Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p.
Inriktning: Arbetsliv och arbetsmarknad/PAO-programmet Vt 2020
Handledare: Katarina Winter
Anställningsbarhet i utsatta områden
Hur unga vuxna navigerar i en komplex tillvaro
Jasper Darin & Fabian Sandberg Nygren
Sammanfattning
Att ha ett arbete ses av många som en viktig del i att kunna vara delaktig i ett samhälle.
Det råder trots detta stora skillnader i sysselsättningsgrad mellan olika grupperingar och områden i Sverige. En aspekt som i dagsläget är understuderad är hur bostadsområdet, skildrat genom mediabilder, kan spela in i processer av arbete och anställningsbarhet.
Studien ämnar därför att skapa en större förståelse för hur fördomar om, erfarenheter av och livsvärlden kring utsatta bostadsområden påverkar unga vuxnas uppfattning av sin anställningsbarhet, samt att utöka förståelsen kring vilka strategier individerna använder sig av för att hantera de möjligheter och utmaningar som uppkommer ur bilden kring deras bostadsområde. För att undersöka detta intervjuas sju unga vuxna som bor i utsatta områden genom semistrukturerade intervjuer. Goffmans teori om framträdande och intrycksstyrning, Bourdieus kapitalteori och Habermas teori angående livsvärlden utgör studiens teoretiska ramverk. Resultatet visar att deltagarna i studien upplever att media spelar en stor roll i skapandet av deras områden i livsvärlden. Intervjupersonerna beskriver däremot det lokala bostadsområdet som extremt komplext och påpekar både utmaningar och möjligheter. Utifrån livsvärldens bild av området uppstår en känsla av hopplöshet och oförmåga kring sin egna anställningsbarhet utöver diskriminering från arbetsgivare, kunder och medarbetare. Deltagarna menar att detta leder till en inaktivitet på arbetsmarknaden för många i sitt område. Med hjälp av intrycksstyrning ökar deltagarna sin anställningsbarhet genom att klä och prata på ett annorlunda sätt än vad de gör i sina bostadsområden, utifrån vad de förknippar med att vara professionell. Samtidigt är intrycksstyrningen en del av en större strategi att undvika att bli förknippad med sitt bostadsområde, eller för att utmana bilden om den. Studiens resultat ger stöd åt att framtida åtgärder behöver, utöver utbildning, även utmana de föreställningar vi har om anställningsbarhet och professionalism ute i arbetslivet. Samtidigt behöver röster från de utsatta områdena tillåtas ta större plats i den allmänna debatten för att bredda och nyansera bilden om utsatta områden.
Nyckelord
Anställningsbarhet, arbetsmarknad, arbetsliv, diskriminering, bostadsområde, media,
unga vuxna, utsatta områden, intrycksstyrning, kapital, livsvärld
Innehållsförteckning
Inledning 1
Syfte och frågeställningar 2
Syfte 2
Frågeställningar 2
Avgränsningar 2
Definitioner 3
Disposition 3
Teori 3
Habermas livsvärld 3
Pierre Bourdieu - Kapital och habitus 4
Goffman - framträdanden och intrycksstyrning 6
Teoretisk diskussion 7
Tidigare forskning 8
Anställningsbarhet 8
Situationen på arbetsmarknaden 9
Framställningen av förorten i media 10
Metod 11
Forskarens roll 12
Förberedelser och genomförandet av intervjuer 12
Urval 12
Utformandet av intervjumall 13
Genomförandet av intervjun 14
Etiska överväganden 15
Analys 15
Transkribering och kodning av materialet 15
Resultat och analys 16
Bilden av området 17
Möjligheter och utmaningar i det lokala 19
Strategier 23
Diskussion 29
Referenslista 33
Bilaga 1: Intervjuguide 35
1
Inledning
Att ha ett arbete ses av många som en viktig del i att kunna vara delaktig i ett samhälle. Det råder trots detta stora skillnader i sysselsättningsgrad mellan olika grupperingar och områden i Sverige. Samtidigt menar Bengtsson och Berglund (2012) att ansvaret för arbete har förflyttats från det offentliga till att individen själv ska göra sig anställningsbar. McQuaid och Lindsay (2005) beskriver anställningsbarhet som ett samlat mått på vilka möjligheter individen har att skaffa sig en anställning eller klättra inom arbetsmarknaden. Begreppet innehåller dimensioner som utbildningsnivå och personliga attribut, men även omvärldens preferenser och konkurrens.
Berntson, Näswall och Sverke (2008) fann att individers upplevda anställningsbarhet föregår och påverkar deras upplevda förmåga att klara av särskilda arbetsuppgifter. Berntson, Sverke och Marklund (2006) fann även att den upplevda anställningsbarheten skiljde sig åt i olika regioner av landet, där den var som störst i storstadsregionerna, vilket kan tolkas som att den lokala arbetsmarknaden spelar in i hur individen uppfattar sin anställningsbarhet. I Stockholms Handelskammares rapport Raka Svar - Så är det att bo i ett utsatt område (2019) framkommer det att boende i utsatta områden upplever det som svårt att få tillgång till arbeten. De upplevde svårigheter med språk samt att utbildning och erfarenheter inte matchar arbetsgivarnas krav.
Därtill fanns även erfarenheter av fördomar och diskriminering kring deras bostadsområde och efternamn från arbetsgivarna. De svarande rapporterade även en passivitet och inaktivitet på arbetsmarknaden, som konsekvens av uppgivenhet och dåligt självförtroende. Berntson och Marklund (2007) kopplar samman en bättre upplevd anställningsbarhet med ett bättre allmänt hälsotillstånd och mentalt välbefinnande.
Tack vare SCBs statistik tillsammans med fördjupande studier (Berntson, Sverke och
Marklund, 2006; Marklund, Berntson och Stjernström, 2012), har en förståelse för både
anställningsbarhet och arbetslöshet skapats. För att kunna förstå processerna bakom dagens
arbetslöshet och uppfattade anställningsbarhet behövs däremot fler studier om hur individen
uppfattar att personliga och situationella faktorer spelar in (Berntson, 2008). Kvalitativa studier
har tidigare studerat hur kön, etnicitet, klass och sexualitet samspelar och påverkar upplevelsen
av arbetsmarknaden. En aspekt som i dagsläget är understuderad är hur bostadsområdet,
exempelvis skildrat genom mediabilder kan spela in i processer av arbete och
anställningsbarhet. En australiensisk studie visar till exempel hur nyhetsrapportering kring
2
flyktingar i specifika bostadsområden skapar social exkludering och försvårar deras integration i samhället (McDonald, 2017). Polisens lista över utsatta områden satte även igång en het debatt i Sverige, bland annat kommenterade Per Granhällen säkerhetsansvarig i Rinkeby listan så här
“offentliggörandet av listan får så mycket av en typ av uppmärksamhet som inte stärker någon,
den snarare stigmatiserar” (Dagens Nyheter, 2019-04-02). Denna studie undersöker därförvidare hur individer i några av Stockholms norra förorter upplever att deras bostadsområde påverkar deras anställningsbarhet samt vilka strategier de tillämpar för att höja den.
Syfte och frågeställningar
Syfte
Syftet med studien är att skapa en större förståelse för hur fördomar om, erfarenheter av och livsvärlden kring utsatta bostadsområden påverkar unga vuxnas uppfattning av sin anställningsbarhet. Vidare ämnar studien att utöka förståelsen för hur dessa individer använder sig av strategier för att hantera de möjligheter och utmaningar som uppkommer ur bilden kring deras bostadsområde. Syftet med studien mynnar ut i följande frågeställningar
Frågeställningar
● Hur upplever unga vuxna att media påverkar synen på deras bostadsområde?
● Vilka utmaningar och möjligheter kring anställningsbarhet upplever deltagarna att det finns i deras bostadsområden?
● Vilka strategier använder sig individerna av för att navigera i arbetslivet och höja sin anställningsbarhet?
Avgränsningar
Syftet är att undersöka bostadsområdets påverkan på anställningsbarhet, trots vetskapen om att
etnicitet, ålder, kön och andra faktorer även har en stor påverkan. Undersökningen bygger på
ett litet antal intervjuer. Fler intervjuer, exempelvis med individer från andra områden hade
kunnat ge en bredare bild med flera perspektiv på arbetsmarknaden. Det hade däremot försvårat
den detaljerade analys som appliceras för att nå en djupare förståelse av individerna och deras
upplevda anställningsbarhet.
3 Definitioner
Med anställningsbarhet menas individens egna uppfattning om vilka möjligheter personen har att få det önskvärda arbetet. Det kan handla om individens bild av hur dennes hälsa, utbildningsnivå, tidigare arbetserfarenheter, och andra meriter påverkar vilka arbeten som finns tillgängliga, eller chansen att få det önskvärda arbetet. Det kan även handla om hur individen uppfattar att yttre faktorer som fördomar, konjunktur eller tillgänglighet påverkar vad som finns tillgängligt och hur chanserna är att få det önskvärda arbetet. Det lokala community som nämns i studien är framställt ur deltagarnas egna formuleringar om sitt bostadsområde och används för att specificera det geografiska områdets sociala fenomen. I undersökningen används “utsatta områden” för att definiera de bostadsområden intervjudeltagarna kommer ifrån. Det kan vara problematiskt att fortsätta reproducera bilden av områdena som utsatta, men uppsatsen har valt att behålla denna för tydlighetens skull då det är detta ord som polisen använder i de listor uppsatsen utgår från.
Disposition
Uppsatsen inleds med en översikt av teorier och tidigare forskning. I nästa steg beskrivs metoden som använts för att samla in material till undersökningen, samt en utförligare beskrivning av forskningsetiska principer och ett förtydligande av forskarnas roll. Efter detta finns ett avsnitt som presenterar analysen av det insamlade materialet från intervjuerna, samt en redovisning av resultatet. Hela studien avslutas med en diskussion, ett framställande av slutsatserna och förslag till vidare forskning.
Teori
Habermas livsvärld
Habermas (i Calhoun, 2012, 452-458) använder sig av begreppet livsvärld för att beskriva alla
de gemensamma förståelser kring kulturer, normer, kunskaper och institutioner som finns i de
kontexter vi lever i. Livsvärlden kan med andra ord ses som det strukturella som omger och
påverkar oss i våra liv. Habermas (Outhwaite i Ritzer, 2003, 229-230) menar i sin tur att den
4
gemensamma förståelsen, det som utgör livsvärlden, skapas genom vad han kallar för kommunikativt handlande. Det kommunikativa handlandet skapar en gemensam förståelse genom att det som kommuniceras tolkas, accepteras och förstås av omgivningen (Habermas i Calhoun, 2012, 452-453). För att de inblandade ska komma till en överenskommelse om att det som sagts stämmer samt komma till en gemensam förståelse, måste det som kommuniceras stämma överens med vår bild av vad som är objektivt sant, vad som är socialt och normativt korrekt samt vad som är subjektivt rättfärdigt (Habermas i Calhoun, 2012, 452-453). Dessa komponenter ingår i livsvärlden och kommunikativt handlande sker därav alltid inom ramarna för den (Habermas i Calhoun, 2012, 457). Detta blir ett samspel mellan livsvärlden och det kommunikativa handlandet där de bygger på varandra samt producerar och reproducerar varandra konstant, vilket medför att båda dessa delar är under ständig förhandling och förändring (Habermas i Calhoun, 2012, 457-458). I sin samtidsanalys beskriver Habermas (i Calhoun, 2012, 459-465) hur livsvärlden fragmenteras av att systemvärlden tar över och koloniserar livsvärlden. Denna process kan beskrivas som att det rationella, ekonomiska och materiella tar över och agerar på bekostnad av livsvärldens reproduktion. Detta leder i sin tur till att pengar och makt ersätter samtalet, vars syfte är att upprätthålla och utveckla de gemensamma förståelserna, det vill säga livsvärlden (Habermas i Calhoun, 2012, 460-461).
Exempelvis tar experter över det kulturella meningsskapandet och skapandet av de gemensamma förståelserna, till skillnad från när det sker demokratiskt i livsvärlden. När livsvärldens reproduktion blir störd menar Habermas (i Calhoun, 2012, 463) att det skapar en meningsförlust och förvirring i kulturen, bland institutionerna såväl som psykisk ohälsa bland befolkningen.
Cassegård (1997, 59-61) menar att systemvärldens kolonialisering behöver brytas ner, konkretiseras och visa på komplexitet för att kunna förklara sociala fenomen. Utan förståelse av komplexiteten i samhället blir det omöjligt att behålla en bild av en gemensamt kontrollerad livsvärld. I studien används kritiken som ett analytiskt verktyg för att förstå hur ensidig mediarapportering om förorten skapar en bild som leder till samhälleliga konsekvenser, men samtidigt vara medvetna om att det finns flera faktorer som spelar in.
Pierre Bourdieu - Kapital och habitus
Med kapitalteorin (Bourdieu, 1986, 241-243) flyttade Bourdieu tankarna från ekonomiskt
kapital som ensamt avgörande för tilldelning av klass och position. Kampen om inflytande och
5
större auktoritet för erkännande av andra utspelas genom mätning av kapitalformerna och vilken symbolisk betydelse dessa får för andra. Ekonomiskt (pengar och ekonomiska tillgångar), socialt (viktiga kontakter via sociala nätverk) och kulturellt kapital (anseende, där tillgång och förståelse för vad som anses värdefullt av andra är direkt avgörande) sammanfattar en individs bas av möjligheter och begränsningar, medan symboliskt kapital avgör vilket värde dessa får.
Kulturellt kapital (Bourdieu, 1986, 243-248) kan beskrivas som kunskap och förmågan att handla finkulturellt. Kapitalformen delas i tre kategorier; institutionaliserad, objektiverad och förkroppsligad form. Förkroppsligad form grundar sig i socialiseringsmönster och benämns som vanor, benägenheter och bildning hos individen, vilket också är avgörande för habitus.
Objektiverad form innebär tillgänglig information, ständigt beroende av det förkroppsligade för ökat kapital genom tilltagen kunskap. Den institutionaliserade formen involverar formella intyg som bekräftar en viss kompetens. Kapitalteorin förklarar utbildning som högt prioriterat tillsammans med språkkunskaper för att öka sitt kapital (Bourdieu & Passeron, 2008, 161-165).
Den praktiskt språkliga behärskningen en individ besitter härstammar från förutsättningar man föds in i och relaterat till familjens klassindelade reproduktion. Habitus (Bourdieu i Calhoun, 2012, 328-330) definieras som ett socialt skapat fenomen tillhörande en viss position, där karaktärsdragen är omfattande och sammanhängande för personer i relation till en smak och livsstil. Begreppet har en funktion att täcka strukturen och individen i ett slags beteendemönster, en slags praktisk kompetens för att systematiskt föra sig på rätt sätt i relation till innehav av position.
Broady (1998, 9) lyfter att Bourdieu kritiseras för att i hög utsträckning ta in ekonomiska termer, som inflation när han beskriver hur kapitalformerna kan öka med tiden. Bourdieus kapitalteori anses maktbaserad, strategiskt handlande sker för ökat kapital och makt. Galli (Sveriges Radio, 2011) menar att socialt erkännande är det avgörande; “Människans beteende är hennes törst efter värdighet”. Han menar att vi lyder andras bedömande för att uppnå samhörighet och meningsfullhet vilket förnekar rationellt ekonomiskt handlande för egen makt.
Denna kritik är intressant för studien då komplexiteten angående anställningsbarhet i
livsvärldens ständigt förändrade sociala system innebär mindre eget och mer anpassat beteende
och positionstagande. Reay (2004, 436-438) menar vidare att vi bör evaluera hur social
bakgrund och klassreproduktion ses som grunderna i samhällsstrukturens hierarkiska
positionsuppbyggnad, genom att ta in fler sociala faktorer såsom etnicitet och kön. Bourdieus
teori kan således hjälpa oss att greppa fenomenet om anställningsbarhet i stort och andra sociala
faktorer kan förklara hur individen ser sig själv och sin upplevda situation.
6
Goffman - framträdanden och intrycksstyrning
Goffman menar i sin bok Jaget och maskerna (2014, 11-23) att i mötet mellan personer råder det brist på information om varandra. Vi försöker därför inhämta upplysningar om den andre och tillämpa den information vi redan har. Informationen bidrar till att definiera situationen och skapa en förutsägbarhet i vad som kommer att hända och hur den andra kommer att agera (Goffman, 2014, 11). I interaktionen med andra försöker vi kontrollera det intryck som vi utger om oss själva samt vad andra får för uppfattningar (Goffman, 2014, 17-23). Detta sker genom intrycksstyrning i ett framträdande, som är den aktivitet som en deltagare vid ett tillfälle agerar för att på något sätt påverka de andra deltagarna (2014, 23). I framträdandet spelar vi en roll som är den vi blir tilldelad, eller den som passar för stunden. Roller är på förhand klara handlingsmönster som spelas upp under framträdandet (2014, 22-23). När vi spelar våra roller så är utgångspunkten att omgivningen tar det på allvar (Goffman, 2014, 25), men för att visa att vi hör hemma i den roll vi framträder använder vi oss av dramatiskt förverkligande (Goffman, 2014, 35). Det vill säga att vi belyser det vi gör och uppträder på det sätt som förknippas med rollen. Goffman (2014, 182-183) klargör tre delar för att lyckas med intrycksstyrningen och övertyga de andra om den roll vi spelar. Dramaturgisk lojalitet innebär att alla som är med på framträdandet måste vara sanna till varandra och inte bedra någon inför publiken (Goffman, 2014, 186). Dramaturgisk disciplin innebär att vi inte får bli helt uppslukade av vår roll, utan hålla en distans till den och komma ihåg syftet med varför vi spelar den (Goffman, 2014, 188). Den sista delen är dramaturgisk försiktighet, vilket Goffman (2014, 190-191) beskriver som att vi behöver planera för eventuella risker och saker som kan hända.
Vi får inte avslöjas med att det endast är en roll vi spelar, utan framträdandet måste beskyddas innan, under och efter det har skett.
Fasaden är den delen av framträdandet som individen medvetet och omedvetet använder sig av för att definiera situationen för de andra deltagarna (Goffman, 2014, 28). Fasaden är grunden till att en roll upplevs som trovärdig och kan delas in i två delar. Inramningen är den platsbundna rekvisitan, till exempel möbler, ytplanering eller andra bakgrundsinslag som tillhör scenen.
Aktörerna behöver befinna sig på den plats inramningen existerar för att kunna framföra sitt
framträdande och måste avsluta det när de lämnar platsen (2014, 29). Det andra inslaget är den
personliga fasaden, vilket Goffman (2014, 30) beskriver som de inslag vi förknippar med
aktören själv, som kön, ålder, kläder, utseende, sättet personen pratar på, uppträder och har för
maner. Vidare menar Goffman (2014, 33) att framträdanden, som sker via fasader, blir
7
kollektiva representationer, sina egna realiteter och antar en egen mening när de framförs med tiden. Framträdanden socialiseras, formas och omformas även för att passa in i de förutsättningar och förväntningar som finns där de framförs (Goffman, 2014, 39). Goffman (2014, 73-75) beskriver att aktörerna agerar i team när de med varandra bildar konsensus samt upprätthåller hur framträdanden, fasader och situationer ska tolkas i den sociala kontexten. Det kan även ta sig i uttryck att skydda varandras intressen genom att hålla varandra om ryggen eller skydda varandra från utomstående aktörer som inkräktar. På så sätt skyddar de sina egna och sina teammedlemmars scenframträdanden (Goffman, 2014, 199). Goffman (2014, 97) delar upp avgränsade platser i regioner. Roller och framträdanden iscensätts och spelas upp i den främre regionen, medan den bakre regionen är platserna bakom kulisserna. Den bakre regionen är en plats där fasaden kan falla och individerna kan lägga sitt rollspelande åt sidan (2014, 102).
I den främre regionen behöver vi däremot ingå i en roll och förkroppsliga normerna för hur vi ska bete oss i den givna inramningen. I arbetssituationer kan det exempelvis krävas att en upprätthåller ett sken av noggrannhet, intresse, arbetseffektivitet och tempo (Goffman, 2014, 98-100). Goffman (2014, 102-103) menar att vi skärmar av åskådare från att få tillträde till den bakre regionen då hemligheterna bakom våra uppträdanden och roller vilar där. Att kontrollera och avskärma den bakre regionen från den främre är även det en form av intrycksstyrning, för att skapa en buffert för sig själv från de krav som den främre regionen kräver. Goffman (2014, 50) beskriver att denna form av intrycksstyrning kan ses som publiksegregation, som innebär att aktören begränsar åskådarna till att endast ta del av de roller som spelas upp i de regioner och framträdanden som de möts i. Om åskådarna råkar få ta del av andra roller aktören iscensätter i andra inramningar förstörs intrycksstyrningen, illusionen av rollen och trovärdigheten för både aktören och åskådarna.
Burns (1992, 6) kritiserar Goffman för att inte ta hänsyn till att människors beteenden och interaktioner påverkas av rådande samhällsstrukturer och individernas smak. Goffman, Habermas och Bourdieu kompletterar därför varandra för att beskriva processer mellan aktör och struktur.
Teoretisk diskussion
Goffmans teorier kring framträdanden och intrycksstyrning används för att förstå
studiedeltagarnas interaktion med arbetsgivare och kollegor. Bourdieus kapital- och
habitusbegrepp används för att förstå vilka möjligheter och utmaningar studiedeltagarna
8
upplever på arbetsmarknaden samt kring sin anställningsbarhet. Habermas teorier om system- och livsvärlden används i första hand övergripande för att analysera hur bilden av området skapas och återskapas genom media. Samtidigt ses livsvärldens meningsskapande som själva ramverket för hur kapital och habitus så väl som framträdanden tolkas i de kontexter som studiedeltagarna rör sig i. Tillsammans bidrar dessa teorier till att bilda en bredd för att förstå hur anställningsbarhet upplevs, skapas, upprätthålls och påverkar individerna i studien samt hur de väljer att navigera i den verklighet som omger dem.
Tidigare forskning
Anställningsbarhet
Bengtsson och Berglund (2012) menar att ansvaret för arbete förflyttades vid 90-talet, från det
offentliga till att individen själv skulle göra sig anställningsbar. Vidare har höjning av individers
kompetenser, sänkning av arbetskrav och kostnader tillsammans med ökade incitament till
arbete setts som de viktigaste arbetsmarknadsåtgärderna. Anställningsbarhet kan enligt
Berntson (2008) generellt ses som en individs möjligheter att få anställning. McQuaid och
Lindsay (2005) breddar uppfattningen kring anställningsbarhet från ett smalt perspektiv där
fokus ligger på individens skickligheter, som utbildning och attribut, till en bredare syn och tar
även in kontexten. Den bredare synen möjliggör att se hur individens anställningsbarhet
förändrar sig med tiden, exempelvis genom förändringar i konjunktur, individuella och
samhälleliga preferenser, samt individens position. Samtidigt belyser den att anställningsbarhet
inte endast handlar om möjligheter att hitta första, bästa anställning, utan även om individers
möjlighet att förflytta sig mellan exempelvis högutbildade arbeten. Berntson, Näswall och
Sverke (2008) utforskade förhållandet mellan anställningsbarhet och upplevd självtillit att klara
av särskilda arbetsuppgifter. Den fann att anställningsbarheten är något skiljt från och föregår
den upplevda självtilliten, där anställningsbarheten påverkar självtilliten som i sig inte verkar
styra känslan för möjligheter att skaffa ett nytt arbete. Berntson, Sverke och Marklund (2006)
fann att arbetsmarknadens utformning såväl som individuella faktorer är avgörande i hur den
formar individens uppfattade anställningsbarhet. Formell utbildning är en av de viktigaste
individuella faktorerna, boenderegion är den viktigaste relaterat till arbetsmarknaden. De som
bor i storstadsregion rapporterade högre anställningsbarhet vilket kan vara ett tecken på att den
lokala arbetsmarknaden spelar roll. Berntson och Marklund (2007) påvisar att en bättre upplevd
anställningsbarhet associeras med ett bättre allmänt hälsotillstånd och mentalt välbefinnande.
9
Marklund, Berntson och Stjernström (2012) fann att de som befinner sig i perifer ställning, dvs där anställningsförhållandena är kortvariga och osäkra samtidigt som det finns få karriärmöjligheter, har avsevärt högre risk att betrakta sin anställningsbarhet som låg jämfört med de som befinner sig i en central ställning. Undersökningen kunde däremot inte finna några signifikanta skillnader mellan Stockholmsregionen och andra regioner. Detta ser uppsatsförfattarna kan bero på att arbetsmarknaden ser olika ut i olika delar av stockholmsregionen.
Situationen på arbetsmarknaden
SCB:s arbetsmarknadsundersökning (2020), visar ett arbetskraftstal på ca 74 %, där 67 % räknas som sysselsatta och arbetslösheten har nått upp till en nivå runt 7 %. I SCB:s statistik över särskilt utsatta områden (2018) visas stora skillnader mellan kön och områden för personer mellan 20-25 år. I Rinkeby/Tensta förvärvsarbetar 63 % av kvinnorna och 53 % männen som är födda i Sverige och har minst en förälder som också är född i landet, vilket skiljer sig från Stockholms kommun i stort där 72 % av kvinnorna och 58 % av männen förvärvsarbetar i samma kategori (SCB, 2018). I Stockholms Handelskammares rapport Raka Svar - Så är det att bo i ett utsatt område (2019) svarade nästan dubbelt så många att de upplevde det som svårt eller mycket svårt för personer i deras bostadsområde att få jobb idag jämfört med de som svarade lätt eller mycket lätt. Anledningarna kopplades till anställningsbarhet, som svårigheter med språk, tidigare utbildningar och erfarenheter som inte matchar arbetsgivarnas krav. Sociala faktorer som brist på sociala kontakter och nätverk, arbetsgivares fördomar kring namn och bostadsområde i exempelvis CV:n samt oförmåga att hantera medarbetare från andra kulturer.
De boende i områdena beskrev även en känsla av hopplöshet över situationen och dåligt
självförtroende vilket leder till passivitet och inaktivitet på arbetsmarknaden. Studiens
representativitet går att ifrågasätta med tanke på den låga svarsfrekvensen, men den används då
den uppmärksammar en problematik och ger en bakgrundsförståelse, även om frekvensen av
fenomenet bör tolkas försiktigt. Arai, Bursell och Nekby (2008, 10-12) undersökte svenska
arbetsgivares diskriminering av personer med arabiskklingande efternamn. I studien skickades
CV:n bestående av svensk- och arabiskklingande efternamn med jämlika meriter där en
signifikant skillnad fanns. De svenskklingande efternamnen hade en högre svarsfrekvens från
arbetsgivarna och vid höjd meritnivå för de arabiskklingande namnen försvann skillnaderna för
kvinnor men inte för män. Rooth och Åslund (2006, 69-78) har framställt forskningsresultat
som visar hur språk som individuell egenskap kan ha en direkt påverkan på individens
10
anställningsbarhet. Goda kunskaper i svenska bevisades ha en avgörande betydelse för chansen till anställning och språkets involvering bekräftades av arbetsgivarna. IFAU:s rapport (2017, 30-31) väljer att framställa de existerande matchningsproblemen som fokus i debatten om arbetsmarknaden. Framtidskomissionens rapport (Karlsson & Skånberg, 2012) visar hur kompetens i form av överutbildning försvårar matchningen. Sökfriktioner och sociala nätverk i form av viktiga kontakter presenteras också som de största faktorerna till anställning och samtidigt segregeringen på arbetsmarknaden. Nationalekonomen; Thomas Schellings (1971, 167-170) modell över segregationen i bostadsområden kan sammankopplas med segregeringen på arbetsmarknaden. En problematisk situation där arbetstagarna tolererar en viss mängd individer tillhörande andra minoritetsgrupper innan de själva väljer att byta omgivning, samtidigt som ingen specifik toleransnivå för individer inom gruppen man själv tillhör existerar.
Beckers (1971, 6) “a taste for discrimination”, preferensdiskriminering, visar hur grupper missgynnas då normer, strukturer och institutioner reproducerar privilegier för majoritetsgruppen då arbetsgivare föredrar individer som tillhör en viss grupp, samtidigt som arbetstagarna inte vill associeras med dessa. Yuval-Davis, N. (2011, 18-20) menar att känslan av tillhörighet är den största grunden till uppdelning av individer. Den skapas socialt eller emotionellt i relation till klass, etnicitet, egenskaper, medlemskap och kultur. Tillhörighet kopplas samman med en individs självbild och presentation av sig själv inför andra, att antyda medlemskap inom en viss grupp medför antaganden om beteende och specifika värderingar vilket absolut delar upp människor även på arbetsmarknaden.
Framställningen av förorten i media
Ericsson, Molina och Ristilammi (2000) skriver i rapporten Miljonprogram och media.
Föreställningar om människor och förorter att den negativa mediaframställningen av
Järvafältet påbörjades redan under miljonprogrammets upprättande. Tensta och Rinkeby blev
en symbol för motståndet mot bygget, där områdena beskrevs som en ständig arbetsplats och
ett samhälle där knappast någon kommer vilja bo. Efter områdenas färdigställande framställdes
de som smutsiga och skräpiga innan inslag om kriminalitet och sociala problem klev fram och
blev dominerande framåt slutet av 70-talet. På 80-talet utvecklades dessa områden till att
framställas som regelrätta problemområden där invandrare tillskrivs en central roll som
problembärare. Forskning (Harris och Hendershott, 2018) visar att nyhetsrapporteringen är till
största del genomgående negativ kring förorterna till Toronto, Kanada och Hamilton, USA trots
att stora delar av tidningarnas läsare bor i dessa områden. Som delförklaringar nämns att
11
journalister oftast inte bor i områden de rapporterar om, att människor i det negativt omskrivna området har lärt sig att hantera bilden då den har funnits så länge eller att andra områden konstant framställs negativt. Nyhetsmedia i Australien sammankopplar gängkriminalitet, förfallna områden och hot mot kulturen med migranter från Afrika och Oceanien i specifika förorter, vilket främjar ytterligare social exkludering och försvårar deras integration i samhället (McDonald, 2017).
Utifrån tidigare forskning finns det en avsaknad av en kvalitativ ansats som utforskar mekanismerna bakom hur bostadsområdet kan hänga ihop med individens anställningsbarhet, exempelvis genom uppfattningar i livsvärlden.
Metod
Studiens syfte är att skapa en större förståelse för hur unga vuxna upplever och hanterar sin anställningsbarhet, samt hur de upplever att den påverkas av fördomar och diskurser kring deras bostadsområde. Studien är fenomenologisk i sin natur där intresset blir hur individer skapar subjektiv mening i och om sin omvärld (Bryman, 2011, 32). Utifrån detta ansågs kvalitativa intervjuer med personer från ett urval av dessa områden vara den bäst lämpade metoden. Den kvalitativa metoden är effektiv då forskaren själv kan forma och anpassa sin egen typ av forskningsmetod (Ahrne & Svensson, 2015, 37-38). Intervjuer erbjuder ett snabbt och flexibelt sätt att komma nära och samla in reflektioner och erfarenheter från ett antal personer (Ahrne &
Svensson, 2015, 54). Bryman (2011, 368) lyfter kritik mot kvalitativ forskning att den oftast är
för subjektiv, både utifrån det deltagarna själva delar med sig, men även utifrån vad forskarna
väljer att tolka och lyfta fram. Studien försöker därmed vara genomgående transparent med
både forskarnas såväl som intervjudeltagarnas uppfattningar, ställningstaganden samt
erfarenheter och utifrån detta inta en kritisk och problematiserande ställning. Vidare menar
Bryman (2011, 369) att kvalitativ forskning är svår att replikera, vilket gör att tillförlitligheten
i den är sämre, samt att forskningen inte går att generalisera till andra fall, större populationer
eller över tid. Därför bör denna studie inte ses som ett försök att kartlägga en generell bild av
de fenomen som undersöks, resultaten bör därmed inte heller tolkas som absoluta sanningar
över hur det ser ut i dessa eller i andra områden. Då kvantitativ forskning tenderar att framställa
forskarens förutbestämda intressen vill vi istället framställa ett resultat med tillgång till bredare
12
information och större förståelse för de berördas ståndpunkt i frågan, samt vad de anser vara relevant och viktigt inom ämnet (Bryman, 2011, 300). Ahrne och Svensson (2015, 54) lyfter därtill att genom enbart intervjuer finns det svårigheter att kontrollera och tolka i vilken grad intervjudeltagarens påstådda beteendemönster upprepar sig i verkligheten, eller hur deras tankar och erfarenheter översätts till handlingar. Med lyhördhet för detta har fokus legat på vad intervjudeltagarna lyft som det viktigaste. Deltagarnas subjektiva resonerande står i centrum för studien, då den ger oss en inblick i deras vardag, förståelser, beteendemönster och handlingar i relation till anställningsbarhet som andra metoder inte kan tillföra. Deltagarnas exempel från deras vardag speglar egna tankar och resonemang som strukturerade intervjuer, enkäter eller observationer inte hade gett utrymme för. På så sätt fastställs djupare förståelse för det komplexa fenomenet anställningsbarhet i relation till kvantitativa studier. (Bryman, 2011, 301).
Forskarens roll
Forskarna har begränsad koppling till fältet då båda är studenter och inte bosatta i områdena.
Det existerar dock en viss förståelse och en inblick genom delar av socialt nätverk från arbeten eller bekanta i de geografiska bostadsområdena som undersökningen omfattar. Denna förståelse är till stor hjälp för att kunna anpassa och förbättra undersökningen. För att inte riskera att influera hur forskarna tolkar det insamlade materialet och öka risken för bias så har studien utarbetats strategiskt för att inte anta något utan empirisk förankring (Aspers, 2011, 38). Detta har exempelvis gjorts genom följdfrågor där intervjupersonen bollar sin uppfattning av det som just sagts, vilket skapar utrymme för intervjudeltagaren att förtydliga och rätta bilden.
Förberedelser och genomförandet av intervjuer
Urval
Unga vuxna i socioekonomiskt utsatta områden stod i fokus, därför ansågs ett målinriktat urval som det mest ändamålsenliga. I det kunde intervjudeltagare väljas ut baserat på hur relevanta de ansågs vara till studien (Bryman, 2012, 392). Områden valdes ut baserat på Polisens lista på utsatta områden. Polisen definierar utsatta områden som platser med låg socioekonomisk status, där kriminella har en inverkan på lokalsamhället. De särskilt utsatta områdena definieras utöver tidigare kriterier som platser där det finns en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen.
Riskområden är en mellannivå mellan dessa två kategorier (NOA, 2019). Fokus lades på
13
Stockholms nordvästra områden då det på förhand fanns upparbetade kontakter i dessa delar, som kunde leda till större lokala nätverk. Tre särskilt utsatta samt ett riskområde valdes ut.
För att få en stor bredd bland intervjudeltagarna arbetade forskarna med två spår för att identifiera intressanta deltagare. Det ena spåret var via Facebook där forskarna delade ett inlägg där personer som bor eller har bott i utvalda utsatta områden efterfrågades för att delta i en studie “hur individer upplever sina möjligheter på arbetsmarknaden i relation till sitt bostadsområde”. Detta inlägg delades i ett antal facebookgrupper och sidor som fungerade som anslagstavlor eller intressesidor för personer i de olika områdena. I det andra spåret vände sig forskarna till personer i sina egna nätverk som de visste hade koppling till något utav de berörda områdena och bedömdes intressanta. Dessa bekanta var före detta kollegor, tidigare skolkamrater eller vänner till dessa och anses inte ingå i forskarnas innersta kontaktnät. De tillfrågades ifall de kunde tänka sig att ställa upp, eller om de visste någon eller några i sin närhet som kunde vara intressanta för studien och som kunde tänka sig att ställa upp. Inga intressanta personer kunde identifieras från facebookspåret utan urvalet består enbart av personer från forskarnas nätverk. Urvalet bör därmed även ses som ett bekvämlighets- och snöbollsurval. När deltagarna är från samma sociala nätverk finns det en risk att de delar synsätt och har liknande tankar kring de ämnen frågorna berör (Alvehus, 2019, 71-72). För att motverka detta användes deltagare som blivit rekommenderade från bekanta i så hög utsträckning som möjligt. Detta lyckades däremot inte fullt ut och därmed kan vi förmoda att deltagarna i materialet delar vissa erfarenheter, vilket kan ha skapat en ensidighet i materialet (Ahrne &
Svensson, 2015, 40). Studien består av sju deltagare mellan 19-26 år och med en jämn könsfördelning.
Utformandet av intervjumall
Formen var en semistrukturerad intervju med en blandning mellan fasta frågor och utrymme
för att kunna formulera öppna frågor samt möjlighet att styra över ordningen. Denna form
resulterar ofta i att en får fler perspektiv med intervjudeltagarnas egna mer öppna tankar och
funderingar över de fenomenen en undersöker (Ahrne & Svensson, 2015, 37-38). I studien blev
valet av semistrukturerade intervjuer ett givet val även då omformulering av frågorna i olika
intervjuer var ett måste eftersom det fanns en risk att förståelsen mellan forskarna och
intervjudeltagarna kunde variera. Metoden kräver däremot en större skicklighet i
genomförandet. Att lyssna, ställa följdfrågor samt hålla liv i dialogen kan vara absolut
avgörande för att få deltagarna att känna sig avslappnade och inte känna att de på något sätt
14
förhörs (Alvehus, 2019, 87-88). Utifrån detta placerades frågor som kan upplevas enklare att svara på i början, exempelvis vad deltagaren har för relation till området, medan frågor som kan upplevas som större och svårare ställdes i slutet, exempelvis frågor som berör fördomar.
Detta för att bygga förtroende och undvika att intervjudeltagaren väljer att inte öppna upp sig (Ahrne & Svensson, 2015, 46). Frågor gällande personens upplevda anställningsbarhet och beteendemönster på arbetsmarknaden placerades efter frågorna om bostadsområdet. Tanken var att underlätta för intervjudeltagarna att ha med sig sina tankar kring sitt bostadsområde och reflektera över kopplingen däremellan, då det antogs att detta inte var något som gjorts av alla intervjudeltagare på förhand. I avslutningen av intervjun uppgavs det utrymme för intervjudeltagaren att ta upp och förtydliga saker ytterligare om den kände att det fanns ett behov. Innan datainsamlingen påbörjades testades intervjumallen där syftet dels var att låta båda forskarna få en känsla för intervjuguiden och utvärdera varandras intervjuteknik. Men också för att upptäcka eventuella brister i intervjuguiden. I utvärderingen av varandras intervjuer kunde en större medvetenhet kring intervjuteknik utvecklas. Samtidigt framkom det vissa brister i intervjuguiden, främst gällande tidsåtgången till vissa delar, men även hur vissa frågor uppfattades. Omformuleringar om eller nya frågor har markerats med * i Bilaga 1.
Genomförandet av intervjun
Till följd av Folkhälsomyndighetens restriktioner och allmänna försiktighetsåtgärder med
anledning av Covid-19 under tiden då intervjuerna ägde rum genomfördes de på distans genom
video och telefonsamtal. Nackdelen med att genomföra intervjuerna digitalt jämfört med
ansikte mot ansikte är att de lätt kan anta en formell karaktär och kräver mer förberedelser för
att inte stanna av (Ahrne & Svensson, 2015, 43). Förslag på fördjupande följdfrågor utformades
för att kunna gräva djupare inom de ämnen som ansågs vara intressanta för studien. Exempelvis
att be dem exemplifiera eller utveckla diverse faktorer som kunde tänkas tas upp. Vidare
använde sig forskarna av intervjudeltagarnas egna uttryck vid frågor och följdfrågor i så stor
utsträckning som möjligt för att bygga förtroende och visa intresse (Ahrne & Svensson, 2015,
45). Krag Jacobsen (1993, 80) menar att samtal med vänner och bekanta är fyllda med regler,
normer och rutiner som skiljer sig från intervjusamtal. Vänner kan därför hålla tillbaka
information, reagera negativt eller bli besvikna på vissa frågor som ställs. Det kan med andra
ord uppstå situationer där deltagarnas vänskap sätts på spel. Studien berör potentiellt känslig
information och riskerar att bli ett etiskt dilemma. För att undvika att eventuella bekantskaps-
eller vänskapsband skulle påverka intervjun valde forskarna att intervjua varandras kontakter.
15
Etiska överväganden
Studien följer Vetenskapsrådets riktlinjer för forskningsetiska principer (2002). Valet att genomföra en kvalitativ studie kräver att forskarna arbetar med stor hänsyn till relationen med deltagarna och intervjupersonerna i undersökningen. Principerna beskriver de allmänna huvudkraven inom forskning. Informationskravet innebär att forskaren måste informera alla deltagare angående undersökningens generella syfte och se till att inget utelämnas som kan påverka den fria viljan att delta (Vetenskapsrådet, 2002, 7). Innan intervjuerna genomfördes förklarades det att deltagandet var frivilligt och att deltagarna kunde avbryta när som helst under processens gång. En beskrivning av deltagarens uppgift tillkännagavs och studien tog hänsyn till samtyckeskravet där varje involverad individ själv fick bestämma över sin medverkan och godkänna sitt eget aktiva deltagande. Under intervjun påmindes deltagarna om att de kan avsluta intervjun om de så önskar och att frågorna inte var obligatoriska (Vetenskapsrådet, 2002, 9). Med hänsyn till konfidentialitetskravet så meddelades alla deltagare hur materialet skulle behandlas, för att senare förstöras och på så sätt bevara anonymitet. Kravet innebär att varje deltagare ska känna sig trygg med att lämna ut uppgifter om sig själv utan risk för avslöjande av identitet, samt tilldelad information om hur det färdigställda materialet ska publiceras (Vetenskapsrådet, 2002, 12). Deltagarna informerades om att den färdigställda studien skulle vara offentligt tillgänglig genom det digitala arkiverings- och publiceringssystemet DIVA utifrån krav av Stockholms Universitet. Nyttjandekravet hänvisar till försiktigt nyttjande av material från studien. Det ska endast användas av forskare i syfte att tillföra något till undersökningen och det färdigställda resultatet (Vetenskapsrådet, 2002, 14), vilket också informerades i informationsbrevet som skickades ut till potentiella deltagare.
Genom återkoppling till intervjudeltagaren efter intervjun fick de en chans att tillföra behjälplig kritik och göra invändningar om det transkriberade materialet eftersom det alltid finns en risk att forskare medvetet vinklar material på ett sätt som informanten inte alls menat (Ahrne &
Svensson, 2015, 62-63).
Analys
Transkribering och kodning av materialet
Efter intervjun transkriberades materialet så fort som möjligt. Transkriberingen gjordes utförlig
med pauser, skratt och andra ljud för att få med viktiga nyanser i samtalet. All känslig
16
information som kom upp i samtalet togs bort i transkriberingen, som namn, områden, arbetsplatser och annat som intervjupersonen uttryckligen bad om att inte ha med. I alla transkriberingar betecknades intervjupersonen med en bokstav och intervjuaren betecknades som I, alla dokument döptes till intervju för att anonymisera alla personer. Intervjupersonen fick senare ta del av det transkriberade materialet. Dels för att fortsätta dialogen och därmed öka möjligheterna till återkoppling senare i studien vilket kan öka studiens trovärdighet (Jacobsson, 2008, 177). Men framförallt för att visa på en öppenhet och förhålla sig till maktrelationen som uppstår mellan forskare och personer i utsatta grupper, vilket medför ett större ansvar från forskare att hantera känslig information och vara varsam i relationen (Ahrne
& Svensson, 2015, 30). Det blev ett sätt att säkerställa konfidentialitetskravet enligt Vetenskapsrådet (2002). Kodningen av materialet skedde i flera steg för att underlätta analys. I en första sortering läste båda forskarna alla sju intervjuer i sin helhet och markerade ut nyckelord som deltagarna själva använde. Nyckelorden användes i en första analys och reducerades samt sorterades i en andra genomläsning av materialet där koder kopplat till teori skapades. Bakgrunds- och innehållskoder fastställdes tillsammans med tidigare koder, vilka därefter tilldelades olika färger för att enklare kunna analyseras. Kodningsschemat användes avslutningsvis i ett antal genomläsningar av texten, där citat som enligt forskarna speglade studiens syfte till störst del valdes ut. I ett sista steg reducerades antalet citat ytterligare utifrån vad resultatet i studien ska presentera. Alla arbetsplatser och områden anonymiserades för att säkerställa att ingen känslig information kunde läcka ut.
Resultat och analys
Enligt deltagarna framställer media deltagarnas områden på ett negativt sätt, det är en ensidig bild med avsaknad av komplexitet. Delar av individens upplevda möjligheter och begränsningar på arbetsmarknaden kan knytas till dessa mediebilder. Segregering, fördomar, inställning och bristande innehav av kapitalformerna är fenomen som tydligt framställs som utmaningar och begränsningar. Möjligheterna tar form i sociala fördelar genom mångkulturell förståelse, hög acceptans i det sociala utrymmet, socialt stöd och befintliga chanser för ökat kapital.
Intervjupersonernas strategier för att öka sin anställningsbarhet innefattar bland annat att klä
och prata utifrån vad de förknippar med att vara professionell, samt att undvika att bli
17
förknippad med sitt bostadsområde. Nedan presenteras resultaten under tre avsnitt: Bilden av området, Möjligheter och utmaningar i det lokala och Strategier.
Bilden av området
Deltagarna upplevde att både de själva samt andra personer i området hade en generellt positiv bild av sina bostadsområden, men att det fanns negativa aspekter av den. Många uttryckte att de trots en viss kriminalitet kände sig trygga och att det finns en stor sammanhållning i området.
Personerna var däremot väl medvetna om en negativ bild av området som existerar utanför.
Bland annat fanns upplevelsen att andra utanför området har fördomar om kriminalitet, arbetslöshet och fattigdom, samtidigt som de upplever att andra har en rädsla för att besöka området på grund av denna bild. Deltagarna i studien var samstämmiga i upplevelsen att dessa fördomar och rykten som florerar om området i första hand hämtas från en ensidigt negativ nyhetsrapportering i media, en del som var inflyttade medgav även att deras bild var främst formad av media.
B: media skrev mycket om hur de brändes bilar och mycket stök, så därav min dåliga uppfattning av [området]. Att de är kriminella som bor där och att det är jättefarligt, det dödas människor och det var såna tankar jag hade från början.
Deltagarna upplever att mediebilden stämmer i mångt och mycket överens med den som Ericsson, Molina och Ristilammi (2000) menar har växt fram ända sen bostadsområdets framväxt. Sociala problem och kriminalitet kopplat till invandring upplevs som den vanligaste nyheten, samtidigt som deltagarna upplever att fördomar ofta är hämtade ur vad som skrivs och sägs i media. Media blir en stor aktör i det kommunikativa handlandet och därmed även formandet av förståelsen kring bostadsområdet i livsvärlden (Habermas i Calhoun, 2012, 453).
Rädsla för områdena, förutfattade meningar och fördomar uppstår för personer utanför bostadsområdet då de endast får ta del av de delarna av livsvärldens ramar.
E: … man skriver ju bara i media när det händer någonting dåligt, man skriver ju inte bra saker oftast, ehm. Jag tror inte att [området] syns så mycket, alltså i media, förutom när det väl händer någonting.
Någon skjutning eller vad det nu kan vara.
Bilden av bostadsområdet i livsvärlden blir därtill lidande i en process där livsvärlden
fragmenteras (Habermas i Calhoun, 2012, 459-465). Den meningsförlust och kulturell
förvirring som sker i systemvärldens kolonisering driver media att skapa än mer
uppseendeväckande rubriker för ekonomisk vinning. Tillsammans med det Habermas (i
18
Calhoun, 2012, 460-461) lyfter som ökat expertinflytande när systemvärlden breder ut sig på livsvärldens bekostnad, kan paralleller dras till att media tillåts i allt större utsträckning få definiera livsvärlden. I den processen utesluts de boende i områdena ur det kommunikativa handlandet och därmed bildas en allt mer vinklad livsvärld som de boende inte känner igen sig i.
F: jag känner att det är en bild som uppmålas som inte är sann, faktiskt, om [området], och det är verkligen så jag känner…. Den sociala aspekten i [området], det finns inte så mycket att säga om den förutom att, det finns olika utgångar, det finns lika mycket gott som ont helt enkelt.
En del av deltagarna kontrasterande däremot att det inte enhälligt är medias fel i hur området uppfattas av omvärlden, utan att personer i området är en del av att sprida den negativa bilden.
A: … folk som bor här i yngre åldrar sprider att de e farligt o tufft att bo här så andra tror så… så kanske vissa grupper som bor här också har lite skuld i hela de där omtalade ryktet grejen.
Detta visar på att de boende i området är delaktiga i det kommunikativa handlandet och skapandet av bostadsområdena i livsvärlden. Ändå är upplevelsen att det alltjämt är det negativa som får ta plats i livsvärlden. Den fragmenterade livsvärlden medför en kulturell förvirring (Habermas i Calhoun, 2012, 463). Denna förvirring kan dels skapa en känsla av att det bara är genom negativt kommunikativt handlande som en från området kan bli hörd. Genom Habermas teorier vet vi att potentialen finns att ändra på mediakommunikationen, då media i slutändan förhåller sig till livsvärlden för att dess kommunikativa handlande ska accepteras. Den kulturella förvirringen kan däremot skapa en känsla för de boende att det inte finns någon mening med att utmana den rådande livsvärlden. I samtalen med deltagarna framkommer det däremot inga tecken på en sån uppgivenhet, snarare en stor frustration och svårigheter i det kommunikativa handlandet. Främst upplever de att det är svårt att prata om sitt område då det kan bidra till fördomarna kring området förstärks.
C: jag vet att det är omskrivet område och som många andra här upplever man i media att det porträtteras på ett väldigt negativt sätt och jag menar de min största upplevelse är isåfall att områden som dessa får nästan inte vara komplexa, det finns bra och dåligt i allt liksom eh men de blir nästan så man vill skydda sitt område för det är så mkt dåligt som sägs vilket gör att man inte tillåter sig själva prata om det dåliga här eftersom det känns som man förstärker någon slags fördom om området.
Svårigheterna i att bryta bilden av bostadsområdet i livsvärlden vilar dels i att deras
kommunikativa handlande behöver stämma överens med och förhålla sig till den livsvärld som
media har varit med att bygga upp (Habermas i Calhoun, 2012, 463). Känslan av att en
förstärker fördomarna vid deltagandet i det kommunikativa handlandet kan också förklaras av
19
att medias nyhetsrapportering upplevs som orättvis. Upplevelsen möter samtidigt de utmaningar och svårigheter som deltagarna i olika grad medger existerar i området. Det skapar en motsättning och en falsk dikotomi mellan att helhjärtat försvara, eller attackera områdena och de som bor där.
Möjligheter och utmaningar i det lokala
Det lokala är ett mycket komplext fenomen som speglar både möjligheter och utmaningar när det kommer till anställningsbarhet. Dessa kan förstås som följder av de beröringspunkter som livsvärlden har i relation till bostadsområdets lokala community. Många underströk att det fanns en stark sammanhållning i deras lokala bostadsområden. Det förklarades som en styrka;
deltagarna förmedlade en lokal vilja att hjälpa varandra inom området, samt en behövlig känsla av trygghet som existerar just där.
F: Jag skulle säga att det är mest community, liksom, att man har koll på varandra, man har varandras rygg, man hjälps åt. Vissa känner att dom är marginaliserade om man säger så och då är det enkelt att komma ihop, så att communityt eller samhället här blir lite mer tightare.
Delar av materialet förklarar hur individerna i dessa bostadsområden kunnat ta sig ut på arbetsmarknaden genom sitt lokala community och innehavande sociala nätverk. Många angav att de fått arbetsmöjligheter genom kontakter från såväl familj som vänner. De sociala kontakterna i området beskrivs även som pushande och stöttande att ta sig ut på arbetsmarknaden av vissa.
F: familjen och vännerna pushar ju en att göra det bästa man kan göra, att vara den bästa versionen av sig själv. Söka bra jobb, eller bra och bra, det man själv consider är bra ett bra jobb. Men jag känner ju att de står på ens sida.
Stödet från nära och kära är en positiv aspekt av det sociala kapitalet. Detta kan leda till att individen berikas med större auktoritet och inflytande, vilket är en möjlig faktor till att kunna öka sin anställningsbarhet. En del av deltagarna såg dock de sociala kontakterna i bostadsområdet som hinder och utmaningar till att utveckla sin anställningsbarhet. De såg kontakterna och befolkningen i bostadsområdet som homogen, vilket kunde försvåra möjligheter att öka bredden i sina sociala nätverk och därigenom nå andra influenser.
A: hmm, svår fråga….Jag gillar inte att det är så litet och inringat område, alltså alla känner alla känns de som o de typ lite samma folk överallt här. Hmm arbeten, De e ganska få arbetsplatser här i [området]
så man har alltid en bit till jobbet vart man än söker. Eftersom jag inte känner någon där nästan så känner jag i begränsningar att de svårt att fixa kontakter eftersom du fråga om sociala grejer. […] Men
20
ja tror om ja umgicks mkt här vissa personer kanske känner typ att de förhindrar dem att fokusera på deras egna, det jag pratar om grupptryck o normer att man kanske inte ser på skolan som en nyckel till klassresa utan bara jobbig skit typ.
Att man formas av sitt sociala nätverk är inte alltid positivt menar person “A”. Utan andra influenser kan det tillföra stora komplikationer och menar att man glömmer ta vara på sig själv, samt sina framtidsutsikter vilket påverkar anställningsbarheten. Utöver negativa aspekter av socialt kapital belyser citatet även hur de sociala kontakterna har en inverkan på individens möjligheter till kulturellt och symboliskt kapital som kan vara väsentligt för att utveckla sin anställningsbarhet, i det här fallet förhållandet till skolan. Bristen på kontakter som kan leda en rätt visar på att vad som klassas som socialt kapital är flytande i en komplex vardag, då de samtidigt kan vara din nyckel att få tillgång till vissa jobb senare. Andra deltagare såg istället områdets befolkning som otroligt mångfacetterad och heterogen. De betonade att de sociala kontakterna och bostadsområdets lokala community leder till en ökad kunskap, multikulturell förståelse och en tät sammanhållning.
C: Sen så möjligheter, det är väl vår största fördel att det är mångkulturellt, och man får ta del av så himla mycket och olika typer av människor, det kan även på en individuell nivå hjälpa en att förstå alla olika typer av människor man har en helt annan världsbild nästan men det är synd att de blir så segregerat detta hade man velat att fler skulle kunna ta del av.
Bostadsmiljön gynnar dem i multikulturella sociala sammanhang där den heterogena
befolkningen i området upplevs resultera i en högre nivå av acceptans och möjligheter till
anpassning i främmande sociala miljöer. Intervjupersonerna beskriver en kunskap och
kompetens skapad av i bostadsområdena men samtidigt ett dilemma där marginalisering och
begränsade sociala nätverk målas upp. För vissa blir positionstagande i det sociala rummet
utanför bostadsområdet avgörande och ett resultat av homogenitet kan innebära att individens
habitus är så pass anpassat till bostadsområdets community att det skiljer sig mycket från andra
personers uppfattning och normer att den önskvärda nivån av symboliskt kapital inte uppnås på
andra platser. Deltagarnas syn på lokala kontakter visar att vad som klassas som socialt kapital
är flytande i en komplex vardag, då ens nätverk å ena sidan kan påverka och forma ens kulturella
kapital och livsvärld åt det negativa, samtidigt som samma individer kan vara en nyckel till att
utveckla dessa hänseenden ur en positiv bemärkelse på samma gång. Deltagarna belyste även
att områdenas geografiska placering, samt att mötet mellan människor i såväl som de utanför
området sker för sällan, vilket skapar en distansering och segregation. Distanseringen resulterar
i utmaningar hos individerna i dessa bostadsområden då det kan komma att ge avtryck i chanser
till utbildning samt vissa jobb och därigenom resultera i en lägre grad av anställningsbarhet.
21
Fenomenet kan relateras till tidigare forskning om homogena arbetsplatser på grund av diskriminering (Becker, 1971) som en konsekvens i relation till segregation-modellen (Schelling, 1971, 167-170). Bristen på tillgänglig information delges som negativ effekt av segregering och speglar problematiskt en utmanande situation för bostadsområdets invånare.
C: man kanske inte rör sig utanför sitt område man har liksom allt väldigt nära och det kan på nått sätt...det skapar dels segregering, men något jag själv kan relatera till är att mycket information inte nås ut hela vägen utanför tullarna. Mycket händer i stan som man inte får uppfattning om här ute, det går också att koppla till arbetsmarknaden, personligen jobbar jag inom kommunikationsbranschen men det var ju ingen i min familj som visste vad det var, så det var ju ingen som kunde säga att typ Bergs är en bra skola för det eller Hyper Island är en bra skola, utan de blev att jag pluggade på en vanlig högskola som kanske inte var optimalt för mig, så just hur information inte når ut, kan även vara denna situation med corona, att man misslyckats kommunicera ut livsnödvändig information hit för man saknar förståelse för målgruppen.
Person C väljer att nämna segregering i sitt lokala community vilket ses som en utmanande aspekt där utebliven information betonas som den stora skillnaden mot andra geografiska platser. Vilka förutsättningar man föds in i spelar då extremt mycket roll eftersom man individuellt har väldigt svårt att få behövlig information om alternativa vägar för att förbättra sina framtida möjligheter på arbetsmarknaden. Deltagaren formulerar; “man saknar förståelse för målgruppen”, som konsekvens av segregationen i området. Detta kan förstås utifrån tidigare forskning om uppdelningen av individer kopplat till känslan av tillhörighet (Yuval-Davis, 2011, 18-20). Samtidigt kan formuleringen kopplas ihop med det tidigare citatet om mångkulturell förståelse i sociala sammanhang för att förstå de positiva aspekterna som följer av denna typ av lokala community. Individer tillhörande dessa lokala sammansättningar besitter breda kompetenser över olika målgrupper som hade kunnat vara lösningen på ett sådant problem i områdena som person C väljer att benämna ”utanför tullarna”. Samtliga deltagare har påpekat fördomar och diskriminering riktat mot bostadsområdets community vilket resulterar i en påverkan på individens anställningsbarhet. En aspekt som togs upp vid ett enstaka tillfälle var huruvida män blir mer påverkade av den negativa bilden och blir mer sammankopplad som eventuell våldsutövare. Detta var däremot ett löst resonemang snarare än en upplevd erfarenhet, men en viktig aspekt som bör tittas närmare på. Bristen på erfarenhet från bostadsområdet bland omvärlden och tilldelningen av förväntade egenskaper framkommer:
G: en adress säger mycket för någon som inte har kunskap om området. Man kan förväntas vissa saker och fördomar och sånt till den som läser cv, asså om en chef eller den som ska anställa en läser mycket media och kanske på nått sätt har en dålig vinkel på byn då de kan såklart påverka mig asså.
22
Tidigare forskning om “preferensdiskriminering” (Becker, 1971) behandlar hur grupper diskrimineras då arbetsgivare föredrar individer tillhörande högre prioriterade grupper. I brist på information upplever deltagarna att arbetsgivare utgår från den livsvärld som nyhetsmedia har varit med att skapa, en fylld med fördomar. Dessa delar skapar inte bara fördomar och diskriminering från arbetsgivarens håll. Deltagarna menar att det skapar psykologisk belastning på dem, de upplever och internaliserar att de har sämre möjligheter på arbetsmarknaden, vilket skapar en sämre anställningsbarhet och uppgivenhet.
C: Jag tror problemet kan bli att man själv identifierar sig med en bild som man bara kodas efter att vara och det kan försvåra ens chanser att man är typ nae skitsamma ja söker inte de jobben typ. Som jag sa tidigare man typ målas in i att det är det här jag bör göra och här jag har försprång och får en inblick i att de e här jag har en chans men man egentligen inte vill jobba där.
F: ...det väger på dig, fan jag bor i [området], jag har det här efternamnet, när de ser det kommer de bara kasta mitt CV. Vissa känner så.
Personerna väljer att påpeka livsvärldens påverkan genom samhällets strukturella förväntningar och marginalisering på ett personligt plan som följer av att bo i ett visst område. Individer lever med olika villkor och namndiskriminering lyfts, vilket relaterar till tidigare forskning från Arai, Bursell och Nekby (2008). Ens egna självbild och självförtroende är direkt avgörande för uppfattning av anställningsbarhet och avspeglar sig i den faktiska anställningsbarheten på arbetsmarknaden. Det kan också avgöra vilka typer av jobb man söker. Utbildning och språkkunskap nämns i materialet men är inte direkt kopplat till bostadsområdet. Familjens reproduktion och grundförutsättningar relaterat till individens bakgrund är faktorer som möjliggör utbildning och individuellt kapital. Trots hög utbildning framkommer socialt kapital som ett måste för att kunna utnyttja det formella, återigen tar socialt nätverk en stor plats i faktorerna som avgör anställningsbarhet på arbetsmarknaden.
C: information, jag har inte pluggat på hyper eller bergs, där är klassfrågorna så det blir mycket mer än hudfärg eller orten man bor, det är komplext men absolut att jag känner att min bakgrund o grundförutsättningar påverkat beslut jag tagit och beslut jag inte tagit. Det är väl en sån sak.
