Förskollärares erfarenheter av särskilt stöd i förskolan
Pre-school teachers' opinions about special support in the pre-school
Alice Björnström
Estetisk-filosofiska fakulteten
Utbildningsvetenskap / Lärarprogrammet Avancerad nivå / 15 hp
Handledare: Olga Keselman Examinator: Ann-Britt Enochsson Datum: 2013-01-17
Löpnummer
Abstract
Much of the everyday work of teachers in pre-schools, schools and youth centers is based on experience. This study is a qualitative interview study intended to make visible the
experiences of pre-school teachers in situations when children are considered to be in need of special support. I have looked at pre-school teachers’ descriptions of the kinds of situations in which a child is estimated to be in need of special support, what teachers look for in a child to identify it as a child in need of special support in a specific situation, and how the teachers define special support.
Both this study and previous research show that children’s estimated need of support depends on the situation and context the child is in. The pre-school teachers in this study identify common situations where children are estimated to be in need of special support, namely: in interaction with others, in structured situations, during changes of activities and during free play. The study found that the pre-school teachers saw all children as requiring more or less support during certain periods of time. They didn’t identify a particular, generalizable group of “special needs” children that requires special support more frequently. The pre-school teachers in this study struggled to define special support, stating that the definition depends on the individual that is in need of support and the situation in which support is seen to be
necessary. Two of three informants in this study said that if special support needs a definition, they consider it to be support from outside the pre-school, such as provision of competencies the pre-school teachers do not possess, or reorganization.
Key-words: Pre-school teacher, special support, situation, interview
Sammanfattning
Många delar av lärarnas dagliga arbete och agerande på förskola, skola och fritidshem grundar sig i erfarenhet. Denna studie är en kvalitativ intervjustudie med syfte att göra förskollärares erfarenheter av situationer där barn bedöms vara i behov av särskilt stöd mer synliga. Jag har studerat förskollärares erfarenheter av vilka situationer barn bedöms vara i behov av särskilt stöd, vilka barn som är i behov av särskilt stöd i en specifik situation och på vilket sätt definierar förskollärarna vad som är särskilt stöd.
Både denna studie och tidigare forskning visar att barns bedömda behov av stöd beror på situationen och sammanhanget barnet är i. Förskollärarna i denna studie menar att vanliga situationer där barn bedöms vara i behov av någon form av stöd är i samspelet med andra, i strukturerade situationer, i skiftet mellan aktiviteter och i den fria leken. I studien
framkommer att förskollärarna anser att barn kan vara i mer eller mindre behov av någon form av stöd under en längre eller kortare tid och de kan inte säga att det är någon
generaliserbar grupp barn som oftare bedöms vara i behov av särskilt stöd. Det var svårt för förskollärarna i denna studie att definiera särskilt stöd, de menar att det beror på vilken individ som är i behov av stödet och i vilken situation stödet bedöms behövas. Två av tre informanter i denna studie uttrycker att om det särskilda stödet måste definieras handlar det om stöd utifrån i form av kompetens förskollärarna inte har, omorganisation eller liknande.
Nyckelord: Förskollärare, särskilt stöd, situation, intervju
Förord
Jag vill börja med att tacka de förskollärare som ställt upp på de intervjuer som utgör denna studie. Utan er hade det så klart inte gått!
Jag vill också rikta ett tack till min handledare, Olga Keselman, som kommit med användbara kommentarer och påpekat när jag varit på väg att sväva ut och hamna utanför ämnet.
Tack mor, för att du har stöttat mig med korrekturläsning och knuffat på mig lite extra när jag fastnat, du har påmint mig om att jag faktiskt kan när jag har varit i svackor.
Jag vill också visa min uppskattning till alla fina människor som tipsat mig om litteratur när jag inte längre kommit på nya sökord, ni som fått mig att tänka på andra sätt om hur man kan skriva sin text. Så klart uppskattar jag också er som tvingat mig att ta en paus ibland, ofta har jag kommit på nya idéer och vinklar efteråt.
Alice Björnström
Karlstads universitet
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.1.1 Frågeställningar ... 2
1.2 Disposition ... 2
2 Litteraturgenomgång ... 3
2.1 Situationer där stöd/särskilt stöd bedöms behövas i förskolan ... 3
2.2 Hur situationen påverkar det bedömda behovet av stöd/särskilt stöd ... 4
2.3 Definitioner av barn i behov av stöd/särskilt stöd ... 6
3 Metod ... 8
3.1 Val av metod ... 8
3.2 Urval ... 9
3.3 Genomförande ... 9
3.4 Bearbetning och analys ... 11
3.5 Diskussion av metod ... 11
3.5.1 Validitet och reliabilitet ... 12
3.6 Etiska överväganden... 12
4 Resultat ... 14
4.1 Situationer där förskollärarna bedömer att barn är i behov av stöd/särskilt stöd ... 14
4.2 Vilka barn som bedöms vara i behov av stöd/särskilt stöd i den specifika situationen? ... 15
4.3 Förskollärarnas definitioner av stöd/särskilt stöd i förskolan ... 16
4.4 Stöd/särskilt stöd genom samarbete med parter utanför förskolemiljön ... 17
4.5 Stöd/särskilt stöd i förskollärarnas verksamheter ... 18
5 Avslutande diskussion ... 20
5.1 Situationer där barn bedöms vara i behov av stöd/särskilt stöd ... 20
5.2 Barn som bedöms vara i behov av stöd/särskilt stöd i en specifik situation ... 20
5.3 Definitioner av stöd/särskilt stöd ... 22
5.4 Framtida forskning ... 23
Referenslista ... 25 Bilaga 1 ...
Bilaga 2 ...
1
1 Inledning
Under min lärarutbildning har jag fått klart för mig att jag inte fått och kunnat lära mig allt jag velat. Jag hade velat vara expert på konfliktlösning, veta precis vilken svårighetsgrad olika aktiviteter ska ha för barn i olika åldrar, kunna få barn att sova och veta hur jag tar de snabba, svåra beslut som krävs varje dag. Anledningen till att jag inte lär mig detta på
lärarutbildningen är för att det grundar sig i erfarenheter. Erfarenheter är något varje person samlar på sig dag för dag och som man inte kan överföra till någon annan.
Jag kan få någon annans erfarenheter berättade för mig och på så sätt få ta del av dem, men jag upplever att det är så många olika erfarenheter som har sin roll i samma beslut. Med bakgrund av detta vill jag undersöka erfarenheter. De erfarenheter jag vill undersöka finns hos förskollärare som jobbat och hunnit samla på sig dessa. Erfarenheterna jag är mest intresserad av är i vilka situationer förskollärare bedömer att barn är i behov av särskilt stöd. Jag menar att förskollärare bedömer ett behov av stöd då de inte med säkerhet kan veta att barnet upplever, eller inte upplever, ett behov av stöd. Jag tror också att förskollärare kan
missuppfatta barns behov då barn inte alltid kan uttrycka sina behov verbalt. Detta kan ha konsekvenser när barnen blir äldre och jag tror det är viktigt vilka uppfattningar och erfarenheter förskollärare har om särskilt stöd. Stöd och särskilt stöd är två begrepp som är lika men ändå olika och det förs diskussioner bland yrkesverksamma förskollärare och på lärarutbildningen om skillnader och likheter mellan dessa två begrepp.
I Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, slår Skolverket fast att ”Den pedagogiska verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar” (Skolverket, 2010, s. 5). I Lpfö 98 framgår det tydligt att alla barn ska få det stöd de behöver. Men vilka situationer behöver stöd sättas in och vilka barn behöver stöd? Det är frågor jag vill få mer insikt inom genom denna studie. Förskollärare är de som jobbar med barnen varje dag, och är också de som påtalar till förskolechef att de är oroliga för ett barns utveckling. Förskollärare kan också prata med vårdnadshavare om hur det fungerar i hemmet, och genom detta få en vidare bild av barnet och även ta del av eventuella strategier vårdnadshavarna använder.
Barnens vårdnadshavare kan också se att deras barn behöver någon form av stöd i sin utveckling och kan då vända sig till bland annat förskollärare som då får vara mer uppmärksamma än vanligt på hur det är i förskolemiljön.
2
Jag vill ha mer inblick i vilka uppfattningar och erfarenheter som leder vidare till samtal om stöd och särskilt stöd med förskolechef och vårdnadshavare. Hur de gör för att skapa en bra förskoleverksamhet för alla barn och som möter alla barns behov, vilket alla barn ska ges enligt skollagen (SFS 2010:800). I skollagen slår man fast att förskolan har som ansvar att möta alla barns behov, oavsett vad det är för behov vilket är ett arbete som kan kräva att någon form av stöd sätts in.
1.1 Syfte
Studiens syfte är att kartlägga förskollärares erfarenheter av situationer där barn bedöms vara i behov av särskilt stöd.
1.1.1 Frågeställningar
Jag har formulerat några frågeställningar jag kunde utgå från under studiens gång för att hjälpa mig svara på mitt syfte.
Vilka erfarenheter har förskollärare av vilka situationer ett barn bedöms vara i behov av särskilt stöd?
Vilka erfarenheter har förskollärare av vilka barn som bedöms vara i behov av särskilt stöd i en specifik situation?
På vilket sätt definierar förskollärarna vad som är särskilt stöd?
1.2 Disposition
Denna uppsats är uppdelad i fem kapitel; 1 Inledning, 2 Litteraturgenomgång, 3 Metod, 4 Resultat och 5 Diskussion, där jag redogör för olika steg i min studie. I litteraturgenomgången presenterar jag tidigare forskning, samt annan litteratur, med relevans för min studie. I kapitlet metod har jag beskrivit hur jag gått tillväga för att söka svar på studiens frågeställningar, samt en diskussion kring denna metod. Under resultat har jag sammanställt undersökningen jag genomfört och i den avslutande delen diskussion diskuterar jag litteraturen och studiens resultat.
3
2 Litteraturgenomgång
I detta kapitel går jag igenom forskning och annan litteratur med ambitionen att lyfta vad som står skrivet om barn som bedöms vara i behov av särskilt stöd eller stöd i förskolan.
2.1 Situationer där stöd/särskilt stöd bedöms behövas i förskolan Guvå (1998) menar att situationer där barn oftare bedöms vara i behov av stöd är vid
påklädning, i skiftet mellan aktiviteter och i barnens egna fria lek. Dock lyfter författaren att det inte går att förutsäga i vilka situationer barn kommer vara i behov av särskilt stöd, att olika situationer kan fungera vissa dagar och andra inte. Guvå anser att barn som bedöms vara i behov av stöd i samspelssituationer ofta behöver tydlighet i kommunikationen med andra.
Även menar författaren att utan denna tydlighet kan det bli missförstånd som leder till att alla parter i kommunikationen blir förvirrade. Guvå hävdar att om det till exempel är brister i kommunikationen mellan barn och pedagog kan pedagogen uppfatta barnet som svårt att nå och att barnet inte lyssnar, även om barnet bara försöker tolka det pedagogen försökt
framföra. Pedagogen blir enligt Guvå osäker på vad barnet förstått och barnet blir osäker på vad som förväntas av det. Även Rabe och Hill (1990) anser att det är viktigt att vara tydlig gällande vad som förväntas i en specifik situation, till exempel vid måltider. Saknas tydlighet i kommunikationen kan barnen i situationen bli stressade och oroliga vilket kan skapa en otrygghet hos barnen.
Luttropp (2009) hävdar att barn med någon form av funktionsnedsättning ofta har svårt att ta initiativ till lek och samspel med andra barn, men att det kan vara lättare att ta dessa initiativ i samspel med en vuxen. Författaren påstår att dessa barn är mer vana vid kontakt med vuxna och att en väg till lek och samspel med andra barn kan ske genom en förskollärare och dennes stöd. Rabe och Hill (1990) anser att pedagoger i förskolan har ett särskilt ansvar att stötta barn som bedöms vara i behov av särskilt stöd i de sociala situationerna. Luttropp (2009) menar vidare att det ofta är kommunikativa svårigheter i dessa situationer och att det kan vara en fördel att använda till exempel ett tydligt språk och tecken eller gester både i
kommunikationen mellan barnen och mellan barn och förskollärare.
Eresund och Wrangsjö (2008) menar att barn som anses ha ett utåtagerande beteende ofta bedöms vara i behov av stöd när det ska ske förändringar av aktivitet och att barn behöver förberedelse för att i sitt tempo få hantera omställningar. Vidare lyfter de att barn har olika
4
grundtempo och olika lätt för att anpassa sitt tempo och tåla förändringar. Författarna anser att barnet helst ska förberedas i så god tid att det inte finns risk för stress.
Almqvist (2009) menar att barn som bedöms vara i behov av särskilt stöd ofta har svårigheter i att engagera sig en längre tid under strukturerade aktiviteter på förskolan, ett exempel författaren tar upp är samling. Författaren hävdar att barns engagemang beror på de normer och förutsättningar som finns i omgivningen, individuella egenskaper och individuella förmågor. Almqvist lyfter även att engagemang bör främjas hos alla barn. Rabe och Hill (1990) menar att handledning kan hjälpa personal på förskola att se hur verksamheten på förskolan är strukturerad och vad detta kan ha för konsekvenser för de barn som finns i verksamheten.
2.2 Hur situationen påverkar det bedömda behovet av stöd/särskilt stöd Andersson (1999) menar att stöd i någon form behövs då ett problem uppstått. Författaren definierar problem som något i nuet man vill ändra på utan att veta hur och menar även att ingen kan säga att någon annan har ett problem. Detta grundar Andersson i en teori om att problem är subjektiva företeelser och det är den som upplever problemet som har det. Om en förskollärare anser att en situation är problematisk på grund av ett barns beteende har alltså inte barnet ett problem utan förskolläraren har problem med barnets beteende. Andersson menar också att människan försöker anpassa sig till sin omgivning och följa de normer som finns för att passa in i det sammanhang man befinner sig. På detta vis anser Andersson att ett beteende som ses som problematiskt av andra i sammanhanget kan bli ett problem för den som utövar beteendet. Det blir ett problembeteende vilket Andersson hävdar bara kan uppstå i samspel med andra och i relation till miljön. Vidare lyfter författaren att sammanhanget är avgörande för om problem uppstår och menar att om sammanhanget förändras så förändras även problemet, eventuellt till ett icke-problem.
Penn (2000) diskuterar begreppet normal och anser att särskilda behov inte är något fast tillstånd utan är något som uppstår och existerar i sammanhanget samt är föränderligt över tid precis som typen av stöd som bedöms behövas. Även Almqvist (2009) hävdar att barn i behov av särskilt stöd kan behöva olika mycket stöd i situationer som liknar varandra då alla barn upplever situationer på olika sätt, även om situationerna liknar varandra, och att stödet som bedömts behövas kan ändras över tid. Även Steinberg (2007) påstår att situationen som helhet
5
är viktig när man ska avgöra om ett barn är i behov av stöd, men också barnets situation och aktuella tillstånd. Sandberg och Norling (2009) visar i sin studie att det är viktigt att veta vilket tillstånd barnet befinner sig i, till exempel om det har ätit och sovit bra, för att personalen på förskolan ska kunna ge det stöd som behövs. Enligt Björck-Åkesson (2009) behöver personal på förskolan undersöka barnets behov i relation till miljön, där både den fysiska och sociala miljön är viktig. Detta kan vara de olika former av material som finns tillgängligt, barnets plats vid matbord eller samling, hur barnet bemöts och hur situationer under dagen är strukturerade.
Steinberg (2007) menar att ett barn kan bli oroligt och stökigt i ett eller flera moment av många olika orsaker och att man där måste vara uppmärksam. Det kan till exempel vara att en familjemedlem är bortrest, att barnet inte är helt friskt eller att barnet inte har sovit ordentligt.
I sina undersökningar har Steinberg visat att tydlighet och ömsesidig respekt är viktigt för en lyckad aktivitet och lyfter vikten av att göra en aktivitet tillsammans med barnen, att det blir ett samspel. Författaren hävdar att problematiska situationer ofta förekommer när barnen inte vet vad som förväntas av dem och vad som är tillåtet.
Lång (2001) menar att förhållningssättet och bemötandet hos omgivningen måste tas i beaktande när man bedömer vilka barn som är i behov av stöd. Lång påstår också att det tidigare varit en generellt hög kvalitet inom barnomsorgen, och att barn därför har fått det stöd de behövt i ordinarie verksamhet. Rabe och Hill (1990) anser att de insatser som görs på förskolan är mer inriktade på att lösa en specifik situation som ses problematisk, snarare än att komplettera avdelningen eller förskolan som helhet. Lång (2001) menar, utifrån studier gjorda av socialstyrelsen, att förskolor allt mindre kan utgå från det enskilda barnets behov till följd av nedskärningar och besparingar. Lång lyfter också att det finns indikationer mot mer segregerande åtgärder för barn som specialavdelningar och liknande. Om detta görs i stället för att utveckla den ordinarie verksamheten menar författaren att det motverkar principer om inkludering och normalisering som i sin tur leder till ett utanförskap. Börjesson (2002) påstår att barn som placerats i särskilda grupper ofta fortsätter ses som avvikande senare i livet.
Börjesson anser vidare att vad som ses som avvikande ska ses i relation till vår samtids kulturella och sociala normer vilka förändras över tid.
6
2.3 Definitioner av barn i behov av stöd/särskilt stöd
Det finns ingen allmängiltig definition av vad stöd och särskilt stöd är och kan vara i förskolan. Lång (2001) hävdar att de barn som är i behov av särskilt stöd inte är en särskild grupp barn, och inte bara barn med funktionshinder eller funktionsnedsättning, utan innefattar också de barn som har tillfälliga eller långvariga svårigheter utan medicinsk diagnos.
Sandberg och Norling (2009) menar att pedagoger ofta definierar barns behov av stöd utifrån hur pedagogerna upplever verksamheten vilket också leder till att kriterierna för vilka barn som ska bedömas vara i behov av någon form av stöd blir otydliga. Sandberg och Norling anser också att begreppets otydlighet blir problematiskt vid kompetensutveckling då pedagoger inte har en gemensam definition av begreppet och således inte kan jämföra svårigheter och insatser. Sandberg, Lillvist, Eriksson, Björck-Åkesson och Granlund (2010) har gjort en studie angående hur personal på förskolor i Sverige definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd då det ännu inte finns någon fastslagen definition. Sundberg m.fl. fann att de kunde sortera in definitionerna från personalen i två grupper.
Den första gruppen Sandberg m.fl. (2010) identifierade, en tredjedel av de som medverkat, bestod av de informanter som definierade begreppet utifrån ett organisatoriskt perspektiv med fokus på organisationens skyldigheter och krav. Sandberg m.fl. identifierade tre kategorier bland informanternas definitioner som kunde kopplas till organisatoriska faktorer som tid, resurser och personal. De uttalanden informanterna gjorde inom dessa kategorier handlade om att barn i behov av särskilt stöd upplevdes kräva mer tid från personalen, mer personal i barngruppen, att personalens arbetsuppgifter påverkades och att personalen runt dessa barn behövde mer stöd i sitt arbete. Också att resurser som lärare med specialpedagogisk
kompetens kunde behövas för att möta barnens behov. Även Rabe och Hill (1990) lyfter att det inte bara är barn som kan vara i behov av särskilt stöd, men att också pedagogerna
behöver stöd av olika slag. Detta stöd kan vara ytterligare personal, fortbildning, förändringar i barngruppen, handledning eller specialisthjälp i form av exempelvis speciallärare eller talpedagog. Sandberg m.fl. (2010) visade också i sin studie att de informanter som förklarade begreppet barn i behov av särskilt stöd ur ett organisatoriskt perspektiv angav att färre flickor är i behov av särskilt stöd än de informanter som ingick i den andra gruppen där personalen utgick från ett barnperspektiv. Även Lillvist och Granlunds studie (2009) visade att
majoriteten av de barn förskollärarna ansåg vara i behov av särskilt stöd var pojkar.
7
Den andra gruppen Sandberg m.fl. (2010) identifierade bestod av personal som definierade begreppet ur ett barnperspektiv, två tredjedelar av informanterna i studien, där barnen som individer var i fokus. Även inom gruppen som svarat utifrån barnperspektivet sorterade Sandberg m.fl. in definitionerna från informanterna i tre kategorier: informanter som utgick från att alla barn någon gång är i behov av särskilt stöd, de som fokuserade på barn med medicinska diagnoser och de som fokuserade på de barn utan någon diagnos som bedöms vara i behov av särskilt stöd. Definitionerna i kategorin där barn utan diagnos är i behov av särskilt stöd sorterades in i två underkategorier, dels de informanter som fokuserade på barnens lärande och utveckling och dels de som var mer inriktade på omsorg om barnen. De informanter som deltog i studien och ansåg att alla barn är i behov av särskilt stöd menade att alla barn ibland behöver mer eller mindre särskilt stöd, tillfälligt eller långvarigt.
I sin studie visar Lillvist och Granlund (2009) att förskollärare ser att samma typ av
problematik ofta förekommer hos både barn med medicinsk diagnos och barn utan diagnos och att barnen därför ofta är i behov av stöd inom samma utvecklingsområden. De
förskollärare som deltog i Lillvist och Granlunds studie pekade ut situationer där barn är i samspel med andra och utveckling av språk som områden där barn, oavsett om de har medicinsk diagnos eller inte, ofta är i behov av särskilt stöd. Sandberg m.fl. (2010) har i sin studie visat att det var många olika typer av problematik som beskrevs av personalen som fokuserade på barn utan diagnoser som bedömdes vara i behov av särskilt stöd. De olika former av svårigheter personalen i studien nämnde att de sett hos barn var sociala,
intellektuella, fysiska och/eller psykiska svårigheter, svårigheterna kunde också kopplas till den sociala bakgrunden och familjesituationen.
8
3 Metod
I detta kapitel har jag redogjort för hur min undersökning planerades och genomfördes. I slutet av kapitlet finns en diskussion om metoder, validitet, reliabilitet och även de etiska överväganden som beaktats i studien.
3.1 Val av metod
För att söka svar på mina frågeställningar valde jag att göra intervjuer med förskollärare eftersom jag ville komma åt de egna erfarenheterna hos förskollärarna. Jag har utgått från Kylén (2004) när jag gjorde detta ställningstagande då författaren skriver att intervju passar bra om man vill undersöka tankar och känslor hos människor. Författaren skriver också om olika typer av intervjuer; par-, grupp- och panelintervju, men tar också upp telefonintervjuer.
Jag funderade på om jag skulle göra intervjuer individuellt eller i grupp och kom fram till att det var risk att förskollärarna skulle påverka varandra mer under gruppintervju och valde därför vad Kylén kallar parintervju. Parintervju är enligt författarens definition "En
intervjuare och en intervjuad" (Kylén, 2004, s. 22) som bildar ett par med tydliga roller och som gemensamt tar ansvar för att det ska bli en bra intervju.
Jag har valt att använda öppna frågor för att inte styra informanterna så mycket. Dock med några undantag då jag frågat om vad de utbildat sig till, hur länge de jobbat, om synen på särskilt stöd enligt informanten förändrats över tid, om det finns särskilda situationer där barn bedöms vara i behov av särskilt stöd oftare än andra och om det finns några former av stöd som förekommer oftare än andra. De frågor jag nämnt ovan går att svara ett enkelt ja eller nej på. De flesta svar jag fick på dessa frågor var berättande och utförliga, de gånger jag fick ja- eller nej-svar ställde jag följdfrågor om vad, hur och vilka. Utöver ovanstående frågor använde jag frågor där informanterna inte kunde svara ja eller nej, som frågan ”Vad är stöd och särskilt stöd för dig”. Jag valde också att inte ha en fast frågelista som enligt Kylén (2004) ofta används under väldigt strukturerade intervjuer, utan ha en öppen intervju och låta det kännas mer som ett samtal. Detta för att intervjupersonerna skulle få fundera mer och även vara med och styra om det var någon fråga de ville beröra extra mycket eller om det var något jag inte tänkt på som de ville ta upp.
9
3.2 Urval
Jag intervjuade tre förskollärare med erfarenhet av att ha jobbat på förskoleavdelningar där de bedömt att barn är i behov av särskilt stöd. För att få veta vilka förskolor som var av intresse i detta avseende pratade jag med förskolechefer på tre olika skolområden. Trots att jag är av uppfattningen att alla förskollärare har tankar om vad särskilt stöd kan vara så gjorde jag bedömningen att de förskollärare som jobbat med det aktivt och nyligen har ord och begrepp för vad de gjort. Från början ville jag intervjua förskollärare som arbetat aktivt med särskilt stöd nyligen, och med minst fem års erfarenhet som förskollärare. Då jag inte fick kontakt med så många informanter jag ville ha med den erfarenheten fick jag gå till de förskollärare med kortare erfarenhet också. Jag ansåg det dock viktigt att mina tre intervjupersoner jobbade i verksamheter där det i dagsläget fanns barn i behov av särskilt stöd så de hade färska
erfarenheter av detta arbete.
3.3 Genomförande
Redan innan jag påbörjade denna studie hade jag pratat med en förskolechef om att det snart var dags för mitt examensarbete. Denne förskolechef sa att jag var välkommen att höra av mig när det blev dags, vilket jag gjorde. Jag berättade om vad jag ville undersöka och
förskolechefen gav mig förslag på vilka av skolområdets förskolor som kunde tänkas ha tid och möjlighet att ta emot mig och där förskollärarna har erfarenheter av att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Jag förberedde intervjuerna genom att se på mitt syfte och mina frågeställningar, utifrån dem skrev jag en intervjuguide (se Bilaga 2) och därefter ett
informationsbrev (se Bilaga 1) till förskollärare med information om min studie. Jag har pratat med tre olika förskolechefer för att få ihop det antal informanter jag ville ha och kontaktade personligen dessa förskollärare för intervju. Jag skickade mitt informationsbrev till
förskolecheferna så de hade informationen i skrift med mina kontaktuppgifter om de skulle ha frågor. Jag valde att spela in intervjuerna utifrån det Kylén (2004) menar är fördelaktigt med att spela in intervjuerna, att jag får med allt och kan gå tillbaka och lyssna. Jag har haft papper och penna med, om någon av informanterna av någon anledning inte skulle vilja att jag spelar in.
Jag ringde en av förskolorna jag fått som förslag av den första förskolechefen jag kontaktade och där meddelade de att jag var välkommen att komma dit och presentera mig och ge dem mitt informationsbrev. Det var samma brev förskolechefen fått, och de kunde då ta del av
10
informationen allihop och sedan ta ställning. Då meddelade jag också att jag skulle höra av mig efter fem dagar och höra mig för om intresset. När jag återkom fick jag veta att en person var intresserad av att ställa upp och då bokade vi datum, tid och plats för intervjun. Till denna intervju hade jag inte med något ytterligare informationsbrev eller någon utskriven
intervjuguide, vi gick igenom informationsbrevet och eventuella frågor genom att ta upp dokumentet på min iPad, sedan fick frågeguiden vara framme på skärmen under hela
intervjun. Vi kom överens om att jag skulle återkomma dagen efter för påskrift av att hen tagit del av mitt informationsbrev.
Den andra förskolechefen jag pratade med tyckte att frågan var svår och kunde bara tänka sig en i sin personal som kunde ge vad förskolechefen kallade ”användbara svar”. Jag ringde den berörda förskolläraren, förklarade mitt ärende och sedan bokade vi en intervju. Vi
genomförde intervjun i ett rum på förskolan där vi stängde in oss så barnen som var kvar inte skulle komma in. Vi gick igenom informationsbrevet i pappersform och jag gav all relevant information och frågade om informanten hade all information hen ville ha. När informanten kände sig trygg meddelade jag att jag startade inspelningen. Intervjuguiden fick ligga framme i pappersform under hela intervjun. Efter samtalet såg jag till att informanten hade mina uppgifter och innan jag hann fråga sa hen att jag absolut skulle höra av mig om det var något jag ville fråga mer om eller inte förstod i det inspelade materialet.
Den tredje förskolechefen ville själv prata med sina förskollärare och fråga om de ville bli intervjuade. Till denna förskolechef mailade jag också mitt informationsbrev, så
förskollärarna kunde få ta del av det via sin förskolechef och så förskolechefen själv hade informationen. De förskollärare förskolechefen frågat hade inte svarat, jag fick då fråga förskollärare på skolområdets förskolor själv. Jag och en av förskollärarna bokade tid över telefon och jag tog med mig informationsbrev och frågeguide till intervjun. Vi satt vid ett av borden på avdelningen där förskolläraren jobbade och hen bjöd på kaffe. Vi gick igenom informationsbrevet och jag visade frågeguiden, båda i pappersformat, sedan kom vi överens om att börja. Efter nästan en timme behövde informanten gå, och då ställde jag några sista korta frågor och tackade. Hen sa efteråt att jag gärna fick höra av mig om det var något jag hade missat eller undrade mer över.
11
3.4 Bearbetning och analys
Jag bearbetade mina inspelningar genom att lyssna igenom hela inspelningen först, sedan göra direkta transkriberingar där jag skrev ner ordagrant vad mina intervjupersoner sa. Efter det lyssnade jag igenom intervjuerna igen och läste transkriberingen så allt blivit rätt. Jag utgick från studiens frågeställningar när jag redogjorde för resultatet av intervjustudien. Jag har fingerat namnen på intervjupersonerna och på så vis avidentifierat dem, och jag har också bytt namn på avdelningar, förskolor, förskolechefer, arbetsplatser och orter direkt vid
transkribering.
När jag transkriberade intervjuerna skrev jag bara ner intervjupersonernas talspråk i flytande text. De enda gånger jag skrev med vad jag sa var när jag lyssnat och läst igenom och jag såg att det behövdes för att det skulle bli tydligt vad intervjupersonen svarade på eller pratade om.
Jag har inte skrivit över i direkt talspråk då det är svårt att läsa, jag har använt ett språk som är lätt att läsa men ändå inte tar bort något av vad informanterna sagt.
3.5 Diskussion av metod
Jag hade kunnat göra en enkätundersökning, en observationsstudie, gruppintervjuer eller använda kombinationer av olika metoder. Jag valde att använda vad Kylén (2004) kallar parintervju, där jag som intervjuare gör en intervju med en informant åt gången. Jag valde att genomföra intervjuer som Trost (2010) skulle säga hade låg grad av struktur och varken hög eller låg grad av standardisering. Enligt Trost är en hög grad av standardisering när alla informanter får samma frågor, ställda på samma sätt vilket mina informanter inte fick. De fick alla svara på frågorna i intervjuguiden men sedan skiljde sig följdfrågor och vinklingar åt mellan intervjuerna beroende på vad intervjupersonerna berättat. Låg grad av struktur innebär att intervjun blir som ett samtal, hög grad av struktur skulle innebära att den som intervjuar har bestämt vilka frågor som ska frågas och i vilken ordning. Med hög grad av struktur används inte följdfrågor utom när informanten behöver förklara sitt ursprungliga svar tydligare. Under mina intervjuer kom frågorna i lite olika ordning beroende på hur samtalet gick, därför var intervjuerna halvstrukturerade.
Jag är av uppfattningen att en enkätundersökning skulle visa mindre av förskollärarnas resonemang då jag hade valt frågor och svarsalternativ, vilket skulle ge mig svar som inte hjälpte mig uppfylla syftet. En observationsstudie hade visat hur förskollärarna gör men inte
12
hur de resonerar kring begrepp och sin verksamhet. Gruppintervjuer hade varit användbara för denna studie, dock tror jag att förskollärarna jag intervjuat försett mig med svar utifrån hur de själva resonerar kring särskilt stöd. En gruppintervju hade kunnat visa resonemanget på ett djupare plan men det hade också kunnat leda till att jag har en grupp förskollärare som tycker likadant för att någon eller några personer i gruppen har starkare argument än andra.
3.5.1 Validitet och reliabilitet
De förskollärare jag har intervjuat har jobbat eller jobbar med barn som bedöms vara i behov av särskilt stöd vilket gör dem relevanta som informanter. Två av förskollärarna blev jag rekommenderad att kontakta av respektive förskolechefer, i och med detta kan
förskolecheferna tänkt ut förskollärare de tror svarar på vissa sätt, dessa förskollärare kan ha ett synsätt förskolecheferna anser är ett bra synsätt att visa upp. Det kan vara så att studien visat andra synsätt, definitioner och tankar om det varit andra förskollärare som deltagit.
Förskollärarna jag intervjuat har däremot kunnat sätta ord på vad de gjort och hur de tänker vilket gör dem till användbara intervjupersoner. Jag har även använt frågor under mina intervjuer som hjälpt mig svara på studiens syfte, de flesta frågor har varit öppna på grund av att jag inte skulle styra informanterna för mycket i deras svar. Jag har valt att intervjua få förskollärare men har gjort långa, grundliga intervjuer för att kunna få syn på djupare resonemang. Jag menar att denna studie visar hur ett fåtal förskollärare med olika lång erfarenhet ser på situationer där barn bedöms vara i behov av särskilt stöd.
3.6 Etiska överväganden
Jag har utgått från Vetenskapsrådets Forskningsetiska principer (2002) när jag författat mitt informationsbrev och hur jag bearbetat och hanterat mina insamlade data.
Informationskravet innebär att de deltagande i studien får veta vad det de bidrar med kommer användas till samt i vilket syfte studien bedrivs. Jag har informerat om detta dels genom informationsbrev till förskolechef och förskollärare, samt muntligt till förskolechef vid telefonkontakt och till förskollärare vid intervju. Alla inblandade har även kunnat kontakta mig om de har haft frågor om studien.
13
Samtyckeskravet innebär att de deltagare som är med i studien ska ha samtyckt till detta, och att de själva bestämmer graden och villkoren för deltagandet. Jag informerade kort i mitt informationsbrev att de själva bestämmer om de ska delta och hur länge de ska delta, samt att de när som helst kan avbryta och/eller välja att det material jag samlat in från dem inte ska vara med i studien. Innan varje intervju påpekade jag också att de när som helst kan avsluta intervjun eller helt avsäga sig sitt deltagande i studien utan några negativa påföljder.
Nyttjandekravet handlar om hur insamlade data och uppgifter får användas. Jag har inga avsikter att använda mina insamlade data ytterligare efter denna studie då jag kommer förstöra mina data när min uppsats är granskad och godkänd. Detta har jag också informerat
deltagarna i studien om via informationsbrev och muntligt vid intervju.
Konfidentialitetskravet finns till för att skydda de inblandade i studien. De deltagande ska så långt som möjligt få vara anonyma och jag informerade i mitt informationsbrev om att jag skulle avidentifiera både dem och deras arbetsplats. Total anonymitet kan jag inte utlova då studien inte gjorts i hemlighet och till exempel informanternas kollegor kan känna till
deltagandet. Däremot röjer jag inte informanternas identitet, kontaktuppgifter eller arbetsplats och avslöjar på så vis inte vilka mina informanter är. Jag har också avidentifierat orten där förskolan finns för att ytterligare minska risken för igenkänning. Innan intervju har jag informerat om att min handledare kan komma att behöva lyssna på inspelningarna, vilket deltagarna godkänt muntligt. När jag bearbetat mina insamlade data har jag använt fingerade namn redan vid transkription. Mina data har varit sparade på min externa hårddisk och jag har för avsikt att förstöra materialet när min uppsats är granskad och godkänd. De uppgifter och insamlade data jag fått av informanterna har lagrats så bara jag kommer åt dem.
14
4 Resultat
Jag har genomfört tre intervjuer med tre olika förskollärare. Först kommer jag presentera mina informanter, sedan har jag valt att presentera resultaten av min intervjustudie främst utifrån de frågeställningar jag formulerat. Jag har valt könsneutrala namn och att använda begreppet hen i framställningen eftersom jag inte anser det vara relevant för studien vilka könstillhörigheter mina informanter har.
Den första jag presenterar är Kim som utbildade sig till förskollärare i slutet på 1970-talet och är även utbildad specialpedagog. Kim har alltid jobbat med barn på något sätt och jobbar idag på en flerspråkig förskola där ett eller flera barn är i behov av stöd. Den andra förskolläraren är Charlie som fick sin examen i januari 2012 efter att ha läst en estetisk inriktning och fick en tjänst tidigt under våren där hen till stor del själv är en stödåtgärd som resurs. Förskolan är flerspråkig och det finns ett eller flera barn i behov av någon form av stöd på denna förskola.
Charlie har innan sin utbildning jobbat inom LSS som ledsagare och kontaktperson och upplever att detta har medfört nyttiga erfarenheter för att jobba med barn i behov av stöd. Den tredje förskolläraren jag intervjuat har jag valt att kalla Mika som läste en
förskollärarutbildning med specialpedagogisk vinkling och fick sin examen i januari 2012.
Mika fick jobb direkt hen var klar med utbildningen på en flerspråkig förskola där det finns ett eller flera barn i behov av stöd. Innan Mika började utbilda sig till förskollärare jobbade hen inom LSS som ledsagare, men också inom vården vilket gett Mika användbara
erfarenheter för att jobba med många olika typer av svårigheter.
4.1 Situationer där förskollärarna bedömer att barn är i behov av stöd/särskilt stöd
Informanterna i denna intervjustudie menar att de indikationer de kan se som visar att barn är eller snart kommer vara i behov av särskilt stöd eller stöd beror på vilken individ det handlar om. Typen av stöd som hjälper barnet i förskolemiljön är också individuellt från barn till barn.
Mika bedömer att barn oftast är i behov av stöd i sociala situationer och när barnen ska gå från en aktivitet till en annan, till exempel när barnen leker och sen ska de städa för att äta lunch. Denna bedömning görs genom att Mika, eller annan förskollärare, ser att barnet exempelvis har svårt i sin kommunikation då barnet inte kan förklara hur hen tänkt för kompisarna eller har svårt att avbryta leken och då får det svårt i övergångar.
15
Mika anser att miljön är betydande för om barn är i behov av stöd eller inte, och ser sig själv som del av miljön och att hen påverkar barns behov av stöd genom det hen säger, gör och hur hen genomför olika aktiviteter med barnen. Charlie har, i sin verksamhet, upplevt att barnen oftast är i behov av stöd i de styrda aktiviteterna och menar att det kan bli svårt att ge alla barn det de behöver. Om ett barn är i behov av mer stöd än andra och förskolläraren behöver lägga nästan allt fokus på det barnet. Det Charlie lyfter gör att ett eller flera barn upplevs vara i behov av stöd är när harmonin i barngruppen rubbas, när det blir oroligt och rörigt. Kim däremot ser inte några generella situationer då barn bedöms vara i behov av särskilt stöd, och hävdar att det ofta är en blandning av vilka barn som ingår i situationen, barnens situation hemma och vilken situation det handlar om.
I arbetet med att bedöma vilka situationer barnen behöver mer stöd menar alla tre
förskollärare att handledning är ett bra verktyg för att det då kommer en annan person och ser på deras arbete. Förskollärarna lyfter att det är lätt att bli 'hemmablind' och inte ser allt som en utomstående gör. En annan del i att bedöma när stöd behövs och vilket stöd som kan sättas in är att upprätta en handlingsplan, vilken både Mika och Kim tar upp under intervjuerna. Mika upplever att det är svårt att formulera en handlingsplan och att det är så många delar i den som ska vara med. Mika bjuder också in vårdnadshavarna att se och prata om handlingsplanen för att de ska få vara delaktiga i vad som görs kring deras barn i förskolan.
Mika tycker att det kan vara svårt att observera varandra på avdelningen då det är svårt att komma från arbetet i barngruppen, i stället anser Mika att man kan använda en utomstående part som kan komma in och observera och filma. Att bli filmad upplever hen ganska olustigt, men också nyttigt då man själv kan se vad man gör och fundera tillsammans med handledare eller arbetslaget hur man kan göra i stället.
4.2 Vilka barn som bedöms vara i behov av stöd/särskilt stöd i den specifika situationen?
Kim berättar att indikationer på att ett barn kan vara i behov av särskilt stöd kan uppträda väldigt tidigt, redan vid ett års ålder när barnet för första gången skolas in på förskolan. De indikationer hen nämner är när ett barn inte hjälper till med kroppen vid lyft eller påklädning, när förskollärare söker ögonkontakt vid exempelvis blöjbyten men inte lyckas få någon, då barnet inte verkar intresserad av sin omgivning och då barnet inte verkar intresserad av leken.
16
Mika och Charlie har båda svårt att definiera någon indikator och menar i stället att man måste se till helheten och individen, något som tyder på behov av stöd hos ett barn behöver inte tyda på behov av stöd hos ett annat.
4.3 Förskollärarnas definitioner av stöd/särskilt stöd i förskolan
Alla tre förskollärare jag intervjuade tyckte att det var svårt att definiera vad stöd och särskilt stöd är och kan vara i förskolan. Kim hävdar att man förr inte pratade om stöd och särskilt stöd i förskolan, att det är på senare tid det blivit skilda begrepp, men också att man inte såg ytterligare personal, särskilt fokus på språkutveckling och liknande som något särskilt stöd i förskolan. Kim anser också att det ingår i förskolans pedagogik, att förskollärare ger stöd hela tiden. Men också att beroende på vem man frågar så kommer svaret om vad stöd är i
förskolan skilja sig åt eftersom stöd innebär olika från person till person och att det inte finns specificerat i styrdokument i förskolan.
Mika menar också att förskollärare ger stöd hela tiden, mer eller mindre, och tycker inte att man ska skilja på stöd och särskilt stöd. Om man måste skilja på begreppen anser hen att särskilt stöd kan vara det man måste hämta upp utifrån på något sätt. Hen kan också se att om ett barn har extra stora svårigheter i kommunikationen så kan tecken som alternativ och kompletterande kommunikation - TAKK vara ett särskilt stöd för detta barn. Även om det fortfarande är ett kommunikativt stöd för alla barn. Mika tycker däremot att särskilt stöd som ord väger tyngre än bara stöd och att det kan vara en anledning att dela på det, dock anser hen att det inte borde behövas någon extra tyngd i ordet. Charlie uttrycker, ungefär som Mika, att om man måste skilja på stöd och särskilt stöd är nog stöd det som kan ges inom ramen av verksamheten, medan särskilt stöd är det som tillkommer utöver det ordinarie stödet. Alla tre förskollärarna menar att stöd inte behöver vara så stort, Kim anser att det till exempel kan vara att lägga en hand på barnet vid en matsituation för att barnet ska komma ihåg att det höll på med något.
Informanterna i min studie är överens om att vad ett stöd kan vara beror på individen som är i behov av det. Mika menar att det som hjälper ett barn hjälper minst fem barn till och alla informanter tar upp att det är viktigt att agera direkt när man bedömer att ett barn är i behov av stöd. Mika och Kim tar upp att det är viktigt att prata med kollegorna i arbetslaget,
diskutera vad man sett och söka andras synvinkel. Och de trycker på att det är viktigt att alltid
17
ha barnets bästa i fokus. När de tre informanterna pratar om stöd i förskolan ser dom det som något som integreras i verksamheten, det är något som blir en naturlig del av förskolemiljön där man hjälper barn att utvecklas på olika sätt. Det kan vara färdigheter inom till exempel språk, motorik eller socialt samspel. De tre informanterna lyfter att detta kan vara situationer där förskollärare behöver finnas som ett stöd för barnet i olika stor utsträckning genom att till exempel uppmuntra, föreslå hur man kan säga när man vill vara med och leka eller hur man säger nej på ett trevligt sätt.
4.4 Stöd/särskilt stöd genom samarbete med parter utanför förskolemiljön Alla informanter pratar om att parter utanför förskolemiljön kan vara nödvändiga för att se i vilken situation stöd eller särskilt stöd ska sättas in, samt vilken typ av stöd som kan vara aktuellt för den specifika individen. Både Kim och Mika berättar att de anser att samarbete och dialog med vårdnadshavare är viktigt men kan vara svårt. Det kan bero på att
vårdnadshavare kan ha svårt att acceptera sitt barns svårigheter och/eller ofta går in i en försvarsställning antingen för att de känner sig anklagade eller för att de känner att man anklagar deras barn. Det kan också vara språkliga svårigheter som gör att informationen om oro kring barnet från förskollärare eller vårdnadshavare inte riktigt når fram. Förskollärarna berättar om vårdnadshavare som är mer eller mindre aktiva, medvetna och påtryckande när det gäller vilket stöd deras barn ska få. Även att förskollärare och vårdnadshavare inte alltid kommer överens när det gäller vilken typ av stöd barnet bör få. Alla tre tar också upp att det är viktigt att våga ta hjälp utifrån av olika instanser. Dessa kan vara barnhabiliteringen, barnavårdscentralen, logoped eller någon form av handledning.
Mika belyser att också mer personal, omorganisering och minskade barngrupper är en form av stöd och att det är insatser man oftare väntar med då detta har större påverkan på
verksamheten och andra verksamheter än insatser i den befintliga barngruppen. Men Mikas inställning är att stöd bör ges inom den barngrupp som finns, i stället för att omplacera barnet som bedöms vara i behov av särskilt stöd. Kim och Charlie tror dock att det finns barn som kan må bättre av en omplacering till specialförskola. Kim berättar om ett barn hen jobbat med som placerats på en specialförskola trots att förskollärarna inte kände att det var nödvändigt, av anledningen att vårdnadshavarna ansåg det nödvändigt och tryckte på för att detta skulle ske. Kim har också varit med och placerat två andra barn på specialförskola, men det var när
18
de som jobbade kring barnet upplevde att de inte kunde göra mer på avdelningen för de barnen.
4.5 Stöd/särskilt stöd i förskollärarnas verksamheter
I mina intervjuer har informanterna fått berätta hur de jobbar med stöd och särskilt stöd i sina verksamheter för att konkretisera hur det kan se ut. Förskollärarna som deltagit i studien är samstämmiga om att förskolechefen har ett stort ansvar när det kommer till att ge barn det stöd barnen har rätt till, och att man i största mån ska hitta lösningar inom förskolans
verksamhet som gör att hela barngruppen fungerar tillsammans. För att ta reda på vilket stöd som behövs menar alla informanter i min studie att måste prova sig fram till vad det kan vara som behövs, och kommer de inte fram till något anser förskollärarna att de behöver hjälp från någon utanför verksamheten. Kommunikationsstöd i form av TAKK, tips till barnen om hur man kan säga och göra eller bilder som stöd är former av stöd till barnen som de tre
förskollärarna tar upp. Men också att stöd inom områden förskollärarna inte själva har kompetens på som vidareutbildning, resurspersoner, handledning, talpedagoger är olika former av stöd som gynnar barngruppen. Alla tre berättar om sina positiva erfarenheter av handledning på olika sätt för att få en utomståendes synvinkel på de situationer förskollärarna upplever att barn är i behov av stöd. Mika anser att det oftast handlar om tydlighet, att göra verksamheten, situationen, kommunikationen och sig själv tydligare.
Mika beskriver att de jobbar mycket med barnens kompetens, att barnen ska få växa som personer och få utmaningar de kan klara av själva eller med stöd av vuxen. Där Mika jobbar har de också använt TAKK som komplement då de sett att många av barnen behöver stöd i det sociala samspelet. Detta hävdar hen har hjälpt pedagogerna att bli tydligare och att barnen förstår varandra bättre, samt att barnen använder ord och tecken för att kommunicera med varandra och därigenom förmedlar olika budskap med hjälp av detta. Kim jobbar i en
verksamhet där de också använder TAKK, och även de har sett positiva resultat när det gäller barnens kommunikation med varandra där barnen spontant använder tecken som komplement i språket. De har, i likhet med Mikas verksamhet, sett att barnen pratar mer med varandra om hur de känner och vad de vill och att barnen använder TAKK även i kommunikationen med andra barn i den fria leken.
19
Även Charlie har erfarenheter av att jobba med språket hos barnen och menar att man alltid använder språket och jobbar med stöd i språket, de använder lärplatta som del av
verksamheten. På denna lärplatta finns olika spel och verktyg för språkutvecklingen. Bland annat berättar Charlie om ett verktyg, ett fotomemory-spel, där man kan ta bilder på
exempelvis kläder och lägga in och sedan komplettera med hur ordet låter. Charlie gav exemplet ”Mössa” där de tar en bild av en mössa och lägger till det talade ordet mössa så när barnen trycker på bilden med mössan får de också höra ordet. Även Mika tar upp en del av de konkreta material de använder under intervjun, hen nämner svenska-spel och att de gör sagor tillsammans. Mika anser att om man som förskollärare anser att man provat allt och ingenting fungerar, då har man inte provat allt eller så har man inte provat på rätt sätt.
Det alla tre förskollärare återkommer till under intervjuerna är att stödet och om stöd behövs beror på individen och situationen. De kan inte generalisera och säga att en form av stöd fungerar till en typ av svårighet, om ett barn bedöms behöva stöd i sitt sätt att kommunicera måste stödet vara anpassat till vad som fungerar för individen och är riktat mot den del av kommunikation individen behöver stöd i.
20
5 Avslutande diskussion
I detta kapitel har jag också utgått till största del från mina frågeställningar i framställningen men också jämfört mina fynd med tidigare forskning.
5.1 Situationer där barn bedöms vara i behov av stöd/särskilt stöd
Min studie har, i enlighet med tidigare forskning, visat att många barn oftare bedöms vara i behov av stöd i den språkliga utvecklingen, i situationer där samspel och kommunikation förekommer, under styrda aktiviteter och i skifte mellan aktiviteter (Almqvist, 2009; Eresund
& Wrangsjö, 2008; Guvå, 1998; Luttropp, 2009). Dessa situationer täcker hela förskolans verksamhet, det finns således olika barn som bedöms vara i behov av särskilt stöd i alla olika situationer inom förskoleverksamheten. En av informanterna i denna studie lyfter att något som visar att ett barn är i behov av särskilt stöd i en situation är när harmonin i barngruppen rubbas.
Denna studie visar att förskollärare anser att stöd bör ges inom den ordinarie verksamheten, Börjesson (2002) hävdar att barn som placeras på någon form av specialförskola kan bli stämplade som avvikare vilket stödjer att stöd bör ges inom ordinarie verksamhet. Placering från ordinarie förskola till specialförskola är något min studie visat är ovanligt och något som enligt mina informanter bör vara väldigt noga övervägt. Dock menar Rabe och Hill (1990) att det oftare sätts in stöd till en specifik situation i stället för att komplettera verksamheten. Min studie och tidigare forskning har visat att det är viktigt att utgå från situationer och
sammanhang när man bedömer om barn är i behov av särskilt stöd (Almqvist, 2009; Björck- Åkesson, 2009; Sandberg & Norling, 2009; Steinberg, 2007). Men också att förskollärare aktivt jobbar för att alla barn inom verksamheten ska vara med om situationer där de kan lyckas och får utveckla sina styrkor snarare än att fokusera på vilka svaghetersom finns. Lång (2001) lyfter att det blivit svårare att utgå från individens behov då det blivit ökade
nedskärningar.
5.2 Barn som bedöms vara i behov av stöd/särskilt stöd i en specifik situation
Enligt tidigare forskning kan barn som bedöms ha ett utåtagerande beteende och barn som har svårt att tolka andra människors kommunikation oftare vara i behov av särskilt stöd i styrda
21
situationer och skifte mellan aktiviteter (Eresund & Wrangsjö, 2008; Guvå, 1998; Luttropp, 2009). När kommunikationen inte fungerar mellan barn och förskollärare kan ett barn
missförstå eller inte alls förstå vad förskolläraren menar vilket kan leda till stress. Ett exempel är i skifte mellan aktiviteter där förskolläraren kan ge barnet en otydlig instruktion som det finns för många delar i. En sådan instruktion kan vara: Kan inte du plocka undan lite, tvätta händerna och sätt dig på din plats. Denna instruktion säger inte vad barnet ska plocka undan och vilken plats det sedan ska sätta sig på. Andersson (1999) visar också att människor som subjekt vill passa in i samhället och följa rådande normer, och lyfter att det ofta är
förskolläraren som har problem med barns beteende i en situation snarare än att barnet har problem. Dock hävdar Andersson att ett beteende hos ett barn kan vara ett problem för barnet om beteendet gör att barnet inte följer normen. Om förskolans normer inte blir tydliga för barnen kan barnen bli förvirrade och inte veta hur de ska göra för att följa normen vilket kan skapa ett behov av stöd i olika situationer.
Både min studie och tidigare forskning har visat att även om barns behov av stöd finns i en situation behöver inte behovet finnas i liknande situationer eller varje gång barnet är i
situationen (Almqvist, 2009; Björck-Åkesson, 2009; Penn, 2000, Sandberg & Norling, 2009;
Steinberg, 2007). Olika faktorer påverkar och dessa faktorer kan till exempel vara hur barnet ätit och sovit, vilken förskollärare som finns med i situationen och hur många andra barn som finns med i situationen. Min studie har visat att när en situation i förskolans verksamhet inte fungerar som förskollärarna tänkt kan det vara svårt att se varför det inte blir som planerat.
Denna studie har visat att handledning är en bra metod för att få ett helhetsperspektiv på vad förskolläraren gör i situationen. Detta genom att tydliggöra hur det förskolläraren gör
uppfattas av barn och kollegor, om det finns behov av tydliggörande pedagogik och hjälpa förskollärarna att hitta alternativa lösningar i situationen. Detta stödjs även av Rabe och Hill (1990).
En av informanterna i denna studie tar upp olika indikatorer som kan uppträda tidigt på att ett barn är eller senare kommer bedömas vara i behov av särskilt stöd. Men min studie har inte kunnat visa att en viss grupp barn bedöms vara i behov av särskilt stöd i en specifik situation.
22
5.3 Definitioner av stöd/särskilt stöd
Både min studie och en studie av Sandberg och Norling (2009) visar att förskollärare
definierar stöd och särskilt stöd utifrån verksamheten och barnet som individ. Min studie och tidigare forskning har visat att vad som är stöd eller ordinarie verksamhet beror på barnet som bedöms vara i behov av stöd, hur verksamheten jobbar sedan tidigare och hur pedagoger ser på stöd och särskilt stöd. Det finns olika uppfattningar om vad som kan vara stöd och inte, i min studie framkom att nästan allt kan vara stöd. I tidigare forskning av Sandberg m.fl. (2010) har olika synsätt lyfts och där har man visat att vissa pedagoger inte ser det stöd som ges mer eller mindre till alla barn inom verksamheten som särskilt stöd utan ser de insatser som finns runt barn med medicinska diagnoser som särskilt stöd. Dock har Lillvist och Granlund (2009) i sin studie visat att förskollärare ser att barn med och utan diagnos ofta är i behov av samma stöd. Sandberg m.fl. (2010) har också lyft synsätt hos pedagoger där pedagogerna främst ser resurspersoner, mer personal, specialpedagogisk kompetens och omorganisation som särskilt stöd.
Min studie visar att stöd är det som sker när ett barn behöver stöttning mer än vanligt. Detta kan vara små saker pedagoger gör varje dag inom ordinarie verksamhet eller större insatser med hjälp av kompetens utifrån. I denna studie har visats att förskollärare menar att särskilt stöd oftast kommer utifrån, något de måste ta in i verksamheten och som alltså inte funnits där sedan tidigare. Dock menar en av informanterna i denna studie att särskilt stöd också kan vara när en insats, i detta fall TAKK, hjälper ett barn särskilt även om de andra barnen också får det stödet i kommunikationen.
Det framkommer i min studie att alla barn i förskolan någon gång är i behov av mer eller mindre stöd, i förskolan är vi ålagda att tillgodose barnens behov. Det står lagstadgat att alla barn ska få det stöd de behöver. Dock är både lag och andra styrdokument enligt mig fria för tolkning när det kommer till vad stöd är och kan vara. Det ger en stor frihet till de som jobbar inom förskolan att kunna anpassa verksamheten efter de barn som finns i den och försöka göra det så bra som möjligt varje dag, för alla barn.
Något som varit återkommande genom hela studien är att situationen och omständigheterna kring barnet är faktorer som påverkar om huruvida ett barn är i behov av stöd eller inte.
Situationer under dagen kan tyckas vara likadana men barnet är en individ och precis som vuxna människor kan vara ovanligt lättirriterade eller ofokuserade kan också barn vara det.
23
Detta i sin tur påverkar behovet av stöd, ibland behövs mer och ibland behövs mindre. Dock tror jag, även om jag inte kunnat visa detta i min studie, att vissa situationer på förskolor idag inte är optimalt strukturerade för barnen i verksamheten. Min studie och tidigare forskning visar att strukturer under dagen och hur verksamheten organiseras kan ses som stöd, men om förskolans verksamhet har en struktur som satts utifrån barnens förutsättningar menar jag att det skulle minska behovet av stöd hos de enskilda individerna.
5.4 Framtida forskning
Att definiera stöd och särskilt stöd samt i vilka situationer detta behövs upplevs svårt av förskollärare. Man kan också fråga sig varför det är bra att kunna definiera vilka barn som behöver särskilt stöd i olika situationer och vad stöd är. Jag menar att det är en del av vägen till ett gemensamt yrkesspråk vilket skulle vara fördelaktigt för förskollärares profession.
Genom ett gemensamt yrkesspråk kan utbyte mellan förskollärare bli mer givande när de ord som används har samma innebörd inom professionen.
Att sätta ord på hur barn bedöms vara i behov av någon form av stöd och vilka situationer dessa barn bedöms behöva stödet i, samt på vilket sätt, är en del i att göra sig själv som förskollärare, sina kollegor, chefer och vårdnadshavare mer medvetna om förskolans verksamhet och vad denna grundar sig i. Om det fanns ett yrkesspråk för detta skulle det också vara lättare för forskare att studera förskolan som institution och verksamhet ur olika vinklar. Jag tror det är en av orsakerna till att jag haft svårt att hitta precis den litteratur jag letat efter. Ett yrkesspråk där ett ord betyder samma sak för alla inom professionen skulle göra det lättare att undersöka olika fenomen som uppstår i förskolans verksamhet. Inte för att sortera barn i fack, utan för att se och jämföra hur förskollärare jobbar och resonerar.
Jag har undersökt situationer där barn bedöms vara i behov av särskilt stöd, och definitioner av särskilt stöd hos förskollärare. Specifika situationer där barn oftare bedöms vara i behov av stöd finns inte kartlagt i någon större utsträckning. Jag får uppfattningen om att forskare fortfarande ser mer på individerna och deras behov än vad som påverkar dessa behov. Jag blir nyfiken på om det finns vanligt förekommande situationer i förskoleverksamhetens vardag där barn oftare bedöms vara i behov av stöd, det skulle i sin tur kunna leda till mer kunskap om vad i verksamhetens struktur som fungerar bra och mindre bra. En forskningsfråga kan vara
”Hur påverkar olika situationer barns behov av stöd i förskolan?”.
24
Något annat som skulle vara intressant är en vidare forskning på olika typer av stöd. Att kartlägga dessa och eventuellt försöka se om det finns några generella slutsatser att dra från olika former av stöd utifrån ett längre tidsperspektiv. Att undersöka utvecklingen av till exempel sociala, språkliga, matematiska och motoriska färdigheter hos barn med liknande problematik som placeras i ordinarie förskola kontra specialförskola. Genom sådana studier skulle det bli tydligare vilka effekter inkluderande kontra segregerande åtgärder får över tid.
Detta skulle kunna ge vägledning när olika former av stöd diskuteras och ur ett mer
långtgående perspektiv förstå bakgrunder till varför vissa barn överkommer olika former av hinder medan dessa hinder är större för andra barn. Här kan en forskningsfråga vara ”Vilka skillnader och likheter finns i barns utveckling inom förskola respektive specialförskola?”.
25
Referenslista
Almqvist, L. (2009). Engagemang: En väg till lärande och hälsa. I A. Sandberg (Red.), Med sikte på förskolan: Barn i behov av stöd (ss. 221-237). Lund: Studentlitteratur.
Andersson, I. (1999). Samverkan: För barn som behöver (2 uppl.). Stockholm: Stockholms universitets förlag (tidigare HLS Förlag).
Björck-Åkesson, E. (2009). Specialpedagogik i förskolan. I A. Sandberg (Red.), Med sikte på förskolan: Barn i behov av stöd (ss. 17-35). Lund: Studentlitteratur.
Börjesson, M. (2002). Barn i behov av särskild korrigering: Om att ställa barnhälsofrågorna på ett annat sätt. I Skolverket (Red.), Att arbeta med särskilt stöd: Några perspektiv (ss.
85-102) [Elektronisk version]. Stockholm: Skolverket.
Eresund, P., & Wrangsjö, B. (2008). Att förstå, bemöta och behandla bråkiga barn. Lund:
Studentlitteratur.
Guvå, G. (1998). Förskolan som samspelsarena. I B. Wrangsjö (Red.), Barn som märks:
Utvecklingspsykologiska möjligheter och svårigheter (ss. 229-251). Stockholm: Natur och Kultur.
Kylén, J-A. (2004). Att få svar: Intervju enkät observation. Stockholm: Bonnier Utbildning AB.
Lillvist, A., & Granlund, M. (2009). Preschool children in need of special support: Prevalence of traditional disability categories and functional difficulties [Elektronisk version]. Acta Pædiatricia: Nurturing the Child, (99), 131-134.
Luttropp, A. (2009). Utvecklingsstörning och samspel. I A. Sandberg (Red.), Med sikte på förskolan: Barn i behov av stöd (ss. 167-182). Lund: Studentlitteratur.
Lång, S. (2001). Handlingsplan för förskola/skolbarnomsorg för barn med behov av särskilt stöd. I R. Tullie, A. Hill (Red.), Boken om integrering: Idé teori praktik (ss. 148-162).
Lund: Studentlitteratur.
Penn, H. (2000). What is normal?. I S. Wolfendale (Red.), Special needs in the early years:
Snapshots of practice (ss. 81-90) [Elektronisk version]. London: RoutledgeFalmer.
Rabe, T., & Hill, A. (1990). Små barn stora behov: En bok om vad förskolan bör tänka på när man ska ta emot och arbeta med barn med behov av särskilt stöd för sin utveckling.
Malmö: Corona.
Sandberg, A., Lillvist, A., Eriksson, L., Björck-Åkesson, E., & Granlund, M. (2010). ”Special support” in preschools in Sweden: Preschool staff's definition of the construct
[Elektronisk version]. International Journal of Disability: Development and Education, 57(1), 43-57.
26
Sandberg, A., & Norling, M. (2009). Pedagogiskt stöd och pedagogiska metoder. I A.
Sandberg (Red.), Med sikte på förskolan: Barn i behov av stöd (ss. 37-54). Lund:
Studentlitteratur.
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Rev. uppl.). Stockholm: Skolverket.
Steinberg, J. (2007). Världens bästa fröken: När modern pedagogik fungerar. Malmö:
Gleerups Utbildning AB.
Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer (4 uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Elektronisk version]. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Bilaga 1
Till förskollärare
Jag heter Alice Björnström och läser till förskollärare. Jag skriver nu mitt examensarbete och skulle vilja intervjua 3-6 förskollärare på er förskola under vecka 00-00 (00-00/00). Jag har också kollat av med er förskolechef att det är okej att jag gör intervjuer på er förskola.
Jag undersöker förskollärares syn på situationer där barn bedöms vara i behov av särskilt stöd i en mångkulturell förskolemiljö. Min intention är att spela in intervjuerna för att hinna få med allt och inte behöva koncentrera mig på att skriva utan ha fullt fokus på samtalet.
Väljer du att ställa upp på en intervju kan du när som helst avbryta. När jag bearbetar materialet kommer jag givetvis avidentifiera både dig och din arbetsplats. Det material jag samlar in under min studie kommer bara användas i studien och därefter förstöras.
Min uppsats kommer finnas elektroniskt i en uppsatsdatabas men är det någon av er som vill ta del av min uppsats kan jag se till att skriva ut den till er. Vill du veta mer om min
undersökning innan du bestämmer dig? Hör av dig på telefon: 000-00 00 000, eller mail:
xxxxxx@xxxxxx.xx.
Med vänliga hälsningar Alice Björnström
Jag har tagit del av ovanstående information och väljer att bli intervjuad. Jag kan när som helst välja att avsluta mitt deltagande i studien eller ta bort sådant som framkommit i intervjun.
Namnteckning: Namnförtydligande:
____________________________ ______________________________
Ort och datum:
____________________________
Bilaga 2
Intervjuguide
När utbildade du dig till förskollärare och hur länge har du jobbat på förskola?
Vad är stöd och särskilt stöd för dig?
Har synen på särskilt stöd inom förskolan ändrats under tiden du varit yrkesverksam?
Om ”ja”, hur?
Situationer där stöd bedöms behövas
Finns det några särskilda situationer där det är vanligare att ni bedömer barn vara i behov av särskilt stöd?
Vilka situationer kommer du att tänka på?
Hur bedömer ni att det är just dessa situationer det behövs ett stöd?
Finns det några särskilda eller vanliga indikatorer ni tittar extra på när ni ska göra bedömningen?
Stöd
Finns det typer av stöd som ges oftare?
Vilka?
Hur kommer ni fram till vilket stöd som behövs?
Hur gör ni om ni har en idé om vad barnet behöver men att det inte går att ”få tag på” (ex.
Tolk men det finns ingen tillgänglig alls för det aktuella språket)?
Hur gör ni om det ändå inte fungerar?
Hur långt ska det gå innan ni frågar om experthjälp (ex. Tummen-teamet)?
