Ansökan. Europeiska socialfonden stöder projekt som motverkar utanförskap och främjar kompetensutveckling. Diarienummer. Uppgifter om projektet

(1)

ESF Ansökan om stöd 20171018 ver 1.011sc

Ansökan

Europeiska socialfonden stöder projekt som motverkar utanförskap och främjar kompetensutveckling Uppgifter om projektet

Välfärd i samverkan

Namn på projektet Startdatum 2020-12-01

Mattias Bergström

Kontaktperson för projektet Slutdatum 2022-12-31

070-6851313 Telefonnummer

mattias.bergstrom@linkoping.se E-post

Mattias Bergström Behörig företrädare

0706851313 Telefonnummer

Emma Esbjörnsson Kontaktperson ekonomi

emma.esbjornsson@linkoping.se E-post

013-20 68 38 Telefonnummer

Platensgatan 5a 58220 Linköping Utdelningsadress

Platensgatan 5a 58220 Linköping Besöksadress

Organisation

Samordningsförbundet Centrala Östergötland Organisationsnamn

222000-2485 Organisationsnummer

Landstingskommunala verksamheter Organisationsform

2-50 Antal anställda

0706 85 13 13 Telefonnummer

mattias.bergstrom@linkoping.se e-post

www.samordning.org Webbplats

Platensgatan 5 a 58220 Linköping Utdelningsadress

462134-8 PLUSGIRO

Mattias Bergström Behörig företrädare för

organisationen

Arbetsställe/enhet som ansvarar för projektet 46865994 CFAR-nummer

Samordningsförbundet Centrala Östergötland Namn på arbetsställe/enhet

Platensgatan 5 a 58220 Linköping Utdelningsadress

Platensgatan 5a 58220 Linköping Besöksadress

Uppgifter om utlysningen

Fler i arbetet 2: 2020/00796 Namnet på utlysningen och

diarienumret

(2)

Programområde 2 - Ökade övergångar till arbete Programområde

2.1 Kvinnor och män som står långt från arbetsmarknaden ska komma i arbete, utbildning eller närmare arbetsmarknaden.

Specifikt mål

Projektet ska huvudsakligen bedrivas i ESF Nationell Nivå

Norra Mellansverige Småland och Öarna

Övre Norrland Östra Mellansverige Västsverige

Mellersta Norrland Stockholm Sydsverige Deltagare

450

Totalt antal deltagare i projektet Antal kvinnor 225 Antal män 225 Ålder på deltagare

25-54 55-64

15-24

Deltagare i projektet Anställda Unga (15-24 år)

Har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga Är eller har varit sjukskrivna och har behov av stöd för återgång i arbete Är utanför arbetsmarknaden (mer än 12 månader)

Långtidsarbetslösa ej anmälda på AF

Företagare Verksamma inom ideell sektor

Långtidsarbetslösa Nyanlända invandrare

Beskrivning

Beskrivning av projektets genomförande för att nå förväntade resultat och effekter Beskrivning av projektets genomförande för att nå förväntade resultat och effekter

Jämställdhets- och tillgänglighetsperspektivet samt icke diskriminering ska säkras i varje del av ansökan - En jämställdhets- och tillgänglighetsanalys ingår i projektets problemanalys

- Mål och indikatorer har jämställdhets- och tillgänglighetsperspektiv

- Aktiviteterna främjar jämställdhet och tillgänglighet i enlighet med analys, mål, och indikatorer - Projektet följer upp att jämställdhets- och tillgänglighetsmålen nås och om inte åtgärdar detta I samtliga frågor i ansökan ska perspektiven ovan beaktas.

Kom också ihåg att beakta de krav som ställs i utlysningen när du besvarar samtliga frågor i ansökan.

Bakgrund

Beskriv bakgrund till projektidén.

Svensk välfärd lyfts ofta fram som en förebild i världen. Ett renommé som vuxit sig starkt efter decennier av samhällsbyggnad där jämlikhet, trygghet och säkerhet för alla fått stå i centrum. Vår kompetens och förmåga har också utvecklats radikalt de senaste hundra åren. Majoriteten av de som söker samhällets tjänster får det som de efterfrågar på ett relativt smidigt och enkelt sätt.

Samtidigt är det ett faktum att människor ibland känner sig övergivna av det svenska samhället. Varierande över tid är det 5-15% av den arbetsföra befolkningen som av olika anledningar sorteras ut i organisatoriska mellanrum där ingen instans tycks ta ansvar och samhällets stöd uteblir eller motverkar sitt syfte. Det sistnämnda blir särskilt tydligt när specialiseringen ger

(3)

oönskade effekter om konkurrens och helhetsperspektivet går förlorat. Behovet av samordning och samverkan har på senare år blivit allt mer tydligt. Som ett svar till detta efterfrågar bland andra Mandus Frykman (nationell samordnare för en effektivare sjukskrivningsprocess) i Dagens Samhälle maj 2019 ett forum för interorganisatorisk utveckling.

Stefan Holmlid (professor Linköpings universitet (LiU)) skriver om hur det höga förändringstrycket på dagens välfärdsaktörer lett till utveckling av en rad nya innovationsmodeller, som tex Policy labs, agile governance och design driven transformation (se Holmlids idéskrift ”Transform - Designing in public sector service systems” samt McGann et al 2018). Samtidigt lyfter han saknaden av ett mer kontinuerligt och sammanhållet arbete för hur dessa initiativ samordnas och hur kunskapen/förmågan sprids och leder till hållbar förändring. Var och en av de stora aktörerna tenderar att utveckla sitt eget, vilket i slutänden lämnar användarna i en djungel av olika tjänster och kulturer som ska förstås i livets kanske mest utsatta situationer. I en allt mer digitaliserad välfärd, där insatser och beslut är beroende av datadrivna system, medför detta också stora utmaningar när det gäller att, för brukarens gagn, dela information mellan myndigheter.

Liknande erfarenheter har Christian Ståhl (biträdande professor LiU) och en av hans doktorander Lena Strindlund iakttagit i sina studier i samarbete med Samordningsförbundet Centrala Östergötland (SCÖ). Trots goda intentioner och bred samsyn bland både medarbetare, brukare och beslutsfattare kring olika tjänsters behov av utveckling fallerar flera initiativ på grund av bristande kunskap kring samverkans grundläggande utmaningar. Tack vare deras arbete har dessa insikter kunnat belysas och parterna lokalt via förbundet tagit några första steg i en ny riktning.

Lagen om finansiell samordning (2003:1210) och därigenom Samordningsförbunden skapades mot bakgrund av detta växande behov i samhället. En helt unik arena för innovation och praktisk tillämpning av gränsöverskridande samhällstjänster. En möjlighet som bland andra Eva Nilsson Lundmark (beteendevetare Krutab) och Ingvar Nilsson (nationalekonom SEE AB) menar ännu inte fullt ut nyttjats till det som den skulle kunna vara. Delvis för att medlemmarna i förbunden:

Arbetsförmedlingen Försäkringskassan kommunerna regionerna

... saknat en gemensam nod där kunskap och erfarenheter samt en rad generella stödfunktioner kunnat samlas och spridas och för att man initialt varit mer fokuserad på lokala och akut reaktiva insatser än ett proaktivt och generiskt helhetsgrepp kring vad som får samordning och samverkan att fungera och leda till genomgripande strukturella förändringar. Först på senare år syns den typen av gemensamma satsningar där föreningen Nationella Nätverket för Samordningsförbund (NNS), Nationella rådet (NR) och också enskilda förbund bidragit till att på olika sätt samla förbunden. NNS Indikatorsverksamhet, Insatskatalogen/

Välfärdsguiden, projektet MIA Vidare i Stockholm, NNS nätverk för tjänstedesign, NRs kommunikationsarbete och nu senast regeringens riktade uppdrag om Våld i nära relationer visar att förbunden kan utgöra en bred plattform för utveckling i hela landet samt genom att förändra ordinarie strukturer nå betydligt fler än tidigare projektverksamhet gjort.

Förmågan att åstadkomma övergripande och gemensam konsekvensanalys, som i sin tur kan användas till verksamhetsutvecklande aktiviteter där helheten vävs samman för individens bästa, blir avgörande. Metodik som

värdeskapande innovation, tjänstelogik och tjänstedesign behövs mer i offentlig sektor. Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) Innovationsguiden är ett bra första steg. Experio Lab och liknande aktörer har också visat hur brukare och personal kan samskapa en mer sammanhållen process i och över flera olika systemgränser. Idéer som ofta leder till mer rationella

tjänstekedjor samtidigt som värdet och upplevelsen av tjänsterna för den enskilde ökar. Det danska exemplet

Beskæftigelsesindikatorprojektet (Charlotte Lieback Hansen Vaeksthusets forskningscenter) understryker vikten av parallellitet och samspel för att åstadkomma progression. Och för att nå detta i större skala behövs förändring i hur verksamheterna tar sig an utmaningar såväl som i grundutbildning och forskning. Den kunskap som finns och genereras måste i högre grad greppa en större helhet och också kunna översättas till praktiken. Politiskt ledarskap och organisatoriska incitament för långsiktig

samverkan samt organisering för en mer agil utvecklingslogik (pärlbandsprocesser) bör komma på plats. Ett arbete som i sig kräver verktyg som möjliggör kartläggning, gemensam analys och som kan hantera föränderlighet och ett interorganisatoriskt ledarskap i systemen.

Samhället och dess medborgare behöver både specialisering för spetskompetens och samordning och samverkan för helhetssyn för att åstadkomma effektiv resursanvändning. SKR skriver redan 2011 i sin välfärdsrapport att så gott som alla aktörer och deras regleringsbrev, samt i allt högre grad aktuell lagstiftning talar om denna balansgång som ytterst avgörande för framtiden.

Genom ett tvärvetenskapligt och interaktivt center för metodutveckling och samverkansfrågor, med individens behov av samordnade insatser i fokus, vill vi skapa ett kraftfullt sammanhang där Samordningsförbundens rikstäckande nätverk och praktiska arena kopplas samman med såväl arbetsmarknadens parter och civilsamhället som forsknings- och utbildningsmiljöer för att stärka arbetet hur förbundsmedlemmarna sinsemellan och med övriga samhället kan lära av varandra och bidra till bättre resultat. Med Samordningsförbunden som arena finns goda förutsättningar att utgå ifrån ett lokalt, regionalt och nationellt perspektiv i genomförande och dialog. Allt med målsättningen att samhället nyttjar sina resurser på ett mer hållbart och effektivt sätt ur ett biopsykosocialt och ekonomiskt perspektiv.

(4)

Visionen kan nås genom ett brett samarbete mellan Samordningsförbundens parter, arbetsmarknadens parter, civilsamhället och våra lärosäten i Sverige och dess omgivande samhälle samt en rad innovativa miljöer som exempelvis ExperioLab, det statliga forskningsinstitutet RISE och Nätverket för Samverkansforskning.

Ett center där samordnings- och samverkanskunskap kan samlas och direkt översättas i praktiken skulle också ge ökad kraft till alla de som idag bidrar till forskning inom området. Berth Danermark och Runo Axelsson (professor Göteborgs universitet) skrev 2012 om behovet av en samlande kraft samt mer kunskap om samordningens och samverkans grundläggande mekanismer när de var delaktiga i att starta Nätverket för Samverkansforskning. Centret blir ett nytt steg där teori och praktik förs samman på ett värdefullt sätt och ökar chanserna att nå bättre resultat och effekter för de aktuella målgrupperna.

Statliga utredningar (Ex. ESO-studien 2012:8 Forskning och innovation – statens styrning av högskolans samverkan och nyttiggörande) har pekat på behovet av att stärka samverkan mellan lärosäten och verksamheter inom offentlig sektor - för att Sverige ska kunna leverera välfärd av högsta kvalitet behövs en tydlig länk mellan forskning och det praktiska utförandet.

Tillitsdelegationen (SOU 2018:47) pekar också på att en stor del av den forskning som bedrivs idag aldrig kommer

verksamheterna till del för verksamhetsutveckling och innovation. Det kan bero på att forskningen inte alltid upplevs relevant för verksamheterna eller att den är svår att implementera i den konkreta vardagen. Ett annat svar kan vara att naturliga

mötesplatser för dialog och utbyte saknas.

Den samlade forskningen visar att det är samma typ av hindrande som främjande faktorer som ständigt återkommer

(Danermark). Det är en slutsats som leder till antagandet om att detta inte i första hand kan vara en fråga om kunskap om hur det är. Det som saknas är en nära koppling mellan praktik och forskning, där kunskap prövas och omsätts i praktik, och blir en integrerad del i förändringsarbetet och bygger kunskap i handling. Implementeringsforskning och/eller interaktiv forskning blir därför avgörande.

Genom ett nära samarbete i centret kan dessa hinder identifieras och strategier utformas för hur de ska undanröjas. En tydlig koppling görs mellan politiska ambitioner, som testas och samskapas med de faktiska användarna, personal som ska erbjuda tjänsterna och kunskapsutveckling hos våra lärosäten. Därigenom uppnås önskade effekter för individen och ett center och dess nätverk blir del av den förändring, både på individuell och strukturell nivå, som efterfrågas över hela landet. En betydande mängd individer kan få möjligheten att vara en del av en mer inkluderande arbetsmarknad.

Ett innovation- och kunskapscenter skulle således stärka parternas förmåga att nyttja förbunden sammanlänkat med utbildning, forskning och praktik så att samordning och samverkan kan bli det tvärvetenskapliga kunskapsfält samhället såväl behöver för att klara några av samtidens och framtidens välfärdsutmaningar.

Beskriv projektets problemanalys kopplad till de regionala/nationella utmaningar som finns i utlysningen.

Trots ett väl fungerande välfärdssystem står närmare 400 000 individer i Sverige i behov av någon form av offentlig försörjning (enligt SCB:s statistik över helårsekvivalenter). En siffra som antas öka i spåren av den pandemi som pågår. Behovet av att nå de allra mest utsatta, som ofta levt utan egen försörjning i mer än 3 år, är stort. Inte minst för att minska ohälsa och lidande, men också för att bättre nyttja de gemensamma resurserna. Ojämlikhet skapar hinder för att nå FN:s mål för Agenda 2030 som talar om ökad social och ekonomisk hållbarhet som förutsättningar för stabil demokrati, fred och en ekologiskt långsiktig balans.

Svensk arbetsmarknadspolitik är komplex. Floran av aktörer och arenor för olika åtgärder är minst sagt rik medan samordningen kunde ha varit bättre. Individer med mer sammansatt behov vittnar om långa processer och otydlighet kring ansvar och mandat.

Det är ofta svårt att veta var man ska vända sig för att få stöd och vägledning.

Det finns en hel del goda exempel på insatser lokalt i samordningsförbunden och även i ESF-projekt där samordningsförbund varit involverade. Samtidigt ser vi ett stort behov av att vidareutveckla arbetssätt för att få hållbarhet i de insatser som

utvecklats. Det samma gäller strukturer för spridning av goda erfarenheter. I samtalen inför denna ansökan har förbunden och dess medlemmar påbörjat en dialog om ökat gemensamt ansvarstagande och samling av resurser för att organisera detta arbete. Några förbund har rent av kommit en bit på väg.

Socialfonden, liksom medlemmarna i Samordningsförbunden, har tydliga ambitioner att följa upp, utvärdera och att lära av de projekt som genomförs: “...att arbeta med metodutveckling på det sättet innebär nästan alltid att några projekt lyckas väl, andra inte. Därför är det viktigt att arbeta med uppföljning och utvärdering, för att kunna utröna vad som ger bra resultat och varför.

Genom att lära av alla projekt, inte bara de lyckade, kan man få värdefulla insikter…” (populärversion av

socialfondsprogrammet). För att insikterna ska få den kvalitet som eftersträvas finns anledning att i högre grad länka samman praktik och evidens. Helst genom uthålliga och konkreta utvecklingsprogram.

Den kunskapsutveckling som behövs handlar både om överföring och översättning av erfarenheter mellan olika organisationer, och generisk kunskapsutveckling tillsammans med forskare. Samhället behöver stötta och stärka de positiva exempel som redan är igång samtidigt som vi förenklar och renodlar. Det ger oss större möjlighet att påverka strukturella förändringar och ge bättre underlag till politiska beslut som utvecklar villkoren för svensk arbetsmarknad.

(5)

Mycket är också känt. Den kanske mest avgörande samhällstjänsten som var och en har rätt till är en fungerande utbildning. Vi vet att skillnaden mellan avklarad eller icke avklarad gymnasieskola är en skarp skiljelinje för hur det ska gå i framtiden för en individ (SOU 2016:77), varför tidiga och väl samordnade insatser för unga såväl som för hela familjer i utsatthet är ytterst värdefulla. Vi känner också till att män i utsatta grupper tenderar att få mer stöd än kvinnor (Arbetsförmedlingens

återrapportering) samt att personalens inställning, till huruvida den de möter kommer att kunna lyckas eller inte lyckas nå sina mål, spelar dramatisk roll för utgången (danska studien BIP, Vaeksthusets forskningscenter). Att små och medelstora företag är mer benägna att inkludera individer med funktionsvariationer och/eller utländsk härkomst jämfört med offentlig sektor finns också dokumenterat (Jessica Arvidsson, Halmstad). Något som vittnar om att samhället själv bär på en stor potential för ökad inkludering och jämlikhet i arbetslivet. Detsamma gäller flera av de insatser som idag erbjuds inom arbetsmarknadsområdet. Allt för många är utformade utan evidensbaserad metodik och drivs med en enstaka aktörs perspektiv som ledstjärna. Samordning, gemensam konsekvensanalys och helhetsansvar utifrån individens bästa får ge vika för kortsiktiga prioriteringar såsom den egna budgeten eller en enskild enhets resultatmål.

Erfarenheter från ESF-projekt och andra initiativ hos Samordningsförbunden visar att om vi vill skapa verkliga avtryck i välfärdspolitiken krävs en mer djuplodande analys samt ett långsiktigt och mer tålmodigt arbete. Vi behöver identifiera vilka faktorer som gör faktisk skillnad, evidens, för att bli trovärdiga.

Detta utforskande ska ske i nära samarbete med praktiker, förbundens processledande kanslier och forskare samt utgöra centrala funktioner för ett center av det slag som eftersträvas i denna ansökan.

Basen för kunskapsutvecklingen i centret blir då en interaktiv utforskande ansats, där studier och test bedrivs i nära dialog mellan praktiker, processledare och forskare. Problemformuleringen sker gemensamt. De insikter och den nya kunskap som studier och test genererar får värde först när den kan omvandlas i praktiken och de idéer och uppslag till forskningsfrågor som uppkommer hos brukarna och medarbetare i verksamheterna behöver å sin sida nå lärosätena för att systematiseras till faktisk kunskap.

Den interaktiva utvecklingsprocessen medför vissa förväntningar på både forskare och praktiker. Forskare förväntas engagera sig i praktiken i högre utsträckning än i ”traditionell” forskning, både genom att formulera problem och frågeställningar som har en direkt praktisk relevans, och genom att kontinuerligt återföra preliminära resultat som tolkas i dialog med praktiker.

Förväntningarna på praktiker handlar om öppenhet, både avseende att ge forskare tillgång till verksamheten och att delta i kritiska samtal. Forskarens uppgift är bland annat att kritiskt granska den praktiska verksamheten vilket innebär att det redan från början behöver finnas en förståelse för att kritiken ska ses som inspel för utvecklingsarbete. Det är praktikernas uppdrag att hantera forskarens inspel och fatta beslut baserat på dessa underlag – forskaren agerar här inte som konsult som föreslår särskilda åtgärder, utan som en deltagare i eller dialogpartner för utveckling och lärande.

Den interaktiva ansatsen öppnar också upp för olika sätt att organisera test och studier. Forskarna kan dels vara anställda på ett universitet eller högskola, men också vara forskare hos någon av medlemmarna i form av verksamhetsdoktorander, postdocs, etc. Den senare modellen medför att den interaktiva kunskapsutvecklingen mellan praktik och forskning är direkt närvarande och tydligt kopplad till praktiken samt att kunskapen tenderar att bli en kvarvarande del av verksamheten.

Principen att verksamheter byggs upp och växer i rimlig takt, gäller också studier och test. Det forskarkollektiv som samlas kring centret börjar med de forskare som redan har anknytning till något förbund eller en samverkande aktör, bland annat Linköpings universitet och Karlstads universitet (CTF) och RISE. Samtidigt bjuds forskare med interaktiv inriktning från nätverket för Samverkansforskning in att delta i forskarkollektivet, och det forskarnätverk som finns kring Experio Lab bjuds in i den mån de forskarna ser hur deras forskning kan vara ett bidrag till centret. Detsamma gäller de forskare som på olika sätt redan ingår i samarbeten med samordningsförbund runt om i landet. I uppbyggnaden och fortlevnaden av centrets forskarkollektiv kommer ett kritiskt förhållningssätt till normerande faktorer, såsom genus, makt etc. att vara viktiga att använda för att se till att inte gynna en monokultur utan bidra till en mångfald av perspektiv.

På så sätt kan praktik och forskning bidra till positiv förändring i samhället, bli en del av måluppfyllelsen för

socialfondsprogrammet och effektivisera arbetet att nå Sveriges nationella sysselsättnings- och utbildningsmål. Fler individer, oavsett ålder, kön, sexuell läggning, härkomst och/eller funktionsvariation får uppleva social delaktighet, nå egen försörjning och därigenom en ökad livskvalitet.

Vilka relevanta erfarenheter/kunskaper finns det inom området?

De cirka 80 Samordningsförbunden som omfattar alla 21 regioner och 260 av landets 290 kommuner i Sverige utgör en lokal, regional och nationell arena för medlemmarna. Genom lagstiftningen skapas en helt unik möjlighet för stat, regioner och kommuner att mötas kring frågor om praktisk tillämpning, test och studier i flera plan. Varje förbund utgår från ett lokalt sammanhang och har sedan, genom nätverk och sina medlemmar, tillgång till såväl regionala som nationella kopplingar. Lägg därtill att vi i denna ansökan strävar efter att visa värdet som ett antal förbund redan kunnat belysa i sina samarbeten med näringsliv, civilsamhället och lärosäten.

(6)

Föreningen NNS (Nationellt Nätverk för Samordningsförbund), som är samordningsförbundens medlemsorganisation, har ambitionen att vara en aktiv part i utvecklingen och skapa förankring samt spridning i hela landet. NNS utgör också plattform för en gemensam röst i det politiska arbete som pågår nationellt. Flera av de förbund som nu hjälpts åt i förarbetet har också egen erfarenhet av att äga och driva ESF-projekt. Modellen att välja ett enskilt förbund, en av medlemmarna i NNS, som

Samordningsförbundet Centrala Östergötland (SCÖ) och nyttja det som plattform för centret kommer från tidigare erfarenheter av att det är ett smidigt och snabbt sätt att gå från ord till handling. Så har NNS valt att arbeta i en rad tidigare initiativ. SCÖ har också visat väg genom flera års samarbete med LiU (Helix), uppbyggnaden av ett starkt och inkluderande kansli, genom att ha rollen som ESF-projektägare och sist men inte minst samlande kraft i utvecklingsarbetet kring Insatskatalogen/Välfärdsguiden och nu Samordningskartan.

Stefan Holmlid, professor vid LiU, har åtagit sig att leda arbetet för att vidareutveckla arbetet med test och studier och redan nu finns ett antal personer från olika lärosäten som vill bidra. I dialogen om centret har en rad olika temaområden nämnts

(tjänstedesign, metodutveckling, samordning- och samverkanskunskap, behovsanalys, mätning i allmänhet, resultat och effektutvärdering, presentation och visualisering, förändring och utvecklingsproblematik, ledarskap). De initiala och mest långsiktiga temana för utvecklingsarbetet föreslås vara ”designpraktiker” och ”välfärdsorganisering”. Planen är att över tid arbeta med fyra parallella teman, med livslängd på ungefär 4-5 år. Dessa teman identifieras med hjälp av forskarkollektivet och verksamheternas erfarenheter från centrets aktiviteter. Forsknings- och utvecklingsprojekt kan initieras av praktiker eller forskare, men problemformulering och forskningsplan bör formuleras gemensamt enligt den interaktiva ansatsen. En grundförutsättning bör vara att de test och studier som bedrivs tydligt kan kopplas till praktiken, se mer detaljer under rubrik 7.2.2

Att samordna handlar om att först se helheten och flera studier, exempelvis Susanne Porters avhandling från Lunds universitet 2019, visar att även de mest utsatta grupper kan nå snabb och långsiktigt hållbar progression om samhällets stöd är rätt utformat. Förbunden möter idag cirka 30 0000 deltagare per år enligt det gemensamma uppföljningsverktyget SUS. Den reella siffran är betydligt högre då samordningsförbunden endast möter cirka 10-15% av behoven och då medlemmarna som driver insatser genom förbunden hanterar helt andra volymer och förhoppningsvis tar med sig viss erfarenhet från de gemensamma insatserna i förbunden in i den ordinarie verksamheten. Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF)s rapporter från 2019 pekar på att det går att se skillnad mellan de kommuner där förbund funnits en tid och de som ej ingått. Med förbunden har medlemmarna kunnat samordna och samverka vilket gett de mest utsatta ett ökat och effektivare stöd. Även om samma rapporter trycker på att det är mycket svårt att uttala sig om de exakta orsakerna tycks inkluderingen på arbetsmarknaden kommit längre där det finns förbund. Samtidigt är skillnaden mellan de insatser som fungerar bäst och genomsnittet fortfarande väldigt stor. Genom centret har vi målsättningen att den spetskompetens och de arbetssätt som visar att även de mest utsatta mycket väl kan nå sina mål, ska få ökad spridning.

Vi ser hur medlemmarna i förbunden nu är redo att samla exempel på väl fungerande metoder där resultaten tredubblats på ett par år, mer än 60% av de som deltar når arbete eller studier på kortare tid än tidigare, tack vare stark samverkan mellan medlemmarna och övriga samhället. Detta ur målgrupper där över hälften varit beroende av offentlig försörjning i mer än 3 år.

Målgrupper som går helt i linje med ESF programområde 2 och där resultaten ger stora individuella och samhälleliga vinster.

Effekter som nu lett till att de aktuella kommunerna valt att gå från test med cirka hundra deltagare per år till nu över 700 deltagare i ordinarie verksamhet som anammat metodiken.

Individer skulle med andra ord remitteras från alla de fyra förbundsmedlemmarna och genom den bredd som förbunden redan står för omfatta en mångfald av behov, åldersgrupper, funktionsvariationer och tillhörighet.

Mycket tyder också på att de utmaningar som vi står inför är av generisk art vilket gör det möjligt att utforma gemensamma system och lösningar där endast mindre lokala justeringar blir nödvändiga. Här kan NNS spela en aktiv och värdefull roll för politisk förankring och spridning i hela landet.

Förbunden har också visat att man kan ta emot uppdrag av mer nationell karaktär, nu senast i regeringsuppdraget Våld i nära relationer, och med sin unika organisering nå ut brett och snabbt till hela vårt avlånga land. Nationella rådet, där

förbundsmedlemmarnas nationella organ samlas, har också rekommenderat förbunden att i högre utsträckning samarbeta med ESF då man ser att mål och syfte är de samma. Något som vi ser att allt fler förbund också gör, vilket indikerar att idén om att centret på sikt kan bli en nod för en mångfald av samordnade innovationsprocesser, där allt från myndigheter och lärosäten till näringsliv och civilsamhälle kan synkronisera sina resurser, är nåbar.

När dessa arbetssätt införs får vi också en chans att utveckla förmågan till dokumentation, uppföljning, utvärdering och analys.

(7)

Något som länge efterfrågats inom förbunden och externt, från exempelvis revisorer och ISF. Med centret får de förbund som lyckats bra inom detta område stöd att sprida sina erfarenheter till fler.

Tillvägagångssätt

Beskriv analys, planering och genomförande samt vad projektets syfte och mål i de olika faserna?

Projektet syftar till att etablera ett nationellt center för välfärd i samverkan. Vi föreslår tre pilotverksamheter för att hitta struktur, organisation, och konkreta arbetssätt, mer info i bilaga 1 och 2. Vi är också mån om att leva upp till de förväntningar som beskrivs i utlysningen och konkret bidra till att efterfrågade resultat och effekter kan realiseras. Fler exempel på verksamhet som kan hanteras av centret beskrivs i korthet efter varje avsnitt 7.2.1 – 7.2.3.

Analys och planeringsfas 1 december 2020 - 31 maj 2021

Mål och förväntade resultat/effekter konkretiseras. Vi säkerställer att alla är överens om den handlingsplan som utformats för arbetet med horisontella principer. Projektets organisation fastställs för huvudprojektet och de tre delprojekten.

Flera förbund har vana vid ESF-projekt vilket ger goda förutsättningar att integrera jämställdhetsmålen i resultatmålen. Detta befästs i denna fas, då alla måldokument och förändringsteorin förankras. Det samma gäller tids- och aktivitetsplan. Den justeras sedan kontinuerligt efterhand som projektet fortgår.

Fokus för huvudprojektet blir fortsatt förankring, organisering och iordningställande av styrande dokument och avtal. Frågor om hur förbunden är med i det konkreta arbetet och hur piloter ska genomföras diskuteras och behandlas vidare.

Fokus för pilot 1 blir att samla data samt att ta kontakt med samtliga förbund, dess medlemmar och andra aktörer som är beredda att bidra. I steg 2 realiseras ett utvecklat arbetssätt i samverkan, med utgångspunkt i de erfarenheter som gjorts i Samordningsbron (se bilaga 1), vilket bidrar till att fler når arbete. Flera förbund står redo att följa upplägget, vilket borgar för att vi snabbt kan nå operativt förändringsarbete i hela landet och konkreta resultat.

Fokus för pilot 2 blir att tillsammans med våra samarbetspartner realisera en första generation av verktyget samt konkretisera en första omgång användartest.

Fokus för pilot 3 blir att konkretisera arbetssätt för hur ungdomssatsningen ska ta form.

Som brukligt ämnar vi lämna in en avstämningsrapport inför genomförandefasen.

Genomförandefas 1 juni 2021 - 31 oktober 2022

Centrets form och arbetssätt etableras. De tre piloterna konkretiseras och genom dessa får alla inblandade exempel på hur centrets olika funktioner kan fungera och skapa värde. De olika servicefunktioner som beskrivits initialt översätts till praktiken och struktur, såväl som rutiner finslipas löpande. Nätverket av befintliga projekt och initiativ, samt praktiknära forskare, byggs ut och befästs. Genom centret identifieras nya initiativ för test och innovation, uppföljning, utvärdering och analys liksom

kunskapsspridning.

I pilot 1 genomförs test där minst 300 deltagare utifrån den uppbyggda databasens exempel, se bilaga 1. På samma sätt som förbunden hanterat regeringsuppdraget Våld i nära relationer blir NNS en nod och ett mindre antal förbund går före och testar idéerna i praktiken för att sedan kunna växla upp i större skala. Allt för att höja kapacitet och resultat för samtliga insatser hos förbunden, dess medlemmar och samarbetspartners.

Pilot 2 har målsättningen att nå ett sammansatt och operativt kluster av tjänster i det som fått namnet Välfärdsguiden, där Insatskatalogen, Min berättelse, Mina sidor och inte minst ADAPT (som utgör den AI-baserade grunden i Välfärdsguiden) kan börja interagera med varandra och därmed erbjuda en första generation av det kraftfulla verktyg som eftersträvas. Version 1 förväntas klar till hösten 2021 och sedan fortsätter användartest och utveckling.

Pilot 3 har som målsättning att nå 150 ungdomar och genom den metodik som tagits fram erbjuda en väg till arbete.

Integrerat i samtliga processer, fortgår dialogen om hur centret kan befästas och finansieras på sikt.

Avslutningsfas november och december 2022

Kontinuerlig uppföljning av resultat och effekter är inbyggt i vardagen. System för att följa individerna finns i befintliga strukturer för Samordningsförbunden. Det obligatoriska uppföljningssystemet SUS och NNS indikatorsverktyg samt den metodik som följer med tjänstedesign och användarinvolvering är redan väl inarbetade rutiner. Det halländska samarbetet med danskarnas

(8)

progressionsverktyg BIP kan också bidra.

Parterna i projektet har erfarenhet av både ESF-projekt och rapportskrivning såsom slutrapportering och ekonomisk redovisning inför avslut. Då behovet av ett sammanhållande center och nära samarbete med lärosäten och andra aktörer i samhället ses som nödvändigt över tid är inställningen från första dagen att en långsiktigt hållbar struktur ska eftersträvas. Gärna i nära samarbete med ESF. Formerna för långsiktigt och utökat samarbete mellan centrets parter och ESF blir en del av resultatet för detta projekt. Detsamma gäller piloterna. Metoder bör utformas på ett sådant sätt att utvecklingen kan fortgå under lång tid.

Syfte och mål

Syfte med detta projekt är:

att ta fram väl fungerande välfärdstjänster för att minimera den grupp individer som står utan egen försörjning.

att de samverkande parterna vet vad som gör skillnad för att nyttja möjligheten som ges i FINSAM-lagen (https://www.riksdagen.

se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-20031210-om-finansiell-samordning-av_sfs-2003-1210) och nå en samordnad och effektiv resursanvändning.

att en förbättrad kommunikativ förmåga leder till att fler kan ta del av det som fungerar och därigenom nå sina mål vilket också ger ökad trovärdighet och inverkan på samhällsutvecklingen.

att metoder och arbetssätt som utvecklas driver ett gemensamt lärande om förutsättningar och förmågor för att dessa skall spridas och bli väl fungerande i fler sammanhang.

att tillsammans ha råd med resurser som var och en inte kan tillhandahålla på egen hand och därmed nå en ökad kvalitet i det arbete som eftersträvas.

De övergripande målen är:

att grunda ett tvärvetenskapligt och interaktivt center för välfärd i samverkan med individens behov av samordnade insatser för att nå sina och samhällets mål om inkludering som fokus.

att samhället nyttjar sina resurser på ett mer hållbart och effektivt sätt ur ett biopsykosocialt och ekonomiskt perspektiv.

att projektidén i sin helhet ska leda till att ytterligare stärka medlemmarna i Samordningsförbunden och dess samarbetspartners förmåga att erbjuda tjänster som gör att fler når egen försörjning och samtidigt bidra till att målen för horisontella principer uppnås.

att hitta formerna för ett långsiktigt och utökat samarbete mellan förbunden och ESF.

Genom centret stärker medlemmarna i Samordningsförbunden möjligheterna att bidra till nödvändiga policyförändringar inom bland annat arbetsmarknadspolitiken. Dessutom ges bättre förutsättningar för mer lokalt, regionalt och nationellt samarbete, insamling och spridning av goda erfarenheter. Att översätta redan befintlig kunskap till praktisk tillämpning samt att nå ny kunskap utgör centrets kärna.

Följande delmål beskrivs:

att förbunden används som arena för myndighetsgemensam testverksamhet.

att centret står för ett utforskande arbete som förbättrar förmågan till dokumentation, uppföljning, utvärdering, utredning och analys samt kunskapsutveckling.

att centret utvecklar god förmåga till kommunikation och kunskapsspridning för utbildning, nätverksbygge, systemförändring och allmän samhällsinformation.

att centret utgör en samlande kraft och erbjuder en gemensam portfölj av service som underlättar för medlemmarna. Målen uppnås genom uthålligt och stegvis utvecklingsarbete. Principen är värdeskapande och anpassning efter de resurser som finns till förfogande.

Utöver de mål som formulerats för centret har också det två planerade piloterna sina specifika mål:

Pilot 1 Insamling, spridning och implementering av förbundens bästa exempel

att samla de bästa exemplen på metoder och rutiner som utvecklats hos Samordningsförbunden och dess samarbetspartners samt genom centret underlätta för samtliga att ta del av och lättare börja använda dem samma i den egna lokala kontexten.

att spridningen av goda exempel ska leda till att fler deltagare i alla målgrupper, från alla remittenter, får chans att ta del av de insatser som bedrivs då effektiviteten ökar.

att genomföra vägledande test av vidareutvecklade arbetssätt (såsom Samordningsförbundet centrala Östergötlands Bro- modell) och nå ytterligare minst 300 deltagare.

(9)

att de metoder som identifieras i högre grad ska påverka ordinarie strukturer och tjänster hos medlemmarna, förutom ovan nämnda insatser i Samordningsförbund, och att antalet som får ta del av dess positiva värde därmed öka från dagens 30 000 deltagare/år.

Pilot 2 Välfärdsguiden

att genom det digitala klustret av tjänster som nu utvecklas erbjuda individer som är i behov av samordnat stöd (närmare 400 000 i Sverige) samt berörd personal ett kraftfullt verktyg som underlättar progression och chanserna att nå individens och samhällets mål om ökad inkludering.

I det internationella samarbetet beskrivs visionen på följande sätt “We aim to provide guidance for people lost in the system in a useful platform with a tailored voice empowering them to change their lives” Se mer i bilaga 2

att tillsammans med nationella och internationella samarbetspartners vidareutveckla de tjänster som ingår i Välfärdsguiden och nå fler än de som dagens Insatskatalog (cirka 70 000 sidvisningar per år) och ADAPT når, var och en för sig.

att genomföra ett antal användartest, workshops, intervjuer, enkätundersökningar och andra aktiviteter under själva utvecklingsprocessen och därigenom nå dialog med ett par tusen användare.

Pilot 3 Ett Jobblyft för unga

att unga personer som under corona-krisen hamnat längre ifrån arbete och egen försörjning med rätt stöd kommer ut i arbete.

att identifiera hur stort behovet är och tidigt fånga de individer som befinner sig i riskgruppen att utveckla metoder och modell för spridning

Beskriv målgrupp, samverkanspartner och intressenter och hur projektet kommer att involvera dessa i analys- och planeringsfas och genomförandefas.

Individerna

Medlemmarna i ett samordningsförbund vill främja inkludering och åstadkomma tjänster som gör att fler får arbete. Individerna finns hos någon av de fyra medlemmarna eller i det som beskrivs som organisatoriska mellanrum. Det vill säga de som har behov av samordnat stöd för att uppnå egen försörjning men som fastnat eller hamnat i ett vakuum. Det är individer som ofta vittnar om att slussas runt i ett system där kartläggningar, stöd och kontroller saknar en röd tråd och där behovet av resurser från flera aktörer samtidigt ger låsningar och ohälsosamma glapp. Ser vi på de insatser som bedrivs genom förbund idag kan vi konstatera att fördelningen mellan AF, FK och kommunen (socialtjänst och arbetsmarknadsenheter) är relativt jämn och att merparten av de remitterade har någon form av kontakt med regionerna. Ofta är det också så att de som står allra längst från arbetsmarknaden är aktuella för insatser som initierats via samordningsförbund, unga som äldre. I några fall ser vi att individerna erbjuds insatser med en bred palett av funktioner som verkar parallellt och som bäddar för att verksamheten ska kunna individanpassa så långt som det är möjligt. Där möts också blandade målgrupper och då finns chans till positiva effekter genom att deltagarna kan inspirera och stötta varandra. Centret är ämnat för alla de som ryms inom ramen för FINSAM- lagstiftningen vilka också är de som ingår i ESF programområde 2. Organisationerna som deltar i centret har ett

kunskapsintensivt och deltagardrivet förhållningssätt i sitt utvecklingsarbete. Deltagarnas involvering sker genom pilotprojekt där själva tjänsterna utformas tillsammans.

I pilot 1 förväntas metoder för samtliga beskrivna grupper i utlysningen identifieras och erfarenheter visar att kunskapsutbyten av det slag som planeras kan ge effekt för en stor mängd individer i befintliga eller nyskapade insatser. Förbunden möter idag cirka 30 000 deltagare per år, dess medlemmar betydligt fler. Förutom de planerade testen för 300 deltagare i pilot 1 och 150 deltagare i pilot 3, blir det i traditionell mening svårt att ge ett exakt deltagarantal för projektet i sin helhet. Vi vet att insatser som Samordningsbron/Insteget i Östergötland möter cirka 150-200 individer per år (där 63% av de som slutar når arbete eller studier efter i snitt 184 dagar) vilket skulle kunna mångdubblas då flera delar av ordinarie verksamhet i närområdet och andra

branscher visat intresse att vara del i konceptet. MIA i Stockholm hanterar ett par tusen deltagare och exempel som

Malmökraften kan visa upp över 800 individer/år ur målgrupperna som fått en anställning. Med spridning av goda exempel kan kostnaderna för centret väl möta de förväntningar om effekt för individer som ett projekt brukar leverera. Strävan är att göra mer av det som fungerar hellre än att starta från noll.

I pilot 2 ser vi en bred portfölj växa fram och jämför vi med liknande tjänster, som 1177 och nationell patientöversikt, kan dagens cirka 15 000 sessioner/år i Insatskatalogen och det antal patienter som nyttjar föregångaren till ADAPT (Predictor) komma att tiofaldigats inom en snar framtid. Insatskatalogen har som exempel tredubblat sin användarstatistik från 2019 till nu och verktyget fortsätter att växa både geografiskt och i funktion. Då alla delar utvecklas för webben eftersträvas mycket hög användarvänlighet för en bred allmänhet.

(10)

I pilot 3 är målgruppen unga som blivit arbetslösa som en effekt av Corona-epidemin. Vi ser en stor risk att gruppen kommer att ha svårt att återgå till arbete efter pandemin. Utmaningar för dessa personer handlar bland annat om begränsad yrkeserfarenhet och att en del personers utbildning inte matchar arbetsmarknadens kommande behov. Vi ser också risker för ökad psykisk ohälsa som följd. Risken finns att det blir långvarigt. Vi vet av erfarenhet och från forskning att längden på frånvaron från arbete har ett direkt samband med ökad ohälsa. Detta har i sin tur en negativ påverkan på förutsättningarna att återkomma till arbete eller studier.

Samverkanspartner

Ett annat perspektiv på målgrupp är mer organisatoriskt. Personalen som verkar i de samordningsförbund och hos dess medlemmar och andra samhällsaktörer som deltar i samverkan är lika viktiga att nå. Deras gemensamma verksamhet verkar för att stärka varje aktör som i sin tur vänder sig till den primära målgruppen. Och vikten av personalens kompetens och inställning kan inte nog understrykas. Något som bekräftats av studier så som den danska BIP från Vaeksthusets forskningscenter. Ur det perspektivet blir potentialen för hur långt detta projekt kan nå i fråga om deltagarvolym stort. Som nämnts når

samordningsförbunden cirka 30 000 deltagare per år varav en övervägande majoritet är från de grupper som beskrivs inom ESF:s programområde 2. Ett exempel på hur det förändrade arbetssätt som här föreslås kan påverka volym kommer från Linköping. Där har ESF-projektet Samordningsbron, med knappt 100 platser/år nu lett till att ordinarie verksamhet som omfattar mer än 700 platser/år införlivar de utvecklade metoderna. För centrets kunskapsutvecklande aktiviteter är personal tillsammans med deltagare och övriga samhällsinstanser de centrala parterna i alla projektets faser.

I pilot 1 kommer projektet initialt vända sig till de 80 förbunden och dess deltagare för att med hjälp av metodik och systematik från lärosätena hitta tillvägagångssätt att samla, dokumentera och visualisera vad som leder till framgång. I ett andra steg planeras den samlade erfarenheten tillgängliggöras för att spridas och implementeras hos fler så att antalet individer som får nå sina mål kan bli fler. Konkreta test genomförs med den så kallade bro-modellen för Östergötland som metodik. En process som sedan kan upprepas löpande över tid tack vare att centret erbjuder resurser som hanterar just loopen av insamling och

tillgängliggörande också över tid. Något som bland andra Svenska framtidsinstitutet visat är nödvändigt då goda exempel ej sprider sig per automatik utan kräver en aktiv insats för att nå fler och anpassas till lokal kontext.

I pilot 2 finns redan en mängd prototyper framtagna som behöver testas i samråd med personal och deltagare från

förbundsmedlemmarna och redan pågående insatser i Sverige samt övriga samarbetspartners hemländer (Skottland, Island och Danmark till en början). Lägg därtill önskan om en bred dialog med andra aktörer i samhället och allmänheten. Med metodik från tjänstedesign och UX, där också rättighetsbaserat arbetssätt får vara vägledande, siktar utvecklarna på att kunna gå från prototyper till konstruktion av ett väl fungerande kluster av tjänster som tack vare sin webbaserade lösning kan användas av många. Endast Insatskatalogen, som är en liten del av den kommande Välfärdsguiden har över 5000 unika användare/år 2020.

Pilot 3 riktar sig särskilt till unga och kommer att nå minst 150 deltagare.

Individer som befinner sig i riskgruppen dvs riskerar att bli långvarigt beroende av offentlig försörjning, bör uppmärksammas tidigt. Det behövs en bred kartläggning av individens förutsättningar för att komma tillbaka till arbete. Dessa individer kommer att ha behov av insatser från samtliga förbundsmedlemmar. Härutöver finns flera externa utförare av olika tjänster och där

bildningsförbund och folkhögskolor bör ha en central roll. Genom användarinvolvering optimeras val av metodik.

En tanke om medlemskap i centret finns. Idén om avtal och en anslutningsavgift har ventileras för långsiktig hållbarhet. Frågan tas med som en del i det integrerade arbetet för att hitta implementeringslösningar, vilket hämtar inspiration från erfarenheterna med Insatskatalogen.Var och en som anslutit sig bidrar sedan frivilligt med sitt engagemang och de resurser som är möjliga utifrån kapacitet och de initiativ som tas i centrets verksamhet. Allra helst ser vi en kombination av detta och ett långsiktigt samarbete med ESF inom ramen för hela nästa programperiod för att åstadkomma reell systemförändring. På sikt skulle centret också kunna knyta samarbeten med fler aktörer i samhället, både från arbetsmarknadssektorn och civilsamhället. När det kommer till civilsamhället har dialog inletts med nätverket NYSTA för att få till samarbeten.

Intressenter

Utöver deltagare och samverkansaktörer, finns våra lärosäten. I uppstarten koordineras arbetet av LiU med Stefan Holmlid och Christian Ståhl, samt Karlstad universitet med Johan Quist. Därutöver är ExperioLabs forskargrupp med deltagare från Örebro universitet, Luleå tekniska universitet, Mittuniversitetet, Karlstad universitet, Region Gotland, Linköpings universitet, Arkitektur och Design i Oslo engagerade. Kunskapsområden som Välfärdsrätt, Statsvetenskap, Socialt arbete, Design och

Kvalitetsutveckling finns med i gruppens kompetens. Generellt bidrar universiteten genom tid, kompetens och engagemang i utforskande arbete (forskare, doktorander och studenter), handledning och dialog kring de processer som pågår. De kan också bidra genom att söka medel i sina kanaler för enskilda initiativ som i kombination med förbundens och centrets ekonomi blir en större helhet.

En tanke kring generell organisering är att ett center kan stärka lokala noder, exempelvis förbundskanslier eller lokala

ExperioLab, som i sig ger en värdefull stödstruktur och en väv av aktörer som verkar för varandra. Något som i sin tur förankrar idén om lagen om finansiell samordning ytterligare och på sikt kan leda till att målsättningen att fler inkluderas i samhället kan nås.

Via förbunden ges en långsiktig hållbarhet för fortsatt dialog där såväl politik, tjänstemän, forskare och andra aktörer kommer att mötas. Lägg därtill metodiken för användarinvolvering (test, workshops, fokusgrupper, intervjuer, enkäter, forum och

(11)

referensgrupper m.m.) vilket borgar för att deltagarna alltid får en plats och kan göra sin röst hörd. Självklart finns också de horisontella principerna invävda i den dagliga rutinen och blir vägledande för varje beslut.

Om målgrupp från programområde 2 planeras delta i projektet, beskriv hur detta ska planeras och genomföras. Hur ska anställda och ledning engageras i analys och planeringsarbetet?

Riskanalys

Analysera tänkbara risker i projektverksamheten som kan leda till att önskade resultat och effekter inte uppnås. Beskriv vad ni tänker göra om projektet inte når avsedda resultat och effekter eller inte når jämställdhet-, och tillgänglighetsmålet.

Risk Åtgärd

Om centret växer för snabbt och blir svårhanterligt Genom att ta små steg utifrån redan befintliga resurser minimeras riskerna. Verksamheten har samma mål och inriktning som förbunden och SCÖ erbjuder sig att husera det inledande arbetet. Därutöver tar LiU det initiala ansvaret att koordinera uppbyggnaden av den interaktiva

kunskapsutvecklingen i centret. Därmed kan det införlivas i redan fungerande strukturer. Skulle intresset att använda centret rinna ut i sanden blir det relativt lätt att avveckla.

Ekonomisk instabilitet Genom förbundens egen ekonomi och finansiärer såsom ESF,

ges förhoppningsvis chansen till en uppstart och fortsatt etablering av idén kring ett center. Samtidigt fortgår dialogen med staten och andra om en långsiktig modell för centrets finansiering. Ett förslag som redan ventilerats är att aktörer engageras via avtal, där erfarenheten säger oss att minst 9 månaders uppsägningstid bör tillämpas för att säkerställa en stabil ekonomi. De egna och anslutna aktörers medel kan också växlas med externa finansiärer, vilket ger centret fler

”ben att stå på” och de anslutande parterna kan se att varje investerad krona flerdubblas i samverkan.

Det finns en rad vinster att göra genom ett center då många delar på kostnaderna för att uppfylla ett gemensamt behov.

Centret har inget värde utan att dess medlemmar finner det attraktivt och värdefullt. Samtidigt är planen att centret utvecklas stegvis utifrån de resurser som står till förfogande, för att minimera risk. Dock behöver en viss basfinansiering finnas via en eller flera externa finansiärer som på sikt kompletteras genom avgifter. Genom att knyta flera olika samarbeten blir centret mindre sårbart. Önskan är dock att få till ett långt avtal med finansiärer som ser värdet i, och behovet av, att samverkansfrågorna får utvecklas över tid i uthålliga processer där vi bygger bit för bit efterhand som insikterna kring en komplex helhet fångas.

Medverkande parter ser inte resultat av sitt deltagande Då målsättningen med verksamheten är densamma som förbundens och arbetssättet innebär en öppen och transparent redovisning kan varje aktör också säkerställa att resultat och effekter uppfyller de önskade nivåer som är rimligt att förvänta sig.

Centret måste, precis som ett förbund, hela tiden utgöra en attraktiv och värdeskapande enhet. Varje del måste ske öppet och transparent så att alla inblandade kan känna sig trygga med att de har insyn och kan påverka vad som sker. Under förbundens 15-åriga historia har en god tradition av arbete i konsensus utvecklats, vilket utgör grund för att centret också ska kunna fokusera på bästa tänkbara resultat utifrån bästa tillgängliga evidens.

Att låta varje testverksamhet vara i formen av fristående projekt/insatser/studier baserade på medlemmarnas initiativ och intresse ger centret en karaktär av mångfald och mindre

(12)

sårbar ekonomi. Deltagande bygger på engagemang och avgränsade medel som är öronmärkta för just initiativtagarnas fråga. Förhoppningen är också att denna kreativa frihet och möjligheten att köra parallella spår ska förebygga likriktning och styrning. Centret är till för mångfald, samling och möjlighet till erfarenhetsutbyte.

Projekt läggs ned på grund av konflikter Målet med centret är att samla och utveckla kunskap om arbetsformer som fungerar och att stödja konsensusbaserade samverkansformer. Samverkan är dock ofta en svår process fylld av kompromisser, och det är inte alltid möjligt att nå konsensus i större sammanhang. Det är av yttersta vikt att formulera ett medlemskap som är fritt och öppet samtidigt som det skapar tydliga krav på engagemang och ansvar för det gemensamma, vilket minskar risken för att parter drar sig ur samverkan när deras mål inte prioriteras. Avtal med uppsägningstid förhindrar hastiga avbrott, men det

gemensamma ansvaret för projekten och deras relevans bör också poängteras.

Otydligt ansvar och mandat i organisationen En grundpelare i projektverksamhet är att det finns ett aktivt ägarskap och en engagerad och kompetent ledning, tillsammans med medarbetare som har inflytande och engagemang i det gemensamma arbetet. Detta behöver genomsyra både centret som helhet och dess olika projekt.

Frågan om ansvar och mandat i centrets organisationsstruktur behöver utredas ytterligare, t.ex. avseende relationen mellan ledningsråd och operativ styrgrupp och vem som kan avkrävas ansvar om behov uppstår. Vem som har ledarrollerna i de olika delarna och huruvida dessa uppdrag ska vara tidsbegränsade behöver också klargöras. Att nå klarhet i dessa frågor ingår som del i det arbetet som behöver göras inledningsvis i analys och planeringsfasen.

I enskilda forskningsprojekt har forskare som regel ansvar för att granska också projektorganisation och hur de olika delarna sköter sina uppdrag och ansvarsområden. Den interaktiva forskningsansatsen kan således vara ett användbart verktyg för att säkerställa att dessa frågor kontinuerligt granskas, och där representanter för alla nivåer i projektorganisationer behöver vara öppna för kritisk granskning. En liknande öppenhet bör finnas även i centrets organisation.

Resultat och effekter av piloterna uteblir eller försenas Då allt arbete utgår från principen om att testa i små steg (så kallade iterativa loopar) minimeras riskerna för att hela processer kör fast. Små steg och risktaganden kan lättare hanteras och därmed ökar möjligheterna att löpande

säkerställa att varje del utvecklas efter de planer och önskemål som satts upp. Att de båda piloterna innehåller utmaningar är redan känt då de bygger på processer som varit igång under längre tid. Förankringen och det tydligt uttalade behovet av att nå lösningar inom de beskrivna uppdragen talar för att uthållighet och önskan om fortsatt utveckling även efter projekttiden redan är etablerad.

Om måluppfyllelse för jämställdhet ej kan säkerställas Hos medlemmarna och i det gemensamma arbetet i samordningsförbunden finns stor erfarenhet att arbeta med dessa frågor vilket också för med sig insikter om att detta är en levande och rörlig process. De insatser som planeras har frågeställningarna om jämställdhet och tillgänglighet inbyggda i sin struktur och bär därmed hela tiden med perspektiven i varje del av vardagen. Om ett steg i processen visar sig ge särskilda utmaningar kring horisontella principer omfördelas resurser tills

(13)

frågan är hanterad efter bästa förmåga. Tack vare att

användardriven och värdeskapande metodik ligger till grund för hela centrets arbetssätt finns också en transparent och öppen dialog med samtliga inblandade som ett naturligt inslag, vilket ökar chanserna för var och en som upptäcker brister rörande de horisontella principerna att slå larm och föreslå åtgärder.

Mål

Förväntande resultat och effekter av projektet.

I utlysningen finns angivet vilka förväntade effekter projekten ska uppnå. Vilka resultat, det vill säga förändring på individ-, organisation och projektnivå krävs för att uppnå effekterna?

Följande tre stycken sammanfattar hur de medverkande i centret strategiskt och taktiskt deltar i, bidrar till och driver förändring för att nå effektmålet “Fler människor kommer i arbete, utbildning eller har närmat sig arbetsmarknaden som ett resultat av att framtagen metodik sprids nationellt och är tillgänglig och nyttjas på lokal och regional nivå. ”

För att framtagna metoder och arbetssätt skall nyttjas på andra platser än där de togs fram, bidrar centret med gemensam kunskapsutveckling och systematisk översättning mellan lokala förutsättningar, program och praktiker. På organisations- och projektnivå innebär detta ett ökat fokus på att arbeta tillsammans, i mellanrummen, och med angreppssätt som hämtar sin kunskapsintensiva praktik från medveten, värdeskapande utformning av tjänster tillsammans med användare (tjänstedesign) och utveckling av smartare och mer behovsanpassade regelverk (så kallad anticipatorisk policyutveckling). Centret utgör en arena för projekt och initiativ som utvecklar nya sätt för aktörerna att pröva metoder och arbetssätt. Allt med målet att

åstadkomma bättre resultat (ökat värde) för individen, vars deltagande och inflytande är avgörande redan i utvecklingsskedet av en tjänst. Självklart utan att göra avkall på professionernas kunnande och forskningens resultat.

Centret, som består av aktörer från många delar av landet, skapar förutsättningar att över lång tid arbeta med kunskaps- och erfarenhetsunderbyggd utveckling på flera nivåer, lokalt, regional och nationellt, och i flera skalor, mikro, meso och makro. På organisations- och projektnivå innebär detta att en aktör kan driva sin del i arbetet på lokal nivå, och samtidigt bidra genom kunskapsutvecklingsprocesser ihop med andra aktörer till t.ex. policyutveckling genom makroskalan. Inom ramen för centret skapas långsiktiga lärprocesser och översättningsprocesser som är nödvändiga för att sprida, skala, och utveckla kunskap och nå förändring på många nivåer. På individnivå kan detta också leda till att tjänster utformas mer likvärdigt över landet, att transparensen mellan personer på olika platser ökar och att rättssäkerheten kan göras starkare.

I centret ges möjlighet att ta del av, kritisera, demonstrera och utforska metodik och arbetssätt genom direkta möten på arenan och en öppen kunskapsplattform. Organisationerna ges chans till en högre grad av samverkan kring vidareutveckling av befintliga, samt framtagande av helt nya, lösningar. Formen ger incitament till öppenhet och att presentera idéer, lösningar och erfarenheter med syfte att få inspel och skapa både utforskande och lärande för förändring i sig själv och andra. För individen leder centret till att fler metoder och processer utformats väl och att lösningar kommer att finnas tillgängliga.

I pilot 1 etableras arbetssätt och infrastruktur för insamling till en databas som kommer att få långsiktigt strategiskt värde på flera sätt. Samlingen ger chans till överblick och analys liksom snabb och effektiv sökning för den som av någon anledning har behov av att se vad som pågår och hur insatser och metoder fungerar. Ett bidrag till ökad spridningseffektivitet och undvikande av upprepning. När sedan kunskapen översätts till konkret förändringsarbete i förbundens insatser eller i ordinarie strukturer ges chans till effektivare resursanvändning då fler individer når sina mål på kortare tid. Initialt förväntas uppstarten kunna bidra med själva kunskapsöversikten (den digitala tjänsten) och flera förbund planerar också påbörja konkreta test varför minst 300 individer kan komma att få direkt nytta av piloten under själva projekttiden. På sikt räknar vi med att betydligt fler kan komma att påverkas positivt av initiativet.

I pilot 2 förväntas arbetet med första generationen av Välfärdsguiden, samt vidare digitala prototyper leda till att ett starkt internationellt nätverk av utvecklande miljöer etableras och att en rad nya tjänster, som kommer att underlätta och höja kvaliteten för såväl individ som personal, testas och blir operativa. Mer träffsäkra prioriteringar och val i rehabprocessen (Siggeirsdottir et al. (2016) Determinants of outcome of vocational rehabilitation; Haraldsson et al. (2017) The Use of Predictive Models in Dynamic Treatment Planning; Haraldsson et al. (2018) Predicting Changes in Quality of Life for Patients in Vocational Rehabilitation), kortare ledtider då sökning och planering underlättas (Mina sidor och funktionen Lediga platser), ökad

användarinvolvering och tillgänglighet vilket ger bättre hälsa tack vare känslan av att känna sig sedd, hörd och stärkt

(Insatskatalogen och Min resa). Listan på olika scenarier där tillgänglig information och kunskap leder till nytta för både personal och individ kan göras lång. Då varje tjänst också är tillgänglig för en bred allmänhet och kan användas i en mångfald av miljöer

(14)

och situationer är möjligheterna näst intill oändliga. Erfarenheten från intervjuer och brev som berättar om erfarenheter från Insatskatalogens över 15 000 användare de senaste tre åren ger oss en ledtråd om att nyttan kan komma att utvecklas exponentiellt i takt med spridning och fortsatt utveckling. Inte minst för att mycket av det som användarna hittar på och själva nyttjar funktionerna till aldrig kunnat förutspås eller planeras.

Pilot 3 Ett jobblyft för unga har en proaktiv ansats dvs att tidigt fånga upp individer som riskerar att bli långtidsarbetslösa och även riskerar att få en psykisk ohälsa. Resultatet på individnivå handlar om att individer ska rustas genom utbildningsinsatser, coachande insatser samt andra stödjande insatser för att förbättra förutsättningar för återinträde på arbetsmarknaden. Resultat på individnivå är antal deltagare i aktiviteter som exempel utbildning, upprättande av samlad handlingsplan samt mätning av progression. Resultat på organisationsnivå är metodutveckling och effektiva samverkansformer samt identifiering av strukturella hinder för individens återgång till arbetslivet. Resultat på samhällsnivå är minskade transfereringskostnader samt ökad

effektivitet då insatser till individen samordnas och sker parallellt.

Hur centret möjliggör förändringar för att nå effektmålet “En ökad jämställdhet inom projektets fokusområde” sammanfattas i följande avsnitt. Genom att arbeta efter några övergripande principer; designprocess, salutogent perspektiv och agila arbetssätt, sätts individens erfarenhet och förmåga i centrum. Det kräver av organisationer och projekt att facilitera den maktförskjutning det innebär. Med det följer ett ansvar att inte förstärka strukturella normer som befäster befintlig ojämställdhet eller skapar nya situationer där dessa reproduceras. Strävan är att utforma varje process på ett sådant sätt att kontinuerligt, lyhört och flexibelt lärande genomsyrar verksamheten. Jämställdhetsintegrering och tillgänglighetsanalys ingår i det vi kallar användardriven utveckling och bidrar till att var och en kan göra sin röst hörd samtidigt som vi undviker att fastna i planering som är satt på förhand och som ska gälla alla. Arbetet med jämställdhet och inkludering beskrivs också i 10.4.

Centrets roll är att vara en stödjande struktur för det lokala arbetet. Då det finns en hög grad av komplexitet och en mängden rörliga faktorer som kan påverka utfallet är det angeläget att ha ett centra som kan bidra till struktur, analys och perspektiv på insatser som sker via samordningsförbunden. Över tid ser vi att 5-15% av den arbetsföra befolkningen står utan egen

försörjning, vilket påverkar livskvalitet, hälsa och en rad andra faktorer. Förutom mänskligt lidande leder detta till stora kostnader för samhället. Varje litet steg till förbättring är således värdefullt.

Beskriv hur projektets verksamhet och metod kommer att leda till förväntade resultat och effekter. Vilka är mottagare av projektresultat? Ange metod och tidplan

I detta avsnitt beskrivs hur centret skulle kunna komma igång med stöd av detta projekt och de resurser som redan finns hos

“mottagarna”, det vill säga individer i behov av samordnat stöd för att nå arbetsmarknaden, medlemmarna i

samordningsförbunden, samverkanspartners och intressenterna till ett kommande center, samt vad det kan leda till i resultat och effekter.

Den vägledande principen “att arbeta tillsammans och att gemensamt skapa förutsättningar för att så frön och vattna där det gror” leder till att de initiativ och den kompetens som samlas också ger agendan för centret. Genom förhållningssättet att arbeta med värdeskapande processer och att attraktivitet är den avgörande katalysatorn uppmuntras alla inblandade att ta ansvar och att vara lyhörda för varandra och de behov som finns i samhället. Verksamheten utformas på ett sådant sätt att det lockar till sig såväl förbund och dess medlemmar som forskare och andra aktörer i samhället för att kunna åstadkomma förändring.

Samtidigt är strävan att nå en stabil finansiering över lång tid för att centret ska kunna åta sig utmaningar med hög innovativ höjd och uthållighet för att få en chans att verkligen se effekter i komplexa system och tjänster. Att låta fakta, nyfikenhet och viljan till att hela tiden pröva och ompröva leda oss i arbetet blir avgörande.

Idén ämnar på sikt att stärka varje förbund i sitt eget arbete och också själva idén om samordning och samverkan generellt i samhället. Med det kommer också chansen, att i högre grad göra möjligheten med FINSAM-lagstiftningen känd hos beslutsfattare och allmänheten för att ytterligare öppna upp för dialog om framtidens välfärd i stort.

Medlemmarna och förbunden kan fortsätta att vara både fria och autonoma, samtidigt som de samlas och enas kring en rad funktioner och utvecklingsprocesser för alla de grupper som beskrivs i programområde 2. Centret förenar och ger

kunskapsspridning över större geografiska områden jämfört med idag. Drivkraften är att få till en organisering där viljan att dela med sig, samla och bygga stegvis är stark. Var och en som anslutit sig kan bidra och medverka i olika satsningar utifrån förmåga och intresse. Engagemanget kan se olika ut över tid beroende på vilka initiativ som är igång. Den fria formen är både nödvändig och bidragande till att det gemensamma blir hållbart över tid.

Så länge som alla inblandade kan göra sin röst hörd och de tjänster och aktiviteter som tas fram utformas utifrån principen om värdeskapande för alla, torde det kunna fungera som den sammanhållande kraften. Strävan är att centret utgör ett nav eller en av flera noder i ett fritt och kreativt nätverk som samlar goda och spännande idéer och som möjliggör ökad koordinering.