ARE ANIMALS HARMED BY A PREMATURE DEATH? SKADAS DJUR AV EN FÖRTIDA DÖD?

Kandidatuppsats, 15 hp

Institutionen för idé- och samhällsstudier, Filosofi C, 30 hp Handledare: Sofia Jeppsson

Vt 2020

SKADAS DJUR AV EN FÖRTIDA DÖD?

Argument för och emot the Deprivation View

ARE ANIMALS HARMED BY A PREMATURE DEATH?

Arguments for and against the Deprivation View

Sara Bäcksbacka

Sammanfattning

Syftet med den här uppsatsen är att svara på frågeställningen om djur som kor och grisar kan skadas av en förtida död. Som utgångspunkt används the Deprivation View, en teori som säger att en förtida död skadar individen eftersom den blir berövad på framtida positiva upplevelser och njutningar. The Deprivation View har kritiserats på flera olika sätt, och i den här uppsatsen kommer fyra olika argument tas upp: argument som säger att teorin inte är en tillräcklig förklaring för att säga att någon skadas, eller argument som säger att djur inte uppfyller villkor som behövs för att de ska kunna skadas enligt teorin. Dessa argument är: djur har inget intresse för eller önskan om ett fortsatt liv; djur har inget koncept om döden; the Time-Relative Interest Account och att djur inte skadas eftersom de endast upplever lägre njutningar. Dessa argument presenteras och utvärderas. Min slutsats är att djur kan skadas av en förtida död, och att dessa argument inte på ett tillfredsställande sätt lyckas med att motbevisa det. The Deprivation View är en rimlig teori som förklarar varför såväl människor som djur kan skadas av en förtida död.

Abstract

The purpose of this thesis is to answer the question whether animals like cows and pigs can be hurt by a premature death. The Deprivation View is used as a starting point, a theory which states that a premature death harms the individual because he is deprived of future positive experiences and pleasures. The Deprivation View has been criticized in different ways, and in this thesis four arguments will be analyzed: argument which suggests that the theory isn’t a sufficient explanation, or argument which suggests that animals don’t meet the conditions needed to be able to get harmed according to the theory. These arguments are: animals have no interest in future life and no desire to live; animals lack a concept of death; the Time-Relative Interest Account and that animals don’t get harmed because they only have the capacity for lower pleasures. These arguments are presented and evaluated. My conclusion is that animals can get harmed by a premature death, and that these argument are not able to rebut it. The Deprivation View is a reasonable theory that can explain why humans as well as animals can be harmed by a premature death.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

2. Beskrivning av the Deprivation View ... 3

3. Olika argument rörande the Deprivation View ... 6

3.1 Argument 1: Inget intresse för eller önskan om fortsatt liv ... 7

3.1.1 Min respons på Argument 1 ... 9

3.2 Argument 2: Inget koncept om liv och död ... 10

3.2.1 Min respons på Argument 2 ... 12

3.3 Argument 3: The Time-Relative Interest Account ... 13

3.3.1 Min respons på Argument 3 ... 16

3.4 Argument 4: Lägre njutningar ... 17

3.4.1 Min respons på Argument 4 ... 19

4. Diskussion ... 21

Källförteckning ... 24

1

1. Inledning

De flesta människorna är eniga om att lidande är något dåligt och att vi ska minimera det onödiga lidande vi orsakar andra. Detta gäller vanligen både människor och icke-mänskliga djur (hädanefter endast kallat djur). I den djuretiska debatten är lidandet något som ofta tas upp både i filosofiska diskussioner och i diskussioner i samhället i stort. Vi omger oss med en mängd olika djur; djur används som sällskap, som transport och, främst av allt, som födokälla. En oerhörd mängd djur föds årligen upp runt om i världen för att efter en kort tid slaktas och bli mat. Enligt många är det i sig inte fel att äta kött eller andra produkter som kommer från djur.

Om köttindustrin ska kritiseras – enligt dem – så är det vanligen genom att hänvisa till det onödiga lidandet som den orsakar. Lidandet är dåligt och något vi ska undvika, dock är det i sig inte något fel med att föda upp och äta köttet från dessa djur så länge de har fötts upp, tagits om hand och slaktats på ett humant och försvarbart sätt.¹

En annan fråga som inte tas upp riktigt lika ofta i samhällsdebatten om djurindustrin är ifall döden i sig är dålig och något som skadar djuret. Detta är trots det en mycket viktig fråga, eftersom svaret på den har potential att stort inverka på hur vi resonerar kring djurhållningen i vårt samhälle. Ofta anses det att dö i sig varken är bra eller dåligt för individen som dör, och att det därför inte är fel att döda djur som har haft ett bra liv i förtid.² Själva dödsögonblicket kan vara dåligt, men inte döden i sig. Detta eftersom den som har dött inte längre finns, det finns alltså ingen existerande individ som kan skadas.³ Det låter rimligt, men många känner ändå intuitivt att döden faktiskt kan skada den som dör i vissa situationer - speciellt när det gäller människor.⁴

1 Elizabeth Harman, “Chapter 26 The moral significance of animal pain and animal death”, s. 726-737 i Tom L.

Beauchamp och R. G. Frey (red.), The Oxford Handbook of Animal Ethics. New York: Oxford University Press, 2011, s.726-727

2 Christopher Belshaw, ”Death, Pain, and Animal Life”, s. 32-47 i Tatjana Višak and Robert Garner (red.) The Ethics of Killing Animals, New York: Oxford University Press, 2015, s. 34-35

3 James Warren, ”Facing Death: Epicurus and his Critics”, GB: Clarendon Press, 2004, s. 17-18. Detta är Epicurus argument vilket är ofta förekommande i debatten om död, se Warren för närmare beskrivning av argumentet.

4 Denna intuition tycks också kunna komma upp ibland när det gäller sällskapsdjur, speciellt djur som hundar och hästar som har lite högre status. Till exempel kan en del människor tänka att det är sorgligt att en något år gammal hund dör i en olycka eller liknande, inte bara sorgligt att människorna förlorade den, utan att det är något sorgligt att den ”dör ung”. Även om samma människa ofta tycker att det är okej att äta kött så länge djuren har haft det bra under sina korta liv. Se Hooley och Nobis, 2016, s. 96

2

I den här uppsatsen kommer jag att undersöka den här frågan mer noggrant med utgångspunkt i frågeställningen: Skadas djur av en förtida död? Människors intuitioner är långt ifrån alltid sanna och pålitliga, dock är det värt att se närmare på dem och i det här specifika fallet undersöka vad denna skada i så fall kan bero på och kritiskt analysera argument för och emot.

Jag kommer för enkelheten skull avgränsa vilka djur jag tar i beaktande, där jag väljer att fokusera på de djur som vi ofta använder oss av i djurindustrin, främst djur som kor och grisar.

Orsaken till att just dessa djur väljs är flera: människan har mycket kontakt med dessa djur i och med vår storskaliga uppfödning för kött och andra produkter, de är relativt högt stående djur som har vissa kognitiva och sociala förmågor och det är också de djur som det har gjorts mest empirisk forskning om som man kan använda sig av för att stötta sig mot. Min tes är att dessa djur skadas av en förtida död eftersom de blir berövade på framtida positiva upplevelser och njutningar. Detta argument kallas för the Deprivation View och är det mest förekommande försvaret för att döden kan skada den som dör.

Detta är ett viktigt och intressant ämne eftersom debatten om djurs rättigheter och värde är aktuell, svårlöst och berör oss alla. Ifall djur skadas eller inte skadas av en förtida död är en central fråga som behöver utredas för att kunna ge svar på viktiga djuretiska frågor gällande bl.a. vår köttkonsumtion. Debatten väcker dessutom starka känslor och reaktioner hos många, dels hos dem som anser att det är fel att döda djur för mat, dels hos dem som tycker att de har rätt att äta kött. Målet är inte att slutligen svara på frågan om det är rätt eller fel att äta kött.

Detta på grund av att många olika faktorer, som inte behandlas i denna uppsats, kan påverka svaret. Uppsatsens syfte är att svara på den mer begränsade frågan ifall djur skadas av en förtida död, under förutsättning att the Deprivation View är korrekt. Jag kommer också bemöta vissa vanliga invändningar mot the Deprivation View. Om svaret är ”ja”, och the Deprivation View är rimlig, så innebär detta att vi har ett starkt skäl att avveckla köttindustrin, även om denna uppsats lämnar öppet att det kan finnas andra relevanta skäl som talar både för och emot, och inte tar ställning till vad vi har mest skäl att göra allt sammantaget.⁵

Jag kommer alltså att fokusera på ifall en förtida död skadar individen som dör. Alla kommer dö förr eller senare, och man kan argumentera för att det inte skadar en individ att dö i slutet av sin förväntade livstid.⁶ Att dö eller dödas i förtid är däremot en annan sak, och kan också

5 Om svaret blir att dessa djur faktiskt skadas av en förtida död så kan vi ändå inte direkt dra slutsatsen att vi agerar fel när vi dödar djur i förtid eller att vi har en skyldighet att inte döda djur. Frågan om våra eventuella moraliska skyldigheter är en annan väldigt intressant fråga som dock inte kommer att diskuteras här p.g.a.

utrymmesbrist. Se Belshaw, 2015, s. 35

6 Belshaw, 2015, s. 34

3

argumenteras för att skadar individen på ett helt annat sätt. Detta eftersom djuret går miste om många potentiellt bra år fyllda med njutningar, vilket är precis vad the Deprivation View handlar om.

Det kan vara bra att förtydliga några avgränsningar som görs i denna uppsats. Ovan nämndes avgränsningar angående vilka djur som fokus ligger på, och också att det inte kommer att dras några slutsatser om eventuella skyldigheter som följer. En annan avgränsning som är bra att ha i minnet gäller sättet som döden kan skada på och vem som skadas av den. Dör ett djur i förtid kan det skada andra djur i omgivningen, t.ex. skadas djurungar om deras mamma dör, och vi kan skadas emotionellt om vårt husdjur dör i förtid. Det kan också skada i sig själv eller på andra sätt, t.ex. genom att sällsynta arter håller på att utrotas och försvinna och genom att liv i sig själv kan ha ett värde. Jag kommer dock inte fokusera på någondera av dessa skador som kan uppkomma, utan jag kommer endast fokusera på ifall en förtida död skadar just den individen som dör i förtid.

Jag kommer börja med att ge en mer utförlig beskrivning av vad the Deprivation View innebär.

Efter det presenteras fyra olika argument som säger att djur inte skadas av en förtida död, att de skadas men endast i låg grad eller att de skadas men inte på ett sätt som spelar roll moraliskt.

Efter varje argument kommer en responsdel där jag ger min syn på argumentet eller delar av dem. Uppsatsen avslutas med en diskussion som försöker knyta samman alla argumenten med varandra och med frågeställningen, för att kunna dra en slutsats om ifall djur skadas av en förtida död. I diskussionen tas också förslag på framtida forskning upp.

2. Beskrivning av the Deprivation View

Det finns olika sätt att argumentera för att djur skadas av en förtida död, och the Deprivation View (eller the Deprivation Account) är ett av de argument som ofta används. The Deprivation View säger i korthet att en förtida död kan skada individen som dör eftersom den blir berövad på ett potentiellt fortsatt bra liv. En av de mest kända förespråkarna för detta argument är Thomas Nagel, men det finns många olika varianter av argumentet.⁷ Belshaw beskriver det som

7 Rosa Rantanen, “Considerable Life Extension and the Deprivation View.”, Thanatos, 1(2), s. 1-11, 2020, hämtad 18.2.2020 från: https://www.researchgate.net/publication/235981063_Considerable_Life_Extension_

and_the_Deprivation_View , s. 2

4

att ”death’s badness is a function of the good life it takes away from you. So, when further life would have been good, then death is bad because, and to the extent that, it deprives you of this life”.⁸ En version av Feldman fokuserar i högre grad på berövande av goda upplevelser: “Death is bad (when it is bad) primarily because it deprives the deceased of goods – the good he would have enjoyed if he had lived”.⁹ Ytterligare en beskrivning av the deprivation view ges av Višak and Garner: “death at a particular time is bad for an individual to the extent that it deprives the individual of what would have made the individual’s future life good for her, had she not died at that particular time”.¹⁰

Gemensamt för alla versioner av the Deprivation View är att det som gör att djur skadas (om de skadas) av en förtida död, är att de blir berövade på möjligheten till ett fortsatt liv med någon form av positiva upplevelser och njutningar. Ifall djuret har ett bra liv så är ett fortsatt bra liv bättre för djuret än att dö. Om vi då dödar djuret i förtid så skadas det eftersom det blir berövat på det fortsatta bra livet. Ett djur som däremot inte har ett bra liv eller som just nu har ett bra liv men snart kommer ha ett dåligt liv eller som har ett liv fyllt med lidande (t.ex. ett djur som är sjukt eller skadat), skadas inte lika mycket (eller inte alls) av att dödas.¹¹ Lidande är dåligt, men mer lidande är ännu sämre och på samma sätt är njutning bra, men mer njutning är ännu bättre.¹²

Dock anser många att njutningar och lidande inte är helt jämförbara, utan att det finns en viss asymmetri dem emellan där de räknas och värderas i olika hög grad.¹³ I ett liv fyllt med både stora njutningar och stort lidande, så läggs vanligen störst vikt på lidandet och detta lidande kan vara tillräcklig anledning för att ge oss en moralisk skyldighet att döda djuret.¹⁴ Detta kan dock inte användas som ett argument för att rättfärdiga att systematiskt föda upp och döda djur i förtid i t.ex. köttproduktionen (där djuren ofta har liv som innehåller lidande och av olika anledningar inte är värt att leva), eftersom det i sig är moraliskt problematiskt att vi ens har satt dessa djur i den situationen från början. Däremot kan det appliceras i situationer där våra husdjur eller produktionsdjur blir sjuka eller skadade i t.ex. olyckor, och där vi dödar dem

8Christopher Belshaw, “1 Meat”, s. 9-29 i Ben Bramble och Bob Fischer (red.) The Moral Complexities of Eating Meat, New York: Oxford University Press, 2016, s. 13

9 Fred Feldman (1991), citerad i Rantanen, 2020, s. 2

10Tatjana Višak och Robert Garner, ”Introduction”, s. 1-14 i Tatjana Višak and Robert Garner (red.) The Ethics of Killing Animals, New York: Oxford University Press, 2015, ^{s. 5}

11 Belshaw, 2015, s. 43

12 Belshaw, 2015, s. 36

13 Jeff McMahan, ”The Comparative Badness for Animals of Suffering and Death”, s. 65-85 i Tatjana Višak and Robert Garner (red.) The Ethics of Killing Animals, New York: Oxford University Press, 2015, s. 67

14 Belshaw, 2016, s. 17

5

snabbt och smärtfritt för att avsluta deras lidande. Ibland sägs det att asymmetrin är total, att djurens lägre moraliska status gör så att djurens njutningar inte har något värde alls, men att lidandet har ett visst värde. Det skadar inte djuren att bli berövade på framtida njutningar, medan det finns skäl att inte utsätta dem för lidande - enligt McMahan är detta dock ad hoc: om djurens lägre moraliska status ger värde åt djurens lidande, så borde det också ge värde åt djurens njutningar, även om det kanske finns en viss asymmetri.¹⁵

På grund av asymmetrin så kan njutningar inte alltid väga upp för lidande, och när det kommer till djur anses det också ofta att framtida njutningar inte kan (eller inte kan i lika hög grad som hos människor) väga upp för stort lidande i nuet.¹⁶ Ett djur som just nu har eller i framtiden kommer ha ett liv fyllt med lidande skadas därför inte i lika hög grad – eller inte alls – av att dö i förtid. Är asymmetrin extrem ger det konsekvensen att alla djur borde dödas - i och med att allas liv kommer ha ett visst mått av lidande och eventuella njutningar saknar värde och inte kan kompensera.¹⁷ Anammar vi däremot den mildare asymmetrin som ger också njutningar ett visst värde får vi lov att acceptera att djur kan skadas av en förtida död, men om de gör det är beroende på nivåerna av njutning och lidande som finns i djurets liv.

Vad som räknas som bra liv varierar också, men något många kan enas om är att lidande är intrisikalt dåligt och njutningar intrisikalt värdefullt.¹⁸ Det som ger en individ njutning och som ökar individens välmående är sådant som är bra och som skadar individen om den blir dödad och berövad på. Vad exakt det består i kan variera mellan individer och mellan arter, men t.ex.

att äta frodigt gräs i solen för en ko, att böka i jorden för en gris och att ha sociala relationer med artfränder och avkommor kan ses som sådant som ger njutning för djur och som ökad deras välmående. Förlusten av möjligheten till dessa framtida njutningar är då också det som skadar en individ som dör i förtid, om den individen skulle ha haft ett liv som också fortsättningsvis var fyllt med dessa njutningar. Enligt Hoobis och Noley är detta ett berövande av den mest fundamental sorten, eftersom djuret som dödas i förtid skadas genom att för evigt gå miste om möjligheten till positiva och värdefulla framtida upplevelser och njutningar.¹⁹ Djuret förlorar

15 McMahan, 2015, s. 69

16 Belshaw, 2015, s. 43, 45; McMahan, 2015, s. 81

17 Robert Lazo, ”Value, Time, and Existence: Debates in The Ethics of Killing Animals”, Journal of Animal Ethics, 7 (2), s.190-197, 2017, DOI: 10.5406/janimalethics.7.2.0190, s. 192

18Steven Luper, ”Animal Interests”, s. 86-100 i Tatjana Višak and Robert Garner (red.) The Ethics of Killing Animals, New York: Oxford University Press, 2015, s. 89

19 Dan Hooley och Nathan Nobis, “5 A moral argument for veganism”, s. 92-108 i Andrew Chignell, Terence Cuneo och Matthew C. Halterman (red.) Philosophy Comes to Dinner. Arguments about the Ethics of Eating, New York: Routledge, 2016, s. 96

6

potentiellt väldigt mycket genom att dö i förtid, och det måste ses som en allvarlig skada. Enligt the Deprivation View skadas djur med ett bra liv därför genom att dö i förtid.

Tittar vi på vår uppfödning av köttdjur så finns det alltså ett dilemma:

1. Antingen behandlar vi köttdjuren illa så de lider hela tiden. Då är det rätt att döda dem.

Det är dock moraliskt fel av oss att avla fram nya.

2. Eller så behandlar vi dem bra och ger dem goda liv. Men det medför också att vi har skäl att låta dem fortsätta leva sina liv, eftersom de enligt the Deprivation View skadas av att dö i förtid. Det är därför fel att döda dem unga.

Det första alternativet innehåller ett moraliskt problem, och de andra alternativet innehåller ett annat moraliskt problem. Något alternativ som är helt moraliskt oproblematiskt finns inte.

3. Olika argument rörande the Deprivation View

I det kommande kapitlet kommer jag titta närmare på några olika argument som finns i debatten om the Deprivation View när det gäller att döda djur i förtid, bl.a. argumentet att djur inte skadas eftersom de inte har ett intresse för eller en önskan om ett fortsatt liv, att de inte skadas eftersom de inte har något koncept om liv och död, the Time-Relative Interest Account (TRIA) och argument som säger att de inte skadas (eller endast skadas i låg grad) eftersom deras njutningar är lägre än våra.

I uppsatsen kommer jag att försvara två teser som rör the Deprivation View, nämligen:

Tes 1: The Deprivation View i sin renodlade form – som säger att döden är dålig för den som dör när den berövar individen framtida bra upplevelser – är en rimlig teori om varför döden kan vara dålig.

Tes 2: Om the Deprivation View stämmer, så kan djur fara illa av att dödas i förtid.

Argumenten som tas upp kommer antingen att kritisera den första eller den andra tesen.

Gällande Tes 1 kan detta göras genom att visa på brister i the Deprivation View, och alltså hävda att det inte är en rimlig teori eller att det behöver tilläggas något till teorin för att den ska bli rimlig. Gällande Tes 2 kan det göras genom att på olika sätt påstå att the Deprivation View inte kan appliceras på djur. För varje argument kommer jag först göra en kort genomgång av hur debatten ser ut, för att sedan lägga till mina egna reflektioner och utvärderingar av argumenten.

7

3.1 Argument 1: Inget intresse för eller önskan om fortsatt liv

Ett av de vanligaste argumenten i debatten om the Deprivation View när det gäller djur är att djur inte skadas lika mycket (eller inte alls) av en förtida död eftersom de inte har ett intresse av eller en önskan om ett fortsatt liv. Enligt dem räcker inte endast the Deprivation View i sin renodlade form för att säga att de skadas, utan det måste finnas något ytterligare tillägg som förklaring.²⁰ Detta tillägg skulle kunna vara just att hänvisa till en individs intresse för eller önskan om ett fortsatt liv – eller bristen på det. De kritiserar alltså Tes 1 som säger att the Deprivation View i sig är en rimlig och tillräcklig förklaring för att säga att den som dör i förtid skadas av det.

Det sägs till exempel ibland att för att en individ ska kunna skadas av att dö, så måste den individen värdesätta sin framtid.²¹ Enligt Belshaw behöver två villkor uppfyllas för att the Deprivation View ska kunna appliceras. Det första villkoret är det ovan nämnda konstaterandet att döden är dålig för den som dör om det berövar den som dör på ett bra liv, men det finns ett ytterligare villkor som säger att ”death is bad, for the one who dies, in the way that matters, only when it deprives its victim of a life that, to the victim, matters”²². Ett vanligt antagande är att många djur inte värdesätter sin framtid alls (eller åtminstone inte i samma grad som människor gör), och det gör att de inte skadas av att dö – eller endast skadas i låg grad.

Enligt Belshaw är ett fortsatt liv inte något som djuren vill ha och det spelar ingen roll för dem, och därför är deras död inte dålig för dem.²³ De flesta djur verkar leva i nuet och inte tänka på, planera för eller bry sig om vad som kan komma att hända i framtiden. De har ingen uttalad önskan om att fortsätta leva och inga intressen eller önskningar som sträcker sin in i framtiden och som förutsätter ett fortsatt liv för att uppfyllas.²⁴ Beteenden kan dock ses som prima facie bevis för framtidsinriktade önskningar enligt Bradley.²⁵ Att kor och grisar har intressen och önskningar i nuet är tydligt, men de verkar också ha intressen som sträcker sig in i framtiden, även om de inte är lika sofistikerade eller långsiktiga som våra intressen och planer.²⁶ Det finns

20 Bradley, 2015, s. 5

21 Tristram McPherson, “4 Why I am a vegan (and you should be one too)”, s. 73-91 i Andrew Chignell, Terence Cuneo och Matthew C. Halterman (red.) Philosophy Comes to Dinner. Arguments about the Ethics of Eating, New York: Routledge, 2016, s. 78; Jan Deckers, “Vegetarianism, Sentimental or Ethical?”, Journal of agricultural

& environmental ethics, 22 (6), s. 573-597, 2009, DOI: 10.1007/s10806-009-9176-3, s. 585

22 Belshaw, 2015, s. 37

23 Belshaw, 2015, s. 37; Belshaw, 2016, s. 22

24 Belshaw, 2015, s. 39

25 Bradley, 2015, s. 53

26 Lori Gruen, “Ethics and animals an introduction”, New York: Cambridge University Press, 2011, s. 101

8

dessutom mer avancerade beteenden hos djur som tyder på mer långsiktiga planer inför framtiden. Det finns t.ex. djur som sparar nötter inför vinterns behov och migrerar under året, men enligt Belshaw kan det inte ses som exempel på långsiktiga framtidsplaner.²⁷ Enligt Hooley och Nobis finns det också tecken och bevis på att olika djur (bl.a. elefanter, primater och vissa av våra produktionsdjur) har ett intresse av ett fortsatt liv och en delvis förståelse av sig själv som existerande över tid och med ett koncept om liv och död.²⁸ Det kan också vara värt att ge vissa djur ”benefit of the doubt” eftersom vi inte har undersökt frågan tillräckligt empiriskt för att faktiskt kunna utesluta att djuren inte har en önskan om och ett intresse för ett fortsatt liv.²⁹ Speciellt grisar har i undersökningar visat sig ha hög intelligens och höga kognitiva och sociala förmågor, men exakt hur dessa ser ut och vad det innebär är ändå svårt att svara på.³⁰

McPherson anser dessutom att värdet av något för en individ inte hänger på individens förmåga att sätta värde på det.³¹ Han exemplifierar det bl.a. genom att jämföra med en djupt deprimerad person som inte har förmågan att överhuvudtaget värdesätta sitt liv och sin framtid, en person som ändå skulle skadas av att dö eftersom det inte är förmågan i sig som avgör i vilken grad individen skadas, utan hur bra individens potentiella framtid skulle vara. Enligt Hooley och Nobis är det även falskt att säga att något inte kan skada en individ som saknar en stark känsla av sig själv som existerande i framtiden och utan planer och projekt för framtiden, det skulle t.ex. utesluta spädbarn och vissa människor med kognitiva nedsättningar eller demens.³² Frågan om djur har förmågan att värdesätta sin framtid är dessutom en empirisk fråga som behöver undersökas mer, och något som troligtvis skiljer sig åt mellan olika arter. Bradley konstaterar ändå att det finns många likheter mellan oss människor och djur, t.ex. kor och grisar, och att det är upp till dem som säger att djur saknar önskningar och intressen inför framtiden att bevisa att de faktiskt saknas.³³

27 Belshaw, 2015, s. 39

28 Hooley och Nobis, 2016, s. 102. Läs mer om koncept om liv och död i nästkommande kapitel.

29 Hooley och Nobis, 2016, s. 102

30 Marc Bekoff, “Pigs Are Intelligent, Emotional, and Cognitively Complex. A recent review of research on pigs shows they are complex, sentient beings”, Psychology Today, 12.6.2015, Hämtad 27.7.2020 från:

https://www.psychologytoday.com/us/blog/animal-emotions/201506/pigs-are-intelligent-emotional-and- cognitively-complex ; Gruen, 2011, s. 85

31 McPherson, 2016, s. 79

32 Hooley och Nobis, 2016, s. 102

33 Ben Bradley, ”Is Death Bad for a Cow?”, s. 51-63 i Tatjana Višak and Robert Garner (red.) The Ethics of Killing Animals, New York: Oxford University Press, 2015, s. 53

9 3.1.1 Min respons på Argument 1

Det första argumentet säger dels att individen behöver ha en önskan om eller intresse för ett fortsatt liv för att kunna skadas av en förtida död, dels att djur saknar denna önskan eller intresse.

För mitt syfte räcker det egentligen att motbevisa ett av dessa påståenden, och jag kommer därför argumentera för att det första påståendet är falskt.

Alltså:

Det är falskt att en önskan om eller intresse för ett fortsatt liv krävs för att döden ska kunna vara dålig. Döden kan därför vara dålig för djur – oberoende om de har denna önskan eller inte.³⁴ Det finns flera olika situationer där man kan tänka att en individ skadas av en förtida död även om den individen just nu (eller aldrig) har ett intresse för eller en önskan om ett fortsatt liv.

Ovan gavs ett exempel om en djupt deprimerad person som i sin sjukdom saknar en önskan om att fortsätta leva – och kanske till och med har en önskan om att dö. Det exemplet kan av vissa avfärdas eftersom det inte är individens egentliga önskan, utan endast en tillfällig önskan i och med sjukdomen depression.³⁵ När individen blir frisk igen så kan den inse att den visst vill fortsätta leva. När det kommer till det andra exemplet med spädbarnet anser jag att det på ett liknande sätt kan avfärdas genom att man säger att spädbarnet just nu saknar ett intresse och en önskan om ett fortsatt liv, men att potentialen för det redan finns i individen och att det är en förmåga som kommer att utvecklas med tiden. Hur är det då med personer med olika allvarliga kognitiva nedsättningar? Ifall de två exemplen ovan kan avfärdas eftersom de endast handlar om en tillfällig brist på intresse och önskan, vad kan vi då dra för slutsatser om en individ som antingen redan från födseln eller på grund av olycka eller sjukdom har så allvarliga kognitiva nedsättningar så de varken nu eller i framtiden kan ha en önskan om eller ett intresse av ett fortsatt liv? Ifall vi är benägna att säga att de ändå skulle skadas av en förtida död måste det baseras på något annat. Det kan kanske argumenteras att det är eftersom de i en idealvärld skulle ha haft de förmågorna (om de var ”friska”, så att säga), eller säga att det är eftersom de är av arten människa och vi generellt har en önskan och intresse för ett fortsatt liv. Dessa argument har dock ofta många svagheter. För att sammanfatta kan man konstatera att det är svårt att

34 Det finns dock tecken på att djur som kor och grisar också kan ha ett intresse för eller önskan om ett fortsatt liv, alltså att det finns svagheter även med det andra argumentet. Se Deckers, 2009, s. 586-588.

35 Belshaw, 2015, s. 37-38

10

konstruera ett argument som lyckas se till att inga människor blir exkluderade, samtidigt som kraven är så höga så inga djur blir inkluderade.³⁶

Individer med kognitiva nedsättningar kan enligt mig på många sätt liknas med korna och grisarna vad gäller potential att utveckla eller återfå vissa mentala förmågor, men de verkar ändå intuitivt kunna skadas av en förtida död. Jag anser att denna grupp människor kan skadas av en förtida död, och att detsamma borde då också gälla för djuren. Jag håller därför med McPherson och Hooley och Nobis, orsaken till att även dessa individer skadas är för att dessa egenskaper inte behövs för att man ska skadas av en förtida död.

Värdet av något för en individ hänger inte på individens förmåga att värdera det och det är dessutom falskt att säga att något inte kan skada en individ som saknar en stark känsla av sig själv som existerande i framtiden och utan planer och projekt för framtiden.³⁷ På samma sätt som spädbarn, djupt deprimerade och kognitivt nedsatta individer kan ha en indirekt önskan om ett fortsatt liv, kan också grisar och kor ha det. Har de ett bra liv nu och möjlighet till ett bra liv i framtiden så är det bra för dem att fortsätta leva det livet, även om de inte direkt och uttalat sätter ett värde på sitt framtida liv och önskar sig det. Berövas djuret på sitt liv i förtid så skadas det då i och med att möjligheten till dessa framtida njutningar tas ifrån dem, njutningar som de skulle ha värdesatt då när de väl skulle ha hänt.³⁸

3.2 Argument 2: Inget koncept om liv och död

Ytterligare ett argument som förnekar att djur skulle skadas av en förtida död, genom att förneka den renodlade versionen av The Deprivation View, säger att man dessutom behöver ha ett koncept om liv och död för att kunna skadas, och att djur saknar sådana koncept.³⁹ De saknar en förståelse av vad det innebär att leva respektive vara död, de förstår inte att döden är en radikal och oåterkallelig förändring och att döden kan vara dålig eftersom den gör att man för evigt går miste om framtida möjligheter.⁴⁰ Detta argument består egentligen av två skilda påståenden: dels det normativa påståendet att man bara skadas av att dö om man har ett koncept

36 Clayton Littlejohn, “6 Potency and Permissibility”, s. 99-117 i Ben Bramble och Bob Fischer (red.) The Moral Complexities of Eating Meat, New York: Oxford University Press, 2016, s.107-108

37 McPherson, 2016, s. 79; Hooley och Nobis, 2016, s. 102

38 Harman, 2011, s. 730

39 Belshaw, 2015, s. 47

40 Bradley, 2015, s. 57

11

om döden, dels det empiriska påståendet att djur saknar ett sådant koncept och därför inte skadas.

För att börja med det empiriska påståendet, kan vi då vara säkra på att djur som kor och grisar verkligen saknar ett koncept om liv och död? Det här är ännu en fråga som behöver undersökas mera för att kunna ge ett säkert svar på. Enligt Susana Monsó tar vi ofta för givet att människan är det enda djuret som har ett koncept om liv och död, men hon ger två prima facie anledningar till att tvivla på det antagandet. Det första är att döden är närvarande hela tiden i naturen och det andra att det finns evolutionära fördelar med en viss förståelse av döden.⁴¹ Monsó anser att det vore absurt att leta efter tecken på att djur har ett koncept av döden på samma nivå som en vuxen människa eftersom inte ens barn har det. Hon föreslår istället att man ska titta efter tecken på att djur har något som kan räknas som någon slags förståelse av döden överhuvudtaget.⁴² Det finns många händelser och beteenden i djurvärlden som tyder på att däggdjur kan ha en viss förståelse av döden.⁴³ För att kunna avgöra ifall ett visst djur har ett koncept om döden så måste man först ge en definition på vad det exakt betyder. Monsó använder sig av denna definition: “concept possession is a classificatory skill, rather than a merely discriminatory one, and the concept of death is neither binary nor universal”.⁴⁴ Det innebär i korthet att man dels måste ha förmågan att klassificera någon som död eller levande, dels att förståelsen är på en glidande skala som kan utvecklas och ändras med tiden.⁴⁵ Människor har t.ex. inte ett färdigt koncept från födseln, utan det är något som utvecklas under barndomen och vuxenlivet. Som nämnt ovan kan man se tecken på någon grad av förståelse av döden hos många högre däggdjur, bland annat hos de däggdjur vi ofta föder upp för kött. Ifall man ser det som nödvändigt att ha ett koncept om döden för att skadas av en förtida död, så tyder det här alltså på att vi har skäl att utgå från att vissa djurarter faktiskt tar skada av det och dessutom att vi har skäl att tro att många fler djurarter eventuellt skadas av en förtida död.

41 Susana Monsó, “How to Tell If Animals Can Understand Death.”, Erkenntnis, Springer Science and Business Media LLC., 2019, DOI: 10.1007/s10670-019-00187-2, 2. , s. 2

42 Monsó, 2019, s. 7

43 Se Monsós, 2019, s. 11-12

44 Monsó, 2019, s. 4

45 Att det är en förmåga att klassificera och inte bara diskriminera innebär flera saker, bl.a. att individen som har förmågan att klassificera någon som död har en förståelse av det inre tillståndet hos den döde, en

flexibilitet i vilka signaler (visuella, doft etc.) som individen reagerar på och också med hurdant beteenden, och en möjlighet att lära sig med tiden och av tidigare misstag och erfarenheter. T.ex. myror reagerar endast på en lukt som de döda utsöndrar, och applicerar man denna lukt på en levande myra så behandlas den som död – myrorna verkar inte kunna klassificera utan endast diskriminera utgående från ett visst stimuli. Läs mer i Monsós artikel från 2019.

12

En annan fråga är om ett koncept om liv och död ens behövs för att man ska kunna skadas av en förtida död, alltså den normativa frågan. Bradley konstaterar till exempel att det generellt är falskt att säga att något inte kan vara dåligt för en individ om den inte förstår varför det är dåligt.⁴⁶ Han skriver: ”One can have a reason to live even if one does not understand that it is a reason to live, because one does not understand what it is to live or die”⁴⁷. Även Kaldewaij och DeGrazia är inne på samma spår och resonerar att man inte behöver ha en sådan abstrakt förståelse av döden för att skadas av att dö. ⁴⁸ Att dö kan vara dåligt även om man inte har en förståelse av vad det innebär att dö och man varken förstår att döden innebär att man för evigt går miste om framtida möjligheter eller att det är en radikal, oåterkallelig förändring. Att dö kan skada individen eftersom den förlorar sin framtid, även om den inte aktivt förväntar sig den framtiden.

3.2.1 Min respons på Argument 2

Angående det empiriska påståendet är det som ovan nämnt absurt att leta efter tecken på att kor och grisar skulle ha ett koncept om döden på samma nivå som en vuxen människa. Det finns dessutom tecken på att djur kan ha en viss förståelse av döden. Dels finns det prima facie anledningar att tro det, dels finns det beteenden hos djur som kan tyda på en viss förståelse.

Elefanter har t.ex. setts sörja döda artfränder och hanteringen hos primater av en nyligen död avkomma respektive en levande avkomma har setts skilja sig åt – någon som tyder på att elefanten och primaten förstår att det andra djuret inte bara sover, till exempel.⁴⁹ Det finns heller ingenting som säger att grisar och kor inte kan ha någon nivå av förståelse av döden. Enligt mig och flera andra så förhastar vi oss alltså om vi genast utgår från att alla djur saknar denna förmåga.

Tar vi istället utgångspunkten att det normativa påståendet är felaktigt, att ett koncept om döden inte alls behövs för att man ska kunna skadas av en förtida död så ser frågan lite annorlunda ut eftersom man inte behöver argumentera för ifall djuren har eller inte har denna förmåga.

Bradley konstaterar som sagt att det generellt är falskt att säga att något inte kan vara dåligt för en individ om den inte förstår varför det är dåligt. Till exempel har spädbarn ett intresse för att

46 Bradley, 2015, s. 57

47 Bradley, 2015, s. 57

48 Frederike Kaldewaij, ” Kantian Constructivism and the Ethics of Killing Animals”, s. 178-194 i Tatjana Višak and Robert Garner (red.) The Ethics of Killing Animals, New York: Oxford University Press, 2015, s. 188; David DeGrazia, “Moral Vegetarianism from a Very Broad Basis”, Journal of Moral Philosophy, 6 (2), s.143-165, 2009, DOI: 10.1163/174552409X402313 , s. 161

49 Monsó, 2019, s. 12-13

13

andas ren luft och skadas av att inte få göra det, även om spädbarnet varken har en förståelse eller ett koncept om det.⁵⁰ Se diskussionen i 3.1.1.

Begreppet ”koncept” är i sig inte enkelt att ge en precis och exakt definition av, och det är något väldigt abstrakt, det finns alltså en konceptuell del i denna fråga också. Om det redan finns svårigheter att ge en enkel definition av vad att ha ett koncept av döden innebär, så kommer det definitivt inte vara enkelt att ge entydiga svar på om djur som kor och grisar har det eller inte.

Jag är enig med Bradley om att en individ kan skadas av en förtida död, oberoende om individen har ett koncept om döden eller inte, alltså att det normativa påståendet att ett koncept behövs för att man ska skadas är falskt. Att dö är dåligt för individen eftersom den för evigt går miste om möjligheten till framtida liv och njutningar, och det skadar den även om den inte medvetet kan förstå det eller använder sig av koncept. Jag anser alltså att ett koncept om eller en uttalad förståelse om döden inte är nödvändigt för att kunna skadas av döden.

3.3 Argument 3: The Time-Relative Interest Account

Jeff McMahan förespråkar en version av the Deprivation View som ofta ger som resultat att djur inte skadas av en förtida död, eller åtminstone inte skadas i hög grad eller på ett sätt som spelar roll, vilken han kallar the Time-Relative Interest Account (TRIA).⁵¹ Till att börja med är det två faktorer som avgör i vilken grad en förtida död är dålig för en individ, nämligen:

”(1) the amount of good life of which the individual is deprived by death and (2) the extent to which the individual at the time of death would have been psychologically connected to himself at those times in the future when the good things in his life would have occurred”.⁵²

Hur dålig en förtida död är för en viss individ bestäms alltså inte enbart av hur mycket individen blir berövad på av att dö (antal bra år och totala mängden njutningar och bra upplevelser), utan bestäms också av hur psykologiskt sammankopplad den individen vid dödstillfället skulle ha

50 Alasdair Cochrane, ” Liberty, and the Pursuit of Happiness? Specifying the Rights of Animals”, s. 201-214 i Tatjana Višak and Robert Garner (red.) The Ethics of Killing Animals, New York: Oxford University Press, 2015, s.

205

51 McMahan, 2015

52 McMahan, 2015, s. 70

14

varit med den individen som skulle ha upplevt dessa framtida njutningar.⁵³ Enligt McMahan är de flesta djur ”largely psychologically unconnected to themselves in the future”⁵⁴, och det är en viktig parameter när man ska värdera ifall djur skadas av att dö eller inte. Han jämför majoriteten av djuren med hur vi människor är våra första år, men ger också utrymme för att vissa djur kan ha en högre grad av psykologisk sammankoppling med sitt framtida jag – dock inte lika hög som vi människor utvecklar med tiden.

Om två individer, t.ex. en gris och en människa, teoretisk sett skulle bli berövade på exakt lika mycket njutningar om de blev dödade nu, så skulle förlusten ändå vara större för människan eftersom den är mer sammankopplad med sitt framtida jag. Det skulle fortfarande vara en förlust också för grisen och den skulle skadas av att dödas, men förlusten skulle vara mindre eftersom den lever mer i nuet och inte är lika sammankopplad med sitt framtida jag och det reducerar betydelsen av djurets intresse av ett fortsatt bra liv.⁵⁵ Eftersom grisen lever mer i nuet så skadas den mer av att bli berövad på njutningar som skulle ha skett i en nära framtid, än vad den skadas av att bli berövad på njutningar som skulle ha skett fem eller tio år framåt, eftersom den är starkast sammankopplad med den individen som skulle ha upplevt de närmaste njutningarna. En vuxen människa är däremot starkt sammankopplad också med den människa som existerar fem eller tio år framåt i tiden.

TRIA ger också en förklaring på varför det är värre om en tonåring dör än om ett spädbarn dör, även om spädbarnet förlorar fler potentiellt bra år.⁵⁶ Tonåringen är helt enkelt mer psykologiskt sammankopplad till sitt framtida jag än vad spädbarnet är. Enligt TRIA saknar spädbarnet denna starka sammankoppling med sig själv i framtiden som tonåringen har, och det gör att tonåringen skadas mer även om spädbarnet objektivt förlorar fler år och fler potentiella njutningar.

Personlig identitet är också en fråga som tas upp här, alltså om kon som lever idag är identisk på ett relevant sätt med den ko som skulle ha levt i framtiden om den inte blev dödad.⁵⁷ Ibland anses det att djur inte är tillräckligt psykologiskt sammankopplade för att man ska kunna säga att de har en personlig identitet som är sammanhängande över tid. Detta innebär att kon som dödas inte skadas av det (eller endast skadas i låg grad), eftersom den inte är exakt samma individ på ett relevant sätt som den ko som skulle ha levt om fem år om den inte skulle ha dött.

Djurets liv kan ses som uppdelat i olika delar, där djurets identitet och upplevelser inte hänger

53 Harman, 2011, s. 733

54 McMahan, 2015, s. 71

55 McMahan, 2015, s. 71

56 Harman, 2011, s. 733

57 Višak och Garner, 2015, s. 8

15

ihop på ett relevant sätt mellan delarna.⁵⁸ Vissa går så långt som att säga att för ett djur som saknar en psykologisk sammankoppling med sitt framtida jag, så är dess framtida jag på ett relevant sätt jämförbart med att en liknande individ skulle komma att existera istället för den.⁵⁹ Det innebär att ett smärtfritt dödande av ett djur som helt saknar en psykologisk sammankoppling är jämförbart med att förhindra att ett liknande djur börjar existera – vilket få anser att är fel.⁶⁰ Människor däremot anses vara personer med en personlig identitet som hänger ihop genom livet. Den här synen på djurens inre liv stöttas däremot inte av forskning inom etologi och djurs beteende.⁶¹ Många djur anses ha någon grad av psykologisk sammankoppling som gör att deras liv inte består av helt åtskilda delar.⁶² Detta skulle kunna innebära att de faktiskt kan skadas av en förtida död. Enligt Kaldewaij är ”Persisting beliefs, desires and intentions, memory and anticipation, enduring character traits over time, etc.”⁶³ alla tecken på en psykologiska sammankoppling och att individen hänger samman på ett relevant sätt, och detta är sådana egenskaper som man i varierande grad kan hitta hos många olika djur.

För att övergå till de rent normativa aspekterna av argumentet, så finns det flera författare som kritiserar TRIA genom att visa på exempel där konsekvenserna av TRIA verkar orimliga eller där TRIA inte kan ge en bra förklaring. Harman har ett välkänt exempel med kon Billy och hästen Tommy som båda behöver en omedelbar operation med smärtsam återhämtning för att inte dö.⁶⁴ Utan operation kommer Billy snart börja lida och några månader senare dö. Tommy däremot kommer utan omedelbar operation att börja lida om fem år för att därefter snart dö.

Enligt TRIA är behandlingen rättfärdigad i Billys fall, eftersom Billy är starkt sammankopplad med sitt framtida jag som skulle börja lida snart, och den smärtsamma återhämtningen efter operationen är därför i hans intresse eftersom han då kan få försätta leva smärtfritt i många år till. TRIA kan däremot inte förklara varför också Tommy borde genomgå operationen, eftersom Tommy inte är tillräckligt psykologiskt sammankopplad med sitt framtida jag fem år senare, och då inte har ett intresse av att orsakas det lidande som operationen innebär för att fem år senare tjäna på det. Harman anser dock att båda borde opereras eftersom de båda har potential att bli friska och uppleva många bra år till och det är exakt samma behandling de båda behöver genomgå. Ett annat exempel ges av Bradley där spädbarnet Charlie kommer få tillgång till en

58 Belshaw, 2015, s. 43

59 McMahan, 2015, s. 76

60 McMahan, 2015, s. 84

61 Hooley och Nobis, 2016, s. 104

62 McMahan, 2015, s. 85

63 Kaldewaij, 2015, s. 189

64 Harman, 2011, s. 734-735

16

fond när han är 25 år, och där TRIA säger att det är skillnad om en tjuv tömmer Charlies fond nu eller när han är 23 år, även om vi intuitivt tycker att det skadar honom lika mycket eftersom han förlorar lika mycket pengar.⁶⁵ Shepherd anser också att även om man accepterar TRIA som sann, så är det ändå inte alls säkert att det innebär att en förtida död bara är en så liten skada hos djur så som TRIA ofta implicerar.⁶⁶

3.3.1 Min respons på Argument 3

Det råder inga tvivel om att vi människor har en mer utvecklad förmåga att planera framåt och se oss själva som dödliga varelser som existerar över tid än vad andra djur har. Majoriteten av oss människor lever nästan mer i framtiden än vad vi gör i nuet; vi planerar, förbereder och oroar oss - inte bara för sådant som kan komma att hända de närmsta veckorna eller åren utan till och med decennier framåt. Djur kan spara nötter inför vinterns behov och göra långa vandringar/flygningar för att vara på rätt plats vid rätt årstid, men de beteenden djur gör inför framtiden kan enligt Belshaw inte räknas som framtidsplaner på samma sätt som hos oss.⁶⁷ Vad som görs som en medveten plan inför framtiden, och vad som endast är icke-viljestyrda instinkter hos djur, är en empirisk fråga. Dock verkar många djur ha någon slags bild av tid och framtid: en hund kan t.ex. sätta sig vid dörren och vänta precis innan husse kommer hem och kor som vandrar över betet gör det antagligen med målet att t.ex. hitta grönare gräs att äta om en stund.

Att veta exakt vad djur tänker och hur långt framåt (om alls) de planerar och hur de upplever tid är omöjligt att veta. Det man däremot vet är att tid i sig inte är speciellt enkelt att förstå sig på, och att objektiv tid och subjektiv tid kan skilja sig åt väldigt mycket.⁶⁸ En timme med vänner kan t.ex. gå väldigt snabbt, medan en timme medan man nervöst väntar på provsvar från sjukhuset kan kännas oändligt lång. På samma sätt känns åren som barn väldigt mycket längre än vad åren känns när man är medelålders, även om åren objektivt sett hela tiden består av lika många timmar och håller på lika länge.

En teori är att upplevelsen av tid är i någon slags relation till den tiden man totalt har upplevt, alltså att ett år av fem är en så mycket större del än ett år av femtio, och därför upplevs de på

65 Belshaw, 2015, s. 45

66 Joshua Shepherd, Consciousness and Moral Status, London: Taylor and Francis Group, 2018, s. 97

67 Belshaw, 2015, s. 39

68 Lazo, 2017, s. 195

17

olika sätt. Vi vet inte hur djur uppfattar och upplever tid, och det kan därför enligt mig vara svårt att göra jämförelser mellan djur och människa när det redan skiljer sig åt så mycket mellan olika människor och vid olika tillfällen. Vissa beteenden hos djur som enligt oss endast är inriktande på den närmsta framtiden är kanske enligt dem längre framtidsplaner i och med olika livslängder och olika subjektiva tidsuppfattningar. Att då som i TRIA rakt av jämföra planer för t.ex. en femårsperiod mellan en människa och en gris kan vara problematiskt eftersom vad som räknas som en ”nära framtid” kanske skiljer sig åt mellan dem. Deras grad av psykologiskt sammanhängande med sig själv inom ett visst antal år kan också påverkas av det här, eftersom den subjektiva upplevelsen av tid kan skilja sig åt och vara svår att jämföra och värdera för oss.

En av styrkorna hos TRIA är att det kan ge en förklaring på varför det är värre om en tonåring dör än om ett nyfött spädbarn dör, vilket de flesta intuitivt känner, även om spädbarnet förlorar fler år.⁶⁹ Nivån av psykologisk sammankoppling med sitt framtida jag är högre hos tonåringen än hos spädbarnet, och därför skadas tonåringen mer. Jag anser att samma slutsats troligtvis också kan appliceras på andra djur, så att vi kan säga att en vuxen gris skadas mer av en förtida död än vad en nyfödd griskulting gör. Att jämföra tid mellan arter blir enligt mig mer problematiskt, eftersom subjektiv tid och tidsuppfattning antagligen inte ser exakt lika ut hos oss människor som hos t.ex. grisar. Och även om djuren inte är starkt psykologiskt sammankopplade med sitt framtida jag, så är det dock en och samma individ som lever ett sammanhängande liv. Djur kanske inte tänker och planerar långt framåt, men det är däremot tydligt att de har en personlighet och att de minns och lär sig av sina erfarenheter. Det är enligt mig tydliga exempel på att djuren trots allt är en sammankopplad individ, och inte en ny individ som uppstår varje dag utan någon sammankoppling till sin framtid och sitt förflutna.

3.4 Argument 4: Lägre njutningar

Ett annat argument som säger att djur inte skadas i särskilt hög grad av att dö i förtid är argumentet som fokuserar på djurens typ av njutningar och det totala välmående de kan uppnå.⁷⁰ Ofta delas njutningar upp i högre njutningar och lägre njutningar, där den förstnämnda anses ha större värde och endast kunna upplevas av människor.⁷¹ Till högre njutningar kan räknas

69 Harman, 2011, s. 733

70 Hooley och Nobis, 2016, s. 103

71 Hooley och Nobis, 2016, s. 103-104

18

t.ex. kreativitet, kunskap, konst, filosofi och poesi m.m. Till de lägre njutningarna räknas sådant som både djur och människor är kapabla att uppleva, såsom njutningar av mat och sex.

Dessa lägre njutningar ses som mindre värda och individen behöver inte ha högre kognitiva eller sociala förmågor för att kunna uppleva dem. En ko kan t.ex. inte njuta av konst och poesi eller ha ett liv som är fyllt av kunskapstörst och utveckling så som vi definierar det. Anser man att de högre njutningarna ger individens liv mer värde, kommer man i så fall att anse att kons liv inte är lika bra och värdefullt som människans liv, och således är inte heller kons död lika dålig för kon som människans död är för människan.⁷² Eftersom djuren inte har förmågan till dessa högre njutningar blir deras totala kvalitativa och kvantitativa välmående lägre än människors, och därför skadas de också mindre av att dö i förtid – de har helt enkelt mindre att förlora.

Enligt Bradley är jämförelser av välmående mellan olika arter svåra frågor, det är svårt att vara objektiv och vi försöker ofta rättfärdiga att vi föredrar människans liv och värde framom andra arter.⁷³ Han fortsätter med att säga att det t.ex. kan vara så att han föredrar sitt eget liv framför sin hunds liv, utan att det motsäger att hundens liv är bättre för hunden, än vad hans liv är bra för honom. Även om hunden inte kan ägna sig åt de högre njutningarna, så kan vi ändå inte veta hur mycket njutningar hunden kan få ut av sina upplevelser och sitt liv. James betonar redan i slutet av 1800-talet vikten av att vara ödmjuk inför värdet av andra varelsers liv, och ber oss att inte vara för ”forward in pronouncing on the meaninglessness of forms of existence other than our own.”⁷⁴. Han konstaterade att vi människor gärna ser oss som överlägsna alla andra, trots att vi ofta själva är blinda inför de fundamentala och enkla njutningarna i livet p.g.a. vår ständiga otålighet och jakt på förbättringar.⁷⁵

Korsgaard är också kritiskt till hur vi vanligen ser på högre och lägre njutningar, och på hur vi gör jämförelser mellan arter om vem som har bäst liv.⁷⁶ Hon skriver bland annat att ”what is good for any creature is relative to that creature’s nature and capacities”.⁷⁷ Att säga att hundens liv skulle bli bättre om den hade förmågan att uppskatta poesi är därför inte rimligt, eftersom poesi inte är något som är bra för hunden eller som hunden kan uppskatta – skulle hunden kunna

72 Bradley, 2015, s. 58-59

73 Bradley, 2015, s. 58-59

74 William James, “On a certain blindness in human beings” (1899), citat från Shepherd, 2018, s. 99

75 James (1899), refererat i Shepherd, 2018, s. 98-99

76 Christine M. Korsgaard, “Fellow creatures : our obligations to the other animals”, Oxford: Oxford University Press, 2018, kap. 4

77 Korsgaard, 2018, s. 74

19

uppskatta poesi skulle den inte längre vara en hund. Att säga att människans liv är bättre än hundens är inte heller rimligt, utan då måste man i så fall ställa sig frågan: bättre för vem? Det relaterar till Bradleys tankar ovan. Korsgaard sammanfattar med att säga att vi inte kan göra dessa jämförelser “unless the two things are subject to a common standard”.⁷⁸ Vi kan alltså endast säga att någon har ett bättre liv än någon annan eftersom den upplever mer högre njutningar, om båda har förmågan att uppleva dessa njutningar.

3.4.1 Min respons på Argument 4

Enligt mig är det orimligt att jämföra och värdera olika typer av njutningar mellan olika arter och utgående från det säga hur mycket de skadas av att dö i förtid. Inte heller alla individer bland oss människor har de kognitiva förmågorna som behövs för de så kallade högre njutningarna, och många människor deltar inte aktivt i dessa njutningar även om de skulle ha möjligheten till det.⁷⁹ Hur mycket njutning en viss aktivitet ger både kvalitativt och kvantitativt verkar skilja sig åt mycket bland oss, och vi kan inte säga hur mycket njutning olika aktiviteter faktiskt ger olika individer av andra arter. Empiriska undersökningar kan kanske svara på det inom sinom tid, men jag motsätter mig fortfarande själva jämförandemomentet.

Kanske djuren med sin förmåga att leva mer i nuet får ut mycket mer njutning av sina aktiviteter jämfört med oss som ofta är stressade, multitaskar och planerar framåt? Kanske en gris egentligen får mycket mer njutning av att böka runt på ett fält utomhus, eller en hund av att leka med en hundkompis, än vad de flesta av oss får av att läsa poesi? Och ifall det verkligen är sant att vi människors skadas mer av att dö eftersom vi upplever fler högre njutningar jämfört med dem, ändras det ifall det upptäcks en ny livsform som är ännu mer utvecklad än oss? Där våra högre njutningar enligt dem endast ses som lägre njutningar? Minskar det värdet på våra njutningar, för att det finns en annan typ av njutningar som någon annan kan uppleva och som de anser vara värda mera? Ifall det inte minskar värdet på våra njutningar, borde inte värdet på våra njutningar heller minska värdet på de njutningar djuren upplever. Även om vi kan konstatera att vi totalt sett kanske har möjligheten att uppleva en större mängd olika njutningar och baserat på det subjektivt anse att vi skadas mer av att dö i förtid än en gris, så kan vi inte säga att grisen upplever mindre njutning subjektivt sett eller att dess njutning är mindre värd.⁸⁰

78 Korsgaard, 2018, s. 74

79 Korsgaard, 2018, kap 4

80 Ben Bramble, “8 The Case against Meat”, s. 135-150 i Ben Bramble och Bob Fischer (red.) The Moral Complexities of Eating Meat, New York: Oxford University Press, 2016, s. 148

20

Att jämföra hur mycket olika individer eller arter skadas kan vara bra i en situation där ena parten måste dö av någon anledning, där det inte finns möjlighet att rädda båda eller låta båda fortsätta leva. Blir en människa attackerad av en tjur kan jämförelsen av vems liv som är värt mest och vem som har mer att leva för alternativt förlorar mer av att dö vara en viktig del i beslutet av hur man i den situationen ska handla. Då kan vi kanske anse att människans liv är värt mer och att människan skadas mer av att dö, och att det därför är tjuren som ska dödas.

Denna bedömning kommer dock att vara subjektiv eftersom det är människan själv som är med och gör en bedömning av sitt eget värde och därför väljer att värdesätta sitt liv högst – det betyder inte alls att det behöver vara den objektiva sanningen. Tjuren skulle troligtvis inte göra samma bedömning om sitt respektive människans värde, om den hade den förmågan. På samma sätt värderar människor ofta vänner och familj högre än främlingar i situationer där vi endast kan rädda endera, utan att det i sig säger att främlingen objektivt är mindre värd.

I situationer där ingen behöver dö i förtid motsätter jag mig därför att dessa jämförelser ska göras, speciellt i de situationer där syftet är att rättfärdiga att döda ett djur för vår (icke- livsnödvändiga) nytta eller vårt nöje. Även om vi i situationen med tjuren och människan anser att det är rätt beslut att döda tjuren, så innebär det varken att tjuren inte skadades alls av att dödas i förtid eller att skadan den led endast är väldigt liten eller obetydlig. Korsgaard skriver:

”for a sophisticated and an unsophisticated being alike, death is the loss of pretty much everything to her, while the fact that death is worse for someone else may not matter to her at all.”.⁸¹ Tjuren kan alltså ändå ha orsakats en allvarlig skada om den hade ett bra liv och potential för många fler bra år, som den blev berövad på. Tjuren kan ha blivit berövad på det viktigaste och mest värdefulla i sitt liv, ett berövande av den mest fundamentala sorten. På samma sätt som att dö i förtid kan vara den mest allvarliga skada vi kan orsakas, så kan det också vara den mest allvarliga skada tjuren kunde orsakas. Att då jämföra dessa båda mest allvarliga skador i en situation där ingendera behöver dö är enligt mig inte rimligt, i och med att ingen av dem de facto behöver dödas och orsakas denna skada. Frågan om ett djur skadas av att dö i förtid borde inte påverkas eller minska i värde bara för att någon annan art som upplever en annan typ av njutningar skadas av att dö i förtid.

81 Korsgaard, 2018, s. 74

21

4. Diskussion

I den här uppsatsen beskrivs the Deprivation View och några olika argument för och emot teorin tas upp och analyseras och diskuteras för att kunna svara på frågeställningen om djur som kor och grisar kan skadas av en förtida död. Detta eftersom det här är en aktuell, viktig och intressant fråga i den djuretiska debatten, en fråga vars svar dels kan påverka hur vi ser på djur, dels på hur vi borde agera i t.ex. köttdjursuppfödningen.

Det första argumentet som tas upp säger att djur inte skadas av en förtida död eftersom de inte har en önskan om eller ett intresse för ett fortsatt liv, och att en sådan önskan behövs för att kunna skadas. Jag väljer att fokusera på det andra påståendet, och anser att det är falskt att en sådan önskan eller intresse behövs. Döden kan därför vara dålig för djur – oberoende om de har denna önskan eller inte. Det andra argumentet säger att djur inte skadas av en förtida död eftersom de saknar ett koncept om och förståelse av döden, och att ett koncept behövs för att de ska kunna skadas. Här anser jag dels att det finns många tecken på att djur som kor och grisar kan ha en viss förståelse av döden, dels att det är falskt att säga att ett koncept eller en förståelse behövs för att de ska kunna skadas. Det tredje argumentet handlar om Jeff McMahans teori TRIA. TRIA säger att utöver att man förlorar en potentiellt bra framtid så behöver individen också vara tillräckligt psykologiskt sammankopplad till sitt framtida jag för att kunna skadas, och djur är ofta för svagt psykologiskt sammankopplade och skadas ofta inte alls eller endast i låg grad. Här argumenterar jag emot att rakt av jämföra tid mellan arter, då tid i sig är komplicerad och objektiv och subjektiv tid tycks skilja sig åt mellan individer och arter, och konstaterar dessutom att det är falskt att säga att de flesta djur saknar en psykologisk sammankoppling. Det fjärde och sista argumentet säger att djur inte skadas, eller endast skadas i låg grad, av en förtida död eftersom de endast kan uppleva vad vi kallar lägre njutningar. Här argumenterar jag emot att jämföra och värdera olika njutningar mellan arter, och konstaterar att döden fortfarande kan vara en allvarlig skada för individen som dör, oberoende av vad för njutningar andra arter kan uppleva.

Min slutsats är alltså att djur som kor och grisar kan skadas av en förtida död. Om och hur mycket de skadas är beroende av hur bra deras liv är och hur mycket njutningar och potentiellt bra år som de vid en förtida död förlorar. The Deprivation View är en rimlig teori för att förklara varför en förtida död kan skada, och argumenten jag analyserade i den här uppsatsen lyckades inte orimligförklara the Deprivation View, eller förklara varför endast människor och inte andra