Alfred Nobel och hans

http://www.diva-portal.org

This is the published version of a paper published in .

Citation for the original published paper (version of record):

Schantz, P. (2019)

Alfred Nobel och hans okände medarbetare: Alfred Nobel and his unknown coworker Norrbottens-Kuriren, (18 december): 20-21

Access to the published version may require subscription.

N.B. When citing this work, cite the original published paper.

Permanent link to this version:

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-5972

KULTUR

20 Norrbottens-Kuriren

Onsdag 18 december 2019

KULTUR

Alfred Nobel, utan hans gärningar och testamente, inget Nobelpris. Sålunda höjde kungen en skål till Alfred Nobels minne när Nobelfesten hölls.

Nobel dog helt oväntat för 123 år sedan. Han hade då inte tecknat någon levnads- beskrivning som skulle kun- na tjäna som underlag för ett tacktal till dem som hade bi- dragit till hans verksamhets framgång. En mängd bio- grafier ger ledtrådar om det, men frågan om vilka som skulle innefattas i Nobels tackskål vid livets slut hänger ändå i luften, och svaren blir därigenom hypotetiska.

Det skulle förvåna mig om

han inte först och främst hyl- lade sina föräldrar, de som gi- vit honom livet. Fadern var ju dessutom den utomordent- ligt mångsträngade och kre- ative person som initierade utvecklingen av metoder för sprängämnesproduktion, anlade fabriken vid Helene- borg på Södermalm 1862, och intresserade Alfred för denna utvecklingslinje. Jag är samtidigt fullt medveten om att deras relation stund- tals var djupt problematisk.

Förmodligen skulle Alfred även ha hyllat dem som mis- te livet vid utveckling och produktion av sprängäm- nen, däribland hans 20-åri- ge broder Emil. Även andra i hans familj torde tilltalas med stor tacksamhet. En na- turlig ledtråd för att vidga en möjlig krets för Nobels tackskål är hans testamente.

De personer som erhöll le- gat, särskilt om de var stora, finns anledning att närma- re söka bekanta sig med pos- tumt. Min blick riktas mot Alarik Liedbeck, som erhöll 100.000 kronor, och då bod- de på Sturegatan 26 i Stock- holm. Vem var han, och var- för fick han denna stora sum- ma av Nobel? Vidare, vad kan ligga bakom att han trots så många biografier inte fram-

träder mer i dem? Kan det bero på att de allra flesta som har sökt fånga Nobels liv, av naturliga skäl, har saknat ett inifrånperspektiv – de har varken tekniska ämneskun- skaper eller arbetet inom No- bels verksamhet.

Goda förutsättningar i det avseendet hade däremot sprängämnesteknikern Ragnar Sohlman, en av No- bels två testamentsexekuto- rer, och grundare av Nobel- stiftelsen. Han var assistent åt Nobel under de sista tre åren i San Remo. I en minnes- teckning över Liedbeck i Tek- nisk Tidskrifts avdelning för Kemi- och bergsvetenskap, häfte 4, från 1912, skriver han:

”Alfred Nobel var, liksom äf- ven i viss mån fadern Imma-

nuel, i främsta rummet den geniale uppfinnaren, out- tröttligt sysslande med nya principiella uppslag; där- jämte var han i olikhet med uppfinnare i allmänhet en framstående organisatör och hade en stor finansiell för- måga. De rent tekniska frå- gorna intresserade honom däremot mindre såsom pro- blem; lösandet av desamma, och särskildt af de konstruk- tiva frågorna, öfverlämnade han åt medhjälpare, bland hvilka främst märkes den man, hvars namn står öf- ver denna minnesruna, Ala- rik Liedbeck. Liedbecks mest betydelsefulla lifsgärning är sålunda nära sammanknu- ten med Nobelarnes – far och son – hvilkas väl skolade och skickliga medhjälpare han

var under omkring 30 år så- som fabriksföreståndare, ge- nialisk konstruktör och erfa- ren konsulterande ingenjör.

Nitroglycerin-, dynamit- och ballistitillverkningarnas tek- nik ha också, särskilt under 25-årsperioden 1867-1892, till väsentlig del utvecklats ge- nom hans medverkan och konstruktiva arbete. Bland de inom sprängämnesindu- strien allmänt antagna appa- rater som härröra från Lied- beck, må särskilt framhållas:

Luftinjektorn för nitrering av glycerin, dynamitpres- sarna samt valsverk, pressar och skärmaskiner för rök- svagt krut.”

Vad vet mandå mer om Per Fredrik Alarik Liedbeck? Jo, att han föddes den 11 decem-

Alfred Nobel och hans

Alfred Nobel, utan hans gärningar och testamente, inget Nobelpris.

KULTUR 21

Norrbottens-Kuriren Onsdag 18 december 2019

okände medarbetare

och började sedan att stu- dera till mekanist vid Tek- nologiska institutet i Stock- holm. Han tog examen 1851, men övergick därefter till kemisk teknologi, och tack vare stipendier kunde han studera kemisk-tekniska fa- briker i Tyskland, England och Frankrike. Erfarenhe- terna omsattes i en egen ex- perimentverkstad och om- och nybyggnad av alun-, ät- tiks-, stärkelse-, och trädestil- lationsfabriker i Sverige och Finland. 1863 började han översätta och ge ut Rudolf von Wagners Handbuch der chemishen Technologie i fem delar, men med bearbetning- ar i den svenska utgåvan uti- från egna rön.

Vid denna tid var tillverk- ningen av sprängämnen en mycket farlig verksamhet.

I Nobels fabrik vid Helene- borg på Södermalm ägde en sprängning rum år 1864, vilken krävde sex personers liv, däribland Emil Nobels.

Det föranledde ett byte av anläggningsort till en sän- ka mellan två inramande bergsstrukturer vid Vinter- viken något längre in i Mä- laren. Tanken var att den- na placering skulle minska spridningseffekten av even- tuella nya explosioner. 1866 anställdes Liedbeck av Nobel för att verka vid den nya fa- briken. Två år senare var han med om en stor explosion.

1872 skrev Alfred till sin bro- der Robert: ”Liedbeck tycker jag mer och mer om. Hederli-

gare, hjärtligare och klokare menniska kan man söka ef- ter om dagen med lanterna.”

Den omtycktes liv kun- de ha ändats när ytterliga- re en stor explosion inträf- fade vid Vinterviken år 1874.

Dess verkningar begränsa- des dock påtagligt genom att Liedbeck, tillsammans med ett par arbetare bar ut den resterande nitroglycerinen och förde den i säkert förvar, och det samtidigt som tvätt- huset för denna nitroglyce- rin brann. Hans ena hand brännskadades och han blev halvdöv resten av livet. Han hedrades dock guldmedal- jen ”för berömliga gärning- ar”. Det var emellertid den enda utmärkelse som den blygsamme Liedbeck fick, och det trots att han bland

annat utvecklade luftinjek- torn för nitrering av glyce- rin vilken påtagligt minska- de riskerna för explosioner vid tillverkningsprocessen.

Efter 1875, då Liedbeck sluta- de vid Vinterviken, medver- kade han till att under näs- tan två decennier bygga och utveckla ett stort antal No- belska dynamit- och krutfa- briker i Sverige, Norge, Eng- land, Tyskland, Frankrike, Ita- lien och Spanien.

Ragnar Sohlman menade att Liedbeck personifierade

”alla de bästa egenskaperna hos en framstående ingenjör och en god arbetschef. Upp- finningsrik, lugn och orädd, outtröttlig i sitt arbete, vän- lig och godhjärtad, samt per- sonligen anspråkslös i hög-

sta grad, förvärvade han sig vänner bland alla med hvil- ka han kom i beröring.”

Liedbecks vänskap med Alfred Nobel grundlades re- dan under barndomsåren och varade ända fram till dennes död, och ändå kun- de han vara kritisk mot No- bels förslag, och tillfogade ofta egna lösningar när de genomfördes. Själv överlev- de han Nobel med 16 år. Efter begravning i Solna kyrka den 31 mars 1912 fördes hans kis- ta till Annelund vid Brunns- viken för att där nedsänkas i hans morfar Per Henrik Lings friluftgrav.

Liedbecks och Nobels ar- betsliv var alltså samman- flätade, och genom Lied- becks släktskap till Ling för-

enas de även i det att univer- salgeniet Olof Rudbeck den äldre (1630-1702) är en släkt- mässig gemensam nämnare.

Som 23-åring upptäckte den- ne Rudbeck lymfsystemet.

För det hade han varit en gi- ven Nobelpristagare, om han hade fötts i en annan tid.

Även om vi har våra förfä- der att tacka för mycket är det nog osannolikt att No- bel skulle nämna en så av- lägsen släkting som Rud- beck i sitt tacktal. Men hans egen familj, fadern Imma- nuel, Alarik Liedbeck och de som miste livet i den farliga sprängämnesproduktionen skulle nog prioriteras högt i Nobels minnesskål.

Peter Schantz är dr med sc och professor

FOTO: CLAUDIO BRESCIANI/TT

I det kortfattade testamentet av Alfred Nobel läggs grunden till vad som blev Nobelpriset. Men motståndet var stort. Besvikna släktingar ville få testamentet ogiltigförklarat och fick stöd av både kungen och Hjalmar Branting. FOTO: JESSICA GOW/TT

När uppfinnaren, entreprenören och industrimannen Alfred Nobel avled 63 år gammal i San Remo i Italien 1896 hade han testamenterat större delen av sin enorma förmögenhet till den fond som skulle bli Nobelstiftelsen. FOTO: TT

Två år före sin död köpte Alfred Nobel Björkborns herrgård utanför Karlskoga dit han flyttade sina vagnsekipage, vilket blev avgörande för var han var bosatt. Testamentet behand- lades i Karlskoga tingsrätt och inte i Paris där Nobel länge

bott. FOTO: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT