LÄMNING I FÖRSKOLAN ANKNYTNINGSTEORETISKA PERSPEKTIV

L ÄMNING I FÖRSKOLAN

– A NKNYTNINGSTEORETISKA PERSPEKTIV PÅ PEDAGOGERS BEMÖTANDE GENTEMOT BARNEN

Grundnivå Pedagogiskt arbete

Elin Kängström Linnéa Josefsson

<2021-FÖRSK-G41>

Program: Förskollärarutbildning

Svensk titel: Lämning i förskolan - Anknytningsteoretiska perspektiv på pedagogers bemötande gentemot barnen

Engelsk titel: Arrivals in preschool: Attachment theoretical perspectives on caregivers treatment toward the children

Utgivningsår: 2021

Författare: Elin Kängström Linnéa Josefsson Handledare: Carina Peterson

Examinator: Kristina Bartley

Nyckelord: lämning, anknytning, förskola, yngre barn

_________________________________________________________________

SAMMANFATTNING

Studien behandlar ämnet anknytning utifrån ett förskoleperspektiv med fokus på pedagogers bemötande gentemot barnen i samband med lämningen på förskolan. Det som studeras är vad i pedagogernas bemötande som kan gynna en trygg anknytningsrelation mellan pedagog och barn. Fokuset ligger på pedagogernas bemötande gentemot barnet när barnet har lämnats på förskolan och ska in i förskoleverksamheten.

Syfte

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger bemöter de yngre barnen och hur de resonerar kring sitt bemötande i samband med lämning på förskolan.

Metod

Metoden är kvalitativ och utgörs av observation där vi agerat fullständig observatör.

Sammanlagt observerades 14 lämningar där sammantaget sju pedagoger deltog.

Observationerna kompletterades med två kvalitativa intervjuer som genomförts med två förskollärare. Syftet med observationerna är att urskilja hur pedagogernas bemötande ter sig praktiskt i lämningssituationen, för att finna aspekter som kan gynna anknytningen mellan barn och pedagog. Intervjuerna har som syfte att komplettera pedagogernas praktiska bemötande med förskollärarnas syn på barns anknytning i samband med lämningen.

Resultat

I studiens resultat framkommer fyra olika bemötandesstrategier som pedagogerna tillämpar i samband med att barnet har lämnats på förskolan. Dessa strategier utgörs av att pedagogen tar emot barnet, pedagogen bidrar med närhet, pedagogen leder in barnet i en aktivitet och

pedagogen låter barnet komma in självständigt. Bemötandesstrategierna utgörs av sådant som anses gynna anknytningen mellan barn och pedagog.

INNEHÅLL

INLEDNING ... 4

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 5

Frågeställningar: ... 5

CENTRALA BEGREPP I STUDIEN ... 6

Lämning ... 6

Anknytning ... 6

BAKGRUND ... 6

Motivering till val av tidigare forskning ... 7

Pedagogers förhållningssätt ... 8

Inskolningens betydelse för anknytning ... 9

Barns anknytningsmönster vid lämning ... 9

Anknytning kopplat till barns sociala och kognitiva förmågor ... 10

TEORETISK RAM ... 11

Anknytningssystem ... 11

Trygg bas ... 11

Anknytningsmönster ... 12

Anknytningshierarki ... 13

METOD ... 14

Urval ... 15

Genomförande ... 16

Forskningsetik ... 19

Analys ... 21

Tillförlitlighet ... 22

Äkthet ... 23

RESULTAT ... 24

Pedagogen möter upp barnet ... 25

Pedagogen bidrar med närhet ... 27

Pedagogen leder in barnet i en aktivitet ... 28

Pedagogen låter barnet komma in självständigt ... 30

Sammanfattning ... 31

DISKUSSION ... 32

Resultatdiskussion ... 32

Pedagog som trygg bas ... 32

Anknytningshierarki vid lämning ... 34

Barns anknytningsmönster och pedagogers bemötande ... 35

Metoddiskussion ... 36

DIDAKTISKA KONSEKVENSER ... 38

FORTSATT FORSKNING ... 40

REFERENSER ... 41

Bilaga 1 – missivbrev ... 1

vårdnadshavare ... 2

Bilaga 2 – missivbrev till pedagoger ... 3

Bilaga 3 – intervjufrågor ... 4

4

INLEDNING

Små barn behöver någon som tröstar, lugnar och som finns där när de behöver det för att utveckla en trygg anknytning. Första tiden i barnets liv sker detta ofta till vårdnadshavarna, men hur blir det med anknytningen när barnet ska skolas in på förskolan? Detta skriver Zamore (2016) i en tidningsartikel om anknytning i förskolan. Anknytning i förskolan är ett beforskat område internationellt där forskningens fokus främst legat på hur barns anknytning påverkar deras inlärningsförmågor. Nationellt sett har forskningen inte haft samma fokus, utan den svenska forskningen utgörs mer av aspekter som anses gynna en trygg anknytning mellan barn och vårdnadshavare. Vilket forskningsfokus som råder har ingen betydelse för hur långt fram forskningen inom anknytning ligger. Istället innebär det att olika länder har olika synsätt på vilket fokus anknytningsforskningen bör utgå från. En gemensam aspekt utifrån forskningen är dock att barns anknytning påverkar deras fortsatta utveckling. Broberg, Hagström och Broberg (2012, s.108) beskriver att de anknytningsmönster som utvecklas i barndomen påverkar oss hela livet i våra relationer. Eftersom anknytningen påverkar barnets framtida relationer är det ett aktuellt ämne att undersöka.

Brandtzæg, Torsteinson och Øiestad (2016, s.26) beskriver att de yngsta barnen i förskolan har ett större behov av att etablera anknytning till de vuxna i förskolan. Utifrån ett

förskoleperspektiv är det därför intressant att fokusera på de yngre barnens

anknytningsrelationer gentemot pedagogerna. En situation som återfinns varje dag inom förskolan är lämningen. Broberg, Hagström och Broberg (2012, s.178) anser att barnets anknytningssystem behöver försättas i viloläge när barnet lämnas på förskolan, för att barnet ska kunna ägna sig åt lek och lärande. Lämningen har därför en betydande roll ur ett

anknytningsperspektiv och genom att studera lämningssituationen är syftet att undersöka hur pedagogerna bemöter barnen i samband med lämningen.

5

Barns anknytning påverkas av en mängd antal aspekter, både sådant som sker i hemmet och på förskolan. Den främsta faktorn för barns fortsatta utveckling kopplat till anknytning utgörs av den anknytningsrelation som barnet byggt upp till sina primära omsorgsgivare (Broberg, Hagström & Broberg, 2012 ss.64-65). Dessa utgörs oftast av vårdnadshavarna och inte av förskolepedagogerna. Att undersöka barns anknytningsrelationer gentemot vårdnadshavarna är komplext och undersökningens fokus ligger därför inom förskolans sfär. Att undersöka barnens anknytningsrelationer till pedagogerna är inte heller helt okomplicerat och kräver att studiens kan fortgå en längre tid. Undersökningens avgränsning sker därför till

lämningssituationen med fokus på hur pedagogerna bemöter barnen och hur deras bemötande kan ses ur ett anknytningsperspektiv. Studien avser därmed att bidra till ökad kunskap om etablering av trygga anknytningsrelationer mellan barn och pedagog i samband med barnets ankomst till förskolan.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger bemöter de yngre barnen och hur de resonerar kring sitt bemötande i samband med lämning på förskolan.

Frågeställningar:

Vad i pedagogernas bemötande anses kunna gynna en trygg anknytning mellan barn och pedagog utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv?

Vad har pedagogerna för tankar kring bemötandet av barnen utifrån ett anknytningsperspektiv?

6

CENTRALA BEGREPP I STUDIEN

Lämning

I vår studie använder vi begreppet lämning för att förklara situationen som uppstår när barnet kommer till förskolan. Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.175) beskriver att

överlämningen som sker mellan hem och förskola kan vara en jobbig övergång för små barn, eftersom barnet inte vill lämna sin nuvarande kända tillvaro. Vår tolkning av begreppet lämning sträcker sig från det att barnet anländer till förskolan tills dess att barnet kommit in i verksamheten. Studiens fokus ligger på den delen av lämningen där vårdnadshavaren gått och barnet tas emot av pedagogen.

Anknytning

Begreppet anknytning är ett brett begrepp och behöver därför smalnas av. Utifrån

avgränsningen syftar anknytning i denna studie på anknytningen mellan barn och pedagog i samband med lämningen. Broberg, Hagström och Broberg (2012, s.178) beskriver att i samband med överlämningen från vårdnadshavare till pedagog träder pedagogen in som barnets tillfälliga anknytningsperson. Det innebär att anknytningens fokus i studien ligger på hur anknytningen tar sig uttryck mellan barn och pedagog när barnet lämnas på förskolan.

BAKGRUND

Följande avsnitt inleds med en motivering kring val av tidigare forskning som tas upp i bakgrunden och den teoretiska ramen. Därefter redogörs det för pedagogers förhållningssätt ur ett anknytningsperspektiv. Sedan följer ett stycke om inskolningens betydelse för

anknytningen. Därefter tas barns anknytningsmönster vid lämningen upp. Slutligen följer ett avsnitt med fokus på anknytning kopplat till barns sociala och kognitiva förmågor.

7

Motivering till val av tidigare forskning

Den tidigare forskningen vi har valt att ta upp i bakgrunden och den teoretiska ramen har som syfte att ge en grundläggande beskrivning av anknytning utifrån olika perspektiv som berör en förskolekontext. Eftersom vårt syftet med studien är att undersöka hur pedagoger bemöter de yngre barnen och hur de resonerar kring sitt bemötande i samband med lämning på förskolan, är det centralt att ha med forskning som redogör för pedagogers bemötande. Utifrån

frågeställningarna: vad i pedagogernas bemötande anses kunna gynna en trygg anknytning mellan barn och pedagog utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv; samt vad pedagogerna har för tankar kring bemötandet av barnen utifrån ett anknytningsperspektiv, är det även centralt att lyfta forskning som redogör för barns anknytning.

I bakgrunden utgör Kinnaris avhandling en stor del eftersom hon tar upp centrala aspekter kring pedagogernas förhållningssätt gentemot barnen i anknytningssituationer. Bakgrunden innehåller också flertalet vetenskapliga artiklar där forskningen fokuserar på barns anknytning kopplat till deras utveckling. Utifrån ett anknytningsperspektiv är det därför relevant att även lyfta den typen av forskning som Cugmas, Commodari, Panfile-Murphy och Laible, Davies, Thompson, Coe, Sturge-Apple och Martin samt Wood, Emmerson och Cowan redogör för.

Hagströms avhandling utgör en liten del i i bakgrunden och teoriavsnittet eftersom hon har studerat anknytningen med fokus på pedagoger och förskolebarn. Boken av Broberg, Hagström och Broberg utgör även en liten del i bakgrunden och tas upp kort i teoriavsnittet.

Anledningen till att deras bok är med är för att de har skrivit om anknytningsteorins roll i förskolan kopplat till pedagogers agerande. Innehållet i den teoretiska ramen baseras på Bowlbys anknytningsteori och därför utgör Bowlby den främsta källan i det avsnittet.

8

Pedagogers förhållningssätt

En aspekt på barns anknytning är hur de blir bemötta av pedagogerna i olika situationer, det bemötandet kan liknas vid pedagogernas förhållningssätt. Kinnaris (2014, s.57) resultat visar att pedagogen ansvarar för att bygga upp en relation med barnet för att ge barnet positiva anknytningserfarenheter. Som ett led i att möjliggöra för pedagogerna att etablera relationer till barnen menar Kinnari (2014, s.64) att utbildning är önskvärt för att öka pedagogernas kunskap och medvetenhet om anknytning. Vidare menar Kinnari (2014, s.60) att barn ofta finner trygghet genom att ha tydliga rutiner, regler och förutsägbara aktiviteter, samt att barnets emotionella behov besvaras. Även Hagström (2010, s.167) anser att kontinuitet genom att ha samma rutiner varje morgon vid lämning är fördelaktigt samt att barnets anknytningsperson tar emot.

Kinnari (2014, s.50) anser att ett tryggt anknutet barn ofta visar att det är ledset i samband med lämningen men kan finna tröst hos pedagogen när vårdnadshavaren gått. Kinnari menar även att barnet kan få återfall och bli ledsen under dagen och vilja vara nära en viss pedagog. I Kinnaris resultat (2014, s.49) framkommer det att barnet söker emotionellt stöd hos den vuxne och vill vara nära i anknytningssituationer. Ett kännetecken för ett tryggt anknutet barn enligt Kinnari (2014, s.50) är att barnet är tillräckligt tryggt för att lämna sin trygga bas och utforska området runt omkring. Vidare beskriver Kinnari att barnet vid behov kan komma tillbaka till den trygga basen för att fylla på med trygghet. Kinnari (2014, s.62) menar att pedagogen kan gynna anknytningen gentemot barnet genom att utgöra barnets trygga bas.

Beträffande anknytningsrelationer till vuxna visar Kinnaris (2014, s.61) resultat på fördelar med färre pedagoger för att öka tryggheten hos barnen eftersom det blir mindre antal

relationer att hantera. I Kinnaris (2014, s.63) resultat beskrivs en metod där pedagogerna har haft egentid med ett barn åt gången för att bygga upp och värna om relationen till barnet.

Kinnari anser att barnet kan använda pedagogen som trygg bas i högre utsträckning om pedagogen ges möjlighet att visa att den finns där för barnet genom att ge barnet tid och närhet.

9

Inskolningens betydelse för anknytning

En central aspekt vid uppbyggnationen av barns anknytning till pedagogerna i förskolan är inskolningen. Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.149) beskriver tre syften med

inskolningen, det första är att vänja barnen vid den nya miljön på förskolan. Barnen kommer från en miljö hemma där de har spenderat sina dagar med samma personer varje dag. Första mötet med förskolan blir därför en omställning för barnet (Broberg, Hagström och Broberg, 2012 s.149). Det andra syftet med inskolningen beskriver Broberg, Hagström och Broberg är att barnet ska lära känna minst en pedagog så väl att den pedagogen kan utgöra en ersättare för vårdnadshavaren. Det tredje syftet med inskolningen är att barnet ska vänja sig vid att vara utan vårdnadshavarna och under den tiden, med hjälp av pedagogen sätta

anknytningssystemet i viloläge för att kunna leka och lära (Broberg, Hagström och Broberg, 2012 s.149).

Kinnari (2014, s.53) lyfter att det finns förskolor som tillämpat hembesök i samband med barnets inskolning på förskolan. Den pedagog som ansvarar för barnets inskolning har då besökt barnets i dess hemmiljö. Syftet med hembesöket har varit att skapa relationer mellan förskola och hem för att stärka barnets anknytning. I Kinnaris (2014, s.64) resultat

framkommer det att barnets anknytning gynnas av att pedagogerna har en god kommunikation med vårdnadshavarna. Kinnari menar att en god kommunikation bygger broar mellan hemmet och förskolan.

Barns anknytningsmönster vid lämning

Kinnari (2014, s.53) menar att separationer och återföreningar i samband med lämning och hämtning är centrala situationer för barnets anknytning. I Kinnaris (2014, s.50) resultat beskrivs ett barn med ett tryggt anknytningsmönster. Barnet är ledset när vårdnadshavaren lämnar och är fortsatt ledset från och till under dagen. När vårdnadshavaren inte finns där låter sig barnet tröstas av den pedagogen som utgör barnets trygga bas.

Kinnari (2014, s.51) beskriver även ett barn med ett undvikande anknytningsmönster. I sin beskrivning anger Kinnari att barnet inte reagerar när vårdnadshavaren lämnar och verkar inte ha något behov av att kommunicera med vårdnadshavaren eller annan vuxen. Kinnari anser att pedagoger kan ge barn med ett undvikande anknytningsmönster nya erfarenheter som kan ge barnen insikter om hur de kan reagera i anknytningssituationer.

10

Anknytning kopplat till barns sociala och kognitiva förmågor

Forskningen om anknytning i förskolan fokuserar främst på förhållandet mellan anknytning och barns sociala och kognitiva utveckling. I sammanhanget talas det om hur en trygg respektive otrygg anknytning påverkar barns utveckling. I en studie gjord av Panfile Murphy och Laible (2013, s.438) framkom det att barn som hade en trygg anknytning utvecklade en högre empatisk förmåga. Även Cugmas (2011, s.1283) forskningsresultat visar att en trygg anknytning gynnar barns sociala förmågor eftersom barn som uttrycker trygghet i

anknytningen till pedagogen har bättre samarbets- och samspelsförmåga gentemot kamrater.

Beträffande en otrygg anknytning anser Cugmas (2011, s.1283) att de barn som uttrycker otrygghet eller undvikande i anknytningen gentemot pedagogen tenderar att uppvisa mer negativa känslor i samspel med andra. Även i Kinnaris (2014, s.56) avhandling visar resultatet att barn med en otrygg anknytning har det svårare med sociala interaktioner jämfört med barn med en trygg anknytning. Kinnari menar att det är problematiskt för de barnen att relatera till andra barn och vuxna i förskolan eftersom de saknar en grundläggande anknytning. I

forskningen gjord av Davies, Thompson, Coe, Sturge-Apple och Martin (2019, s.1251) belyses ytterligare sociala faktorer kopplat till barns anknytning. Davies et al anser att barn som har en otrygg anknytning riskerar att utveckla ett utagerande beteende. Wood, Emmerson och Cowans (2004, s.249) resultat visar även att barn med en otrygg anknytning tenderar att hamna i utanförskap i högre utsträckning än barn med en trygg anknytning.

Barns kognitiva förmågor kopplat till anknytning lyfter Commodari (2012, s.128) i sitt forskningsresultat genom att visa på att barn med en trygg anknytning löper lägre risk att hamna i inlärningssvårigheter. Studien av Davies et al (2019, s.1251) framhäver också kognitiva aspekter på barns anknytning eftersom resultatet visar att barn med en otrygg anknytning har lägre koncentrationsförmåga. Det framkommer också i Kinnaris (2014, s.55) resultat att barn med en otrygg anknytning går miste om lärandesituationer eftersom de inte haft möjlighet att etablera trygga relationer med andra.

11

TEORETISK RAM

De teoretiska utgångspunkterna i studien utgår från anknytningsteorin. Upphovsmannen för anknytningsteorin är psykoanalytikern John Bowlby. Bowlby (2010, s.52) beskriver att anknytningsteorin har som syfte att förklara anknytningsbeteendet hos individer och de bestående anknytningar som utvecklas till specifika personer. I nedanstående teoridel listas fyra olika begrepp som är centrala i beskrivningen av anknytningsteorin.

Anknytningssystem

Bowlby (2010, s.148) redogör för att anknytningsteorin bygger på en hypotes om att en individs anknytningsbeteende regleras genom ett kontrollsystem som finns fysiologiskt i människan. Bowlby beskriver anknytningsbeteendet som det beteende barnet uppvisar när det söker omvårdnad av den primära anknytningspersonen. Bowlby (2010, s.50) menar att detta beteende framkommer tydligast när barnet är litet men påvisas under hela livet speciellt i nödsituationer eftersom anknytningssystemet är en skyddsfunktion. Vidare beskriver Bowlby att anknytningsbeteendet och dess system är speciellt påkopplat när barnet är rädd, utmattat eller sjukt. De söker då trygghet hos den individ som barnet upplever kan ge det.

Trygg bas

Begreppet “trygg bas” beskrevs först av Mary Ainsworth (Bowlby, 2010 s.147). Utifrån Ainsworths beskrivning liknar Bowlby samspelsmönstret mellan barn och vårdnadshavare vid utforskande utifrån en trygg bas. Det innebär att ett tryggt barn kommer att ge sig av från anknytningspersonen för att utforska på egen hand. För att sedan vända tillbaka till

anknytningspersonen vid oro eller behov av närhet (Bowlby, 2010 s.147). Bowlby (2010, ss.33-34) redogör vidare för att det kan liknas vid en befälhavare i en militärbas. Militärerna ger sig ut i krig och vet att de kan vända tillbaka till befälhavaren om de stöter på motgångar.

Befälhavaren utgör den trygga basen för militärerna vilket kan likställas med vårdnadshavaren som trygg bas för barnet (Bowlby 2010, ss.33-34).

12

Broberg, Hagström och Broberg (2012, ss.44-46) har tolkat Bowlbys liknelse vid en

militärbas som ett gummiband. Om barnet kommer för långt ifrån anknytningspersonen och blir oroligt ökar spänningen på gummibandet mellan barn och vårdnadshavare. För att släppas när barnet ser vårdnadshavaren och tryggheten återfinns. I vår studie fokuserar vi på

anknytningen mellan barn och pedagog. Hagström (2010, s.103) menar att ur ett

anknytningsperspektiv är pedagogen en ersättare för vårdnadshavarna och har som främsta uppgift att erbjuda trygghet för lek och lärande. Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.198) betonar att pedagogen blir barnets tillfälliga anknytningsperson och behöver finnas tillgänglig för barnet både känslomässigt och fysiskt för att utgöra barnets trygga bas. Eftersom även pedagogen kan vara barnets tillfälliga anknytningsperson kan det därför bli möjligt att studera förhållandet utifrån pedagogen som trygg bas.

Anknytningsmönster

Bowlby (2010, s.149) redogör för att Mary Ainsworth beskriver tre huvudmönster för barns anknytning. Det första utgörs av ett tryggt mönster som innebär att barnet litar på att

vårdnadshavaren finns där om barnet behöver beskydd. Ett tryggt anknutet barn vågar utforska världen. Bowlby (2010, s.152) beskriver även att ett tryggt barn är generellt gladare och lättare att sköta om. Samt beskrivs av förskolepersonalen som samarbetsvilliga och omtyckta av andra barn.

Vidare beskriver Bowlby (2010, s.149) det andra anknytningsmönstret som otryggt och ambivalent, då barnet inte kan lita på om vårdnadshavaren finns där när barnet behöver den.

Barn som är otryggt ambivalent anknutna har ofta separationsångest och är efterhängsna de vuxna. Det tredje mönstret redogör Bowlby för som otryggt och undvikande. Barnet räknar då med att bli bortstött av vårdnadshavaren när det söker tröst. Dessa barn håller sig ofta på sin kant och vill gärna bestämma över andra barn (Bowlby, 2010 s.152). Bowlby (2010, s.152) menar att förskolepersonalen ofta beskriver att barn med någon form av otryggt

anknytningsmönster ofta söker de vuxnas uppmärksamhet på ett omotiverat sätt.

13

Bowlby (2010, s.150) redogör även för att ett fjärde mönster framkommit i Ainsworth studier, när inte något av de tre nämnda passar in. Det fjärde mönstret innebär att barnet uppvisar ett desorganiserat beteende. Dessa barn kan verka oroliga och uppvisa oberäkneliga beteenden som grundar sig i att anknytningen till vårdnadshavaren har blivit gravt störd (Bowlby, 2010 s.150). I förskolan kan dessa mönster bli synliga eftersom Bowlby (2010, s.152) beskriver att barn gärna överför sitt anknytningsmönster till andra relationer som exempelvis till en lärare.

Bowlby menar också att barns anknytningsmönster är föränderliga under de tre första levnadsåren.

Anknytningshierarki

Bowlby (2010, s.52) redogör för att nästintill varje barn föredrar en specifik person när det söker trygghet, oftast är den personen modern. Oavsett om det är modern eller en annan vårdnadshavare som utgör barnets primära anknytningsperson är det den personen som barnet söker trygghet hos i första hand. Om barnets primära anknytningsperson inte finns tillgänglig kan barnet söka trygghet hos någon annan som barnet känner väl (Bowlby, 2010 s.52).

Bowlby förklarar att barnet har en tydlig hierarki att utgå från när det söker trygghet. Det innebär att barnet i yttersta nödfall kan söka tröst av en främling även om den befinner sig längst ned i barnets hierarki. Bowlby menar att barnet kan rikta ett anknytningsbeteende mot personer som det inte har en anknytningsrelation till genom att utgå från sin inre

anknytningshierarki. Att barn uppvisar ett beteende som tyder på att barnets anknytningsrelationer är hierarkiskt ordnade är ett tecken på att barnet har ett sunt anknytningsbeteende enligt Bowlby (2010, s.52).

Anknytningshierarkin är central när barnet lämnas på förskolan eftersom barnet oftast överlämnas från sin primära anknytningsperson till en pedagog. I samband med lämningen, som är denna studies utgångspunkt, kan barnets tillämpning av anknytningshierarkin bli synlig. Eftersom det blir möjligt att observera hur barnet agerar gentemot pedagogen när vårdnadshavaren lämnat.

14

METOD

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger bemöter de yngre barnen och hur de resonerar kring sitt bemötande i samband med lämning på förskolan.

Bryman (2008, s.341) beskriver att kvalitativa studiers kunskapsteoretiska ståndpunkt är att skapa en förståelse av den sociala verkligheten. Eftersom studiens fokus är att studera det sociala förhållandet som uppstår när pedagogen bemöter barnet är studien kvalitativ.

Den huvudsakliga undersökningsmetoden som används är observation. Valet att använda observation som metod togs för att observation möjliggör för observatören att se direkt vad som sker. Bryman (2008, s.379) redogör för att ett huvudsakligt syfte med observation är att beskriva vad människor säger och gör. Utifrån syftet vill vi undersöka hur pedagogens spontana agerande ser ut, samt hur pedagogen bemöter barnet i den aktuella stunden. Den tillhörande frågeställningen till observationerna fokuserar på vad som gynnar en trygg anknytning mellan pedagog och barn utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Genom att observera vad i pedagogernas bemötande som kännetecknas av en trygg anknytning kan frågeställningen besvaras. I detta fall ska lämningssituationen fångas direkt utan att vara uppstyrd i förväg och därför är observation en lämplig metod. Eftersom lämningssituationen utgör observationerna blir det en tydlig avgränsning för vad som ska observeras.

Observationen påbörjas när barnet har lämnats och avslutas när barnet har kommit in i verksamheten. Rubinstein Reich och Wesén (1989, s.12) redogör för att observationer bör ha en fokuspunkt eftersom det annars blir mycket att observera. Utifrån den vetskapen

genomförs observationerna med fokus på pedagogernas bemötande ur ett

anknytningsperspektiv. Observationerna blir därmed tagna direkt ur stunden men sedda utifrån ett tydligt perspektiv för att synliggöra syftet.

15

Utifrån syftet vill vi även undersöka hur pedagogerna resonerar kring sitt bemötande i samband med lämningen därför kompletteras observationerna med intervju. Syftet med intervjuerna är att få pedagogernas syn på hur de upplever sitt arbete med barns

anknytningsbehov vid lämning, genom att utgå från frågeställningen kring vad pedagogerna har för tankar om sitt bemötande utifrån ett anknytningsperspektiv. Genom att intervjua synliggörs pedagogernas egna tankar kring deras bemötande. Studiens intervjuer är kvalitativa med fokus på deltagarnas subjektiva upplevelser. Bryman (2008, 413) redogör för att intresset i kvalitativa intervjuer är att synliggöra den intervjuades ståndpunkter. Det är pedagogernas enskilda upplevelser kring bemötandet utifrån barns anknytningsbehov som ska utgöra fokus i intervjuerna.

Urval

Studiens underlag för observationerna baseras på två yngrebarns-avdelningar med åldern ett till tre år. Valet att fokusera på de yngre barnen i åldern ett till tre år grundas på att de yngsta barnen i förskolan har ett extra stort behov av att knyta an till de vuxna på förskolan för att finna trygghet (Brandtzæg, Torsteinson & Øiestad, 2016 s.73). Eftersom ett medvetet val gjorts kring åldern på barnen ses det som ett målstyrt urval. Bryman (2008, s.394) redogör för att målstyrda urval är en form av teoretiskt urval där syftet är att finna material som kan ingå i en bestämd teori. Urvalet baseras på att de som deltar i studien ska kunna uppfylla syftet med forskningen (Bryman, 2008 s.394). Syftet blir möjligt att uppfylla genom att observera när de yngsta barnen lämnas på förskolan eftersom deras anknytningsbehov är stort. Under

observationerna har fokus legat på pedagogernas bemötande gentemot barnen. Sammanlagt har sju pedagoger observerats vid olika lämningar, dessa var både förskollärare och

barnskötare. Valet av de specifika förskolorna grundar sig i ett bekvämlighetsurval. Eftersom de två förskolorna var sådana vi kände till sedan tidigare var det lämpligt att kontakta dessa.

De sju pedagogerna som observerades valdes inte ut på något specifikt sätt utan det föll sig naturligt att observera de pedagoger som tog emot barnen när vi var på plats och observerade.

Bryman (2008, s.194) beskriver att bekvämlighetsurval grundar sig på det tillgängliga materialet för forskaren.

16

Utöver observation har två intervjuer genomförts, en från respektive förskola. De intervjuade var en förskollärare från arbetslaget på den aktuella avdelningen. Gällande urval i kvalitativa intervjuer är det vanligt att välja ut personer till intervjuerna som anses kunna ge relevanta svar på frågorna (Bryman, 2008 s.434). Genom att intervjua förskollärare från arbetslagen har de både deltagit i observationerna och gett sin teoretiska syn på anknytning vid lämning.

Urvalet här kan ses som ett målstyrt urval av strategiskt slag där målet är att få svar på forskningsfrågorna med hjälp av urvalet (Bryman, 2008 s.434). Eftersom förskollärarna har en teoretisk kunskap om anknytning och även arbetar inom förskolan och tar emot barn varje dag är de lämpliga kandidater att intervjua. De två förskollärarna som intervjuades valdes ut genom att vi frågade samtliga förskollärare på de två avdelningarna om de ville medverka i intervjun. De två som sa ja intervjuades.

Genomförande

Arbetet fördelades genom att vi tog ansvar för varsin förskola där vi genomförde varsin intervju samt observationer. Observationerna ägde rum i samband med att barnen lämnades på förskolan på morgonen. Stunderna på morgonen när observationerna ägde rum var mellan klockan 06.30 och 10.00. Under den tiden var det aktiv observation vid lämningarna som varade mellan fem till femton minuter. Observationerna ägde rum under en veckas tid och sammanlagt observerades 14 lämningar fördelat på de två förskolorna. Vid lämningarna var det sammanlagt sju pedagoger från de två förskolorna som observerades. En enskild pedagog kan ha observerats flera gånger eftersom vi observerade de pedagogerna som tog emot barnen under de lämningarna som utgör underlag för studien. Det kan också vara så att en pedagog enbart medverkat i en lämning och därmed en observation. Sammantaget är det sju pedagoger som har medverkat i minst en lämning var och samtliga av dessa har givit sitt samtycke för observation.

17

Under observationerna intog vi rollen som fullständig observatör. Bryman (2008, s.389) redogör för att Golds begrepp fullständig observatör innebär att observatören inte samspelar med personerna i omgivningen eller påverkar den miljön som observeras. Anledningen till att vi valde att agera fullständig observatör var för att påverka situationerna i så liten utsträckning som möjligt, då det aldrig går att säkerställa att ingen påverkan sker. Eftersom det är

pedagogernas bemötande gentemot barnen som är i fokus är det fördelaktigt om barnen inte märker av oss som observatörer särskilt mycket. Barnens reaktion vid lämningen kan förändras om de ser en främmande människa vilket i sin tur kan påverka pedagogens

agerande. Under observationerna satt vi därför på avstånd från situationen som observerades.

Utgångspunkten i observationerna var att urskilja hur pedagogerna agerade vid lämningen.

Tekniken som tillämpades var löpande protokoll. Rubinstein Reich och Wesén (1986, ss.15- 16) beskriver att löpande protokoll innebär att observatören skriver ned vad som händer på ett objektivt sätt. Vi antecknade därmed vad som skedde under de lämningarna som observerades utan att lägga in egna värderingar. Rubinstein Reich och Wesén (1986, ss.15-16) redogör för att löpande protokoll kan användas för att observera en enskild situation där observatören detaljerat antecknar allt som sker, för att efteråt kunna lägga in värderingar. Det innebär att vi hade ett objektivt synsätt under observationerna för att efteråt analysera det utifrån ett

anknytningsperspektiv.

Utöver observationerna genomfördes två intervjuer med förskollärare. Intervjuernas syfte var att få reda på hur förskollärarna såg på avdelningens arbete med anknytning i

lämningssituationen. Løkken och Søbstad (1995, ss.94-95) beskriver att intervjun fångar personens tankar och känslor vilket inte är möjligt vid observation. Intervju gör det även möjligt att reflektera över det som hänt tidigare och kan därför vara ett bra komplement till observation, där man endast ser det som händer i stunden (Løkken och Søbstad, 1995 ss.94- 95). Eftersom att intervju är ett gott komplement till observation valde vi att använda oss av det för att få en djupare inblick. Intervjuerna ägde rum på förskolan efter att vi hade

observerat under en utav de dagarna som vi var på förskolan. Den utgjordes av personlig intervju där vi satt mittemot den som intervjuades. Løkken och Søbstad (1995 s.96) beskriver att personlig intervju är vanligt förekommande i forskningssammanhang. Intervjun tog cirka 20 minuter och genomfördes genom att vi ställde frågorna och den intervjuade svarade och utifrån svaret följde vi eventuellt upp med följdfrågor.

18

Ingen ljud- eller videoupptagning skedde under intervjuerna och vi förde anteckningar fortlöpande under intervjun. Anteckningarna skrevs utifrån vad den intervjuade svarade och om det framkom något som vi upplevde som centralt bad vi den intervjuade att upprepa vad den sa för att hinna anteckna ordagrant. Dessa ordagranna anteckningar har utgjort underlag för våra intervjucitat i resultatet. Nackdelar med att föra anteckningar kan vara att man inte hinner uppfatta det som sägs. Løkken och Søbstad (1995 s.108) redogör för att det krävs stort fokus om intervjun endast ska antecknas. Fördelar som vi däremot ser är att man kan be den intervjuade att upprepa och pausa för att anteckna. Samt att det ofta blir mer avslappnat för den intervjuade om intervjun inte spelas in. Løkken och Søbstad (1995 s.107) beskriver att den som intervjuas kan störas om intervjun spelas in eftersom hen inte kan slappna av.

Intervjufrågorna formulerades i förväg och faller under kategorin semistrukturerad intervju (se bilaga 3). Bryman (2008, s.415) beskriver att en semistrukturerad intervju utgår från ett antal ursprungsfrågor som fungerar som utgångspunkt, men den intervjuade har möjlighet att utforma svaren fritt. I vår studie lämpade det sig med semistrukturerad intervju eftersom vi ville ha svar på specifika frågor men var ute efter den intervjuades subjektiva upplevelser för att komplettera observationerna. Løkken och Søbstad (1995, s.99) redogör för att ett

frågeformulär innebär att frågorna har formulerats i förväg för att säkerställa att specifika frågor berörs. För att ha ett konkret material att utgå från och säkerställa att frågorna kunde besvaras valde vi att formulera frågorna innan undersökningens start.

19

Forskningsetik

De fyra forskningsetiska principerna ligger till grund för denna studie. Pedagogerna på förskolorna har blivit informerade om de forskningsetiska aspekterna som råder genom ett missivbrev (se bilaga 2). Även vårdnadshavarna har blivit informerade om de

forskningsetiska aspekterna genom ett missivbrev (se bilaga 1). Den första principen är sekretess. Det innebär att alla allmänna handlingar är offentliga och måste lämnas ut på begäran, endast om uppgifterna faller under offentlighets- och sekretesslagen kan de sekretessbeläggas (Vetenskapsrådet, 2017 s.40). Den andra principen är tystnadsplikt (Vetenskapsrådet, 2017 s.40). Vilket innebär att vi som genomför studien inte får lov att sprida information som framkommer i samband med undersökningen. Beträffande sekretess och tystnadsplikt beskrivs det i missivbrevet att uppgifterna som framkommer enbart används för studiens syfte och inga obehöriga kommer att ta del av uppgifterna. Den tredje principen är anonymitet som innebär att det inte ska gå att koppla en uppgift till en bestämd individ (Vetenskapsrådet, 2017 s.40). Den fjärde principen är integritet som innebär att de enskildas privatliv inte ska gå att röjas (Vetenskapsrådet, 2017 s.40). Beträffande anonymitet och integritet beskrivs det i missivbrevet att alla uppgifter är konfidentiella och att fiktiva namn kommer att användas för att skydda allas identiteter.

Andra etiska aspekter som vi tagit i beaktning är att informera om att undersökningen är frivillig och går att avbryta närsomhelst, detta framkommer i missivbrevet. Eftersom observationerna sker på en förskola har pedagogerna givit sitt muntliga medgivande genom att tacka ja till att undersökningen genomförs på deras förskola. Även om observationernas fokus är på pedagogernas agerande observeras även barnen till viss del och därför har

medgivandeblanketter lämnats ut till vårdnadshavare att signera för sina barn (se bilaga 1). De vårdnadshavare som ej har givit medgivande åt sina barn har inte utgjort underlag för studien, alltså de barnen har inte observerats.

20

I missivbrevet till vårdnadshavarna (se bilaga 1) markerade vi tydligt att vårdnadshavarna inte kommer att observeras och därmed krävs inget medgivande från dem. Vi upplevde att det var viktigt att informera vårdnadshavarna om att de inte skulle observeras men också varför vi skulle vara där. Därför fick vårdnadshavarna kännedom om vad vi skulle observera så att det inte skulle uppstå några oklarheter kring varför vi befann oss i verksamheten. Lämningen kan vara en privat och känslofylld situation för vissa vårdnadshavare och av den anledningen ville vi förtydliga att observationerna inte skulle ske under tiden vårdnadshavarna var där. Vi markerade därför att observationernas fokus ligger på pedagogernas bemötande gentemot barnet när det har lämnats och ska slussas in i verksamheten. Beträffande barnen så kan de inte alltid uttrycka verbalt att de inte vill delta i studien. Därför har vi varit observanta på om något barn har gett uttryck för att inte vilja bli observerat. Sådana uttryck kan exempelvis vara att barnen inte vill komma in på förskolan efter att de sett oss, eller att barnen verkar vara obekväma genom att hela tiden titta åt vårt håll. I sådana fall har vi avbrutit observationen för tillfället och ägnat uppmärksamheten åt något annat.

Under intervjuerna valde vi att enbart föra anteckningar och inte uppta någon form av film- eller ljudinspelning. Detta för att inte pedagogerna som blev intervjuade skulle känna press av att de spelades in. Istället informerade vi om att vi kommer att föra anteckningar kring det de säger och frågade om detta var okej med dem. Inga personuppgifter som exempelvis namn eller kön upptogs i samband med intervjuerna.

21

Analys

I sammanställningen av resultatet började vi att bearbeta observationerna. Först la vi in alla observationsanteckningar i ett gemensamt dokument för att båda skulle kunna läsa samtliga observationer. Sedan var det första steget i bearbetningen att koda innehållet i samtliga observationer. Det gjordes genom att vi färgkodade de likheter som framkom i

observationerna, likheterna kan ses som centrala aspekter. Bryman (2008, s.514) beskriver att kodning är en process där man sätter namn på sådant som kan utgöra en teoretisk vikt i ens studie. När en central aspekt var synlig i en observation markerades det med en färg. Det resulterade i att det uppkom fyra olika färger som stod för varsin central aspekt. De centrala aspekterna gjorde vi därefter om till olika bemötandestrategier som pedagogerna tillämpade vid lämningen. De bemötandestrategier som framkom var; pedagogen möter upp barnet, pedagogen bidrar med närhet, pedagogen leder in barnet i en aktivitet och pedagogen låter barnet komma in självständigt. Slutligen gick det att utläsa vilka bemötandestrategier som förekom i de specifika observationerna eftersom varje strategi var markerat med en färg.

Utifrån de färgmärkta bemötandestrategierna kategoriserades gemensamma nämnare för varje strategi. Med gemensamma nämnare menas vad som kännetecknade de olika strategierna genom att urskilja hur pedagogernas bemötande tedde sig i praktiken. I vårt resultat valde vi att ta med de observationsutdrag där vi upplevde att pedagogernas bemötande synliggjorde bemötandestrategierna på ett tydligt sätt.

Likt observationsanteckningarna så förde vi in båda intervjuanteckningarna i ett gemensamt dokument för att kunna ta del av den andres svar. När intervjuerna sedan sammanställdes började vi med att stryka under det centrala i samtliga intervjusvar. Därefter sökte vi

gemensamma nämnare i det understrukna för att finna likheter i det som förskollärarna ansåg som betydelsefullt i lämningssituationen. Bryman (2008, s.514) redogör för att öppen kodning kan innebära att man kategoriserar data för att finna begrepp som därefter grupperas till kategorier. Utifrån de likheter som återfanns i intervjuerna placerades de sedan in i de

bemötandesstrategier som framkom i observationerna. De intervjucitat som vi sedan valde att ta med i vårt resultat var de citat som vi ansåg beskrev temat inom bemötandestrategierna på ett lämpligt sätt.

22

Tillförlitlighet

Tillförlitligheten inom kvalitativ forskning består av fyra delkriterier som är uppdagade av Guba och Lincoln (Guba och Lincoln 1995 se Bryman, 2008 s.354). Dessa kriterier är;

trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera. Vidare redogör Bryman för att trovärdighet innebär att forskningen är utförd enligt de regler som finns, samt att personerna som deltagit i forskningen får ta del av resultatet. I vår studie bad vi om tillåtelse för att observera och intervjua på de utvalda förskolorna. Det var

förskolerektorerna som gav oss tillåtelse att genomföra studien på förskolorna och därmed har vi följt deras reglemente. Studien är därefter genomförd utifrån de riktlinjer som finns på förskolorna i de specifika kommunerna, samt riktlinjer från högskolan i Borås. Som ett led i att delge deltagarna studiens resultat har vi valt att komplettera observationerna med

intervjuer. Detta för att vårt resultat inte enbart ska bygga på observationer, utan deltagarna ska även få delge sina synpunkter på sitt arbete. Genom att deltagarna får ge sin syn muntligt kunde vi konfirmera med dem att vi uppfattat deras svar korrekt.

Det andra kriteriet är överförbarhet som enligt Bryman (2008, s.355) innebär att resultatet kan överföras till en annan kontext. Inom kvalitativ forskning kan detta dock vara problematiskt, beskriver Bryman vidare. Bryman framhåller istället att man som forskare får ge en djup beskrivning av den sociala verklighet som studeras. I vår studie är det lämningen i förskolan som är i fokus. Den situationen är svår att överföra till en helt annan kontext. Därför har vi givit tydliga beskrivningar på hur anknytning i förskolan kan te sig och noggrant redogjort för olika aspekter på barns anknytning kopplat till lämningen på förskolan. Detta för att ge en så djup beskrivning av den sociala verklighet som möjligt.

Pålitlighet utgör det tredje kriteriet, som Bryman (2008, s.355) beskriver innebär att en fullständig och tillgänglig redogörelse för forskningsprocessens faser säkerställs. Detta har vi gjort genom att beskriva vårt syfte, vilket urval som gjorts och på vilka grunder, val av metod och tillvägagångssätt samt att vi tagit med observationsutdrag och intervjucitat i resultatet.

23

Det fjärde kriteriet; möjlighet att styrka och konfirmera innebär att det framgår att forskaren inte medvetet låtit personliga åsikter eller teoretiska inriktningar påverka undersökningens slutsatser (Bryman, 2008 s.355). I vår undersökning ger vi en utförlig redogörelse i

bakgrunden där vi på ett objektivt sätt beskriver olika forskares syn på ämnet. Vi har även en teoretisk ram där aspekter på anknytningsteorin beskrivs och den utgörs inte av egna

teoretiska åsikter. Våra slutsatser anges i diskussionsdelen i resultatet och är kopplade till bakgrunden och teorin. Därmed utgörs inte slutsatserna av våra personliga värderingar eller egna teoretiska utgångspunkter, utan härrör till den informations som anges i bakgrunden och den teoretiska ramen.

Äkthet

Kring begreppet äkthet har Yardley utformat fyra kriterier (Yardley 2000 se Bryman, 2008 s.356). Bryman redogör för att dessa kriterier är; sensitivitet när det gäller kontexten, engagemang och strikthet, tydlighet och sammanhang samt effekt och betydelse. Vidare beskriver Bryman att sensitivitet när det gäller kontexten innebär att forskningen inte enbart ska handla om den sociala miljö som den utförs i, utan även inneha etiska och teoretiska aspekter. Forskningen i vår studie redogör för aspekter inom förskolans miljö, som utgör den sociala kontexten. Men den beskriver också teoretiska utgångspunkter för studien samt etiska frågeställningar som vi tagit hänsyn till.

Engagemang och strikthet innebär att forskaren har de färdigheter som krävs samt

engagemang inom forskningstemat och noggrant samlar in och analyserar data (Bryman, 2008 s.356). Vi studerar till förskollärare och är därför väl insatta i ämnet och den kontexten som förskolan befinner sig i. Kring insamlingen och analysen av datamaterialet har vi utförligt beskrivit hur det har gått till.

Bryman (2008, s.356) redogör för att tydlighet och sammanhang innebär att forskaren ger en tydlig beskrivning av forskningsmetoderna samt har klart uttryckta argument och ett

reflekterande förhållningssätt. I vår studie ger vi en tydlig beskrivning av metodens delar och argumenterar kring val av metod. Ett sådant exempel är när vi beskriver varför vi valt att komplettera observationerna med intervjuer, samt varför observation utgör den huvudsakliga metoden. Som ett led i att inneha ett reflekterande förhållningssätt är vi även medvetna om att våra metodval kan få konsekvenser på resultatet.

24

Effekt och betydelse innebär att forskningen har en betydelse för den samhällskontext den befinner sig i (Bryman, 2008 s.356). I vårt fall innebär det att forskningsresultatet har en effekt på förskolans verksamhet. Syftet med studien är att undersöka hur pedagogerna bemöter barnen i samband med lämningen på förskolan. I vårt resultat listar vi ett antal bemötandestrategier som pedagoger innehar i samband med lämningen och som urskiljs i observationerna. Det innebär att resultatet kan besvara vårt syfte och därmed få en effekt på bemötandet i samband med lämningen i förskolan.

RESULTAT

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger bemöter de yngre barnen och hur de resonerar kring sitt bemötande i samband med lämning på förskolan. Utifrån syftet är resultatet kategoriserat i olika bemötandestrategier som pedagogerna tillämpade i samband med att barnet hade lämnats på förskolan. Strategierna förstärks med de aspekter som förskollärarna lyfte som centrala beträffande bemötande och anknytning i intervjuerna.

Bemötandestrategierna är kopplade till anknytningsteoretiska aspekter för att besvara frågeställningen: vad i pedagogernas bemötande anses kunna gynna en trygg anknytning mellan barn och pedagog utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv? I anslutning till bemötandestrategierna lyfts även citat från intervjuerna för att besvara frågeställningen: vad har pedagogerna för tankar kring bemötandet av barnen utifrån ett anknytningsperspektiv?

Strategierna som listas nedan synliggjordes genom observationerna och förstärktes av intervjusvaren.

I observationsutdragen förekommer fingerade namn på barn och pedagoger. De fingerade namnen på pedagogerna är Sara, Anna, Nina och Kristina.

25

Pedagogen möter upp barnet

I majoriteten av observationerna möter pedagogen upp barnet i samband med att barnet anländer till förskolan. I observationerna innebär det att pedagogen går ut i hallen för att möta barnet och finns med när barnet går in i verksamheten. I bemötandet har pedagogen en glad och lugn ton och välkomnar barnet verbalt genom att uttrycka glädje över att barnet kommit eller genom att säga exempelvis “god morgon”.

Tim (3 år) kommer in i hallen. Sara möter upp Tim med ett leende och säger “vad roligt att du kommer”.

(Observation 2)

I ett antal av observationerna använder pedagogen kroppsspråk genom att gå ned på huk och gestikulera när hon välkomnar barnet, likt Anna i nedanstående utdrag.

Knut (1,5 år) står i hallen. Anna går ned på huk och vinkar åt Knut att han kan komma till henne. Knut går till Anna som lyfter upp honom i sin famn.

(Observation 5)

Ovanstående utdrag utgör exempel på när pedagogerna på olika sätt möter upp barnet i samband med att barnet anländer till förskolan. Pedagogernas bemötande här signalerar att pedagogen finns där vid övergången som sker när barnet lämnas. Både Tim och Knut har precis blivit lämnade och befinner sig i övergången från vårdnadshavaren till förskolan.

Genom att bli bekräftat av pedagogen får barnet lite hjälp på traven att komma in förskolans miljö. Utifrån anknytningsteorin går det att koppla pedagogernas bemötande till begreppet trygg bas. När pedagogen bjuder in barnet till sin famn, som Anna gör med Knut, kan hon utgöra Knuts trygga bas när hans primära anknytningsperson inte finns där. Lämningen utgör en anknytningssituation eftersom barnet lämnas av sin primära anknytningsperson till en tillfällig. När Tim lämnas bemöter Sara honom verbalt och finns på det sättet där för honom i anknytningssituationen.

26

I intervjuerna lyfter förskollärarna sådant som de anser är centralt vid mottagandet av barnen.

Däribland att pedagogen har byggt upp goda relationer till barn och vårdnadshavare. Samt att pedagogen är närvarande vid lämningen, får en kontakt med barnet och finns där vid behov.

Pedagogen är även förberedd på att ta emot barn som brukar vara känsliga vid lämningen och kan trösta barnet. En förskollärare beskriver att bemötandet på morgonen spelar en avgörande roll när det kommer till att ge barnet en god start på dagen.

“Bemötandet på morgonen är viktigt för barnets hela fortsatta dag”.

(Intervju 1)

En förskollärare lyfter vikten av att vara anpassningsbar i mottagandet av barnet. Hon

beskriver att pedagogen behöver anpassa sitt bemötande för att barnet ska bli mottaget utifrån sina behov vid lämningen. Det exemplifieras i nedanstående citat.

“Att inte vara så rutinbunden i det läget, till exempel att man inte måste äta frukost precis då”

(Intervju 2)

Ytterligare en central aspekt som lyfts kring mottagande är att barnet lämnas till pedagogen och inte att pedagogen tar barnet från vårdnadshavaren.

“Att man kommit överens med föräldern om att barnet överlämnas till dig, att man inte tar barnet från föräldern”.

(Intervju 2)

Förskollärarna lyfter även att nya vikarier inte tar emot barnen på morgonen. Det ska vara en pedagog som barnet känner som tar emot. Beträffande nyligen inskolade barn tas de emot av den pedagog som ansvarar för inskolningen under den tiden som barnet behöver det.

“Alltid utgå från barnets bästa, är barnet mer bekvämt med en pedagog kan man bytas av utan att känna någon prestige”.

(Intervju 2)

27

Utgångspunkten ska vara barnets bästa och om barnet har knutit bäst kontakt till en pedagog är det den som tar emot barnet i största möjliga mån. Barnen ska kunna lämnas till alla

pedagoger men om ett barn föredrar en pedagog och möjligheten finns att den pedagogen kan ta emot så får barnet välja. Det handlar om att vara lyhörd barnens behov och kunna växla pedagog vid lämningen. Ett sådant förhållningssätt kan kopplas till anknytningshierarki.

Eftersom barnet kan föredra en pedagog högre upp i sin hierarki framför en annan pedagog som befinner sig längre ned i barnets hierarki.

Pedagogen bidrar med närhet

I de observationer när barnet söker pedagogens närhet tillåter pedagogen barnet att vara nära.

Pedagogen finns där fysiskt för barnet genom att låta barnet stå tätt intill, tar barnet i handen eller i famnen. I rollen som tillfällig anknytningsperson kan man vara tillgänglig för barnet både känslomässigt och fysiskt. Även i de fall när barnet inte visar direkt att det är i behov av närhet håller sig pedagogen i vissa fall i närheten av barnet. När barnet uttrycker ett behov av pedagogens närhet bistår pedagogen med det.

När vårdnadshavaren gått håller sig Tim (3 år) nära Sara och följer efter henne när hon förflyttar sig. Sara tar Tim i handen och låter honom vara nära.

(Observation 2)

I ovanstående utdrag är det Tim som tar initiativ till att vara nära pedagogen genom att följa efter Sara och hålla sig nära henne. Sara besvarar Tims behov genom att ta honom i handen och bistå honom med den närhet han söker. En sådan situation kan kopplas till trygg bas enligt anknytningsteorin. Tim använder Sara som trygg bas och Sara visar att hon finns tillgänglig som Tims trygga bas.

När ett barn blev ledset en stund efter att vårdnadshavaren gått fanns pedagogen där och tröstade barnet. Trösten behövde inte enbart vara fysisk utan pedagogen kunde även trösta med verbala förklaringar i situationer när barnet frågade efter sin vårdnadshavare eller på annat sätt var ledset.

28

Hassan (3 år) frågar efter sin pappa. Nina förklarar för Hassan att pappa är på jobbet. Hassan upprepar då “pappa, pappa, pappa”. Nina upprepar för Hassan att pappa är på jobbet. Hassan skriker rakt ut “pappa!” och blir mer och mer upprörd. Nina kommer närmare Hassan och sätter sig med honom och förklarar att pappa är på jobbet och kommer sedan. Hassan lugnade sig.

(Observation 8)

I intervjuerna tog pedagogerna upp att de brukar försöka förklara för barnet att

vårdnadshavaren är på jobbet och kommer sen, i de situationerna då ett barn frågar efter sin vårdnadshavare. Ninas bemötande gentemot Hassan visar på en verbal förklaring till pappans frånvaro. Ninas tröst är inte fysisk även om hon närmar sig Hassan, hon försöker istället att trösta Hassan genom att berätta för honom hur det ligger till. Hon bekräftar därmed Hassans känsla och tillåter honom att uttrycka den. Genom att Nina visar att hon är stabil och står fast vid sin förklaring kan hon utgöra en trygg bas för Hassan och bistå med verbal närhet.

Pedagogen leder in barnet i en aktivitet

Det fanns situationer där pedagogen frågade barnet vad hen ville göra och tillsammans hittade de på något. I vissa situationer tog barnet initiativ till en aktivitet som pedagogen deltog i tillsammans med barnet. Pedagogen kunde även uppmuntra barnet till att följa med pedagogen in och se vad de andra barnen gjorde.

Stina (3 år) står med ett gosedjur i famnen och har precis sagt hejdå till vårdnadshavaren.

Henrik (4 år) frågar Stina om hon vill leka. Stina söker Annas blick och Anna nickar åt Stina att de ska följa med Henrik in och leka. Anna och Stina går in tillsammans och Henrik räcker över en klänning till Stina. Anna hjälper Stina att klä på sig klänningen.

(Observation 12)

I utdraget med Stina är det ett annat barn som bjuder in Stina till en lek. Stina verkar vilja stämma av med pedagogen som signalerar till Stina att det verkar vara ett bra förslag. Anna följer med Stina in i leken och hjälper henne att delta genom att hjälpa henne på med klänningen. Utifrån begreppet trygg bas tyder Annas agerande på att hon visar för Stina att hon kan ge sig in i leken och att Anna kommer finnas där ifall Stina behöver söka trygghet.

Genom att följa med Stina in i leken kan Anna utgöra en trygg bas för Stina att återvända till vid behov.

29

Det finns även exempel på när pedagogen tar initiativ till en aktivitet som barnet och pedagogen kan ägna sig åt tillsammans för att locka in barnet i verksamheten.

Tim (3 år) har vinkat till sin vårdnadshavare och håller Sara i handen. Sara frågar Tim vad han vill göra. “Kanske vill du leka med bilar?”, frågar Sara men får inget svar av Tim. Sara frågar om Tim vill måla. Tim svarar inte men håller fortsatt i Saras hand. Tillsammans går de runt på avdelningen.

(Observation 2)

Tim visar att han har ett behov av pedagogens närhet genom att han fortsätter att hålla Saras hand. Trots att Sara ger Tim flera olika alternativ till aktiviteter verkar han tillfreds med att hålla Saras hand och se vad som erbjuds. Utifrån anknytningsteorin kanske Tim inte är redo att lämna sin trygga bas och är därför inte redo att utforska på egen hand. Sara tvingar inte Tim in i en aktivitet utan låter honom vara nära.

Nina bär Gustav (1,5 år) i sin famn och de vinkar till hans vårdnadshavare genom fönstret.

Därefter bär Nina med sig Gustav till ett bord där hon sätter honom på en stol bredvid ett annat barn. Nina ger Gustav ett papper och pennor, varpå han börjar måla.

(Observation 11)

Ninas agerande skiljer sig från Saras eftersom hon placerar Gustav i en aktivitet direkt och till skillnad från Sara ger hon inga alternativ. Gustav accepterar att bli placerad i aktiviteten och nappar på förslaget eftersom han börjar måla. Ninas agerande utgör därför ett exempel på när pedagogen leder in barnet i verksamheten direkt genom att placera det i en aktivitet.

I intervjuerna framgick det utifrån svaren att pedagogerna brukar försöka locka barnet på barnets villkor och erbjuda aktiviteter som barnet tycker om.

“Vi hade till exempel ett barn som var intresserad av babblarna så när föräldrarna hade gått läste eller lekte vi med babblarna ihop med barnet”.

(Intervju 1)

30

Ovanstående citat stärker det som urskilts genom observationerna beträffande att pedagogen ibland leder in barnet i en aktivitet.

Pedagogen låter barnet komma in självständigt

Efter att barnet sagt hejdå till sin vårdnadshavare går barnet in självständigt eller tar eget initiativ till en aktivitet. Pedagogen låter i dessa lägen barnet gå in själv och bistår inte barnet med närhet om inte barnet själv söker efter det.

Thea (2 år) springer in på avdelningen och börjar leka med kompisarna direkt efter att hon lämnats. Kristina gör ingen grej av Theas lämning utan låter henne delta i leken på egen hand.

(Observation 1)

Efter att Filip (3 år) vinkat till sin vårdnadshavare i fönstret springer han bort till målarbordet och sätter sig och börjar måla. Nina sitter med vid bordet men Filip tar sig in i aktiviteten självständigt.

(Observation 13)

I ovanstående utdrag tar sig både Thea och Filip in i verksamheten på egen hand utan pedagogens hjälp. De beteenden som Thea och Filip uppvisar kan tyda på ett tryggt

anknytningsmönster eftersom de verkar tillfreds med att delta i leken efter avskedet. Det går inte att dra några slutsatser utifrån utdragen vilket anknytningsmönster Thea eller Filip har men pedagogerna har uppmärksammat vad Thea och Filip har för behov genom att låta dem ta sig in på egen hand. Kristina ser att Thea kommer in i verksamheten utan hennes hjälp och behöver därför inte bistå i stunden. Nina sitter med i samma aktivitet som Filip men behöver inte heller bistå honom med något i stunden.

I intervjuerna framgick det också att alla barn är olika och har individuella behov i samband med att de kommer till förskolan. Pedagogerna arbetar för att anpassa bemötandet utifrån det individuella barnet, samt vara flexibel och lyhörd för barnets behov. Avskedet tas också upp som en central aspekt i intervjuerna och pedagogen anpassar sig efter barnet och

vårdnadshavaren.

“Alla barn har sina individuella rutiner som de behöver följa för att må bra. Vissa vill gå till fönstret och vinka och andra vill börja leka direkt”.

(Intervju 1)

31

Utifrån ovanstående citat kan det urskiljas att pedagogen låter de barn som vill komma in självständigt i leken göra det. Det kan ses som ett sätt för pedagogen att anpassa sig efter barnets behov. Det blir även en del av avskedet för barnet att få välja hur det vill säga hejdå till vårdnadshavaren och sen komma in i verksamheten. Vissa barn har inte behov av pedagogens stöd efter avskedet. När pedagogerna berättar var deras kunskaper kring barns anknytning kommer från beskrivs det huvudsakligen utgöras av egna erfarenheter och den grundläggande anknytningen som pedagogerna har till de enskilda barnen. Det är utifrån den erfarenheten som pedagogerna baserar sina handlingar. Exempelvis vilka barn som behöver stöttning vid lämning och vilka som vill starta en lek själva. En förskollärare lyfter även att tidigare utbildningar har bidragit till ökade kunskaper inom ämnet.

“Man får gå på de erfarenheter man får med sig från olika utbildningar”.

(Intervju 2)

Utifrån ovanstående förskollärares citat visar det på att utbildningar kring anknytning kan ha betydelse för erfarenheterna som pedagogerna bär med sig. Vilket i sin tur kan påverka hur deras bemötande gentemot barnen ter sig i anknytningsrelaterade situationer.

Sammanfattning

Utifrån resultatet framkommer ett antal aspekter som berör pedagogers bemötande i samband med lämningen på förskolan. En sådan aspekt som framgår är att det är vanligt förekommande att pedagogerna möter upp barnet i hallen när barnet kommer till förskolan. Barnet behöver inte gå in själv i verksamheten och leta upp en pedagog utan pedagogen söker upp barnet i första hand. Pedagogerna strävar även efter att ha goda relationer till barn och

vårdnadshavare, samt vara närvarande vid lämningen. En annan aspekt som förekommer ofta är att pedagogerna bidrar barnen med fysisk och verbal närhet när det finns behov av det.

Pedagogerna leder även ofta in barnet i en aktivitet, antingen på barnets initiativ eller utifrån pedagogens förslag baserat på barnets intresse. Ytterligare en aspekt som berör pedagogernas bemötande är att pedagogerna låter de barn som inte uppvisar ett behov av närhet,

självständigt komma in i verksamheten. Barnet ska även känna sig tryggt med pedagogen som tar emot och pedagogerna är lyhörda och flexibla i lämningssituationen.

32

DISKUSSION

Resultatdiskussion

Pedagog som trygg bas

Utifrån resultatet går det att urskilja situationer där pedagogen agerar barnets trygga bas. En aspekt som framkommer i resultatet är att pedagogerna ofta möter upp barnet i samband med att barnet anländer till förskolan. Pedagogerna gick då ut i hallen för att möta barnet och finnas nära barnet fysiskt. Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.198) redogör för att den tillfälliga anknytningspersonen behöver finnas tillgängligt för barnet fysiskt för att utgöra barnets trygga bas. Det förekom även att pedagogerna välkomnade barnet och uttryckte glädje över att barnet kommit. Det tyder på ett sätt för pedagogen att vara emotionellt närvarande. I Kinnaris (2014, s.57) resultat framkommer det att pedagogen ansvarar för att bygga upp en relation med barnet för att ge barnet positiva anknytningserfarenheter. Genom att möta upp barnet på morgonen, samt finnas närvarande både fysiskt och emotionellt kan pedagogen skapa grundläggande förutsättningar för att bygga upp en relation med barnet och bidra till positiva anknytningserfarenheter. Vårt resultat bekräftar det Kinnari (2014, s.63) lyfter beträffande att barnet kan använda pedagogen som trygg bas i högre utsträckning om pedagogen ges möjlighet att visa att den finns där för barnet genom att ge barnet tid och närhet. Eftersom att pedagogen genom att möta upp barnet skapar en stund där pedagogen kan bistå barnet med närhet och tid. Genom att ta emot varje enskilt barn möjliggör pedagogen för att etablera en relation med barnet, för att därefter ge barnet möjlighet att knyta an till

pedagogen.

I flera observationer visar barnen att de har ett behov av den vuxnes emotionella stöd. Vilket illustreras i exemplet med Tim där han håller sig nära pedagogen och visar med sitt

kroppsspråk att han är i behov av pedagogens emotionella stöd. Detta styrks av Kinnaris resultat (2014, s.49) där det framkommer att barnet söker emotionellt stöd hos den vuxne och vill vara nära i anknytningssituationer. Genom att pedagogen tillåter Tim att vara nära visar hon förståelse för att det är en anknytningssituation för Tim, där han behöver stöd av den vuxne.

33

I resultatet går det att urskilja i exemplet med Knut att han använder pedagogen som trygg bas när han går från vårdnadshavaren till pedagogens famn. Utifrån anknytningsteorin kan den trygga basen illustreras genom att barnet söker sig till anknytningspersonen vid oro eller behov av närhet (Bowlby, 2010 s.147). Tillämpandet av den trygga basen synliggörs när Knut söker sig till pedagogens famn. Hagström (2016, s.103) menar att ur ett

anknytningsperspektiv är pedagogen en ersättare för vårdnadshavarna och har som främsta uppgift att erbjuda trygghet för lek och lärande. Det innebär att pedagogen i Knuts fall ersätter vårdnadshavarna och blir hans tillfälliga anknytningsperson och utgör därmed hans trygga bas. När pedagogen möjliggör för Knut att använda henne som trygg bas gynnas

anknytningen mellan pedagog och barn, bekräftar Kinnari (2014, s.62).

Resultatet visar även på situationer när pedagogen tog initiativ till att leda in barnet i en aktivitet. I observationsutdraget med Tim väljer han ändå att hålla sig kvar i pedagogens närhet och verkar tillfreds med att gå runt på avdelningen och söka efter en aktivitet

tillsammans med pedagogen. Det tyder på att Tim söker pedagogens emotionella stöd innan han är redo att lämna den trygga basen. Detta bekräftas av Kinnari (2014, s.60) som menar att pedagogen kan bidra med trygghet genom att besvara barnets emotionella behov. Genom att pedagogen låter Tim vara kvar i hennes närhet besvarar pedagogen hans emotionella behov av trygghet. I observationsutdraget med Gustav verkar han tvärtemot Tim känna sig redo att delta i en aktivitet på pedagogens initiativ. Gustav placeras i en aktivitet av pedagogen, utan att hon frågat om Gustav vill det. Utifrån ett anknytningsperspektiv upplever eventuellt pedagogen att Gustav är redo att lämna den trygga basen efter att ha sagt hejdå till vårdnadshavaren. Ett sätt för pedagogen att leda Gustav i övergången från hemmet till

förskolan blir därför att erbjuda en aktivitet direkt. Därmed tillämpar pedagogen i Gustavs fall bemötandestrategin som innebär att pedagogen leder in barnet i en aktivitet.

De intervjuade förskollärarna beskrev att förskolorna hade rutiner kring mottagandet rörande att nya vikarier inte tar emot och att barnen ska känna den pedagog som tar emot på

morgonen. Även Kinnari (2014, s.60) anser att pedagoger kan bidra med trygghet för barnet genom att ha tydliga rutiner, regler och förutsägbara aktiviteter, exempelvis kring

mottagandet. Genom att förskolorna har rutiner kring mottagandet på morgonen kan barnens trygghet gynnas och därmed deras möjligheter för utveckling. Det bekräftas även av

Hagström (2010, s.167) som lyfter att kontinuitet genom att ha samma rutiner varje morgon är fördelaktigt.

34

Anknytningshierarki vid lämning

I resultatet är anknytningshierarki centralt i vissa delar. I observationerna uppkommer det situationer där barnet söker pedagogens närhet och håller sig intill pedagogen efter att vårdnadshavaren lämnat barnet. Det kan sammankopplas med Kinnaris (2014, s.50) beskrivning av att barn som är tryggt anknutna kan finna tröst hos pedagogen när

vårdnadshavaren gått. Eftersom barnets anknytningsrelationer är hierarkiskt ordnade enligt anknytningsteorin innebär det att pedagogen förmodligen kommer att duga först när vårdnadshavaren gått (Bowlby, 2010 s.52). Ett sådant beteende är synligt i

observationsutdraget med Tim. När han blivit lämnad håller han sig nära pedagogen och verkar ha sin trygga bas där. Tim söker pedagogens närhet vilket kan ses som ett tecken på att han är tryggt anknuten och tillämpar sin aknytningshieraki. Därmed finner han trygghet hos pedagogen när vårdnadshavaren inte är tillgänglig.

Utifrån intervjuerna framkommer det att pedagogerna lägger vikt vid relationerna med vårdnadshavarna. Det lyfter även Kinnari (2014, s.64) genom att barnets anknytning gynnas av att pedagogerna har en god kommunikation med vårdnadshavarna. Kinnari menar att en god kommunikation bygger broar mellan hemmet och förskolan. I resultatet lyfter en förskollärare vikten av att vårdnadshavaren lämnar över barnet till pedagogen och inte att pedagogen tar barnet. Utifrån anknytningsteorin kan det kopplas till att vårdnadshavaren oftast står högst i rang enligt barnets anknytningshierarki och lämnas över till pedagogen som står lägre i rang. Bowlby (2010, s.52) beskriver att barn har sina relationer hierarkiskt ordnade och föredrar personen högst upp i hierarkin i första hand. Med hänvisning till

anknytningshierarkin är det därför positivt att förskollärarna uttrycker vikten av att vårdnadshavarna ska lämna över barnet till dem. Det tyder på att förskollärarna besitter kunskaper om anknytningshierakin och dess konsekvenser vid överlämningen från vårdnadshavare till pedagog.