Glad på insidan
En EEG-studie om emotionell priming.
Daniel Sundberg
Psykologi, kandidat 2018
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Sammanfattning
Trots den omfattande forskning som utförts om både priming och emotioner, och relationen dem emellan, finns det ännu idag anledning att fortsätta söka fördjupa förståelsen av hur emotionell priming processeras i hjärnan. Den föreliggande studien har ämnat utgöra en liten men relevant del av neuropsykologins kontinuerliga arbete med att underbygga fortsatta framsteg och fördjupad förståelse om hur människans hjärna arbetar.
Ett experiment med emotionell priming har genomförts där hjärnans neurala reaktioner undersöktes med EEG-mätningar. EEG mättes när försökspersoner presenterades bilder på glada och neutrala ansiktsuttryck, utan efterföljande kognitiv uppgift. Resultaten indikerar att hjärnan reagerar olika vid leende ansikten jämfört med neutrala ansikten, men ingen av studiens två hypoteser kunde bekräftas eller förkastas med säkerhet. Frånvaron av primingeffekt kan tolkas som en indikation på att emotionell priming är beroende av att processen innefattar någon form att kognitiv uppgift. Emotionell priming utan kognitiv uppgift kan möjligen ske i hjärnans inre delar, som inte är mätbar med EEG-teknik.
Nyckelord: Priming, emotion, EEG, frontal asymmetri, KDEF
Abstract
Despite the extensive research conducted on both priming and emotions, and the relationship between them, there is still reason to further seek to deepen our understanding of how emotional priming is processed in the brain. The current study aimed to be a small but relevant part of neuropsychology's ongoing work in supporting continued progress and in-depth understanding of how the human brain works.
An experiment with emotional priming was conducted, in which the brain's neural reactions were examined with EEG measurements. EEG was measured when subjects were presented with pictures of happy and neutral facial expressions, without subsequent cognitive tasks. The results indicate that the brain reacts differently to smiling faces compared to neutral faces, but neither of the two hypotheses of the study could be confirmed or rejected with certainty. The absence of any priming effect can be interpreted as an indication that emotional priming is dependent on the process involving some form of cognitive task. Emotional priming without a related cognitive task may occur in the deeper parts of the brain, which are not measurable by EEG technology.
Keywords: Priming, emotion, EEG, frontal asymmetry, KDEF
Inledning
Trots den omfattande forskning som utförts om både priming och emotioner, och relationen dem emellan, finns det ännu idag anledning att fortsätta söka fördjupa förståelsen av hur emotionell priming processeras i hjärnan. Elektroencefalografiska mätningar (EEG) är idag en välanvänd metod, både i forskningssammanhang och inom medicinsk diagnosticering. Fortsatt forskning om hur hjärnan hanterar priming med den temporala exakthet som EEG erbjuder kan vara av värde för framtida ansatser och ge konkreta och underbyggda förklaringar till människors beteende och attityder. Då modern forskning fortsätter utmana befintlig kunskap, som exempelvis hur människors perceptuella medvetandegrad påverkar styrkan hos emotionella primingeffekter, så förefaller fortsatta undersökningar av enklare och mer grundläggande aspekter av hjärnans processer ständigt få förnyad relevans.
Denna studie bygger på förutsättningen att något händer i hjärnan när emotionella uttryck identifieras i ansikten hos människor i vår omgivning, och under den närmast efterföljande perioden. Detta stöds av vetenskaplig forskning sedan många år tillbaka, som ofta även kunnat visa vilka delar av hjärnan som varit mest aktiva i denna process (LeDoux, 1995; Phillips, 2003).
Framträdande bland dessa studier är en gedigen metastudie, som har lagt fram omfattande stöd för vilka delar av hjärnan som aktiveras starkast när emotionella laddningar uppfattas (Benedict, Brooks, Savov, Allzen, Fredriksson, & Schioth, 2011). Dessa är främst belägna djupt i hjärnans centrum, och har därför i stor utsträckning studerats med funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) som kan ge detaljerade bilder av hjärnan i arbete. Föreliggande studie avser att istället att undersöka hjärnans hantering av emotionella stimuli genom EEG-mätningar. EEG är en äldre men likaså välanvänd metod för studier av hjärnan, med moderna exempel som storskaliga neurala kartläggningar (Tops, Koole, Quirin, & Boksem, 2017) och avancerade primingstudier (Ma, Hu, Pei, & Xiang, 2015).
Föreliggande studie avser dels att söka bekräfta att emotionella ansiktsuttryck hanteras annorlunda i hjärnan jämfört med neutrala, dels att undersöka huruvida de emotionella ansiktsuttrycken ger upphov till någon primingeffekt på neural nivå. Priming påvisas vanligtvis genom medvetna eller omedvetna effekter på beteende eller attityder. Den här studien ska undersöka om någon primingeffekt som kan mätas med EEG uppstår på enbart neural nivå, utan att beteende eller attityder tas hänsyn till.
Priming
Begreppet priming syftar på olika former av mental påverkan som sinnesintryck och tankar har på efterföljande tankar och omvärldstolkningar (Kahneman & Morewedge, 2010; Weingarten, Chen, McAdams, Yi, Hepler, & Albarracin, 2016). Begreppet priming kan sammanfattas som påverkanseffekter på minne och beteende, men har ingen entydig formell definition och tillägnas därför en djupare beskrivning i följande stycken. Själva ordet priming förknippas lätt med hur man vid målning använder sig av grundfärg (primer på engelska) för att få den huvudsakliga färgen att fästa bättre på underlaget. Detta förefaller därmed vara en användbar analogi för att beskriva priming i sin mest grundläggande form. Ordet penna fungerar då exempelvis som grundfärg för att måla upp tankar om att rita, och får tankar om att rita att fästa lättare i medvetandet. I förklarande syfte har här antagits en bred, vardaglig definition av vad en tanke är, men detta utvecklas ytterligare i styckena nedan.
En person som nyligen sett eller hört ordet penna kommer mer sannolikt att färdigställa ordfragmentet RI_A med ett T (RITA) än med exempelvis ett D (RIDA). På samma sätt skulle naturligtvis människor som å andra sidan just utsatts för ordet häst i högre grad färdigställa samma ordfragment med ett D eftersom ordet rida finns mera lättillgängligt när hjärnan söker efter
rimliga förslag på hur ordfragmentet ska tolkas (Kahneman & Morewedge, 2010; Kahneman, 2011). Det här är ett av många exempel på primingens effekt, och man uttrycker det som att penna primar för rita, och häst primar för rida.
Primingeffekter uppstår dock i många olika former och påverkar på många olika sätt. Utsätts du för ordet penna, även om du inte själv blir medveten om det, så kommer du under en period efteråt att inte bara ha lättare att slås av tanken på att rita, utan exempelvis även att snabbare kunna känna igen och förstå ordet penna när du läser det i en suddig skrift eller hör det i en viskning (Zajonc, 1968). En person som primats med penna har heller inte bara förberetts för tankar på att rita, utan även för en mängd andra relaterade koncept som exempelvis papper, suddgummi, bläck, skolbänk, signatur och så vidare. De som brukar tugga på sin penna när de funderar över vad de ska skriva förbereds sannolikt även för tugga (Kahneman, 2011).
Inom vetenskapliga studier om neuropsykologi föreställer man sig gärna tankar som knutpunkter av medvetande, i stora och komplexa nätverk av nervceller i hjärnan, där varje möjlig tanke är kopplad till väldigt många andra. Detta kallas för associativt minne, och såsom benämningen antyder bygger begreppet på det vardagligt använda ordet association (Kahneman, 2011). En tanke kan antas leda till en annan, som i sin tur leder till ytterligare en annan i en relativt ordnad följd. Medan detta är hur tänkande vanligtvis upplevs av medvetandet, sker mycket mer i människans hjärna än vad som når medvetandet (Weingarten et al., 2016; Wilson, 2002).
Hjärnans associativa minne arbetar ständigt med att aktivera koncept och tankar som är kopplade till varandra, och sinnesintryck utifrån påverkar ständigt den processen. Kopplingar kan vara naturligt inneboende som exempelvis relationen mellan gul och solen, men kopplingar kan också påverkas av yttre faktorer som nyliga upplevelser eller omedveten påverkan. Tankar på penna leder till tankar på rita, och för någon även till tugga, men för någon som nyligen stuckit sig på spetsen av en penna kan tankar på penna leda även till tankar på smärta.
På detta sätt förbereder varje tanke således för möjligheten till en stor mängd andra tankar. Men alla de tankar och koncept som således förberetts i hjärnan utan att nå medvetandet påverkar även efterföljande tankebanor, inklusive beteende och attityder. I ett experiment fick försöks- personer i uppgift att ljuga om något inför en fiktiv mottagare och senare uppge sin attityd till en mängd olika varor och hur önskvärda de var (Schwartz & Lee, 2010). Delar av försökspersonerna ombads ljuga via mail och andra genom ett telefonsamtal. De som hade ljugit via mail uppvisade en markant större köpvilja till handtvål än de som ljugit i telefon. Dessa var avsevärt mer intresserade av munsköljprodukter än övriga försökspersoner. Experimentet skapade en undermedveten önskan hos försökspersonerna att tvätta de kroppsdelar som utfört den omoraliska handlingen, vilket i sin tur signifikant påverkade deras attityder till varor avsedda för rengöring av just den kroppsdelen (Schwartz & Lee, 2010; Zhong & Liljenquist, 2006). Denna omedvetna påverkan på personernas attityder är ytterligare ett gott exempel på primingens effekter. Ett stort antal andra studier har visat på liknande primingeffekter på människors beteende, från hur röstningsstatistik påverkas av vallokalens plats (Berger, Meredith, & Wheeler, 2008), till hur fort man rör sig om man primats med tankar på ålderdom (Mussweiler, 2006), och till att tanken på pengar gör människor mer individualistiska och mindre benägna att interagera socialt (Vohs, 2006), och mycket annat.
Primingeffekter återfinns således i mycket varierande sammanhang, och ofta påverkas individer på detta sätt utav omgivningen även utan att vara aktivt medvetna om att det sker. Många som får begreppet priming förklarat för sig vill först inte tro på att det är sant, och än mindre tro att det gäller även dem själva (Kahneman, 2011; Wilson, 2002). Att yttre faktorer som man inte själv är medveten om skulle kunna styra det egna beteendet strider mot den egna erfarenheten.
Människor förutsätter sig överlag ha befälet över sina egna handlingar, och tror sig se orsakerna
till de val de gör (Kahneman & Tversky 1996; Kahneman, 2011). De samlade forsknings- resultaten talar dock sitt tydliga språk, och man måste anta att medveten och omedveten priming påverkar alla i någon utsträckning varje dag.
Den aspekt av priming som föreliggande studie arbetar med är affektiv priming vilket åsyftar påverkanseffekter på människors emotioner (Murphy & Zajonc, 1993). Detta kan innebära hur emotionellt laddade stimuli påverkar människors beteende och upplevelser. Det relaterar även till hur människors egna handlingar och beteende påverkar deras egen affektiva perception (Klauer, 2011; Meng et al., 2012). En människa som ler är mer benägen att uppfatta något som roligt eller trevligt (Strack, Martin, & Stepper, 1988) och en person som skakar på huvudet är mer kritisk till att acceptera ett påstående som sant (Wells & Petty, 2002). I en studie från Uppsala universitet (Dimberg, Thunberg, & Grunedal, 2002) ombads försökspersonerna rynka på ögonbrynen medan de visades obehagliga emotionellt laddade bilder, på exempelvis skadade människor och hotfulla situationer. De som rynkade på ögonbrynen, och därför hade ett bistert eller koncentrerat ansiktsuttryck, uppvisade en starkare emotionell reaktion på bilderna än kontrollgruppen som inte rynkade på ögonbrynen. Modern kognitionsforskning visar att kroppsliga reaktioner som dessa är att förvänta (Niedenthal, 2007), och man kan uttrycka det som att ”vi tänker med hela kroppen, inte bara med hjärnan” (Kahneman, 2011).
Emotioner & KDEF
Vid studier av emotioner kan det vara relevant att definiera vissa begrepp, och att utveckla vissa relevanta ställningstaganden. Vid vardagligt nyttjande av ordet känslor syftar man på subjektiva upplevelser, vilket inte bör förväxlas med termen emotioner som utgörs av de objektiva beskrivningarna av vilka känslor som människor kan uppleva. Begreppet affekt, såsom det nyttjas i exempelvis affektiv priming, är en samlingsterm som innefattar både referenser till känslor och till emotioner, och inkluderar även humör vilket kan definieras som mer långvariga och lågintensiva sinnesstämningar än de man åsyftar vid tal om emotioner (Groome et al., 2013).
Utav de olika aspekter som innefattas i affekt är emotion det begrepp som är mest relevant för denna studie.
Figur 1. Fyra exempelbilder från KDEF-databasen, här presenterade i gråskala.
Materialet i databasen Karolinska Directed Emotional Faces (KDEF) är en vetenskapligt framtagen samling foton av ansiktsuttryck (Lundqvist, Flykt, & Öhman, 1998). Bilderna i databasen är i full färgskala, och innefattar ett stort antal olika emotionellt specificerade ansiktsuttryck. Varje deltagare i materialet har fotograferats uppvisande samtliga av dessa emotionella uttryck, från fem olika vinklar (rakt framifrån, från 45 grader åt respektive sida snett framifrån, samt 90 grader från vardera sida). Detta för att etablera en gedigen helhetsbild för uttrycket av respektive emotion. Den vetenskapliga validiteten i ansiktsuttryckens förmedlande
av de specificerade emotionerna har bekräftats av en oberoende valideringsstudie (Goeleven, De Raedt, Leyman, & Verschuere, 2008).
Perceptuell medvetandegrad
Som beskrivits ovan påverkas människor av saker i sin omgivning, ofta helt utan att själva bli medvetna om hur sådan påverkan modererat deras tankar och handlingar. Mängden forskning som visat detta gör att det idag är ett vetenskapligt accepterat faktum, och förekomsten av priming anses i sig självt som ett starkt bevis för undermedvetna mentala tillstånd (Dolan, 2002).
En nyligen publicerad studie av den danske neurologen Morten Overgaard och hans brittiska kollega Michael Lohse visar dock att tidigare antaganden om priming och dess omedvetna påverkan behöver omvärderas och uppdateras (Lohse & Overgaard, 2018).
Vetenskaplig forskning om perception har en mångårig tradition av att dikotomt behandla sinnesintryck som antingen medvetna eller omedvetna. Försökspersoners interaktion med exempelvis visuella stimuli har beskrivits som sett eller inte sett, i relation till människans perceptuella tröskelvärden. Detta har ifrågasatts på senare år (Overgaard, Rote, Mouridsen, &
Ramsøy, 2006; Sandberg & Overgaard, 2015; Wierzchon, Paulewicz, Asanowicz, Timmermans,
& Cleeremans, 2014; Windey, Vermeiren, Atas, & Cleeremans, 2014). Den senaste studien av Lohse och Overgaard (2018) visar att graden av påverkan som emotionell priming kan ha på en person står i direkt proportion till i vilken grad som personen uppfattat det presenterade stimulit.
I deras studie identifierades visuella emotionella stimuli lättare, och gav en större emotionell primingeffekt, ju tydligare försökspersonerna hann uppfatta det som visades. Detta resultat underbyggs i studien genom att försökspersonerna själva fick skatta sin egen upplevda perceptuella medvetandegrad med Perceptual Awareness Scale (Sandberg & Overgaard, 2015).
Denna visade att utöver No Experience och Clear Experience så urskiljer sig tydligt däremellan två grader av perceptuellt medvetande som författarna valt att kalla Brief Glimpse och Almost Clear (Lohse & Overgaard, 2018). Detta framhålls nu av Lohse och Overgaard som ett starkt tecken på att fortsatta studier av priming, och främst emotionell priming, bör utgå ifrån en skala av perceptuell medvetandegrad snarare än den traditionella dikotomin.
Ytterligare slutsatser man kan dra från studien av Lohse och Overgaard (2018) är att vid extremt korta presentationstider (tex åtta millisekunder) hade emotionella stimuli ingen mätbar påverkanseffekt. Detta gör gällande att effektiviteten hos priming inte enbart påverkas av individens medvetna perception, utan även att det finns ett lägre gränsvärde för vad som alls ger någon primingeffekt. Författarna är försiktiga med att anta sina resultat som allmänt generaliserbara, på ett vetenskapligt klokt sätt, men resultaten överensstämmer med slutsatser från andra moderna studier (Lähteenmäki, Hyönä, Koivisto, & Nummenmaa, 2015).
Elektroencefalografi
EEG är en icke-invasiv metod för att mäta den elektriska aktiviteten i hjärnan via elektroder som fästs utanpå huvudet. Mätdata kan sedan sättas i relation till specifika händelser eller uppgifter som utförts under pågående mätning (Tatum, 2014). Användande av EEG har en lång tradition som neuropsykologisk forskningsmetod, och metoden användes första gången på människor redan 1924 av Hans Berger (Stone & Hughes, 2013; Swartz, 1998).
Nervcellerna i hjärnan kommunicerar med varandra för att exempelvis producera handlingar och medvetande, och denna neurala kommunikation utlöser elektriska impulser, vilket är vad man mäter med EEG (Groome et al., 2013; Tatum, 2014; Woodman, 2010). Denna elektriska aktivitet mäts i frekvens, vilket har enheten Hertz (Hz) och definieras som svängningar per sekund. De signaler som mäts med EEG klassificeras efter inom vilket frekvensområde som signalen registreras. De klassiska fem kategorierna, eller frekvensbanden, är Delta vid 1–4 Hz,
Theta vid 4–8 Hz, Alpha vid 8–12 Hz, Beta vid 12–30 Hz, och Gamma över 30 Hz (Hope EEG Lab, 2017). Se exempelvågor för respektive frekvensband i figur 2 nedan. Gränserna mellan kategorierna varierar mellan olika källor och det saknas än idag en allmänt vedertagen uppdelning (Tatum, 2014).
Resultaten från EEG-tester beskrivs vanligtvis med grafer som visar kurvor, baserade på den elektriska amplituden (Volt, V) vid varje elektrod över tid. Amplitud definieras som avståndet mellan ett ytterläge och ett nolläge i en svängningsrörelse (Nationalencyklopedin, u.å.).
Deltavågor är de med lägst frekvens och starkaste, och förknippas huvudsakligen med sömn.
Thetavågor har också låg frekvens och kan användas som mått på arbetsbelastning vid fokuserad uppmärksamhet eller krävande mentala uppgifter. Alfavågor har motsatt relation till mental arbetsbelastning, och är som starkast vid vaken avslappning med stängda ögon. Betavågor är relativt snabbt oscillerande vågor som bland annat kännetecknar aktivt tänkande och flera motoriska funktioner. Gammavågor inkluderar alla frekvenser som är snabbare än betavågor, och dessa är de hittills minst studerade då de inte kännetecknas av någon uppenbar kognitiv process.
Figur 2. Exempelvågor för respektive frekvensband som mäts med EEG.
Vid mätning av hjärnans aktivitet är de elektriska impulser som man intresserar sig för små i relation till impulser från andra aktiviteter i hjärnan, och mätning påverkas därför lätt av störande faktorer (Nunez & Srinivasan, 2006; Woodman, 2010). I sin introduktionsvideo för studier av hjärnans aktivitet visar doktor Mary-Ellen Large (2008) tydligt stora störningar som uppstår av så små fenomen som en ögonrörelse eller att försökspersonen biter ihop käkarna. Detta bekräftas av Woodman (2010) i hans artikel om event-relaterade potentialer (ERP), vilket är en specialiserad EEG-metod. ERP belyser särskilda komponenter av hjärnans reaktion på specifika stimuli på ett mer detaljerat sätt än vad de storskaliga och mer övergripande EEG-resultaten visar över längre tidsspann.
Den mest framträdande fördelen med EEG jämfört med andra tekniker är den temporala exaktheten, med vilket menas att EEG kan mäta hjärnans elektriska aktivitet med upplösning av enskilda millisekunder (Tatum, 2014). Det finns ingen annan väldokumenterad teknik som mäter hjärnans aktivitet med lika hög tidsupplösning som EEG (Woodman, 2010). Mental
arbetsbelastning har därför ofta studerats med EEG, med moderna bidrag av exempelvis So et al.
(2017) eftersom det går att följa försökspersonernas ansträngning i detalj. Med resultat från mätningar med EEG och ERP går det att visualisera hela kognitiva processer, som hur hjärnan transformerar information från sensoriska rådata till en anpassad kroppslig reaktion (Woodman, 2010).
En annan fördel med EEG är dess icke-invasiva natur, att det på ett hälsosäkert sätt endast handlar om att passivt mäta hjärnans arbete utan att göra någon åverkan på hjärnan eller någon annan del av kroppen (Woodman, 2014). Detta kan sägas även om den ännu oftare nyttjade tekniken magnetisk resonanstomografi (MRI), men vissa försökspersoner upplever MRI som obehagligt.
De kraftiga magnetfält som används vid MRI gör att exempelvis gravida bör undvika deltagande och att personer med inopererad pacemaker inte kan undersökas med den tekniken (Khanna, 2014).
Den största nackdelen med EEG-mätningar, är att trots den goda temporala exaktheten lämnar den spatiala upplösningen mycket att önska i jämförelse med exempelvis MRI (Woodman, 2010). Medan varianter av MRI klarar att visa alla delar av hjärnan med en upplösning på under en millimeter är EEG inte egentligen avsett för att skapa någon begriplig visuell illustration av hjärnan eller dess arbete (Khanna, 2014; Luck, 2014; Woodman, 2010). Även om det går att använda mätresultat från EEG för att skapa översiktsbilder av aktiviteten i hjärnan så ger sådana relativt lite information utöver just den översiktliga aktiviteten. Anledningen till detta är att bara den elektriska laddningen vid mätpunkterna utanpå huvudet mäts, oavsett vad som ger upphov till dem. Detta skapar en uppenbar begränsning, då hjärnans centralare delar inte kan beskrivas med EEG även då processer där de aktiveras ger upphov till efterföljande andrahandsaktivitet som ger utslag på mätningarna (Tatum, 2014). Mätresultaten kan dessutom påverkas av många faktorer, och förutom att maximera antalet mätpunkter utanpå huvudet är de enda vedertagna metoderna att minska riskerna för fel att kombinera EEG med andra tekniker (Woodman, 2010).
Individuella skillnader mellan försökspersoner påverkar all forskning, men vid EEG-mätningar är detta extra känsligt därför att det är svårt att kontrollera om avvikelser beror på skillnader i hjärnans aktivitet eller om de beror på fysiologiska skillnader mellan försökspersonernas hjärnstrukturer (Nunez & Srinivasan, 2006; Woodman, 2010). Detta är anledningen till att EEG- studier ofta genomförs med få försökspersoner och många upprepade mätningar per person, för att man ska kunna skapa medelvärden för varje försöksperson innan de jämförs med varandra.
Frontal Asymmetri
Neurologisk forskning har visat att hjärnans högra och vänstra hemisfärer har olika styrkor och svagheter, och enskilt kan förknippas med vissa processer och reaktioner (Davidson, 2004;
Tatum, 2014). Ett sätt att studera detta är att beräkna ”frontal asymmetri” genom EEG-mätningar av elektrisk aktivitet i frontalloben, huvudsakligen i betafrekvenser och ibland även i gammafrekvenser. En starkare aktivering i vänstra frontalloben indikerar positiva emotioner hos testpersonen, och på motsvarande sätt indikerar starkare aktivering på höger sida negativa emotioner (Davidson, 2004). Modern forskning om frontal asymmetri som sammanfattas väl av Harmon-Jones och Gable (2018) visar att det finns tydliga mönster för exempelvis nyfikenhet och upphetsning. Detta används i vetenskapliga studier för att operationalisera försökspersoners intresse och undvikande på en mätbar skala. Genom att löpande jämföra vilken hjärnhalva som är starkast aktiverad över tid går det att avgöra när under ett experiment som försökspersoner verkar uppskatta vad de upplever och när de är mer skeptiska. Mätning av frontal asymmetri är ett starkt verktyg för att avgöra personers kortsiktiga attityder.
Syfte
Studiens syfte är att undersöka hjärnans fysiologiska hantering av emotionella visuella stimuli utan efterföljande kognitiv uppgift. Således söker studien bygga vidare på modern forskning om hur emotionell priming ter sig på neural nivå utan att se till primingens effekt på beteende, attityder eller dylikt.
Hypoteser
Studien har arbetat utifrån två hypoteser:
Hypotes 1: Skillnad föreligger mellan hur hjärnan reagerar fysiologiskt på emotionellt neutrala stimuli jämfört med emotionellt positiva stimuli. Den förväntade responsskillnaden kan undersökas genom att studera frontal asymmetri.
Hypotes 2: Visuellt presenterade emotionella ansiktsuttryck ger upphov till primingeffekt på fysiologisk nivå.
De förväntade resultaten ska kunna fås med mätning med EEG.
Metod
Design
Studien hade en inom-personsdesign där försökspersonernas reaktioner mätta med EEG vid presentation av glada och neutrala ansiktsuttryck jämfördes.
Försökspersoner
Experimentet utfördes med fyra försökspersoner, vilka engagerades genom ett enkelt tillgänglighetsurval, då de alla tidigare visat intresse för neurologiska studier av hjärnan och tillfrågades personligen om att delta. Samtliga försökspersoner var studenter vid Luleå tekniska universitet, och utgjordes av tre kvinnor och en man, mellan 21-25 år gamla.
Material
Det material som använts bestod utöver litteratur och digitala dokument av följande:
• Datorer för presentation av stimulusmaterial och mätdatahantering.
• EEG-mätinstrument B-Alert X10, med tillbehör och konduktansgel.
• Eye-Tracking-utrustning Tobii X2-30 Compact.
• Digital mjukvara iMotions för konstruktion av och presentation under experimentet, samt för insamling och hantering av mätdata.
• Digital mjukvara Cartool för filtrering och visning av mätdata.
• Digital mjukvara SPSS för statistisk mätdatahantering och analys.
• Blankett för skriftligt samtycke med information om etiska överväganden.
• Bilder på ansikten hämtade ur databasen KDEF.
De bilder från KDEF-databasen som användes var ur kategorierna HAS (Happy, rakt framifrån) och NES (Neutral, rakt framifrån), och utgjordes av följande femton utvalda ansikten: AF01, AF03, AF05, AF07, AF11, AF18, AF19, AF20, AF22, AF25, AF26, AF27, AF29, AF35.
Samtliga bilder föreställer ljushyade kvinnor, och varje stimulusperson uppträder i experimentet fyra gånger, två gånger med ett leende och två gånger med ett avslappnat neutralt ansiktsuttryck.
Urvalet baserades på visuella bedömningar som jag utförde själv. Min strävan var att varje stimulusperson skulle ha tydliga presentationer av båda ansiktsuttrycken. Bilderna presenterades i experimentet omodifierade, i full färgskala mot mörkgrå bakgrund.
Procedur
Innan experimentet påbörjades informerades försökspersonerna om experimentet, både skriftligt via ett informationsblad och muntligt. Informationsbladet innehöll kontaktuppgifter till mig som försöksledare, information om experimentet och de forskningsetiska principerna, samt en kryssruta där försökspersonen fick kryssa i om hen förstått det skriftliga samtycket samt plats för signatur (McQueen & Knussen, 2013). Blankettens innehåll baserades på gängse riktlinjer och rekommendationer om forskningsetik (APA, 2017; Vetenskapsrådet, 2017) och försökspersonen fick behålla en kopia av informationsbladet inklusive blanketten.
Samtliga försökspersoner genomförde experimentet under samma dag, en försöksperson i taget.
Försökspersonerna rapporterade sig vara avslappnade och mentalt fokuserade under experi- mentet. EEG-mätningen gjordes med nio elektroder monterade mot försökspersonens skalp i enlighet med det internationella 10-20-systemet (American Encephalographic Society, 1994;
Klem, Lüders, Jasper, & Elger, 1999). En referenselektrod placerades på vardera mastoid, vilket är bakre delen av tinningbenet beläget bakom öronen. Konduktansgel användes vid varje elektrod för att säkerställa acceptabel kontakt med skalpen. Mätdata insamlades med trådlöst B- Alert X10 EEG, med en samplingfrekvens av 256 mätningar per sekund. Särskild utrustning för
eye-tracking nyttjades för experimentet för att lättare kunna upptäcka om en mätning kontaminerats av ögonrörelser eller blinkningar.
Omdelbart före experimentet utförde varje försöksperson ett benchmark-test (även kallad baslinjemätning) för att etablera en individuell baslinje att jämföra experimentresultaten med.
Denna baslinjemätning består av två visuella tester och ett auditivt test. Först ombeds försökspersonen att identifiera geometriska former på olika platser på datorskärmen genom knapptryckningar på tangentbordet, därefter följer en sekvens där försökspersonen ska markera med knapptryckning i jämn rytm varannan sekund när en markering visas på skärmen. Den auditiva delen är lik den andra visuella delen, med skillnaden att försökspersonen blundar och markering varannan sekund sker vid auditiv stimulus via högtalare.
Stimuli presenterades genom den inbyggda funktionen för detta ändamål i forskningsprogrammet iMotions. En översikt över ett trial visas i figur 3. Med knapptryckning på försöksdatorns tangentbord startade försökspersonen själv ett trial, varpå ett vitt fixeringskors på mörkgrå bakgrund visades på skärmen. Fixeringskorset visades i tre sekunder och därefter presenterades en ansiktsbild i 200 millisekunder (0.2 sekunder). Efter ansiktsbilden presenterades fixeringskorset igen i två sekunder. Därefter visades ett meddelande att försökspersonen nu kunde vila ögonen om så önskades, och därefter fortsätta med nästa uppgift genom knapptryckning på tangentbordet. Den initiala fixeringen gjordes för att försökspersonen skulle ges tid att fokusera och att eventuell aktivitet i hjärnan skulle hinna minska innan stimulus presenterades. Den efterföljande fixeringen gjordes för att möjliggöra fortsatt mätning under denna period, innan slutet av ett trial.
Figur 3. Händelseförlopp under ett trial.
Varje försöksperson genomförde 60 trial, varav 30 med bild med neutralt ansiktsuttryck, och 30 med bild med positivt ansiktsuttryck. Stimuli presenterades i stigande ordning i samma ordningsföljd som bildernas numrering i KDEF-databasen. De 30 bilderna med en viss emotionell valens utgjordes av 15 bilder vars ordningsföljd repeterades. Hela serien av positiva stimuli utgjordes således av 30 bilder i konstanthållen ordning, liksom hela den neutrala serien.
Ordningsföljden mellan bilder med samma emotionella uttryck randomiserades inte mellan försökspersoner. Två försökspersoner genomförde experimentet med positiv serie först och därefter serien med neutrala stimuli, och två försökspersoner genomförde experimentet med serierna i omvänd ordning. Detta gav viss balansering av eventuella ordningseffekter över försökspersoner. Mellan den positiva respektive neutrala delen av experimentet fick försökspersonerna vila i upp till tre minuter, för att ytterligare minska risken för påverka av den första serien med bilder på resultaten av den andra serien. Under vilopausen startades och förbereddes experimentets andra serie.
Databearbetning
Mätdata exporterades från iMotions och sammanställdes i Microsoft Excel samt i programmet Cartool, vilket är ett datahanteringsprogram för EEG-data från Geneves universitet (Brunet, 1996). Därefter filtrerades resultaten i Excel för att endast visa data från varje enskilt trial tillsammans med data från den efterföljande fixeringsfasen. Detta eliminerade stora mängder mätdata som inte var relevanta, men gav ändå extensiva tabeller med mätdata. Därefter kontrollerades och strukturerades mätdata så att resultaten från samtliga försökspersoners samtliga trial beskrevs i 580 epoker (tidsenheter) för varje trial. Att likställa samtliga trial på detta sätt underlättade jämförelser och beräkning av medelvärden.
Mätdata filtrerades med högpassfilter på 1,0 Hz och lågpassfilter på 70,0 och därefter genomfördes en frekvensanalys i Cartool för att isolera aktiviteten i betavågorna och intervallet 12-25Hz valdes (Tatum, 2014). Övriga frekvensband filtrerades därmed bort, vilket är vanligt vid studier av frontal asymmetri. I detta skede isolerades även resultaten från elektroderna (mätpunkterna) på vardera sida av pannan, för att fokusera på aktiviteten i frontala cortex. Elektroden på vänster sida benämns F3 och elektroden på höger sida benämns F4 enligt den standard som nyttjades för placering av elektroder (American Encephalographic Society, 1994; Klem et al., 1999).
Data presenterades slutligen i ett antal grafer för att möjliggöra bedömningar av resultaten (Figur 4–7). De slutsatser som dragits av resultaten genom bedömningar har utvärderats i diskussioner med neuropsykologiskt kunniga personer vid Luleå tekniska universitet.
Etiska överväganden
Experimentet genomfördes i enlighet med de etiska riktlinjer som formulerats av svenska Vetenskapsrådet i God forskningssed (Vetenskapsrådet, 2017) och av motsvarande amerikanska organisation (APA, 2017). Inga intressekonflikter föreligger och all data från experimentet, vilket inte inneburit någon insamling av personuppgifter, används endast i forskningssyfte.
Resultat
Sammanställningen av mätdata har uppförts i grafer som presenteras i figurerna 4–7. Tre av dessa fyra grafer återfinns även bifogade i större skala, i bilaga 1–3. Samtliga fyra grafer visar värden för EEG-mätpunkterna F3 och F4, vilket representerar vänster respektive höger del av frontala cortex.
Hypotes 1
Studiens första hypotes formulerar förväntningen att en tydlig fysiologisk skillnad föreligger mellan hur hjärnan reagerar på neutrala stimuli jämfört med stimuli av emotionellt positiv valens.
Detta bekräftas av resultatet och beskrivs i figur 4. Figur 4 illustrerar reaktionsskillnaden i frontala cortex vid positiva och neutrala stimuli, och visar medelamplituden för samtliga försökspersoners betavågor inom intervallet 12-25Hz, vid samtliga presenterade stimuli. Till vänster i figur 4 visas medelvärden vid positiva stimuli, och till höger medelvärden vid neutrala stimuli. Amplituden är genomgående högre vid neutrala stimuli och har fler höga toppar i både F3 och F4. Detta ger stöd till hypotes 1 att hjärnans aktivitet är olika vid neutrala och positiva stimuli.
Figur 4. Medelamplitud i F3 och F4 hos betavågor i de 580 epokerna för samtliga deltagare vid samtliga stimuli.
Vad figur 4 dock inte kan belysa är huruvida frontal asymmetri uppträder, vilket också är del av hypotes 1. För att undersöka detta har samma data som visas i figur 4 sammanfattats ytterligare och visas i figur 5 (se även bilaga 1).
Figur 5. Medelamplitud i F3 och F4 över tid hos betavågor vid samtliga glada och neutrala stimuli för samtliga försökspersoner. Tidpunkt för slut av visning av ansiktsbild och start av visning av fixeringskryss indikeras med vertikal linje.
Figur 5 visar händelseförloppet från presentation av stimulus, dess varande i 200ms, och efterföljande 200ms. Reaktionen på neutrala stimuli representeras av röda kurvor, och reaktionen på positiva stimuli av svarta kurvor. Reaktionen på neutrala stimuli följer liknande mönster i både F3 och F4 under de första 100 millisekunderna. Positiva stimuli har dock olika initial effekt på F3 och F4, och aktivering i F4 sker något snabbare än i F3, men aktiveringen i F3 är starkare och fortsätter vara det under flera tiotal millisekunder. Detta tolkas som att vänster halva av frontala cortex vänstra del (F3) reagerar starkare på emotionellt positiva stimuli än den högra sidan (F4), vilket överensstämmer med tidigare forskning om frontal asymmetri (Davidson, 2004;
Tatum, 2014).
Då resultaten måste kontrolleras med fullständig matematisk beräkning av frontal asymmetri för att kunna anta Hypotes 1 i sin helhet så anses den ej vetenskapligt uppfylld. Då resultaten ändå indikerar att hypotesen fortsatt är rimlig kan den dock ej heller förkastas.
Hypotes 2
Den andra hypotesen anger att resultatet ska visa på primingeffekt på neural nivå. Medelvärden hos reaktioner under den tidigare halvan av fasen med neutrala stimuli jämfördes med den senare halvan av samma fas (Figur 7). På samma sätt jämfördes den tidigare halvan av fasen med positiva stimuli med den senare halvan (Figur 6). En primingeffekt ska yttra sig i en skillnad mellan reaktionerna i början mot i slutet. Figur 6 visar medelvärdesskillnaderna mellan reaktionen på de tidiga glada ansiktena och reaktionen på de senare glada ansiktena, och figur 7 visar motsvarande medelvärdesskillnader vid neutrala ansikten. Se även bilaga 2 och 3.
Figur 6. Medelvärden samtliga försökspersoners reaktion på glada ansikten
tidigt i experimentet respektive senare i experimentet. Tidpunkt för slut av visning av ansiktsbild och start av visning av fixeringskryss indikeras med vertikal linje.
Figur 7. Medelvärden samtliga försökspersoners reaktion på neutrala ansikten
tidigt i experimentet respektive senare i experimentet. Tidpunkt för slut av visning av ansiktsbild och start av visning av fixeringskryss indikeras med vertikal linje.
Bedömningen av data som visas i figur 6 och figur 7 är att ingen primingeffekt kunde påvisas.
Detta överensstämmer med bedömningar av data i figur 4 där reaktionen på stimuli med samma emotionella valens inte förefaller förändras märkbart över tid. Vad detta kan innebära och bero på dryftas vidare i diskussionsavsnittet. Likt hypotes 1 kan hypotes 2 varken förkastas eller anses bekräftad. Resultaten indikerar att hypotesen är fortsatt rimlig, och ytterligare studier behövs för att belysa ämnet.
Diskussion
Den föreliggande studiens syfte var att studera fysiologiska processer i hjärnan vid emotionell priming. Modern neuropsykologisk forskning antyder att den vetenskapliga förståelsen av priming är inkomplett, och nya anledningar att uppdatera synen på priming uppstår fortfarande.
Studien har undersökt den fysiologiska responsen i frontala cortex vid upprepad emotionell stimulering. Studien har funnit stöd för att emotionella och neutrala stimuli hanteras olika i hjärnan, och gav indikationer på frontal hemisfärisk asymmetri som går i linje med aktuella teorier. Någon primingeffekt på neural nivå kunde inte påvisas.
Resultatdiskussion
Att studien inte kunnat påvisa några primingeffekter utesluter inte att emotionell priming kan ha mätbara fysiologiska komponenter i hjärnan. Däremot går resultaten i linje med modern forskning som visar att det främst är hjärnans inre delar och inte cortex som aktiveras av emotionella stimuli (Benedict et al., 2011). Det råder inget tvivel om att beteenden, attityder, och beslutsfattande är effekter av neural aktivitet i hjärnan, och mycket av dessa kognitiva processer sker i cortex. Studiens resultat antyder dock att eventuella primingeffekter av emotionella stimuli sker någon annanstans i hjärnan. Detta kan vara förenligt med fynden av Lohse och Overgaard (2018). Stimuli som de presenterade med extremt korta presentationstider gav mindre primingeffekter än de som visades med längre presentationstid. Primingeffekternas relation till exponeringstid skulle kunna bero just på att emotionella stimuli hanteras främst i hjärnans inre delar och cortex inte aktiveras i samma utsträckning förrän när beslut ska fattas eller dylikt. Att föreliggande studie inte inkluderat någon kognitiv uppgift eller något beslutsfattande kan således ha inneburit att cortex inte aktiverades i den utsträckning som var förväntat och hade behövts för att skillnader mellan tidigt och sent under experimentet skulle ha kunnat uppstå.
Processerna pågick troligen huvudsakligen djupare inne i hjärnan.
Metoddiskussion
Aktiva avgränsningar har gjorts för att hålla studien översiktlig och hanterbar inom de givna tidsramarna. En av dessa avgränsningar var att utföra experimentet med fyra försökspersoner trots att fler uttryckte intresse av att delta i studien. En ytterligare avgränsning som gjorts är att bortse från försökspersonernas kön trots att sådana jämförelser sannolikt också kunnat ge intressanta resultat.
Individuella skillnader mellan försökspersoner är en viktig faktor att ta i beaktande när man utvärderar studiens resultat. Viss risk föreligger att resultaten från respektive försöksperson avviker tillräckligt mycket från de övrigas för att påverka de medelvärden som studiens resultat bygger på. För fortsatt forskning kan det vara mer korrekt att genomföra analyser av mätdata strikt inom- personligt, och endast göra mer efterföljande jämförelser mellan olika försökspersoners resultat.
Valet av presentationstid för respektive stimulus utvärderades och diskuterades noggrant och preliminära tester utfördes med en stor mängd olika presentationstider. Det slutgiltiga fastställandet av 200ms (0.2 sekunder) baserades på fynden av Lohse och Overgaard (2018) i det att de visat att ungefär vid denna gräns erhålls den största möjliga primingeffekten i deras studie.
Målet var således att presentera stimuli så pass kort tid att försökspersonerna inte gavs möjlighet att aktivt medvetet utvärdera vad de såg medan stimulus visades, men länge nog för att de skulle bli medvetande om vad de sett.
Resultaten bygger på subjektiva bedömningar av mätdata, vilket introducerar en risk för att resultaten bygger på feltolkningar. För att minimera denna risk har diskussioner förts med andra neuropsykologiskt kunniga parter, och validiteten i de slutsatser som dragits har därmed kunnat
stärkas. Resultaten bör inte ha kunnat kontamineras av förkunskaper som försökspersoner kan ha haft om experimentet, då studien fokuserar på mätdata från perioden innan medveten evaluering påbörjas i hjärnan.
Att nyttja ansiktsuttryck ur KDEF-databasen var ett aktivt val för att närma sig studien av Lohse och Overgaard (2018) då detta material användes även i deras studie. Att en valideringsstudie av materialet genomförts stärkte naturligtvis detta beslut. I en tidig iteration av den experimentella designen nyttjades bilder visande ansiktsuttrycken från höger sida och inte rakt framifrån, då den subjektiva upplevelsen var att man lättare kunde identifiera leende när man såg det snett från sidan. Efter överväganden och preliminära tester förkastades dock detta antagande och valet gjordes att återgå till bilderna som visar ansiktsuttrycken rakt framifrån.
Mätdata har i viss utsträckning insamlats med undermålig utvärdering av risken för störningar.
Mätdata korrelerades mot ögonrörelser identifierade med sofistikerad eye-trackingutrustning, men detta innebar inte exkludering av några mätdata från resultaten. Det kan bero på att försökspersonerna föreföll att fokusera och endast tillät sig att blinka mellan mätningar. Studien förlitade sig mycket på det benchmark-test som varje försöksperson utförde, och på den automatiska filtreringen som baserades på benchmark-testet. Risk finns således att delar av mätdata kan ha kontaminerats av ögonrörelser, blinkningar, ovidkommande auditiva sinnesintryck och dylikt.
Det är praxis vid EEG-studier att ha lågt antal försökspersoner och stort antal upprepade mätningar per försöksperson, och rekommendationen som Woodman (2010) ger är 160 trial per person. Föreliggande studies reliabilitet kan därför ha blivit lidande av att endast genomföra 30 trial per stimulus per försöksperson.
Det finns goda anledningar att föreslå fortsatta studier av emotionell priming genom mätningar av ERP. Där föreliggande studie visar på antydan till processkillnader mellan hemisfärer, men ej någon primingeffekt, skulle ERP-studier kunna ge fördjupade insikter med större detaljrikedom.
Ytterligare studier som vidare undersöker fynden av Lohse och Overgaard (2018) förefaller också relevanta, särskilt om de görs med ERP-mätning likt de själva gjorde.
Ytliga analyser genomfördes i statiskbehandlingsprogrammet SPSS, men förkastades till förmån för de bedömningar av mätdata som utgör resultaten. En replikering av studien skulle kunna ge intressanta statistiska resultat om mätdata analyserades även matematiskt. Matematisk analys skulle kunna bekräfta den frontala hemsfäriska asymmetri som resultaten ger antydan om.
Föreliggande studie tar avstamp i modern forskning som utmanar gällande paradigm om emotionell priming, och det förefaller finnas skäl till mer och ny typ av forskning om emotionell priming. Med utgångspunkt i föreliggande studie skulle nya studier som insamlade en större mängd mätdata och inkluderade fördjupade statistiska analyser sannolikt kunna ge ytterligare svar angående hur emotionell priming ter sig i hjärnan.
Slutsatser
De slutsatser som dras är att stimuli med olika emotionell valens ger olika neurologiska reaktioner i hjärnan, och att det finns indikationer på att detta överensstämmer med aktuella teorier om frontal hemisfärisk asymmetri. Vidare uppvisades inga indikationer på att de neurala processerna i cortex påverkas i någon större grad av emotionell priming. Detta antas bero på att cortex inte aktiverats för beslutsfattande eller dylikt under experimentet. Prövningen av studiens hypoteser blev svag genom bedömningsförfarandet och studiens begränsningar. Det går därför inte att säkert förkasta eller bekräfta hypoteserna.
Referenser
American Encephalographic Society (Producer). (1994). Guideline thirteen: Guidelines for standard electrode position nomenclature. Journal of Clinical Neurophysiology, 11, 111-113.
American Psychological Association. (2017). Ethical principles of Psychologists and Code of Conduct. Hämtad 1 mars, 2018, från http://www.apa.org/ethics/code/index.aspx
Benedict, C., Brooks, S. J., Savov, V., Allzen, E., Fredriksson, R., & Schioth, H. B. (2011).
Exposure to subliminal arousing stimuli induces robust activation in the amygdala, hippocampus, anterior cingulate, insular cortex and primary visual cortex: A systematic meta-analysis of fMRI studies. Neuroimage, 59, 2962-2973. doi:10.1016/j.neuroimage.2011.09.077
Berger, J., Meredith, M., & Wheeler, S. C. (2008). Contextual Priming: Where people vote affects how they vote. PNAS, 105, 8846-49. doi:10.1073/pnas.0711988105
Brunet, D. (1996). About Cartool. Functional Brain Mapping Lab (Producer). Geneve, Schweiz.
Hämtad 12 maj, 2018, från https://sites.google.com/site/cartoolcommunity/about
Davidson, R. (2004). What does the prefrontal cortex 'do' in affect: Perspectives on frontal EEG asymmetry research. Biological Psychology, 67(1-2), 219-234.
doi:10.1016/j.biopsycho.2004.03.008
Dimberg, U., Thunberg, M., & Grunedal, S. (2002). Facial Reactions to emotional stimuli:
Automated controlled emotional responses. Cognition and Emotion, 16, 449-71.
doi:10.1080/02699930143000356
Dolan, R. J. (2002). Emotion, cognition, and behavior. Science, 298(5596), 1191-1194.
doi:10.1126/science.1076358
Goeleven, E., De Raedt, R., Leyman, L., & Verschuere, B. (2008). The Karolinska Directed Emotional Faces: A validation study. Cognition & Emotion, 22, 1094-1118.
doi:10.1080/02699930701626582
Groome, D., Brace, N., Edgar, H., Edgar, G., Eysenck, M., Manly, T… Styles, E. (2013). An introduction to cognitive psychology: processes and disorders (3e uppl.). London: Psychology Press.
Harmon-Jones, E., & Gable, P. A. (2018). On the role of asymmetric frontal cortical activity in approach and withdrawal motivation: An updated review of the evidence.
Psychophysiology, 55(1). doi:10.1111/psyp.12879
Hope EEG Lab (producer). (2017, april 13). ERP Intro [video file]. Hämtad 4 april, 2018, från https://youtu.be/VSUE_1Abu5k
Kahneman, D. (2011). Thinking Fast and Slow. London: Penguin Books Ltd.
ISBN 978-0-141-03357-0
Kahneman, D., & Morewedge, C. K. (2010). Associative Processes in Intuitive Judgement.
Trends in Cognitive Sciences, 14, 435-40. doi:10.1016/j.tics.2010.07.004
Kahneman, D., & Tversky, A. (1996). On the reality of cognitive illusions. Psychological Review, 103(3), 582-591. doi:10.1037/0033-295X.103.3.582
Khanna, A. J. (2014). MRI for Spine Surgeons and Specialists. New York: Thieme. ISBN 978- 1604068771
Klauer, K. C. (2011) Affective Priming, European Review of Social Psychology, 8(1), 67–103, doi:10.1080/14792779643000083
Klem, G. H., Lüders, H. O., Jasper, H. H., & Elger, C. (1999). The ten-twenty electrode system of the International Federation. The International Federation of Clinical Neurophysiology.
Electroencephalography and clinical neurophysiology. Supplement, 52, 3-6. PMID:10590970.
Hämtad 2 maj, 2018, från http://www.ifcn.info
Large, M. E. (2008, October 15). ERP Set Up Demo [video file]. Hämtad 16 mars, 2018, från https://youtu.be/PSoPsRPGjs4
LeDoux, J. E. (1995). Emotion: Clues from the brain. Annual Review Of Psychology, 46, 209.
doi:10.1146/annurev.ps.46.020195.001233
Lohse, M., & Overgaard, M. (2018). Emotional priming depends on the degree of conscious experience. Neuropsychologia, 28-3932(17). Advance online publication.
doi:10.1016/j.neuropsychologia.2017.10.028
Luck, S. J. (2014). An Introduction to the Event-Related Potential Technique (2a uppl.). The MIT Press. ISBN 9780262525855
Lundqvist, D., Flykt, A., & Öhman, A. (1998). The Karolinska Directed Emotional Faces - KDEF, CD ROM from Department of Clinical Neuroscience, Psychology section, Karolinska Institutet, ISBN 91-630-7164-9.
Lähteenmäki, M., Hyönä, J., Koivisto, M., & Nummenmaa, L. (2015). Affective processing requires awareness. Journal of Experimental Psychology, 144(2), 339.
doi:10.1037/xge0000040
Ma, Q., Hu, Y., Pei, G., & Xiang, T. (2015). Buffering effect of money priming on negative emotions-An ERP study. Neuroscience Letters, 606, 77-81. doi:10.1016/j.neulet.2015.08.048 McQueen, R. A. & Knussen, C. (2013). Introduction to research methods and statistics in psychology: a practical guide for the undergraduate researcher (2a uppl.). Harlow, England:
Pearson. ISBN 9780273735069
Meng, J., Hu, L., Yang, Z., Chen, H., Huang, X., Jackson, T., & Shen, L. (2012). Emotional primes modulate the responses to others' pain: an ERP study. Experimental Brain Research, 220 (3-4), 277-286. doi:10.1007/s00221-012-3136-2
Murphy, S. T. & Zajonc, R. (1993). Affect, cognition, and awareness: affective priming with optimal and suboptimal stimulus exposures. Journal of personality and social psychology, 64(5), 723. PMID:8505704
Mussweiler, T. (2006). Doing is for Thinking! Stereotype Activation by Stereotypic Movements.
Psychological Science, 17, 17-21. doi:10.1111/j.1467-9280.2005.01659.x Nationalencyklopedin [NE]. (u.å.). Amplitud. Hämtad 19 maj, 2018, från https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/amplitud
Niedenthal, P. (2007). Embodying Emotion. Science, 316, 1002-1005.
doi:10.1126/science.1136930
Nunez, P. L., & Srinivasan, R. (2006). Electric fields of the brain: The neurophysics of EEG (2a uppl.) Oxford University Press Inc. Oxford.
doi:10.1093/acprof:oso/9780195050387.001.0001
Overgaard, M., Rote, J., Mouridsen, K., & Ramsøy, T. Z. (2006). Is conscious perception gradual or dichotomous? A comparison of report methodologies during a visual task.
Consciousness and cognition, 15(4), 700-708. doi:10.1016/j.concog.2006.04.002
Phillips, M. L. (2003). Understanding the neurobiology of emotion perception: implications for psychiatry. The British Journal of Psychiatry, 182(3), 190–192. doi:10.1192/bjp.02.185
Sandberg, K., & Overgaard, M. (2015). Using the perceptual awareness scale (PAS) in Overgaard M., (Eds.), Behavioral Methods in Consciousness Research. Oxford University Press, Oxford, 181–195. doi:10.1093/acprof:oso/9780199688890.003.0011
Schwartz N., & Lee, S. (2010). Dirty hands and dirty mouths: Embodiment of the moral-purity Metaphor is specific to the motor modality involved in moral transgression. Psychological Science, 21, 1423-25. doi:10.1177/0956797610382788
So, W., Wong, S., Mak, J., & Chan, R. (2017). An evaluation of mental workload with frontal EEG. PLOS one, 14(2), 1–17. doi:10.1371/journal.pone.0174949
Stone, J., & Hughes, J. (2013). Early history of electroencephalography and establishment of the american clinical neurophysiology society. Journal Of Clinical Neurophysiology, 30(1), 28-44.
doi:10.1097/WNP.0b013e31827edb2d
Strack, F., Martin, L., & Stepper, S. (1988). Inhibiting and facilitating conditions of the human smile: A nonobtrusive test of the facial feedback hypothesis. Journal of Personality and Social Psychology, 54, 17-21. PMID:3379579
Swartz, B. E. (1998). The advantages of digital over analog recording techniques. Electro- encephalography and Clinical Neurophysiology, 106. doi:10.1016/S0013-4694(97)00113-2 Tatum, W. O. (2014). Handbook of EEG Interpretation (2a uppl.). New York: Demos Medical Publishing. ISBN 978-1-933864-11-2. doi:10.1016/j.yebeh.2008.07.014.
Tops, M., Koole, S. L., Quirin, M., & Boksem, M. S. (2017). Large-scale neural networks and the lateralization of motivation and emotion. International Journal Of Psychophysiology, 119, 41-49. doi 10.1016/j.ijpsycho.2017.02.004
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Vetenskapsrådet. Från https://publikationer.vr.se/produkt/god-forskningssed/
Vohs, K. (2006). The psychological consequences of money. Science, 314, 1154-56.
doi:10.1126/science.1132491
Weingarten, E., Chen, Q., McAdams, M., Yi, J., Hepler, J., & Albarracin, D. (2016). From Primed Concepts to Action: A Meta-Analysis of the Behavioral Effects of Incidentally Presented Words. Psychological Bulletin, 142(5), 472-497. doi:10.1037/bul0000030
Wells, G., & Petty, R. E. (2002) The effects of overt head movements on persuasion:
Compability and incompability of responses. Cognition and Emotion, 16, 449-71.
doi:10.1207/s15324834basp0103_2
Wierzchon, M., Paulewicz, B., Asanowicz, D., Timmermans, B., & Cleeremans, A. (2014).
Different subjective awareness measures demonstrate the influence of visual identification on perceptual awareness ratings. Consciousness and cognition, 27, 109-120.
doi:10.1016/j.concog.2014.04.009
Wilson, T. (2002). Strangers to ourselves. Cambridge, MA: Belknap Press. ISBN 9780674013827.
Windey, B., Vermeiren, A., Atas, A., & Cleeremans, A. (2014). The graded and dichotomous nature of visual awareness. Philosophical Transactions of the Royal Society B, 369(1641).
doi:10.1098/rstb.2013.0282
Woodman, G. F. (2010). A brief introduction to the use of event-related potentials in studies of perception and attention. Attention, Perception & Psychophysics, 72, 2031-2046.
doi:10.3758/APP.72.8.2031
Zajonc R. (1968). Attitudinal effects of mere exposure. Journal of Personality and Social Psychology, 9, 1-27. doi:10.1037/h0025848
Zhong, C. B., & Liljenquist, K. (2006). Washing away your sins: Threatened morality and physical cleansing. Science, 313, 1423-25. doi:10.1126/science.1130726
Figur 5. Medelamplitud i F3 och F4 över tid hos betavågor vid samtliga glada och neutrala stimuli för samtliga försökspersoner. Tidpunkt för slut av visning av ansiktsbild och start av
visning av fixeringskryss indikeras med vertikal linje.
Figur 6. Medelvärden samtliga försökspersoners reaktion på glada ansikten tidigt i experimentet respektive senare i experimentet. Tidpunkt för slut av visning av
ansiktsbild och start av visning av fixeringskryss indikeras med vertikal linje.
Figur 7. Medelvärden samtliga försökspersoners reaktion på neutrala ansikten tidigt i experimentet respektive senare i experimentet. Tidpunkt för slut av visning av
ansiktsbild och start av visning av fixeringskryss indikeras med vertikal linje.
