En kvalitativ studie om kriminalvårdsanställdas inställning till avvikelse, stämpling, stigmatisering och utanförskap
Maria Davidoff
Psykologi, kandidat 2017
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Avvikande beteende
En kvalitativ studie om kriminalvårdsanställdas inställning till avvikelse, stämpling, stigmatisering och utanförskap
Maria Davidoff
Filosofie kandidat Psykologi
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Abstract
The aim of this thesis is to examine the employees’ in the forensic mental health service conceptions about deviant and normal behavior, and also if they can recognize the explanations for deviant behavior in the central theories. Furthermore it is examined how respondents’
perceptions of how the labeling, stigmatization and exclusion that affect people that show deviant behavior can be counteracted.
Eight interviews have been conducted. Theoretical bases in this study are labeling theories, differential association theory, social control theory and techniques of neutralization.
The results are composed of three themes that describe the characteristic features of deviant and normal behavior. These themes are: Majority paves the way for how a behavior is considered, Basic conditions in a human life and Lack of knowledge as an underlying factor in people’s uncertainty.
Results emphasize that the respondents are aware of the concepts of normal behavior that exist in society. These conceptions are a human being’s possession of a job, a home and a family.
Legality is another aspect that is considered to be something that normal people do. These conceptions result in how respondents interpret deviant behavior. Deviant behavior occurs when people are not obedient to laws and standards in a society or a group.
Interviewees thought that all theories in this study were a simplification of reality because people that show deviant behavior could hold other things responsible for their actions. The theories could not affect how a person or a society would look at people that show deviant behavior. In real life people have to take responsibility for their own actions.
Deviant behavior may contribute to or be a consequence of stigmatization, labeling and exclusion. These concepts will always exist therefore people have to bear responsibility for their actions themselves.
Key words: deviant behavior, stigmatization, labeling, exclusion
Sammanfattning
Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka föreställningar om avvikande och normalt beteende som de anställda inom den rättspsykiatriska vården har samt om de kan känna igen förklaringar till avvikande beteende i de centrala teorierna. Dessutom undersöks intervjupersonernas uppfattningar om hur stämpling, stigmatisering och utanförskap, som kan drabba avvikande personer, ska kunna motverkas.
Åtta kriminalvårdare intervjuades och fick frågor om avvikande beteende, stämplingsteorier, teorier om differentiella associationer, sociala band och neutraliseringstekniker.
En tematisk analys gav tre olika teman som anger karaktäristiska drag för avvikande och normalt beteende. Dessa teman är: Majoriteten lägger grund för hur ett beteende betraktas, Grundläggande förutsättningar i en människas liv samt Okunskap som underliggande faktor till osäkerhet hos människor.
Resultat visar på att intervjupersonerna är medvetna om de föreställningar om normalt beteende som finns i samhället. Det uppvisas av människor som har ett arbete, ett hem och en familj. Laglydighet är en annan aspekt som betraktas vara någonting normala människor gör.
Utifrån detta avgör intervjupersonerna när avvikande beteende uppvisas. Det händer när människor inte förhåller sig till normer och lagar i ett samhälle eller en grupp.
Intervjupersonerna tyckte att samtliga teorier var en förenkling av verkligheten då avvikare kunde förflytta ansvar för sina handlingar på dessa. Men teorierna kunde inte påverka hur en människa eller ett samhälle skulle betrakta avvikare. I det verkliga livet skall människor ta ansvar för sina handlingar och inte skylla ifrån sig.
Avvikande beteende kan bidra till eller vara en konsekvens av stämpling, stigmatisering och utanförskap. Dessa begrepp kommer alltid att existera men det är människorna själva som skall bära ansvar för sina handlingar.
Nyckelord: avvikande beteende, stigmatisering, stämpling, utanförskap
Inledning
Det är svårt för människor i det vardagliga livet att tolka omgivningen på ett rättvisst sätt.
Människor som inte betett sig på ett avvikande sätt kan betraktas vara avvikande och tvärtom.
Anställda inom Rättspsykiatrin träffar ständigt på människor som av samhället har stämplats som avvikande. Inom Rättspsykiatrin använder man sig av ESL, ett självständigt liv, vilket är en socialpedagogisk behandlingsmodell lämpad för människor med psykisk störning, framförallt schizofreni (Socialstyrelsen, u.å., s. 1). Denna ämnar hjälpa människor med funktionsnedsättning och öka deras möjlighet att i framtiden kunna på ett själständigt sätt ta ansvar för sina liv. Med hjälp av denna insats kan de anställda etablera bra kontakt med avvikare. Dock förklarar inte den varför människor tar till sig ett avvikande beteende. Det är därmed viktigt för de anställda inom Rättspsykiatrin att ha lite förståelse om de vetenskapliga rön som finns om avvikare. Detta kan bidra till att de har en korrekt attityd gentemot människor som betraktas vara avvikande och kan bete sig på ett sätt som kan hjälpa dessa människor.
I det samhälle vi lever idag har det sedan flera århundraden tillbaka skapats normer, som människor skall följa och anpassa sig efter. Hur normerna ser ut och vad som uppfattas som tillåtet samt ej beror främst på auktoriteter, människor som är i besittning av makten. Strider ett beteende emot de existerande normerna uppfattas detta som avvikande. Själva begreppet avvikande beteende är ofta förknippat med brott, men behöver nödvändigtvis inte vara det.
Sådana grupper som till exempel lider av psykiatriska sjukdomar, är handikappade, har missbruksproblem eller är homosexuella har kopplats till begreppet avvikande beteende (Hilte, 1996). Anledningen till att dessa grupper har kommit att betraktas som avvikande är att deras handlingssätt stred mot de etablerade moraliska föreställningarna. Moralen liksom lagarna är, enligt Lombroso (1911, s. 416), bestämda av miljön och omgivningen.
Stämpling är ett ytterligare problem med avvikande beteende. Howard S Becker (1963) anser att samhällets stämplande reaktion på individernas handlingar förorsakar en benägenhet att begå brottsliga handlingar. Till skillnad från Becker anser Lombroso (1911) att vissa människor sedan födseln är förutbestämda att bli brottslingar och att människornas fria vilja är begränsad.
Människor har inte den fria viljan att kunna gå emot denna naturlag. Människor är förutbestämda på grund av deras biologiska och psykologiska sårbarhet, levnadsförhållanden, sociala tillhörighet och etniska bakgrund samt det samhälle människorna lever i. Det är samhället som har en påverkan på individens etniska tillhörighet, sociala position med mera (Lombroso, 1911).
Vad en människa väljer att se som avvikande beteende beror helt och hållet på vad syftet med begreppet är och i vilket sammanhang begreppet används. För att lättare kunna förstå vad som avses med avvikande beteende, är det viktigt att uppmärksamma de olika föreställningarna om detta beteende i samhället (Eriksson, 1999). En människa som beter sig på ett avvikande sätt förblir inte ostraffad och det finns olika ”straffmetoder” för det. Utanförskap, stämpling och stigmatisering är sådana begrepp som tillhör konsekvenserna av det som lutar åt att vara avvikande från normen. Medan stämpling och stigmatisering oftast uppkommer som en följd av att människan är avvikande eller annorlunda medan utanförskap ofta förorsakas av fattigdom och ojämlikhet (Eriksson, 1999).
Estrada och Nilsson (u.å., s. 252-253) diskuterar hur det under de senaste decennierna har debatterats om hur fattigdom och ojämlikhet är bortförklaringar till brottsligt beteende. Under dessa debatter har det tagits upp att människorna ska själva ta ansvar för sina handlingar och
därmed bära skulden för dem. Levnadsförhållandena i de resursfattiga områdena har ett tag varit en central politisk fråga och sammankopplas oftast med otrygghet och utsatthet för brott (Estrada & Nilsson, u.å., s. 263). Enligt Estrada och Nilsson (u.å., s. 268) kan ökningen av brottslighet förklaras med de ökade skillnaderna mellan olika samhällsgrupper. Utanförskap är inte nödvändigtvis en konsekvens av avvikande beteende utan en människa kan anses vara avvikande på grund av utanförskap.
I artikeln ”Det motsägelsefulla utanförskapet” tar Eriksson (1999) upp olika dimensioner av utanförskap. Begreppet utanförskap, tillsammans med begreppen exkludering och marginalisering, ämnar lokalisera någonting i förhållande till ett visst centrum. I samtliga fall befinner sig fenomenet utanför ett definierat centrum. Det kan handla om arbets- och bostadsmarknad, ett land, ett samhälle eller en norm. Eriksson (1999) belyser det faktum att människor eller ”grupper som vanligen refereras till som exkluderade och utanför samhället oftast i allra högsta grad befinner sig innanför” (s. 297). Utanförskap är innebörden av att bli stämplad av samhället. Människor som är stämplade blir det på grund av att de avviker från de som befinner sig inne i ett samhälle. En hemlös befinner sig i ett samhälle men betraktas av samhället att vara utanför. Hemlösa människor stigmatiseras på grund av att de inte lever upp till normen att ha en bostad. Utomstående tenderar att betrakta hemlösa med rädsla på grund av deras okunskap om hur det är att vara hemlös. Myndigheterna har satt upp olika regler för de hemlösa att lyckas komma in i samhället igen. Hemlösa betraktar dessa regler som svåruppnåeliga vilket bidrar till att utanförskapet tar lång tid att upplösa (Eriksson, 1999, s.
311).
Sedan 1990-talet har massarbetslösheten börjat uppmärksammas. Övergången från skolan till arbetslivet verkade vara ett problem som berörde osäkerhet. För att hjälpa ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden var familjen tvungen att ha lika mycket ansvar som den offentliga sektorn. År 2004 publicerade Strandell, Julkunen och Lamminen en artikel i vilken de skriver om hur en människa på ett självständigt sätt skall kunna klara sig i livet. Detta sätt går ut på att ha ett arbete med hjälp av vilket en människa skall kunna försörja sig och betala för sin bostad. Studien av Strandell et al. (2004) undersöker ungdomar som har blivit stämplade av samhället eftersom samtliga har varit objekt för normaliserande interventioner. Med normaliserande interventioner avses ingripanden som syftar till att identifiera och undervisa ungdomarna de existerande riskfaktorerna, ge stöd inom öppenvården samt erbjuda vård i exempelvis fosterhem. Dessa åtgärder ämnar minska psykiska och sociala problem så att ungdomarna klarar av ansvarstagandet i framtiden.
Denna undersökning visade på varierande svar mellan ungdomarna som deltog i den. Det gick att urskilja tre berättelsetyper. I första förändringsbetonade berättelsetypen framgår det hur samtliga ungdomars levnadsförhållanden har förändrats från att vara dåliga till bra. Det är arbete och studier som bidrar till vändpunkten mellan dessa två motpoler. Innehavet av ett arbete får ungdomarna att känna sig mer ansvarsfulla och ekonomiskt självständiga. Detta leder i sin tur till ett ökat självförtroende. Däremot påstår Strandell et al. (2004) att det enbart är få ungdomar som har lyckats förankra sig i arbetslivet. En av förklaringarna till att sådant händer är att många ungdomar föredrar det normala levnadsloppet framför ett heltidsarbete.
Innebörden av ett normalt levnadslopp varierar utifrån hur ungdomar organiserar sina erfarenheter och ger dem innebörder. Det normala levnadsloppet kan gå ut på att ha ett arbete, barn, bostad med mera. Ungdomarna är för att ha en möjlighet att ta längre pauser från arbetet eller studierna. Dock skall inte dessa pauser vara alltför långa eftersom det kan resultera i att förankringen blir sårbar. På grund av detta skall pauserna vara regelbundna. Ovanstående
kommer fram i den andra berättelsetypen. I den andra berättelsetypen framgår det ett missnöje med den nuvarande situationen hos samtliga intervjuade ungdomar. Läsaren får se en stor klyfta mellan det som ungdomarna upplever och det som de borde eftersträva.
Strandell et al. (2004) undersökning belyser vad olika val kan resultera i. De som har ett arbete eller studier tenderar att vara mer stabila och ha ett högre självförtroende än de som inte är motiverade att ta sig an studier eller arbetsuppgifter. Detta leder till en fragmentering i samhället vilken tyder på svårigheten för många att klara av övergången från utbildning till arbetsliv. Skulle denna fragmentering lyckas institutionaliseras skulle det öka ungdomarnas möjligheter att komma in i en fungerande livsbana (Strandell et al. 2004).
Syfte
Syfte med detta examensarbete är att undersöka vilka uppfattningar de anställda inom rättspsykiatrin har kring avvikande samt normalt beteende. Det är givande för de anställda inom denna verksamhet att ha en förståelse av hur det är att betraktas som avvikande i ett samhälle. Denna insikt skall kunna möjliggöra för de anställda inom Rättspsykiatrin att tolka och behandla människor som är stämplade av samhället som avvikare på ett rättvist sätt. Detta skall hjälpa dem att räta sig i ledet och bete sig på ett sätt som är acceptabelt för det samhälle de lever i.
Läsaren skall med hjälp av denna studie få en bild av hur avvikande beteende kan betraktas av olika människor som arbetar inom Rättspsykiatrisk vård. Till syftet tillhör också att hitta möjliga åtgärder för att kunna förebygga problem som eventuella fördomar och förutfattade meningar leder till.
Forskningsfrågor
Hur väl stämmer de kriminologiska teorierna, särskilt de som avser avvikande beteende och utanförskap, med föreställningarna hos de anställda inom rättspsykiatrin?
Vad anser personal inom rättspsykiatrin vara kännetecknande för avvikande respektive normalt beteende?
Hur tror personal inom rättspsykiatrin att stämpling, stigmatisering och utanförskap skapas?
Hur tror de anställda inom rättspsykiatrin att stigmatisering, stämpling och utanförskap skulle kunna bekämpas för människor som betraktas vara avvikande?
Teoretisk bakgrund
I nedanstående kapitel sker en uppräkning av teorier som ligger inom kriminologi. Vissa av dessa teorier förklarar vilka konsekvenser ett avvikande beteende kan leda till. Andra förklarar vilka aspekter som kan leda till att människor väljer att bete sig på ett sätt som är accepterat av samhället. Anledningen till att just nedanstående teorier har valts i denna studie är att dessa teorier är igenkännbara inom kriminalvården. Detta på grund av att teorierna handlar om kriminalitet och är applicerbara på människor som är omhändertagna inom kriminalvården.
Avvikande beteende
I boken ”Introduktion till kriminologi” (2014) förklarar Sarnecki innebörden av begreppet avvikande beteende. Avvikande beteende, eller avvikelse (eng. deviance), används ofta av samhällsvetare som synonym till begreppet brott. Detta begrepp behöver inte nödvändigtvis enbart kopplas till någonting kriminellt. Chaharbaghi (2010, s.248) menar att ett avvikande beteende endast kan definieras i relation till existerande normer. Till avvikande beteende kan relateras exempelvis psykiska sjukdomar, alkohol- och narkotikamissbruk. Vad som uppfattas
som avvikande beror på hur tolerant ett samhälle är. I ett auktoritärt samhälle kan även mindre avsteg från normen uppfattas som avvikande. Dock är normerna som definierar detta begrepp föränderliga. Samhället genomgår en ständig förändring och på grund av detta kan beteenden, som i nuläget uppfattas som normala, senare bli avvikande och tvärtom.
Stämplingsteori
Howard S. Becker (1963) särskiljer tre olika typer av definitioner av avvikande beteende, statistiska, patologiska och regelorienterade. Den statistiska definitionen antyder att det som inte förhåller sig till det genomsnittliga, i exempelvis ett samhälle, är avvikande. Den patologiska definitionen behandlar sjukdomstänkande och påstår att symtom på en fysisk eller psykisk sjukdom tillhör ett avvikande beteende. Den regelorienterade definitionen utgår från att det inom alla grupper finns en uppsättning av lagar och regler. Människan som bryter mot dem kallas för avvikare. Föregående definitioner underlättar särskillnaden av olika aspekter av avvikande beteende då begreppet är så brett.
Enligt Becker (1963) är avvikande beteende skapat av samhället. Becker anser att avvikelse inte är en egenskap hos en individ, utan uppstår i samspel mellan de som avviker och de som inte gör det, med andra ord hur omgivningen reagerar på individernas beteende. Samhället stämplar människor, med avvikande beteende, som utomstående - outsiders. Becker anser att det är samhällets stämplande reaktion som är orsaken till att människor begår brottsliga handlingar.
En människa, som har begått ett visst brott, kommer inte att uppfattas som en avvikare fram tills någon upptäcker att det var hon som har begått det. Ifall en människa inte har begått en avvikande handling, men anses vara skyldig av omgivningen, kommer hon att uppfattas som en avvikare. Det räcker således med att omgivningen antar att en människa har begått en avvikande handling, för att hon skall bli stämplad som outsider. Därmed existerar inte avvikande beteende så länge omgivningen inte definierar ett beteende som avvikande (Becker, 1963).
Differentiella associationer
Sutherlands teori om differentiella associationer (1947) beskriver processen, som leder till att en individ begår brottsliga handlingar. Brottsligt beteende anses vara inlärt hos individerna.
Inlärningen av brottsligt beteende sker genom kommunikation mellan två eller fler individer.
Dessa individer tenderar att ha en nära relation till varandra. Genom kommunikation framkommer det kunskap om tekniker för att begå brott. Exempel på detta är tillvägagångssättet för att stjäla en bil. Individen tar ställning för respektive mot lagens stadgar. Väljer individen att ta ställning emot lagens stadgar, kommer denne att begå brott. Sannolikheten är större att individerna, som umgås med de som är för prokriminella handlingar, kommer att begå brott än om denne hade umgåtts med de som är för antikriminella handlingar. Det rör sig således om en splittring i samhället, då vissa individer väljer att se på specifika lagar som något de kan bryta, medan andra anser att de är till för att lydas.
Strukturell teori
Mertons teori om frustration (eng. strain) (1938) menar att samhällsstrukturen är den grundläggande orsaken till uppkomsten av avvikande och brottsligt beteende i ett samhälle.
Merton menar att det i samhället finns etablerade mål som bygger på materiella och monetära framgångar. De underprivilegierade, som saknar möjlighet att uppnå de etablerade målen på ett antikriminellt sätt, använder sig av prokriminella handlingssätt.
Merton presenterar fem anpassningsstrategier, konformitet, innovation, ritualism, tillbakadragande och uppror, som människor kan tillämpa för att kunna uppnå de etablerade målen. Konformitet behandlar människor som har alla medel för att åstadkomma ett bra liv. Exempel på sådana kan vara ekonomiskt välstånd och innehav av ett arbete. Människor som har tillgång till detta kommer inte att utsättas för strain och risken för att hamna i kriminalitet och avvikelse är låg.
Den andra strategin innovation berör människor, som vill uppnå de etablerade målen, men saknar medel för att göra detta. Ett arbete är ett exempel på sådana medel. På grund av det tar de till sig alternativa sätt, såsom exempelvis stöld, för att kunna uppnå ekonomiska framsteg.
Ritualister är människor som använder sig av samhällets legitima medel men förlorar målen ur sikte. De ser till att följa alla lagar och regler men utan att ta hänsyn till konsekvenserna av vad dessa handlingssätt kan ha för andra människor. Risken för att denna grupp människor hamnar i brottslighet och avvikelse är väldigt liten. Tillbakadragande går ut på att människor ställer sig utanför samhällets normer och förkastar de etablerade medlen för att uppnå samhällets mål. Sådana människor utvecklar sina egna mål och använder sig därmed av avvikande tillvägagångssätt. Till denna grupp hör exempelvis narkomaner och hemlösa. Den sista anpassningsformen, uppror, handlar om människor som vill ha en annan social ordning med annorlunda mål och medel. Dessa människor gör aktivt motstånd mot samhället och de rådande normerna. Extremister eller djurrättsgrupper är exempel på sådana människor (Merton, 1938).
Sociala band
Hirschi utvecklade år 1969 en teori om sociala band. Till sociala band hör relationer inom olika grupper. Ju svagare koppling till sådana band en människa har, desto mer sannolikt är det att han eller hon kommer att begå brottsliga eller avvikande handlingar.
Hirschi särskiljer fyra element, anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse, som avhåller en människa från att begå kriminella och avvikande handlingar. Anknytning till konventionella personer, såsom exempelvis föräldrar, resulterar i att en människa respekterar dem och strävar efter att ha deras acceptans. Åtaganden i samhällsordningen, såsom utbildning och ett hederligt liv, bidrar till att människor investerar tid för att åstadkomma det och vill inte förlora det åstadkomna genom ett avvikande beteende. Delaktighet i samhälleliga aktiviteter, såsom engagemang i skola eller arbete, stärker en människas band till samhället. Delaktighet leder till att människor väljer att avstå från brott. Övertygelse om samhällsordningens legitimitet innebär att en människa har en positiv inställning gentemot lagstiftningen och negativ attityd gentemot brottsliga handlingar. De fyra nämnda elementen är ofta relaterade till varandra. En människa som väljer att satsa på skolan har möjlighet att få ett bra arbete. Detta leder till att hon inte vill förlora det åstadkomna genom att bryta mot lagar. På grund av detta väljer människorna att betrakta brottsligt och avvikande beteende som någonting negativt (Hirschi, 1969).
Neutraliseringstekniker
År 1957 grundade Sykes och Matzas en teori om olika neutraliseringstekniker med hjälp av vilka människor tillfälligt kan upplösa den kontroll som samhällsnormerna har på deras beteende. Det finns fem huvudsakliga neutraliseringstekniker: förnekandet av ansvar, skada och offer samt fördömandet av dem som fördömer och högre lojaliteter. Anledningen till att gärningspersonerna väljer att använda sig av dessa neutraliseringstekniker är för att försöka minska sin skuldbeläggning.
Förnekande av ansvar innebär att individen applicerar ansvaret utanför sig själv. Han eller hon anser att det är utomstående faktorer som är anledningen till att en handling har begåtts. Det
kan handla om att de inte får kärlek från familjen eller behöver lyda någon form av auktoriteter. I de flesta fall anser individerna att anledningen till att de förut betedde sig på ett visst sätt är att de inte hade något val. Förnekande av skada innebär att individen förnekar alternativt förminskar skadan orsakad av brottet. Denna neutraliseringsteknik avser att förstöra sambandet mellan en handling och dess konsekvenser. Exempelvis väljer individerna att stjäla från de rika eftersom de har råd med att införskaffa sig det de har förlorat. Förnekande av offer går ut på att individen tar ansvar för brottet men förnekar att det finns något offer. Individerna förvandlar offret till en person som har gjort sig förtjänt av straffet. Den begångna handlingen anses vara en rättmätig vedergällning. Exempel på detta är hämnd på en elak individ eller minoritetsgrupp. Fördömande av dem som fördömer innebär at individen förflyttar fokus från sig själv till dem som fördömer. De anser att polisen är brutal och korrupt, föräldrar tar ut sin ilska på barnen och lärare tenderar att favorisera vissa av eleverna. På sådant sätt förflyttar individerna fokus från sig själva till de som fördömer. Det leder till att felhandlingarna blir något förträngda. Sista neutraliseringstekniken högre lojaliteter går ut på att individen anser det som sin skyldighet att prioritera de uppfattningar som denne tillskriver närstående personer. Ett vanligt förekommande tankesätt inom denna teknik är att det som individen gjorde skedde för högre lojaliteternas skull (Sykes & Matzas, 1957).
Stigmatisering
Människor kan bli stigmatiserade på grund av exempelvis psykisk och fysisk ohälsa. Det kan också ske diskriminering av medlemmar av varierande sociala kategorier (Major & Crocker, 1989, s. 608). Som en utveckling av Majors och Crockers påstående, menar Goffman (2007) att det finns fyra olika typer av stigman. Gruppstigman behandlar sådana begrepp som etnicitet, klass och kön. Fysiska stigman handlar om psykisk eller fysisk ohälsa medan karaktärsstigman innebär stigman relaterade till missbruksproblem. Det finns även socialt stigma, som överförs från generation till generation i form av den etniska bakgrunden (Goffman, 2007, s. 14-16).
Människor tenderar att ha olika förförståelse om hur saker och ting skall vara. De får den under uppväxttiden och av sitt umgänge. Det innebär att alla människor har någon form av förväntning på hur de vill att saker skall vara. Det bidrar till att människorna tolkar det de ser utifrån sina förväntningar (Goffman, 2007, s.12). En människa blir ständigt betraktad olika av olika människor eftersom alla har varierande förväntningar. Det är betraktarens normativa uppfattningar som lägger grund för hur en människa kommer att bli betraktad och definierad.
Detta leder i sin tur till att människor drar felaktiga slutsatser, eftersom de baserar sina antaganden på otillräcklig fakta (Goffman, 2007, s. 12-14).
Ett utmärkande drag för stigmatiseringen är att personen i fråga betraktas utifrån den egenskap han eller hon har blivit stigmatiserad för. Goffman (2007, s. 81, 109, 152) tar upp olika sätt med hjälp av vilka en person kan hantera eller undvika sitt stigma. Det kan göras genom passering, att personen inte avslöjar sitt stigma. Med hjälp av skylning kan personen i fråga göra sig av med det som orsakar hans eller hennes stigma. När det är många människor som avviker från samhällsnormen och blir stigmatiserade kan de istället bilda en grupp som de kan känna sig trygga i. Denna grupp kan i sin tur uppvisa avvikande beteende. Dessa beteenden betraktar gruppen som normala men tenderar att stigmatiseras av utomstående (Goffman, 2007, s. 110).
Utanförskap
Alm, Bäckman, Gavanas och Nilsson (2011, s. 7) menar att det finns olika perspektiv på utanförskap. Vad som egentligen menas med utanförskap är inte entydigt definierat och definitionen kan variera människor emellan och sammanhanget som det används i. Till
utanförskap kopplar de sådana begrepp som fattigdom, social exkludering, utestängning och marginalisering.
Det finns ojämlikhet vad gäller de ekonomiska förhållanden individerna emellan. Alm et al.
(2011, s. 49) anser att fattigdom är ett problem som bland annat Sverige måste ge mer uppmärksamhet och utveckla åtgärder mot att bekämpa. Unga vuxna och invandrare tenderar att vara de två största grupperna som drabbas av fattigdom både i Sverige och i andra länder inom Europa (Alm et al., 2011, s. 38). Fattigdom kan även bero på att utsatta grupper kan ha svårt att komma in på arbetsmarknaden. Olof Bäckman (u.å., s. 81) menar att chanserna att komma in på arbetsmarknaden minskar i takt med att individernas känsla av sammanhang försämras. Detta sker under tiden som arbetslösheten ökar.
I ett samhälle finns det olika bostadsområden vars resursfördelning varierar avsevärt beroende på lokaliseringen. Estrada och Nilsson (u.å., s. 259) finner att utsatthet såsom oron för brott är större i mer resurssvaga bostadsområden, eftersom det är i sådana områden som potentiella gärningsmän tenderar att befinna sig. På grund av denna närhet till gärningsmän, löper människor som befinner sig där större risk för att bli utsatta för brott (Estrada & Nilsson, u.å., s. 260).
Metod Val av metod
I denna studie används den kvalitativa metoden, eftersom den ger möjlighet att kunna ta vara på och förstå subjektiva uppfattningar och föreställningar. Studien utgår ifrån en induktiv ansats (Bryman, 2011, s. 26). Forskningsmetoderna i denna studie är hermeneutik och fenomenologi. Hermeneutik handlar om att förstå och tolka delarna och helheten (Bryman, 2011, s. 32), vilket är avsikten att göra i denna studie. Fenomenologi är studiet av subjektiva upplevelser och handlar om att söka gemensamma drag i människors upplevelser av det undersökta fenomenet. Denna forskningsmetod är av stor vikt att använda i denna studie då den bidrar till möjligheten att finna vissa gemensamma drag hos olika upplevelser. För att kunna få åtkomst till dessa upplevelser och tankar kring dem, används semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer bidrar till en flexibel intervjuprocess (Bryman, 2011, s.
415). Tack vare detta kan intervjupersonerna känna sig mer fria att själva kunna påverka intervjun och svaren blir av mer berättande karaktär. Under intervjuns gång har intervjuaren fortfarande möjlighet att styra och välja frågorna som tas upp med hjälp av intervjuguiden. Som en konsekvens av detta blir frågorna inte lika slutna, som exempelvis vid strukturerade intervjuer.
Insamlingsmetod
En intervjuguide (Bilaga 1) sammanställdes med olika frågeområden som fungerade som stöd vid varje intervjutillfälle. Till frågeområdena i intervjuguiden hörde avvikande beteende, normalt beteende samt bekämpning av stigmatisering, utanförskap och stämpling. Dessa frågeområden inkluderade några följdfrågor vilka bidrog till en utveckling av intervjupersonernas svar. Ibland uppstod det under intervjutillfällena behov av några följdfrågor som inte fanns med i intervjuguiden.
Intervjupersoner
Jag kontaktade åtta stycken inom personalen som alla hade varierande utbildning och yrke.
Samtliga var villiga att delta. Av dessa var två sjuksköterskor, tre skötare, en överläkare, en psykolog och en arbetsterapeut. Fem intervjupersoner var kvinnor och resterande män, och åldern var mellan tjugo till femtio år. Intervjuerna varade i ungefär femtio minuter. Trots att
majoriteten av de intervjuade var kvinnor ansågs inte det kunna ha någon betydande påverkan på skillnaderna och likheterna mellan intervjupersonernas svar. Det fanns två grundläggande kriterier. Första var att intervjupersonerna skulle arbeta inom Rättspsykiatrisk vård och det andra var att de skulle ha olika yrken.
Pilotstudie
Den första intervjuguiden prövades i en pilotintervju. Med hjälp av den kunde kontrollera om alla frågor var begripliga eller om de behövde omformuleras. Den personen blev inte informerad om att det var en pilotintervju, detta för att undvika påverkan på svaren.
Procedur
Plats och tid för varje intervju bestämdes efter varje intervjupersons önskemål. Alla intervjuer, tillsammans med pilotintervjun, genomfördes på Helix, Rättspsykiatrisk vård sektion Syd. Ingen inspelning kunde ske eftersom det inte var tillåtet att ta med sig varken dator, mobil eller diktafon in i byggnaden. Jag var därmed tvungen att ta med mig anteckningsblock och penna för att föra anteckningar.
Innan varje intervju blev intervjupersonen informerad om studiens syfte. Inledningsvis förklarade jag avvikande beteende ur kriminologisk synpunkt. Anledning till detta var att lägga grund och begränsa intervjupersonernas tankegångar så att de kom med exempel rörande avvikande beteende relaterat till kriminologi. Det gjordes först och främst därför att syftet med studien är att undersöka avvikande beteende ur kriminologiskt perspektiv. Sedan underlättade detta för intervjupersonerna att förstå vad frågorna skulle handla om.
Bearbetning och analys av data
Anteckningarna överfördes ordagrant till dataskriven text. Det transkriberade materialet omfattade sammanlagt tolv sidor. För vidare bearbetning valde jag Giorgis analysmetod (1985, s. 47-50). Det första steget i denna analysmetod syftar till att förstå det huvudsakliga innehållet i data med hjälp av en genomgång av materialet. Jag läste igenom texten två gånger för att säkerhetsställa att jag inte missat någonting av betydelse. Sedan analyserade jag vilket innehåll som skulle förbli kvar och vilket som skulle plockas bort. All text som inte hade fokus på det jag ämnade undersöka uteslöts.
Avgränsning av meningsbärande enheter är det andra steget i analysmetoden. De meningsbärande enheter skiljer sig från varandra och bidrar med ny information om fenomenet, delade in innehållet. Detta påverkar inte själva texterna. De meningsbärande enheterna kan jämföras med kodningssteget i Glaser och Strauss (1967, s. 513-514) grundad teori. Charmaz (1983) menar att ”kodning … fungerar som ett enkelt sätt att etikettera, åtskilja, sammanställa och organisera data” (s. 186). Jag jämförde ständigt delarna i datamaterialet, som skulle inkodas, med varandra för att kunna urskilja vilka som skulle passa bäst som indikatorer för de olika beteendeklasserna i studien. Till dessa beteendeklasser hör rädsla att hamna i utanförskap eller falla offer för stämpling och stigmatisering samt vilja att ha de grundläggande förutsättningar för att vara lycklig. Genom att tydliggöra dessa beteendeklasser ökar medvetandet hos kriminalvårdsanställda kring bakomliggande orsakerna till att vissa människor väljer att agera på ett avvikande sätt.
För denna studie passade öppen kodning bäst. Det är en ”process som går ut på att bryta ner, studera, jämföra, konceptualisera och kategorisera data” (Strauss & Corbin, 1990, s. 61). I
denna studie utfördes rad-för-rad-kodning, vilket bidrog till ett stort antal koder. Därefter kombinerades koder med gemensamma drag, vilket resulterade i mer abstrakta meningsbärande enheter. I denna studie kom jag fram till tre meningsbärande enheter: majoriteten, okunskap och uppväxt. Utifrån dessa utformades olika teman och formulerades frågor. Dessa frågor skulle hjälpa forskaren att tolka och analysera empirin utifrån frågeställningarna i studiens syfte: Hur förhåller sig intervjupersonen till samhällets bild av en normal/avvikande människa? Vad uppfattar respondenten vara ett avvikande respektive normalt beteende? Detta är det tredje steget i Giorgis analysmetod som går ut på transformeringen och analysen av de meningsbärande enheterna. Vidare sammanfogades allt närliggande innehåll, som framkom med hjälp av de meningsbärande enheterna. Slutligen analyserade jag föregående steg för att identifiera centrala teman i varje beskrivning. För att försäkra mig om att all empiri inte var manipulerad återkopplade jag till de först utförda texterna. Detta bidrog till förståelse av kontexten och en säkerställning av att framkomna teman var tillförlitliga.
Etiska överväganden
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsområdets fyra huvudkrav har beaktats (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet uppfylldes genom att jag informerade om undersökningens syfte. Jag informerade om att deltagandet i intervjun var frivilligt och att det gick att avbryta närsomhelst utan motivering och negativa konsekvenser. Intervjupersonerna fick också veta vad materialet skulle användas till och att jag var ansvarig för behandling av informationen.
Konfidentialitetskravet innebär att ge uppgifterna största möjliga konfidentialitet och förvara dem på sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Då det enbart finns två Rättspsykiatriska vårdavdelningar i Stockholm, och de flesta som arbetar där känner varandra, är risken för igenkänning stor. För att skydda intervjupersonernas identitet har deras personuppgifter anonymiserats under databearbetningen i resultaten.
Samtyckeskravet uppfylldes genom att deltagaren fick godkänna sin medverkan i förväg.
Nyttjandekravet uppfylldes genom att all insamlad information endast använts för denna studie och har inte utlånats till andra.
Tillförlitlighet
Det finns fyra delkriterier som visar ifall en kvalitativ studie är tillförlitlig och mäter det den är avsedd att mäta. De är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka respondenternas upplevelser (Bryman, 2011, s. 354). För att kunna bedöma ifall resultatet var trovärdigt citerade jag en del av det som intervjupersonerna hade sagt. Jag såg till att med hjälp av detta minimera risken för feltolkningar. Dessa citat underlättade både läsningen och tolkningen av informationen. Informationen som har framkommit med hjälp av intervjuerna har inte blivit påverkad eller ändrad (Bryman, 2011, s. 354, 355).
Delkriteriet överförbarhet går ut på att andra människor skall kunna ta del av och senare kunna upprepa studien i andra sammanhang och för andra syften. För att möjliggöra detta försökte jag vara uttömmande i min beskrivning av resultatet och metod.
Jag har haft ständig kontakt med min handledare som har granskat mitt arbete under olika faser samt gett återkopplingar till mig för att jag skulle kunna förbättra min studie. Då handledaren är kompetent i bland annat vetenskapligt skrivande ökar det pålitligheten av studiens olika delar.
En annan aspekt som ökar pålitligheten är att intervjuguiden stämmer överens med studiens
syfte och forskningsfrågorna. Det fjärde delkriteriet, möjligheten att kunna styrka och konfirmera, har eftersträvats genom mina försök att minimera påverkan av mina personliga värderingar.
Generaliserbarhet
Gobo (2004, s. 405) menar att kvalitativa studier inte kan generaliseras till populationen då intervjupersonernas utsagor är subjektiva. Däremot kan läsarens tolkningar av resultatet generaliseras (Ödman, 1998, s.18) så att han eller hon förstår sig själv på ett nytt och annorlunda sätt. Insikten i hur det kan vara att leva under en annan människas villkor kan bidra till generaliseringen genom läsarens tolkningsprocess (Sjöström, 1994, s. 73). I denna studie anser jag att generalisering på metanivå är applicerbar. Detta begrepp innebär att den framtagna informationen inte kan generaliseras i statistisk mening. Metanivån i denna studie består i att kriminalvårdsanställda kan förstå hur det är att betraktas som avvikare med hjälp av de teorier som tas upp och på sådant sätt förstå sig själva och avvikare på ett nytt sätt.
Metanivån går också ut på att läsaren kan med hjälp av tolkningen av det som står i resultatdelen få nya eller annorlunda insikter om sig själv och andra människor.
Resultat och analys
Under det här avsnittet presenteras resultat som har kommit fram med hjälp av intervjuerna, vilka placeras under tre stora kategorier. Dessa kategorier är majoriteten lägger grund för hur ett beteende betraktas, grundläggande förutsättningar i en människas liv samt okunskap som underliggande faktor till osäkerhet hos människor. Mindre delkategorier har bildats för att underlätta läsningen.
Första kategorin handlar om betraktaren och intervjupersonerna diskuterar ifall det är betraktaren i fråga som avgör vad som uppfattas som avvikande eller normalt. Följande delavsnitt handlar om avvikande beteende. Det framkommer information om vad intervjupersonerna betraktar vara avvikande samt vilka bakomliggande orsaker de anser att det finns till att avvikande beteende uppstår. Första kategorin avslutas med ett delavsnitt bestående av intervjupersonernas utsagor om hur en normal människa betraktas vara enligt de och orsakerna till detta.
Under nästföljande kategori tas det upp de grundläggande förutsättningarna som en människa ska ha i sitt liv för att kunna agera normalt. I denna delkategori framgår det hur stort inflytande uppväxten har för hur människor senare beter sig i livet. Stor vikt ligger på uppfostran, miljön och kärlek från familjen. Tredje kategorin beskriver okunskap och vad den kan leda till.
Innan publikation av varje citat finns det ett övergripande stycke som beskriver vad läsaren kommer att ta del av. Efter varje citat följer en genomgående beskrivning för att förtydliga det som texten handlar om. Varje delkategori genomgår en analys som presenteras i löpande text. I de fall då utdragen varit så stora att de riskerade att dominera stora delar av texten, skrevs de i löpande text och refererades till det respondenten i fråga hade sagt.
Majoriteten lägger grund för hur ett beteende betraktas
Under detta avsnitt beskrivs intervjupersonernas utsagor angående majoritetens roll i en människas liv. Till majoriteten tillhör sådana begrepp som samhälle och grupp. Dessa begrepp är grundläggande för existens av sådant som kultur, norm och standard. Det har sammanställts två delavsnitt som behandlar avvikande och normalt beteende.
Betraktarens roll för hur ett beteende uppfattas
I detta tematiska avsnitt är följande frågor av stor vikt: Tycker du att det som kan uppfattas som avvikande beror på betraktaren i fråga? Hur skulle du kunna beskriva ett avvikande beteende?
Under intervjuerna ansåg flera intervjupersoner att betraktaren inte var den enda som avgjorde vad som betraktades som avvikande. Det framkom en diskussion av andra faktorer som spelade in för hur ett beteende tolkades. Till dessa faktorer tillhörde grupper, subkulturer och samhälle, eller med andra ord majoriteten. Enligt Simon behöver inte avvikande beteende vara någonting bra eller dåligt i sig utan skall betraktas som ett naturligt fenomen:
Det är en förenkling att tänka bra/dåligt. Att vara avvikande är bara ett naturligt beteende av en biologisk varelse. Det som klassas vara avvikande bevisar att det finns en motpol till det som består av människor som har olika åsikter.
Människor tenderar att ha olika åsikter vilket gör att beteenden betraktas på olika sätt beroende på vem betraktaren är. Med detta menar Simon att alla beteenden, även avvikande, är naturliga i sig. På frågeställningen, om det som uppfattas vara avvikande beror på betraktaren i fråga, svarade Simon följande:
Man kan påverkas av andra betraktare. Är man i en grupp kan man tyda signaler om man är på väg mot utanförskap… Om några åsikter kan påverka en människas status i samhället väljer de att säga annat... Man behöver inte vara avvikande per automatik. /../ Man kan inte tänka att det bara är individuellt utan måste alltid tänka på två aspekter: individen som avvikare och den övriga gruppen… Man måste alltid jämföra med något.
Respondenten menar att det inte enbart är betraktaren som avgör vad som är avvikande eller inte. Grupptillhörighet spelar stor roll för hur en människa väljer att se på olika beteenden och därmed hur denna människa väljer att agera själv. Är en människa medlem i någon grupp kan hon tyda signaler ifall hon är på väg mot utanförskap. Medlemmen kan göra det genom att se ifall beteendet strider mot vad gruppen uppfattar som normalt. Grupptillhörigheten anses av samtliga intervjupersoner vara viktigt för människor. Det kan förklaras av att människor mår bättre av att vara en del av någonting större, vilket samtliga intervjupersoner anser. På grund av detta kan grupptryck leda till att människan rättar in sig i ledet och beter sig på ett sätt som är accepterat av en grupp eller ett samhälle. Beter sig människor på ett avvikande sätt leder det till att de faller offer för stigmatisering och utanförskap. Stigmatisering och utanförskap går enligt samtliga intervjupersoner inte att bekämpa. Simon menar att det alltid måste finnas båda poler.
Avvikande beteende, stigmatisering och utanförskap är tre fenomen som är beroende av varandra. Precis som avvikande beteende inte kan existera utan människor som definierar ett beteende till det, kan inte stigmatisering existera utan att någonting betraktas som avvikande.
Handlingar i sig är inte avvikande alls. Vad avvikande är för någonting definieras av lokala, sociala konstruktioner och det är den stora gruppen som definierar oss till det. Vi människor är biologiska varelser som påverkas av arv och miljö. Lagarna avgör således inte ifall man är avvikande eller inte… Det är olika i olika världsdelar.
Detta uttalande kan tolkas som att ett avvikande beteende inte existerar så länge ingen definierar den. Handlingar är fristående och kan definieras som avvikande av de lokala sociala konstruktionerna. Däremot anser Simon att alla har ett fristående beteende: ”även om en människa växer upp utan intryck från andra i exempelvis en skog, kommer hon fortfarande att ha ett beteende”. Beteenden behöver således inte vara inlärda utan kommer existera oavsett om det finns andra människor som lär ut dessa beteenden eller inte. Sådana beteenden som inte är inlärda är psykisk och fysisk ohälsa. Dessa beteenden får omgivningen lära sig att bemöta
beroende på samhälle, tid och kultur de lever i. Ifall omgivningen väljer att betrakta någonting som avvikande, kan människor som har detta beteende komma att stämplas. Simon anser att en människa inte behöver fortsätta med samma beteende trots att hon har blivit stämplad:
Ifall man tänker utifrån det demokratiska samhälle som vi lever i vet man att våld inte är någonting bra. Det betraktas som någonting avvikande. /../ Utifrån ett samhälleligt perspektiv - är avvikande beteende det som inte stämmer in på hur allt ska vara... Subkulturer spelar också in, såsom kompisgäng. Alla har sina saker. /../ På ett sätt kan alla beteenden vara avvikande.
Beror på var man identifierar ifrån.
Någonting som har varit avvikande förut kan förklaras som normalt och tvärtom beroende om det gynnar de människor som är i besittning av makten. Att det framkommer beteenden som betraktas som avvikande bekräftar att det finns normer i samhället. Normerna struktureras i följd med att majoriteten rättar in sig i ett led. Minoriteten som är avvikande kan således inte styra över majoritetens normer:
Om man jämför dåtiden med idag kan man fråga: ”straffade majoriteten avvikarna? ... Nej, eftersom de rättade sig i ett led”. Mycket handlar om grupptryck – jag håller mig till den stora gruppen. Man accepterade sin gruppsammanhörighet. Man hade mer att förlora än att vinna.
Ifall man valde att överge gruppen och hålla sig till sina åsikter blev man straffad vilket skapade automatiskt en situation som bestod av avvikare och normala.
Ett och samma beteende kan betraktas olika av olika grupper. I en familj kan ett beteende anses vara normalt medan det kan betraktas som något negativt av en utomstående. Hur majoriteten kommer att betrakta ett beteende kan även bero på hur toleranta de är. Definitionerna varierar mellan olika tidsåldrar och kulturer. Konsensus inom ett visst samhälle avgör dessa uppfattningar. Människor tenderar att ha olika toleransnivåer och normbrytande kan ställa till besvär för människor med lägre toleransnivå. Ett citat som har nära anknytning till det Mika har sagt kommer från Kim:
Det beror delvis på betraktaren. Beror också på samhällets normer och subkulturer. Betraktaren befinner sig på mikronivå… En del beror på dennes state of mind. Är man arg beter man sig på ett sätt … är man öppen på ett annat. Samhället har sin bild av vad som är avvikande. Media sätter upp normer och målar upp en bild.
De emotionella känslorna hos människor har en påverkan på deras handlingssätt. Att en människa beter sig på ett avvikande sätt kan bero på att hon känner sig psykiskt dåligt. Andra psykiska sjukdomar kan också ha en inverkan på hur en människa som har den väljer att handla. Robin upplever att hur uppväxten har varit för en människa tenderar att uppta mycket utrymme bland orsakerna till att hon beter sig på ett avvikande sätt:
Det kan handla om uppväxten. När man rånar en bank gör man det för att man har psykopatiska drag och gör det i vinningssyfte. Vissa människor begår olika typer av brott. Det gemensamma är att de har en lägre förmåga till empati. Det kan bero på en trasslig uppväxt, missbruk. Det kan vara miljöbetingat.
Vinningssyftet kan räknas som en ytterligare bidragande faktor till att människor väljer att ta till sig ett avvikande handlingssätt. De flesta människor strävar efter att ha tillgång till de nödvändiga medlen som kan säkerställa ett liv dessa människor eftersträvar att leva. Hurdant en människa vill leva beror på samhällsstrukturen och situations- samt tidsvariationen. Ett
levnadssätt som anses vara acceptabelt i ett samhälle medan det är oacceptabelt i ett annat.
Mika tycker att alla människor har en förutsättning att anpassa sig till samhällsstrukturen. Hur bra de passar in varierar människor emellan och kan bero på deras ekonomiska förhållanden samt var de är bosatta. Yuri tar upp problematiken med att bo i ett utsatt område och menar att:
Bor man i ett socialt utsatt område löper man större risk för att begå brott. Går man på en skola med hög brottslighet kan det hända att man inte vill vara utanför och väljer att ta till sig avvikande beteende… det krävs stor kraft att inte falla i avvikande beteendemönster.
Avvikande beteendemönster kan vara lätta att falla i. Svårighetsgraden kan variera beroende på lokaliseringen av platserna en människa spenderar mycket tid på. Ifall det sker många brottsliga handlingar i en människas bostadsområde kan denne välja att ta till sig ett avvikande beteende för att inte hamna i utanförskap. Detta eftersom människor har en tendens att hitta en överlevnadsstrategi som passar dem för att slippa negativa konsekvenser. Nikita poängterade att människor inte behöver bete sig på ett avvikande sätt enbart på grund av att de bor i ett resurssvagt eller kriminellt område:
Det beror på hur det ser ut i samhället och i vilket sammanhang man lever i. I Stockholm finns det utsatta områden … Tensta, Husby, där det är lättare att hamna snett än om man är uppvuxen i en annan del av stan. Man är inte garanterad att hamna snett bara på grund av där man bor. Titta på Zlatan – han kom från ett mycket utsatt område och det finns många fler liknande personer.
I Stockholm finns det ett flertal utsatta områden med hög brottslighet. Människor som är uppvuxna där har lättare att ta till sig beteenden som är accepterade i områdena. Dessa är dock inte garanterade att börja bete sig på ett visst sätt enbart på grund av deras lokalisering. Såsom nämnt tidigare beror en del på gruppen människan väljer att tillhöra. Alla människor som är bosatta i ett resurssvagt område är inte avvikande eller kriminella. Däremot är bilden, som många människor har av ett resursvagt område, att det bor människor där som begår avvikande handlingar. På grund av bland annat oro faller de bosatta inom fattiga områden offer för utanförskap och stigmatisering.
Uppfattningar av en normal människa
Under detta avsnitt redogörs motsatsen till avvikande beteende. Bakomliggande frågeställning är följande: Hur verkar samhällets bild av en normal människa vara? Häri detta avsnitt tas det upp intervjupersonernas subjektiva åsikter kring vad ett normalt beteende är. Återkommande begrepp i intervjupersonernas utsagor är normer, lagar och regler. Dessa begrepp betraktades vara grundläggande och definierade ifall människors handlingar kunde beskrivas som normala eller avvikande. Nikita tyckte att det var svårt att besvara denna frågeställning och ansåg att sättet som ett beteende kunde betraktas var situationsberoende.
Att följa lagar har alltid ansetts vara normalt men det är inte onormalt att felparkera eller köra för fort. Men beror på hur ofta det händer. Gör någon om beteendet om och om igen kan man tänka ”Är personen en idiot?”.
Således anser respondenten att utsträckningen av ett handlingssätt avgör ifall en människa skall betraktas som normal eller ej. Gemensamt för alla intervjupersoner var deras beskrivning av samhällets bild av en normal människa. Innehav av arbete och utbildning definierar en normal människa. När en människa har ett arbete kan hon undvika problem, som exempelvis utanförskap, brist på bostad och ekonomisk instabilitet. Tove anser att pengar är grundläggande för hur en människa skall kunna överleva i ett samhälle utan att hamna i ett utanförskap:
Nu är det brist på jobb och samhället ställer för höga krav. Man kan inte tjäna tillräckligt med pengar för att kunna köpa just ”de skorna” som man vill ha. Det leder till att man hamnar i utanförskap. Självförtroendet och självkänslan försämras. I dagens samhälle är det för många krav. Om man bara ser på dagens ideal – kvinnor ska vara slanka med vältränad kropp och män ska vara muskulösa. Är man inte sån börjar man må dåligt och väljer att dra sig tillbaka.
På grund av brist på arbete har många människor svårigheter med att leva upp till de samhälleliga kraven. Detta leder till att många får sämre självförtroende, vilket i sin tur leder till att människor väljer att begå avvikande eller brottsliga handlingar för att kunna passa in i ett samhälle. Människor blir sårbara beroende på hur samhället de lever i väljer att reagera på deras handlingar. Hur människorna uttrycker sina åsikter och sättet som de beter sig på kan leda till att de sticker ut från den vanliga folkmassan. Robin har ett intryck av att det räcker att endast sticka ut till en liten del för att kunna betraktas som en avvikare:
Till en normal människa tillhör någon som håller sig till de normer som klassar något vara normalt. Man kan se att i nuläge är det vanligt att köra för fort. Men inte att snatta… slå. Det är normer som definierar.
Det är normer som definierar ifall ett beteende är normalt eller avvikande. Däremot anser Yuri att normbrytande är bra för personlig och samhällelig utveckling. Det är bra så länge det inte skadar någon annan. Kim anser att normalt beteende är ett väldigt brett spektrum. Förutom att inte skada andra skall människorna inte skada sig själva. Inom ramen av det kan människor göra det de känner för och inga teorier kan begränsa detta utan enbart ge en inblick i varför någonting förhåller sig på ett sätt. En människa kan inte bete sig på ett brottsligt sätt och påstå att det finns teorier som förklarar varför hon gör det. Tove anser att det är människan själv som väljer hur hon skall vara. Stämpling är ett sätt för en människa att försvara sig.
Grundläggande förutsättningar för en människa
I detta avsnitt får läsaren ta del av hur stort inflytande uppväxten har på hur människor väljer att bete sig senare i livet. Stor vikt ligger på uppfostran, miljön och kärlek från familjen.
Ovannämnda begrepp har framkommit med hjälp av svaren på huvudfrågan: Vilken tycker du är den främsta anledningen till att någon beter sig på ett avvikande sätt?
Kärlek från familjen
Samtliga intervjupersoner anser att frånvaron av kärleken kan vara ett bidragande faktor till att människor beter sig på ett avvikande sätt. Det är kontexten i uppväxten som kan påverka hur väl en människa kommer att passa in i gruppen eller samhället. För att kunna samvariera med samhället är det fördelaktigt för människor att känna att de får den sociala tryggheten och kärleken från de närstående. Yuri menar följande:
Om man får höra under uppväxten något dåligt får man en ”vi och de” känsla. Det svåra är om individen intalar sig själv: ”Finns ingen chans”. Men det finns de som klarar av det, som haft samma grund. Det handlar om genetik, bättre familj. Har man en bra grund har man mer skydd./../
Ifall en människas livssituation är dålig och hon intalar sig själv att det inte finns någon möjlighet att ändra på den kommer hon att försöka finna alternativa, möjligtvis avvikande sätt för att förändra situationen. Ifall människor har bra förhållanden i familjen kan de lyckas bryta sig loss från känslan att de personligen inte tillhör den andra, möjligen större gruppen. På sådant sätt slipper de känslan av utanförskap. Allting är således relativt och beror på människans personlighet samt hur uppväxten har varit. Ett exempel som Nikita har bidragit med tyder på att människor i framförallt ung ålder tenderar att vara en avspegling av sina föräldrar. Sättet som de beter sig på kan förklaras av hur familjeförhållandet ser ut i hemmet:
När man hör barn som svär förstår man att det är så man pratar hemma hos dem, alla väljer inte att vara avvikande. Det kan handla om dysfunktionella familjer. I Sverige är det olagligt att slå barn men i andra länder kan det anses vara ett bra sätt att uppfostra dem på. När en italienare slog sitt barn på Gamla Stan och blev åtalad för det kunde han inte förstå anledningen till detta.
Okunskap som underliggande faktor till osäkerhet hos människor
I detta delavsnitt redovisas vad okunskap och osäkerhet kan leda till. Det är två frågeställningar som har varit av vikt: Anser du att människor som uppvisar avvikande beteende behandlas bra eller dåligt? Skulle man kunna bekämpa stigmatisering, utanförskap och stämpling?
Enligt Robin tenderar avvikare behandlas dåligt. Detta beror på osäkerhet och okunskap hos omgivningen. När en människa beslutar någonting själv så agerar hon utifrån sina kunskaper om vissa fenomen. När dessa människor samlas och blir en grupp tenderar majoritetens åsikter att vinna över minoritetens. På sådant sätt kan människor speglas i varandra och deras handlingssätt påminner om dem hos flockdjur som. Även Yuri anser att avvikare behandlas på ett dåligt sätt:
Det är väldigt få gånger som man hyllar normbrytare. Vid psykisk ohälsa kanske man har ett beteende som är avvikande, men inte är skadligt. Folk kommer ändå att stigmatisera. Det tror jag beror på rädsla för det onormala. Man känner sig otrygg eftersom det är någonting som man inte känner till. Istället för att vara nyfiken och lära sig utav det ryggar man tillbaka.
