26 spiller strategierna att styra intrycken via språket och kläderna även över till hur en beter sig på

jobbet efter arbetsintervjun.

F: Klädstil är faktiskt en annan grej. Som kan vara viktig. För att om man, de som är i [området] klär på bekvämlighet, men så ska man ju inte göra på jobbet, för på jobbet gäller skjorta och liknande.[...]

För det är en grej som brukar hända, det har hänt flera gånger, nånting som kallas rinkebysvenska, du vet du använder mycket slang och liknande. När jag är på jobbet, jag pratar inte med slang, liksom.

För gör jag det, det är för att jobbet kräver ett visst ansikte utåt. Och sen kan man ju fråga, är du dig själv, om du inte pratar som du brukar prata på jobbet. Så om du pratar som du gör hemma om man säger så. Och det är svårt att säga, för att du behöver det här jobbet, eller jag måste ha det här jobbet.

Att upprätthålla språket samt kläderna genom att spela en roll som påminner om och är koherent med den vid arbetsintervjun är en strategi som kan kopplas till den sista delen i intrycksstyrningen vilket är dramaturgisk försiktighet (Goffman, 2014, 190-191). I den gäller det att inte bli avslöjad att framträdandet vid intervjun inte var genuint och sant. Detta är något alla förhåller sig till, men för personer från utsatta områden kan det upplevas som en större risk att bli avslöjad. Skulle en person från ett utsatt område avslöjas vara en helt annan på arbetsplatsen än intervjun sätts intrycksstyrningen på spel och personen riskerar att bli sedd utifrån de fördomar och den bild som finns kring området, vilket kan leda till exkludering.

Vidare beskrivs behovet av att prata ren svenska på arbetsplatsen som en självklarhet, eller som att det är en del av normen. Att fortsätta upprätthålla fasaden och prata ren svenska kan även ses som en strategi för att ingå i vad Goffman (2014, 73-75) menar är ett team. Teamet består av medlemmar som tillsammans hjälps åt att bilda konsensus i hur fasader och framträdanden ska tolkas. Genom att gå med i ett team där ren svenska premieras och ses som en viktig faktor i att vara anställningsbar, får medlemmen dels makten att vara med att påverka vilka och vad som ingår i diverse kategorier. Medlemmen får därtill även vara med att definiera dessa kategorier. På så sätt kan ett medlemskap i teamet ses som en strategi för att särskilja sig och skydda sig själv från livsvärldens bild, men också för att vidga bilden att bli mindre negativt dömande och mer inkluderande. Citatet belyser även hur arbetet blir den främre regionen (Goffman, 2014, 97), där ett framträdande måste genomföras för att bli sedd som anställningsbar, medan hemmet snarare kan ses som den bakre regionen där en kan prata och vara sig själv. En annan del i framträdandet under både intervjun och på arbetsplatsen var vikten att visa intresse samt att visa på initiativförmåga och ansvarsförmåga, vilket sågs som en viktig del då en del av fördomarna de mötte var att personer från deras bostadsområden sågs som oseriösa och “lallare”.

27

D: de flesta har den där tanken att människor från mina områden är lite mer lalligare än folk från andra områden. Att de kanske tror att de inte tar jobbet så seriöst.[...] Alltså det är mest att de finns i bakgrunden och sen, en aspekt som är så här att man måste visa sitt fulla intresse på jobbet. Om arbetsgivaren ser att du är intresserad så kommer inte han eller hon tänka på det så mycket. Så kommer de tycka att han är intresserad så kommer bakgrunden inte spela så mycket roll.

Att visa engagemang blir, utöver att vara en god medarbetare, även att delta med kommunikativt handlande och utmana livsvärlden. Att utsättas för fördomar och förutfattade meningar emot dem baserat på kön etnicitet, ålder, religion och bostadsområde under intervjuer och på arbetsplatsen beskrevs av vissa som en del av vardagen. Strategierna att möta dessa var dels att ha en inställning som handlade om att vara bättre och stå över sådana saker, att både genom allvar och humor visa att fördomar inte är okej, men också att kämpa för att motbevisa fördomarna.

E: Försöker att inte bry mig.. Men jag tror också att jag vill motbevisa dem, det kanske det är därför jag gör så [att inte bry sig]. För om de nu har någon fördom och jag känner av det kanske så ja ”nej du har fel”. Alla är inte likadana härifrån heller, från det här stället.

G: då jag måste vara allvarlig, jag skojar mycket, men då jag blir mer seriös och visar dem att jag inte är en idiot och visar också att jag tycker att det är lite konstigt att de frågar sånt!

Att inte bry sig, samt att säga ifrån när fördomar kommer upp är strategier kan ses som olika typer av kommunikativt handlande, som går ut på att utmana livsvärldens förståelser av personer från utsatta områden. Publiksegregation tas även upp som en strategi för att undvika att hamna i sådana situationer överhuvudtaget.

G: med andra ord när jag är bland folket där, jag måste tänka på hur jag är, annars de blir för komplicerat socialt. Mycket fördomar och sånt du vet. Alltså jag kan såklart, men det också vem jag är.

... i Järvaområdet kan vara sig själv mer.

Genom att ständigt befinna sig i den främre regionen i professionella sammanhang och förkroppsliga de normer som förknippas med anställningsbarhet i livsvärlden avskiljs publiken från de delarna som kommer fram i den bakre regionen (Goffman, 2014, 97). I det här exemplet blir Järvaområdet den bakre regionen där studiedeltagarna kan klä och bete sig på det sättet som känns som att vara sig själv. Det habitus som existerar i den bakre regionen för individerna i studien ingår dessvärre inte i livsvärldens bild av att vara anställningsbar, vilket leder till en ökad vikt för personer från utsatta områden att skärma av publiken från den. Andra i studien hade däremot inga problem att lyfta fram delar ur sitt bostadsområde till den främre regionen.

De såg frågor och funderingar kring bostadsområdet som nyfikenhet snarare än fördomar och misstänkliggörande.

28

F: Men är de intresserade av vad du säger, på ett sätt, och vi säger att det handlar om [området], vilket det förmodligen, det brukar det nästan alltid göra. Då får du nästan chansen, känner jag i alla fall, får jag chansen då att visa någon, typ det riktiga [området], inte bara den dåliga biten, man får höra de coola också från någon som faktiskt kommer därifrån, eller bor där, växt upp där etc. Så ibland kan det vara till fördel… jag känner så.

För dessa deltagare blir markerandet av ens bostadsområde en strategi för att inbjuda sig själva att delta i det kommunikativa handlandet och därmed förändra förståelsen av områdena samt bidra till en förändrad livsvärld. Många av deltagarna lyfte inställning och att fortsätta försöka som nyckeln till att komma ur den hopplöshet som många beskrev i sina områden.

C: … helt ärligt jag är den jag är, jag kommer inte kunna ändra på nånting, att jag är kvinna eller att jag är svart eller att jag är från [området], det är det jag är. Och jag blir väl inte så taggad på en arbetsplats som inte tycker det är bra liksom, men såklart man tänker, tex min bransch som är väldigt vit så självklart tänker man att man inte ser ut som den typiska personen, men jag försöker också se mig som något mer än bara en svart kvinna. Ibland kan man bli rädd för det, att jag kommer inte få jobb för det eller det och det tär på en men jag försöker få bort dem tankarna. Sen är man ju inte dum i huvudet såklart finns de faktorer som faktiskt kommer påverka mina chanser.

F: jaa… Man kan säga att vissa som bor i [området], känner att de redan har förlorat på ett sätt, att de inte kan vinna. Men så behöver det inte vara, man måste ju försöka åtminstone. Och vart det kommer ifrån, det är svårt att säga, men jag tror att det är helheten liksom, det väger på dig, fan jag bor i [området], jag har det här efternamnet, när de ser det kommer de bara kasta mitt CV. Vissa känner så, det är en reality för vissa människor, och så ska det ju inte vara, så ska det inte vara. Men jag tror att man kommer förbi det, you can look past that, och bara göra helt enkelt, inte tänka så mycket, bara göra göra göra, bara att söka och söka och försöka och försöka liksom, jag tror att man kommer någonstans då och så är det bara det makes sense. Söker du hundra jobb kommer du få ett jobb tillslut.

Det första citatet belyser en strategi som handlar om att försöka se sig själv mer än bara de markörer som en vet kan stå till ens nackdel i vissa situationer. I det andra citatet uppmärksammar studiedeltagaren att en måste fortsätta försöka och komma över den känsla av hopplöshet som många känner i området. Båda citaten illustrerar hur aktörens egna inställning skapar en möjlighet till att påverka och bryta mönster grundade i den befintliga samhällsstrukturen. Dessa strategiska inställningar rotar sig i individens innehav av kapital, samt deras tolkning av livsvärlden där kunskap och förståelse står som grundpelare för möjligheterna att anpassa sina strategier och utöka sina möjligheter på arbetsmarknaden.

Inställningens roll blir avgörande då individens hantering av livsvärlden utmanas då valet av strategi ska genomföras i syfte att förbättra sin anställningsbarhet. Många i studien uttryckte att de endast har tillfälliga jobb, eller att de jobb de har är vid sidan av studier. Uppgivenheten

29