SV
EN
EN
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 27.7.2010 KOM(2010)398 slutlig
MEDDELANDE FRÅN EUROPEISKA KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN,
EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN
Tionde rapporten om de praktiska förberedelserna inför den framtida utvidgningen av euroområdet
SEK(2010)942
MEDDELANDE FRÅN EUROPEISKA KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN,
EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN
Tionde rapporten om de praktiska förberedelserna inför den framtida utvidgningen av euroområdet
1. INLEDNING
Sedan den senaste utvidgningen av euroområdet till Slovakien den 1 januari 2009 omfattar gruppen av EU-medlemsstater som använder den gemensamma valutan 16 medlemmar.
Rådets beslut av den 13 juli 2010, enligt vilket Estland uppfyller de nödvändiga villkoren för att införa euron, innebär att euroområdet kommer att ha 17 medlemmar från och med den 1 januari 2011.
Estland har mindre än sex månader på sig att avsluta förberedelserna för övergången. Denna rapport bedömer läget vad gäller de praktiska förberedelserna för införandet av euron och framstegen med avseende på den informationskampanj som är knuten till övergången. Den ger även en kort sammanfattning av resultaten av den senaste opinionsundersökningen om allmänhetens syn på euron i åtta medlemsstater som ännu inte har antagit euron (dvs.
exklusive Sverige, men inklusive Estland).
I det bifogade arbetsdokumentet från kommissionen redogörs närmare för förberedelserna för införandet av euron i de övriga EU-länder som ännu inte har antagit valutan och som inte har någon laglig rätt att avstå (dvs. exklusive Estland, men inklusive Sverige).
2. LÄGET NÄR DET GÄLLER FÖRBEREDELSERNA FÖR ÖVERGÅNGEN I ESTLAND
Estland kommer att vara det femte landet i den grupp av länder som gick med i EU 2004 och som nu antar den gemensamma valutan. När Estland anslöt sig till EU var de praktiska förberedelserna för anslutning till euron redan igång. Landets första ”europlan” antogs den 1 september 2005. Övergångsdatumet som fastställts till den 1 januari 2007 ändrades sedan, men förberedelserna fortsatte. I april 2010 antogs den åttonde versionen av ”europlanen” där övergångsdatumet fastställs till den 1 januari 2011.
2.1. Organisation av övergången, anpassning av rättsystemet och föreberedandet av den offentliga sektorn
De praktiska föreberedelserna för antagandet av euron i Estland samordnas av den nationella expertkommittén som leds av finansministeriets generalsekreterare. Kommittén har sju delkommittéer med företrädare för både den privata och offentliga sektorn. Till skillnad från de flesta av de nuvarande medlemmarna i euroområdet beslutade Estland sig för att inte utnämna en särskild euroansvarig person, som under förberedelsetiden arbetar på heltid med att samordna övergångsförberedelserna och som är huvudkontaktpunkt för pressen i alla frågor som rör övergången och som ger övergångsprocessen ett ansikte i förhållande till allmänheten.
EN
3EN
En omfattande rättsakt om införandet av euron med de grundläggande principerna för övergången (t.ex. varaktigheten för den period under vilken två valutor är i omlopp, förfarandena för växling av estniska kronor till euro, regler för prisavrundning, principer för kontraktskontinuitet etc.) och förteckningen över lagstiftning som kräver justeringar med avseende på införandet av euron antogs i april 2010 tillsammans med ändringarna av handelslagen och lagen om statliga avgifter. Lagen om Eesti Pank (Estlands centralbank) ändrades också och bringades i överensstämmelse med reglerna för Europeiska centralbanken och Europeiska centralbankssystemet.
Vad gäller de grundläggande övergångsreglerna betonade kommissionen i sin rekommendation om åtgärder för att underlätta framtida övergångar till euron1 att försäljningsställen bör tvingas att ge växel endast i euro från och med införandet om de inte av praktiska skäl är förhindrade att göra så. Denna princip antogs vid samtliga tidigare övergångar och genomförandet kontrollerades noggrant. Principen hindrade ”återbruk” av sedlar och mynt i den utbytta valutan, bidrog till att den gamla valutan snabbare kom ur omlopp och minskade på så sätt övergångskostnaderna för detaljisterna genom att minska den period under vilken de hanterade två valutor samtidigt. I några av det nuvarande euroområdets medlemsstater var det förbjudet enligt lag att lämna växel i den gamla valutan under den period då båda valutorna var i omlopp. Estland planerar inget förbud mot att lämna växel i estniska kronor och man rekommenderar bara på ett mycket lågmält sätt att växel bör ges tillbaka i euro. För att underlätta en smidig och snabb övergång bör de estniska myndigheternas relativt lågmälda rekommendation att ge tillbaka växel enbart i euro följas upp under informationskampanjen med tydliga budskap om att garantera bredast möjliga genomförande av principen. Det bör övervakas att principen tillämpas, särskilt i områden där det inte finns några bankkontor och där detaljhandeln ofta tjänar som ”växelkontor”. Det ligger i detaljisternas eget intresse att ha fått en tillräckligt stor mängd kontanter i euro före euro-dagen, och hjälpa till att se till att den estniska kronan snabbt kommer ur omlopp.
Den estniska förvaltningen använder i mycket bred utsträckning informationsteknik för sin interaktion med allmänheten (t.ex. lämnar 70-80 % av medborgarna in sin skattedeklaration elektroniskt). Att göra IT-systemet euro-kompatibelt är därför en av de viktigaste utmaningarna under tiden före införandet. Varje ministerium har identifierat de nödvändiga förändringarna på sitt behörighetsområde. IT-systemen i de flesta offentliga institutioner bör ha justerats till euron senast den 1 juli 2010, dvs. sex månader före euro-dagen. De institutioner som har de mest komplexa informationssystemen (t.ex. skatte- och tullstyrelsen, socialförsäkringsstyrelsen och IT-centrum vid inrikesministeriet) bör göra sina system euro- kompatibla senast den 1 november 2010. De olika offentliga institutionernas framsteg med förberedelserna utvärderas regelbundet i månatliga möten i den delgrupp under nationella expertkommittén som har ansvar för de offentliga institutionernas tekniska beredskap.
Den allmänna samordningen av övergångsförberedelserna bör stärkas. Det är viktigt att se till att alla sektorer är ordentligt förberedda och att det finns samverkan mellan de olika aktörernas förberedelser. Övergångssamordnaren eller -samordnarna bör vara tillgängliga dygnet runt vid tiden kring euro-dagen för att kunna ta hand om eventuella problem. Myndigheternas rekommendation om att endast lämna växel i euro under den period då båda valutorna är i omlopp bör stärkas och tillämpningen kontrolleras, särskilt i områden utan bankkontor.
1 Kommissionens rekommendation 2008/78/EG av den 10 januari 2008 om åtgärder för att underlätta framtida övergångar till euron, EUT L 23, 23.19.2008, s. 30-32.
2.2. Förberedelser av finans- och banksektorn
Estland planerar att tillämpa ett big bang-scenario och en period med dubbla valutor på två veckor2.
Esterna är vana användare av elektroniska betalningssätt (omkring 95 % av den vuxna befolkningen har bankkonton och nästan 30 % av betalningarna inom närhandeln sker elektroniskt), vilket bör göra kontantövergången något lättare och lätta bördan för finansinstituten under övergångsperioden.
Eftersom Estland inte har ett eget myntverk skedde tilldelningen av kontraktet för euromynt genom upphandling. På grundval av upphandlingsresultaten kommer de estniska euromynten att produceras av Finlands myntverk. Utformningen av de nationella sidorna på de estniska mynten skedde via en offentlig tävling. Det vinnande bidraget som avbildar en karta över Estland kommer att användas för myntens samtliga valörer. Eurosedlar kommer att lånas från Eurosystemets lager. För övergången beställde Eesti Pank 42 miljoner sedlar och 194 miljoner mynt i olika valörer.
På grund av stora skillnader i valörstrukturen mellan den estniska kronan och euron måste esterna vänja sig vid att oftare betala med mynt. Mer än 98 % av de kontanter som är i omlopp är sedlar medan mynten utgör mindre än 2 % av de estniska kronor som är i omlopp i kontanter. Den lägsta sedelvalören är 1 krona (ca 6 eurocent) och de minsta mynten har mycket låg köpkraft och används därför mycket sällan av esterna. Under tiden före övergången är det mycket viktigt att förklara euromyntens värde och deras användning för befolkningen (enligt resultaten från den senaste kommissionsundersökningen3 skulle omkring 93 % av esterna vilja få information om värdet av euron uttryckt i lokal valuta) och försöka skingra deras oro över att behöva ha för många mynt i sina plånböcker.
Förhandstilldelningen av euromynt till kreditinstituten bör starta i september. När det gäller sedlar startar den i december 2010. Kreditinstituten avslutar för närvarande sina beräkningar av behoven vad gäller förhandstilldelning av kontanter. Enligt de första grova beräkningarna behövs omkring 240 miljoner euro (dvs. mindre än hälften av värdet av kronor i omlopp), vilket relativt sett är mindre än under tidigare övergångar. Med hänsyn till den höga sannolikheten för dåliga väderförhållanden kring eurodagen i Estland, bör förhandstilldelningsvolymerna beaktas mycket noggrant.
Vidaretilldelningen av mynt till affärsbankernas största kunder bör inledas i september, medan de mindre användarna av kontakter först kommer att få tillgång i december 2010.
Estland kommer att vara det första land som använder ECB:s nya förenklade riktlinjer för vidaretilldelning4. Riktlinjerna är baserade på erfarenheterna från vissa av de tidigare övergångarna. Detaljister som undertecknar ett förenklat vidaretilldelningskontrakt kommer att få upp till 10 000 euro fem dagar före eurodagen5.
2 I de första tolv länder som införde euron infördes den gemensamma valutan först som elektroniska pengar. Kontanter infördes inte förrän tre år senare. I Estland kommer eurosedlar och -mynt att införas samma dag som euron blir landet valuta. Big bang-scenariot användes i alla länder som anslöt sig till euroområdet efter 2002.
3 Flash Eurobarometer 296.
4 Europeiska centralbankens riktlinje av den 19 juni 2008, om ändring av riktlinje ECB/2006/9 om vissa förberedelser inför utbytet av sedlar och mynt till euro och om förhandstilldelning och vidaretilldelning av eurosedlar och euromynt utanför euroområdet (ECB/2008/4).
5 Erfarenheterna betonade att det behövs ett enklare förfarande för att övertyga små detaljister att delta
EN
5EN
Det största värdetransportföretaget i Estland kommer att öka sin transportkapacitet med mer än en tredjedel för att hantera den stora extra arbetsbelastningen. Med hänsyn till den betydande mängd eurokontanter som kommer att finnas ute på vägarna dagarna kring eurodagen är det tillrådligt att vidta extra åtgärder för att garantera lämplig säkerhet under hela övergångsprocessen.
Allmänheten har möjlighet att få sina första estniska euromynt genom de minikit med euromynt som kommer att kunna köpas för 200 estniska kronor i början av december. Hur många minikit som Eesti Pank kommer att tillhandhålla har inte fastställts än. Mot bakgrund av erfarenheterna från tidigare övergångar rekommenderas en produktion av ungefär ett minikit per hushåll. Värdetransportföretaget planerar att förbereda omkring 50 000 särskilda myntkit6 för vidaretilldelning till små detaljister som inte planerar teckna ett vidaretilldelningskontrakt med sin bank. Särskilda arrangemang för små detaljister som befinner sig i en svår ekonomisk situation och kan få problem med vidaretilldelningen kan övervägas.
De estniska myndigheterna planerar att starta en informationskampanj för allmänheten för att få in sparade kontanta medel före övergångsdagen. Man förväntas få in omkring 50 % av alla estniska mynt i omlopp och 80 % av alla sedlar. Affärsbankerna planerar att använda särskilda myntinlämningsmaskiner i sina lokaler. Eesti Pank och värdetransportföretaget justerar nu sin lagrings-, -räknings, och packningskapacitet för de exceptionellt höga kontantbelopp som ska hanteras under övergångsperioden.
Affärsbankerna bör kunna tillhandahålla avgiftsfri växling av pengar till omräkningskursen en månad före och sex månader efter eurodagen7. Därefter kommer Eesti Pank att växla obegränsade belopp i kronor till euro under en obegränsad tidsperiod. I princip samtliga 921 uttagsautomater i Estland bör från och med de första timmarna den 1 januari 2011 endast distribuera eurosedlar. Anpassningen av terminaler vid försäljningsstället (POS-terminaler) har redan inletts av de ansvariga affärsbankerna med sikte på en omedelbar övergång den 1 januari. Affärsbankerna planerar för närvarande att ladda sina uttagsautomater främst med sedlar i valörerna tio och femtio euro de första dagarna efter övergången. Eftersom det är viktigt att underlätta för detaljhandelssektorn att endast lämna tillbaka växel i euro och med tanke på esternas nuvarande vana att främst ta ut sedlar i små valörer, bör det övervägas att temporärt undvika att ladda uttagsautomaterna med femtioeurosedlar. Bankerna bör också avstå från att införa stora valörer veckorna före och efter övergången.
På den estniska bankmarknaden (som domineras av tre affärsbanker) finns knappt 190 bankkontor. Bankerna planerar utöka sina öppettider under övergångsperioden och hålla exceptionella öppettider den 1 och 2 januari. De planerar också att utöka personalstyrkan i kassorna med back-officepersonal. För närvarande granskas bankkontorens kapacitet att lagra exceptionellt stora mängder kontanter under övergångsperioden, och bankpersonalen utbildas i säkerhetsfrågor kring hanteringen av eurokontanter. Anpassningen av bankernas IT-system pågår och sluttestningen bör ske i oktober-november 2010.
Förberedelserna av finans- och banksektorn för övergången är redan långt framskridna. För att få en smidigare övergång bör leveranserna av eurokontanter till
vidaretilldelade eurokontanter läcker ut i omlopp före euro-dagen samt krav på kraftig förstärkning av säkerheten på företagsområdet. Det lämpar sig därför bättre för större företag som behöver stora summor eurokontanter.
6 Värdet för ett myntkit för detaljhandeln kommer att vara ca 200 euro.
7 Tolv månader efter eurodagen i ett begränsat antal branscher.
bankerna ske utspritt över en väl tilltagen tidsperiod. För att undvika att detaljisterna står utan växel därför att kunderna betalar med sedlar i höga valörer, bör uttagsautomaterna inte innehålla sedlar i valören 50 euro under övergångsperioden.
Bankerna bör överväga att öppna särskilda kassor för företag under övergångsperioden.
2.3. Förebyggande av otillbörliga affärsmetoder och missuppfattningar om prisutvecklingen hos medborgarna
Enligt den senaste Eurobarometer-undersökningen hör esterna till de mest skeptiska utanför euro-området när det gäller hur övergången kommer att påverka priserna (i del 3 redogörs det i detalj för Flash EB nr 296). De estniska myndigheterna har därför all möda att lugna konsumenterna och måste göra allt de kan för att förhindra otillbörliga affärsmetoder under övergångstiden.
Enligt det officiella regeringsbeslutet ska perioden då alla priser anges i både kronor och euro börja den 1 juli 2010 och pågå i sex månader efter övergången till euron. Eftersom växelkursen fastställs oåterkalleligen först när rådets beslut om upphävandet av Estlands undantag antas vore det lämpligare att börja ange båda priser först när växelkursen fastställts officiellt.
Sedan april 2010 har den estniska konsumentskyddsnämnden (ett offentligt organ) utvidgat spektrumet av priser på varor och tjänster som kontrolleras varje månad från 96 till 126 i syfte att ge en omfattande översyn över prisutvecklingen. Under övergångsperioden tänker nämnden övervaka priserna i ungefär 800 försäljningsställen. Inspektörerna kommer också att kontrollera att övergångsreglerna tillämpas korrekt (t.ex. avrundningsregler, regler om att båda priser ska anges etc.) Resultaten av dessa kontroller ska samlas in med en särskild programvara och offentliggöras i pressmeddelanden och på den nationella euro-webbplatsen.
Den estniska handelskammaren håller på att förbereda överenskommelsen om skälig prissättning i enlighet med de frivilliga initiativ som tillämpats med framgång vid tidigare övergångar. De som ansluter sig till överenskommelsen (t.ex. detaljister, finansinstitut, Internethandlare) åtar sig att inte missbruka övergången för egen vinning, att respektera övergångsreglerna och ge sina kunder den hjälp dessa behöver. De estniska myndigheterna planerar att inleda förfarandet för att ansluta sig till överenskommelsen i slutet av augusti, dvs. nästan två månader efter det att perioden för obligatoriskt angivande av dubbla priser har inletts. Vid tidigare övergångar upptäcktes de flesta bristerna i fråga om angivande av priser i två valutor, och de flesta prisökningarna, före eller direkt efter starten för perioden med obligatoriskt angivande i båda valutor. Man bör därför noga överväga en tidigare start för initiativet för skälig prissättning.
Om någon ansluter sig till överenskommelsen men bryter mot reglerna om skälig prissättning kan de bötfällas med upp till 50 000 estniska kronor (cirka 3 200 euro).
Konsumentskyddsnämnden tänker använda alla sina 40 inspektörer och minst lika många frivilliga för att övervaka att överenskommelsen efterlevs. Om den upptäcker klara brott mot reglerna kan böterna utdömas inom 48 timmar. I mer komplicerade fall kan förfarandet ta upp till en månad. För att bekämpa missuppfattningar om prisutvecklingen hos medborgarna bör de oegentligheter som upptäcks åtgärdas snabbt. Misstänkta prisökningar som upptäcks av inspektörerna eller anmäls av konsumenter på konsumentskyddsnämndens telefonanknytning bör undersökas noga, och resultaten bör offentliggöras. Om prisökningen anses vara obefogad bör den berörda parten till överenskommelsen förlora rätten att använda logotypen för initiativet för skälig prissättning.
EN
7EN
Åtgärderna för förebyggande av otillbörliga affärsmetoder och missuppfattningar om prisutvecklingen hos medborgarna bör förstärkas. Påföljderna för dem som ansluter sig till överenskommelsen om skälig prissättning men inte lever upp till sina åtaganden bör följa så snart som möjligt. Deras rätt att hävda att de följer överenskommelsen om skälig prissättning (dvs. rätten att använda logotypen) bör dras in omedelbart.
2.4. Förberedelse av övergången på landsbygden och företagens förberedelser
Estland har en mycket låg befolkningstäthet jämfört med EU-genomsnittet8. Landet består av 226 kommuner, 33 tätortskommuner och 193 landsortskommuner. Över två tredjedelar av kommunerna har en befolkning under 3 000. En viktig uppgift kommer därför att vara att få övergången att fungera smidigt i glest befolkade landsbygdsområden med begränsad infrastruktur.
Internet och kontantlösa banktjänster är mycket utbredda (alla pensioner betalas t.ex. ut genom banköverföringar), vilket underlättar informationsspridningen och övergången till nya kontanter. Möjligheter att växla estniska kronor till euro och samla in kontanter i den gamla valutan måste emellertid finnas överallt.
Över en tredjedel av affärsbankerna ligger i huvudstaden, och därför kommer postkontoren, som i dag erbjuder begränsade banktjänster i samarbete med en av affärsbankerna, även att erbjuda kontantväxling i de kommuner som inte har något bankkontor. Postens tillhandahållande av kontantväxlingstjänster bör förberedas noga (förhandstilldelning av sedlar och mynt till kontoren och till tredje part, öppettider, extrapersonal, säkerhetsfrågor osv.) Den estniska postens personal, särskilt anställda som har direkt kundkontakt, bör fortbildas i hanteringen av två valutor samtidigt och att ge information till allmänheten.
Affärsbankerna bör också överväga att sätta in mobila växelkontor utöver de befintliga uttagsautomaterna.
Vid sidan om media och Internet är det ofta myndigheterna som fungerar som enda informationskälla i glesbygden. De bör därför förberedas ordentligt och få fortbildning.
Nästan 75 % av alla kommuner har samma IT-leverantör. Programvaruanpassningarna bör planläggas noga så att denna enda leverantör får tillräckligt med tid för att hjälpa alla kunder i tid. Finansdepartementet skickar regelbundet instruktioner om anpassningar som måste göras till alla kommuner per e-brev. Eesti Pank organiserar fortbildning om säkerhetsfrågor i samband med euro-valutan och hur man förebygger falskmynteri. Paraplyorganisationerna för tätorts- och landsbygdskommunerna förväntas rapportera till finansdepartementet om hur förberedelserna fortskrider. För att man ska kunna vara säker på att alla lokala myndigheter faktiskt är förberedda bör framstegen ses över regelbundet på ett strukturerat sätt.
Kommunerna bör få en checklista med de uppgifter som ska lösas, och ett tidsschema.
Övergångssamordnaren i varje kommun bör sedan uppmanas att regelbundet rapportera om genomförandet av checklistan till paraplyorganisationerna. Om övergångssamordnarna sammanträdde regelbundet skulle de kunna utbyta erfarenheter inför övergången till euro.
Konsumentorganisationernas lokala avdelningar, lokalkontor och olika icke-statliga organisationer bör aktivt delta i förberedelserna för att förankra övergången lokalt.
8 Under 2007–2008 hade Estland en befolkningstäthet på 30,9 invånare per km2 jämfört med EU- genomsnittet på 114. Källa: Eurostat
På grund av tidigare erfarenheter (det första måldatumet för övergången gavs upp 2006) har de flesta företagen skjutit upp sina förberedelser tills de får mer säkerhet. Den informationsverksamhet som handelskammaren, handelsförbunden, Eesti Pank och bankorganisationen tillhandahåller bör hjälpa dem att förbereda sig korrekt och i tid. Man bör se till att alla företag är tillräckligt förberedda, även de som inte aktivt informerar sig.
Förberedelsen av de lokala myndigheterna inför övergången måste styras och regelbundet följas upp så att alla anpassningar verkligen genomförs.
Det är viktigt att Eesti Post deltar i kontantövergången, och detta bör förberedas noga.
Affärsbankerna bör överväga att sätta in fler mobila kontor för insamling av kronor och distribution av euro-kontanter.
Företagens förberedelser bör påbörjas med full fart, med de behöriga myndigheternas stöd och övervakning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt små och medelstora företag.
2.5. Information om euron
Den 15 mars 2010 uttalade den nationella övergångskommittén sitt stöd för den aktualiserade kommunikationsstrategin för införandet av euron i Estland. Denna innehåller en översikt över hur informationen om euron och dess införande ska läggas upp, vilka mål den ska ha, vem den ska rikta sig till, vilka budskap den ska innehålla och vilka kanaler som ska användas. Det viktigaste målet är att minst 90 % av alla som bor i Estland ska vara väl underrättade om de praktiska aspekterna av övergången. Kommunikationsplanerna är välstrukturerade och välavvägda, och täcker genomförandeperioden från mars 2010 till januari 2011. Inom ramen för ett partnerskapsavtal tänker kommissionen stödja genomförandet av kommunikationsplanen både genom bidrag in natura och genom ett bidragsavtal om upp till 50 % av de stödberättigande kostnaderna, som kommunikationsexperternas arvoden, informationskampanjen, opinionsundersökningar, seminarier och fortbildning samt informationsmaterial till alla hushåll.
Kommissionen har visserligen uppmanat de estniska myndigheterna att skynda på genomförandet av kommunikationsplanerna, men kommunikationsverksamheten kommer först att starta i större omfång när rådets beslut antas den 13 juli.
Det är viktigt att informationen om övergången och dess tidsschema kommer i god tid, och att man tar itu med rädslan för att detaljisterna kommer att utnyttja övergångsperioden till prishöjningar och otillbörliga affärsmetoder. Dessutom måste företagen få hjälp med sina förberedelser. Hittills har de estniska myndigheterna främst inriktat sig på att nå ut till informationsförmedlare med hjälp av riktade presentationer och kontakter med pressen.
Effekterna av dessa insatser är inte kända. En mer passiv informationsspridning pågår via den nationella euro-webbplatsen.
Kommissionen uppmanar de estniska myndigheterna att skynda på genomförandet av kommunikationsplanerna för införandet av euron, i syfte att i tid nå ut med den information som krävs till hela den estniska befolkningen. Därigenom kommer medvetenheten om och stödet för den gemensamma europeiska valutan att öka.
EN
9EN
3. DET ALLMÄNNA OPINIONSLÄGET I DE NYANSLUTNA MEDLEMSSTATERNA
Sedan 2004 har Europeiska kommissionen beställt Eurobarometer-undersökningar i de länder som anslöt sig till EU 2004 och 2007 men ännu inte har infört euron. Man vill få en uppfattning om befolkningens inställning till euron, och vad de vet om den. Den undersökning som gjordes i åtta nya medlemsstater9 under våren 2010 (Flash EB nr 296) är den tionde i raden. Intervjuerna för undersökningen genomfördes mellan den 17 och den 21 maj 2010.
För denna rapports syften jämfördes resultaten av den senaste Eurobarometer-undersökningen främst med resultaten av den senaste undersökningen i de nya medlemsstaterna (Flash EB nr 280, september 2009). Det kan noteras att trots det nuvarande svåra ekonomiska läget visar de senaste resultaten bara en lätt minskning av befolkningens stöd för euroinförandet i de åtta nya länderna, jämfört med resultaten i september 2009. Dagens siffror visar fortfarande på ett starkare stöd för euron än i samband med de två första omgångarna av denna undersökning, 2004 och 2005.
3.1. Stöd för euron
Mellan september 2009 och maj 2010 minskade befolkningens stöd för euron endast lätt i de åtta nya länderna. En relativ majoritet av de tillfrågande väntade sig att euron skulle ha positiva följder för deras land (49 %, -3pp) och för dem själva (48 %, oförändrat). Negativa följder förutsägs av 37 % (+2pp) respektive 39 % (+1pp) av de tillfrågade. Drygt hälften (51 %) av de tillfrågade ansåg att euron hade positiva effekter i de nuvarande medlemmarna i euro-området.
Något färre än hälften (48 %, -1pp) av alla tillfrågade svarade att de var nöjda med att euron skulle ersätta deras nationella valuta, och 41 % (+3pp) sa att de skulle vara missnöjda om man gick över till euron. De som oftast svarade att de skulle vara nöjda med en övergång till euron var rumänerna (55 %, -4pp), ungrarna (54 %, oförändrat) och bulgarerna (51 %, +2pp), medan esterna (56 %, +7pp), letterna (56 %, +6pp) och tjeckerna (58 %, +4pp) oftast svarade att de personligen skulle bli missnöjda om euron ersatte deras valuta. Den mest påtagliga ökningen av antalet personer som svarade att de skulle bli missnöjda med övergången till euron förelåg i Litauen (+10pp, till 47 %).
3.2. Euro-införandets hastighet
En relativ majoritet av befolkningen i de åtta nya medlemsstater som ännu inte är med i euro- området skulle vilja gå över till euron på medellång sikt (”efter en viss tid”, 39 %, +3 pp).
Ungefär en tredjedel (32 %, -1pp) vill se övergången så sent som möjligt, medan ungefär en fjärdedel (24 %, -1pp) vill gå över till euron så snart som möjligt.
I Tjeckien och Lettland fanns den största andelen människor som vill införa euron så sent som möjligt (47 %, oförändrat, respektive 44 %, +1pp). I Estland vill fortfarande bara en fjärdedel av de tillfrågade (23 %, oförändrat) gå med i euro-området så snart som möjligt, 37 % (+1pp) efter en viss tid och 34 % (-2pp) ville införa euron så sent som möjligt.
9 Eurobarometer-undersökningarna omfattar alltid de nya medlemsstater som inte är med i euro-området när undersökningen genomförs. Den senaste undersökningen omfattade Polen, Tjeckien, Ungern, Bulgarien, Rumänien, Lettland, Estland och Litauen. Cypern, Malta, Slovenien och Slovakien är inte med längre eftersom de redan har infört euron. Sammanlagt har 8 000 slumpvis utvalda personer intervjuats.
3.3. Informationsnivå
På det hela taget anser en majoritet i de åtta nya länder där euron ännu inte införts att de inte är välunderrättade om euron (59 %, oförändrat), medan 40 % (oförändrat) känner sig välunderrättade. Esterna känner sig något bättre underrättade än i september 2009 (50 % känner sig välunderrättade, +6pp).
3.4. Förväntningar på euron
Som vid de tidigare övergångsetapperna kan en överväldigande majoritet av befolkningen i de åtta länderna identifiera sig med flera positiva uttalanden om eurons praktiska nytta:
exempelvis höll 90 % (-2pp) med om att det skulle bli praktiskare för dem som reser till andra länder som har euron som valuta om man införde euron. 86 % (-1pp) höll med om att euron skulle göra det lättare att handla i andra länder med den gemensamma valutan etc.
Två tredjedelar av de tillfrågade var emellertid rädda för prisökningar efter införandet av euron (66 %, -1pp), medan nästan en fjärdedel (23 %, oförändrat) av befolkningen tror att euron på lång sikt kommer att stabilisera priserna. Men även om tidigare undersökningar visade på ökad skepticism så verkar denna tendens ha brutits under 2010. Jämfört med september 2009 visade några länder till och med en minskning av antalet tillfrågade som trodde att priserna skulle öka med eurons införande: Tjeckien (från 75 % till 69 %; -6 pp) och Ungern (från 66 % till 62 %; -4 pp). Esterna och polackerna var fortsatt särskilt skeptiska mot eurons inflytande på priserna: över tre fjärdedelar av de tillfrågade förutsåg prisökningar (77 %, -1pp, i båda länder).
