Företagens redovisning av utsläppsrätter: ett ingenmansland

UPPSALA UNIVERSITET Examensarbete D Företagsekonomiska institutionen

Företagsekonomi D VT 2006

Företagens redovisning av utsläppsrätter

– ett ingenmansland

Författare: Katarina Dahlborg

Karl Norstedt

Handledare: Dag Smith

Sammanfattning

Under det senaste århundradet har medeltemperaturen på jorden stigit märkbart. En förklaring till den globala uppvärmningen är de ökade utsläppen av växthusgaser, främst koldioxid, som följer av ökad användning av kol, olja och naturgas. Hotet om globala klimatförändringar synliggjorde behovet av samordning av klimatpolitiken på internationell nivå. Ett stort steg mot en global handlingsplan togs 1992 med FN:s konvention om klimatförändringar och Kyotoprotokollet 1997. I Kyotoprotokollet har I-länderna och EU förbundit sig att minska sina utsläpp av växthusgaser jämfört med 1990 års nivå. För att genomföra detta har ett gemensamt system för handel med utsläppsrätter införts. För att minimera kostnaderna för företagen tilldelas de ett antal utsläppsrätter, som de kan använda eller handla med. Genom att utsläppen minskas där det kostar minst, ökar effektiviteten i systemet.

Införandet av utsläppsrätter innebär nya redovisningsmässiga problem. IASB, som utfärdar internationella standarder, har dragit tillbaka den rekommendation som tidigare gällde, och det finns i dagsläget inget auktoritativt uttalande om hur företag skall redovisa innehavet av utsläppsrätterna och skyldigheten att lämna tillbaka rättigheter till staten motsvarande sina utsläpp.

Genom intervjuer undersöker vi i uppsatsen hur tre företag verksamma inom energi-, stål-, massa- och pappersindustrin har påverkats praktiskt och redovisningsmässigt av införande av systemet med utsläppsrätter.

De praktiska återverkningarna består i utvecklingen av nya rutiner såväl på det praktiska som det tekniska planet, till exempel genom mer noggranna mätningar och rapporteringar av bränsleåtgången som ligger till grund för beräkningen av förbrukningen av utsläppsrätter.

Företagen tar även i större utsträckning än tidigare hänsyn till marknadspriserna på de olika bränsleslagen vid beslut om bränsleanvändning i sin verksamhet. Företagens redovisning styrs i hög grad av uppfattningen att systemet med utsläppsrätter skall påverka företagens resultat- och balansräkningar så lite som möjligt. De ändringar som IASB har aviserat kan dock framtvinga förändringar i företagens sätt att redovisa.

Tack

Vi vill först och främst tacka vår handledare Dag Smith som med sitt brinnande engagemang

och outtröttliga tålamod har hjälp oss i många svåra stunder. Vi vill också framföra vår

uppskattning till de företag och revisorer som delat med sig av sina erfarenheter beträffande

systemet med utsläppsrätter. Tack!

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING ... II TACK ... II FIGURFÖRTECKNING... IV

1. INLEDNING ... 1

2. PROBLEMDISKUSSION OCH SYFTE... 3

2.1. VAL AV ÄMNE OCH SYFTE... 5

2.2. AVGRÄNSNINGAR... 5

3. UNDERSÖKNINGEN ... 6

3.1. PRAKTISKT TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH KRITIK... 6

4. TEORETISK ÖVERSIKT I: PRINCIPER OCH METODER ... 8

4.1. REDOVISNINGSPRINCIPER... 8

4.2. LEVERANSSKYLDIGHETEN... 9

4.3. DET STATLIGA STÖDET... 10

4.4. UTSLÄPPSRÄTTERNA... 10

4.5. SAMMANFATTNING... 16

5. TEORETISK ÖVERSIKT II: REDOVISNINGSPROFFESSIONENS ÅSIKTER ... 17

5.1. ERNST &YOUNG... 17

5.2. ÖHRLINGS PRICEWATERHOUSECOOPERS... 18

5.3. DELOITTE &TOUCHE... 19

5.4. SAMMANFATTNING... 19

6. INTERVJUER MED FÖRETAG ... 21

6.1. VATTENFALL... 21

6.2. HOLMEN... 23

6.3. SSAB ... 24

7. DISKUSSION OCH SLUTSATSER... 26

7.1. FÖRETAGENS PRAKTISKA PROBLEM... 26

7.2. FÖRETAGENS REDOVISNINGSMÄSSIGA PROBLEM... 28

7.3. SLUTSATSER... 28

7.4. FÖRSLAG TILL FORTSATTA STUDIER... 29

KÄLLFÖRTECKNING ... 30

SKRIFTLIGA KÄLLOR... 30

MUNTLIGA KÄLLOR... 31

ELEKTRONISKA KÄLLOR... 31

BILAGA 1: TILLDELNINGEN AV UTSLÄPPSRÄTTER ... 32

BILAGA 2: EFFEKTERNA AV ANVÄNDNING AV OLIKA VÄRDERINGSMETODER ... 33

1.REDOVISNING ENLIGT ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 33

2.REDOVISNING ENLIGT OMVÄRDERINGSMETODEN... 36

3.REDOVISNING ENLIGT VERKLIGT VÄRDE-METODEN... 38

4.REDOVISNING ENLIGT SÄKRINGSMETODEN... 40

5.REDOVISNING ENLIGT NOLLMETODEN... 43

6.REDOVISNING ENLIGT DEN MODIFIERADE ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 45

BILAGA 3: FRÅGEFORMULÄR ... 47

FRÅGOR TILL FÖRETAG... 47

FRÅGOR TILL REDOVISNINGSEXPERTER... 47

Figurförteckning

FIGUR 1:KLIMATPROBLEMATIKENS HUVUDNIVÅER... 3

FIGUR 2:UTSLÄPPSRÄTTERNAS PÅVERKAN PÅ BALANS- OCH RESULTATRÄKNINGAR... 8

FIGUR 3:PRISHÖJNING, ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN. ... 12

FIGUR 4:AVLEVERANS, ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 12

FIGUR 5:PRISHÖJNING, OMVÄRDERINGSMETODEN... 13

FIGUR 6:AVLEVERANS, OMVÄRDERINGSMETODEN. ... 13

FIGUR 7:PRISHÖJNING, VERKLIGT VÄRDE-METODEN... 14

FIGUR 8:PRISHÖJNING, SÄKRINGSMETODEN... 15

FIGUR 9:UTSLÄPPSPÅVERKAN (II), SÄKRINGSMETODEN... 15

FIGUR 10:SAMMANFATTNING (I), REDOVISNINGSMETODER... 16

FIGUR 11:UTSLÄPPS PÅVERKAN (I), NOLLMETODEN... 17

FIGUR 12:AVLEVERANS, NOLLMETODEN... 18

FIGUR 13:PRISHÖJNING, MODIFIERADE ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 19

FIGUR 14:SAMMANFATTNING (II), REDOVISNINGSMETODER... 20

FIGUR 15:TILLDELNING UTSLÄPPSRÄTTER , ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 34

FIGUR 16:UTSLÄPPSPÅVERKAN (I), ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 34

FIGUR 17:PRISHÖJNING, ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 34

FIGUR 18:INKÖP AV NYA UTSLÄPPSRÄTTER, ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 35

FIGUR 19:UTSLÄPPSPÅVERKAN (II), ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 35

FIGUR 20:AVLEVERANS , ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 35

FIGUR 21:TILLDELNING UTSLÄPPSRÄTTER, OMVÄRDERINGSMETODEN... 36

FIGUR 22:UTSLÄPPSPÅVERKAN (I), OMVÄRDERINGSMETODEN... 36

FIGUR 23:PRISHÖJNING, OMVÄRDERINGSMETODEN... 37

FIGUR 24:INKÖP UTSLÄPPSRÄTTER, OMVÄRDERINGSMETODEN... 37

FIGUR 25:UTSLÄPPSPÅVERKAN (II), OMVÄRDERINGSMETODEN... 37

FIGUR 26:AVLEVERANS, OMVÄRDERINGSMETODEN... 38

FIGUR 27:TILLDELNING UTSLÄPPSRÄTTER, VERKLIGT VÄRDE-METODEN... 38

FIGUR 28:UTSLÄPPSPÅVERKAN (I), VERKLIGT VÄRDE-METODEN... 39

FIGUR 29:PRISHÖJNING, VERKLIGT VÄRDE-METODEN... 39

FIGUR 30:INKÖP UTSLÄPPSRÄTTER, VERKLIGT VÄRDE-METODEN... 39

FIGUR 31:UTSLÄPPSPÅVERKAN (II), VERKLIGT VÄRDE-METODEN... 40

FIGUR 32:AVLEVERANS, VERKLIGT VÄRDE-METODEN... 40

FIGUR 33:TILLDELNING UTSLÄPPSRÄTTER, SÄKRINGSMETODEN... 41

FIGUR 34:UTSLÄPPSPÅVERKAN (I), SÄKRINGSMETODEN... 41

FIGUR 35:PRISHÖJNING, SÄKRINGSMETODEN... 41

FIGUR 36:INKÖP UTSLÄPPSRÄTTER, SÄKRINGSMETODEN... 42

FIGUR 37:UTSLÄPPSPÅVERKAN (II), SÄKRINGSMETODEN... 42

FIGUR 38:AVLEVERANS, SÄKRINGSMETODEN... 42

FIGUR 39:TILLDELNING UTSLÄPPSRÄTTER, NOLLMETODEN... 43

FIGUR 40:UTSLÄPPSPÅVERKAN (I), NOLLMETODEN... 43

FIGUR 41:PRISHÖJNING, NOLLMETODEN... 43

FIGUR 42:INKÖP UTSLÄPPSRÄTTER , NOLLMETODEN... 44

FIGUR 43:UTSLÄPPSPÅVERKAN (II), NOLLMETODEN... 44

FIGUR 44:AVLEVERANS, NOLLMETODEN... 44

FIGUR 45:TILLDELNING UTSLÄPPSRÄTTER, MODIFIERADE ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 45

FIGUR 46:UTSLÄPPSPÅVERKAN (I), MODIFIERADE ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 45

FIGUR 47:PRISHÖJNING, MODIFIERADE ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 45

FIGUR 48:INKÖP UTSLÄPPSRÄTTER , MODIFIERADE ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 46

FIGUR 49:UTSLÄPPSPÅVERKAN (II), MODIFIERADE ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 46

FIGUR 50:AVLEVERANS, MODIFIERADE ANSKAFFNINGSVÄRDEMETODEN... 46

1. Inledning

I detta avsnitt redogör vi för bakgrunden till att utsläppsrätterna introducerades samt ger en översiktlig bild av de regler som gäller för dessa såväl globalt, inom EU som i Sverige.

Under det senaste århundradet har medeltemperaturen på jorden stigit märkbart. En förklaring till den globala uppvärmningen är de ökade utsläppen av växthusgaser, främst koldioxid, som följer av ökad användning av kol, olja och naturgas. I sin fjärde rapport förutspår FN:s mellanstatliga klimatforskarpanel, IPCC, att en fördubblad koncentration av växthusgaser i atmosfären kan leda till att medeltemperaturen på jorden ökar med 2-4,5 grader samt att havsytan höjs med cirka 1 meter under detta sekel.

Hotet om globala klimatförändringar synliggjorde behovet av samordning av klimatpolitiken på internationell nivå. Ett stort steg mot en global handlingsplan togs 1992 med FN:s konvention om klimatförändringar. Konventionens övergripande mål är att stabilisera halten av växthusgaser i atmosfären, samtidigt som livsmedelsproduktionen och den ekonomiska tillväxten inte ska hotas. Det internationella klimatsamarbetet ska ske på ett kostnadseffektivt sätt. En annan ledande princip är att I-länderna bör ta ledningen i kampen mot klimatförändringar och dess skadliga effekter, då de historiskt sett stått för den allra största delen av utsläppen.

FN:s klimatkonvention innehåller dock inga bindande åtaganden för de undertecknade parterna.

1997 samlades representanter från olika I-länder i Kyoto i Japan, för att skapa gemensamma målsättningar om utsläpp av miljöfarliga växthusgaser. Kyotoprotokollet innehåller bindande åtaganden om utsläppsbegränsningar för I-länderna, som åtog sig att minska sina nettoutsläpp av de sex viktigaste växthusgaserna med drygt fem procent under perioden 2008-2012 jämfört med 1990 års nivå. EU och dess medlemsländer har förbundit sig att under samma period minska sina utsläpp av växthusgaser med åtta procent. Utsläppstaket för de olika medlemsländerna, se bilaga 1, fastställs bland annat utifrån utsläppen per capita och industri- och energistrukturen i respektive land.

Länderna ska uppfylla sina åtaganden genom åtgärder inom det egna territoriet eller i samarbete med andra länder. För Sveriges del innebär fördelningen att utsläppen måste begränsas så att de ökar med högst fyra procent jämfört med 1990 års nivå. Anledningen till att Sveriges utsläpp får öka är de låga utsläppen per capita. I regeringens förslag till ny klimatpolitik föreslås att utsläppen av växthusgaser fram till år 2020 minskas med 25 % jämfört med 1990 års nivå och med 4 % mellan 2008-2012.

Sveriges tilldelning under 2005-2007 är 22,9 miljoner ton koldioxid.

Eftersom en utsläppsrätt motsvarar rätten till utsläpp av ett ton koldioxid, ges alltså 22,9 miljoner utsläppsrätter ut.

Hur den gemensamma marknaden för handel av utsläppsrätter ska fungera sammanfattas i handelsdirektivet (2003/87/EG). Handeln med utsläppsrätter gör det möjligt att nå en kostnadseffektiv minskning av utsläppen eftersom åtgärder kan genomföras där det kostar minst.

Företag med höga kostnader för att minska utsläppen kan köpa utsläppsrätter från företag med lägre åtgärdskostnader.

De företag som släpper ut mindre koldioxid än de har blivit tilldelade kan sälja dem på marknaden.

Såväl fysiska personer och organisationer som företag kan handla med utsläppsrätter. Systemet med handel med utsläppsrätter omfattar endast koldioxidutsläpp men EU- kommissionen undersöker om det kan utvidgas till att omfatta fler sektorer och fler växthusgaser.

1 Klimataktuellt mars 2006.

2 FN, 1992: United Nations framework convention on climate change

3 Energimyndigheten, 2006a: Internationellt klimatsamarbete (060523)

4 Prop. 2005/06:172, s. 1 ff.

5 Energimyndigheten, 2006b: Om utsläppshandel. Kommissionen beräknar att de samhällsekonomiska kostnaderna kommer att minska med 35 % jämfört med om utsläppsminskningen skulle ske i inom respektive medlemsland.

6 Till exempel via NordPool, http://www.nordpool.se. Spotpriset 060523 är 19,05 euro/utsläppsrätt.

7 EU motsätter sig dock denna utvidgning. (EU, 1995b: IP/05/727: Emissions trading: Commission kicks off review of the EU system)

Systemet med handel med utsläppsrätter introducerades den 1 januari 2005 och är uppdelat i tre perioder: introduktionsperioden (2005-2007), andra handelsperioden (2008-2012) och tredje handelsperioden (2013-2017). Under introduktionsperioden delas minst 95 % av periodens utsläppsrätter ut gratis, mot 90 % under den andra handelsperioden. Resterande del av rätterna skall auktioneras ut.

Överskottet av utsläppsrätter som uppkommer under ett år kan sparas till senare år inom samma handelsperiod.

Utsläppsminskning genom så kallad projektbaserade flexibla mekanismer – JI (Joint implementation) och CDM (Clean development mechanism) – regleras i länkdirektivet (2004/101/EG). Dessa mekanismer är ett sätt att få till stånd kostnadseffektiva utsläppsminskningar som en part kan använda för att fullgöra sitt åtagande enligt Kyotoprotokollet.

Genom att länder med åtaganden enligt Kyotoprotokollet investerar i utsläppsminskande projekt dels i länder som omfattas av Kyotoprotokollet (JI), dels i länder som inte gör det (CDM) kan ”investerarländerna”

tillgodoräkna sig de utsläppsminskningar som projektet medför. Utsläppsminskningarna kan sedan omvandlas till en ”vanlig” utsläppsrätt eller sparas till kommande handelsperiod.

Syftet med sammanlänkningen av dessa två system är att minska åtgärdskostnaderna för verksamhetsutövarna genom att öka antal utsläppsrätter på marknaden samtidigt som utsläppen minskas och tekniken för utsläppsminskningar kan föras över till landet där investeringen ägt rum.

I Sverige infördes handelsdirektivet genom lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter som började gälla från 1 januari 2005. Under introduktionsperioden omfattar systemet alla förbränningsanläggningar med en tillförd effekt på mer än 20 MW eller är anslutna till fjärrvärmenät med denna effekt. Sveriges utsläppstak för perioden 2005-2007 har fördelats bland 720 svenska anläggningar inom el- och fjärrvärmeproduktion, raffinaderier, pelletsverk, järn- och stålindustri, mineralindustri samt massa- och pappersindustri.

Den branschvisa tilldelningen av utsläppsrätter presenteras i bilaga 1. Tilldelningen av utsläppsrätter under 2005-2007 baseras på de genomsnittliga historiska utsläppen under åren 1998-2001.

Besluten om tilldelning till varje enskild anläggning fattas av ett särskilt råd bestående av representanter från Naturvårdverket, Energimyndigheten och Verket för Näringslivsutveckling (Nutek). Varje anläggning måste senast den 31 mars varje år lämna in en utsläppsrapport för föregående år till Energimyndigheten. Rapporten måste vara godkänd av en auktoriserad kontrollör, en ”teknisk revisor” Senast den 30 april måste företagen leverera utsläppsrätter

motsvarande sina utsläpp. Om företagen levererar färre utsläppsrätter än de släppt ut koldioxid utgår en straffavgift på 40 € per överskjutande ton.

Dessutom ska Naturvårdsverket offentliggöra namnen på de företag som bryter mot kraven på leverans.

8 Prop. 2005/06:184: Utvecklad utsläppshandel för minskad klimatpåverkan, s. 92 ff. I Sverige föreslås fortsatt gratis tilldelning av utsläppsrätter då införandet av dubbla system (tilldelning och auktionering) skulle innebära alltför stora kostnader.

9 Naturvårdsverket, 2006a: Frågor och svar.

10 Naturvårdsverket, 2006a. Utsläppskrediter via CDM kan användas inom EU:s handel redan under innevarande handelsperiod, utsläppskrediter via JI kommer att kunna handlas först från 2008.

11 Naturvårdsverket, 2006b: Tilldelning 2005-2007.

12 Själva leveransen sker genom att företagets innehav av utsläppsrätter i SUS (Svenskt utsläppsrättssystem) den 30 april minskas med de inrapporterade utsläppen.

13 Naturvårdsverket, 2006c: Tillsyn/sanktioner. Från och med 2008 ska denna avgift höjas till 100 € per ton koldioxid.

2. Problemdiskussion och syfte

Detta avsnitt inleds med en problematisering och motivering av vårt val av ämne. Därefter preciseras uppsatsens syfte samt de begränsningar som finns.

Klimatproblematiken kan beskrivas med hjälp av följande tre huvudnivåer, som visas i figur 1.

Figur 1: Klimatproblematikens huvudnivåer

Problemen med klimatförändringar, som nämndes i förra avsnittet, handlar om att stoppa den globala uppvärmningen genom att stabilisera halterna av växthusgaser, främst koldioxid i atmosfären.

Frågeställningar kring utformningen av systemet med utsläppsrätter handlar om vilket perspektiv, företags - eller nationalekonomiskt, som ska ligga till grund för systemet. Att bara avgiftsbelägga koldioxidutsläppen ger visserligen företagen incitament att minska sina utsläpp, men man kan inte kontrollera den globala mängden utsläpp. Systemet sätter i sin nuvarande utformning både upp gränser för hur mycket koldioxid en viss anläggning får släppa ut och straffbelägger företag som inte håller sig inom ramarna för tilldelningen, genom att företagen får köpa de utsläppsrätter som saknas för att fullgöra sin leveransskyldighet av rätter till staten.

Den sista nivån i modellen handlar om hur de redovisningsmässiga komponenterna som systemet med utsläppsrätter ger upphov till ska redovisas i företagets årsredovisningar. Det är denna problematik som är central för vår uppsats.

Införandet av systemet med utsläppsrätter har alltså inte enbart påverkat företagens koldioxidutsläpp, utan har även, som många andra ekonomiska förändringar, haft återverkningar på deras redovisning. Då mycket av bolagens redovisning styrs av regler från normgivare blev behovet av klara direktiv i frågan akut i och med att systemet för handel med utsläppsrätter infördes.

IASB är ett oberoende expertorgan med uppdrag att verka för en internationell harmonisering av olika länders redovisningsregler. Detta sker genom att IASB utfärdar internationellt erkända redovisningsstandarder, IAS/IFRS, som också används inom EU. Enligt IAS-förordningen

Klimatförändringar

Utformning av systemet

Redovisning

(2004/1606/EG) ska alla noterade bolag inom EU från och med år 2005 upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med de internationella standarder som har antagits av EU- kommissionen. Enligt IAS-förordningen får medlemsländerna fria händer beträffande tillämpningen av IASB:s standarder för de onoterade bolagen. I Sverige får även onoterade bolag tillämpa IASB:s regelverk i koncernredovisningen. EU-kommissionen har dock inte helt överlämnat standardsättningen åt IASB, utan förbehåller sig vetorätt.

IASB gav IFRIC (International Financial Reporting Interpretations Committee) i uppdrag att klargöra redovisningsläget kring utsläppsrätterna. Detta skedde genom ett tolkningsuttalande, nr 3 (nedan kallat IFRIC 3), som skulle börja gälla från och med den 1 mars 2005 och omfatta alla företag i det statliga systemet för handel med utsläppsrätter.

IFRIC 3 slår fast att utsläppsrätter är ett slags immateriella tillgångar och att leveransskyldigheten

är en avsättning. IFRIC 3 förkastades dock av EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group), ett rådgivande organ som bistår EU-kommissionen med experthjälp inom redovisningsområdet, då de i IFRIC 3 föreslagna lösningarna ansågs strida mot principen om rättvisande bild samt inte uppfylla de krav på begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet som finansiella rapporter ska kännetecknas av.

I sitt motförslag ansåg EFRAG att utsläppsrätter borde redovisas som säkringsinstrument och att omvärderingar av dessa skulle ske genom eget kapital fram till den tidpunkt då rätterna utnyttjas, det vill säga då utsläpp sker.

IFRIC 3 antogs aldrig av EU-kommissionen. Det, tillsammans med den häftiga debatt som uppstod och att IASB plötsligt gjorde bedömningen att det inte längre var så akut med en rekommendation, ledde till att IASB drog tillbaka IFRIC 3 i juni 2005.

Den största kontroversen gällde valet av värderingsmetod för de olika komponenter som redovisningen av utsläppsrätter ger upphov till. IASB ansåg att det bästa sättet att möta utmaningarna vore tillägg till relevanta standarder.

IASB:s beslut om tillbakadragande av IFRIC 3 innebär att det för tillfället inte finns några klara regler för hur utsläppsrätter ska redovisas. Detta innebär stora utmaningar dels för verksamhetsutövare som omfattas av handelssystemet, men även revisorer. I väntan på nya regler förespråkar vissa redovisningsexperter att företagen borde fortsätta att redovisa utsläppsrätter enligt IFRIC 3:s föreslag.

Den brinnande frågan är alltså vilka regler som ska användas vid redovisningen av utsläppsrätter, om det inte finns några klara sådana? Svaret på frågan är inte självklart och beror på vilken redovisningstradition man förespråkar. Enligt den anglosaxiska traditionen, som baserar sig på sedvanerätt, ska redovisningen ge en rättvisande bild (”true and fair”) av företagets ekonomiska ställning och på detta sätt tillgodose de olika intressenternas, framförallt aktieägarnas, behov av information.

Den kontinentala traditionen, dit Sverige räknas, förespråkar att den riktiga redovisningen ska följa de skrivna lagarna, även om de inte i alla avseenden följer de centrala redovisningsprinciperna. Det fjärde bolagsdirektivet (78/660/EEG), som reglerar redovisningen för aktiebolag, implementerades i svensk rätt genom Årsredovisningslagen (1995:1554) (ÅRL).

Eftersom ÅRL, liksom många andra lagar inom redovisningsområdet, är en ramlag måste den kompletteras med mer detaljerade regler som kan hittas i rekommendationer och standarder från normgivande organ. Efter 1 januari 2005 gäller de internationella redovisningsstandarder som

14 IFRIC, 2004: Interpretation 3 Emissions Rights, p. 10.

15 Leveransskyldigheten avser skyldigheten att leverera utsläppsrätter till staten i förhållande till företagets utsläpp.

Leveransskyldighet är ingen vedertagen term, företagen använder till exempel begrepp som ”avsättning för utsläppsrätter” eller ”skuld till staten”, men vi anser att ”Leveransskyldighet” på ett bra sätt fångar innebörden i begreppet.

16 EFRAG, 2005: Opinion on the adoption of IFRIC 3 Emission Rights, s. 2 ff.

17 EFRAG, s 2. Se vidare om redovisningen av säkringsinstrument i avsnitt 4.4:Utsläppsrätter.

18 IASB Update, juni 2005.

19 Rolf Rundfelt, 2005: Utsläppsrättigheter. I: Balans 11/2005.

20 Dag Smith, 2006: Redovisningens språk. 3 upplagan, korrekturutgåva. Lund: Studentlitteratur, s. 68.

godkänts av EU-kommissionen även i Sverige. Vid sidan av detta ska praxis ge vägledning vilka redovisningsregler som gäller, vilket uttrycks i 2:2 ÅRL genom hänvisning till god redovisningssed.

Principen om god redovisningssed innebär ”[…]en skyldighet att följa lag och i lag intagna redovisningsprinciper, bland de sista särskilt principen om rättvisande bild. God redovisningssed bör bestämmas mot bakgrund av faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets av bokföringsskyldiga.”.

Enligt ÅRL 2:3 ska redovisningen ge en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat.

I principen om god redovisningssed ingår också praxis. Det ligger nära till hands att komplettera rena regeluttalanden med uppfattningar och uttalanden från de största revisionsbyråerna, för att återge de svenska praxisskapande praktikernas syn på hur redovisningen av utsläppsrätter borde ske.

2.1. Val av ämne och syfte

Eftersom utsläppsrätter är en ny företeelse i redovisningssammanhang är det intressant att närmare undersöka hur företagen behandlar redovisningen av utsläppsrätter. Detta motiveras av att utsläppsrätter redovisas för första gången 2005. En bidragande orsak som ytterligare förstärker vårt intresse för de faktiska och teoretiska problemen kring redovisningen av utsläppsrätter, är den paradoxala situationen att det för tillfället inte finns några klara och tydliga regler för hur utsläppsrätter bör behandlas i årsredovisningar. Detta innebär stora utmaningar för verksamhetsutövare som ingår i systemet för handel med utsläppsrätter, då de måste välja det redovisningssätt som bäst återspeglar den ekonomiska situationen i företaget. Dessutom kan införandet av systemet med utsläppsrätter ha inneburit praktiska och tekniska omställningar.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka praktiska och teoretiska problem som företagen stöter på vid redovisningen av utsläppsrätter samt de bakomliggande orsakerna till dem.

2.2. Avgränsningar

Även om systemet för handel med utsläppsrätter gäller EU:s alla medlemsländer väljer vi att koncentrera oss kring problemen som redovisningen av utsläppsrätter innebär för svenska företag.

Eftersom onoterade bolag inom EU inte behöver anpassa sin redovisning till IAS krav består vårt intervjuunderlag av företag som ingår i stora koncerner och som kan förväntas följa internationell standard. Då uppsatsen koncentrerar sig kring den redovisningsmässiga problematiken anser vi att diskussionen kring skatte- och civilrättsliga effekter som utsläppsrätter ger upphov till ligger utanför ramen för denna uppsats. Eftersom vi koncentrerar oss kring värderingsproblematiken vid redovisningen av systemet med utsläppsrätter, kommer vi inte heller att närmare beröra diskussioner kring klassificeringen av utsläppsrätter.

21 Prop. 1995/96:10: Års- och koncernredovisning II, del 2 s. 181.

3. Undersökningen

I detta avsnitt beskriver vi vårt tillvägagångssätt, dess för- och nackdelar samt ansatsen som vi anlägger för vår undersökning

För att uppfylla uppsatsens syfte har vi genomfört en undersökning som riktar sig till företag i olika branscher som ingår i det statliga systemet för handel med utsläppsrätter. Vårt val av intervjuobjekt har grundat sig på branschtilldelningen av utsläppsrätter, det vill säga de valda företagen verkar inom branscher – energi-, stål-, massa- och pappersindustrin – med procentuellt sett hög tilldelning av utsläppsrätter. De intervjuade industriföreträdarna besitter både de tekniska och redovisningsmässiga kunskaperna. Detta har gjort det möjligt att samla in både de teoretiska och de praktiska erfarenheterna som respondenterna har från redovisningen av utsläppsrätter.

Tillvägagångssättet vid urval av lämpliga respondenter i undersökningen bland företagen gjordes i syftet att säkerställa undersökningens validitet

, det vill säga dess förmåga att mäta det som den avser att mäta.

Det är svårt att med hjälp av enkla teorier fånga verklighetens alla förhållanden. Ändå är det viktigt att systematisera dessa på ett teoretiskt sätt. Detta kan ske på två olika sätt: deduktiv respektive induktiv metod, eller bevisföringens respektive upptäcktens väg.

Med en deduktiv ansats försöker undersökaren att dra slutsatser från teorin medan det induktiva tillvägagångssättet kännetecknas av att man drar slutsatser utifrån olika fall och empiriska studier och det är dessa som ligger till grund för teoribildningen. Genom intervjuer med företagen har vi velat undersöka de praktiska och redovisningsmässiga problemen som våra intervjuobjekt upplever i sin verklighet i samband med införande av systemet med utsläppsrätter. Även om vi kan ha påverkats både av redovisningsexperternas uppfattningar och av den teoretiska litteraturen har vi försökt att utifrån verkligheten fastställa vilka mönster som finns för redovisningen av utsläppsrätter. I denna undersökning har vi använt vi oss av den induktiva ansatsen.

3.1. Praktiskt tillvägagångssätt och kritik

Före intervjun skickade vi frågor och en kort presentation av oss och uppsatsens syfte till våra intervjuobjekt. Dessa frågor, som kan läsas i bilaga 3, skulle ligga till grund för den muntliga intervjun. Detta gjordes i syfte att ge de intervjuade personerna chansen att tänka över frågorna och samla relevant material. Vi var dock medvetna att detta kunde leda till planerade och tillrättalagda svar, vilket vi försökte undvika genom att ställa kompletterande och uttömmande frågor under själva intervjun. Två av intervjuerna, Vattenfall och Holmen, skedde direkt på anläggningen medan SSAB intervjuades per telefon. För att öka undersökningens tillförlitlighet bandades intervjuerna, vilket gav oss möjligheten att på ett bättre sätt återge vad som sades vid intervjuerna, minska risken för missförstånd samt gav oss möjligheten att på ett ner aktivt sätt kunde delta i intervjun. De brett formulerade frågorna, exempelvis utan hänvisningar till några specifika standarder, ökade tillförlitligheten ytterligare eftersom de inte leder in respondenter på ett utvalt spår. Risken för missförstånd och oklarheter minskade i ännu större grad då våra respondenter fick sammanfattningar av intervjuerna för genomläsning och godkännande. I samband med detta ställde vi även vissa kompletterande följdfrågor.

22 Lars Torsten Eriksson och Finn Wiedersheim-Paul, 2001: Att utreda, forska och rapportera. 7 uppl. Malmö: Liber Ekonomi, s. 38 ff.

23 Idar Magne Holme och Bernt Krohn Solvang, 1997: Forskningsmetodik – om kvalitativa och kvantitativa metoder. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 51.

Eftersom vi har velat skaffa oss en helhetsbild av hur vardagen för de intervjuade företagen ser ut har vi genomfört ett fåtal delvis strukturerade intervjuer

med företagsföreträdare på företagens anläggningar. Dessa företag, Vattenfall (Boländerna, Uppsala), SSAB (Oxelösund), och Holmen (Hallstavik) är verksamma inom energi-, stål-, massa- och pappersindustrin. Användningen av delvis strukturerade intervjuer motiveras av att vi ville fylla ut våra teoretiska kunskaper med företagsföreträdarnas praktiska, tekniska och redovisningsmässiga synpunkter om systemet med utsläppsrätter. Även om intervjuerna delvis har styrts av den av oss utarbetade frågemallen har vi också varit öppna för åsikter som låg utanför frågornas fasta gränser. Anledningen till att vi har föredragit en kvalitativ studie före en kvantitativ är att vi är intresserade av att skaffa oss djupare kunskaper om och förståelse för de praktiska erfarenheterna hos våra respondenter, vilket på ett bättre sätt uppfyller uppsatsens syfte. Den kvantitativa metoden, som inriktar sig på en insamling av data om åtskilda variabler hos många undersökningsenheter, skulle inte på ett tillfredsställande sätt ha kunnat bidra till den helhetsbild som vi har eftersökt i vår studie.

Detta då vi har velat undersöka vilka praktiska, tekniska och redovisningsmässiga problem som de intervjuade företagen upplever sig ha till följd av systemet med utsläppsrätter och inte endast huruvida dessa överhuvudtaget existerar. Vårt metodval har dock vissa nackdelar. Eftersom vi har genomfört en kvalitativ undersökning med ett fåtal undersökningsobjekt är det svårt att dra några generella slutsatser som gäller för en större grupp av företag eller en hel bransch.

Våra primära data består av intervjuer med tre företag inom energi-, stål-, massa- och pappersindustrin. Trots att vi i största möjligaste mån försökte genomföra intervjuer på ett likartat sätt, finns risken att inte all information framkom under intervjuerna, vilket kan delvis bero på att respektive respondent i olika grad varit beredd att lämna ut företagsspecifika uppgifter. Även om alla intervjuer genomfördes av samma intervjuare kan man inte helt bortse från att intervjuareffekter, det vill säga effekter som uppstår till följd av samspelet mellan intervjuaren och intervjuobjektet, kan ha påverkat det insamlade materialet.

Det insamlade materialet kan även ha påverkats negativt av att en av intervjuer (SSAB) genomfördes via telefon, vilket kan ha ökat utrymmet för missförstånd eftersom vi inte har haft en kontakt ansikte mot ansikte med respondenten. Vi har försökt att minska denna risk genom att ställa utförliga kompletterande följdfrågor.

Våra sekundära data består av böcker, artiklar, offentliga handlingar och information från hemsidor samt outgivet internt material som tillgängliggjordes av redovisningsexperter som tillfrågades att via epost besvara våra frågor. För att säkerställa uppsatsens trovärdighet och aktualitet har vi använt oss av de tidsmässigt mest aktuella källorna, det vill säga de senaste upplagorna av skriftliga och elektroniska källor. Vi har även säkerställt att vi använt oss av de på området nu gällande normerna.

Användningen av elektroniska källor har även nackdelar. Samtidigt som informationen uppdateras kontinuerligt är det svårare att bedöma kvaliteten, exaktheten och objektiviteten av de publicerade uppgifterna och därmed påverka deras äkthet.

För att förebygga detta samt tillgodose kravet på källoberoende har vi i största möjliga mån använt oss av dels de lag- och standardsättande organens hemsidor (IASB, regeringen), dels andra relevanta myndigheters (Naturvårdsverket, Energimyndigheten). För att säkerställa objektiviteten och på bästa sätt undkomma att påverkas av författares vinklade framställningar i de skriftliga källorna har vi använt oss av flera källor som behandlar samma problematik.

24 Ib Andersen, 1998: Den uppenbara verkligheten – val av samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur, s. 162 ff.

25 Holme och Solvang, s. 78 f.

26 Eriksson och Wiedersheim-Paul, s. 158 ff.

27 Eriksson och Wiedersheim-Paul, s. 72.

4. Teoretisk översikt I: Principer och metoder

I detta avsnitt diskuterar vi de viktigaste komponenterna i problematiken kring redovisningen av koldioxidutsläppen. Det som behandlas är redovisningen av leveransskyldigheten (av utsläppsrätter), utsläppsrätterna och det statliga stödet samt deras påverkan på balans- och resultaträkningarna. Utgångspunkten för framställningen är debatten mellan IFRIC och EFRAG.

I den fortsatta framställningen kommer vi att gå igenom de olika metoder som EFRAG, IFRIC och IASB fört fram. Genomgången avser både värderingen och resultatredovisningen. I nästa kapitel kommer vi att redogöra för hur redovisningsspecialisterna, revisionsbyråerna, råder sina klienter att redovisa utsläppsrätter. I bilaga 2 ger vi ytterligare exempel på redovisningskonsekvenserna som de olika redovisningssätten innebär.

De olika komponenterna som uppkommer i samband med redovisningen av utsläppsrätter och deras påverkan på redovisningen visas i figur 2.

Figur 2: Utsläppsrätternas påverkan på balans- och resultaträkningar.

Källa: Dag Smith

Leveransskyldighetens, utsläppsrätternas och det statliga stödets påverkan på balans- och resultaträkningarna är alltså kärnan, och det som diskuteras i detta kapitel.

4.1. Redovisningsprinciper

De olika komponenternas påverkan på resultat- och balansräkningarna är beroende av hur de värderas. Komponenternas värdering styrs i sin tur av redovisningsprinciper. De relevanta principerna i detta sammanhang är försiktighets-, kongruens-, matchnings- och realisations- principerna.

Dessa principer är centrala för redovisningen.

De samverkar för att ge en bättre bild av ett företags ekonomiska ställning och resultat och bör om möjligt upprätthållas. Dock kan principerna hamna i konflikt med principen om rättvisande bild, som vi skall se.

28 Se diskussionen nedan om relevansen hos fortlevandsprincipen för den fortsatta framställningen.

29 Dag Smith, 2006: Redovisningens språk. 3 upplagan, korrekturutgåva. Lund: Studentlitteratur, s. 77 ff.

Utsläppsrätter Statligt stöd

Leveransskyldighet

BR, RR

Värdeförändringar

(omvärdering)

Försiktighetsprincipen uttrycks tydligt i ÅRL 2:4 3p: ”Värderingen av de olika posterna […] skall göras med iakttagande av rimlig försiktighet.” Principen är av stor vikt vid värderingen av balansräkningens poster, inte minst när osäkerheten beträffande prisförändringar är stor. Den aktualiseras tydligast, som vi kan se nedan, när tillgångar och skulder som borde vara värderade på samma sätt värderas till olika belopp, med hänvisning till försiktighetsprincipen. Bland annat har IASB

inställningen att en sådan värdering går stick i stäv mot idén om att redovisningen skall ge en rättvisande bild. Försiktighetsprincipen är här mer inriktad på verifierbarhet, det vill säga förmågan att styrka sanningshalten i redovisningen än validitet, det vill säga egenskapen att mäta de aspekter av verkligheten som avses med mätningen. Kravet på verifierbarhet är dessutom asymmetriskt, eftersom endast konstaterade vinster får tas upp, trots att befarade förluster tas upp.

Matchningsprincipen ger i sin enklaste form uttryck för principen att intäkter och kostnader som

”hör ihop” skall redovisas under samma period.

De i detta sammanhang relevanta matchningarna är dels matchningen mellan kostnaden för utsläpp och intäkten från det statliga stödet som uppstår då utsläppsrätterna delas ut gratis, och dels matchningen mellan de intäkter och kostnader som kommer av prisförändringar på utsläppsrätterna.

Kongruensprincipen kan sammanfattas till principen att förändringen av ett företags ställning under en period efter justering för transaktioner med ägarna skall kunna utläsas ur resultaträkningen för den perioden.

Vad gäller utsläppsrätter blir denna princip i första hand relevant vid diskussionen om ett företag skall få använda den så kallade omvärderingsmetoden (se vidare nedan).

Realisationsprincipen tar upp frågan om när en transaktion skall redovisas. Principen poängterar balansen mellan att resultatet av en ekonomisk aktivitet skall återspegla värdeskapandet i aktiviteten, och att resultatet skall vara säkert. Balansen infinner sig i en ”kritisk punkt”. I ett tillverkande företags process anses normalt försäljningstillfället vara den kritiska punkten.

I samband med redovisningen av utsläppsrätter uppstår problem med denna princip vid frågan om omvärdering av utsläppsrätterna. Även realisationsprincipen är mer inriktad på verifierbarhet än validitet.

Artsberg och Smith tar vid sidan om ovanstående principer också upp fortlevnadsprincipen

. Principen måste kunna anses självklar i detta sammanhang, och i fortsättningen ansluter vi oss till

”fortlevnadspostulatet” sådant IASB formulerar det, det vill säga att ett företag skall antas fortleva om inget annat går att visa.

4.2. Leveransskyldigheten

Den komponent i den teoretiska översikten som vållar minst redovisningsproblem är leveransskyldigheten, det vill säga skyldigheten att leverera utsläppsrätter till staten i förhållande till hur mycket koldioxid som har släppts ut. Vid utsläpp uppstår en avsättning

(Leveransskyldigheten) och en kostnad (Emissionskostnader). Avsättningen avvecklas året efter utsläppen, i och med att utsläppsrätterna levereras.

Den redovisningsmässiga problematiken kring leveransskyldigheten som sådan är begränsad.

Tillämpningen av försiktighetsprincipen gör att avsättningen, och därigenom de kostnader som är

30 Till exempel genom att tillåta värdering till verkligt värde i många fall.

31 Smith, s. 81ff.

32 Smith, s. 91f.

33 Smith, s. 80 f.

34 Principen att ett företags redovisning skall bygga på antagandet att företaget skall existera tills vidare.

35 Artsberg, s. 158 och Smith, s. 77 ff.

36 IFRIC argumenterar för att leveransskyldigheten är en avsättning, medan EFRAG anser att skyldigheten är en skuld.

Denna debatt påverkar inte värderingen av skyldigheten, och vi kommer inte att gå djupare in på problematiken.

förknippade med den, hela tiden skall täcka de kostnader som befaras. Leveransskyldigheten skall alltså kontinuerligt värderas till den bästa uppfattningen av de kostnader som förknippas med utsläppen.

I praktiken innebär detta att avsättningarna vid varje tidpunkt skall värderas till marknadsvärdet för utsläppsrätterna, eftersom leveransskyldigheten bara kan fullgöras genom leveransen av utsläppsrätter.

Att aldrig värdera avsättningen under marknadsvärdet ger värderingen ett visst mått av försiktighet. Eftersom alla förändringar av avsättningens storlek tas som intäkt (kostnadsreduktion) eller kostnad upprätthålls även kongruensprincipen. Debatten kring leveransskyldigheten är begränsad, och IASB och EU-kommissionen är överens om redovisningsprinciperna för skyldigheterna. Som vi skall se nedan, är inte det fallet, när det gäller utsläppsrätterna.

4.3. Det statliga stödet

Eftersom utsläppsrätterna är tillgångar med ett värde och de delas ut gratis

av staten innebär det att bolagen får en intäkt i form av ett statligt stöd. Stödet redovisas initialt som en förutbetald intäkt, och intäktsförs sedan allteftersom utsläppen sker.

Ingen omvärdering av det statliga stödet ska, enligt nuvarande regler, ske efter att företagen har tilldelats rätter

.

Problemet som uppstår är att om (när) priset förändras, förändras också den kostnad som företaget har för att släppa ut, eftersom den skall redovisas till verkligt värde. Däremot förändras inte intäkten allt eftersom priserna förändras. Detta är otillfredsställande ur ett ekonomiskt perspektiv. Problemen liknar de som diskuteras vid redovisningen av utsläppsrätter nedan, och hänger intimt samman med hur utsläppsrätterna värderas.

IASB överväger införandet av ett förslag som skulle innebära att ett stöd som är ovillkorligt

, som i detta fall, skall redovisas som intäkt vid den tidpunkt som stödet tas emot, och inte få fördelas över den tidsperiod som stödet avser. Det skulle i så fall innebära ett brott mot matchningsprincipen, eftersom stora intäkter skulle redovisas för första kvartalet, och motsvarande kostnader inte förrän under senare delen av året. IASB säger också att man förväntar sig mycket kritik kring en sådan regel från praktiker, eftersom en sådan redovisning orsakar stora resultatvariationer över året.

4.4. Utsläppsrätterna

Utsläppsrätterna är det enda instrument som är giltigt för regleringen av den skuld som uppstår vid utsläpp av koldioxid. På grund av detta har rätterna ett värde, och därför är rätterna en tillgång. Om värderingen av leveransskyldigheten inte har varit föremål för diskussion i någon större utsträckning, har oenigheten varit desto större när det gäller värderingen av utsläppsrätter.

Skiljelinjen i debatten har gått mellan IASB och EU-kommissionen, där IFRIC (IASB) har föreslagit att utsläppsrätterna skall värderas oberoende av leveransskyldigheterna.

EFRAG opponerar mot den ståndpunkten, och hävdar att det finns en ”economic interdependecy”, ett beroende mellan leveransskyldigheten och utsläppsrätten.

37 IAS 37 p 36 och IAS 37 p 59.

38 EFRAG, s. 2.

39 Mellanskillnaden mellan marknadspriset och anskaffningspriset är det statliga stödet. Om rätten är gratis, motsvaras stödet av marknadspriset. Om utsläppsrätterna är subventionerade, skall subventionen betraktas som statligt stöd.

40 IAS 20, p 26. IAS 20, men inte IFRIC 3, tillåter dessutom att det statliga stödet reducerar tillgångens (i detta fall utsläppsrättens) redovisade värde.

41 IAS 20, p. 24.

42 Stödet är ovillkorligt, eftersom det inte förutsätter någon motprestation från den som tar emot det. Det är till exempel fritt fram att inte släppa ut koldioxid alls, utan att stödet dras tillbaka.

43 IASB, 2005. p 37-42.

44 IFRIC 3, p. 6-8.

45 EFRAG, s. 2.

Det är viktigt att komma ihåg att många av värderingsproblemen också kan lösas genom ändrade principer för värderingen av leveransskyldigheten

och det statliga stödet

. Trots det har diskussionen mellan EFRAG och IFRIC främst rört åsiktsskillnader om värderingen av utsläppsrätterna.

Värdering till anskaffningsvärde

En av de värderingsmetoder av utsläppsrätterna som föreslås i IFRIC 3 är att utsläppsrätterna skall värderas till anskaffningsvärde, det vill säga marknadsvärdet vid tidpunkten för anskaffningen.

Om (marknads-)värdet på utsläppsrätterna sjunker under det bokförda värdet skall nedskrivning ske. En sådan värdering är helt i linje med försiktighetsprincipen. Trots det har kritiken från EU-håll varit massiv.

Det hänger samman med uppfattningen att leveransskyldigheten och utsläppsrätten är två sidor av samma mynt, och uppfattningen att värdering till verkligt värde ger en mer rättvisande bild av ett företags ställning.

Värdering till verkligt värde

Alternativet till att värdera utsläppsrätterna till anskaffningsvärde är värdering till verkligt värde.

Eftersom de handlas på en aktiv marknad, är priset på marknaden att betrakta som verkligt värde.

Om tillgången kontinuerligt värderas om till verkligt värde, bryts realisationsprincipen, eftersom prisförändringarna tillåts slå igenom utan att någon försäljning har skett. Dessutom bryts försiktighetsprincipen vid positiva värdeförändringar, och ett högt pris tillåts få genomslag på ett företags redovisning. (Se vidare nedan under Resultatredovisning vid värdering till verkligt värde.) Däremot uppnås matchningen mellan tillgången (utsläppsrätten) och avsättningen (leveransskyldigheten), som vi skall se närmare i anslutning till resultatredovisningen.

För att lösa problematiken med matchningen av tillgången (utsläppsrätten) och avsättningen (leveransskyldigheten) har möjligheten att värdera rätterna till så kallat omvärderat värde föreslagits som en alternativ metod.

Metoden är en av två tillåtna enligt IFRIC 3 (den andra är värdering till anskaffningsvärde). Värdering till omvärderat värde innebär att tillgången värderat till verkligt (marknads-) värde, men förändringarna bokförs direkt mot eget kapital (i en så kallad omvärderingsreserv) i stället för via resultaträkningen.

En sådan metod används bland annat vid värderingen av vissa materiella och immateriella tillgångar. Avsättningen och tillgången värderas på samma sätt, och försiktighetsprincipen kan i någon mån anses upprätthållen, eftersom orealiserade prisökningar inte tillåts påverka resultatet.

Värdering till verkligt värde över resultaträkningen tillåts i internationell standard bland annat i IAS 39 om finansiella instrument (till exempel värderingen av finansiella tillgångar som innehas för handel). Värdering till omvärderat värde tillåts till exempel i IAS 38 (immateriella tillgångar som handlas på en aktiv marknad).

Resultatredovisning enligt anskaffningsvärdemetoden

Redovisningsproblemen med värderingen till anskaffningsvärde handlar i första hand om att prishöjningar

innebär en negativ resultateffekt, även om mängden utsläppsrätter är lika stor som

46 Till exempel genom att acceptera att skyldigheter som är så att säga täckta av utsläppsrätter inte behöver värderas till verkligt värde utan till anskaffningsvärde.

47 Till exempel genom att tillåta värdeförändringar i den förutbetalda intäkten på grund av värdeförändringar på utsläppsrätterna.

48 Detta gäller, enligt ovan, även om utsläppsrätterna har erhållits utan kostnad av staten.

49 Bland andra EFRAG, s. 1 ff.

50 IFRIC 3, p 6.

51 En (netto-)vinst tas mot eget kapital, medan en nettoförlust tas över resultatet.

52 Dock inte vid prissänkningar, eftersom prissänkningar, som ju skulle innebära nedskrivningar på rätterna och minskade avsättningar, inte skulle påverka resultatet.

eller större än utsläppen. Företaget kommer, allt annat lika, att redovisa en förlust, även om det har precis lika mycket utsläppsrätter som utsläpp. Den upparbetade förlusten kommer dessutom inte att korrigeras förrän året efter, när tillgångarna och avsättningarna elimineras. Då återförs den artificiella förlusten, genom att företagen redovisar en reavinst för utsläppsrätterna. Redovisning enligt anskaffningsvärdemetoden ger heller knappast någon rättvisande bild av ett företags ställning förrän efter räkenskapsperiodens slut. Effekten visas i figuren nedan. Observera att figurerna i detta avsnitt är ett utdrag från bilaga 2, och att de inte i detta avsnitt utgör en följd av transaktioner. För en mer utförlig bild av de olika metodernas påverkan på redovisningen hänvisas till bilaga 2.

Balansräkning, IB Skillnad Balansräkning UB

Tillgångar Tillgångar

Utsläppsrätter, 200 st 200 Prisökning -60 Utsläppsrätter, 200 st 200 Övriga tillgångar 600 Redovisat resultat -60 Övriga tillgångar 600 Summa tillgångar 800 Summa tillgångar 800 Skulder Påverkan på EK -60 Skulder

Förutbetalda intäkter 140 Förutbetalda intäkter 140

Leveransskyldighet 60 Leveransskyldighet 120

Övriga skulder 100 Övriga skulder 100

Summa skulder 300 Summa skulder 360

Eget kapital 500 Eget kapital 440

S:a skulder och EK 800 S:a skulder och EK 800

Figur 3: Prishöjning, anskaffningsvärdemetoden.

Figuren ovan visar effekterna på redovisningen av en prishöjning från 1 kr/rätt till 2 kr/rätt. I exemplet har företaget lika många utsläppsrätter som gjorda utsläpp. Det är inte tillfredsställande att resultatet påverkas negativt i exemplet ovan, när företaget alltjämt har utsläppsrätter som täcker de gjorda (och planerade framtida) utsläppen. Trots att marknadsvärdet för de innehavda rätterna ökar med 200 kr redovisar företaget en förlust på 60 kr.

Skillnaderna i värdering mellan utsläppsrätterna och leveransskyldigheten reverseras när utsläpps- rätterna levereras tillbaka till staten året därpå, vilket visas i nedanstående figur.

Balansräkning, IB Skillnad Balansräkning, UB

Tillgångar Tillgångar

Utsläppsrätter, 240 st 280 Reglering rätter 480 Utsläppsrätter, 0 st 0 Övriga tillgångar 520 Anskaffningsvärde -280 Övriga tillgångar 520 Summa tillgångar 800 Resultat 200 Summa tillgångar 520 Skulder Påverkan på EK 200 Skulder

Förutbetalda intäkter 0 Förutbetalda intäkter 0

Leveransskyldighet 480 Leveransskyldighet 0

Övriga skulder 100 Övriga skulder 100

Summa skulder 580 Summa skulder 100

Eget kapital 220 Eget kapital 420

S:a skulder och EK 800 S:a skulder och EK 800

Figur 4: Avleverans, anskaffningsvärdemetoden

Resultatredovisning enligt omvärderingsmetoden

Värderingen till verkligt värde påverkar inte resultatet vid positiva prisförändringar vid

användningen av omvärderingsmetoden (värdering till omvärderat värde). Metodens påverkan på

resultat- och balansräkningarna vid prishöjning visas nedan.

Balansräkning, IB Skillnad Balansräkning UB

Tillgångar Tillgångar

Utsläppsrätter, 200 st 200 Prisökning Utsläppsrätter, 200 st 400 Övriga tillgångar 600 leveransskyldighet -60 Övriga tillgångar 600 Summa tillgångar 800 Redovisat resultat -60 Summa tillgångar 1 000

Skulder Skulder

Prisökning utsläpps-

Förutbetalda intäkter 140 rätter, direkt mot EK 200 Förutbetalda intäkter 140

Leveransskyldighet 60 Leveransskyldighet 120

Övriga skulder 100 Nettopåverkan på EK 140 Övriga skulder 100

Summa skulder 300 Summa skulder 360

Eget kapital 500 Eget kapital 640

S:a skulder och EK 800 S:a skulder och EK 1 000

Figur 5: Prishöjning, omvärderingsmetoden

I figuren ovan används samma förutsättningar som i figur 3, det vill säga att priset ökar från 1 kr/rätt till 2 kr/rätt. 60 utsläppsrätter är använda.

Metoden innebär, som vi redan påpekat, att utsläppsrätter och leveransskyldigheten värderas på samma sätt. Däremot finns, precis som vid värdering till anskaffningsvärde, problemet att prisförändringar inte påverkar resultatet på samma sätt, eftersom värderingsskillnaderna i utsläppsrätterna inte kommer till uttryck i resultaträkningen. Därigenom bryts kongruensprincipen.

Dessutom kvarstår problemen över tid, till skillnad från vid värdering till anskaffningsvärde, eftersom omvärderingsreserven inte återförs till resultatet när avsättningarna och utsläppsrätterna regleras efterföljande år. De redovisningsmässiga konsekvenserna av detta visas i exemplet nedan.

Balansräkning, IB Skillnad Balansräkning UB

Tillgångar Tillgångar

Utsläppsrätter, 240 st 480 Reglering rätter 480 Utsläppsrätter, 240 st 0 Övriga tillgångar 520 Anskaffningsvärde -480 Övriga tillgångar 520 Summa tillgångar 1 000 Summa 0 Summa tillgångar 1 000 Skulder Påverkan på EK 0 Skulder

Förutbetalda intäkter 0 Förutbetalda intäkter 0

Leveransskyldighet 480 Redovisat resultat 0 Leveransskyldighet 0

Övriga skulder 100 Övriga skulder 100

Summa skulder 580 Summa skulder 580

Eget kapital 420 Eget kapital 420

S:a skulder och EK 1 000 S:a skulder och EK 1 000

Figur 6: Avleverans, omvärderingsmetoden.

Eftersom utsläppsrätterna redan är värderade till marknadsvärde, uppstår ingen realisationsvinst som i fallet med värdering till anskaffningsvärde. Det innebär att brottet mot kongruensprincipen kvarstår, och ökar över tiden. EFRAG kritiserar metoden och menar att den resulterar i att företagens finansiella information inte blir rättvisande.

Resultatredovisning enligt verkligt värde-metoden

En lösning på problemen med värderingen till omvärderat värde skulle kunna vara att värdera utsläppsrätten på samma sätt som leveransskyldigheten, det vill säga att utsläppsrätten värderas

53 EFRAG, s. 2.

enligt verkligt värde-metoden (det vill säga till verkligt värde via resultaträkningen).

Det ger matchning mellan prisförändringarna på leveransskyldigheten och utsläppsrätterna samtidigt som kongruensprincipen upprätthålls.

I de fall där mängden rätter och avsättningarna är lika stora eller avsättningarna är större, upprätthålls även andemeningen med försiktighetsprincipen.

Ett problem med metoden finns dock när mängden utsläppsrätter överstiger mängden utsläpp, vilket kan förväntas vara fallet under stora delar av året eftersom företagen får tilldelning i januari samtidigt som utsläppen i de flesta fall är utspridda över året. Då kommer fluktuationer i marknadspriset att få direkt genomslag på företagens resultat. Det kan inte heller anses uppfylla försiktighetsprincipen. Genomslaget av en prishöjning på redovisningen visas i exemplet nedan.

Balansräkning, IB Skillnad Balansräkning, UB

Tillgångar Tillgångar

Utsläppsrätter, 200 st 200 Prisstegring, rätter 200 Utsläppsrätter, 200 st 400

Övriga tillgångar 600 Prisstegring, Övriga tillgångar 600

Summa tillgångar 800 leveransskyldighet -60 Summa tillgångar 1 000

Skulder Summa 140 Skulder

Förutbetalda intäkter 140 Påverkan på EK 140 Förutbetalda intäkter 140

Leveransskyldighet 60 Leveransskyldighet 120

Övriga skulder 100 Redovisat resultat 140 Övriga skulder 100

Summa skulder 300 Summa skulder 360

Eget kapital 500 Eget kapital 640

S:a skulder och EK 800 S:a skulder och EK 1 000

Figur 7: Prishöjning, verkligt värde-metoden

Precis som i exemplen ovan ökar priset på rätterna från 1 kr/rätt till 2 kr/rätt. Företaget har hittills under året släppt ut 60 ton koldioxid.

Prisstegringen får i figuren ovan genomslag på redovisningen på ett sätt som inte kan anses ge en rättvisande bild, annat än om de överskjutande rätterna skall användas för handel. Volatilitet av det slaget är naturligtvis inte önskvärt, framför allt med tanke på att de allra flesta företag ändå måste antas inneha utsläppsrätter för att använda, och inte för att handla med.

Resultatredovisning enligt säkringsmetoden

En stor del av kritiken mot värderingen till anskaffningsvärde och värderingen till omvärderat värde är att handelssystemets inverkan på ekonomin i ett företag inte tillåts visas fullt ut i balans- och resultaträkningarna. Det hävdas att detta resulterar i undermålig information från företaget till dess intressenter.

Ett alternativ är att värdera till verkligt värde över resultaträkningen, men det innebär som vi visat i föregående stycke att resultatet påverkas mycket kraftigt av prisförändringar. Ett sätt att tackla problemen är att tillämpa säkringsredovisning. Denna metod är den som förespråkas av EFRAG.

Om det tillåts skulle prisskillnader på utsläppsrätter efter tilldelning (eller köp) initialt redovisas mot eget kapital, för att sedan när utsläppen har skett redovisas över resultaträkningen, I figuren nedan har, precis som i motsvarande figurer ovan, utsläpp skett med motsvarande 60 av de 200 tillgängliga utsläppsrätterna, när en prishöjning sker, från 1 kr/rätt till 2 kr/rätt.

54 IASB, 2005: Information for Observers, June 2005 – IFRIC 3 Emission Rights, p. 11.

55 Genom att en prisförändring innebär en intäkt på antingen avsättningen eller tillgången och en lika stor kostnad på den andra.

56 EFRAG, s. 2.

57 IASB, Appendix C.

Balansräkning, IB Skillnad Balansräkning UB

Tillgångar Tillgångar

Utsläppsrätter, 200 st 200 Prisökning leverans- Utsläppsrätter, 200 st 400

Övriga tillgångar 600 skyldighet -60 Övriga tillgångar 600

Summa tillgångar 800 Prisökning på utsläpps- Summa tillgångar 1 000 rätter med gjorda

Skulder utsläpp 60 Skulder

Förutbetalda intäkter 140 Redovisat resultat 0 Förutbetalda intäkter 140

Leveransskyldighet 60 Leveransskyldighet 120

Övriga skulder 100 Prisökning utsläppsrät- Övriga skulder 100 Summa skulder 300 ter utan gjorda utsläpp, Summa skulder 360 Eget kapital 500 direkt mot EK 140 Eget kapital 640 S:a skulder och EK 800 Nettopåverkan på EK 140 S:a skulder och EK 1 000

Figur 8: Prishöjning, säkringsmetoden

Prishöjningen redovisas dels över resultaträkningen (i den del där det redan finns utsläpp), dels över eget kapital (i den del där det inte har varit några utsläpp). Fördelen med det är att det redovisade resultatet inte påverkas alls av prisförändringen, så länge det finns utsläppsrätter som täcker (de befarade) utsläppen. Argumentet för det är att det inte har skett någon reell förändring av företagets ställning och att företaget i så fall varken skall redovisa en vinst eller en förlust. Innehav av utsläppsrätter som inte används som säkringsinstrument (det vill säga för rätter som inte kommer att användas utan säljas) skall värderas till verkligt värde, och värdeförändringar skall tas över resultaträkningen.

Att redovisa direkt mot eget kapital bryter ju mot kongruensprincipen. Det problemet löses här genom att värdeökningen återförs till resultaträkningen i takt med att utsläppsrätterna förbrukas. En historisk prishöjning bokförs som en intäkt vid utsläppstillfället, och på så sätt återställs kongruensprincipen.

Balansräkning, IB Skillnad Balansräkning UB

Tillgångar Tillgångar

Utsläppsrätter, 240 st 480 Utsläpp -360 Utsläppsrätter, 240 st 480 Övriga tillgångar 520 Statligt stöd 140 Övriga tillgångar 520 Summa tillgångar 1 000 Påverkan på EK -220 Summa tillgångar 1 000

Skulder Skulder

Förutbetalda intäkter 140 Återföring av tidigare Förutbetalda intäkter 0 Leveransskyldighet 120 prisökningar från EK Leveransskyldighet 480 Övriga skulder 100 till resultaträkningen 140 Övriga skulder 100 Summa skulder 360 Redovisat resultat -80 Summa skulder 580

Eget kapital 640 Eget kapital 420

S:a skulder och EK 1 000 S:a skulder och EK 1 000

Figur 9: Utsläppspåverkan (II), säkringsmetoden

Konsekvensen av att återföra till resultaträkningen är att nettokostnaderna för utsläpp kommer att hållas kvar på den nivå som gällde när utsläppsrätterna införskaffades. Prisförändringar som uppkommer efter att utsläppen skett skall, enligt förslaget, kontinuerligt redovisas över resultaträkningen, som vid värdering till verkligt värde, ovan.

Det innebär alltså att man bör kunna anse försiktighets-, matchnings- och kongruensprinciperna för uppfyllda.

58 IASB, Appendix C.

Av- och nedskrivningar av utsläppsrätter

Tillgångar anses normalt sett ha en begränsad ekonomisk livslängd

, över vilken avskrivningar sker i takt med värdeminskningen/förbrukningen. En teoretiskt korrekt beräkning av avskrivningsbeloppet tar även hänsyn till restvärdet, det värde som tillgången har när den ekonomiska livslängden är slut, som dock i de allra flesta fall kan anses vara noll. Om restvärdet är lika högt som tillgångens värde före slutet på den ekonomiska livslängden, finns det naturligtvis inget underlag för avskrivningar. Det är rimligt att tänka sig att utsläppsrätter har ett restvärde som är lika högt som marknadsvärdet, och att tillgångens värde alltså inte skall skrivas av. Däremot bör normala nedskrivningsregler gälla för utsläppsrätter. Nedskrivning skulle bara bli aktuellt vid redovisning till anskaffningsvärde.

4.5. Sammanfattning

De olika värderingsmetoderna och deras påverkan på resultaträkningen och eget kapital sammanfattas i figuren nedan.

Metod Utsläppsrätter Leveransskyldighet Statligt stöd

Anskaffnings- värdemetoden

Värdering enligt lägsta värdets princip, dvs. det lägsta av marknadsvärde och anskaffningsvärde.

Värdeminskningar redovisas över resultaträkningen.

Värdering till marknadsvärde.

Alla värdeför- ändringar redovisas via resultaträkningen

Redovisas som upplupen intäkt.

Intäktsförs löpande.

Omvärderings- metoden

Värdering till marknadsvärde.

Värdeökningar redovisas direkt via eget kapital.

Värdeminskningar redovisas via resultaträkningen.

Värdering till marknadsvärde.

Alla värdeför- ändringar redovisas via resultaträkningen

Redovisas som upplupen intäkt.

Intäktsförs löpande.

Verkligt värde- metoden

Värdering till marknadsvärde.

Alla värdeförändringar

redovisas via resultaträkningen.

Värdering till marknadsvärde.

Alla värdeför- ändringar redovisas via resultaträkningen

Redovisas som upplupen intäkt.

Intäktsförs löpande.

Säkrings- metoden

Värdering till markandsvärde.

Värdeförändringar på ej förbrukade utsläppsrätter redovisas mot eget kapital.

Ackumulerade värdeför- ändringar på ej förbrukade ut- släppsrätter återförs till resultat- räkningen vid förbrukning.

Värdeförändring på förbrukade utsläppsrätter redovisas via resultaträkningen.

Värdering till marknadsvärde.

Alla värdeför- ändringar redovisas via resultaträkningen

Redovisas som upplupen intäkt.

Intäktsförs löpande.

Figur 10: Sammanfattning (I), redovisningsmetoder

59 Om en tillgång anses ha oändlig livslängd sker naturligtvis ingen avskrivning.