Kartläggning av personers fysiska aktivitetsnivå 2 år efter hjärtrehabilitering: en enkätstudie

2006:86 HV

E X A M E N S A R B E T E

Kartläggning av personers fysiska aktivitetsnivå 2 år efter hjärtrehabilitering

En enkätstudie

Annika Eriksson Eleonore Svensson

Luleå tekniska universitet Hälsovetenskapliga utbildningar

Sjukgymnastprogrammet Institutionen för Hälsovetenskap

Avdelningen för Sjukgymnastik

2006:86 HV - ISSN: 1404-5516 - ISRN: LTU-HV-EX--06/86--SE

LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET  Institutionen för hälsovetenskap  Sjukgymnastprogrammet, 120 p 

Kar tläggning av per soner s fysiska aktivitetsnivå 2 år  efter   hjär tr ehabiliter ing 

­ en enkätstudie. 

Annika Eriksson  Eleonore Svensson 

Examensarbete i sjukgymnastik  VT 2006 

Handledare: Universitetsadjunkt Tommy Calner  Professor Lars Nyberg 

Examinator: Universitetslektor Peter Michaelson

Kar tläggning av per soner s fysiska aktivitetsnivå 2 år  efter   hjär tr ehabiliter ing ­ en enkätstudie. 

2 year s after  hear t r ehabilitation, per son’s physical activity level – a  questionnair e study. 

Abstr akt 

Fysisk inaktivitet anses vara en stark riskfaktor för hjärt­ och kärlsjukdom. Regelbunden  daglig träning med måttlig ansträngning minskar risken för återinsjuknande, mildrar symtom,  ger bättre fysisk prestationsförmåga och höjer livskvaliteten. Syftet med denna studie var att  undersöka patienters fysiska aktivitetsnivå två år efter genomgången hjärtrehabilitering. 

Genom ett semirandomiserat urval sändes en enkätundersökning till 50 forskningspersoner. 

Svarsfrekvens på 86 % uppnåddes, därav 16 kvinnor och 27 män. Resultatet visade att  ungefär hälften av forskningspersonerna utför fysisk aktivitet regelbundet. Trots det trodde  fler att de var tillräckligt aktiva. De flesta hade hög motivationsnivå till fysisk aktivitet och  var mycket nöjda med genomgången hjärtrehabilitering. 22 % av männen och 31 % av  kvinnorna hade minskat sin fysiska aktivitetsnivå efter hjärtrehabiliteringen i relation till hur  aktiva de var innan insjuknandet. En fjärdedel av kvinnorna ansåg sig sakna kunskap 

angående vikten av fysisk aktivitet. Kvinnor i större utsträckning än män upplevde inte att  vänner och anhöriga tog deras hälsotillstånd på allvar. Majoriteten av forskningspersonerna  ansåg att det fanns behov av långsiktig organiserad hjärtgymnastik, i vilken hela 82 % av  männen och 69 % av kvinnorna skulle delta. Enkätundersökningen tydde på ett behov av  särskilt anpassad hjärtgymnastik och upprepad information angående vikten av fysisk aktivitet  för den aktuella patientkategorin. Befintlig hänvisning till fortsatt organiserad fysisk aktivitet  efter akut hjärtrehabilitering kunde förbättras. 

Nyckelord : Hjärt­ och kärlsjukdom, Kardiovaskulär sjukdom, Hjärtrehabilitering, Fysisk 

aktivitet, Gruppträning.

­ 1 ­ 

Hjärt­ och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i västvärlden (1). Risken att drabbas  av hjärtinfarkt i Norr­ och Västerbotten är 50 % högre jämfört med i Göteborg, och även ur ett  internationellt perspektiv är risken hög (2). En delförklaring till detta tror man sig finna i de  skillnader som råder i bl.a. matvanor och klimat (3). Manligt kön, hög ålder och ärftlighet är  riskfaktorer som inte går att påverka, däremot utgör rökning, blodfettsrubbningar och högt  blodtryck riskfaktorer som går att påverka och det med gott resultat (4). En annan påverkbar  riskfaktor är fysisk inaktivitet, vilket anses vara en stark riskfaktor för hjärt­ och kärlsjukdom  (5,6,7) 

När det gäller hjärt­ kärlsjukdom så är inte kvinnor lika mycket undersökta som män (8). Det  har framförts att kardiovaskulär sjukdom idag är den största dödsorsaken bland europeiska  kvinnor. Fler europeiska kvinnor (55 %) än män (43 %) dör i hjärt­ kärlsjukdom (9,10). Trots  detta uppfattar många fortfarande kardiovaskulär sjukdom som en manlig åkomma. Det har  visat sig att kvinnor med akut hjärtsjukdom inte får den vård de behöver i lika stor 

utsträckning som män. En bidragande orsak till detta kan vara att kvinnor kan ha mera  svårtolkade och vaga symtom. Kvinnor är också i genomsnitt äldre än män när de drabbas av  hjärt­ kärlsjukdom. Den svenska kvinnan befinner sig oftast i 75­85 års ålder vid insjuknandet  medan motsvarigheten för mannen är mellan 70­80 år. (11,12,13). 

Forskning visar att kvinnor behöver mycket socialt stöd och uppmuntran för att träna efter  hjärtsjukdom. I en studie som följt 60 kvinnor efter genomgången hjärtrehabilitering fann man  att endast hälften av kvinnorna fortsatte att träna, och att en fjärdedel inte tränade alls (14). De  flesta studier som genomförts angående fysisk rehabilitering har utförts på medelålders män  som är lågriskpatienter. Kvinnor och äldre personer är underrepresenterade i studier som  handlar om fysisk rehabilitering (15). 

Fysisk aktivitet används som ett överordnat begrepp och innefattar kroppsrörelser under såväl 

arbete som fritid och olika former av kroppsövningar, t.ex. idrott, lek, gymnastik, motion och 

friluftsliv.  En  persons  fysiska  aktivitet  kan  anses  regelbunden  om  den  utförs  de  flesta  av 

veckans dagar helst varje dag, 5 eller fler dagar i veckan om intensiteten är måttlig, 3 eller fler 

dagar i veckan om intensiteten är hög (16).

­ 2 ­ 

Det  har  visat  sig  att  även  måttlig  fysisk  aktivitet  minskar  risken  för  hjärt­ och  kärlsjukdom. 

Måttlig aktivitet beskrivs som minst 4 timmars aktivitet per vecka i form av t.ex. promenad,  cykling eller trädgårdsarbete (17). Fysiologiskt ökas den maximala syreupptagningsförmågan  av  träning,  både  vilo­  och  arbetspulsen  sänks  och  blodfetterna  förbättras.  Att  regelbundet  utöva fysisk aktivitet minskar även våra oroskänslor och ökar vår tolerans mot psykisk stress  vilket  leder  till  ökat  psykiskt  välbefinnande  (18,19).  Att  förändra  sin  vardag  och  få  den  att  innehålla regelbunden fysisk aktivitet har visats öka överlevnaden efter hjärtinfarkt (7). 

Hjärtrehabiliteringen bör påbörjas så snart som möjligt efter insjuknandet för att patienten inte  ska hinna bygga upp en rädsla för fysisk aktivitet (20). Redan på sjukhuset startas 

rehabiliteringen under kontrollerade former med speciellt utformade träningsprogram och  under överinseende av sjukgymnast och hjärtsjuksköterska. Sjukgymnastisk rehabilitering  efter hjärtinfarkt och hjärtoperation kan indelas i tre faser, vilka beskrivs här nedan (21,22): 

§  Fas 1 är den mobilisering som sker de första dagarna i direkt anslutning till  hjärtinfarkten eller operationen. Målsättningen med denna mobilisering är att 

förhindra komplikationer i form av t.ex. lunginflammation och blodpropp, men även  att minska kraftnedsättning, oro och stress. 

§  Fas 2 påbörjas ca. två veckor efter utskrivning från sjukhuset, och pågår fram till sex  veckor efter infarkten/operationen. Patienten kommer till sjukhuset för att träna i så  kallad ”Kom­igång­grupp”. Med lätt motion under kontrollerade former låter man  patienten uppleva hur mycket han/hon faktiskt klarar av vilket ger ökad trygghet. 

Kom­igång­grupp omfattar även individuella samtal och undersökning, avslappning  och gruppinformation. Fas två avslutas med ett arbets­ EKG. 

§  Fas 3 består av konditionsbefrämjande gruppgymnastik, alternativt andra 

träningsformer t.ex. individuell cykelträning. Den kontrollerade träningen sker under  en cirka tre månader lång träningsperiod efter avslutad Kom­igång­grupp. Även fas tre  avslutas med ett arbets­EKG . 

Enligt uppgift från sjukgymnastiken vid Sunderby sjukhus överensstämmer ovan beskrivna  faser i stora drag med det rehabiliteringsprogram som används där. (Personlig 

kommunikation, Anette Karlström 2006­05­29).

­ 3 ­ 

Hörnstenen i hjärtrehabilitering är fysisk träning. Regelbunden träning (måttlig ansträngning  dagligen under minst 30 minuter) minskar risken för återinsjuknande, mildrar symtom, ger  bättre fysisk prestationsförmåga och höjer livskvaliteten (23). Åtgärder mot hjärtsjukdom kan  inriktas på att förebygga sjukdomen, så kallad primär prevention eller och med att förebygga  återfall, så kallad sekundär prevention. Efter genomgången hjärtrehabilitering följer 

underhållsfasen, vilket är en livslång uppföljning och behandling av riskfaktorer samt  bevarande av fysisk aktivitet (23,24). 

En tidigare studie har visat att äldre patienter som deltagit i den akuta hjärtrehabiliterande 

verksamheten minskat sin fysiska aktivitetsnivå efter avslutad rehabilitering. Studien 

framhåller att det verkar finnas ett behov av långsiktig, speciellt anpassad och strukturerad 

träning för denna patientkategori (25). Studier har visat att det är svårt för många att påbörja 

och bibehålla förändrade levnadsvanor, det är lätt att falla tillbaka i sin gamla livsstil en tid 

efter insjuknandet i hjärtinfarkt (25,26).

­ 4 ­  Syfte 

Syfte med denna studie var att kartlägga personers fysiska aktivitetsnivå två år efter 

genomgången hjärtrehabilitering till följd av kardiovaskulär sjukdom. Vi ville vidare veta om  dessa personer kunnat tillgodose sig de rekommendationer angående fysisk aktivitet och  livsstilsförändring som erbjöds i det akuta skedet, och om de hade ett behov av fortsatt  kontrollerad träning i likhet med den som erbjöds under rehabiliteringsperioden. 

Fr ågeställningar  

1.  Har patienten tillgodogjort sig informationen angående fysisk aktivitet i samband med  den akuta hjärtrehabiliteringen? 

2.  Är patienten motiverad att fortsätta träningen på egen hand efter den akuta  hjärtrehabiliteringen? 

3.  Har patientens fysiska aktivitetsnivå förändrats från tiden före insjuknandet i  hjärtsjukdom till idag? 

4.  Hur ser patientens fysiska aktivitetsnivå ut idag? 

5.  Anser patienten att det finns ett behov av långsiktig organiserad hjärtgymnastik och i  sådana fall skulle patienten deltaga? 

6.  Finns det könsrelaterade skillnader i svarsmaterialet? 

Mater ial och metod 

För att få svar på frågeställningarna gjordes en enkätstudie genom utskick till personer som  genomgått hjärtrehabilitering vid Sunderby sjukhus för ca 2 år sen. Med hjälp av avd. 46 och  sjukgymnastiken vid Sunderby sjukhus var det möjligt att distribuera enkäten till 

forskningspersonerna (fp). Även påminnelseutskicket har distribuerats via Sunderby sjukhus. 

Inblandade personer har varit verksamhetschef, chefssekreterare och ansvarig sjukgymnast  vid hjärtrehabiliteringen. Förfrågan angående deltagande i studien sändes till 50 av de 113  tillgängliga fp via ett semirandomiserat urval (varannan tillgänglig fp). 

Enkäten bestod till största del av slutna frågor, med svarsalternativ 0­4 (Bilaga 1). Frågorna 

utformades av författarna för att täcka studiens syfte och frågeställningar. Vissa frågor togs 

från Tampa Scale of Kinesiophobia (27). För att säkerställa frågornas relevans och utformning 

föregicks enkätutskicken av en pilotstudie där lärare vid Institutionen för hälsovetenskap i 

Boden och medlemmar i Hjärt­ och Lungsjukas Förening lämnade synpunkter på den aktuella

­ 5 ­ 

enkäten. Detta resulterade i mindre justeringar av frågornas utformning. Vår målsättning var  en svarsfrekvens på 70 %. Svarsmaterialet analyserades med hjälp av SPSS dataprogram. 

Deskriptiv statistik i form av diagram och tabeller med tillhörande text användes för att  redovisa resultatet av det insamlade materialet. 

Inklusionskriterium för deltagande i studien var att personen skulle ha genomgått 

hjärtrehabilitering vid Sunderby sjukhus under tidsperioden mitten av 2003 till mitten av  2004. De berörda fp hade olika diagnoser av kardiovaskulär sjukdom, såsom hjärtinfarkt eller  genomförd hjärtoperation, exempelvis ballongsprängning eller by­pass operation. Första  utskicket innehållande informationsbrev och enkät resulterade i 33 erhållna svarsenkäter. 

Påminnelsebrev och enkät sändes till de som ej svarat på det första utskicket, varvid  ytterligare 12 svarsenkäter erhölls. Sammanlagt resulterade detta i totalt 45 mottagna  svarsenkäter varav två personer avstod från deltagande i studien. 

Design och upplägg har godkänts av etikgruppen vid Institutionen för hälsovetenskap i 

Boden. För att skydda fp´s identitet kodades varje person med ett nummer enligt numrerad 

adresslista vid medicinkliniken på Sunderby sjukhus. Vi som utförde studien hade inte 

tillgång till medicinklinikens adresslista och kunde därmed inte identifiera fp. Vi hade ej 

heller tillgång till de berörda fp´s olika diagnoser. Inga personuppgifter utöver ålder och kön 

efterfrågades/redovisades.

­ 6 ­ 

Resultat 

Insamlad data från 43 fp har kunnat inkluderas i studien, därav 16 kvinnor och 27 män i  åldrarna 22 till 82 år. En svarsfrekvens på 86% uppnåddes.  

1. Har patienten tillgodogjort sig informationen angående fysisk aktivitet i samband med den  akuta hjärtrehabiliteringen?  

För att besvara detta använde vi oss av enkätfrågorna 4 och 7. Genom angivna svarsalternativ  tre eller fyra menar samtliga personer att fysisk aktivitet är viktigt. En man har avstått att  svara. En stor del av fp anser även att de har tillräcklig kunskap angående vikten av fysisk  aktivitet (Tabell 1). 

Tabell 1. Tabellen visar resultaten från fråga 4: ”Anser du att det är viktigt att vara fysiskt  aktiv efter hjärtinfarkt/hjärtoperation?” och fråga 7: ”Anser du att du har tillräcklig kunskap  om vikten av fysisk aktivitet?”. 

Kön/svarsalt.  Viktigt med fysiskt aktivitet  (fråga 4). 

%  (N) 

Tillr äcklig kunskap fysisk aktivitet  (fråga 7). 

%  (N)  Man 

0­2  0 (0)  15 (4) 

3­4  96 (26)  81 (22) 

Ej svar  4 (1)  4 (1) 

Totalt  100 (27)  100 (27) 

Kvinna 

0­2  0 (0)  25 (4) 

3­4  100 (16)  75 (12) 

Totalt  100 (16)  100 (16) 

Fotnot: Svarsalternativ 0= Nej, inte alls, 4= Ja, helt och hållet

­ 7 ­ 

2. Är patienten motiverad att fortsätta träningen på egen hand efter den akuta  hjärtrehabiliteringen? 

För att undersöka fp´s motivationsnivå använde vi oss av flera enkätfrågor. På enkätfråga 2  visade svaren att två tredjedelar av fp oavsett kön angav en hög motivationsnivå (Tabell 2). Vi  frågade även om personerna varit nöjda med den akuta hjärtrehabiliteringen för att se om  denna insats bidragit till fortsatt fysisk aktivitet. De flesta var mycket nöjda med den akuta  hjärtrehabiliteringen (Tabell 2). Resultatet visar att fler kvinnor (31 %) än män (7 %) anser att  de inte blir tagna på allvar av sina vänner och anhöriga. 19 % av kvinnorna och 15 % av  männen uppger att de inte blir tagna på allvar av sjukvårdspersonalen. 

Tabell 2. Tabellen visar resultaten från fråga 1: ”Är du nöjd med hur den akuta 

rehabiliteringen var efter din hjärtinfarkt/hjärtoperation?” och fråga 2: ”Känner du dig  motiverad att efter den akuta rehabiliteringen fortsätta med träning på egen hand?” 

Kön/ svarsalt.  Nöjd akut rehabilitering  (fråga 1). 

%  (N) 

Motiverad med träning på egen hand  (fråga 2). 

%  (N)  Man 

0­2  4 (1)  22 (6) 

3­4  96 (26)  78 (21) 

Totalt  100 (27)  100 (27) 

Kvinna 

0­2  6 (1)  25 (4) 

3­4  94 (15)  75 (12) 

Totalt  100 (16)  100 (16) 

Fotnot: Svarsalternativ 0= Nej, inte alls, 4= Ja, helt och hållet

­ 8 ­  

3. Har patientens fysiska aktivitetsnivå förändrats från tiden före insjuknandet i hjärtsjukdom  till idag?  

I enkäten svarar lite drygt hälften av samtliga fp att de till lika stor del är aktiva efter 

hjärtrehabiliteringen som de var innan. Relativt många av fp, 31 % av kvinnorna och 22 % av  männen är mindre aktiva efter hjärtrehabiliteringen än innan den. Betydligt fler män än  kvinnor uppger att de blivit mera aktiva efter genomgången hjärtrehabilitering (Figur 1). 

0  1 0  2 0  3 0  4 0  5 0  6 0  7 0 

J a g  ä r m in d re  a k tiv 

Ja g  ä r till lik a  s to r  d e l a k tiv 

J a g  ä r m e r a k tiv 

%  M a n 

K v in n a 

Figur 1. Patientens fysiska aktivitetsnivå idag i relation till tiden före hjärtinfarkten/hjärtoperationen.  De flesta  av fp är inte är rädda för att skada sig om de motionerar. Dock uppger en fjärdedel av 

kvinnorna och en liten del av männen rädsla. De flesta av fp anser inte att det kan vara farligt  för en person med deras hälsotillstånd att vara fysisk aktiv (Tabell 3). 

Tabell 3. Tabellen visar resultaten från fråga 11: ”Det kan vara farligt för en person med mitt  hälsotillstånd att vara fysiskt aktiv.” och fråga 6: ”Anser du att du tillfredsställer kroppens  behov av fysisk aktivitet i form av motion/träning eller liknande?” 

Kön/ svarsalt.  Far ligt att vara fysiskt aktiv  (fråga 11). 

%  (N) 

Tillfredsställer kroppens behov av fysisk  aktivitet (fråga 6). 

%  (N)  Man 

0­2  92 (25)  40 (11) 

3­4  8 (2)  56 (15) 

Ej svar  4 (1) 

Totalt  100 (27)  100 (27) 

Kvinna 

0­2  94 (15)  37 (6) 

3­4  6 (1)  63 (10) 

Totalt  100 (16)  100 (16) 

Fotnot: Svarsalternativ 0= Håller inte alls med, 4= Håller med helt och hållet

­ 9 ­   Hur ser patientens fysiska aktivitetsnivå ut idag?  

Hälften av samtliga fp uppgav att de var fysiskt aktiva tre­fem gånger per vecka. En tredjedel  var aktiva en­två gånger per vecka. En liten del av fp var aktiva tre­fem gånger per månad,  och ytterligare en liten del var aktiva någon enstaka gång i månaden. En man uppgav att han  aldrig var fysiskt aktiv (Figur 2). 

0  10  20  30  40  50  60 

3­5 ggr/vecka 

1­2 ggr/vecka  3­5 ggr/m

åna d 

Någon  ens

taka  gång 

Aldrig 

%  Man 

Kvinna 

Figur 2. Hur ofta utför Du någon form av fysisk aktivitet som ansträngningsmässigt motsvarar en halv timmes  rask promenad? 

Vi har även frågat vilken form av aktivitet de utför. Enkätens förslag på former av aktivitet  var promenader, stavgång, jakt, fiske bärplockning, simning, dans, ridning, joggning, 

skidåkning, lagsport ex. fotboll, innebandy och organiserad träningsgymnastik. Utöver dessa  förslag så har fp angett annan form av fysisk aktivitet som de utför. De aktiviteter som angavs  var golf, boule, gym, cykel, full aktivitet, yoga, skoterkörning, vattengymnastik, 

trädgårdsarbete, vedhuggning, snöskottning, husbygge och skötsel av villa. Hälften av fp  oavsett kön uppger att de har ändrat sin livsstil efter genomgången hjärtrehabilitering.  

4.  Anser patienten att det finns ett behov av långsiktig organiserad hjärtgymnastik och i  sådana fall skulle patienten deltaga?  

Hälften av fp uppger att de inte blivit erbjudna att påbörja träning på annat ställe efter att den 

akuta hjärtrehabiliteringen avslutats. Drygt hälften av fp anser att de tillfredsställer kroppens 

behov av fysisk aktivitet (Tabell 3).

­ 10 ­ 

81 % av kvinnorna och 96 % av männen anser att det finns ett behov av särskilt anpassad  hjärtgymnastik efter avslutad hjärtrehabilitering. Om sådan särskild anpassad gymnastik fanns  skulle en majoritet av de berörda fp deltaga (Figur 3). 

0  1 0  2 0  3 0  4 0  5 0  6 0  7 0  8 0  9 0 

Ja  N ej 

%  M an 

K vinn a 

Figur 3. Figuren visar svaret på frågan; Om särskild anpassad gymnastik fanns, där deltagarna utgjordes av 

personer med liknande sjukdomshistorik som Du själv, skulle Du då regelbundet vilja deltaga i sådan 

verksamhet?

­ 11 ­ 

Diskussion 

Resultatdiskussion 

Resultatet i studien visar att samtliga fp anser att det är viktigt med fysisk aktivitet efter  hjärtinfarkt/hjärtoperation. Eftersom deltagande i hjärtrehabilitering är frivilligt är det möjligt  att deltagarna och tillika fp till stor del består av dem som redan före insjuknandet varit  positivt inställda till fysisk aktivitet och som ansett detta vara en viktig hälsokomponent. Det  kan även bero på att fp tillgodogjort sig informationen som delgivits i samband med 

hjärtrehabiliteringen. 

En liten del av männen och en fjärdedel av kvinnorna anser sig sakna tillräcklig kunskap  angående vikten av fysisk aktivitet. Detta kan bero på att patienten inte tillgodogjort sig den  informationen angående vikten av fysisk aktivitet som delgavs under hjärtrehabiliteringen, det  kan också tolkas som ett behov av upprepad information efter en tid beroende på att fakta  glöms bort eller att nya frågor uppstått. En viss skillnad mellan män och kvinnor tycks 

föreligga då fler kvinnor än män uppgett att de saknar tillräcklig kunskap. Detta kan tolkas på  flera olika sätt, att kvinnor tillgodogjort sig informationen sämre, eller att de inte fått samma  vård, uppmärksamhet och information som männen (28,8). Det kan också bero på att kvinnor  i genomsnitt är något äldre än män vid insjuknandet i kardiovaskulär sjukdom och därför  känner större oro och osäkerhet (10). Det kan också vara så att kvinnor lättare än män  tillkännager kunskapsbrist, eller att kvinnor har ett större kunskapsbehov än män. Att så  många kvinnor har uppgivit avsaknad av kunskap angående vikten av fysisk aktivitet tolkar vi  som ett behov av upprepad information till personer, i synnerhet kvinnor som genomgått  hjärtrehabilitering. 

Majoriteten av fp var mycket nöjda med den akuta hjärtrehabiliteringen. De flesta oavsett kön  uppger att de känner en hög motivationsnivå till fortsatt träning på egen hand efter avslutad  hjärtrehabilitering. Trots detta visar svarsmaterialet att endast hälften av fp utför regelbunden  fysisk aktivitet. Detta resultat styrks av en studie som visar att endast motivation är inte nog  för att genomföra livsstilsförändringar (29). Fysisk inaktivitet är ett utbrett nationellt problem. 

Ser man till detta utmärker sig inte den aktuella patientkategorin som mindre fysiskt aktiv 

(30).

­ 12 ­ 

En fjärdedel av fp uppger viss avsaknad av motivation. Detta kan tolkas som ett behov av  motivationshöjande information och/eller aktiviteter till den aktuella patientgruppen. Eftersom  fysisk aktivitet är hörnstenen i hjärtrehabilitering och underhållsfasen är livslång process, kan  särskilt stöd och uppmuntran vara av största vikt för uppehållandet av en ny livsstil (23,24). 

En svensk studie understryker vikten av sociala och praktiska faktorer som underlättar vid  livsstilsförändringar såsom fysisk aktivitet och ändrade matvanor (31). 

Lika många män som kvinnor anser att vårdpersonal inte tar deras hälsotillstånd på allvar. 

Betydligt fler kvinnor än män uppger att vänner och anhöriga inte gör det. Detta resultat visar  i enlighet med tidigare studier att en viss könsrelaterad skillnad tycks föreligga gällande hur  patienten uppfattar att omgivningen ser på deras hälsotillstånd (11,12,13). Vi funderar vad  denna skillnad kan bero på. Har män och kvinnor olika behov av stöd och tillkännagivande  från sin närmsta omgivning? Får män lättare detta behov tillgodosett? Att patienter inte  känner sig tagna på allvar av vårdpersonal är allvarligt, det väcker eftertanke och manar till  förbättring. Vår tanke med dessa frågor var att grunden för en god kommunikation till stor del  utgörs av att patienten känner sig tagen på allvar angående sitt hälsotillstånd. God 

kommunikation kan i sin tur leda till ett förbättrat resultat i rehabiliteringsprocessen (32,33). 

Hjärtrehabilitering sätter fokus på de påverkbara riskfaktorerna för den enskilda individen, dit  fysisk inaktivitet räknas (16). Enligt detta borde den varningssignal som sjukdomen i sig  utgör, och den information som följer via hjärtrehabiliteringen leda till en ökad fysisk 

aktivitetsnivå. Ganska precis hälften av fp uppgav att de utför fysisk aktivitet som anses vara  regelbunden och tillfredställer kroppens behov (23). Vår studie visar att lite drygt hälften av  samtliga fp uppger att de bibehållit samma grad av fysiska aktivitetsnivå som före 

insjuknandet. Detta tyder på att inga större förändringar gjorts vad gäller den fysiska  aktivitetsnivån för en stor del av fp, trots genomgången hjärtrehabilitering. Fler kvinnor än  män hade minskat sin fysiska aktivitetsnivå. Dessa resultat styrks av tidigare studier som visat  att det är svårt att ändra livsstil, samt att många kvinnor upphör med träningen efter avslutad  hjärtrehabilitering (15,25,26). 

Av resultatet kan vi utläsa att inte så många ökat sin fysiska aktivitetsnivå efter genomgången  hjärtsjukdom och rehabilitering, och att de som ökat på den fysiska aktiviteten till 

övervägande del utgörs av män. Alltför många verkar minska på sin aktivitetsnivå, vilket 

skulle kunna bero på bristfällig kunskap, avsaknad av motivation, oro och rädsla eller andra

­ 13 ­ 

faktorer som t.ex. ökad ålder, nytillkomna komplikationer i form av annan sjukdom eller  förändrad social situation. En fjärdedel av fp saknar motivation, och en fjärdedel av kvinnorna  uppger också viss rädsla och avsaknad av kunskap för fysisk aktivitet. Betydligt färre av  männen uppger samma sak. Vi är medvetna om att frågan angående rädsla att skada sig vid  fysisk aktivitet kan uppfattas på mer än ett sätt. Andra åkommor än kardiovaskulär sjukdom  kan utgöra en bidragande orsak till rädsla. Att kvinnor är äldre än män vid insjuknandet kan  bidra till rädsla för fysisk aktivitet (11,12,13). Att kvinnor i högre grad än män är drabbade av  till exempel osteoporos kan vara en annan bidragande faktor till rädsla för fysisk aktivitet, på  grund av risken för fallrelaterade benbrott (34). 

Trots att många uppgett en hög motivationsnivå till att på egen hand fortsätta sin träning efter  avslutad hjärtrehabilitering visar fp´s faktiska grad av fysisk aktivitet att de inte lever upp till  den angivna motivationsnivån. Detta resultat stöds av en studie som jämfört en patientgrupp  som genomgått ett standard rehabiliteringsprogram på 6­8 veckor med en annan patientgrupp  som utöver standardprogrammet fått fortsatt träning i 36 månader. Vid en 36 månaders  uppföljning fann man att de som fått förlängt träningsprogram fått ökad fysisk 

prestationsförmåga. Man kunde även se att de som endast fått standardrehabilitering hade  minskat sin fysiska prestationsförmåga (24). 

I enkäten har fp angivit egna förslag på fysisk aktivitet. Trots att vi efterfrågat sådan fysisk  aktivitet som ansträngningsmässigt motsvarar en halv timmes rask promenad så har fp  jämställt detta med egna förslag på aktiviteter såsom boule, yoga och skoterkörning. I  pilotstudien angavs även bastubad. Syftar fp till dessa aktiviteter när de uppgett att de  tillfredställer kroppens behov av fysisk aktivitet tre till fem gånger per vecka, behövs 

definitivt information angående fysisk aktivitet för den aktuella patientkategorin. Av samma  anledning är det därför också osäkert om dessa personer verkligen tillfredställer kroppens  behov av fysisk aktivitet (17,23). 

Svarsmaterialet visar att flera av de kvinnor som ingått i denna studie minskat sin fysiska  aktivitetsnivå efter insjuknandet medan flera av männen har ökat sin aktivitetsnivå. Samtliga  fp oavsett kön var till lika stor del aktiva efter genomgången sjukdom och rehabilitering. 

Skulle detta kunna tyda på att kvinnorna har haft en högre aktivitetsnivå före insjuknandet än 

männen?

­ 14 ­ 

Är fysisk inaktivitet en i större utsträckning bidragande orsak till insjuknandet i hjärt­ 

kärlsjukdom bland män än bland kvinnor? I en japansk studie fann man att den riskfaktor som  skiljde män från kvinnor var att männen oftare hade höga kolesterolvärden (35). 

Resultatet från enkäten visar en antydan till könsrelaterade skillnader. Fler kvinnor än män  uppger rädsla för att skada sig vid fysisk aktivitet, brist på kunskap om fysisk aktivitet och  bristande stöd från vänner och anhöriga. Detta kan vara orsaker till att kvinnor i högre  utsträckning än män minskar sin fysiska aktivitetsnivå efter hjärt­ och kärlsjukdom. 

Hälften av fp uppger att de ändrat livsstil efter genomgången hjärtrehabilitering. Dessa  livsstilsförändringar behöver inte enbart bestå av fysisk aktivitet utan kan även inkludera till  exempel ändrade mat­, alkohol och tobaksvanor (31). 

Hälften av fp uppger att de inte blivit erbjudna att påbörja träning på annat ställe efter den  akuta hjärtrehabiliteringen avslutats. Eftersom samtliga genomgått hjärtrehabilitering vid  samma sjukhus tyder detta på att det inte konsekvent ges samma information till samtliga  patienter, eller att patienterna inte tillgodogjort sig den delgivna informationen på samma sätt. 

Vi tolkar detta som en viktig del av rehabiliteringsprocessen som kan förbättras. 

Ungefär en tredjedel av fp anser att de i viss mån tillfredställer kroppens behov av fysisk  aktivitet, men de är medvetna om att de borde vara något mera aktiva. Detta resultat styrks av  en tidigare studie som visar att personer efter genomgången hjärtrehabilitering minskat sin  fysiska prestationsförmåga (24). Något fler anser att de tillfredställer kroppens behov av  fysisk aktivitet än de som verkligen gör det. Detta bekräftas ytterligare av de egna förslagen  på fysisk aktivitet som inte kan jämställas med en halv timmes rask promenad. 

Majoriteten av fp anser att det finns ett behov av särskilt anpassad hjärtgymnastik efter  avslutad hjärtrehabilitering, vilket styrks av tidigare studier (14,24,25,26). En trygghet och  gemenskap uppnås om träning utövas med personer med liknande hälsotillstånd där 

erfarenheter och kunskap kan utbytas. Gruppdynamikens fördelar finns också beskrivna i en 

tidigare studie (36) Svaren på enkäten visar att fler fp skulle vara fysiskt aktiva om särskild 

anpassad hjärtgymnastik erbjöds. Ytterligare minst 32 % av männen och 19 % av kvinnorna 

skulle då utföra regelbunden fysisk aktivitet.

­ 15 ­  Metoddiskussion 

Enkätutskicken föregicks av en pilotstudie vilket möjliggjorde omformulering och justering  av frågornas utformning. Sammanfattningsvis verkar enkäten ha varit lättläst och inbjudit till  deltagande. Detta styrks av den höga svarsfrekvensen 86 %, med lågt internt bortfall på  frågorna. Det interna bortfall som förekom tycks bero på att en av fp missat en sida i enkäten  och två personer markerat svar utanför angivna svarsalternativ. Den höga svarsfrekvensen  visar också att ämnet engagerar målgruppen. 

Genom att vi använt oss av en enkät för att få svar på frågorna, i vilken är fp anonyma så  förväntas svaren ha hög tillförlitlighet. Svaren speglar personernas subjektiva upplevelser utan  att styras av författarnas åsikter. Att i stort sett inga öppna frågor använts gör dock att svaren  saknar det djup som sådana frågor kan bidra med. 

Hjärtrehabilitering utförs på liknande sätt i hela Sverige (21,22). Trots att undersökningen är  gjord i Norrbotten borde den vara användbar i övriga landet. 

Att delta i den hjärtrehabilitering som erbjuds till alla patienter efter hjärtinfarkt eller 

hjärtoperation är valfritt. Eftersom alla deltagare i denna studie genomgått hjärtrehabilitering 

kan man anta att dessa i det akuta skedet efter hjärtsjukdomen/operationen var positivt 

inställda till fysisk aktivitet. Även om de flesta patienterna deltar i hjärtrehabiliteringen så 

finns det ett antal som väljer att avstå. Dessa patienter har vi inte nått med denna studie. Det 

hade varit intressant att jämföra resultatet mellan dessa båda patientgrupper. Vad vi heller inte 

når med den här studien är en precis diagnos hos fp vilket också kan vara intressant att veta 

utifrån behov och önskemål om särskild anpassad gymnastik.

­ 16 ­  Konklusion 

Konklusionen från denna enkätstudie tyder på att den aktuella patientkategorin två år efter  genomgången hjärtrehabilitering har ett behov av särskilt anpassad hjärtgymnastik. De  behöver även upprepad information angående vikten av fysisk aktivitet för personer med  deras hälsotillstånd. Förbättringar kan göras vad gäller att hänvisa patienter till befintliga  former av organiserad fysisk aktivitet efter genomgången hjärtrehabilitering. Kvinnor  förefaller att ha ett större behov av särskilda insatser för att på sikt upprätthålla  livsstilsförändringar efter hjärtrehabilitering. 

Tackor d 

Vi vill tacka alla berörda vid Sunderby sjukhus som på olika sätt bidragit till att möjliggöra 

denna studie. Vi vill även tacka Tommy Calner och Lars Nyberg för god handledning.

­ 17 ­  Refer enser  

1. Tunstall­Pedoe, H., Vanuzzo, D., Hobbs, M., Mähönen, M., Cepaitis, Z., Kuulasmaa, K. et  al. (2000). Estimation of contribution of change in coronary care to improving survival, event  rates,  and coronary heart disease mortality across the WHO MONICA project populations.  

The Lancet, 355,  688­700. 

2. Messner, M., Lundberg, V., Boström, S., Huhtasaari, F., Wikström, B. Trends in event  rates of first and recurrent, fatal and non fatal acute myocardial infarction, and 28­day case  fatality in the northern Sweden MONICA area 1985­98.  Scandinavian Journal of Public  Health  2003; 31 (Suppl. 61): 43­50. 

3. Nyström, L., Rosen, M., Wall, S. (1986). Why are diabetes, stomach cancer and circulatory  diseases more common in Northern Sweden? Scandinavian Journal of Primary Health Care. 

Feb; 4 (1) : 5­12. 

4. SBU rapport nr. 134. (1997).   Att förebygga sjukdom i hjärta och kärl genom 

befolkningsinriktade program – en systematisk litteraturöversikt.  Stockholm: SB Offset AB. 

5. Myers, J. Exercise and cardiovascular health.  Cirkulation.  2003;107:e2. 

6. NIH Consensus Development on Physical Activity and Cardiovascular Health. Physical  activity and cardiovascular health. (1996)  The Journal of the American Medical Association.  

1996;276:241­246. 

7. Fletcher, G., Balady, G., Blair, SN., Blumenthal, J., Caspersen, C., Chaitman, B., Epstein,  S., Sivarainen, F., Frolicher, V., Pina, I., Pollock, M. (1996) Statement on Exercise: Benefits  and recommendations for physical activity programs for all americans. A statement for health  professionals by the committee on Exercise and Cardiac Rehabilitation of the Council on  Clinical Cardiology, American Heart association.  Cirkulation.  1996;94:857­862. 

8. Hirakawa, Y., Masuda, Y., Kuzuya, M., Iguchi, A., Kimata, T., Uemura, K. (2006) Age 

differences in the delivery of cardiac management to women versus men with acute 

myocardial infarction.  International Heart Journal  2006 Mar;47(2):209­17.

­ 18 ­ 

9. Larsbo, Å. (2005) Underdiagnostiserade, underbehandlade och underrepresenterade

Svensk Cardiologi  2005. 

10. Trappolini, M., Chilotti, FM., Rinaldi, R., Trappolini, F., Coclite, D., Napoletano, AM.,  Matteoli, S. (2002) Sex differences in incidence of mortality after acute myocardial infarction.  

Italian Heart Journal  2002 Jul;3(7):759­66 

11. Pavo Hedner, L. (Red.) Invärtesmedicin. Lund: Rahms tryckeri AB; 2004. 

12. Milner, KA., Funk, M., Richards, S., Wilmes, RM., Vaccarino, V., Krumholz HM.(1999)  Gender differences in symptom presentation associated with coronary heart disease.  

American Journal of Cardiology  1999, 84:396­399. 

13. Kudenchuk, P., Maynard, C., Martin, J., Wirkus, M., Weaver, WD. (1996) Comparison of  presentation, treatment, and outcome of acute myocardial infarction in males versus females.  

American Journal of Cardiology  1996, 78:9­14. 

14. Moore SM, Dolansky MA, Ruland CM, Pashkow FJ, Blackburn GG. Predictors of  women's exercise maintenance after cardiac rehabilitation.  Journal of Cardiopulmonary  Rehabilitation. 2003;23:40­49. 

15. Brown, A., Ebrahim, S., Joliffe, J., Hussein, N., Rees, K., Skidmore, B., Stone, JA.,  Taylor, R., Thompson, DR., Oldridge, N. (2004) Exercise­based rehabilitation for patients  with coronary heart disease: systematic review of randomised controlled trials.  The American  Journal of Medicine  2004; 10:682­692. 

16. Statens folkhälsoinstitut (1996). [WWW document]. URL  http://www.fhi.se/templates/Page____870.aspx 

17. Sjöl, A., Thomsen, K.K., Schroll, M. & Andersen, L.B. (2003). Secular trends in acute  myocardial infarction in relation to physical activity in the general Danish population.  

Scandinavian journal of Medicine & Science in  Sports, 13,  224­230.

­ 19 ­ 

18. Behn, M., Schmidt, L., Cider, Å. & Hansson­Scherman, M. (1999). Fysisk träning vid  hjärtinfarkt – Patientens perspektiv.  Nordisk fysioterapi, 3,  72­78. 

19. Koukouvou, G., Kouidi, E., Iacovides, A., Konstantinidou, E., Kaprinis, G. & Deligiannis,  A. (2004). Quality of life, psychological and physiological changes following exercise 

training in patients with chronic heart failure.  Journal of Rehabilitation Medicine, 36, 36­41. 

20. Greif, H. & Kreitler, S. (1995). The effects of short­term exercise on the cognitive 

orientation for health and adjustment in myocardial infarction patients.  Behavioral Medicine,  21,  75­86. 

21. Ehrenkrona, N., Öman, A. (1994) Rehabilitering vid hjärt­ och kärlsjukdomar, andra  upplagan. Studentlitteratur, Lund. 

22. Behn, M.,Schmidt, L.,Cider, Å., Hansson Scherman, M.(1999) Fysisk träning vid  hjärtinfarkt – patientens prespektiv.  Nordisk Fysioterapi  1999; 3:1402­3024. 

23. Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtsjukvård 2004.  Det medicinska faktadokumentet.  

Socialstyrelsen. 

24. Zdrenghea, D., Predescu, D., Ducasz, E., Ober, MC., Ilea, M. (2004) Results of a long­ 

term training program after acute myocardial infarction.  Romanian Journal of Internal  Medicine  2004;42(3):513­9 

25. Hage, C., Mattsson, E. & Ståhle, A. (2003). Long term effects of exercise training on  physical activity level and quality of life in elderly coronary patients­ a three­ to six­ year  follow­up.  Physiotherapy Research International, 8,  13­22. 

26. Song, R., & Lee, H. (2001). Managing health habits for myocardial infarction (MI)  patients.  International Journal of Nursing studies, 38,  375­380. 

27. Clark, ME., Kori, SH., Bockel, J., (1996) Kinesiophobia and chronic pain. Psychometric 

characteristics and factor analysis of the Tampa scale.

­ 20 ­ 

28. Kosiak, B., Sangl, J., Correa­de­Araujo, R. (2006) Quality of health care for older women: 

what do we know?  Women´s health issues  2006 Mar­Apr;16(2):89­99 

29. Johnston, DW., Johnston, M., Pollard, B., Kinmonth, AL., Mant, D. (2005)Motivation is  not enough: prediction of risk behavior following diagnosis of coronary heart disease from the  theory of planned behavior.  Health Physiology  2004 Sep;23(5):533­8. 

30. Rapporten "Underlag till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet" 

(2005). [WWW document] Livsmedelsverket och Statens folkhälsoinstitut. 

31. Svedlund, M., Danielsson, E. (2004). Myocardial infarction: narrations by afflicted  women and their partners of lived experiences in daily life following an acute myocardial  infaction.  Journal of Clinical Nursing  13, 438­446. 

32. Karner, A., Tingstrom, P., Abrandt­Dahlgren, M., Bergdahl, B. (2005)Incentives for  lifestyle changes in patients with coronary heart disease . Journal of advanced nursing  2005  Aug;51(3):261­75 

33. Urizar, G., Sers, SF., (2006) Psychosocial and cultural influences on cardiovascular health  and quality of life among Hispanic cardiac patients in South Florida.  

Journal of Behavioral Medicine  2006 Jun;29(3):255­68. 

34. Cummings, SR., Melton, LJ., (2002)Epidemiology and outcomes of osteoporotic  fractures . Lancet 2002 May 18;359(9319):1761­7 

35. Kawano, H., Soejima, H., Kojima, S., Kitagawa, A., Ogawa, H., (2006) Sex differences of  risk factors for acute myocardial infarction in Japanese patients.  Circulation Journal  2006  May;70(5):513­7. 

36. Stewart, R., Bhagwanjee, A., (1999) Promoting group empowerment and self­reliance 

through participatory research: a case study of people with physical disability.  Disability and 

Rehabilitation  1999 Jul;21(7):338­45

Bilaga 1: Informationsbrev 

2006­03­09 

Informationsbrev 

Förfrågan om medverkan i enkätstudie. 

Under våren 2006 kommer en studie att genomföras vars syfte är att kartlägga vilken nivå av  fysisk aktivitet personer som genomgått hjärtrehabilitering för två år sen har i dag. 

Detta brev skickas ut via Medicinkliniken, Sunderby sjukhus. Medicinklinikens adresslista  har vi som författare till den här studien ingen tillgång till. Enkätsvaren i sin tur är adresserade  till oss författare, så Medicinkliniken behandlar inte svaren. För att samla in information till  vårt arbete har vi bifogat den enkät med frågor som vi önskar få svar på. Deltagandet i denna  studie är frivilligt. Väljer Du att inte deltaga i studien vänligen skicka in enkäten tom med  bifogat portofritt svarskuvert. Om Du väljer att deltaga i vår studie så vänligen fyll i bifogad  enkät och skicka den tillbaka till oss med bifogat portofritt svarskuvert. De svarsenkäter som  vi samlar in kommer endast att behandlas av oss författare och eftersom inga personuppgifter  uppges så kan vi inte identifiera de personer som svarar på enkäten. 

Ditt beslut angående medverkan i studien kommer inte att påverka Din eventuella fortsatta  vård eller rehabilitering. 

Vi som genomför studien är två studenter som går sista terminen på sjukgymnastutbildningen  vid Institutionen för hälsovetenskap i Boden. Studien är ett examensarbete i sjukgymnastik. 

Resultatet av rapporten kommer att presenteras så att ingen individ kan identifieras. Studien är  klar från juni 2006 och kommer då att finnas tillgänglig för läsning på Institutionens hemsida: 

www.ltu.se under länken http://epubl.luth.se/index.shtml. 

Med vänliga hälsningar 

………  ……….. 

Eleonore Svensson  Annika Eriksson 

Landstingsvägen 3c  Krongårdsstigen 26 

961 76  Boden  942 95  Vidsel 

073­4224426  073­8275835 

………. 

Universitetsadjunkt och Leg. Sjukgymnast  Tommy Calner 

Instutitionen för Hälsovetenskap  Hedenbrovägen 

961 36  Boden 

0921­758 00

Bilaga 2: Enkät 

Enkätunder sökning angående fysisk aktivitet 

En kartläggning av personers fysiska aktivitetsnivå 2 år efter genomgången  hjärtrehabilitering. 

Deltagande i studien är frivilligt, var vänlig notera om Du vill deltaga eller ej. Om Du  väljer att ej deltaga, vänligen notera det och åter sänd denna enkät i bifogat portofritt  svarskuvert för att undvika påminnelseutskick. 

J ag accepterar att deltaga i studien  (   )  J ag vill inte deltaga i studien  (   )  Vänligen fyll i Din ålder  

Ålder…………..… 

Marker a med kryss om Du är man eller kvinna  Man (   ) 

Kvinna  (   ) 

Nedan följer några frågor och påståenden. Svar a genom att ringa in det alternativ som  passar bäst in på Dig. 

1.  Är Du nöjd med hur den akuta rehabiliteringen var efter Din  hjärtinfar kt/hjärtoperation? 

0  1      2  3  4 

Nej, inte alls  Ja, helt och hållet 

2.  Känner Du Dig motiverad att efter den akuta rehabiliteringen fortsätta med  träning på egen hand? 

0  1      2  3  4 

Nej, inte alls  Ja, helt och hållet 

3.  Anser Du att det finns ett behov av organiserad träning för per soner som haft  hjärtinfar kt eller genomgått hjärtoperation efter avslutad hjärtrehabilitering? 

0  1      2  3  4 

Nej, inte alls  Ja, helt och hållet

4.  Anser Du att det är viktigt att vara fysiskt aktiv efter   hjärtinfar kt/hjärtoperation? 

0  1      2  3  4 

Nej, inte alls  Ja, helt och hållet 

5.  Har Du ändrat Din livsstil efter genomgången hjärtrehabilitering? 

0  1      2  3  4 

Nej, inte alls  Ja, helt och hållet 

6.  Anser Du att Du tillfredsställer kroppens behov av fysisk aktivitet i for m av  motion/träning eller liknande? 

0  1      2  3  4 

Nej, inte alls  Ja, helt och hållet 

7.  Anser Du att Du har tillräcklig kunskap om vikten av fysisk aktivitet för   per soner som har haft en hjärtinfar kt/genomgått hjärtoperation? 

0  1      2  3  4 

Nej, inte alls  Ja, helt och hållet 

Några av de följande meningarna har människor använt för att beskriva sina tankar om att ha  ont och att röra på sig. För varje påstående, ringa in lämplig siffra som stämmer bäst med Din  uppfattning. 

8.  J ag är rädd att jag skulle skada mig ifall jag motionerar.* 

0  1      2  3  4 

Håller inte  Håller med 

alls med  helt och hållet

9.  Mina anhöriga/vänner tar inte mitt hälsotillstånd tillräckligt på allvar.* 

0      1  2  3  4 

Håller inte  Håller med 

alls med  helt och hållet 

10.  Sjukvårdsper sonal tar inte mitt hälsotillstånd tillräckligt på allvar.* 

0      1  2  3  4 

Håller inte  Håller med 

alls med  helt och hållet 

11. Det kan vara far ligt för en person med mitt hälsotillstånd att vara fysiskt aktiv.* 

0      1  2  3  4 

Håller inte  Håller med 

alls med  helt och hållet 

12. Hur ofta utför Du någon for m av fysisk aktivitet som ansträngningsmässigt  motsvarar en halv timmes rask promenad? Mar kera med kryss det alternativ  som bäst stämmer in på Dig. 

3­5 ggr./vecka  (   )  1­2 ggr./vecka  (   )  3­5 ggr./månad  (   ) 

Någon enstaka gång i månaden  (   )  Aldrig  (   ) 

13. Om Du jämför den nivå av fysisk aktivitet som Du utövar idag i relation till hur   mycket Du motionerade före hjärtinfar kten/hjärtoperationen, skulle Du då säga  att Du är mindre aktiv, lika aktiv eller mer aktiv i dagsläget? 

Jag är mindre aktiv  (   ) 

Jag är till lika stor del aktiv  (   )

Jag är mera aktiv  (   ) 

14. Vilken for m av fysisk aktivitet utövar Du? Fyll i det som bäst överensstämmer   med Dina aktiviteter. Flera alternativ kan väljas. 

Jag utövar ingen form av fysisk aktivitet  (   )  Promenader/stavgång  (   ) 

Friluftsaktiviteter som är fysiskt krävande, t.ex. jakt, fiske, bärplockning  (   )  Simning/dans/ridning  (   ) 

Joggning/skidåkning  (   ) 

Lagsport ex fotboll, innebandy  (   ) 

Organiserad träningsgymnastik, t.ex. Korpen, Step­in eller Friskis och Svettis  (   )  Annat, ………. 

15. Blev Du erbjuden att påbörja träning på något annat ställe efter Du avslutat den  akuta hjärtrehabiliteringen (hjärtgymnastiken) vid sjukhuset? 

Ja    (   )  Nej  (   ) 

16.  Om sär skilt anpassad gymnastik fanns, där deltagarna utgjordes av personer   med liknande sjukdomshistorik som Du själv, skulle Du då regelbundet vilja  deltaga i sådan verksamhet? 

Ja  (   )  Nej  (   ) 

Vi tackar för Ditt deltagande i denna kartläggning och ber Dig vänligen att snarast 

återsända denna enkät till oss i det bifogade portofria svar skuvertet.

* Frågorna har tagits från frågeformuläret Tampa Scale of Kinesiophobia. Mera information 

finns att hämta på www.orebroll.se/ymk