C - U P P S A T S
Livskvalité för äldre med
kronisk muskuloskeletal smärta
En litteraturstudie
Annica Enström
Luleå tekniska universitet C-uppsats
Sjukgymnastik
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Sjukgymnastik
2007:043 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--07/043--SE
Livskvalité för äldre med kronisk muskuloskelettal smärta
-
en litteraturstudieAnnica Enström
Kurs: C-uppsats
Sjukgymnastprogrammet 120 p Höstterminen 2006
Handledare: Universitetsadjunkt Anita Melander-Wikman
Livskvalité för äldre med kronisk muskuloskelettal smärta
- en litteraturstudie
Quality of life for elderly with chronic musculosceletal pain
– a literature rewiew
Abstrakt:
Prevalensen för kronisk smärta ökar med stigande ålder. För äldre som ofta har flera samtidigt förekommande sjukdomar kan smärttillståndet bli det som begränsar den dagliga livsföringen och aktivitetsnivån. Syftet med denna studie var att undersöka hur kronisk smärta påverkar livskvalitén för äldre, granska effekten av olika behandlingsmetoder, samt hur äldre hanterar kronisk muskoloskelettal smärta. Studien är en litteraturstudie och litteratursökningen gjordes i databaserna Academic Search, Amed, Pubmed, Cinahl samt PsychINFO. Granskningen av 21 artiklar ingår i litteraturstudien. Resultatet visar att livskvalitén hos äldre påverkas negativt av smärta/kronisk smärta och de vanligaste konsekvenserna är depression samt sömnsvårigheter. Det finns en rad olika behandlingsmetoder för att behandla äldre med kronisk smärta. Av dessa metoder så har många behandlingsmetoder gett positiv effekt både på kortare eller längre sikt. Av de behandlingsmetoder som redovisas i litteraturen så är väldigt få rena sjukgymnastiska åtgärder. Distraktion är den vanligaste copingstrategien för äldre med kronisk smärta. Selfefficacy har betydelse för vilka copingstrategier som äldre väljer.
Nyckelord: Äldre, Kronisk smärta, Livskvalité, Coping, Copingstrategier
Innehållsförteckning
1 BAKGRUND 3
2 SYFTE 6
2.1 Frågeställningar 6
3 MATERIAL OCH METOD 7
4 RESULTAT 10
4.1 Livskvalité för äldre med kronisk smärta 12
4.2 Behandlingsmetoder vid kronisk smärta hos äldre samt dess effekter 14
4 Copingstrategier som äldre använder vid kronisk smärta 19
6 DISKUSSION 23
6.1 Resultatdiskussion 23
6.2 Metoddiskussion 26
6.3 Konklusion 27
7 REFERENSER 28
1 Bakgrund
Begreppet ”livskvalité” är väl använd både akademiskt och i det dagliga livet. Det är en av dessa termer som vi tar för givet och som vi tror att vi vet betydelsen av (1). Det finns dock ingen samstämmig definition av begreppet livskvalité (2). Enligt WHO:s (World Health Organisation) definition så är livskvalite ”The individuals perception of their position in life in the context of culture and value systems in which they live and in relation to their goals, expectations, standards and concerns. It is a broad ranging concept incorporating in a complex way the person´s physical health, physiological state, level of independence, social relationships and their relationship to salient features of the enviroment”. Definitionen visar att livskvalité är en subjektiv upplevelse i ett socialt - kulturellt - miljösammanhang (3).
Livskvalité är en relevant fråga för hälsovården, men det finns ingen total samstämmighet i vad det betyder och inte eller hur det ska mätas. Hälsorelaterad livskvalité refererar till hälsa genom fysisk, psykologiskt/socialt fungerande och välmående. Hälsorelaterad livskvalité är snäv på det sättet att den fokuserar på att mäta komponenter relaterade till hälsa snarare än generell/total livskvalité och tar inte hänsyn till aspekter som boende, finansiell status samt miljön. Mäter man den globala livskvalitén så får man en bredare bild av livskvalitén hos en människa. Global livskvalité kan innefatta följande saker: nuvarande livskvalité, psykologiskt välmående, boendet, psykosomatisk hälsa, relationer till grannar, den ekonomiska situationen, sociala relationer och aktiviteter, nära relationer och livssyn (4).
Nuvarande forskning visar att expertdefinitioner på livskvalitet är i linje med vad de äldre själva tycker. Forskningen har tagit fram en modell som visar vilka faktorer som är viktiga för de äldre när det gäller livskvalité (1):
- Subjektiv tillfredsställelse: Den totala tillfredställelsen som den äldre känner med livet. Anses som den viktigaste faktorn.
- Den fysiska omgivningen: Boendestandarden, närhet till affärer/fritidsaktiviteter m.m.
- Social omgivning: Familj och socialt nätverk.
- Socioekonomiska faktorer: T.ex. inkomst
- Kulturella faktorer: T.ex. Ålder, kön, etnisk tillhörighet, religion.
- Hälsostatus: Fysiskt välmående, mental hälsa och funktionell förmåga.
- Personlighet: Psykologiskt välmående, moral, lycka.
- Självständighet: T.ex. möjlighet att göra egna val, kontroll över omgivningen (1).
Definitionen av smärta enligt den Internationella smärtorganisationen IASP (International Association for Study of Pain) är ”en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med en faktisk eller potentiell vävnadsskada eller som beskrivs i termer av sådan skada”. Definitionen innebär alltså att smärta är både en sinnes- och känsloupplevelse som dels kan uppstå på grund av en verklig skada och dels på grund av att nervsystemet ”luras”
utan att det är fråga om en vävnadsskada eller annan sjukdom. All smärta är subjektiv, det är bara du själv som kan avgöra hur ont du har (5).
All smärta, men särskilt den kroniska, kan vara förenad med försämrad funktionsförmåga och sämre psykiskt välbefinnande och ibland leder detta till depressiva tillstånd. För äldre som ofta har flera samtidigt förekommande sjukdomar kan smärtillståndet bli det som begränsar den dagliga livsföringen och aktivitetsnivån (6). Smärta kan delas in akut och kronisk smärta.
Den senare kvarstår längre än normalt efter en vävnadsskada och fortsätter kontinuerligt eller med viss intervall i mer än 3 månader. Den långvariga eller kroniska smärtan har ett annat mönster än den akuta då kroppens autonoma svarsmekanismer anpassar sig och är därför ofta mer svårbehandlad än den akuta smärtan. Prevalensen för kronisk smärta ökar med stigande ålder. Detta beror på att med åldern så ökar frekvensen av långvariga sjukdomar utgående från rörelseapparaten (artros, artrit), hjärt-kärlsjukdomar med ischemier, diabetes med komplikationer, neurologiska sjukdomar samt cancersjukdom (6). Epidemiologiska studier som har gjorts visar att kronisk smärta är ett vanligt problem bland äldre människor och utgör ett stort hälsoproblem. Då antalet äldre människor i Sverige och även övriga världen ökar så är det av vikt att man uppmärksammar detta problem (2). Kronisk smärta kan ha många olika orsaker; alltifrån smärta som orsakas av sjukdomar som ledgångsreumatism till smärttillstånd som inte har någon känd orsak. Till kronisk smärta räknas även smärta som inte är ständig och ihållande, men som ändå ger besvär under en längre tidsperiod (5).
Den vanligaste behandlingsmetoden för kronisk smärta är utskrivning av läkemedel. Övriga behandlingsmetoder kan vara TENS (transkutan elektronisk nervstimulering), akupunktur, ultraljud, värme, kyla, avslappning, muskelträning, tänjning, konditionsträning, utprovning av hjälpmedel och även andra aktiviteter av olika slag (6). Behandling av kronisk smärta kan dock inte bara fokuseras på de rent fysiologiska, kroppsliga mekanismerna. I behandlingen så
används också olika psykologiska och pedagogiska behandlingsmetoder som påverkar tänkandet kring smärtan/smärtbeteendet. Detta är särskilt viktigt vid så kallad idiopatisk smärta, där man inte kan finna orsaken till smärtan och där det svårt att behandla symptomen.
Upplevelsen av smärta bestäms bland annat av våra smärttrösklar och med hjälp av till exempel avslappning eller hypnos så kan man förändra smärtupplevelsen och bryta de onda cirklar som kronisk smärta medför (5).
Self-efficacy är en persons uppfattning av sin personliga kapacitet att få kontroll över händelser som påverkar livet, och mer specifikt, omdömet om vilken kapacitet man har att utföra en speciell uppgift (7). Enligt Banduras socialkognitiva teori så är self-efficacy en stor bestämmande faktor av en individs tankar, känslor och beteende i stressfyllda situationer och influerar individens förmåga att framgångsrikt klara svåra situationer (8). Kopplingen mellan self-efficacy och kronisk smärta kan ses i vilka copingstrategier som används vid smärta.
Människor med hög self-efficacy för att hantera smärtan kommer sannolikt att använda olika smärthanteringsmetoder. Det i sin tur kan leda till en bättre anpassning till sin kroniska smärta (7).
Copingstrategier kan delas in i aktiva och passiva copingstrategier. Aktiva copingstrategier har definierats som en individs förmåga att hantera sin smärta genom egna resurser. Aktiva copingstrategier som att fortsätta med en aktivitet trots smärta, att motionera och att avleda uppmärksamheten från smärtan har även associerats med mindre smärta, psykisk oro samt fysisk oförmåga. Passiva copingstrategier som att vila och att skydda den onda kroppsdelen har setts som en patients hjälplöshet att kontrollera smärtan och/eller att lita på andra när det gäller smärtbehandling. Passiva copingstrategier har associerats med sämre resultat och även sämre anpassning till smärta (7).
2 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur kronisk smärta påverkar livskvalitén för äldre, granska effekten av olika behandlingsmetoder, samt hur äldre hanterar kronisk muskoloskelettal smärta.
2.1 Frågeställningar
• Hur påverkas äldres livskvalité av kronisk muskuloskelettal smärta?
• Vilka behandlingsmetoder används samt vilka effekter har dessa behandlingar haft för att öka livskvalitén för äldre med kronisk smärta?
• Vilka copingstrategier använder sig de äldre av vid kronisk muskuloskelettal smärta?
3 Material och metod
Till denna litteraturstudie söktes vetenskapliga artiklar i databaserna Academic Search, Amed, Pubmed, Cinahl samt PsycINFO. Sökorden som användes var elderly, chronic pain, quality of life och muscolosceletal i olika kombinationer. Sökningen utfördes under november 2006.
Inklusionskriterier:
• Artiklar skrivna på engelska eller svenska
• Vara publicerade mellan 1990-2005
• Artiklar med försökspersoner över 60 år
• Kronisk muskoloskeletal smärta
Utfallen från de olika databaserna redovisas i tabell 1 nedan. Jag valde ut artiklarna utifrån artiklarnas innehåll i abstrakt, totalt 88 stycken. Artiklarna granskades sedan utifrån om de kunde besvara frågeställningarna. Efter granskningen återstod 21 artiklar som kunde ingå i studien. Övrig litteratur till studien hittades på Universitetsbiblioteket på Luleå Universitet.
Exlusionskriterier:
• Artiklar innehållande medicinska interventioner
• Artiklar som måste beställas
Tabell 1. I tabellen redovisas antalet funna respektive antalet relevanta artiklar från varje databas.
ACADEMIC SEARCH
AMED PUBMED CINAHL PSYCINFO
Elderly, chronic pain
59 (6) 21 (6) 10517 (0)
1069 (0) Elderly, chronic pain,
quality of life - - 846 (7) 394 (23) 447(41)
Elderly, Chronic pain, quality of life, muscolosceletal
- - 49 (5) -
Evidensgradering
Evidensgraderingen av artiklarna är gjord enligt SBU: s kriterier (9). Studierna indelas i olika grad av bevisvärde från högt till medelhögt och lågt enligt nedan:
Högt bevisvärde
En studie som är tillräckligt stor, med lämplig studietyp, väl genomförd och analyserad. Kan vara en stor randomiserad och kontrollerad studie (RCT) när det gäller utvärdering av behandlingsform. För övriga områden: uppfyller väl på förhand uppfyllda kriterier.
Medelhögt bevisvärde
Behandlingseffekter: Det kan vara stora studier med kontroller från andra geografiska områden, matchade grupper eller liknande. För övriga områden: uppfyller delvis på förhand uppställda kriterier.
Lågt bevisvärde
Ska inte ligga som enda grund för slutsatser, exempelvis studier med selekterade kontroller (retrospektiv jämförelse mellan patientgrupper som fått respektive inte fått en viss behandling), stora bortfall eller andra osäkerheter. För övriga områden: Uppfyller dåligt på förhand uppställda kriterier (9).
När det gäller de kvalitativa studierna så har jag utgått från hur väl de uppfyller de på förhand uppställda kriterierna. Jag har analyserat vilken metod de har använt och hur väl beskriven den är, tillvägagångssätt och om de kan referera till gängse kvalitativa metod samt om de diskuterar validitet och trovärdighet.
Gradering av slutsatsernas evidensstyrka
Styrkan hos det vetenskapliga underlaget för en slutsats baserad på alla utvalda studier kallas för evidensstyrka. Evidensstyrkan graderas enligt nedan (9):
Evidensstyrka 1 – Starkt vetenskapligt underlag
Minst två oberoende studier med högt bevisvärde eller god systematisk översikt
Evidensstyrka 2 – Måttligt starkt vetenskapligt underlag
En studie med högt bevisvärde plus minst två studier med medelhögt bevisvärde
Evidensstyrka 3 – Begränsat vetenskapligt underlag Minst två studier med medelhögt bevisvärde (9).
4 Resultat
Tabell 2: En översikt av de artiklar som ingår i litteraturgranskningen.
FÖRFATTARE ÅR LAND
TYP AV STUDIE
DELTAGARE:
ANTAL (EFTER BORTFALL)
ÅLDER
INSTRUMENT HUVUDFYND KVALITET
Jakobsson,Rahm Hallberg &
Westergren 2004 Sverige
Cross-sectional study
n = 1622 85-105 år
SF-12 och LGC samt enkäter som inkludar demografiska data, socialt
nätverk, smärta, gångproblem, sömnproblem
och depressiva symptom.
Smärta är vanligt bland de äldre samtidigt med andra klagomål
som negativt påverkar livskvalitén
Högt bevisvärde
Jakobsson, Klevsgård &
Westergren 2003 Sverige
Cross-sectional study
n = 4093
75-105 år
SF-12 samt enkäter som inkluderar demografiska data, boende, ekonomi, socialt nätverk, smärta, gående, mobilitetsproblem,
trötthet, sömnproblem, depressiva symptom.
Smärta var associerad med andra problem som funktionella
begränsningar, trötthet, sömnproblem, depression och
låg livskvalité
Högt bevisvärde
Ciecelito,Aday &
Cleeland 2002 USA
Ej angivet
n = 5807 Median 78 år
CESD samt enkäter som inkluderar smärta, demografiska data, hälsostatus, tillträde till
vård.
De äldre som rapporterade smärta svarade oftare att deras
hälsa var dålig.
Medelhögt bevisvärde
Mossey, Gallagher &
Tirumalasetti
Cross-sectional observational study
n = 228 Från 60 år
Demografiska data, anpassat Mcgill Pain Questionnaire,
GDS, ADL, IADL, 3- metersgångtest
Både smärta och depression påverkar fysiskt utförande, men
depression påverkar både ADL och gånghastighet.
Medelhögt bevisvärde
Hopman-Rock, Kraaimaat &
Bijisma 1997 Nederländerna
Randomiserad studie
n = 30 55-74 år
SIP, UCL, VAS
Lägre livskvalité hos patienter med kronisk smärta jämfört med
akuta smärtpatienter
Medelhögt bevisvärde
Schuler, Hestermann &
Oster 2004 Tyskland
Cross-sectional study
n = 91 58-93
MMS, CDT, GDS, STAI, The Bartel Index
Hög prevalens av depression och ångest jämfört hos kroniska
smärtpatienter.
Lågt bevisvärde
Bosley, Weiner, Rudy & Granieri
2004 USA
Cross-sectional survey
n = 65 Median 74,6 år
Demografiska data, McGuill Pain Questionnare, GDS;
Folstein Mini-Mental State Examination, Cumulative Illnes Rating Scale, enkät angående aptiten samt ADL.
Kronisk smärta är associerad med lägre aptit samt depression.
Lågt bevisvärde
Itoh, Katsumi &
Kitakoji 2004 Japan
Blinded randomized
controlled study n = 27 65-81 år
VAS, RMQ
Djup triggerpunktsakupunktur är mer effektiv än ytlig triggerpunktsakupunktur samt vanlig akupunktur på äldre med
kronisk ländryggssmärta.
Högt bevisvärde
Itoh, Katsumi, Hirota & Kitakoji
2006 Japan
Sham- controlled trial
n = 19 65-91 år
VAS, RMQ Triggerpunktsakupunktur ger bra korttidseffekt på äldre med
kronisk ländryggssmärta.
Högt bevisvärde
Lin & Taylor 1998 USA
Single-blind randomized three group
design
n = 90 Median 78,1 år
NRS, STAI, samt test av kortisol i saliven
Behandling med terapeutisk beröring gav både minskad
smärta och ångest.
Högt bevisvärde
Yang, Kim & Lee 2005 Korea
Randomized study
N = 40 Median 72,58 år
VAS, POMS
Gruppen som fick Qi-terapi fick signifikant minskad smärta samt även förhöjd sinnesstämning.
Högt bevisvärde
FÖRFATTARE ÅR LAND
TYP AV STUDIE
DELTAGARE:
ANTAL (EFTER BORTFALL)
ÅLDER
INSTRUMENT HUVUDFYND KVALITET
Bruce, Fries &
Lubeck 2005 USA
Prospective, longitudinal
study
n = 866 Från 62 år
VAS
De som utövade motion rapporterade mindre smärta över
tid jämfört med de som inte motionerade även om frakturer var
mer vanlig hos de som motionerade.
Medelhögt bevisvärde
Bairds & Sands 2004 USA
Longitudinal, randomized, clinical trial pilot study
n = 17 65-93 år
AIMS2, mobilitetstest
Gruppen som fick använde Guided Imagery samt progressiv muskelavslappning rapporterade signifikant minskad smärta samt
ökad mobilitet
Medelhögt bevisvärde
Weiner, Rudy, Glick, Boston, Lieber, Morrow &
Taylor 2003 USA
Randomized controlled trial
n =34
Median 73,8 år
Demografiska data, Cumulative Illness Scale, MPQ, Roland Morris Back
Pain Disability Questionnaire, Pain interference scale of the MPI,
timed chair rise, functional reach, gait speed, static och isonertial lifting, GDS, Pittsburgh Sleep Quality Index, Life Control Scale, MMSE, Trail Making test part B, Hopkins Learning
Verbal test, lista på mediciner
Resultatet visade att den grupp som fick PENS och sjukgymnastik hade
betydligt minskad smärta och minskad smärtrelaterad oförmåga
samt ökad psykosocial funktion och på två tester när det gäller fysisk prestation (kliva upp från
stol samt lyftuthållighet).
Högt bevisvärde
Tse, Pun & Benzie 2005 Hongkong
Single group repeated measure design
n = 15 60-80 år
SF-36, VAS
Resultatet visade signifikant minskad smärta samt ökad livskvalitet hos de äldre som fick
titta på affektiva bilder.
Lågt bevisvärde
Hartshorn, Delage, Field & Olds
Randomized
study n = 32
Median 86 år
POMS, VITAS, Tinetti balance and gait evaluation
Ökad benstyrka, reducerad smärta i benen samt bättre gående hos de
äldre som utfört rörelseterapi.
Medelhögt bevisvärde
Dickson & Kim 2003 USA
Kvalitativ studie (Grounded Theory)
n = 7 65-90 år
Intervjuer
En process som visar hur kvinnor med osteoartrit lär sig att hantera och tolerera smärta. Kvinnorna lärde sig att se smärtan som en del
av att bli äldre.
Hög validitet (trovärdighet)
Lansbury 2000 Australien
Kvalitativ/
Kvantitativ studie (Focus group, grounded theory)
n = 72
65 FokusGruppintervjuer samt individuella intervjuer
De äldre föredrog självadministrerade copingstrategier som inkluderade
både fysiska och kognitiva element. De minst föredragna
copingstrategierna var de traditionella mediciner, sjukgymnastik samt motion. Många hinder måste överkommas för att få smärtlindring som t.ex. kostnader.
Hög validitet (trovärdighet)
Blomqvist &
Edberg 2002 Sverige
Kvalitativ/
Kvantitativ studie
n = 90 Median 85 år
Intervjuer med öppna strukturerade frågor ur Pain Management inventory (PMI).
De äldre föredrog copingstrategier som distraktion, medicinering, vila
samt rörlighet.
Hög validitet (trovärdighet)
Blomkvist &
Hallberg Sverige 2002
Kvantitativ N = 94 Median 85 år
Strukturerade intervjuer med färdiga svarsalternativ.
WHYMP, PMI
Medicin, vila och distraktion var de vanligaste copingstrategierna
Lågt bevisvärde
Turner, Ersek &
Kemp 2005 USA
Kvantitativ N = 140 Median 81,7 år
Demografiska data, smärtdata, MMSE, Arthritis
Self-Efficacy Scale, RDQ, BLI, GDS, CPCI
Hög self-efficacy är associerad med lägre värden för depression samt smärtrelaterad oförmåga, samt användande av aktiva
copingstrategier som är associerad med bättre slutresultat.
Medelhögt bevisvärde
4.1 Livskvalité för äldre med kronisk smärta
Till detta kapitel redovisas 7 artiklar som beskriver livskvalité för äldre med smärta och/eller kronisk smärta.
I en studie har man undersökt livskvalitén hos de äldre äldre (över 85 år) med smärta och jämfört det med personer som inte har någon smärta. I denna studie har man mätt både hälsorelaterad livskvalité och global livskvalité. Resultatet visar att både hälsorelaterad och global livskvalité var mycket lägre hos de med smärta jämfört med dem som inte hade smärta oavsett ålder och kön. När man jämförde poängen mellan könen så upptäckte man dock att kvinnorna hade lägre poäng än männen. Vidare så visar resultaten att funktionella begränsningar, trötthet, sömnproblem och depression var mycket vanligare hos dem som hade smärta jämfört med dem som inte hade det. Dessutom visade det sig att den ekonomiska situationen var mycket viktig för att man skulle rapportera en hög livskvalitet och att bo ensam eller i ett skyddat boende var associerat med lägre livskvalitet (4).
Resultaten i ovanstående studie konfirmeras av följande studie där kom man fram till samma resultat, det vill säga att smärta var relaterat till lägre livskvalité och att gångsvårigheter, problem att röra sig, trötthet och depression var mycket vanligare hos de som hade smärta jämfört med de som inte hade det. I denna studie har man dock bara mätt hälsorelaterad livskvalité. Studien visade också att de med smärta behövde mer hjälp med sitt dagliga liv och att prevalensen för smärta och smärtintensiteten var högre, samt att livskvalitén var lägre med stigande ålder när man jämförde mellan olika åldersgrupper. Mätningarna gjordes på äldre mellan 75-105 år (10).
I en annan studie så mätte man vilket inflytande smärta har på den subjektiva hälsostatusen hos äldre människor. Hälsostatusen mättes genom att deltagarna i studien fick svara på följande fråga: Skulle du säga att din hälsa är utmärkt, mycket bra, bra, ganska bra eller dålig?
Resultatet från studien visade att de med smärta oftare svarade att de hade ganska bra alternativt dålig hälsa jämfört med dem som inte hade någon smärta. Funktionell status (det vill säga att man behöver hjälp i det dagliga livet) var något som också gav lägre hälsostatus.
Studien visade förutom att smärta har ett inflytande på den subjektiva hälsostatusen och välmåendet att den är störst hos de mest socialt missgynnade äldre (minoriteter samt de med lägst/minst utbildning) (11).
Relationen mellan smärta, depression och funktionell oförmåga mättes i en annan studie bland äldre människor. I studien så fann man en hög prevalens av depression hos dem som hade smärta jämfört med dem som inte hade det. Smärta och depression var också starkt relaterade till fysiskt förmåga, medan depression var relaterat till ADL och gånghastighet (12).
Det fanns två studier där man jämförde äldre som hade akut respektive kronisk smärta (13,14). I den ena studien fann man att äldre med uttalad kronisk smärta hade en låg livskvalité jämfört med dem som hade akut smärta. Man kunde också se att fysisk oförmåga samt psykosocial oförmåga (vilket handlar om kommunikation samt sociala interaktioner) också gav en sämre livskvalitet, samt att fysisk och psykosocial oförmåga också spelar en roll när det gäller måtten på livskvalitet. Detta betyder att kronisk smärta ger både minskad fysisk och psykosocial förmåga vilket i sin tur resulterar i låg livskvalitet (13). Den andra studien visade en hög prevalens av depressiva symptom samt ångest hos patienter med kronisk smärta jämfört med dem som hade akut smärta. Båda grupperna hade sömnproblem, men gruppen med kronisk smärta hade större problem att initiera sömn (14).
Kronisk smärta verkar också påverka aptiten visar en studie som är gjord på äldre människor mellan 75-105 år. Subjekt som rapporterade att de hade problem med aptiten hade mycket högre smärtintensitet än de som inte rapporterade några aptitproblem. Likaså verkade det som att de som rapporterade aptitproblem var mycket mer deprimerade. Deltagare i denna studie som rapporterade aptitproblem tog också mycket mer smärtmedicin än de som inte rapporterade några aptitproblem. Trots detta så fanns associationen mellan aptitproblem och smärta kvar efter det att man statistiskt kontrollerat mot depression samt medicinering (15).
Evidensgraderingen av artiklarna till detta kapitel gav fem artiklar med högt bevisvärde, tre artiklar med medelhögt bevisvärde samt en artikel med lågt bevisvärde. Evidensstyrkan för dessa artiklar blir därför Evidensstyrka 1, d.v.s. starkt vetenskapligt underlag, eftersom det finns minst två artiklar med högt bevisvärde.
4.2 Behandlingsmetoder vid kronisk smärta hos äldre samt dess effekter
Till detta kapitel redovisas 9 artiklar som berör behandlingsmetoder på äldre med kronisk smärta.
Akupunktur
Det fanns två studier gjorda när det gäller akupunktur på äldre som har kronisk ländryggssmärta. Akupunktur är något som ofta används just på kronisk ländryggssmärta (16,17). Hos äldre människor så kommer ofta kronisk ländryggssmärta från osteartros i de intervertebrala lederna och/eller osteoporos där en kompression av de vertebrala kropparna nästan alltid finns. Den ena studien gjorde en jämförelse mellan tre olika grupper där en grupp fick akupunktur på traditionella akupunkturpunkter för ländryggssmärta, en grupp fick ytlig triggerpunktsakupunktur samt en grupp som fick djup triggerpunktsakupunktur. Resultatet från studien visade att gruppen som fick djup triggerpunktsakupunktur rapporterade mindre smärta samt ökad livskvalitet. Detta visar att djup triggerpunktsakupunktur verkar vara mest effektivt för att behandla ländryggssmärta på äldre personer jämfört med ytlig triggerpunktsakupunktur samt traditionell akupunktur (16). Den andra studien jämförde vanlig triggerpunktsakupunktur och skenakupunktur, alltså en kontrollgrupp för att utröna eventuella placeboeffekter. Resultatet visade att triggerpunktsakupunktur minskade smärtan betydligt samt ökade livskvalitén jämfört med kontrollgruppen. Effekterna höll dock inte i sig särskilt länge och därför drog man den slutsatsen att triggerpunktsakupunktur i alla fall ger bra korttidseffekt (17).
Terapeutisk beröring
Det fanns en studie vars syfte var att undersöka hur terapeutisk beröring kan minska smärta och ångest hos äldre med kronisk smärta. Ångest är något som är vanligt förekommande vid kronisk smärta. Terapeutisk beröring kommer från den urgamla healingtraditionen att ”lägga på händerna”. Behandlingen går ut på att terapeuten flyttar händerna över personens energifält för att balansera energierna. En grupp fick terapeutisk beröring och två grupper var kontrollgrupper där en av grupperna fick en placebointervention. Resultatet av studien visar att terapeutisk beröring visade en signifikant reducering av smärtnivån samt även minskad ångest jämfört med de två kontrollgrupperna, vilket visar att terapeutisk beröring är en effektiv behandlingsmetod för äldre med kronisk smärta (18).
Qi-terapi
En studie har tittat på vilken effekt Qi-terapi har på äldre människor som har kronisk smärta.
Medicinsk Qigong är en traditionell komplementär intervention som används till att förebygga och bota sjukdomar, förbättra hälsan och att stärka den vitala energin. Medicinsk Qigong delas upp i två typer, inre och yttre Qi-terapi. I denna studie använde man sig av yttre Qi-terapi som är en process där praktikerna dirigerar eller avger energi med intentionen att hjälpa patienten att ta bort Qi-blockeringar och även ta bort dålig Qi från kroppen för att lindra smärta, eller för att balansera Qi-flödet inom kroppen och för att bota/lindra sjukdomar.
Förutom att mäta smärtnivån så mätte man även nivån på sinnesstämningen. Resultatet av studien visade att gruppen som hade fått Qi-terapi hade både minskad smärta samt förhöjd sinnestämning jämfört med kontrollgruppen. Vid en uppföljning två veckor efter försöket var slutfört så höll effekterna fortfarande i sig. Resultatet visar att Qi-terapi verkar vara en bra behandlingsmetod för att hjälpa äldre med kronisk smärta och associerade psykologiska mekanismer (19).
Aerobisk träning
I en studie har man studerat långtidseffekten av att springa eller annan typ av konditionsträning på muskoloskeletal smärta hos äldre män och kvinnor. Många studier har visat att äldre som utför regelbunden fysisk aktivitet är friskare och har bättre livskvalitet jämfört med dem som är inaktiva. Regelbunden fysisk aktivitet har också visat sig reducera smärta hos patienter med osteoartros i knäet och att förebygga mekanisk ländryggssmärta.
Inaktivitet är associerat med mer smärta vid skada och även med lägre bentäthet och muskeltonus. Dock är det ju så att aerobiska aktiviteter som till exempel att springa ger en ökad risk för bland annat frakturer. Studien pågick under 14 år. Deltagarna i studien delades upp i två grupper som kom från en organisation som heter Runners Association Members (492 st.) och dels en kontrollgrupp (374 st.). Deltagarna i studien delades även i
”Everrunners” (565 st.) och ”Neverrunners” (301 st) för att inkludera de som hade slutat springa. Det primära i denna studie var att mäta smärtnivån. Resultatet visar att de som motionerade rapporterade betydligt mindre smärta över tid jämfört med kontrollgruppen även om frakturer var mer vanligt hos dem som motionerade jämfört med dem som inte gjorde det (20).
Guided Imagery med progressiv muskelavslappning
Kronisk smärta och nedsatt mobilitet är kardinalsymptomen hos de som har osteoartrit.
Guided Imagery samt Progressiv muskelavslappning (eller andra avslappningstekniker) har i tidigare studier setts vara effektiv när det gäller att reducera smärta hos patienter med akut smärta efter operation eller med kronisk huvudvärk. Detta är dock första studien som har gjorts på personer som har osteoartrit. Guided Imagery är en teknik där man använder verbala suggestioner för att skapa ett flöde av tankar som fokuserar individens uppmärksamhet på tänkta visuella, auditiva, taktila eller luktsensationer. Processen att omfokusera individens uppmärksamhet på dessa tänkta sensationer ger både en psykologisk och fysiologisk respons, som till exempel avslappning. Guided Imagery kan därför minska smärta genom dessa mekanismer. Progressiv muskelavslappning är ett nödvändigt komplement till Guided Imagery för att den ger både psykologisk och fysiologisk avslappning. Det gör den genom att reducera stress och muskelkontraktion samt även minska smärtsensationerna.
Försökspersonerna delades upp i två grupper där den ena gruppen fick utföra Guided Imagery med Progressiv muskelavslappning, den andra gruppen var kontrollgrupp.
Interventionsgruppen fick ett band med sig hem samt instruktioner om att använda Guided Imagery tillsammans med Progressiv muskulär avslappning. Resultatet av denna studie visade att smärta minskade och att mobiliteten ökade jämfört med kontrollgruppen, vilket gör att denna behandlingsmetod verkar vara en bra självhjälpsteknik för personer med kronisk smärta. Ökad mobilitet är associerad med större självständighet och ökad livskvalitet (21).
PENS (Percutaneous Electrical Nerve Stimulation) och sjukgymnastik
En studie har tittat på vilken effekt PENS har tillsammans med sjukgymnastik på kronisk ländryggssmärta hos äldre. PENS är en teknik där man placerar akupunkturnålar som levererar elektriska strömmar. Med denna teknik placeras nålarna ytligt längs dermatom, myotomer och skleratomer för att aktivera perifera nerver. Elektrisk stimulation på olika frekvenser används för att frigöra endogena opioder. Försökspersonerna delades upp i två grupper. En grupp som fick PENS och sjukgymnastik och den andra gruppen som var kontrollgrupp fick fejkad PENS och sjukgymnastik. Huvudsyftet med denna studie var att se hur PENS och sjukgymnastik kan minska smärta samt den smärtrelaterade oförmågan jämfört med kontrollgruppen. Det sekundära syftet var att se om PENS och sjukgymnastik har effekt på fysisk prestation, sömn, humör och neuropsykologiska funktioner jämfört med kontrollgruppen. Resultatet visade att de personer som var med i interventionsgruppen hade betydligt minskad smärta och även minskad smärtrelaterad oförmåga jämfört med
kontrollgruppen. Dessa effekter höll även i sig vid en uppföljning tre månader efter det att studien var slutförd. Av de sekundera mätresultaten så ökade den psykosociala funktionen och på två tester när det gäller fysisk prestation (kliva upp från stol samt lyftuthållighet) jämfört med kontrollgruppen. Även dessa effekter höll i sig när vid uppföljning tre månader senare.
Denna studie visar att PENS är en lovande behandlingsmetod för äldre människor med kronisk ländryggssmärta (22).
Affektiva bilder och sjukgymnastik
I en studie har man tittat på vilken effekt som affektiva bilder kan ha för att reducera smärta samt öka livskvalitet hos äldre människor med kronisk smärta. Det var 15 deltagare över 60 år med i denna studie som hade olika underliggande medicinska problem som stroke, diabetes, högt blodtryck och muskuloskelettala problem. Försökspersonerna fick titta på affektiva bilder från en bok samtidigt som de utförde övningar tillsammans med en sjukgymnast. Det var cirka 60 bilder med i boken och bilderna innehöll t.ex. maträtter, blommor, naturscener och bilder på tidigare kända filmstjärnor. Sjukgymnastiken bestod i att göra stretching samt stå - övningar. Resultatet visade både signifikant minskad smärta samt ökad livskvalitet. Det verkade som att de äldre kände mindre smärta under sjukgymnastsessionerna när de fick titta på affektiva bilder samtidigt. Att använda affektiva bilder verkar därför vara en effektiv smärtbehandlingsmetod för äldre människor (23).
Rörelseterapi
Det fanns en studie vars syfte var att prova en speciell typ av rörelseterapi på äldre människor med kronisk smärta. Försökspersonerna delades upp i två grupper där den ena gruppen fick utföra rörelseterapi och den andra gruppen var kontrollgrupp. Rörelseterapin bestod i olika övningar enligt nedan:
- Uppvärmning: Detta gjordes sittande, de äldre fick fokusera på andningen och fick sen göra lätta övningar med alla kroppsdelar, som t.ex. att lyfta armarna och benen, rotera huvudet m.m
- Förberedelse: Stora kroppsrörelser uppmuntras som t.ex. att svänga, stampa, vridningar, gungningar. Alla medverkande uppmuntras till att bidra med en rörelse som sen kan följas och delas av alla i gruppen.
- Vila och dela med sig: Detta ger en möjlighet för deltagarna att vila samt att uppmärksamma vad som händer i kroppen, som t.ex. ökad hjärtfrekvens eller hur
deras kropp svarar på rörelserna och sedan dela med sig dessa erfarenheter till de andra om de ville.
- Utveckla temat: Det är när gruppen arbetar mer med specifika rörelser som framkom under förberedelsen. De äldre uppmuntrades till att släppa loss mer i rörelsen, ibland genom att jobba i par.
Resultatet visade att interventionsgruppen fick signifikant ökad benstyrka, reducerad smärta i benen samt bättre gående, så rörelseterapi verkar därför vara en bra metod för äldre som har dessa problem (24).
Evidensgraderingen av artiklarna till detta kapitel gav fem artiklar med hög validitet/bevisvärde, en artikel med medelhögt bevisvärde samt en artikel med lågt bevisvärde. Evidensstyrkan för dessa artiklar blir därför Evidensstyrka 1, d.v.s. starkt vetenskapligt underlag, eftersom det finns mer än två artiklar med högt bevisvärde.
4 Copingstrategier som äldre använder vid kronisk smärta
Till detta kapitel redovisas 5 artiklar som handlar om copingstrategier för äldre med kronisk smärta.
I en intervjustudie som gjorts på 7 koreanska kvinnor som har osteoartrit kom man fram till en process på fem olika stadier som människor med osteartrit kan gå igenom när de försöker hantera sin smärta:
– Lida av smärta: När kvinnorna börja lida av smärta såg de det som ett litet problem, de förnekade sin smärta och gav den inte så mycket uppmärksamhet. När de började bli medvetna om smärtan så började de istället att uttrycka smärtan för andra, men var fortfarande omedveten om vad som orsakade deras smärta. De var rädda för smärtan och undrade om det var någon farligt och oroade sig även för att förlora sin självkontroll.
– Kämpa för att bli av med smärtan: När processen fortsatte så började de söka orsaken till smärtan. De besökte en läkare och fick medicin, men då medicinen inte hjälpte så fortsatte de att söka hjälp hos andra läkare. Ingen av läkarna kunde ge den ”magiska”
behandlingen för att lindra/bota smärtan. De började tro att det inte fanns något som kunde hjälpa de och att de nu måste hjälpa sig själva. De hittade andra med liknande erfarenheter och upptäckte att de inte var ensamma med sin smärta.
– Stappla omkring med smärta: Kvinnorna stapplade omkring med smärtan och började snart förstå att det traditionella medicinska systemet hade lite att erbjuda. De började också tänka på smärtan som en del av sitt åldrande. Kvinnorna kände konstant smärta och upplevde olika begränsningar av deras funktionella förmåga. De blev frustrerade och upplevde att de sågs som bördor av andra. När de började tänka på sitt fortsatta liv så började de också söka efter andra alternativ till behandlingsmetoder.
– Sträva efter att reducera smärtan: När de hade kommit så här långt började de vända sig till mer alternativa behandlingsformer. De ville hitta en metod som inte fokuserade på att ta bort smärtan, men som reducerade smärtans intensitet. För att kontrollera smärtan så började de använda sig av metoder som akupunktur och massage. När de strävade efter att reducera smärtan tog de också medvetna val till att öka självkänslan.
De klagade inte heller på smärtan till andra människor.
– Klara av och tolerera smärtan: När kvinnorna började hitta metoder för klara av smärtan fick de en känsla av kontroll och började tolka det de upplevde som en del av
att bli äldre. De fortsatte att söka efter smärtlindringsmetoder. Kvinnorna ville ha en metod som inte var så kostsam och som var lätt att använda. De införde den utvalda metoden som de använde för tillfället i sitt dagliga liv. Även om deras primära fokus nu var på olika självhjälpsmetoder gav de inte upp hoppet om att hitta en metod som kunde eliminera smärtan (25).
I en annan studie så undersöktes de äldres olika copingstrategier för att hantera sin kroniska smärta. Man kom fram till att de verkar föredra strategier som de har kommit på själva. De föredrar också, som de flesta skulle göra, att använda strategier som är bekväma, billiga, lätta att använda och där de inte behöver göra så många beteendeförändringar (26).
Strategierna som föredrogs av de äldre är olika typer av hembehandlingar vilket kunde bestå i huskurer, massage och produkter för lokalbehandling, olika fysikaliska produkter samt informella kognitiva strategier (26).
– Huskurer: Detta kunde bestå av allt från olika dieter till att dricka whiskey. Ibland var de skeptiska över vilken effekt de hade, men de ansåg det oskadligt att prova.
– Massage och produkter för lokalbehandling: Många olika former av massage användes samt en mängd olika produkter för lokalbehandling som t.ex. smärtlindrande kräm, tigerbalsam och hästliniment. De äldre tyckte att dessa metoder gav mycket smärtlindring.
– Fysikaliska produkter: Det som användes var framför allt värme på många olika sätt, t.ex. elektriska filtar eller en varm flaska. Kyla användes nästan aldrig. En del av de äldre hade fått smärtlindring genom akupunktur och akupressur.
– När det gäller kognitiva strategier var den mest förekommande distraktion som många av de äldre i den här studien ansågs som hjälpsamt. Distraktion handlar om att t.ex. gå på olika sociala evenemang, hälsa på grannen och lyssna på musik (26).
De copingstrategier som användes minst av allt i denna studie var mediciner, sjukgymnastik samt motion. De var rädda att använda mediciner ifall de skulle bli beroende, för biverkningarna eller att de helt enkelt tyckte de var ineffektiva. Sjukgymnastik gav tillfällig lindring, men de tyckte inte att de fick några långsiktiga strategier för deras kroniska besvär.
Efter att de gått färdigt hos sjukgymnast var de återigen tvungen att använda sig av sina egna strategier. Ofta hade inte sjukgymnastiken hjälpt överhuvudtaget. De kunde också känna sig oroliga över att de skulle få en tillsägelse av sjukgymnasten ifall de inte blivit bättre sen
senaste behandlingen, som om det skulle se ut som att de inte hade gjort de övningar som de hade blivit tillsagda att göra. De var medvetna om att daglig motion som t.ex. promenader var bra mot smärtan så motionerade de ändå inte. Några av anledningarna till att de inte motionerade var att det inte ingick i deras livsstil, de var rädda att de skulle falla och att de var rädda för den personliga säkerheten (26).
I ett par andra studier som har gjorts på de äldres copingstrategier så kan man se att distraktion vara en av de vanligast använda strategierna, även om man i dessa studier ansåg att distraktion egentligen inte var särskilt hjälpsamt (27,28). Om aktiviteten skulle anses som effektiv så behövde den också vara attraktiv eller intressant (27). Andra vanliga copingstrategier som kom fram i ovanstående studier var rörlighet, vila samt att använda mediciner (27,28). Rörlighet handlar om saker som att gå ut på en promenad och hushållsarbete. Detta ansågs som nödvändigt för att inte bli för stel och var speciellt viktigt på morgonen efter att ha legat stilla en hel natt. Vila ansågs som nödvändigt för att klara det dagliga livet, även om man ansåg att vila gav lindring så kom stelheten som en sidoeffekt av detta. Mediciner användes ofta för att bli av med smärtan och ansågs effektiva, men biverkningar var dock vanliga (27). Övriga copingstrategier i dessa studier som nämndes dock inte lika vanligt använda var att kommunicera med andra, stödförband/bandage, hjälpmedel som t.ex. rullator, undvika smärtsamma aktiviteter, värme eller varma bad/dusch, massage och TENS (27,28).
En av ovannämnda studier har även tittat på vilka hinder äldre människor stöter på för att bli av med sin kroniska smärta. De äldre stöter på både fysiska och psykologiska hinder. Detta inkluderar följande:
- Kostnader för behandling: Äldre människor har oftast en begränsad ekonomi, t.ex. så kan en tub smärtlindrande kräm anses för dyr.
- Tillgänglighet: För många äldre kan det vara besvärligt att transportera sig för att få tillträde till olika behandlingar. Det anses som både kostsamt och tröttsamt.
- Relaterade besvär: De äldres relaterade besvär till sitt tillstånd hindrar de ofta från att utföra aktiviteter som t.ex. promenader, som de egentligen vet skulle lindra smärtan.
- Biverkningar från mediciner: Även om det finns effektiva mediciner som lindrar smärtan, så vill de äldre i denna studie inte ta de p.g.a. de många biverkningarna.
- Kommunikation: Många av deltagarna i studien klagade på att ingen hade tid att tala med de om deras tillstånd. De vill inte heller störa folk, speciellt inte den upptagna
doktorn. Resultatet av detta blev att deras frågor om deras tillstånd och behandling förblev obesvarade.
- Attityd till hälsoprofessioner och brist på information: Även om olika hälsoprofessioner tog sig tid att lyssna så tyckte de sig inte bli ”hörda” ändå. Det blev ofta missförstånd för att de inte förstod individens behov. De upplevde att de fick för lite information och förståelse om sitt tillstånd.
- Självständighet: Många deltagare uttryckte också en oro att förlora sin självständighet om de blev fast i det medicinska systemet. Att inte störa någon med deras problem är också kopplad till rädsla att förlora sin självständighet (26).
Många obehagliga upplevelser som de äldre har haft med olika hälsoprofessioner förstärkte deras missnöje med vanliga behandlingar. Även om deltagarna i studien ofta klagade på att de inte fick förståelse för sitt tillstånd så verkade det ändå som att många äldre ändå har realistiska förväntningar. De visste att det var ett kroniskt tillstånd och såg det som en del av att bli äldre, men de ville fortfarande ha strategier hur de skulle klara att leva med smärtan från dag till dag (26).
En studie har studerat vad self-efficacy har för betydelse när det gäller val av copingstrategier, depression samt funktionell oförmåga hos äldre människor. I denna studie så skiljer man mellan aktiva och passiva copingstrategier. Resultatet i studien ovan visar att deltagare med högre self-efficacy hade lägre poäng när det gäller både funktionell oförmåga samt depressiva symptom. Dessa fynd visar att self-efficacy därför spelar en roll när det gäller funktionell oförmåga samt depression hos äldre med kronisk smärta. Vidare visar resultaten att hög self- efficacy är associerad med mer användning av aktiva copingstrategier oavsett smärtintensitet.
Den starkaste relationen var uthållighet, det vill säga att kunna fortsätta med en uppgift trots smärtan (7).
Evidensgraderingen av artiklarna till detta kapitel gav två artiklar med högt bevisvärde, tre artiklar med medelhögt bevisvärde samt två artiklar med lågt bevisvärde. Evidensstyrkan för dessa artiklar blir därför Evidensstyrka 1, d.v.s. starkt vetenskapligt underlag, eftersom det finns två artiklar med högt bevisvärde.
6 Diskussion
6.1 Resultatdiskussion
Frågeställning 1: Hur påverkas livskvalitén för äldre med kronisk muskuloskelletal smärta?
Resultatet visar att smärta påverkar livskvalitén/hälsostatusen på ett negativt sätt, vilket inte är speciellt förvånande. Depression och sömnsvårigheter verkar vara en av de vanligaste konsekvenserna av smärta/kronisk smärta hos äldre (4,10,12,14,15). Vidare visar resultaten att smärta ger de äldre gångsvårigheter, olika funktionella begränsningar, trötthet, ångest samt dålig aptit (4,10,14,15) Smärta och depression är enligt en studie starkt relaterade till den fysiska förmågan, medan depression är relaterad till ADL och gånghastighet (12). Kronisk smärta ger även minskad fysisk och psykosocial förmåga, vilket i sin tur resulterar i låg livskvalitet (13). Andra saker som påverkar livskvalitén/hälsostatusen negativt är dålig ekonomi, att bo ensam eller i ett skyddat boende och att man behöver hjälp i det dagliga livet (4,10,11).
Det är svårt att jämföra dessa resultat med andra studier, eftersom de flesta studier som är gjorda när det gäller livskvalité och kronisk smärta är gjorda på yngre människor. Studier som har jämfört skillnader mellan äldre och yngre som har kronisk smärta visar att äldre över 60 år har bättre mental hälsa än de yngre (29,30). Förutom bättre mental hälsa så rapporterar de äldre mindre undvikande av smärta samt mindre passiv coping (30). Att de äldre har bättre mental hälsa kan bero på att äldre accepterar smärtan som en del av att bli äldre och därför inte katastrofierar smärtan lika mycket som yngre människor kan göra (29).
Frågeställning 2: Vilka behandlingsmetoder har man använt samt vilka effekter har dessa behandlingar haft för att öka livskvalitén för äldre med kronisk smärta?
Resultatet visar att det finns en rad olika behandlingsmetoder för äldre som har kronisk smärta, allt från akupunktur och aerobisk träning till mental träning som Guided Imagery med progressiv muskelavslappning samt användandet av affektiva bilder. Alla studier som är med i denna granskning har gett positiva resultat på kortare eller längre sikt (16,17,18,19,20,21,22,23,24). Det är inte alla av dessa studier som har mätt livskvalitén med
hjälp av de mätinstrument som finns, däremot har man mätt faktorer som påverkar livskvalitén som t.ex. depression, ångest och funktionell förmåga (18,19,21,22,23,24). Om man kan minska smärtan och/eller öka den funktionella förmågan så kan man även öka livskvalitén hos äldre med kronisk smärta, vilket även visas i de studier där man har gjort mätningar på livskvalitén
Multidisciplinära behandlingsprogram har visat sig vara det bästa för äldre människor med kronisk smärta enligt en amerikansk studie. Samma studie visar att tillträde till smärtkliniker dock är begränsad för äldre människor. Detta beror på att det finns få offentliga smärtkliniker, de flesta är privata och fokuserar mer på yngre människor, ibland har de till och med åldersrelaterade restriktioner (31).
Frågeställning 3: Vilka copingstrategier använder sig de äldre av vid kronisk muskoloskeletal smärta?
Resultatet visar att den vanligaste copingstrategin är distraktion, vilket handlar om att göra saker som distraherar, t.ex. att gå på sociala evenemang, hälsa på grannen, lyssna på musik osv. (26,27,28) En studie visar att förutom distraktion så är vanliga copingstrategier olika huskurer, massage och produkter för lokalbehandling, fysikaliska produkter (framför allt värme på olika sätt).
De minst använda copingstrategierna var mediciner, sjukgymnastik samt motion. Mediciner ville man inte använda på grund av en rädsla att bli beroende, biverkningarna eller för att de var ineffektiva. Sjukgymnastik gav tillfällig lindring eller hjälpte inte alls, dessutom var man rädd för att få en tillsägelse av sjukgymnasten ifall man inte blivit bättre sen senaste besöket, som om det skulle se ut som att man inte gjort de övningar man skulle göra. De tyckte inte heller att dem fick några långsiktiga strategier för att lindra deras besvär och var återigen tvungen att gå tillbaka till sina egna copingstrategier när man gått färdigt hos sjukgymnasten.
Motionera ville man inte heller göra bland annat p.g.a. en rädsla att falla (26). De andra två studierna visade att de vanligaste copingstrategierna förutom distraktion var medicinering, vila och rörlighet (27,28).
Resultatet i studierna visar olika resultat på hur de äldre hanterar sin smärta. Detta kan förmodligen bero på studiernas olika utförande. I två studier har man använt enkäter med
färdiga svarsalternativ, medan en har de äldre själva fått berätta vilka copingstrategier de använder (26,27,28). Jag anser att det bästa är att använda en kvalitativ metod som t.ex.
intervjuer där de äldre får berätta själva utan att ha några färdig svarsalternativ att gå efter.
I en av studierna beskrivs den process som man kan gå igenom när man drabbas av osteoartrit. Processen går från att man förnekar att man har smärta till ett accepterande av smärtan som en del av att bli äldre. När man inte kunde få hjälp från den vanliga sjukvården, så försökte man hitta alternativa behandlingsformer eller andra självhjälpsmetoder som kunde lindra smärtan. Man ville ha metoder som var både billiga och lätta att använda (25). Även om denna studie är gjord på koreanska kvinnor som kommer från en annan kultur så tror jag att denna process även kan gälla människor från vår kultur.
Resultatet i en studie visar att personer med hög self-efficacy har bättre funktionell förmåga samt mindre depressiva symptom. Self-efficacy är också associerad med användningen av aktiva copingstrategier vid smärta (7). Om man kan stimulera äldre med kronisk smärta att använda mer aktiva copingstrategier så kan det leda till att de får en högre self-efficacy och därmed kan hantera sin kroniska smärta på ett bättre sätt.
Resultatet visar också vilka hinder de äldre kan stöta på för att få smärtlindring. Dessa hinder kan vara allt från ekonomi, smärtrelaterad oförmåga till att de inte får någon förståelse för sina besvär från sjukvården (26). Detta resultat tycker jag är viktigt för oss som jobbar inom sjukvården att veta för att vi ska kunna tillmötesgå de äldre på bästa sätt.
6.2 Metoddiskussion
Min sökning av vetenskapliga artiklar med de tidigare nämnda sökorden resulterade i 88 träffar. Urvalet av relevanta artiklar skedde sedan utifrån studiens frågeställningar. Efter granskningen blev det kvar 21 artiklar som kunde vara med i studien.
Syftet med denna studie var från början att undersöka hur kronisk smärta påverkar livskvalitén för äldre samt granska effekten av olika behandlingsmetoder. När jag gjorde mina sökningar i databaserna så upptäckte jag att det fanns för få studier som berörde syftet. Detta kan antingen bero på att det inte finns så många studier gjorda i detta område eller att jag har använt fel sökord, alternativt sökt i fel databaser. Några av de artiklar som jag fick fram i min sökning handlade även om coping och copingstragier vid kronisk smärta hos äldre och därför la jag till ytterligare en forskningsfråga om hur äldre hanterar kronisk smärta.
Några av artiklarna jag granskade berörde egentligen inte kronisk smärta och livskvalitet utan man har endast frågat om de äldre har smärta, delvis för att få fram prevalensen av smärta bland äldre (21,22,23,26). Jag valde ändå att ta med dessa artiklar då majoriteten av de äldre i dessa artiklar hade muskuloskelletal smärta.
Mina inklusionskriterier var från början att granska studier med försökspersoner över 65 år.
Många av de studier som jag fann hade dock försökspersoner från 60 år och uppåt och därför ändrade jag detta inklusionskriterie. Det finns dock två studier där försökspersonerna är från 55 år och uppåt, men jag tog ändå med dem då den ansågs viktiga för studien. I det kapitel som handlar om copingstrategier så har jag även valt att ta med kvalitativa artiklar. Detta beror på att jag inte hade så många artiklar som berörde copingstragier för äldre, samt att jag ville få en bredare bild av det ämnet.
