Berättandet om en annan värld än den egna: En kvalitativ studie av Sveriges Televisions utrikesmagasin Korrespondenterna

(1)

11

Berättandet om en annan värld än den egna

– En kvalitativ studie av Sveriges Televisions utrikesmagasin Korrespondenterna

Södertörns högskola | Institutionen för Samhällsvetenskaper

Kandidatuppsats 15 hp | Journalistik | Vårterminen 2014 | Programmet för Journalistik med samhällsstudier

Av: Fanny Hallgren

Handledare: Elin Gardeström

(2)

(3)

Abstract

I dagens informationsflöden, får nationella gränser allt mindre betydelse. Den globala människan får information från hela världen genom att exempelvis öppna morgontidningen, slå på Tv:n eller gå in på nätet. Utrikeskorrespondenter spelar en viktig roll i människors informationsintag. De kan ses som nyckelspelare i dagens globala nyfikenhet och som ett fönster ut mot världen.

I denna uppsats undersöks hur Sveriges televisions utrikesmagasin Korrespondenterna berättar om världen. Public service medier inklusive programmet Korrespondenterna står för så kallad god journalistik. Deras inflytande kan därför antas vara stort och bidragande till hur vi som tittare uppfattar världen. Genom en narrativ analys av tre programavsnitt och Korrespondenternas introvinjett synliggörs både formalistiska, dramaturgiska och sociala mönster i

Korrespondenternas berättande.

Uppsatsens analys visar på att Korrespondenterna använder sig av olika nivåer av berättande.

Korrespondenterna vill gärna passa in berättelsen inom programmets fasta ram, där orientalism går att se som en del av berättelsen. När intervjupersoner berättar om en relativt ”vanlig” tillvaro, berättar Korrespondenternas programledare om en mer dramatisk och främmande.

Korrespondenterna kan dels ses som kosmopoliter, med en vilja att se världen som en gemensam plats. Men främst som orientalister som berättar om världen med hjälp av bland annat exotisk musik och dramatiska vinklar. Korrespondenterna korsar visserligen landsgränser, men kulturella och sociala gränser behålls. Det faktum att utrikeskorrespondenter berättar om världen ”där ute”

för oss ”här hemma” gör att det finns en tydlig skillnad mellan dem man berättar om och dem man berättar för.

Nyckelord: Utrikeskorrespondenter, berättelse, narrativ, orientalism, form, innehåll, samspel.

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning

1

Bakgrund

2

Syfte

3

Frågeställning

3

Material och urval

4

Tidigare forskning

5

Teoretiskt perspektiv

8 Vad en berättelse är

8

”Insiders” och ”outsiders”

8

Herodotos pakt

9 Orientalism

9

Metod

10 Narrativ teori och metod 10 Narrativ analys – hermeneutisk tolkning 11 Analysmetod

11

ANALYS

13

Berättelsen i vinjetten –

en formanalys

13

Programavsnitt ”Ödestimme”-

sändes 15 april 2014

En form – samspel och innehållsanalys

17

Programavsnitt ”Till sista droppen”

– sändes 8 april 2014

24

Programavsnitt ”Jakten på Rani”

– sändes 1 april 2014

28

Slutdiskussion

34

Referenslista

35

Källmaterial

36

(5)

(6)

(7)

1

Inledning

Minns en höst för ett tag sedan. Då min sambo berättade att han skulle flytta till ett annat land fick jag plötsligt sömnbrist. Jag låg vaken halva nätterna. För att stilla min också faktiska längtan att fly det i mina ögon alldagliga Sverige, slog jag på Sveriges televisions program Korrespondenterna på SVT play. De rapporterade från hela världen.

Och de lyckades alltid komma sådär nära, in på bara skinnet på de som intervjuades.

Minns speciellt ett reportage. Det var från Bangladesh och handlade om en flicka som heter Rani. Hon hade kidnappats och sålts till en bordell, något som inte är ett helt ovanligt öde för de flickor som hamnat i kåkstaden i Dhaka. Jag fick ”möta” henne i ett plåtskjul där hon tvingades ta emot män hela dagen. Det är SVT:s tolk, Masud Akhond, som filmar reportaget med dold kamera, då han låtsas vara kund till Rani. Nu, drygt två år senare, sänds en uppföljare på reportaget. På SVT:s hemsida går att läsa:

Nu har Lena Scherman och Masud Akhond återvänt till Dhaka för att försöka ta reda på vad som hände med Rani. Det blev en känslosam och farlig resa bland fattiga, kriminella och korrumperade poliser.¹

Nu undrar ni säkert vad som hänt med Rani. Det är dessvärre inte min sak att berätta.

Med er undran vill jag istället visa på en poäng. Att berättelser som den om Rani, sätter sina spår. Det är berättelser som sådana vi minns. En om en värld annorlunda än vår egen, men om ett öde vi inte kan låta bli att känna för. Därför är det viktigt att förstå hur berättelser om världen byggs. Det jag ska intressera mig för här är hur programmet Korrespondenterna berättar om världen.

Formatet är viktigt för en berättelse. Just TV mediet är intressant att undersöka av kulturella anledningar. TV har en enorm betydelse för våra gemensamma kulturella referensramar.² Utrikeskorrespondenters rapporterande utgör en stor del av det flöde information vi får till oss från andra delar av världen. Få av oss har varit i alla världens länder, känt dess kulturer, religioner och språk, smakat maten och känt dofterna, lyssnat

1 Sveriges television Korrespondenterna, Vad hände med flickan Rani?, publicerad 2014-‐04-‐07, hämtad 2014-‐05-‐13, från http://www.svt.se/korrespondenterna/vad-‐hande-‐med-‐den-‐prostituerade-‐flickan-‐rani

2 Hannerz, Ulf & Dahlgren, Peter (1990), Medier och Kulturer, Stockholm Carlsson, s. 59

(8)

2

på musiken eller köpt kläderna. Visst reser vi mer än aldrig förr men att ha en

heltäckande världskoll är inte en realitet för de flesta människor, om ens för någon.³

Bakgrund

För att börja från start – vad är det som gör att vi överhuvudtaget vill berätta om världen? En viktig aspekt för all utrikesjournalistik är globaliseringen. Roland

Robertsons definition av begreppet är att världen håller på att ”förvandlas” till en och samma plats.⁴ Kosmopolitiken är en ideologi som bygger på tanken om världen som en gemensam plats. Många kosmopolitiska förespråkare menar att världen behöver en mer global syn på medborgarskap som gör att människor är mer inkluderade, aktiva och ansvarstagande av världen i stort. För att bli det behöver människor information.

Information är nyckeln till engagemang. Den kosmopolitiska teorin går ut på att landsgränser ska suddas ut och att mänskligheten ska ta lättare på ”bagateller” som religion, etnicitet, kön och klass och istället prioritera mänsklighet och välfärd⁵.

Många korrespondenters sätt att beskriva världen är kosmopolitisk.⁶

Kommunikationsteoretikern McLuhan menade med sitt ”Media is the message” att de

”allsmäktiga” medierna skulle föra folk närmare varandra i det han beskrev som ”den globala byn”, där världen är som en sammansvetsad enhet på grund av det ökade

informationsflödet.⁷ Utrikeskorrespondenter kan därför ses som nyckelspelare i dagens globaliserade värld. De förmedlar historier och nyheter kors och tvärs över vårt klot.

Deras rapporterande kan ses som en rytm i vår dagliga rutin.⁸

Så vad har just programmet Korrespondenterna för roll i utrikesrapporteringen? På SVT:s hemsida går det att läsa om Korrespondenterna:

Korrespondenterna är ett utrikesmagasin som tar upp globala frågor genom människors berättelser. Ett reportagemagasin som med lust, nyfikenhet och engagemang skildrar

3 Hannerz, Ulf (2004) Foreign news: exploring the world of foreign correspondents, Chicago, University of Chicago Press, s. 24

4Roberts, Roland (1992), Globalization: social theory and global culture, London Sage, s. 6

5 Hannerz, Ulf (2004) Foreign news: exploring the world of foreign correspondents , Chicago, University of Chicago Press, s. 16

6Hannerz, Ulf (2004) Foreign news: exploring the world of foreign correspondents, Chicago, University of Chicago Press, s.24

8 Hannerz, Ulf (2004) Foreign news: exploring the world of foreign correspondents , Chicago, University of Chicago Press, s 2

(9)

3

sammanhang i världen med ett personligt berättande som också synliggör villkoren för korrespondenten bakom kameran. Programledare: Lena Scherman, Bengt Norborg, Erika Bjerström, Fredrik Önnevall med flera.⁹

Korrespondenterna har sänt sedan 2009, i Sveriges Televisions kanal två, med två säsonger om året, en på våren och en på hösten. Varje säsong har innefattat tio program.

I höstas sände de sitt hundrade program. Upplägget har sett ut ungefär detsamma sedan start. Redaktionen består av projektledare, redaktör, redigerare och

reportrar/programledare. Man tar inte in några frilandsjobb. Formen för programmet är något man ser som viktigt, redigerarna har därför en betydande roll. Tanken är att programmen ska bygga på ett slags universellt tema, eller något världsaktuellt.

Reportagen är ibland från olika delar och länder i världen, och ibland från ett och samma land. Oftast tenderar programmen att försöka vara ”heltäckande” rent geografiskt. Ett reportage från Centralamerika, ett från Nordamerika och ett från Europa får gärna finnas inom samma ca 28 minuter långa program. En förväntad kulturell spridning är också av intresse för programmakarna. Där fenomen som klass, kön, etnicitet, religion m.m. får utgöra skillnadsparametrar.¹⁰

Syfte

Public Service medier i allmänhet och programmet Korrespondenterna i synnerhet kan betraktas stå för en slags finkultur, eller god journalistik. Korrespondenternas

berättelser kan därför antas ha inflytande på oss som tittar och påverka vår förståelse av världen. Uppsatsens syfte är att förstå hur Korrespondenterna berättar om världen.

Frågeställning

Hur är berättelserna om världen uppbyggda i Tv-‐programmet Korrespondenterna?

Vilka effekter har bild, ljud, reportrar, intervjupersoner och speakertexter för berättelsen i Tv-‐programmet Korrespondenterna?

9 Sveriges television Korrespondenterna, Om Korrespondenterna, hämtad 2014-‐04-‐24, från http://www.svt.se/korrespondenterna/

10 Telefonintervju med redaktör Kicki Ahlm, 2014-‐05-‐27 9:34

(10)

4

Material och urval

Det material som ligger till grund för analysen är tre programavsnitt av

Korrespondenterna från våren 2014, samt introvinjetten som finns med i varje

programavsnitt och strukturerar formen för hur världen berättas. De avsnitt som valts att analysera är avsnitt tre ”Till sista droppen”, avsnitt fyra ”Jakten på Rani” och avsnitt fem ”Ödestimme”. Skälet för dessa tre avsnitts existens i urvalet är att de dels sänts i följd efter varandra och att två av avsnitten utspelar sig på en geografisk plats, i ett land.

Dessa avsnitt är lättare att analysera eftersom att de håller sig till ett reportage i ett land, medan programavsnittet ”Till sista droppen” bygger på ett tema, med reportage från tre olika länder.

Korrespondenterna skiftar mellan att berätta från ett land eller från olika länder och världsdelar i deras programavsnitt. Det är därför relevant att inte endast se till det uppenbart praktiska i att analysera tre program med ett reportage från ett land, utan också välja ett programavsnitt med tre länder och tre reportage involverade. Eftersom båda programformerna förekommer. Allt för att få en innehållsmässig spridning av programurvalet. Det ska påpekas att en analys av Korrespondenternas skriftliga presentation av respektive program finns med i uppsatsen. Dessa står skrivna på

Sveriges televisions hemsida där all empiri har hämtats. Programavsnitten har tittats på i SVT play.

Till sista droppen – sändes i SVT 2 tisdag 1 april 2014 – hämtad från SVT play våren 2014 - 28 min långt

Detta avsnitt består av tre reportage från tre olika länder och världsdelar. Nicaragua, Kenya och Ryssland. Temat som ger reportagen sammanhang är alkoholen. I Nicaragua träffar vi Manuel Antonio García och hans familj. Han är en av arbetarna som skördar sockerrör för rom, och nu ligger döende i njursvikt. Troligtvis på grund av

bekämpningsmedlet som används. I Kenya får vi möta två unga kvinnor, Anita Kavoje och Shipra Murugi. De presenteras som exempel på att i Afrika satsar de internationella spritföretagen på just målgruppen unga kvinnor. I Ryssland är det en livshistoria som spelas upp. Fotografen, Anton Koposov intervjuar modern om den bortgångne fadern, ett av alla de offer för spriten i Ryssland.

(11)

5

Jakten på Rani – sändes i SVT 2 tisdag 8 april 2014 – hämtad från SVT play våren 2014 - 28 min långt

Detta program är en uppföljning på ett programavsnitt som tidigare sänts i

Korrespondenterna. Det tidigare reportaget hade temat barnslaveri. I detta avsnitt återvänder vi till Bangladesh huvudstad Dhaka, där Rani hölls fången och tvingades sälja sex. Nu är frågan vad som hänt Rani sedan sist.

Ödestimme – sändes i SVT 2 tisdag 15 april 2014 - hämtad från SVT play våren 2014 - 28 min långt

Detta program sänds med anledning av protesterna i Ukraina som ledde till revolution i februari 2014 och resulterade i att över 60 människor dog och presidenten Viktor Janukovytj avsattes. Vad händer egentligen i Ukraina just nu? Det försöker

Korrespondenterna svara på i detta avsnitt. Med vinkeln: Vad vill de ”vanliga”

människorna i Ukraina? ger de sig av till östra respektive västra Ukraina.

Tidigare forskning

Den tidigare forskning som används i uppsatsen tenderar att vara tvärvetenskaplig. Den består dels av antropologisk forskning, sociologisk forskning, litteratur forskning och media forskning. Det är mer relevant att undersöka ämnet ur ett brett

kulturvetenskapligt perspektiv, i stället för det mer traditionella medieperspektivet. Ett kulturvetenskapligt ger fler svar på varför en berättelse berättas på ett visst vis.

Den som inspirerat till denna uppsats är Kurt Johannesson, professor i retorik, med sin text Kriget som en saga från 1992. Där undersöker han hur de fyra mest inflytelserika tidningarna i Sverige Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet berättar om Gulfkriget. Johannesson gör både en text och bildanalys. Han utgår från berättande genom metaforer och narrativ. Johannesson kommer fram till att medias berättelser är till för att förenkla svåra och komplicerade skeenden. Just utrikespolitik tycks vara extra obegriplig för den stora massan. Det finns ett individuellt och

universellt behov av att förstå vår omvärld för att skapa mening i våra liv. Men vi är inte bara ”slavar” under dessa berättelser och metaforer som tycks göra verkligheten så

”förenklad”. Ibland finns det berättelser och bilder som visar på en motsägelsefull verklighet. Så som den oftast är. Johannesson menar att det kanske måste finnas en

(12)

6

balans mellan dessa två typer av bilder – de enkelriktade – och de tvetydigt – för att vi ska kunna hantera verkligheten, utan att bli helt förtrollade av ”bildernas magi”¹¹, som han uttrycker det.

Ulf Hannerz, svensk antropolog och medieforskare, har forskat mycket i ämnet journalistik och kultur. I hans bok Foreign News: Exploring the World of Foreign Correspondents från 2004 jämför han utrikeskorrespondenter med antropologer, han menar att det finns en hel del likheter men också motsättningar. Likt antropologer rapporterar utrikeskorrespondenter från en del av världen till en annan. Både

antropologer och utrikeskorrespondenter befinner sig i en transnationell zon (rör sig över nationella gränser både fysiskt och i sitt berättande) engagerade av att rapportera och presentera. Hannerz har fått en stor internationell betydelse när det kommer till medieantropologi. Han menar att korrespondenter har en slags kosmopolitisk vilja att göra världen mer familjär samtidigt som de skriver om ”de andra” för en publik ”där hemma”. Han ställer sig frågan om utrikeskorrespondenter skapar kosmopoliter eller anti-‐kosmopoliter? Hannerz kommer fram till fler frågor än svar på den frågan.

Verkligheten består av både identifikationsskapande och främlingsskapande. Vi kan inte ta förgivet att globalisering och kosmopolitik ska göra oss globaliserade och

informerade medborgare.¹²

Anna Roosvall, lektor i sociologi och humanism, har skrivit avhandlingen Utrikesjournalistikens antropologi från 2005 och är mycket betydande för

forskningsfältet som denna uppsats berör. Roosvall vill som hon uttrycker det ”kartlägga utrikessidornas diskursordning”¹³ i fem svenska dagstidningar; Arbetarbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Vestmanlands Länstidning och Metro. Materialet hon undersöker består av 1162 utrikesartiklar som publicerades en veckan, årtalen 1987 (eftersom det var under kalla kriget), 1995 (eftersom det var efter kalla kriget, och det år Sverige gick med i EU) och 2002 (eftersom året hör till den epok som definieras av 11 september¹⁴). Roosvall gör likt Hannerz kopplingen mellan antropologer och

11 Johannesson, Kurt (1992), Kriget som en saga, ur Svenskarna, medierna och Gulfkriget, red. Nordlund Roland, Stockholm SPF, s. 63

12 Hannerz, Ulf (2004) Foreign news: exploring the world of foreign correspondents , Chicago, University of Chicago Press, s. IX

13 Roosvall, Anna (2005), Utrikesjournalistikens antropologi, Edsbruk Akademitryck AB, s. 16

14 En serie terrorattacker riktade mot civila och militära byggnader i USA 2001-‐09-‐11

(13)

7

utrikeskorrespondenter. Hon menar att utrikesjournalistiken har sin egen ”lära” om människan, sin egen antropologi där föreställningar om nationalitet, kön och etnicitet är parametrar. Hon menar att utrikeskorrespondenters rapporterande ska ses som ett textsystem. Både form och innehåll samverkar i detta system för att skapa egna

”kunskapsobjekt”: den anda, eller de andra.¹⁵

Bo Jansson, professor i litteraturvetenskap, bok Världen i Berättelsen: narratologi och berättarkonst i mediaåldern från 2001 handlar om narrativt berättande av världen. Hans teorier är hjälpsamma för att förstå Tv-‐dramaturgi och hur en berättelse om ”det

främmande” byggs. Hans narrativa forskning om både fiktion och nyhetsinslag i media visar på att gränserna mellan olika medier håller på att suddas ut och att vi är på väg in i ett multimedialt samhälle. Jansson menar att gränsen mellan text och berättelse och det vi kallar världen och verkligheten är rent av obefintlig. Världen finns i berättelsen. Det är inte författaren och läsaren som skapar berättelsen -‐ det är berättelsen som skapar författaren och läsaren. ”Författaren och läsaren finns alltid i texten, men aldrig alldeles säkert utanför den”¹⁶

För att förstå Tv-‐mediet i sig har medieforskaren Peter Dahlgrens text TV och våra kulturella referensramar i Hannerz från 1990 använts. Dahlgren tar upp just den

kvalitativa analysen som viktigaste verktyg för att förstå mediet. Dahlgren menar att vi förstår och avkodar vår omgivning enligt de kulturella konventioner som vår omgivning

”givit” oss. När vi slår på Tv:n ingår vi i en gemenskap som är en del av dessa konventioner och som skapar mening och identitet. Tv har enligt Dahlgren en unik ställning med ljud, bild, språk, text och form. Som en företeelse i vår vardag bidrar Tv till förmedling mellan olika sociala regioner av verkligheten. Dahlgrens är av åsikten att ”Tv är en integrerande länk mellan olika sfärer av enskilda kollektiva erfarenheter”.¹⁷

15 Roosvall, Anna (2005), Utrikesjournalistikens antropologi, Edsbruk Akademitryck AB, s. 12

16 Jansson, Bo (2002) Världen i berättelsen: narratologi och berättarkonst i mediaåldern, Kultur och Lärande, s. 8

(14)

8

Teoretiskt perspektiv

Vad en berättelse är

Aristoteles hävdade att en berättelse kännetecknades av en början, en mitt och ett slut.

18 Ett krav på en berättelse kan också sägas vara dess koherens (dess ”röda tråd”). För att det ska uppfattas som en begriplig berättelse måste olika avsnitt av berättelsen hänga ihop. I Korrespondenterna är det exempelvis programavsnittets tema som får berättelserna att hänga samman.

All journalistik bygger på berättande. Berättandet är en universell mänsklig aktivitet som vi utför dagligen. En grundförutsättning för mänskligt tänkande och för skapande av kunskap. Det är genom berättelsen vi konstruerar och förmedlar vår uppfattning om världen. Berättelsen är nyckeln till meningsskapande både individuellt och kollektivt. En grund i varje kultur. ¹⁹ Just TV mediet, som denna studie berör, är väsentligen ett

berättande eller narrativt medium. Då självklart i fiktion, men också i rena

nyhetssändningar. Programmet Korrespondenterna bygger, likt vilken spelfilm som helst, också på karaktärer, konflikter och lösningar.²⁰

”Insiders” och ”outsiders”

Martin Conboy, professor i journalistik, är familjär i att undersöka medias

representationer av ”de andra”. I hans bok The Language of News från 2007 undersöker han mediala presentationer i allmänhet, men ägnar också synnerligen utrymme åt presentationer av medier som är tänkta för ”the insider Community” som Conboy

beskriver det. Han menar att nyhetsspråket skapar mönster av representationer som är menade för ”the insider Community”. Med ”insider” syftar Conboy på de som ingår inom normens ramar för det specifika samhället. Så kallade ”outsiders” blir då motsatsen till dessa, alltså de som inte anses röra sig inom normen. Mellan ”insiders” och ”outsiders”

står bland annat kulturella, religiösa, etniska och sociala skillnader.²¹

18 Johansson, Anna (2005), Narrativ teori och metod: med livsberättelsen i fokus, Lund Studentlitteratur, s.

124

19 Johansson, Anna (2005), Narrativ teori och metod: med livsberättelsen i fokus, Lund Studentlitteratur, s.

16

20 Jansson, Bo (2002) Världen i berättelsen: narratologi och berättarkonst i mediaåldern, Kultur och Lärande, s. 19

21 Conboy, Martin (2007), The Language of the News, London Routledge, s. 189

(15)

9 Herodotos pakt

Litteraturvetaren Stefan Jonsson diskuterar i sin reportagebok De andra: amerikanska kulturkrig och europeisk rasism, teorier om mångkultur, postkolonialism, globalisering och rasism. Boken bygger delvis på intervjuer och delvis på egna iakttagelser och tolkningar. En sådan tolkning är till exempel Jonssons tolkning om den antika historikern Herodotos berättande. Enligt denna teori ska en berättelse ses som en produkt mellan berättaren och tittaren. En berättelse är ett samspel. Under den tid Herodotos skrev sin historia var Aten världens centrum och ”mittpunkt” och även Herodotos hem. Aten blev alltså Herodotos referens som han kunde jämföra med övriga världen. Historian han skrev utgick alltså från en grekisk antik norm. Herodotos historia innehåller inga försköningar eller kritik, men Jonsson menar att Herodotos gör ett ”tyst värderande” av främlingarnas kultur, utseende, tal och samhällen. Precis som alla berättare behövde också Herodotos, för att bli förstådd, markera ett slags avstånd som skiljer det obekanta från det bekanta. Det främmande från det familjära. Det krävs en pakt, som Jonsson kallar det, mellan berättare och åhörare för att berättelsen ska fylla sina grundläggande funktioner; att undervisa, upplysa och förnöja.²²

Orientalism

Orientalism är berättandet om Orienten och Österlandet som ”det andra”, i motsats till Västerlandet. Öst står för sensualism, bakåtsträvande och irrationalitet. Medan väst står för rationalitet, demokratiskt, progressivt och framåtsträvande. Litteraturprofessorn Edward Said myntade begreppet Orientalism i sin bok med samma namn från 1978. Där förklarar han orientalismens plats i västerländsk historia. Sättet Västerlandet förhåller sig till orienten bygger på en rent geografisk ställning, orienten ligger dels alldeles intill Europa och var även Europas äldsta och rikaste kolonier.²³

Källan till dess civilisation och språk, dess medtävlare på det kulturella området och en av det mest inpräntade och oftast återkommande bilder av ”det annorlunda. ²⁴

Enligt Said är orienten något som egentligen inte existerar, utan är västerlandets egen uppfinning. Orientalism är i grund och botten ett sätt att berätta om världen. ²⁵

22 Jonsson, Stefan (2002), De andra: amerikanska kulturkrig och europeisk rasism,

23 Said, Edward W. (1978), Orientalism Ny utgiv. (2000), Stockholm Ordfront, s. 63

(16)

10

Metod

Narrativ teori och metod av sociologen Anna Johansson har använts för den metodiska analysen i Uppsatsen. Johansson förklarar narrativa studier på ett övergripande sätt och går in mer i detalj kring vissa utvalda delar av den narrativa forskningen. Främst sätter hon livsberättelsen i fokus, muntligt berättandet. Johanssons nämnda metoder går att använda för flera typer av berättande. Narrativ forskning är ett relativt nytt

tvärvetenskapligt fält. Med hjälp av Johanssons metodbok har en metod att analysera Tv-‐programmen utformats. Den specifika metoden och narrativ teori och narrativa metod presenteras nedan.²⁶

Narrativ teori och metod

Narrativ teori och metod tenderar att ”flyta ihop” och verka tillsammans, i fall narrativ teori är teorier om berättelsen är narrativ metod de metoder som används för att samla in och analysera berättelser.²⁷ Narrativ teori innebär i korthet att studera en berättelse med vetenskapens ögon, och innefattar en hel rad olika forskningstraditioner. Därför finns det inte bara en narrativ teori och en narrativ metod, utan flera. När vi studerar berättelser bör vi därför inte utgå från ett perspektiv, utan från en mängd olika.

Narrativa studier är ett tvärvetenskapligt fält som stundtals kan innefatta begreppsförvirring och vara motsägelsefull. Narrativ teori och metod utvecklas konstant. Teorierna och metoderna ska inte ses som fasta, utan är alltid aktuella för omtolkning. Väsentligt är dock att berättelsen inte längre ses som en direkt avbildning av verkligheten, utan snarare skapar berättelsen och språket den sociala verklighet vi lever i. Den materiella verkligheten som vi känner, den får sin mening och betydelse genom berättelser. Narrativ teori inbegriper forskningstraditioner som är direkt kopplade till studiet av berättande och andra mer allmänna kritiska teorier, så som strukturalism, postkolonial analys och orientalism. Narrativ metod inbegriper vanligt förekommande metoder. Sådana som förekommer vid kvalitativa och kvantitativa analyser, som exempelvis textanalys, intervju, observation och liknande. För

medieforskare innebär en narrativ metod oftast att man gör ett urval av texter. Här vill

26Johansson, Anna (2005), Narrativ teori och metod: med livsberättelsen i fokus, Lund Studentlitteratur

27 Johansson, Anna (2005), Narrativ teori och metod: med livsberättelsen i fokus, Lund Studentlitteratur, s. 31

(17)

11

jag hänvisa till det utvidgade textbegreppet där åsyftas inte bara text rent skriftligt, utan all slags medietext, då även bild och ljud.²⁸ För forskning inom uppsatsens

problemområde, mediepresentation, behövs modeller som fungerar på berättande texter. ²⁹

Narrativ analys – hermeneutisk tolkning

Kärnan i en narrativ analys är dess tolkande karaktär. Det ska alltså uppfattas som en tolkande aktivitet. Jag kommer göra en hermeneutisk tolkning. Hermeneutiken är kort och gott läran om tolkning. Här ses människor som aktiva subjekt. Enligt hermeneutiken studeras alltid en tolkning av en tolkning. Berättande är en slags reproduktion. Så när Korrespondenternas berättande ska analyseras, så skapar analysen i sig en berättelse, uppsatsens berättelse, av Korrespondenternas berättelse. Den hermeneutiska forskaren svarar på frågan: "Vad visar sig och vad betyder det?”. Alla fenomen som är skapade av människor kan sägas vara meningsfulla, texter är fulla med tolkningar. ³⁰

Analysmetod

Anna Johansson hänvisar till språkforskaren Michael Halliday. Speciellt intresserar sig Johansson för Hallidays sätt att skilja mellan tre funktioner hos språket. Dessa går att skilja analytiskt, men är i praktiken helt sammanvävda.

1. Referensramen: syftar på innehållet i relation till berättarens erfarenheter.

2. Den textuella funktionen: syftar till berättarstrukturen, hur textens delar är bundna med varandra.

3. Den interpersonella funktionen: syftar till samspelet mellan berättaren och den som lyssnar. Både sociala och personliga relationer.

Var uppmärksam på att ordet språk bytts till berättelse, Halliday studerade lingvistik – kommunikationsforskning, men hans teorier går även att använda i textanalyser.

Johansson gör sin egna fortsatta tolkning av Hallidays modell. Hon använder

distinktionerna för att urskilja tre olika tolkningar och dimensioner av analysen av en

(18)

12

berättelse: Innehållsanalysen, analysen av uttrycksmedel/form och den interpersonella analysen.³¹ I teorin går dessa att skilja ut från varandra, men i praktiken är de helt beroende av varandra. De ger alla texten en mening.³² För att förenkla termerna i uppsatsen heter innehållsanalysen innehållsanalys, uttrycksmedel/form heter formanalys och interpersonella analysen samspelsanalys.

Innehållsanalysen:

- Vilken är berättelsens handling?

- Vilka är karaktärerna? Vilken är relationen dem emellan?

- Vilken är berättelsens storyline? (uppsättning av händelser)

- Vad är berättelsens placering i rum och tid? (story time, story space och setting?) - Vilka är genomgående, underliggande och ytliga teman?

- Vilken är berättelsens poäng? Vi talar här om den värderande dimensionen som ska svara på frågan: Varför berättas detta?

- Vilka kulturella, politiska, religiösa diskurser visas. Berättas några

metanarrativ/metaberättelser? Alltså offentligt accepterade narrativ, som tas mer som sanning än som version eller perspektiv av en berättelse.

Formanalysen:

- I vilken ordning sker händelserna? Är berättelsen organiserad kronologiskt eller tematiskt?

- Vilken varaktighet och frekvens har händelserna i berättelsen?

- Vilket avstånd, perspektiv och vilken röst används?

- Vilket tempo och rytm har berättelsen?

- Vilka val av ord, bild och ljud används?

- Vilka retoriska figurer används? T.ex. metaforer.

- Vilken typ av intrig har berättelsen?

- Vilken genre anspelar berättelsen på?

(19)

13 Samspelsanalysen:

- Vilken är berättelsens situering? Vem talar till vem? Hur? Var? När? Och i vilket syfte?

- Hur ser samspelet ut i intervjusituationen?

- Vilka likheter/skillnader går att se socialt: genus, sexuell läggning, klass, ålder, etnicitet, kunskap?

- Vilka hierarkier synliggörs? Vem dominerar? När? Hur? Varför?

- Finns det missförstånd i samspelet?

- Vilka identiteter skapas i samspelet?

33

Direkt och indirekt berättande

Dessa tre analytiska verktyg används i uppsatsen för två olika typer av berättande, för att bryta ner termerna ytterligare. Formanalysen har jag använt för att analysera sådant som är indirekt berättande. Inom det indirekta berättandet i Korrespondenterna ingår vinjett, speakertext, arkivbilder och programledarpresentationer.

Finns det ett indirekt berättande finns det självfallet också direkt berättande. För det direkta berättandet har jag valt att använda innehållsanalysen och samspelsanalysen.

Inom det direkta berättandet ingår själva innehållet, alltså intervjuer, intriger, händelser, bildsekvenser på plats och interaktioner.

ANALYS

Berättelsen i vinjetten - ^formanalys

Detta avsnitt utgör en formanalys av programmet Korrespondenternas introvinjett.

Vinjetten ingår inom det indirekta berättandet. Vinjetten är 38 sekunder lång och innehåller 32 bilder kombinerade med musik. Korrespondenterna har även en vinjett som avslutar programmet, den finns inte analyserad i denna uppsats. Vinjetten

innehåller också en del där kvällens program presenteras, denna del analyseras för vart och ett av de program som senare analysers i uppsatsen. Vad vill då Korrespondenterna berätta med sin vinjett? Formanalysen ska här användas för att undersöka avstånd, perspektiv, tempo, frekvens, ordning, symbol och genre.

Berättandet om en annan värld än den egna: En kvalitativ studie av Sveriges Televisions utrikesmagasin Korrespondenterna