerna fick jag resultatet att alla pedagogerna är medvetna om lekens betydelse i barns utveckling. Det finns både likheter och olikheter i deras svar, majoriteten av deras svar var liknande svar. Jag presenterar deras svar som är relaterade till studiens bestämda frågor, jag har ställt samma frågor till alla pedagoger.

Lekens betydelse enligt pedagogerna

Samtliga pedagoger hade samma uppfattningar om lekens betydelse, exempelvis hävdade alla pedagogerna att det är svårt att definiera eller beskriva vad leken är. Men alla pedagoger anser samtidigt att leken är den viktigaste delen av barnets liv. De anser att ett barn oavsett vart de bor i världen måste få tid att leka. Leken är en grundläggande aktivitet.

Pedagogen Martin menade att ”leken är en känsla, en fantasi som barnet gör för sin egen glädje skull ”. Jag kopplar Martins tanker till Peter Gärdenfors (2009) tankar som anser ”lek” som en frivillig handling med sitt eget syfte som åtföljes av en känsla av spänning, glädje och medvetandet om något som är annorlunda än det vanliga livet (Gärdenfors, 2009, s.47). Men Annica Löfdahl (2004) anser att leken inte enbart handlar om att använda sin fantasi, utan den handlar om att dela meningar, logiska resonemang, eftersom i leken använder barn både sitt minne och tidigare erfarenheter liksom faktakunskaper. Dessutom använder barn sin organisatoriska förmåga vilket visar att fantasidiskursen är baserad på barns verkligheten. För Löfdahl gör fantasin verklighet hanterbar och rikare (Löfdahl, 2004, s.136). Birgitta Knutsdotter Olofsson (1987) argumenterar för att det inte är fantasi som skapar lek utan barnens lek handlar många gånger om det verkliga livet. Men för att kunna göra det behöver barn använda sina fantasier till hjälp. Olofsson menar att fantasi i barns låtsaslek aldrig hänger i luften och har en klar länk mellan fantasi och verklighet. Hon ger exemplet att små barn inte kan köra bil i verklighet, men de älskar bilar och de får istället köra bil i låtsasleken som kan ge glädje till barnen. (Knutsdotter, Olofsson 1987, s. 68). Pedagogen Rebecca menade att ”lek är barns viktigaste del av livet. Den är grunden till barnets alla aktiviteter som de gör enskilt eller med sina kompisar”. Pedagog Ida anser att ”lek är grunden till barnets intresse och intressen utvecklas utifrån lek”. Hon menade att när barnen leker då visar de sitt intresse om något, och det är det intresset som stimulerar barnet att leka med något/någon. Pedagog Sonja anser att ”det är svårt att beskriva vad en lek egentligen är”. När man kopplar hennes tankar om leken

25

till de lekforskare och författare som jag har benämnande ovan under rubriker ”begrepp om lek” och ”tidigare forskning” i min text så är alla lekforskare och författare eniga att definiera om vad leken är blir svårt eftersom leken inte handlar om en sak eller händelse som barnen gör i sin lek, utan det finns flera olika betydelser som kan vi tolka enligt den sammanhang som finns i leken.

Stephen Nachmanovitch (2010) skriver i sin text om varför det kan vara svårt att definiera begreppet lek. Han anser att leken finns överallt och vi alla leker på sitt och något sätt. Nachmanovitch anser att människans aktiviteter är en forma av lek. Han menar att leken handlar egentligen inte om vad man gör, utan det är en fråga på vilket sätt man utför handlingen som avgör om det rör sig om en lek eller ej (Nachmanovitch, 2010, s. 47-48).

Pedagog Tina menar att ”leken är för barnet bus och kul”. Hon tycker att när barnen leker då är de ”busiga” och när de är busiga då känner de ”det är kul”. För pedagog Tina är det ’lek’ och ’bus och kul’ som barnen tycker om. I boken ”Utan lek ingen utveckling” (1990) skriver Christina Wahlund hur vi beskriver ”vad lek är” kan det bero på hur vi använder leken, och vilka förutsättningar som existerar för lek och hur en individ upplever leken, och vilka förutsättningar som finns inom leken för att ett barn kan vara ett barn (Wahlund,1990, s. 11 - 12). Pedagog Pernilla säger att ”leken är att vara med någon”. Hon menar att det kan vara en leksak, kompis eller syskon, hon menar att när ett barn leker då känner de sig inte ensam trotts att de leker själva. Pedagogen Pernilla har beskrivit leken i en positiv term, t.ex. att ”vara med någon” som jag tolkar hon menade som en social relation med andra. Men Annica Löfdahl (2004) anser att leken också innehåller olust och negativa upplevelser för barnen. Detta innebär att leken inte alltid kan beskrivas i positiva termer. Hon menar att barnen också upplever negativa känslor i leken, t.ex. om något barn ville vara med någon kompis men det kompis vill inte då upplever barn uteslutna sig i leken. Hon ger ett exempel på hur en pojke har berättat till henne vilka dåliga känslor han upplever när han inte blev insläppt i flickornas lek och leka med dem. Enligt Löfdahl tycker barn inte om att andra barn härmar dem eller att de gör samma saker som de själva eftersom då får barn dålig känsla av leken (Löfdahl, 2004, s. 67). Under intervjuerna av pedagogerna framgick det att samtliga pedagoger anser att det är svårt att definiera vad leken är för ett fenomen. Men pedagogerna anser att leken är den viktigaste delen av barns liv och är grunden till deras kreativitet och fantasi. Leken är också grunden till barns goda relationer med vuxna och kompisar. Detta innebär att genom leken sker barns emotionella, sociala och kognitiva utveckling och genom leken uttrycker sig barn.

26

Relationen mellan lek och lärarande

Alla pedagoger hävdar att lek och lärande går hand i hand. Pedagogerna menar att en del av verksamhetsuppdraget är att genom lek lägga grunden för ett livslångt lärande. Förskolans fundamentala verksamhet är barns lek och barns intressen. Tullgren anser att leka, arbeta och lära dessa är tre centrala begrepp i förskolans verksamhet och det är ett barns behov att lära genom lek och arbete (Tullgren, 2004, s.18 - 20). Olle Fredrik Lillemyr (2002) anser att barns allsidiga lärande är en av förskolans viktigaste mål och är central för förskolans verksamhet. Lillemyr förklarar vad begrepp lärande innebär, Lillemyr menar att lärande är en helhetsprocess som påverkar hela människan och är en relativt permanent förändring i kapaciteten att utföra en handling som man tillägnat sig genom erfarenhet (Lillemyr, 2002, s. 35 - 36, 57).

Samtliga pedagogerna ansår också att det är deras ansvar som pedagog att skapa lärande men också lekfull miljö för alla barn i förskolan. Lillemyr (2002) anser att lärande måste motiveras genom lämpliga utmaningar och att lärandet måste anpassas till det enskilda barnets nivå och erfarenheter, samt att lärande bör kopplas till skapande som kan ge möjligheter till barn att utforska och experimentera och hitta på (ibid, s.56 – 57).

Pedagogen Martin betonade kopplingen mellan lärande och lek säger att: ”lek är viktig för ett barns allsidiga utveckling. Barnet lär sig genom lek. Ingen lek betyder ingen inlärning heller”. Han förklarar att när barnen leker då lär sig barnet nya saker och när de prövar nya saker då leker barnet först med sakerna. Sedan lär de sig någonting nytt av de sakerna. Genom leken delar barn sina erfarenheter, de lär sig olika regler, leksignaler, barn lär sig att lösa sina konflikter och de lär sig sin plats och sina gränser i leken”. Pedagogen Pernilla menar att ”vi kan inte skilja lek och lärande åt. De lär sig enormt via leken. Jag kan säga som en pedagog att leken är grunden till deras inlärning. Genom lek utforskar och pröva barnet nya saker”. Pedagog Pernilla menar att varje dag när barn kommer till förskolan då ser man att de ” bara leker” men egentligen lär de sig nya saker hela tiden. Hon ger ett exempel utifrån sandlådan, hon menar att när små barn leker med vatten och sand då lär de sig att känna via ”leken” att vatten är kallt eller ljummet. Vatten är flytande form, medan sand är en typ av pulverform. Barnen lär sig att göra skillnad mellan olika föremål. Samt lär sig de att vatten och sand är två olika föremål, men kan de kombinera dessa föremål kan de bygga geggamoja vilket är ett föremålen i deras lek i sandlådan som hjälper barnet att försätta deras lek vidare eftersom med geggamoja bakas pajer, tårtor, kakor, med olika matematiska former av plastformer. Pedagog Rebecca anser att ”genom leken lär sig barnet inte bara att uttrycka sina känslor utan de lär sig kontrollera sina känslor också. Samt i leken lär sig barnet att komma överens t.ex. när de leker en rollek t.ex. ’mamma,