Uppsala universitet Examensarbete 15 hp
Institutionen för nordiska språk Professionell svenska C
Vårterminen 2013
MED DIG VARE OCK HERREN
En undersökning av attityder till gudstjänstens språk i Svenska kyrkan
Gabriel Fjellander
Handledare: Erik Falk
Institutionen för nordiska språk
Sammandrag
Syftet med denna uppsats är att utreda hur gudstjänstdeltagare i Svenska kyrkan ser på språket i gudstjänsten och om det finns faktorer såsom ålder, kön, utbildningsnivå eller kyrkogångsfrekvens som påverkar deras attityder. Studien är utförd genom en enkätundersökning bland gudstjänst- deltagare på kyrkkaffet efter gudstjänsten i tre församlingar i tre olika städer i Sverige. Dessutom har de skrivna ordningarna till gudstjänsterna samlats in och undersökts stilistiskt, som ett språk- vetenskapligt referensmaterial att jämföra enkätundersökningens resultat med.
Gudstjänstdeltagarna har på enkäten fått sätta kryss på skalor mellan två olika stilistiska mot- poler för att beskriva hur de upplever språket i gudstjänsten. Polerna på enkäten var vagt–precist, vardagligt–högtidligt, känslofyllt–känslofattigt, ålderdomligt–modernt och originellt–vanligt. Infor- manterna har också fått kryssa i hur de tycker att gudstjänstspråket borde vara utefter de fem skalorna, om det borde vara mer åt någon pol eller om det är bra som det är. Den stilistiska undersökningen av gudstjänstordningarna är också genomförd utefter dessa adjektivpoler.
Resultatet visar att gudstjänstdeltagarna upplever språket i gudstjänsten som snarare precist än vagt, snarare högtidligt än vardagligt, och ungefär mitt på de tre andra adjektivskalorna. Frågan om hur de skulle vilja att språket ska vara visar inget tydligt resultat på de flesta polerna, med undan- tag av polerna vagt–precist där de som vill ha en förändring vill ha ett mer precist språk. Svars- frekvensen för förändring på den frågan är dock låg, de flesta är nöjda med hur det är nu. Man kan se en skillnad i hur informanterna svarar vad gäller faktorerna ålder och kön, men inte vad gäller utbildningsnivå eller kyrkogångsfrekvens. Yngre och äldre upplever gudstjänstspråket olika och det skiljer sig även i hur de skulle vilja att språket ska vara. För män och kvinnor ligger skillnaden i enkätresultatet främst i hur de skulle vilja att språket ska vara.
Den stilistiska undersökningen av gudstjänstordningarna visar att språket stilistiskt är snarare högtidligt och ålderdomligt än vardagligt och modernt. Det är dock svårt att med denna begränsade undersökning säga något om de andra polerna; det går att finna belägg för såväl precist som vagt språk och för polerna känslofyllt–känslofattigt och originellt–vanligt saknas relevant jämförelse- material för att dra några slutsatser.
Nyckelord: Svenska kyrkan, gudstjänst, gudstjänstspråk, attityd, attitydundersökning, stil, stil- analys
Innehållsförteckning
...
Sammandrag 2
...
1 Inledning 5
...
1.1 Syfte 6
...
1.2 Disposition 6
...
2 Teori 7
...
2.1 Gudstjänsten 7
...
2.2 Gudstjänstspråk 8
...
2.3 Stil 9
...
2.4 Attityd 10
...
3 Tidigare forskning 12
...
3.1 Attityd till språk 12
...
3.2 Gudstjänsten och gudstjänstspråket 13
...
4 Metod och material 15
...
4.1 Enkätundersökningen 15
...
4.1.1 Enkätens utformning 15
...
4.1.2 Genomförande av undersökningen 17
...
4.2.2 Population och urval 17
...
4.2.3 Kodning och bearbetning av data 17
...
4.3 Undersökning av gudstjänstagendorna 18
...
4.3.1 Polerna vagt–precist 18
...
4.3.2 Polerna vardagligt–högtidligt 18
...
4.3.3 Polerna känslofyllt–känslofattigt 19
...
4.3.4 Polerna ålderdomligt–modernt 19
...
4.3.5 Polerna originellt–vanligt 19
...
4.4 Metodkritik 20
...
5 Resultat 22
...
5.1 Resultat av enkätundersökningen 22
...
5.1.1 Generella resultat 22
...
5.1.2 Resultat för fråga 5: Hur upplever du gudstjänstspråket 23 ...
5.1.3 Resultat för fråga 6: Hur tycker du att gudstjänstspråket bör vara? 25 ...
5.1.4 Resultat för fråga 7: Ytterligare synpunkter 27
...
5.2 Resultat av undersökningen av gudstjänstagendorna 28
...
5.2.1 Polerna vagt–precist 28
...
5.2.2 Polerna vardagligt–högtidligt 28
...
5.2.3 Polerna känslofyllt–känslofattigt 29
...
5.2.4 Polerna ålderdomligt–modernt 29
...
5.2.5 Polerna originellt–vanligt 29
...
5.2.6 Sammanfattning 30
...
6 Diskussion 31
...
6.1 Skillnader och likheter mellan enkätresultatet och stilanalysen 31 ...
6.2 Skillnader i enkätresultatet beroende på ålder 32
...
6.3 Skillnader i enkätresultatet beroende på kön 33
...
6.4 Förslaget till ny kyrkohandbok 34
...
6.5 Förslag till vidare forskning 35
...
7 Avslutning 37
...
Litteratur 38
...
Bilagor 40
...
Bilaga 1, Enkäten 40
...
Bilaga 2, Enkätens resultat 42
...
Fråga 5, Hur upplever du språket i gudstjänsten? 42
...
Fråga 6, Hur tycker du att gudstjänstens språk ska vara? 44 ...
Fråga 7, Ytterligare synpunkter 47
...
Bilaga 3, Gudstjänstagendorna 48
Tabellförteckning
...
Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket 23 ...
Tabell 2 Svar på fråga 6, hur informanterna skulle vilja att gudstjänst språket är 25 ...
Tabell 3 Exempel på originella ord i agendorna 30
Figurförteckning
Figur 1 Medelvärdet av hur informanterna i åldersgrupperna yngre än 30 år, alla informanter ...
och gruppen 70 år eller äldre svarat på fråga 5, om hur de upplever gudstjänstspråket. 24 ...
Figur 2 Svar på fråga 6, polerna känslofyllt–känslofattigt 26
...
Figur 3 Svar på fråga 6, polerna ålderdomligt–modernt 26
...
Figur 4 Hur kvinnor respektive män har svarat på fråga 6, polerna vagt–precist 26 ...
Figur 5 Hur kvinnor respektive män har svarat på fråga 6, polerna ålderdomligt–modernt 27
1 Inledning
Inom Svenska kyrkan pågår just nu ett arbete med att förnya Den svenska kyrkohandboken, det centrala dokument som reglerar hur gudstjänsterna ute i församlingarna ska vara utformade. Den senaste officiella utgåvan av kyrkohandboken är från 1986 och ett förslag till nya gudstjänst- ordningar är nu ute på remiss hos ungefär 20 % av Svenska kyrkans församlingar (Svenska kyrkan 2012c). Gruppen som arbetat fram förslaget till ny kyrkohandbok har haft som särskild uppgift att se över den språkliga utformningen, och de beskriver flera språkliga överväganden i förklarings- volymen till förslaget (Svenska kyrkan 2012a:33–36). Förslaget diskuteras just nu livligt inom Svenska kyrkan. Kyrkans tidning har publicerat flera debattartiklar och insändare om förslaget, och det finns även en väldigt aktiv grupp på Facebook där allt ifrån teologi till språkdräkt avhandlas (Morén 2012).
Jag är själv regelbunden gudstjänstbesökare i Svenska kyrkan och som språkvetare har jag den senaste tiden särskilt uppmärksammat flera intressanta språkliga detaljer i den svenskkyrkliga guds- tjänsten. Ett exempel är det citat som blivit uppsatsens titel: ”Med dig vare ock Herren”. Här används konjunktivformen av vara, och det är inte den enda konjunktivformen man kan hitta i officiella gudstjänstordningar trots att de verbformerna sedan länge varit på utgående i svenskan (Teleman 2013). Jag har i samtal med andra gudstjänstdeltagare fått uppfattningen att språket i gudstjänsten av många upplevs som ålderdomligt och högtravande. En bekant berättade till exempel om en vän som hade gått i kyrkan för första gången i vuxen ålder och blivit förvånad över hur säreget språkbruket var, i alla fall var det så vännen upplevde det.
Dock verkar det inte vara självklart att det är ett problem att språket av vissa upplevs som ålder- domligt, det har blivit tydligt i diskussionen kring det nya kyrkohandboksförslaget. Till exempel skriver en kommentator:
Slutligen så tror jag att jag talar för många i den unga generationen när jag uppmanar er äldre att låta kyrkans högtidliga formuleringar vara i fred. Om vi inte förstår så är det ERT fel, och nu vill ni helt beröva oss möjligheten att lära känna vårt arv från tidigare generationer. (Citat från den öppna Facebook-gruppen om kyrkohandboksförslaget, hämtat 2013-03-18)
Det verkar alltså finnas motstridiga uppfattningar om dels hur språket i gudstjänsten redan är, dels hur det bör vara. Därför tyckte jag att det skulle vara intressant att göra en undersökning av hur gudstjänstdeltagare ser på språket i gudstjänsten. Den här uppsatsen består dels av en enkätunder- sökning genomförd bland 86 gudstjänstdeltagare i Svenska kyrkan, dels av en stilistisk analys av språket på de gudstjänster som jag besökt i samband med insamlandet av enkätsvaren.
1.1 Syfte
Mitt syfte är att beskriva vad gudstjänstdeltagare i Svenska kyrkan har för attityder till gudstjän- stens språkliga utformning med avseende på polerna vagt–precist, vardagligt–högtidligt, känslofyllt–känslofattigt, ålderdomligt–modernt och originellt–vanligt. Dessutom vill jag klarlägga vilka av faktorerna ålder, kön, utbildningsnivå och kyrkogångsfrekvens bland gudstjänstdeltagarna som påverkar deras attityd. Som ett jämförelsematerial vill jag också undersöka gudstjänstordningar stilistiskt, för att se hur man språkvetenskapligt kan beskriva gudstjänstens språk.
Min hypotes är att yngre uppfattar språkbruket som ålderdomligare och högtidligare än vad de äldre gör och att de också skulle vilja att det blev mer modernt och vardagligt. Det är det jag oftast hör från personer i min närhet när ämnet kommer på tal, även om citatet ovan visar att det även finns unga som tycker motsatsen.
1.2 Disposition
I avsnitt 1.1 har uppsatsens syfte och hypotes gällande detta presenterats. I kapitel 2 beskrivs och definieras centrala begrepp i uppsatsen, för att ge den en teoretisk grund att stå på. En översikt över relaterade studier presenteras i avsnitt 3 och i avsnitt 4 redogör jag för metoden och materialet som använts för att utföra undersökningen. Resultatet presenteras i avsnitt 5 och diskuteras i avsnitt 6.
Slutligen följer i avsnitt 7 en kort sammanfattning av undersökningens resultat och några avslutande ord.
2 Teori
I det här kapitlet beskrivs och definieras centrala begrepp i uppsatsen. Först beskrivs vad en guds- tjänst är, därefter gudstjänstens språk. Sedan förs i avsnitt 2.3 ett resonemang kring begreppet stil, i syfte att understödja dels konstruktionen av enkäten, dels analysen av gudstjänstordningarna som insamlats. Avslutningsvis definieras attitydbegreppet, för att ge en grund till enkätundersökningen av attityderna till gudstjänstens språk.
2.1 Gudstjänsten
I Kyrkoordningen, det dokument som reglerar Svenska kyrkan, står följande om gudstjänsten:
Gudstjänsten är kyrkolivets centrum, där församlingen möter Gud i Ordet och sakramenten.
Kyrkans dag för huvudgudstjänster är söndagen, eftersom Jesus Kristus uppstod på söndagen, Herrens dag. (Svenska kyrkan 1999:75)
Varje församling i Svenska kyrkan ska fira huvudgudstjänst varje söndag och det ska göras enligt någon av de ordningar som anges i Den svenska kyrkohandboken. Förutom kyrkohandboken finns det tre andra officiella gudstjänstböcker: Den svenska psalmboken, Den svenska evangelieboken och En liten bönbok (Svenska kyrkan 1999:79). Kyrkoordningen anger att dessa gudstjänstböcker är
”uttryck för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära” (Svenska kyrkan 1999:79).
En gudstjänst firas med eller utan nattvard. I Svenska kyrkan har ungefär hälften av gudstjäns- terna nattvardsfirande. Det finns sex olika ordningar för huvudgudstjänst och den vanligaste av dem är högmässan, som står för ungefär en tredjedel av huvudgudstjänsterna1. En gudstjänst brukar beskrivas som tre- eller fyrdelad, beroende på om man firar nattvard eller inte: Samling, Ordet, Måltiden (utgår vid gudstjänst utan nattvard) och Sändning. I samlingsmomentet ingår vanligtvis någon form av syndabekännelse eller överlåtelsebön där församlingen erkänner sin synd och ber om Guds förlåtelse för den. I Ordet ingår en eller flera läsningar från Bibeln och en utläggning eller
1 Peter Brandberg, analysenheten Svenska kyrkan, e-postmeddelande den 20 mars 2013.
förklaring utifrån läsningen eller läsningarna. Utläggningen, eller predikan som den kallas, hålls oftast av den präst som leder gudstjänsten. I måltiden ingår flera moment i förberedelse för natt- vardsfirandet, bland annat nattvardsbönen, där prästen tackar Gud för nattvarden och ber om att Gud ska uppfylla brödet och vinet som används i nattvarden. I den eukaristiska bönen ingår också instiftelseorden, som är hämtade från Bibeln och beskriver hur Jesus instiftade nattvarden. Sänd- ningen består av en lovpsalm och välsignelsen, där prästen ber om att Gud ska välsigna försam- lingen (Ekenberg 2013; Wikipedia: Eukaristiska bönen; Svenska kyrkan 2012b:17–24; National- encyklopedin: Syndabekännelse).
Den kyrkohandbok som nu är i bruk antogs 1986 men Svenska kyrkan är i process att ta fram en ny utgåva. Den 23 maj 2012 antog Kyrkostyrelsen ett förslag till ny kyrkohandbok och den är för närvarande ute på remiss hos ett stort antal församlingar i Svenska kyrkan. I det nya förslaget ligger fokus på att det ska finnas alternativ som använder ett modernt språkbruk; samtidigt finns de flesta äldre alternativ som för närvarande är i bruk i Svenska kyrkan fortfarande kvar sida vid sida med dessa (Svenska kyrkan 2012c).
2.2 Gudstjänstspråk
Eftersom människan är en språklig varelse är språket essentiellt också i hennes religiositet och spiritualitet. Hur böner, sånger och undervisning om Gud är formulerade påverkar hur man ser på Gud och hur religionen tar sig uttryck. Därför är den språkliga utformningen av gudstjänsten en viktig fråga. Som en del av utredningen inför 1986 års kyrkohandbok skrev psalmförfattaren och poeten Britt G. Hallqvist ett kapitel som hette Det liturgiska språket (Hallqvist 1974). I den identi- fierar hon fyra särdrag för det liturgiska språket (Hallqvist 1974:321–326):
1. Dess förnämsta källa är Bibeln.
2. Det äger samband med teologin.
3. Det är ett kollektivt språk.
4. Det är ett skriftspråk för örat, för tal och sång.
Här beskrivs närmare de som är mest relevanta ur en språkvetenskaplig synvinkel: dess funktion som kollektivt språk och dess funktion som ett skriftspråk för örat.
För att först beskriva gudstjänstspråket som ett kollektivt språk så konstaterar Hallqvist (1974:
324) att gudstjänsten är en gemensam aktivitet där den gudstjänstfirande församlingen tillsammans uttrycker sin bön och lovsång till Gud. Eftersom språket används av ett kollektiv måste det också vara anpassat för ett kollektiv, och bör därför vara så allmängiltigt som möjligt. Hela församlingen ska helst kunna ta till sig orden och göra dem till sina, samtidigt som det inte får bli innehållslöst
och fyllt av plattityder. Dessutom bör språket hålla sig aktuellt över tid; i Förklaringar till Förslag till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan står det om gudstjänstens språk:
Till detta kommer att en kyrkohandbok ska fungera över en längre tid, vilket betyder att dess språk inte kan präglas av det alltför tillfälliga och personliga. Samtidigt behöver ges utrymme för lokala uttryck och tilltal. (Svenska kyrkan 2012a:35)
Det andra särdraget, gudstjänstspråket som ett skriftspråk för örat, förklarar Hallqvist med att gudstjänstspråket hamnar mitt emellan skrift- och talspråk. Trots att hela gudstjänsten är talad så är dess språk snarare skriftspråkligt än talspråkligt. Skriftspråket har en högre skärpa och målmed- vetenhet än talspråket, samtidigt som det i gudstjänstens sammanhang inte får slå över och bli kyligt eller abstrakt (Hallqvist 1974:325). Gudstjänstspråket är tänkt att läsas och Hallqvist (1974:325–
326) tar upp två egenskaper som därför bör forma det. Dels bör det vara klart och lätt att uppfatta eftersom ovana lyssnare inte kan, som när man läser en text, gå tillbaka om man inte uppfattar något avsnitt, dels bör språket rent rytmiskt vara anpassat för högläsning. Hon skriver:
Rytmen ordnar språkmaterialet och befrämjar klarhet och reda. För stilen är den av stor betydelse. Den kan ge språket kraft och lyfta det ovan sakprosans nyktra nivå. (Hallqvist 1974:326)
Edgardh (2010:141–142) beskriver ytterligare vikten av att gudstjänstspråket är klart och förståeligt. I arbetet som ledde fram till kyrkohandboken 1986 gjordes, som tidigare konstaterats, en stor språklig revision. Enligt prästen Rune Klingert, som deltog i det handboksarbetet, blottlade denna omarbetning flera teologiska skiljaktigheter präster emellan. När ordningarna tidigare hade varit präglade av ett ålderdomligt språk gjorde det att innehållet i stor utsträckning gick gudstjänst- deltagarna förbi; prästerna och församlingsmedlemmar kunde fylla de svårförståeliga orden med sin egen teologiska tolkning. När språket blev klarare och innebörden i orden gick upp för både präster och församlingsmedlemmar visade det sig att teologiska motsättningar som tidigare inte märkts blev synliga, till exempel i synen på dopet. Detta visar gudstjänstspråkets betydelse och genom- slagskraft.
2.3 Stil
En text har, enligt Lars Melin och Sven Lange (2000), två dimensioner som man som läsare reagerar på: dels en vad-som-sägsdimension, det vill säga textens innehåll, dels en hur-det-sägs- dimension dit läsarintryck såsom roligt/bra/tråkigt/vardagligt hör. Denna senare dimension av texten är det som konstituerar textens stil. Dessa intryck, som ofta genereras helt spontant, är grunden för en mer systematisk stilanalys och dessa intuitioner kan leda till en mer vetenskaplig stilanalys (Melin & Lange 2000:7). Lagerholm (2008:28) problematiserar stilbegreppet och menar att en definition av vad stil är för något inte låter sig göras så enkelt. Det går inte att på det viset
som Melin och Lange (2000) gör skilja på innehållet och på formen. Han menar dock att i den specifika kontexten av en stilanalys så får man lämna de stilteoretiska frågorna åt sidan och han kommer till sist fram till en definition av stilbegreppet som ligger nära den som Melin och Lange (2000) presenterar.
Melin och Lange (2000) visar en modell för stilanalys som bygger på att man karaktäriserar texten med hjälp av beskrivande adjektiv. Dessa adjektiv kan ha en formell vetenskaplig definition, som parataktisk–hypotaktisk, eller vara allmänspråkliga, som högtidlig eller saklig. Dessa allmän- språkliga adjektiv bildar sedan ofta poler eller motsatspar, till exempel talspråklig–skriftspråklig, och en text kan placeras på en skala mellan dem. Varje text kan man sedan karaktärisera utifrån flera olika skalor med poler och då bildas, som de kallar det, en pool med poler (Melin & Lange 2000:7–10, 35).
Hur ska man då göra när man placerar in en text på skalan mellan två poler? Lennart Hellspong definierar i Metoder för brukstextanalys en stilmarkör som ett språkligt inslag i texten ”som bidrar till ett bestämt stildrag”. Korta meningar och korta fundament kan t.ex. vara stilmarkör för en lätt- läst text. En stilanalys kan alltså göras genom att identifiera olika stilmarkörer i texten (Hellspong 2001:68). Vilka stilmarkörer man letar efter beror på vilka poler man undersöker och det kan vara på flera olika nivåer; Melin & Lange identifierar sex stycken: fonetisk nivå, lexikal nivå, syntaktisk nivå, textnivå, stilfigurer och komposition (Melin & Lange 2000:18 f).
De egenskaper för gudstjänstspråket som tas upp i avsnitt 2.2 ovan kan också placeras in på dessa nivåer. Det första särdraget som Hallqvist (1974) beskriver, att gudstjänstspråket måste vara ett kollektivt språk, påverkar alla sex nivåerna i texten. Det andra, att det liturgiska språket fungerar som ett skriftspråk för örat och att det därmed bör vara anpassad rent rytmiskt för att läsas, kan hänföras till dels den fonetiska nivån, dels den syntaktiska nivån. Det som Edgardh (2010) skildrar från kyrkohandboksarbetet 1986 avser snarast den lexikala nivån.
2.4 Attityd
Attitydbegreppet är ett från början sociologiskt begrepp som även blivit ett centralt begrepp inom språksociologin. Att ha en attityd gentemot en viss företeelse innebär en benägenhet att reagera gentemot det. Den har alltså med beteende att göra, men den är inte ett beteende (Einarsson 2004:
203).
En attityd knuten till en företeelse brukar delas upp i tre komponenter: den kognitiva, den affektiva och den konativa. Den kognitiva komponenten innehåller den kunskap som man har om företeelsen, både sann och osann kunskap; den affektiva komponenten, Einarsson (2004) kallar den
evaluativ, inbegriper de känslor och värderingar man har om företeelsen och den konativa kom- ponenten omfattar den handlingsberedskap man har gentemot företeelsen (Nyström Höög 2005:20, Einarsson 2004:204).
Attityder är som sådana omöjliga att mäta. Det som kan observeras är hur attityden tar sig ut- tryck; det kan vara genom åsiktsyttringar, känslomässiga reaktioner eller praktisk handling. Utifrån dessa observationer kan attityden sedan rekonstrueras. Viktigt att tänka på är att informanter ibland inte har någon färdig åsikt om det som efterfrågas i attitydundersökningar. Dock menar Nyström Höög (2005:21) att den vid intervjutillfället producerade åsikten ändå kan vara viktig när man vill beskriva attityder, "eftersom våra åsikter är explicita medan våra attityder är implicita".
Andersson (2010:238–240) kritiserar attitydbegreppet och menar att den definition som presen- terats ovan är för oprecis för att vara användbar. De tre komponenter som Einarsson (2004) och Nyström Höög (2005) menar att attityden konstrueras av är ett för trubbigt verktyg för att kunna beskriva språkliga attityder, särskilt när det handlar om attityd i språk till skillnad från attityd till språk. Andersson menar också att skillnaden mellan medvetna och omedvetna attityder är för bristfälligt beskriven, och hur man ska förhålla sig till den. Ibland är bästa sättet att konstatera en språklig attityd att se konsekvenserna av den. Andersson (2010:235) beskriver hur det tjocka l- ljuder försvann från dialekten hos de som flyttade till Göteborg runt år 1900. I Göteborg användes ett tunt l-ljud, och de tog de inflyttande efter. Det påvisar, menar Andersson, en negativ attityd till det tjocka l-ljudet; annars hade det antagligen inte försvunnit från inflyttarnas dialekter.
Attitydbegreppet inom språksociologisk forskning är ofta kopplat till stil, som beskrivs i avsnitt 2.3 ovan. Ett stildrag använt i fel sammanhang kan producera en negativ attityd hos åhörarna.
Informanters attityd till dialektala uttryck eller till uttryck på en låg eller hög stilnivå använda i fel sammanhang är också något som är vanligt att undersöka när man gör attitydundersökningar, mer om det i avsnitt 3.1 nedan.
3 Tidigare forskning
I det här kapitlet redovisas och beskrivs en del av den forskning som bedrivits på de områden som den här uppsatsen berör: språkvetenskapliga attitydundersökningar och språkvetenskapliga under- sökningar av gudstjänster och kyrkor.
3.1 Attityd till språk
Det finns flera sätt att undersöka attityder, de tre vanligaste när det gäller attityder till språk är enkäter, intervjuer och så kallade matched guise-tester (Nyström Höög 2005:27). Matched guise- metoden går ut på att informanterna får lyssna på olika inspelningar där talarna säger samma sak fast på olika språk. Informanterna vet dock inte att talarna är tvåspråkiga och att det således är samma person som läst in båda varianterna. Dessutom blandas flera talare och deras inläsningar så att det blir ännu svårare att upptäcka att det i själva verket bara är några få som läst in. Lyssnarna får sedan bedöma på en så kallad Osgood-skala hur de upplever talaren med motpoler som stark–svag och snäll–elak. Dessa summeras sedan för att ge en sammanhållen bild av hur positivt man ser på talaren (Trost 2012:166 f). I den första undersökningen av detta slag som genomfördes, med engelsk- och fransktalande i Kanada, visade det sig att alla informanter, oavsett modersmål, tyckte att de engelskspråkiga rösterna hade högre grad av positiva egenskaper än de fransktalande (Einarsson 2004:205–206). Liknande undersökningar har även genomförts i Sverige, t.ex. av Ellen Bijvoet (1998).
Annars är det i Sverige vanligast att genomföra attitydundersökningar med hjälp av enkäter (Nyström Höög 2005:29). Ett exempel är det projekt som Nyström Höög själv har arbetat med, Moderne importord i språka i Norden. Det är ett samnordiskt projekt initierat av Nordiska språk- rådet (numera Nordens språkråd) som syftar till att undersöka lånord i de nordiska språken.
Projektet består av flera olika delar: undersökningar om bruket av importord, en språkhistorisk
undersökning om hur importord normerats historiskt sett och undersökningar av attityden till importord. Attityddelen av projektet består av tre olika undersökningar: en enkätundersökning, en intervjuundersökning och ett matched guise-test, dessa i vart och ett av de nordiska språken. Andra vanliga språksociologiska undersökningar om attityder är de som undersöker attityden till svordomar, bland dem Lars-Gunnar Anderssons Fult språk (1985), attityden till dialekter, t.ex.
Andersson & Ralph (1987) eller attityden till invandrar- och minoritetsspråk, t.ex. Oakes (2001).
Någon attitydundersökning som undersöker attityden till en viss diskurs eller språklig miljö, som den undersökning jag genomför, tycks dock inte finnas.
3.2 Gudstjänsten och gudstjänstspråket
Det finns inte mycket språkvetenskaplig forskning om gudstjänsten och gudstjänstens språk. Det finns naturligtvis många teologiska och religionsvetenskapliga studier om gudstjänsten och dess olika moment, men inte ur en språkvetenskaplig synvinkel eller utförda av språkvetare. I den här forskningsöversikten tas fyra stycken studier upp, tre kvantitativa undersökningar, Gustafsson, Esaiasson & Ögland (1970), Jarl Kerzar (1999) samt Håkansson (2003) och en kvalitativ under- sökning, Wallgren Hemlin (1997).
Gustafsson, Esaiasson & Ögland (1970) har med hjälp av ordfrekvensanalys undersökt hur tre olika bönböcker som användes i Svenska kyrkan skilde sig åt. De tre böckerna var En liten bönbok, Att bedja idag och Svenska folkets böner. De kunde se flera skillnader i böckernas språk, bland annat i frekvens av pluralformer av verb, konjunktivformer och sammansatta verb. De kunde också konstatera skillnader i vem som adresserades, där Svenska folkets böner hade mycket lägre frekvens av orden Herre och Jesus än de andra bönböckerna. Håkansson (2003) har genomfört en liknande undersökning, men hennes studieobjekt var de skrivna böner som används som Dagens bön (hette förut Kollektbön) i Svenska kyrkans gudstjänster. Hon kunde med sin ordfrekvensanalys se hur det i de tre senaste evangelieböckerna (som Dagens bön ingår i), 1937, 1986 och 2002, har ändrats hur Gud adresseras; Herre minskar i frekvens medan Ande ökar i frekvens. Hon kunde även konstatera skillnader i ords böjning mellan de tre evangelieböckerna.
Både Wallgren Hemlin (1997) och Jarl Kerzar (1999) behandlar gudstjänstens predikan, det vill säga ett moment som jag inte undersöker i min studie. Wallgren Hemlin utförde en kvalitativ, retorisk studie. Hon undersökte 45 stycken predikningar och kategoriserade dem efter de två retoriska triaderna ethos–logos–pathos och docere–delectare–movere. Jarl Kerzar (1999) hade ett annat angreppssätt. Hon gjorde en stilistisk analys av radio- och TV-sända predikningar mellan 1938 och 1984 och undersökte dels hur stilen förändrats över tid, dels om man kan urskilja något
stildrag som finns i alla predikningar, som skulle antyda att det hör till just den textgenren. Hon kunde dessutom konstatera att de förändringar som svenskan genomgått under de åren visade sig även i predikningarna, men fördröjt. Hon menade att det verkar som om gudstjänstspråket är mer konservativt än språket i övriga samhället.
4 Metod och material
För att uppnå mitt syfte att undersöka gudstjänstdeltagarnas attityder till gudstjänstspråket har jag genomfört en enkätstudie. Det är, som jag konstaterade i avsnitt 3.1, det vanligaste sättet att under- söka språkliga attityder på. Dessutom har jag gjort en språklig analys av språket i agendorna från de gudstjänster jag besökt i samband med insamlingen av enkäten. I det här kapitlet redogör jag för hur enkäten konstruerades, vilken population och vilket urval enkäten hade och för hur undersökningen av gudstjänstagendorna gjordes.
4.1 Enkätundersökningen
4.1.1 Enkätens utformning
I avsnitt 2.4 ovan har jag beskrivit hur attityd beskrivs ur ett sociologiskt perspektiv. Enkäten är konstruerad för att den ska mäta de tre olika delarna av attitydbegreppet. Enkäten som använts i undersökningen (se bilaga 1) består av fyra delar.
I den första delen av enkäten får informanten fylla i fakta om sig själv. Jag vill ha svar på dessa frågor för att kunna undersöka andra delen av mitt syfte: att se vilka faktorer som påverkar attityden till gudstjänstspråket. I enkäten efterfrågas fyra faktorer: kön, ålder, utbildningsnivå och hur frekvent gudstjänstbesökare informanten är. Dessa frågor är valda utifrån att jag tror att de skulle kunna ha en inverkan på attityden. Det är inte oproblematiskt att fråga om personliga uppgifter om informanten; det bör inte göras slentrianmässigt (jämför Edlund, Erson & Milles 2007:74). Vissa kan också tycka att en del uppgifter är känsliga att svara på och då riskerar man att informanten slutar att fylla i enkäten (Ejlertsson 2005:69). Dock är det väldigt svårt att på förhand veta vilka faktorer som skulle vara intressanta för min undersökning och vilka som inte är det, och jag bedömer att de valda faktorerna inte borde bereda några problem för informanterna att svara på.
I den andra delen av enkäten får informanten placera in hur hen upplever gudstjänstens språk längs skalor mellan polerna (se avsnitt 2.3): ålderdomligt–modernt, högtidligt–vardagligt, känslo- fyllt–känslofattigt, originellt–vanligt, och vagt–precist. Ordparen jag använder har jag valt ut själv i samråd med min handledare och personer i min närhet. Målsättningen har varit att täcka in så många faktorer som möjligt i beskrivningen av språket. I den bästa av världar skulle enkäten inte heller styra svaren genom att de beskrivande ordparen är värderande. Detta har dock inte gått att uppnå, till exempel uppfattar nog många känslofyllt respektive känslofattigt som värderande ord, men jag lyckades inte komma på några ord som uttryckte samma stildrag utan någon värdering.
Som synonym till känslofyllt kan man tänka sig expressiv, men dels är det tveksamt om dess betydelse är tillräckligt känd, dels finns det ingen liknande antonym som hade kunnat användas.
Dessutom beror hur orden värderas på av vem och i vilket sammanhang som orden läses. Vissa tycker sannolikt att känslofyllt är ordet med mest positiv laddning medan andra tycker tvärtom.
Ordparens ordning och vilket ord som står till höger respektive vänster i enkäten har jag bestämt slumpmässigt för att inte genom deras placering påverka informanternas svar.
I fråga 5 efterfrågas hur informanten upplever språket. Uppleva definieras i National- encyklopedins ordbok som uppfatta och värdera på ett känslomässigt plan. I och med den frågan så täcker jag således in främst den affektiva komponenten av attityden, som enligt Einarsson (2004:204) är ett centralt inslag i attityder (se avsnitt 2.4). Dessutom mäter frågan också till viss del den kognitiva komponenten eftersom den kunskap som informanterna har om språk och dess olika stilar också kommer påverka deras svar.
I den tredje delen av enkäten, fråga 6, får informanten ange om gudstjänstspråket borde vara mer eller mindre av polerna ovan. Frågan ger tre svarsmöjligheter: mindre ålderdomligt/mer modernt, bra som det är nu och mer ålderdomligt/mindre modernt, och liktydigt för de andra polerna. I och med att informanten tillfrågas om vilken stil ett önskat språkbruk skulle ha så mäts på den här frågan den konativa komponenten av attityden. Om informanten fick bestämma hur språket skulle vara, hur skulle hen handla då?
Den fjärde och sista delen av enkäten är en öppen fråga där informanten får ange ytterligare åsikter och/eller synpunkter på enkäten och undersökningen. Trost (2012:74) rekommenderar att man har med en sådan fråga i sin enkät. Svaren på den här fjärde delen kommer inte att statistiskt analyseras men kan ge uppslag till analys och diskussion.
4.1.2 Genomförande av undersökningen
Jag har valt att genomföra undersökningen vid kyrkkaffet efter gudstjänsten eftersom gudstjänst- besökarna då sitter ner och fikar, de har tid att fylla i en enkät och har precis varit på gudstjänsten så de har den färskt i minnet. På kyrkkaffet har jag först kortfattat presenterat mig och min under- sökning, sedan informerat om att informanterna är anonyma och att de väljer själva om de vill delta eller inte. Därefter har enkäten delats ut till de närvarande. Gudstjänstbesökarna har fått tid på sig att fylla i enkäterna som sedan har samlats in.
4.2.2 Population och urval
Min population till enkätundersökningen utgörs av deltagare på gudstjänster i Svenska kyrkan. För att göra ett urval av dessa, eftersom jag omöjligen kan fråga alla, har jag valt att dela ut enkäten till deltagarna på kyrkkaffet efter tre gudstjänster i olika församlingar i Svenska kyrkan under mars månad 2013.
Jag har valt ut tre församlingar i olika stora städer i Sverige. Församlingarna jag har valt ut har välbesökta gudstjänster och en gudstjänstordning som ligger nära kyrkohandboken. Ingen av församlingarna använder förslaget till ny kyrkohandbok som nu testas i en del svenskkyrkliga församlingar (se avsnitt 2.1). Det gör att min undersökningen enbart kommer säga något om attityden till språket i den nu gällande kyrkohandboken och inte till språket i försöksordningen. Jag har valt att välja ut församlingar vars gudstjänster liknar varandra eftersom jag frågar efter gudstjänstdeltagarnas upplevelser av språket i gudstjänsten. Om de besöker gudstjänster som är väldigt olika varandra kan man anta att deras upplevelser av språket i dessa gudstjänster också skiljer sig åt. De beskriver då helt enkelt inte samma språkbruk. Eftersom jag frågar om gudstjänst- språket i allmänhet och inte om den just genomförda gudstjänsten går det ändå inte att säkerställa att de brukar gå i den församlingen och att det är den församlingens gudstjänstspråk de beskriver.
Chansen blir dock större att de tänker på samma språkbruk när de fyller i enkäten än om gudstjänsterna i de undersökta församlingarna hade varit väldigt olika varandra. Alla gudstjänster jag besökte var högmässor, den vanligaste huvudgudstjänstformen i Svenska kyrkan (se avsnitt 2.1).
4.2.3 Kodning och bearbetning av data
För att bearbeta resultatet av enkätundersökningen så digitaliserades det. Jag använde ett kalkylprogram för att föra in svaren, där jag hade en kolumn per fråga och en rad per enkät.
Förutom fråga 5, om hur informanterna upplever språket i gudstjänsten, så kodades inte resultatet om, utan fördes in som det var. Fråga 5 kodades så att ett kryss i rutan längst till vänster motsvarade värdet 1 och ett kryss i rutan längst till höger motsvarade värdet 5. Det gjorde att jag fick ut en
intervallskala där både medelvärde och median kan beräknas i en statistisk analys (Rosengren &
Arvidson 2002:189–190). När alla enkäter var inlagda i kalkylbladet var det enkelt att beräkna medelvärden för fråga fem, dels på hela materialet och dels på olika undergrupper (grupper i olika åldrar och med olika kön) och jämföra dessa.
4.3 Undersökning av gudstjänstagendorna
Förutom enkätundersökningen har jag också samlat in agendorna från de gudstjänster som jag besökt i samband med insamlandet av enkäter. Dessa utgör en stor del av underlaget till gudstjänst- språket, som det beskrivs i enkäten, och därför är det rimligt att också göra en stilanalys av dem som bakgrundsinformation inför tolkningen av enkätsvaren. Man kan se det som en referensgrupp i undersökningen, så att man får något att förhålla sig till i diskussionen av enkätresultatet.
Som beskrivs i avsnitt 2.3 kan en stilanalys utföras genom att identifiera stilmarkörer i texten.
Gudstjänstagendorna ska analyseras efter polerna som jag frågar efter i enkäten, således ska jag leta efter stilmarkörer som betecknar de respektive stilarna. För att kunna uttala sig om stilen och vad en stilmarkör egentligen betecknar så måste man kunna belägga sin analys vetenskapligt. Vad är det som gör att en viss markör uppfattas konstruera en viss stil? Här redovisas vilka underlag som använts i analysen av agendorna.
4.3.1 Polerna vagt–precist
Underlaget för polerna vagt–precist är hämtat från Melin & Lange (2000:45) och deras exempel- analys av polerna allmän–detaljerad.
Polerna handlar om abstraktion kontra konkretion, om hur detaljerad och utförlig framställningen är. Framför allt tittar man på nominalfraserna: hur långa de är, hur frekventa de är och antal sammansatta substantiv. Relevant är också det semantiska innehållet, hur abstrakta orden är, det vill säga hur många fenomen ett ord beskriver. Fågel är i språkvetenskaplig mening abstraktare än koltrast eftersom det betecknar fler enheter och säger mindre om referenten än vad koltrast gör (Melin & Lange 2000:45).
4.3.2 Polerna vardagligt–högtidligt
Underlaget för polerna vardagligt–högtidligt är hämtat ur Nyfiken på texten (Melin 2009:42–47).
Högtidlig stil innebär på en lexikal nivå användandet av speciella ord, som nästan enbart används i den stilen. De orden är ofta gjorda av helsvenska morfem och de används nästan enbart i högtidliga sammanhang: dödsrunor, högtidstal och liknande. I vardagligt språk å andra sidan hittar man sällan långa, krångliga eller ålderdomliga ord.
På syntaktisk nivå utmärker sig främst vardagligt språk genom korta meningar och ofullständiga satser. En vardaglig text har också mycket informationsglesare text än högtidlig, andelen substantiv är således lägre i vardaglig än i högtidlig text. Man kan också se en skillnad i tilltal. Där vardaglig text ofta har ett personligt tilltal och en dialogisk form har högtidlig text ett formellt tilltal. Det finns sällan något skribentjag i texten och korta pronomen ersätts gärna av längre substantiv: ledare, arbetstagare, studenter. (Melin 2009:45–47).
4.3.3 Polerna känslofyllt–känslofattigt
Underlaget för polerna känslofyllt–känslofattigt är hämtat från Melin & Lange (2000:45) och deras exempelanalys av polerna saklig–emotiv.
Känslofyllt språk kännetecknas av bruket av retoriska figurer, t.ex. olika stegringar, anaforer, tretal, retoriska frågor eller ett rikt bildspråk. Det kan också bli mer känslofyllt av ett direkt tilltal och av värderande ord, eller ord som på grund av sitt semantiska innehåll upplevs som känslofyllda.
Om nu det definierar känslofyllt språk så definieras känslofattigt språk enklast som dess motsats, och alltså avsaknaden av de uppräknade stilelementen. Ett språk med enbart sakligt konstaterande satser utan någon retorisk utsmyckning eller värderingar blir torrt, sakligt och därmed känslofattigt (Melin & Lange 2000:40).
4.3.4 Polerna ålderdomligt–modernt
Underlaget för polerna ålderdomligt–modernt utgörs av kapitlet Modern eller traditionell i Melin (2009:82–89).
På en lexikal nivå finns det ålderdomliga respektive moderna ord, och det är olika vilket av dem som avviker från ett tänkt allmänspråk. Ibland är det ålderdomliga ord som tydlig avviker, t.ex.
endast och förvärva, ibland moderna ord, t.ex. shoppa loss och dejta. En tydlig markör är numera skall istället för ska. Fram till 1970-talet var ska den avvikande formen i sakprosa medan det nu är tvärtom och skall symboliserar konservatism och ålderdomlighet. På syntaktisk nivå är meningarna längre och ofta mer komplicerade. De kan innehålla omfattningar, där man lägger in en bestämning mellan en artikel och substantivet, eller klyvningar, då man lägger in ett villkor i ett påstående (Melin 2009:85–87).
4.3.5 Polerna originellt–vanligt
Polerna originellt–vanligt är liksom känslofyllt–känslofattigt sådan att det ena stildraget detekteras som avsaknaden av det andra. Det går att se originella drag i en text, både på en lexikal och syntaktisk nivå, men det går inte att urskilja stilelement som gör att en text upplevs vanlig, det gör
den vid avsaknad av originalitet. Därför kommer även den här polen att analyseras utifrån enbart den ena polen.
För att undersöka om agendorna innehåller originella stilelement på en lexikal nivå har jag undersökt ordvalen genom att söka i Newsline Arkiv2 som samlar tidningstext från svenska tidningar. Genom att söka på ord från agendorna och jämföra det med sökningar på synonyma ord går det att belägga originellt språk på en lexikal nivå. Sökningarna är genomförda för perioden perioden 26/3 2013 – 25/4 2013 i alla källor som finns i Newsline Arkiv. Naturligtvis är inte frågan så enkel som att man alltid ska ta det vanligare ordet av två synonymer, det kan finnas flera olika anledningar till att välja det ovanligare: det passar bättre rytmiskt, det ger andra och bättre associationer, det kan ge upphov till assonanser eller anaforer, och liknande. Dock kan en sådan enkel sökning ändå visa på att agendorna använder ett originellt språk på lexikal nivå. På syntaktisk nivå är det svårare att hitta en bra analysmetod och ett bra jämförelsematerial, så där har ingen undersökning genomförts för de här polerna.
4.4 Metodkritik
Det finns flera omständigheter som potentiellt kan påverka både validiteten och reliabiliteten av studien negativt. Det här avsnittet kommer först ta upp några faktorer som kan minska validiteten, sedan några faktorer som kan minska reliabiliteten, sist kommer en avstämning av studien mot vetenskapsrådets etiska riktlinjer för att se att studien utförts i enlighet med dem.
Enkätens utformning är en av de faktorer som kan påverka validiteten av studien. Om de beskrivande ordparen har brister så blir det också svårt att dra några slutsatser om attityden till språkbruket. Flera förhållanden kan vara problematiska med enkätutformningen:
• Ordparen kan vara för värderande och i och med det kan de styra informanten att fylla i enkäten på ett visst sätt. Den här frågan behandlas i avsnitt 4.1.1 och risken för att ordparen är alltför värderande bedömer jag inte är så hög.
• Man kan också fråga sig hur stor samsyn mellan informanterna det finns i vad som avses med ordparen. Har alla samma uppfattning om vad ålderdomligt eller modernt språk inne- bär? Gör alla samma tolkning av vad som avses med vagt respektive precist språk? Om så inte är fallet så kan man inte dra så långtgående slutsatser i analysen av resultatet. Det är väldigt svårt att uttala sig om en sådan samsyn finns, men när jag var ute och genomförde undersökningen så var det enbart en person som hade en fråga om ordparen, hen undrade då om vad ett ”modernt språk” innebar. Mitt svar blev att modernt språk är motsatsen till
2 Newsline Arkiv, http://www.newslinearkiv.se
ålderdomligt språk, och det gjorde hen nöjd. Annars så har ingen informant behövt någon precisering av dem och jag tolkar det som att de flesta har en någorlunda klar bild av vad dessa begrepp innebär och att den överensstämmer med de andras uppfattningar.
• En annan potentiellt oklar omständighet i enkätutformningen är hur precist enkäten definierar begreppet ”gudstjänstspråk”. Eftersom det är nyckeltermen i frågorna så är det viktigt för validiteten att det är klart för alla informanterna vilket språkbruk som de ska kategorisera. Här är risken större att begreppet är oklart och jag har också fått en handfull frågor från informanterna om hur begreppet ska tolkas. När jag fått frågan har jag svarat med samma formuleringar som i enkäten. Det kom också ett par kommentarer om detta i den öppna frågan i slutet på enkäten. Dock är själva avgränsningen av gudstjänstspråket i sig inte särskilt precis och därmed är också utrymmet för den individuella variationen större.
Det som påverkar reliabiliteten är framför allt urvalets brister. Det är en förhållandevis liten studie, alla gudstjänstbesökare i de utvalda församlingarna går inte till kyrkkaffet och får därmed inte möjlighet att svara på enkäten och urvalet av församlingarna är ett bekvämlighetsurval och inte slumpmässigt. Dessa omständigheter gör att risken för att man skulle få ett annorlunda resultat om man gör om studien ökar. På den här nivån är en förhållandevis låg reliabilitet svår att värja sig mot;
en kandidatuppsats kan av praktiska skäl inte bli särskilt omfattande.
Validiteten för stilanalysen är beroende av hur väl underlaget för stilanalysen stämmer överens med undersökningens poler. De källor som utgör underlaget för analysen stämmer visserligen väl överens med de undersökta polerna, men de är förhållandevis kortfattade. Skulle man göra en större undersökning skulle man behövt gå djupare in på vad de olika polerna egentligen betecknar för stiler och vilka stilelement som konstituerar dessa. Vad gäller reliabiliteten för stilanalysen bedöms den vara förhållandevis hög med tanke på underlaget. Undersökningen går att upprepa och med samma material och analysunderlag skulle resultatet bli likartat.
I Vetenskapsrådets Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (2002) beskrivs de etiska riktlinjer som forskare bör hålla sig efter. De omfattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Alla dessa har jag varit noga med att följa i alla delar av studien. Informationskravet, samtyckeskravet och konfidentialitetskravet är alla tre uppfyllda både i texten på enkäten och i den muntliga informationen som föregått undersökningen.
5 Resultat
I det här kapitlet redovisas dels resultatet av enkätundersökningen, dels resultatet av textanalysen av gudstjänstagendor. Resultaten diskuteras sedan nedan i kapitel 6.
5.1 Resultat av enkätundersökningen
Här redovisas resultaten av den genomförda enkätundersökningen. Först redovisas antal svar och informanternas svar på de första frågorna om deras födelseår, kön, utbildningsnivå och kyrkogångs- frekvens. Därefter redovisas resultaten av fråga 5 och 6, med ett avsnitt per fråga. Här görs ett utdrag av enkätresultatet, de tabeller och figurer med resultat som utelämnats återfinns i Bilaga 2.
Där återfinns också samtliga övriga kommentarer som givits på fråga 7. De svar på fråga 7 som bedömts vara mest intressanta för analys och diskussion återfinns i avsnitt 5.1.4 nedan.
5.1.1 Generella resultat
Enkäten fylldes i av 86 personer. Av dem var 37 kvinnor och 49 män. Medelåldern av alla infor- manter var 50,1 år och medianåldern var 45,5 år3. Gruppen kvinnor bland informanterna var gene- rellt sett något äldre än gruppen män, med en medelålder på 50,9 år och en medianålder 51 år att jämföra med männens medelålder på 49,6 år och en medianålder på 45 år. Den äldsta informanten är född 1916 och den yngsta 1992. När jämförelser mellan informanter i olika åldrar redovisas så är de uppdelade i fyra åldersgrupper: yngre än 30 år, 30–49 år, 50–69 år och 70 år eller äldre. Dessa grupper är valda för att få ungefär lika stora grupper med tillräckligt många enkäter för att kunna dra några statistiska slutsatser av materialet. Gruppen yngre än 30 år består av 23 informanter, 30–
49 år av 23 informanter, 50–69 år av 16 informanter och gruppen 70 år eller äldre består av 24 informanter.
3 I enkäten frågas efter födelseår, så när ålder redovisas avses vad informanterna fyller under 2013.
Informanterna visade sig vara väldigt homogena i kategorierna utbildningsnivå och kyrkogångs- frekvens. Det var bara tre informanter som angav ”Grundskola eller motsvarande” som utbildnings- nivå och 20 informanter som angav ”Gymnasiet eller motsvarande”. Av de 20 var dock 13 födda 1989 eller senare så man kan anta att flera av dem antingen håller på att skaffa sig eller planerar att skaffa sig en universitetsutbildning. Antal informanter utan universitetsutbildning får därför anses vara för lågt för att kunna göra några jämförelser mellan informanterna med avseende på utbildningsnivå.
5.1.2 Resultat för fråga 5: Hur upplever du gudstjänstspråket
Det var förhållandevis stor spridning på svaren, men tyngdpunkten låg alltid kring medelvärdet. Det var olika svarsfrekvens på de olika frågorna, några informanter hade undvikit att svara på några av frågorna och ett par informanter hade kryssat flera kryss på samma skala och eftersom det inte gick att avgöra vad de svarat räknas de svaren inte in i resultatet. Svaren på fråga 5 redovisas i Tabell 1.
Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Skala
Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket Tabell 1 Svar på fråga 5, hur informanterna upplever gudstjänstspråket
11 22 33 44 55 Antal svarAntal svar Medelv.Medelv.
Vagt–Precist
Vardagligt–Högtidligt Känslofyllt–Känslofattigt Ålderdomligt–Modernt Originellt–Vanligt
3 4 13 45 15 80 3,8
2 3 19 44 17 85 3,8
5 27 32 12 3 79 2,8
1 27 37 12 5 82 2,9
5 20 31 19 5 80 3,0
Svaren i Tabell 1 är kodade så att en 1:a motsvarar mycket av det första ordet, t.ex Mycket vagt, en femma motsvarar mycket av det andra ordet, t.ex. Mycket precist. Medelvärdet visar att informant- gruppen tycker att språket är mer precist än vagt, mer högtidligt än vardagligt och på mitten eller nästan nästan på mitten för de andra skalorna.
De olika åldersgruppernas svar på frågan visas i Figur 1. Där redovisas medelvärdet på frågorna för gruppen yngre än 30 år, snittet för alla informanter och snittet för gruppen 70 år eller äldre. I den åskådliggörs en tydlig trend bland svaren. Yngre upplever språket som vagare, högtidligare, mer känslofyllt, ålderdomligare och originellare än äldre. Det är en tydlig trend som går genom alla åldersgrupper.
Vagt–Precist
Vardagligt–Högtidligt
Känslofyllt–Känslofattigt
Ålderdomligt–Modernt
Originiellt–Vanligt
0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0
2,7 2,4 2,4
4,0 3,4
3,0 2,9 2,8
3,8 3,8
3,5 3,4 2,9
3,5
4,1
Medelvärde, informanter 70 år eller äldre Medelvärde, alla informanter Medelvärde, informanter yngre än 30 år
Figur 1 Medelvärdet av hur informanterna i åldersgrupperna yngre än 30 år, alla informanter och gruppen 70 år eller äldre svarat på fråga 5, för hur de upplever gudstjänstspråket.
Slutligen, resultaten för kvinnor respektive män visar bara en väsentlig skillnad i svaren på fråga 5, och det gäller polerna känslofyllt–känslofattigt. Där är männens snitt 2,8, medan kvinnornas snitt är 2,6. En ganska liten skillnad kan tyckas men eftersom kvinnorna var statistiskt sett äldre än männen borde deras svar ha lutat mer åt känslofattigt än de statistiskt sett yngre männen. Alla andra skillnader i svar mellan män och kvinnor på fråga 5 kan förklaras med åldersskillnaden mellan grupperna.
En fullständig redovisning av de olika åldersgruppernas svar och svaren från män respektive kvinnor återfinns i Bilaga 2.
5.1.3 Resultat för fråga 6: Hur tycker du att gudstjänstspråket bör vara?
Svaren på fråga 6 redovisas i Tabell 2.
Tabell 2 Svar på fråga 6, hur informanterna tycker att gudstjänstspråket bör vara Skala
Tabell 2 Svar på fråga 6, hur informanterna tycker att gudstjänstspråket bör vara Tabell 2 Svar på fråga 6, hur informanterna tycker att gudstjänstspråket bör vara Tabell 2 Svar på fråga 6, hur informanterna tycker att gudstjänstspråket bör vara Tabell 2 Svar på fråga 6, hur informanterna tycker att gudstjänstspråket bör vara Tabell 2 Svar på fråga 6, hur informanterna tycker att gudstjänstspråket bör vara Tabell 2 Svar på fråga 6, hur informanterna tycker att gudstjänstspråket bör vara Tabell 2 Svar på fråga 6, hur informanterna tycker att gudstjänstspråket bör vara Tabell 2 Svar på fråga 6, hur informanterna tycker att gudstjänstspråket bör vara
Mer av första ordet
Mer av första ordet Bra som det ärBra som det är Mer av andra ordetMer av andra ordet Antal svarAntal svar Vagt–Precist
Vardagligt–Högtidligt Känslofyllt–Känslofattigt Ålderdomligt–Modernt Originellt–Vanligt
0 61 19 80
6 64 11 81
17 62 3 82
7 62 11 80
5 72 3 80
I den första kolumnen redovisas de som kryssat i Mer av det första av de två orden i skalorna och i den tredje kolumnen de som kryssat i Mer av det andra ordet i skalorna. De allra flesta har som synes kryssat i Bra som det är; de poler som engagerat flest är känslofyllt–känslofattigt. Inte heller här var svarsfrekvensen hundraprocentig och några enkätsvar fick undantas eftersom fler än ett alternativ var ikryssat. Den här frågan engagerade inte så väldigt många informanter. De allra flesta informanterna, ungefär tre fjärdedelar, har för de flesta skalorna kryssat i ”Bra som det är”. De resultat som sticker ut mest, där informanterna är mest samstämmiga, är i att ”Mer precist” och
”Mer känslofyllt” har kryssats i av mellan en femtedel och en fjärdedel av informanterna. Med tanke på hur få som över huvud taget kryssat i något annat än ”Bra som det är” så är det här tydliga resultat.
Om man tittar på hur faktorerna ålder och kön verkar påverka resultatet så ser man inga entydiga resultat. Det finns skillnader både mellan olika åldersgrupper och mellan olika kön, men resultaten är något spretiga. I figur 2 och 3 redovisas de två skalorna med det tydligaste resultatet för olika åldersgrupper och i figur 4 och 5 de två skalorna med det tydligaste resultatet för kvinnor respektive män. I bilaga 2 finns tabeller för alla poler för både olika åldersgrupper och för kvinnor respektive män.
-30 år 30-49 år 50-69 år 70+ år
0 % 25 % 50 % 75 % 100 %
Mer känslofyllt Bra som det är Mer känslofattigt Figur 2 Svar på fråga 6, polerna känslofyllt–känslofattigt.
I figur 2 redovisas hur olika åldersgrupper har svarat på polerna känslofyllt–känslofattigt på fråga 6, hur de tycker att gudstjänstspråket borde vara. Resultatet är mångtydigt, men det är mest ungdomar som skulle vilja ha det mer känslofyllt.
Figur 3 Svar på fråga 6, polerna ålderdomligt–modernt.
20-30 år 30-49 år 50-69 år 70+ år
0 % 25 % 50 % 75 % 100 %
Mer ålderdomligt Bra som det är Mer modernt
Figur 3 visar hur de olika åldersgrupperna svarar på samma fråga, polerna ålderdomligt–modernt.
Inte heller på den här skalan finns någon tydlig trend men bland de unga är det färst som vill ha ett mer ålderdomligt språk och flest som vill ha ett mer modernt språk.
Kvinnor
Män
0 % 25 % 50 % 75 % 100 %
Mer vagt Bra som det är Mer precist
Figur 4 Hur kvinnor respektive män har svarat på fråga 6, polerna vagt–precist.
Figur 4 redovisar hur kvinnor respektive män har svarat på fråga 6, polerna vagt–precist. Det är enbart kvinnor som svarat att de vill att språket ska vara mer precist. Lite mer än 25 % har svarat det.
Kvinnor
Män
0 % 25 % 50 % 75 % 100 %
Mer ålderdomligt Bra som det är Mer modernt
Figur 5 Hur kvinnor respektive män har svarat på fråga 6, polerna ålderdomligt–modernt.
Figur 5 visar hur kvinnor respektive män har svarat på fråga 6, polerna ålderdomligt–modernt.
Även här finns det skillnader mellan hur könen svarar på frågan. Kvinnor är i majoritet bland de som vill att språket ska vara modernare och män i majoritet bland de som vill att språket ska vara ålderdomligare.
5.1.4 Resultat för fråga 7: Ytterligare synpunkter
Totalt inkom tjugo svar på fråga 7, av vilka jag här redovisar 10. De som redovisas här är främst sådana som ger extra perspektiv på språket i gudstjänsten. Ett antal hade också synpunkter på enkäten och dess utformning. De finns att läsa i Bilaga 2.
Med ett vardagligt språk i gudstjänsten finns det risk att innehållet urholkas.
Språket i kyrkan rymmer en djup rikedom som den som regelbundet firar gudstjänst får växa in i. ”Moderniseringar” riskerar att bli ”trivialiseringar”, ”banaliseringar”.
Att man upplever ett ord ålderdomligt behöver inte innebära något negativt.
Fråga 5 är beroende av vilken präst det är och vilken kyrka man går i. Det finns f.n. en försöksverksamhet om gammal/ny gudstjänstordning. Den nya gudstjänstordningen som finns på prov i vissa församlingar anser jag avsevärt påverkar resultatet av din uppsats.
Viktigt att predikanten artikulerar väl och att högtalaranläggningen fungerar. Språket i ”hela”
gudstjänsten ska”vara lika” söndag efter söndag – barn lär sig och det ska skilja sig från det vardagliga.
Personlig reflektion: gudstjänstspråket är något man lär känna, växer in i. Högtidlighet kan uttrycka vördnad.
Angående diskussionen om språk i gudstjänsten anser jag det viktigare att förklara innebörd i
”svårare ord” än att byta ut dem mot enklare ord
Språket i gudstjänsten bör vara mer högtidligt än vardagligt. Begripligt men inte banalt.
Vagt måste betonas i någon mån när centrum i gudstjänsten handlar om ”Mysterierna” (som å andra sidan upplevs konkret)
Önskar: Högtidligt med inte stelt. Ledigt, men inte banalt. Känslosamt men inte okontrollerat.
Men framför allt troget mot Bibeln och sant!
5.2 Resultat av undersökningen av gudstjänstagendorna
I 5.1.1 redovisades gudstjänstdeltagarnas upplevelser av stilen på språket i gudstjänsten. Kan man då säga något om stilen ur en språkvetenskaplig aspekt? I det här avsnittet redovisas en stilanalys genomförd av textmaterialet i agendorna från gudstjänsterna som besökts i samband med enkät- undersökningen (textmaterialet finns i bilaga 3). Analysen är genomförd utifrån de fem skalor i enkäten och resultaten för varje skala finns under varsin rubrik. Allra sist finns en sammanfattning av resultaten. Underlaget till stilanalysen med referenser till andra språkforskares beskrivning av polerna finns i avsnitt 4.3.1–4.3.5 ovan.
5.2.1 Polerna vagt–precist
I gudstjänstagendorna kan man hitta exempel på precist språk. I t.ex. syndabekännelsen och tros- bekännelserna finns flera preciseringar och specificeringar: ”[…] syndat med tankar, ord och gärningar”, ”[…]och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad […]”. Den korta växel- läsningen efter bibelläsningarna är också en konkretion: ”Så lyder Herrens ord” respektive ”Så lyder det heliga evangeliet”. Det är ett konstaterande av vad det är man nyss lyssnat på, en slags sammanfattning. Tittar man på en mer syntaktisk nivå så ser man flera exempel på nominell text, ett kännetecken för precis och detaljerad text; trosbekännelsen har t.ex. en nominalkvot, NQ-kvot, på 2, där en normal text har ungefär 1 (Melin & Lange 2000:48–49).
Samtidigt finns det flera exempel på vaga uttryckssätt och abstraktioner, främst på en semantisk nivå. Vad innebär det att upplyfta sina hjärtan? Och ordet synder som används på några ställen, främst i syndabekännelsen, är ett förhållandevis abstrakt ord som rymmer många olika betydelser.
Dessutom beror den upplevda abstraktionen av texten på hur bevandrad läsaren är i teologin som ligger till grund för mycket av texterna. Det rika bildspråket, t.ex. att Jesus kallas Guds Lamm kan göra att om man inte kan bakgrunden till bilderna upplevs språket vagt, men får motsatt effekt om läsaren är teologiskt insatt.
5.2.2 Polerna vardagligt–högtidligt
Även här finns det stilelement som visar på både vardaglig och högtidlig stil. Om man till en början tittar på den lexikala nivån finns det flera ovanliga och ålderdomliga ord: vare, ock, icke, igenkom- mande, tillika, allena, et.c. Jag hittar inga enskilda ord som tyder på en vardaglig stil.
Tilltalet är genomgående allmänt och har inget skribentjag eller skribentdu, förutom att agen- dorna innehåller tänkta dialoger bl.a. mellan präst och församling. Informationstätheten är också i vissa texter förhållandevis hög. Om man beräknar andelen substantiv i t.ex. syndabekännelsen får man ett värde som ligger strax över normal tidningstext, 20 %, där talspråk som referens har en substantivandel på ungefär 10 % (Melin 2009:45–46).
5.2.3 Polerna känslofyllt–känslofattigt
Det finns vissa drag av känslofyllt språk i gudstjänstagendorna. Man kan se exempel på hopningar, t.ex. ”tankar, ord och gärningar” i syndabekännelsen och ”Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud” i den ena trosbekännelsen. Den tredelade strukturen på texterna Herre, förbarma dig och på O Guds lamm (se bilaga 3) är också ett exempel på en retorisk figur. I och med att mycket av liturgin är en samverkan mellan prästen och församlingen finns det också flera exempel på direkt tilltal, t.ex. i fridshälsningen innan O Guds lamm: ”Präst: Herrens frid vare med er. Församling:
Och med din Ande”. Lexikalt kan man finna exempel på känslomässigt laddade ord, som t.ex.
förbarma, synder och välsignad.
Det är svårt att finna några jämförelsetal med andra texter, så det är svårt att uttala sig om var på polerna känslofyllt–känslofattigt som agendorna befinner sig; det finns exempel på texter med såväl hög som låg andel känslofyllda stilelement.
5.2.4 Polerna ålderdomligt–modernt
De stilmarkörer som hör till polerna ålderdomligt–modernt är nästan enbart exempel på ålderdomligt språk. Det finns, som visades i 5.2.2 ovan, flera exempel på ålderdomliga ord.
På syntaktisk nivå kan man se exempel på både långa och korta meningar, och både långa och korta fundament. Syndabekännelsen och välsignelsen är exempel på texter med både korta funda- ment och inte ovanligt långa meningar. Den ena trosbekännelsen (den första i bilaga 3) å andra sidan består av väldigt långa meningar; hela avsnittet med nästan 200 ord består av bara två grafiska meningar och flera huvudsatser efter varandra åtskiljda med semikolon.
5.2.5 Polerna originellt–vanligt
Jag har i agendorna hittat flera exempel på hur ovanliga ord används istället för vanligare syno- nymer. Tabell 3 redovisar exempel på ord från agendorna där orden i en sökning i Newsline Arkiv ger färre träffar än en synonym till ordet. Tabellen visar att det finns ord i agendorna där man hade kunnat välja en vanligare synonym och det ger texten originalitet på en lexikal nivå. Antalet träffar är enbart tänkt att åskådliggöra skillnaden, inte att användas som underlag för statistiska analyser.
