”Vågar du prata nu?”
En studie om Svenska 3-elevers självskattning, attityder och talängslan inför muntliga framställningar och deras progression inom dessa områden.
”Do you dare to talk now?”
A study about Swedish 3-students self-efficacy, attitudes and speech anxiety to oral presentations and their progression in these areas.
Philip Ekman
Fakultet: Fakulteten för Humaniora och Samhällsvetenskap Ämne/Utbildningsprogram: Ämneslärarprogrammet, Svenska Nivå/Högskolepoäng: Avancerad nivå, 15 hp
Handledarens namn: Nils Dverstorp Examinatorns namn: Judy Ribeck Nyström Datum: 2020-06-05
Sammanfattning
Syftet med den här studien är att undersöka elevers progression inom muntliga
framställningar. Eleverna har under nästan ett helt läsår läst kursen Svenska 3. För att kunna undersöka deras utveckling mäts deras självskattning, attityder och talängslan inför dessa situationer. Både en generell- och en genusrelaterad utveckling ämnas att skönjas, samtidigt som en parallell studies resultat utgör en del av studien. Den andra studien är gjord av en studiekamrat och undersöker exakt samma saker som i den här studien, fast på elever som under läsåret har läst kursen Retorik. Tack vare detta möjliggjordes även en komparativ studie mellan eleverna som har läst respektive kurs, och detta ger en insyn i kursernas inverkan på elevernas självskattning, attityder och talängslan inför muntliga framställningar.
Resultatet gällande alla Svenska 3-elevernas självskattning, attityder och talängslan visade att eleverna utvecklades marginellt inom alla tre områden. I övrigt, utifrån ett statiskt perspektiv, visade resultatet också att elevernas mentala talängslan, som bland annat innefattar rädsla, oro och nervositet, är betydligt högre än den fysiska talängslan, som innefattar faktorer som skakningar, hjärtklappning och rodnad. Det genusrelaterade resultatet visade att kvinnor utvecklas mer än männen, men att männens nivå är mer statisk och ligger på en högre nivå från början gällande självskattningen, attityderna och talängslan. Detta resultat visade även att kvinnors talängslan är påtagligt högre än männens och det visade även att kvinnor föredrar att prata om personliga saker i större utsträckning än männen, även om både män och kvinnor under kursens gång verkar föredra att prata om mer opersonliga saker. Slutligen visade den komparativa studien mellan Svenska 3- och retorikeleverna att retorikelevernas självskattning gällande diskussioner i klassrummet och talängslan utvecklas mest, samtidigt som Svenska 3- elevernas attityder till muntliga framställningar utvecklas mer än retorikelevernas.
Nyckelord: Muntlig framställning, självskattning, attityd, talängslan.
Abstract
The purpose of this study is to investigate student progression in oral presentations. During almost an entire academic year, the students have read the course Swedish 3. To be able to examine their development, their self-efficacy, attitudes and speech anxiety in these situations are measured. Both general and gender-related developments are intended to be discerned, while the results of a parallel study form part of the study. The second study is made by another student and examines exactly the same things as in this study, although students who have read the course Rhetoric during the academic year. Thanks to this, a comparative study was also made possible between the students who have read the respective course, and this gives an insight into the impact of the courses on the students and their self-efficacy, attitudes and the speech anxiety for oral presentations.
The results regarding all the Swedish 3-student's self-efficacy, attitudes and speech anxiety showed that the students developed marginally in all three areas. Otherwise, from a static perspective, the results also showed that students' mental speech anxiety, which includes fear, anxiety and nervousness, is significantly higher than physical speech anxiety, which includes factors such as shaking, palpitations and redness. The gender-related result showed that women develop more than men, but that men's level is more static and is at a higher level from the beginning regarding the self-efficacy, the attitudes and the speech anxiety. This result also showed that women's speech anxiety is significantly higher than men's and it also showed that women prefer to talk about personal things to a greater extent than men, although both men and women seem to prefer to talk about more impersonal things during the course.
Finally, the comparative study between Swedish 3 and rhetorical students showed that the rhetoric students self-efficacy regarding discussions in the classroom and the speech anxiety develops most, while the Swedish 3 students attitudes to oral representations develop more than the rhetoric students.
Keywords: Oral presentation, self-efficacy, attitude, speech anxiety.
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Frågeställningar ... 3
2. Bakgrund och tidigare forskning ... 4
2.1 Styrdokument och Läroplanen i Svenska 3 och Retorik ... 4
2.2 Muntlig framställning ... 5
2.3 Monologer ... 6
2.4 Dialoger ... 7
2.5 Den retoriska arbetsprocessen ... 8
2.6 Självskattning ... 9
2.7 Attityd ... 9
2.8 Talängslan ... 11
2.9 Genusrelaterad differentiering inom muntlig framställning ... 12
3. Material och metod ... 13
3.1 Enkäterna ... 13
3.2 Urval ... 16
3.3 Bortfall ... 17
3.4 Reliabilitet och validitet ... 18
3.5 Etiska tillämpningar ... 20
3.6 Metodkritik ... 21
4. Resultat ... 23
4.1 Självskattning ... 23
4.1.1 Självskattning, genus ... 24
4.2 Attityder ... 25
4.2.1 Attityder, genus ... 27
4.3 Talängslan ... 29
4.3.1 Talängslan, genus ... 30
4.4 Skillnader mellan Svenska 3 och Retorik ... 31
4.5 Sammanfattning av resultat ... 32
5. Diskussion ... 35
5.1 Resultatdiskussion ... 35
5.2 Metoddiskussion ... 41
5.2.1 Positiva inslag ... 41
5.2.2 Negativa inslag ... 42
5.3 Framtida studier ... 43
Referenser ... 44
Bilagor
Bilaga 1, Enkät 1 Bilaga 2, Enkät 2
Bilaga 3, diagram för Svenska 3 och Retorik
1
1. Inledning
”Vågar du prata nu?” Exakt de orden fick jag en gång höra under min gymnasietid när det vankades muntlig framställning, när jag under ett tidigare informellt möte med läraren hade uttryckt min ångest och oro inför det hela. Orden ekar fortfarande i mitt huvud när jag ska prata inför folk, om än allt mindre med tiden och med allt mer övning. Men att inverkan har varit så pass stor och att dessa orden till viss del har definierat mig som person har för mig gjort området intressant att undersöka utifrån olika perspektiv.
Att vara retoriskt skicklig ger varje individ ett försprång i vardagen och karriären, och därmed anser många, som sig bör, kunskaperna vara något eftersträvansvärt att besitta. Med
kunskaper i retorik blir man bland annat bättre på att skapa tillit, få ens publik att lyssna och överväga, samtidigt som man blir bättre på att övertyga åhörarna (Hellspong 2011, s. 42-44).
Ett sätt att definiera själva kapaciteten att kunna göra sin röst hörd är att dra paralleller mellan detta och både demokrati och makt. Om man inte har möjligheten att kunna yttra sin mening har man ett fundamentalt problem på många nivåer, ett problem som inkluderar allt från mänskliga rättigheter till en välfungerande vardag (Axelsson 2011, s. 25).
Det finns följaktligen problemrelaterade faktorer hos många individer som antingen försvårar eller omöjliggör ett utförande av muntliga framställningar, och därmed påverkas även de retoriska tillvägagångssätten som man använder för att nå allt det som man i regel eftersträvar som en fungerande individ i det moderna samhället. Bland annat finns det något som heter talängslan. Detta är ett vanligt problem som inte sällan både yttrar sig i fysiska och mentala symptom för den som ska tala (Axelsson 2011, s. 16).
I och med att problemet är allmänt utvidgat runt om i världen, för såväl vuxna som barn och ungdomar, är det ett högst relevant ämne att undersöka. Knobloch (2008 refererad i Jensen 2012, s. 44) påvisar att osäkerhet är något som inte sällan uppstår hos oss människor när vi utsätts för nya situationer och bekantskaper. Fenomenet går därmed med fördel även att applicera på muntliga framställningar om man inte har vanan att stå inför en sådan situation, i och med att osäkerhet tillsammans med nervositet är grunden till talängslan (Axelsson 2011, s. 13).
I Skolverkets centrala innehåll gällande kursen Svenska 3 står det att följande aspekter ska behandlas inom genren muntliga framställningar: ”Muntlig framställning med fördjupad tillämpning av den retoriska arbetsprocessen som stöd i planering och utförande samt som
2 redskap för analys. Användning av såväl digitala som andra presentationstekniska hjälpmedel för att stödja och förbättra muntliga framställningar” (Skolverket, 2011). Den förstnämnda meningen ger en relativt klar bild över att just den muntliga delens innehåll, på den här nivån, ska ge eleverna en bred och mångbottnad repertoar som de i förlängningen ska vara kapabla att använda vid adekvata sammanhang.
I kursen Svenska 3 ska innehållet, som tidigare nämnt, bestå av fördjupade kunskaper inom muntliga framställningar (Skolverket, 2011), och således bör ett praktiserande av detta utgöra en del av undervisningen. Med detta som utgångspunkt är en naturlig hypotes att både
talängslan, självskattningen och attityderna till fenomenet i fråga i regel förbättras under kursens gång. Just det här ämnar studien undersöka, nämligen hur progressionen hos elever som läser Svenska 3 ser ut vad gäller deras talängslan, självskattning och attityd till muntliga framställningar. Vad har alltså kursen för inverkan på eleverna, män och kvinnor, under ett läsår? Och för att få ett både bredare perspektiv på frågeställningen (och resultatet) är även en komparativ aspekt inkluderad i studien. Den har som syfte att undersöka hur och om
utvecklingskurvan skiljer sig hos dessa elever med de elever som läser kursen Retorik eller inte. Den andra studien, som mäter retorikelevernas utveckling inom muntlig framställning, har en studiekamrat gjort parallellt med den här studien, alltså under samma tidsperiod. Den stora anledningen till att den här jämförelsen förefaller intressant är för att funderingar vid bland annat min verksamhetsförlagda utbildning har uppstått kring retorikkursens relevans och inverkan på eleverna, och om den gör mer nytta än kursen Svenska 3 vad gäller elevernas utveckling inom muntlig framställning, och om den rent av kan betraktas som överflödig.
1.1 Syfte
Syftet med undersökningen är att, med hjälp av enkäter, undersöka i vilken grad kursen Svenska 3 påverkar elevers talängslan, självskattning och attityder till muntliga
framställningar, och att få fram potentiella utvecklingsområden inom undervisningen utifrån elevernas svar angående deras självskattning, talängslan och attityd till muntliga
framträdanden i inledningen och i slutskedet av kursen i fråga. Även genusbetingade skillnader mellan elevernas självskattning, attityd och talängslan gällande muntliga
framställningar ämnas skönjas. Sedan ämnas också kursen Svenska 3 att jämföras med kursen Retorik vad gäller elevernas utvecklingskurvor inom muntliga framställningar.
3
1.2 Frågeställningar
På vilka nivåer ligger elevernas attityder, talängslan och självskattning gällande egna muntliga framställningar i början och i slutet av kursen Svenska 3?
Hur ser den eventuella genusrelaterade differentieringen ut hos eleverna vad gäller aspekterna självskattning, attityder och talängslan gällande muntliga framställningar i början och i slutet av kursen Svenska 3?
Hur ser utvecklingskurvorna ut hos eleverna som har läst Svenska 3 i förhållande till elevernas utvecklingskurvor som under samma period har läst kursen Retorik inom självskattning, attityder och talängslan gällande muntliga framställningar?
4
2. Bakgrund och tidigare forskning
I den här delen beskrivs diverse bakgrund och tidigare forskning kring muntliga framställningar utifrån olika perspektiv. Allt från styrdokument och Svenska 3:s och
Retorikens läroplaner till den retoriska arbetsprocessen och talets relevans behandlas. Även självskattning, attityder och talängslan förklaras utifrån såväl definitioner kring dess innebörd som deras relevans i det här sammanhanget. Avslutningsvis presenteras även genusrelaterad forskning utifrån muntliga framställningar i skolkontext.
2.1 Styrdokument och Läroplanen i Svenska 3 och Retorik
Den läroplan som i dagsläget utgör grunden för ämnet svenska på gymnasienivå består av tre ordinarie kurser. Dessa kurser går under namnen Svenska 1, 2 och 3. Kurserna innehåller framförallt de bärande inslagen litteratur och kommunikation, såväl skriftlig som muntlig sådan. Utöver dessa tre kurser finns det även möjlighet att fördjupa sina kunskaper inom litteraturen och kommunikationen. Om önskan finns att fördjupa sig i något av dessa teman kan man, beroende på skolans utbud, studera kurserna Retorik, Litteratur och Skrivande.
Dessa tre valbara kurserna, i likhet med de tre reguljära kurserna för svenskämnet på gymnasienivå, motsvarar 100 poäng och är därmed så kallade helläsårskurser (Skolverket, 2011).
I och med att självskattningen och attityden till muntliga framställningar samt talängslan hos eleverna är det relevanta i den här studien begränsas undersökningen till de två kurser som främst ämnar utveckla den kommunikativa förmågan hos eleverna. Dessa kurser är Svenska 3 och Retorik.
Vad gäller just den muntliga aspekten står det i det centrala innehållet i läroplanen för Svenska 3 att eleverna ska få en fördjupad kunskap kring tillämpningen av den retoriska arbetsprocessen (se avsnitt 2.5) som ett stöd i deras planering och utförande av muntliga framställningar. Dessutom ska digitala hjälpmedel vara en del av deras framföranden, både för att stödja och förbättra dem. Att progressionen inom Svenska 3, vad gäller de muntliga framställningarna, inom situationella kontexter, bör infinna sig på ett mer påtagligt sätt i förhållande till de två föregående kurserna (Svenska 1 och Svenska 2) bör vara given med tanke på formuleringarna i det centrala innehållet för respektive kurs. I Svenska 1 står det i kortfattade termer att eleverna ska lära sig att fokusera på mottagaranpassningen och att de ska lära sig att lyssna och ge respons samtidigt som man ska kunna hantera digitala verktyg i samband med framställningen. Och i den andra kursen står det endast att man ska kunna
5 hantera och genomföra muntliga framställningar av både det argumenterande och utredande slaget, detta med hjälp av digitala verktyg. I fördjupningskursens (Retorikens) centrala innehåll inom det kommunikativa temat finns det, föga förvånande, både vidare, djupare och mer metaspråkliga riktlinjer kring kunskaperna som eleverna ska ha lärt sig innan läsåret är slut. Detta resulterar således i att Retoriken som ämne behandlar fler av de aspekter som den här studien är inriktad mot. Några exempel på bärande inslag i kursen är monologiska och dialogiska framställningar, diskussions- och debattinlägg i olika typer av arenor, aktivt
lyssnande, konstruktiv respons, analyser av muntlig framställning i olika medier, den retoriska arbetsprocessen samt att eleverna ska lära sig om yttrandefriheten i relation till etik,
upphovsrätt och censur (Skolverket, 2011).
En fråga som Olsson Jers (2012, s. 67) ställer sig är dock om inte retorikkursen kan kategoriseras som en aning överflödig med tanke på att de grundläggande svenskkurserna innehåller stora inslag av det som retorikkursen också har. Hon tillägger dock i sin analys att kursen Retorik eventuellt kan ha en tendens att få eleverna att bli mer analyserande och reflekterande kring sina egna och andras muntliga framställningar då den i lite större
utsträckning fokuserar på de funktionella inslagen i samband med muntliga framställningar, inte minst rent tidsmässigt.
2.2 Muntlig framställning
Att ge uttryck för saker är röstens, språkets och kommunikationens primära uppgift - att verbalisera själsliga och mentala innehåll som vi bär på. Man kan också se språkets uppgift som ett medel för meddelanden sinsemellan olika individer, både skriftligt, muntligt och kroppsligt (Palmér 2010, s. 10).
Ju mer vårt samhälle, och individerna i det, utvecklas, desto större behov av både ett mer utökat och differentierat språk uppstår. Även om Platon var noga med att påpeka språkets brister vad gäller förmedlandet av tankar, känslor och företeelser är det trots allt otvivelaktigt att språket utvecklas för varje dag och blir mer och mer specialiserat och nischat inom olika genrer, sammanhang och professioner (Hellspong 2011, s. 65-66). Exempel som påvisar detta är Nyordslistan som utökas årligen med cirkus 30 ord (ISOF, 2019). Utöver detta hör man även dagligen ord som man själv aldrig har brukat eller ens förstår till fullo, inte sällan sker detta fenomen mellan olika generationer. Ständiga reflektioner kring språket i sin helhet är med tanke på detta fullt förståeliga och naturliga, och de leder i många fall till just en utveckling av språket, och därmed även av kommunikationen (Hellspong 2011, s. 65).
6 Fast trots detta är de muntliga framställningarna inom svenskämnet det området som tenderar att bli en aning negligerat och förbisett i förhållande till exempelvis läs- och skrivdelarna inom ämnet (Palmér 2008, s. 9-10). Att inte prioritera den muntliga kommunikationen och de muntliga framställningarna ger inte sällan upphov till ett sämre resultat inom de andra delarna inom svenskämnet. Inte minst eftersom de delarna utvecklas med talet som grund (Palmér 2010, s. 10). Det finns andra skäl som också legitimerar ett främjande av just den muntliga kommunikationen. Palmér (2010, s. 10 - 11) nämner bland annat, utöver språkutvecklingen, att ett fundamentalt incitament av muntlig karaktär i klassrummet även är bra för elevernas utveckling vad gäller kunskapsutveckling i stort för att den förenklar processer som
exempelvis innefattar granskning, bearbetning och informationsperception. Sedan är det också viktigt för att demokratin ska främjas. Framförallt förhåller det sig såhär eftersom den verbala kommunikationen ofta är nyckeln till att få göra sin röst hörd inom olika forum.
Resonemanget går även i linje med Skollagens (SFS 2010:800) riktlinjer där det står att alla ska ha chansen och möjligheten att utrycka sina åsikter. Ej att förglömma är även att ett praktiserande av den muntliga förmågan hos eleverna möjliggör en bättre kontakt mellan läraren och dem (Palmér 2010, s. 11). En så kallad social penetrering blir mer lättåtkomlig med hjälp av ett fungerande språkbruk parterna sinsemellan, på en verbal nivå, och i längden blir även detaljerna och ämnesområdena fler, vilket också kan ge upphov till bättre förståelse och motivation hos eleverna (Littlejohn & Foss 2008, refererad i Jensen 2012, s. 55 - 56).
2.3 Monologer
Den muntliga framställningen i klassrummet som eleverna ska utföra under Svenska 3, och även i andra kurser, kan gestaltas på olika sätt. Det förmodligen vanligaste viset är genom förberedda tal och/eller redovisningar, alltså på ett monologiskt vis (Palmér 2010, s. 80).
Denna kommunikationsform kan vid vissa tillfällen vara en aning improviserade, men på det stora hela är det ofta långa tankeprocesser och struktureringar som lägger grunden till den här formen av kommunikation (Palmér 2010, s. 26). Området är relativt outforskat i relation till andra kommunikationsformer. Det här kan bero på olika orsaker, men en teori är att det inte prioriteras för att det ses som en del av det lärarledda helklassamtalet (Palmér 2008, s. 25).
Själva framträdandet vid muntliga presentationer förutsätter väldigt ofta såväl en verbal som en kroppslig framställning i kombination med det planerade innehållet. Inte sällan inkluderar man också ett komplement som innefattar ett digitalt verktyg som allt oftare utgör en del av de muntliga framställningarna i dagens multimediala samhälle (Olsson Jers 2012, s. 54-55).
Den här formen av kommunikation klassificeras ofta som en fri, men ändå till viss del styrd,
7 monolog där rollen som eleven blir har är av solitär karaktär där endast eleven i fråga har rätt att prata medan resterande deltagare i klassrummet har en passiv roll (Anward 1985, s. 85-86).
2.4 Dialoger
Den andra typen av muntliga framställningar som har selekterats fram i studien är en samling av olika kommunikationsformer som har som gemensam nämnare att fler än en person utgör deltagarantalet. Det här innefattar allt ifrån par-konversationer till flergruppskonversationer.
Dessa olika kollektiva samtalsformer som utgör en stor del av frågorna i enkäterna är samtal, diskussioner och debatter i grupper. I ett klassrum där ett dialogiskt förhållningssätt brukas förs någon form av kommunikation där eleverna, samt läraren, turas om att tala och att ta ordet. Ett annat kännetecken för ett klassrum som anses vara dialogiskt i sin helhet präglas av att många olika röster hörs inom ett relativt kort tidsspann. Det språkliga samspelet mellan både elever och lärare, och mellan eleverna i sig, är alltså vad man försöker uppnå (Palmér 2010, s. 31).
Ett samtal eller dialog, i kontrast till en monolog, inom en skolkontext, är inte sällan friare i sin natur. Dialoger rent generellt, framförallt informella sådana, är en kommunikationsform som präglas av en frihet av att få tala och uttrycka sina känslor och åsikter så fort man har tagit sig ordet eller fått det tillgivet till sig (Anward 1985, s. 40). Precis den här synen gör sig gällande i den generella kunskapssynen kring olika typer av klassrum. Det dialogiska
klassrummet förefaller vara mer konstruktivistiskt än det monologiska som är mer av det objektivistiska slaget. Med det här menas att det dialogiska klassrummet, med det sociala samspelet som sitt mest eftersträvansvärda inslag, mest försöker nå en vidare och djupare förståelse för omvärlden medan det monologiska klassrummet, på ett mer klassiskt vis, snarare handlar om förmedling av faktakunskaper (Palmér 2010, s. 31-32).
Bland annat språkforskaren Olga Dysthe (1995, s. 46-49) förespråkar det konstruktivistiska alternativet av dessa två. Hon menar framförallt att den här synen, och applicerandet av den i klassrummet, ger upphov till en påtagligare utveckling hos eleverna, både vad gäller deras förmåga att reflektera, analysera och förmedla deras kunskaper. Med andra ord gynnar det här förhållningssättet elevernas interaktiva förmågor, vilket motsvarar en del av kunskapskravet för A-nivån för kursen Svenska 3 (Skolverket, 2011). Här står det nämligen explicit att eleverna ska vara kapabla att, på ett nyanserat sätt, förmedla sina egna tankar och åsikter på ett muntligt vis inför en grupp och inte bara återge information, vilket den objektivistiska kunskapssynen, med monologiska aktiviteter, alltså ofta bidrar till (Palmér 2010, s. 31-32).
8
2.5 Den retoriska arbetsprocessen
I det centrala innehållet för kursen Svenska 3 nämns det att den s.k. retoriska
arbetsprocessen, och dess innebörd, ska fördjupas och tillämpas i elevernas planeringar och utföranden kring de olika typerna av muntliga framställningar (Skolverket, 2011).
Det muntliga framförandet i olika kontexter blir, som tidigare presenterat, ett allt större inslag i dagens moderna människas vardag, men vilka är de fundamentala inslagen som individen bör ha goda kunskaper i för att kunna fungera i den här typen av kontext på ett acceptabelt sätt? Den retoriska arbetsprocessen (och retoriken i sig) är inte bara ett hjälpmedel för att kunna fungera funktionellt i dessa situationer utan den betraktas med fördel som en helhet som man kan bryta ner i olika delar för att i förlängningen kunna skapa en fungerande helhet där samspelet mellan de olika delarna befinner sig i harmoni. Synsättet påminner mycket om det holistiska synsättet som, i grova drag, representerar en världsbild där helheten är det absolut mest elementära för betraktaren och utövaren (Hellspong 2011, s. 57-58). För att vi ska fungera på ett bra vis i muntliga kontexter behövs alltså en helhet hos talaren som är gynnsam för ändamålet i fråga. Men om man, trots det eftersträvansvärda holistiska
perspektivet, på ett pedagogiskt vis, bryter ner helheten i fem (ibland sex) fundamentala delar brukar de gestaltas på följande vis: intellectio, inventio, dispositio, elocutio, memoria och actio (Hellspong 2011, s. 73-172).
I korthet beskrivs de olika inslagen av Olsson Jers (2012, s. 29-30), utifrån ett pedagogiskt perspektiv, som en process som eleverna ska tillskansa sig och få en djupare förståelse för innan de muntliga framställningarna realiseras i klassrummet. Ordningen klassificeras inte sällan som inbördes, men ju mer kännedom och tillit till sig själv talaren får ju mindre viktig tenderar ordningen att bli. En kort genomgång av de sex inkluderade elementen i den retoriska arbetsprocessen kan se ut såhär, där de två förstnämnda begreppen omfattar den mer
övergripande nivån medan de tre sistnämnda omfattar mer konkreta fenomen:
• Intellectio – att ha en förståelse för situationen.
• Inventio – att samla ihop det material som krävs för situationen ifråga.
• Dispositio – att kunna disponera materialet; att organisera materialet på ett passande sätt.
• Elocutio – att finna rätt språk och stil.
• Memoria – att memorera och kreativt planera.
• Actio – att genomföra själva framställningen.
9
2.6 Självskattning
Det första av de tre begreppen som är inkluderade i den här studien och som ämnas
undersökas utifrån ämnet muntliga framställningar är elevernas självskattning. Att göra en självskattning handlar, som namnet antyder, om att evaluera sina egna kunskaper och färdigheter i förhållande till en viss situation inom ett visst forum (Psykologiguiden). Ett annat begrepp, som Bandura skriver om i sitt verk Self-Efficacy in chaning societies (1995), som nästintill är synonymt med ordet självskattning, är självförmåga, som är mer känt inom den engelska terminologin som self-efficacy.
Enligt Zimmerman (1995, s. 202) är skolkontexten en av de absolut mest krävande vad gäller barn och ungdomars övervinnande av oro, självförtroende och motivation. Det är det forum som utgör den största delen av barnens och ungdomarnas liv, från spädbarnsåren fram tills vuxenlivet börjar, och forumet är dessutom oerhört viktigt för resterande liv hos de allra flesta individer. Den här tiden utövas i en publik, kompetetiv och självdefinierande miljö som, enligt Zimmermans forskning, hanteras allra bäst med hjälp av just en växande självförmåga och en känsla av ett tydligt syfte samt motivation. En kombination av detta ger ofta upphov till akademisk framgång. Mer konkret innebär det ofta att eleven, som anser sin självförmåga vara hög, läser mer, jobbar hårdare och tvivlar mindre på sin förmåga när svårigheter uppstår (Zimmermans. 1995, s. 204).
Vad gäller olika undersökningar kring självskattning, såväl muntliga som skriftliga, är det, enligt Persson (2016, s. 56) av stor vikt att man dels uttrycker sig väldigt tydligt för att respondenterna inte ska missuppfatta frågan eller den konkreta situation som man försöker måla upp för de som ska svara på frågorna. Ytterligare aspekter att ha i åtanke, som nämns, är att man ska försöka undvika ett missförstånd som ofta syftar till att respondenterna tolkar frågan som vad de tror att de klarar av snarare än vad de faktiskt kan klara av i dagsläget.
Därför är det extra viktigt att man hänvisar till dåtida konkreta situationer, som respondenterna har erfarit, vid sina frågeställningar och försöka framkalla deras
självskattningstankar utifrån dessa och inte utifrån framtida hypotetiska situationer där tron utgör grunden för svaren (Bandura 1995, s. 2).
2.7 Attityd
Det andra fundamentala begreppet för den är studiens undersökningsområde är begreppet attityd. Definitionen av begreppet är, enligt Nationalencyklopedin, en term som man vanligen använder för att beskriva en inställning som består under en längre tid. Antingen är man för eller emot objektet eller företeelsen i fråga. Man kan ha attityder till såväl abstrakta som
10 specifika saker, och man har i regel någon form av attityd till de flesta objekt i samhället (Nationalencyklopedin). Många ser attityder som ett hjälpmedel för att förenkla en redan komplicerad värld (Einarsson 2009, s. 218).
Länge har attitydsfenomenet varit ett intressant forskningsområde, främst med tanke på dess komplexitet och ständiga närvaro i vardagen. Det finns således också olika syn och
betraktelser kring detta mångbottnade fenomen (Nationalencyklopedin). Det finns dock ett specifikt forskningsperspektiv som används oftare än annan forskning kring fenomenet i fråga. Det här synsättet utgörs av tre komponenter som tillsammans konstituerar en viss attityd. Den första av dessa tre komponenter kategoriseras som en kognitiv sådan. Det innebär vilken typ av kunskap individen besitter kring ämnet i fråga. Kunskapen eller föreställningen kan både vara vetenskaplig och stereotyp, och allt däremellan. Den andra, och mest centrala, komponenten är av det evaluativa slaget. Detta innebär att efter att man har fått till sig kunskapen låter attitydsobjektet bedömas och därefter tilldelas det ett individuellt värde, som antingen kan grunda sig i tidigare erfarenheter och/eller i individens nuvarande eller tidigare socialisation. Den sista komponenten kallas för den konativa. Den ger sig i utryck som den handlingsberedskap som de två föregående komponenterna ger upphov till (Einarsson 2009, s.
219-221).
Att mäta attityder hos individer med exempelvis enkäter eller intervjuer som hjälpmedel är en aning komplext med tanke på alla komponenter som begreppet innefattar menar Statistiska Centralbyrån (Persson 2016, s. 364). En relevant fråga kan exempelvis vara om det verkligen är en faktisk attityd man mäter med en viss typ av fråga eller ej. Många förväxlar bland annat inställningar, åsikter och ageranden med en attityd. Det är också viktigt att skilja på allmänna och specifika attityder samtidigt som man skiljer på abstrakt och konkret nivå för att få fram ett resultat som speglar individens verkliga attityder gentemot något eller någon (Persson 2016, s. 366-368). Med andra ord är det viktigt att inkludera det situationella och kontextuella i sin undersökning för att den ska bli någorlunda tillförlitlig.
Vetskapen och forskningen angående elevers attityder till muntliga framställningar är begränsad, men Olsson Jers (2012, s. 58-59) lyfter fram meningsfullheten som den absolut viktigaste faktorn för att en god attityd ska infinna sig. Resultatet från Olsson Jers studie (2012, s. 33) har bland annat visat prov på att en stor andel av eleverna förbereder sina muntliga framställningar relativt tätt inpå framförandena, vilket ofta leder till osäkerhet, och därmed förknippas situationerna med negativa tankar. Olsson Jers (2012, s. 100-101) menar
11 alltså att just kontinuerlig träning och tid, som sedermera resulterar i erfarenhet, och att
eleverna känner meningsfullhet är de två viktigaste faktorerna för att deras attityder, rent generellt, ska bli mer positiva gentemot dessa situationer.
2.8 Talängslan
Att känna ängslan inför en muntlig framställning inför ett antal personer är inget samtida fenomen hos människan utan det har funnits i urminnes tider och är en given del av det sympatiska nervsystemet. Det här systemet har som huvudfunktion att slå på
varningssystemen i kroppen som signalerar att en fara är på ingång. Dessa system består rent konkret i att adrenalinet börjar flöda, hjärtat börjar pumpa med högre frekvens och blodet förs således snabbare ut till de stora musklerna som brukar resultera i okontrollerade rörelser som skakningar med mera (Axelsson 2011, s. 13). Den här ängslan blir oftast större ju fler
personer den åhörande skaran består av (Jensen 2012, s. 121). I och med att vi människor dessutom har förmågan att tänka bakåt och framåt räcker det ofta med den blotta tanken på en kommande ”hotfull” situation för att dessa fysiska reaktioner ska uppstå. Med andra ord kan man enkelt konstatera att evolutionen inte hänger med i det moderna samhället eftersom en muntlig framställning inte går att jämföra med en livsfara, men ändå utlöses samma fysiska och mentala funktioner (Ernholdt 2019, s. 34 – 35).
Definitionen av talängslan i olika situationer kan alltså förklaras som ett tillstånd som tidigt eller tätt inpå den muntliga framställningen präglas av att en nervositet infinner sig som är övermäktig (Axelsson 2011, s. 14). Den brukar, beroende på individen, kunna yttra sig på olika fysiska och mentala sätt. De fysiska reaktionerna brukar kunna yttra sig i rodnad, skakningar, darrig röst, stakningar, hjärtklappning, svettningar, andnöd, medan de mentala kan yttra sig genom rädsla, rastlöshet, retlighet och svårt att koppla av (Axelsson 2011, s. 16).
Det finns även forskning och indikationer på att social fobi har en stor korrelation med just talängslan vid olika muntliga framträdanden. Hela 16,1% av studenterna i västvärlden har enligt Tillfors (2010 refererad i Axelsson 2011, s. 22) någon form av social fobi. Det är framförallt negativiteten hos dessa individer som är den gemensamma nämnaren. Den är för dessa individer ofta när förknippad med situationer som har någon form av sociala inslag.
Negativiteten grundar sig inte sällan i orealistiska och/eller perfektionistiska krav på sig själv som i realiteten nästintill är omöjliga att nå upp till för någon människa (Axelsson 2011, s.
22). Även Jensen (2012, s. 106) belyser problemet med statistiska fakta. Hela 70% har någon gång upplevt ängslan för att prata i klassrummet, 20% upplever det konstant och 9% anser det
12 vara ett gravt problem vid varje tillfälle som någon form av muntlig framställning ska
genomföras.
2.9 Genusrelaterad differentiering inom muntlig framställning
Angående skillnader som går att skönja mellan pojkar och flickor i skolan finns det enligt Einarsson och Hultman (1984, s. 205-206) olika grundläggande skillnader som i många sekler har varit påtagliga, även om skillnaderna i takt med samhällets utveckling sakta blir mindre genomgående i praktiken. Ett hårdraget resonemang om skillnader som de lyfter är att pojkar, mer än flickor, känner sig säkra i det offentliga rummet då pojkar tenderar att vara mer framträdande och självsäkra i sin natur och därmed mer vana vid att vara den som syns och hörs. Deras forskning, från 1984, visade även just att pojkar såg fram emot de muntliga framställningarna mer än flickorna, framförallt framme vid ”talarstolen”.
Senare resultatsammanställning (Skolverket 1999:63 refererat i Palmér 2008, s. 27) visar dock, trots pojkarnas jämförelsevis påtagliga säkerhet vid podiet, att flickor i stor utsträckning hade, och allt jämt har, högre betyg i muntlig framställning vid de nationella proven än pojkar i samma ålder. En teori som nämns av Skolverkets rapportskrivare kring detta resultat är att flickor presterar bättre i dessa provsituationer eftersom de inte riskerar att bli avbrutna på samma vis som vid en ordinarie muntlig framställning. Svenkerud, Dalland och Klette (2013, s. 730) menar att dessa tendenser, enligt deras studie, beror på att flickor i större utsträckning förbereder sina presentationer än pojkar samt att de gör mer genomarbetade manus och framställningsgenomgångar än pojkar, som tenderar att improvisera mycket mer. Studien visar avslutningsvis också att flickor på ett tydligt vis hellre pratar på ett mer personligt vis, i form av ordval och ämne, än pojkar. Flickor tenderar även att vara duktigare på att tolka och reflektera än pojkar, men mer faktabaserade ämnen är de mer lika i rent kvalitetsmässigt.
13
3. Material och metod
Syftet med undersökningen är som bekant att undersöka tre olika aspekter gällande muntliga framställningar hos några specifika elever och klasser som läser Svenska 3. Metoden är av kvantitativ karaktär och består således av enkäter som ämnar undersöka elevernas
självskattning, attityder och talängslan utifrån både ett statiskt och processuellt perspektiv.
Med tanke på att en utvecklingskurva ska skönjas får eleverna svara på två nästintill identiska enkäter. En vid kursens start (i september) och en i mitten av vårterminen (i april). Även mäns och kvinnors utvecklingskurvor ska jämföras. Insamlingen är, med tanke på undersökningens syfte, så kallad standardiserad. Med detta menas att frågorna ej är varierade och därmed likadana för alla respondenter, vilket är att föredra när generella svar och resultat eftersträvas (Trost & Hultåker 2016, s. 57).
Utöver ovanstående del av metoden finns även ett komparativt bidrag i studien. Det framkomna resultatet i studien jämförs även med en parallell studie, som är skriven av en annan student. Den parallella studien har som huvudsyfte att undersöka samma aspekter som den här, dock undersöks i den studien elever som läser kursen Retorik. Jämförelsen studierna sinsemellan eftersträvar intressanta distinktioner eller likheter som sedermera kommer kunna ge upphov till konklusioner, slutsatser och diskussioner som kompletterar den interna
progressionsaspekten som utgör huvuddelen av studien.
3.1 Enkäterna
”Som man frågar får man svar”. Den statistiska centralbyrån (Persson 2016, s. 1) utrycker hanterandet av enkäter på det här simpla viset. Naturligtvis har även det här varit
utgångspunkten för konstruktionen av enkäterna som utgör grunden för den här studien.
Enkäten i sig består av två identiska delar som delas ut vid två olika tillfällen. Den första enkäten fick eleverna ta del av i september, alltså i det initiala skedet av kursen Svenska 3, medan den andra enkäten besvarades i april under samma läsår. Att delge sina respondenter två identiska enkäter under ett visst tidsspann är adekvat för att kunna skönja komparativa inslag, framförallt vad gäller attityder gentemot olika fenomen i samhället (Bylund 1991, s.
11). Båda enkäterna är utformade i programmet Survey and Report på Karlstads Universitets hemsida och har varit väldigt lättdistribuerade. Jag har helt enkelt tilldelat fem olika
gymnasielärare enkäterna som i sin tur har tilldelat sina Svenska 3-elever enkäterna. Det har varit samma klasser som har svarat på enkäterna vid båda tillfällena.
14 Det finns tre aspekter som är inkluderade i enkäten, och dessa är, som även tidigare nämnt i bakgrunden, självskattning, attityder och talängslan kring muntliga framställningar. De tre olika aspekterna mäts på liknande sätt. Först och främst är det viktigt att eleverna får konkreta och autentiska exempel på situationer relaterade till muntliga framställningar att ta ställning till utifrån de tre olika perspektiven som den här studien har som intention att undersöka.
Sedan är det också viktigt att merparten av frågorna är relativt slutna, alltså att svarsalternativ utgör den absolut största delen av resultatet (Lagerholm 2010, s. 40-42).
Den statistiska centralbyrån (SCB) har utformat riktlinjer i Frågor och svar: om
frågekonstruktion i enkät- och intervjuundersökning som man med fördel bör följa vid sitt konstruerande av enkäter. Persson (2016, s. 56 & 366-368) är noga med att påpeka att det är viktigt att frågor som rör både självskattning och attityder ska vara tydliga och kontextuella.
Med andra ord ska missuppfattningar kring vilka situationer det är som de ska bedömas av respondenterna inte kunna misstolkas. Med detta i åtanke har tydligheten angående
situationerna präglat frågekonstruktionen.
Den tredje aspekten, förutom självskattning och attityd, som finns med i undersökningen handlar om talängslan. Den här aspekten mäts på ett lite annorlunda vis, och den utgår dessutom från en annan metod som har visat sig vara tillförlitlig. Metoden kallas för The GAD-7 och har som ursprunglig uppgift att mäta generella ångestrelaterade syndrom, vilket också namnet vittnar om; Generalized anxiety disorder. Metoden går ut på att man frågar respondenterna om hur de upplever vissa specifika situationer, alltså vilka fysiska och mentala symptom som de förknippar med dessa situationer (Spitzer & Kroenke 2016, s. 3), vilket är precis det som den här studien också gör. De får en sjugradig skala att förhålla sig till utifrån ett ”frågepåstående”. Exempel på detta kan vara att man frågar respondenten följande:
”Samma dag som du ska hålla ett tal eller redovisning, har du då känt dig nervös, orolig eller spänd?”. Sedan har de sju svarsalternativ, precis som i originalmentoden. Dessa
svarsalternativ är följande sju: ”aldrig”, ”väldigt sällan”, ”sällan”, ”ibland”, ”ofta”, ”väldigt ofta” och ”alltid”.
Den parallella studien, som är skriven av en studiekamrat, mäter retorikelevernas utveckling inom självskattning, attityder och talängslan, och den sker precis samtidigt som den här studien och undersöker alltså elever som läser kursen Retorik istället för kursen Svenska 3.
Enkäterna som används i den studien är identiska med de som används i den här studien.
Även uträkningssättet är identiskt med den här studiens. Eleverna som undersöks i den
15 studien går första året på gymnasiet, i motsats till Svenska 3-eleverna som går det tredje året.
Den andra studien är dock inte publicerad än och den kommer inte att bli det förens i augusti eller september 2020. Därmed är ingen korrekt referering möjlig att genomföra i nuläget.
Däremot kan studiekamratens namn och studiens rubrik nämnas för att möjliggöra att man kan hitta den om några månader. Namnet på studiens författare är Viktor Carlsson och rubriken på studien är ”Hej, jag ska tala om…” med underrubriken ”En kvantitativ studie om elevers förhållande till muntlig framställning i kursen Retorik”.
Resultatet redovisas genom olika diagram som visar hur elevernas utvecklingskurvor inom muntlig framställning ser ut från september till april. Antalet respondenter på varje
svarsalternativ utgör grunden för uträkningen, och på självskattningsdelen, där det finns sju olika svarsalternativ, multipliceras antalet respondentsvar med siffrorna ett till sju. I fallet självskattning motsvarar det sämsta svarsalternativet (katastrofal) 1 och det bästa
svarsalternativet (fenomenal) motsvarar siffran 7. När antalet respondentsvar på varje
svarsalternativ är multiplicerat med en av siffrorna ett till sju adderas alla dessa sju nya siffror med varandra, och sedan divideras det framkomna resultatet med antalet respondenter på den specifika frågan. Då framkommer ett totalsnittresultat som hamnar någonstans mellan just siffrorna ett till sju. Det här resultatet ger en inblick i vilken nivå som eleverna, totalt sett, ligger på inom en specifik fråga gällande självskattning gentemot olika muntliga
framställningar. Om elevernas totalsnittresultat i september 2019 exempelvis hamnar någonstans mellan 3,0 och 3,99 inom en specifik fråga hamnar de på nivån som motsvarar siffran tre, som inom självskattningen står för dålig.
Samma resonemang och uträkningssätt går att applicera på attityderna och talängslan.
Skillnaderna är dock att attitydskalan ser annorlunda ut eftersom den endast består av fem svarsalternativ istället för sju, och därmed kommer totalsnittresultatet maximalt kunna hamna på siffran fem. Talängslanskalan ser också lite annorlunda ut gentemot självskattningsskalan.
Här utgörs skillnaden av att den högsta siffran (sju) är den sämsta, i och med att det svarsalternativet indikerar att man alltid känner talängslan inför eller under muntliga framställningar. Därmed är siffran ett det bästa alternativet gällande de talängslanrelaterade frågorna eftersom det innebär att man aldrig känner någon talängslan.
I resultatdelen ämnas alltså Svenska 3-elevernas utvecklingskurvor från september 2019 till april 2020 inom självskattning, attityder och talängslan att skönjas med hjälp av detta uträkningssätt, men även skillnader mellan män och kvinnor undersöks såhär. Slutligen
16 undersöks även processuella skillnader mellan Svenska 3-eleverna och retorikeleverna (från den parallella studien) inom samma kategorier.
3.2 Urval
Urvalet som har gjorts är ett icke-slumpmässigt sådant, i och med att enkäterna är medvetet riktade till en specifik del av befolkningen (Trost & Hultåker 2016, s. 29). Kravet för att kunna ställa upp som respondent i studien är alltså att man under läsåret 2019 - 2020 läser kursen Svenska 3 och att man naturligtvis har intentionen att svara på den andra enkäten i april; att man har som mål att genomföra kursen fram till dess att den avslutas.
Det specifika urvalet som har valts att användas i den här undersökningen kallas för ett
kvoturval, vilket är just en typ av ett icke-slumpmässigt urval. Den här typen av urval används i många fall för att man ska kunna få fram ett representativt urval på en del av den svenska (eller globala) populationen ur olika avseenden (Trost & Hultåker 2016, s. 29). I detta avseende där det slutgiltiga målet är att mäta progression inom ett visst ämne och
komparation mellan två olika ämnen där en representativitet inom ämnena eftersträvas är det här urvalet det mest adekvata.
Fem specifika klasser som läser kursen Svenska 3 har fått svara på enkäten. Vid det första svarade fem och vid det andra fyra. Samtliga elever går det tredje året på gymnasiet och är därmed mellan åldrarna 17 och 19. Vid det första tillfället (i september) svarade 72 stycken elever på enkäten. Vid det andra tillfället svarade endast 43 stycken. Anledningarna till bortfallet är många och inte okomplicerade, men resonemanget fördjupas i nästa del.
Eleverna som har undersökts i den här studien är utspridda på fem olika skolor runt om i södra Sverige. Ålder och kurs som eleverna läser är alltså inte slumpmässigt utvalda, däremot är de specifika skolorna och klasserna av slumpmässig karaktär. Förfrågan om ett deltagande i studien skickades via mejl ut till ett tjugotal lärare som undervisar i Svenska 3 i augusti 2019, och bland dessa svarade fem lärare som undervisade en Svenska 3-klass var. I den här studien föll det sig att könsfördelningen blev perfekt. 36 män och 36 kvinnor svarade vid det första tillfället, och 22 män och 21 kvinnor vid det andra. I studien ”Hej, jag ska tala om…” fanns möjligheten att dela ut enkäterna till elever som studerar kursen Retorik på en och samma skola. Fler elever blev undersökta i den studien, tack vare lättillgängligheten. Hela 97 stycken svarade vid det första tillfället i september och 65 stycken i april. Antalet män och kvinnor är däremot inte lika jämnt fördelat i den studien. Olyckligtvis föll det sig så att 58 kvinnor och
17 39 män svarade vid det första tillfället i september och 43 kvinnor och 22 män vid det andra tillfället i april.
3.3 Bortfall
Bortfallen i den här studien är inte många vad gäller olika inkluderade aspekter i studien, däremot sjönk antalet respondenter mellan den första och den andra enkäten av en anledning som inte gick att förutspå. Det kvantitativa bortfallet vad gäller respondenter präglas till allra största del av det, i nuläget, pågående Covid-19-viruset. Den 17:e mars 2020 gick regeringen ut med rekommendationen att alla universitet och gymnasieskolor, som har möjligheten att bedriva distansutbildning, tillsvidare ska bedriva just detta (SVT, 2020).
Fyra av de fem lärarna i Svenska 3 som i augusti 2019 gav klartecken för att deras elever kunde svara på enkäterna svarade i april och delade ut enkäterna till deras elever ytterligare en gång. Förutom att en hel klass blev direkt exkluderad sjönk naturligtvis även svarsfrekvensen en aning vid det andra tillfället då lärarna den här gången skickade ut enkäten på deras
respektive klassplattformar istället för att kunna be eleverna genomföra enkäterna i det fysiska klassrummet. Antalet blev vid det andra tillfället 43 svar, vilket är minskning med 29 svar från det första tillfället. Antalet respondenter sjönk även i den parallella studien, från 97 till 65.
Även från enkäten exkluderades vissa aspekter av olika anledningar. Åldern exkluderades på grund av att det var överflödig information eftersom alla Svenska 3-eleverna går det tredje året på gymnasiet medan alla eleverna som läser kursen Retorik, i det här fallet, går första året på gymnasiet. Även två skrivfrågor ansågs överflödiga vid resultaträkningen. De två frågorna var initialt ämnade till att få svar på vad eleverna tyckte var jobbigast med att hålla ett tal eller en redovisning samt vad de tyckte var det jobbigaste med att delta i en diskussion. Svaren blev både långa, svåranalyserade samt att de inte gick att applicera på frågeställningarna på ett naturligt sätt. Även frågan om vilken del kring den retoriska arbetsprocessen som eleverna upplever som jobbigast förbisågs eftersom ingen naturlig plats fanns för vare sig frågan eller svaren i förhållande till frågeställningarna och övriga frågor som mer hade en numerisk progressionsutgångspunkt, vilken den här frågan inte hade på samma sätt. Sedan fick två (av sju) situationer gällande den mentala talängslan exkluderas från uträkningen. Detta berodde endast på att enkäten blev felkonstruerad vid det andra tillfället, och dessa två situationer missades. På grund av detta var dessa två frågor tvungna att ignoreras från den första enkäten också, eftersom en jämförelse mellan elevernas svar i september 2019 och april 2020 därmed
18 var omöjlig att genomföra. Dessa två frågorna hade med elevernas ängslan och
adrenalinpåslag att göra. Den totala mentala talängslan bestod därmed endast av fem konkreta situationer som eleverna fick förhålla sig till istället för sju som den fysiska talängslan hade.
Slutligen exkluderades även den generella frågan angående både elevernas självskattning och attityder till muntliga framställningar eftersom de efterkommande frågorna om deras
självskattning och attityder gentemot tal, redovisningar, debatter och diskussioner tillsammans mätte samma sak som den generella frågan. De sammanslagna svaren gav dessutom nästintill exakt samma resultat som den generella frågans svar gjorde.
3.4 Reliabilitet och validitet
Reliabiliteten och validiteten ska helst vara så hög som möjligt när man utför en undersökning inom ett visst område. De två begreppen, och dess innebörd, ska ständigt vara närvarande i det processuella arbetet. Anledningarna till detta är framförallt för att studien ska anses gedigen, tillförlitlig och de slumpmässiga faktorerna ska elimineras i så stor utsträckning som möjligt.
Reliabiliteten i det här fallet är baserad på Trosts och Hultåkers (2016, s. 61-63) riktlinjer och definitioner angående begreppet i fråga. Vad som anses vara av största vikt hos dem är att undersökningen är tillförlitligt, det vill säga att enkätens frågor och formuleringar inte är krångliga, att de inte går att missuppfatta och även att de inte består av negationer, vilket har varit relevant under konstruerandet av enkäterna. Andra tunga inslag i skapandet av enkäten, som också utgör en fundamental del av reliabiliteten, är att orden som man brukar inte är tungt informationsbärande, att svarsalternativen inte är allt för långa, att konstruktionen inte är alltför komplex, att man inte använder ord som befinner sig allt för långt ifrån det reguljära vokabuläret och slutligen är det också oerhört viktigt att frågorna inte är ledande (Belson 1986, s. 13 - 16). Utöver att de teoretiska riktlinjerna har varit närvarande under hela konstruktionen har även en kontrollgrupp av gymnasieelever fått möjligheten att bedöma enkätens utformning utifrån framförallt formuleringar, meningsuppbyggnader och dess generella lingvistiska anpassning till det tilltänkta klientelet – som alltså är i samma
åldersgrupp som kontrollgruppen. Slutligen gällande reliabiliteten är det också viktigt att yttre faktorer ej ska påverka elevernas svar (Trost & Hultåker 2016, s. 61-63). Med detta menas att bland annat prat, oljud och andra visuellt- eller auditivt störande moment som kan påverka respondenternas svar ska försökas undvikas i så hög utsträckning som möjligt. Vid det första tillfället, i september, befann sig samtliga respondenter i klassrumsmiljö vid besvarandet av enkäten, vilket är bra, medan de vid det andra tillfället kan ha befunnit sig var som helst på
19 grund av Covid-19-viruset. Med andra ord sjönk reliabiliteten förmodligen en aning vid det andra tillfället (i april). Bortfallet av en hel klass vid det andra tillfället påverkade även
generaliseringsmöjligheterna i negativ riktning, samtidigt som det är omöjligt att veta vad just den klassen bidrog med vid den första uträkningen och vad den potentiellt sett skulle kunna ha bidragit med vid den andra uträkningen.
När det handlar om validiteten i en studie är alltid en central fråga hur god och hög den är.
Validitetens nivå är nämligen avgörande för hela uppsatsens trovärdighet och därmed, utifrån ett mer krasst perspektiv, helt avgörande för studiens värde i en vetenskaplig och seriös kontext (Trost & Hultåker 2016, s. 63).
I många fall när man ägnar sig åt att skriva akademiska arbeten är det en god idé att förhålla sig till tidigare studier som betraktas som tunga rent vetenskapligt och trovärdighetsmässigt.
Med det menas studier som exempelvis kan ha varit påkostade, studier som många har valt att använda sig av tidigare eller studier som man stöter på många gånger inom liknande
ämnesområden och som dessutom har analyserats av experter. I det här fallet är det
sistnämnda det som har gjort att den så kallade The GAD-7 har fått utgöra grunden för den här studien. The GAD-7 är, som tidigare nämnt, en skala som man i grunden använder sig av för att mäta generella ångestbetingade företeelser och tillstånd hos olika individer. I och med att metoden förankras i det här sammanhanget där framförallt talängslan är det mest närliggande området ter sig metoden vara adekvat. Även självskattningen och attityden till muntliga framställningar utgår ifrån samma princip, där den gemensamma nämnaren framförallt är att ett ojämnt antal svarsalternativ finns att välja på, att respondenterna får värdera sig själva och att specifika situationer utgör exemplifierandet av fenomen som respondenterna ska förhålla sig till vid besvarandet av enkäterna (Person 2016, s. 56). En artikel som har värderat talängslanmetodens validitet och reliabilitet är ”A Brief Measure for Assessing Generalized Anxiety Disorder The GAD-7” (Spitzer & Kroenke 2006). De trycker framförallt på
aspekterna att metoden i sin helhet just är trovärdig och att den mäter det som den är ämnad för att göra. Framförallt har de framkomna resultaten utifrån metoden jämförts med andra typer av studier, gjorda av professionella individer inom mental hälsa, som har haft som mål att mäta samma sak, och resultaten har visat sig vara snarlika. Sedan, som framgår i avsnittet där enkäten i sig behandlas (3.1 Enkäten), har SCB:s Frågor och svar: om frågekonstruktion i enkät och intervjuundersökning fått konstituera många fundamentala tankar i
konstruktionsprocessen av enkäterna.
20 Ett potentiellt problem gällande både reliabiliteten och validiteten i samband med den här studien är att den parallella studien, ”Hej, jag ska tala om…”, inte är publicerad än. Studien har med tanke på detta inte heller blivit analyserad och granskad i samma utsträckning som den här. Däremot är de fundamentala delarna i den studien baserade på samma delar som den här. Bland annat har både The GAD-7 och SCB:s riktlinjer legat till grund för
enkätkonstruktionen, och enkäterna och resultatuträkningarna är dessutom identiskt genomförda.
3.5 Etiska tillämpningar
I det så kallade GDPR (Den europeiska dataskyddsförordningen) finns det olika förordningar som man strikt behöver följa när man behandlar personuppgifter hos andra människor
(Karlstads universitet, 2020). Hänsynen till dessa lagar är naturligtvis påtaglig genom hela processen av den här undersökningen. I och med att respondenternas (elevernas) svar av enkäterna utgör hela resultatdelen av den här undersökningen är de fundamentala för att arbetet överhuvudtaget har kunnat bli av. Bland annat med tanke på hur viktiga de är för studien är det av högsta prioritet att de ska kunna känna sig säkra på att varken deras identitet eller geografiska tillhörighet ska vara hotad av publicering eller någon form av allmän
spridning. Nedan följer en kortfattad genomgång angående hur de uppsatta lagarna som utgör GDPR har efterlevts i arbetet i stort.
Den första av de nio punkterna som finns i förordningarna handlar om att man bör göra en avvägning om vilka personuppgifter som är nödvändiga att behandla för arbetet i fråga. I det här fallet är just behandlingen av personuppgifter väldigt begränsad i och med att väldigt få uppgifter som kan klassas som just personuppgifter efterfrågas. Uppgifterna kan ha olika karaktär och karaktäriseras som mer eller mindre utpekande, men i det här arbetet är de två enda identitetsbetingade frågorna som finns med vilken ålder och vilket kön som
respondenterna har och/eller identifierar sig som. Utöver dessa två frågorna har även författaren en vetskap om vilka skolor som eleverna i fråga går på. Så är det eftersom ett deltagande hos olika skolor efterfrågades i arbetes initiala skede där fem olika lärare, verksamma på olika skolor, runt om i landet gav ett klartecken som indikerade att just deras elever som läser Svenska 3 kunde ta sig tid till att svara på två nästintill identiska enkäter vid två olika tillfällen under läsåret 2019/2020. Den här knappa informationen som, till en väldigt liten del, kan klassas som identitetsröjande är fördelad på 72 (första tillfället) respektive 43 (andra tillfället) individer.
21 Punkt nummer två och tre som utgör en del GDPR:s förordningar följs också. Punkterna handlar i sin korthet om att syftet initialt ska definiera behandlingen av de, i det här fallet, få personuppgifterna som behandlas och insamlas. Syftet presenteras för eleverna och
anledningen till att uppgifterna konstituerar en del av arbetet är klargjorda för både
respondenterna och författaren. Anonymiteten är även tydligt säkerhetsställd för eleverna vid initierandet av enkäterna.
I de två nästkommande punkterna står det att man ska klargöra hur informationen ska insamlas och bevaras samt att man ska bestämma vilka delar som ska raderas respektive bevaras. Det korta och konkreta svaret är att enkäten vid uppsatsens slut kommer att raderas och de enda personrelaterade uppgifterna som kommer att bevaras i uppsatsen är ålders- och könstillhörigheten på eleverna då de som nämnt kommer att utgöra en variabel i resultatdelen.
Den sjätte punkten trycker på att det är en nödvändighet att man har med en
samtyckesblankett när man utför en undersökning. I det här fallet finns det med en sådan i enkäten som eleverna ska ta del av och även godkänna villkoren som finns presenterade.
Villkoren innefattar följande: att personuppgifter behandlas med respondenternas samtycke, att anonymiteten är säkerhetsställd och även att respondenterna både kan neka till deltagande och att de även kan återkalla sitt samtycke i efterhand.
De tre sista punkterna understryker vikten av att fylla i formuläret av
personuppgiftsbehandlande inför uppsatsen, att varje enskild individ ska fylla i sitt samtycke för deltagandet i studien och att personuppgifterna ska raderas eller arkiveras vid uppsatsens avslut. Allt detta efterföljs och respekteras utifrån de ovan presenterade förordningarna.
3.6 Metodkritik
Kritiken som har kunnat skönjas i samband med den valda metoden, och utförandet av den samma, i den här studien är inte definierande för huruvida tillvägagångssättet kan betraktas som misslyckat eller ej, men likväl finns vissa bestående inslag som inte ska negligeras och som får trots allt får medges vara av negativ karaktär.
För det första pratar Bjurwill (2001, s. 75) om att man vid enkätutskick helst ska nå upp till en siffra som motsvarar minst 100 respondenter för att en generalisering kring resultatet ska kunna legitimeras utifrån ett adekvat vetenskapligt synsätt. Varken vid det första eller det andra utskicket av de nästintill identiska enkäterna har den här siffran uppnåtts. Vid det första tillfället i september uppnåddes resultatet till 72 stycken medan endast 43 enkäter besvarades
22 vid det andra tillfället i april. Till stor del berodde, som nämnt, det minskade antalet mycket på Covid-19-viruset. Däremot finns endast en ”subgrupp” att tala om i studien, vilket gör att gruppen inte blir allt för liten vid resultaträkningen. Den s.k. subgruppen består endast av genustillhörighet. Inga andra personkategoriseringar finns att tillhandahålla eller analysera.
Ytterligare en aspekt som vissa enkät- och intervjuforskare varnar för är att man som
enkätinnehavare ska förlita sig på är minnesrelaterade frågor. Sådana här retrospektiva frågor som har som syfte att respondenterna ska svara på frågor som är relaterade till deras minnen angående deras potentiella, alternativt hypotetiska, reaktioner vid situationsbetingade upplevelser är inte de bästa att använda sig av. Det kan nämligen vara svårt att framkalla minnen på beställning hos en individ (Belson 1986, s. 13-16). Däremot behandlar framförallt den andra enkäten frågor som har att göra med närliggande minnen rent tidsmässigt, vilket eventuellt kan vara en förmildrande faktor i sammanhanget.
Slutligen är det också av värde att nämna att Trost & Hultåker (2016, s.70) nämner att de två bästa sätten att ta reda på sina respondenters attityder gentemot alla typer av fenomen är genom att antingen låta dem ta ställning till olika typer av påståenden och att svara på dem med hjälp av olika typer av instämmandealternativ, eller genom att helt enkelt ställa frågor till dem där svarsalternativen antingen är jakande eller nekande. I den här studien får
respondenterna dock en situationsrelaterad fråga som de ska ta ställning till genom att självskatta sig själva och längre fram redogöra för hur deras attityd förhåller sig till de olika muntliga aktiviteterna.
23
4. Resultat
I resultatdelen presenteras allt resultat från Svenska 3-eleverna gällande självskattning, attityder och talängslan till muntliga framställningar med hjälp av diagram. Ovanför alla diagrammen finns specifika förklaringar till vad exakt det är som presenteras samt hur resultaten är disponerade. Det är av stor vikt att läsa förklaringarna noga för att undvika misstolkningar och för att förstå logiken för var och ett av diagrammen i och med att resultatet är framräknade med hjälp av olika svarsalternativ samt med hjälp av olika mängd
svarsalternativ.
Först presenteras Svenska 3-elevernas självskattning, på generell- och genusnivå, från september 2019 och april 2020. Sedan presenteras deras attityder, också på en generell- och genusnivå, under samma tidsperiod. Efter det presenteras elevernas talängslan, och även här inkluderas genusfördelningen, i både september och april. Allt det nämnda presenteras med hjälp av diagram med förklaringar kring betydelsen för vart och ett av dem. Efterkommande del presenterar de mest fundamentala skillnaderna och likheterna mellan Svenska 3-eleverna och retorikeleverna, som har undersökts i en parallell och samtida studie. I den här delen presenteras skillnaderna ej med diagram, utan med fritext. Däremot finns diagram som behandlar dessa likheter och skillnader som bilaga (Bilaga 3). Slutligen i detta kapitel presenteras en sammanfattning av allt resultat.
4.1 Självskattning
Det första diagrammet i studien mäter hur Svenska 3-eleverna har svarat på frågor angående sin självskattning, alltså hur bra de anser sig vara på att genomföra de olika typerna av framställningar och scenarion som presenteras i Diagram 1. Den sjugradiga skalan
representerar svarsalternativen i enkäten, där 1 står för katastrofal, 2 för mycket dålig, 3 för dålig, 4 för varken bra eller dålig, 5 för bra, 6 för mycket bra och 7 för fenomenal.
En viss utveckling har skett hos eleverna, där deras självskattning vid situationerna som innefattar tal, redovisningar och debatter i klassrummet har en snittökning med 0,37 enheter från september till april. Fast trots ökningen anser sig genomsnittseleven vara varken bra eller dålig inom alla dessa tre genrer vid båda tillfällena. Att diskutera med en kompis anser sig eleverna vara bra på vid både tillfällena, utan någon större utveckling från september till april.
Den totala snittutvecklingen inom självskattningen ligger på 0,28 enheter.
24 Diagram 1. Alla elevers självskattning vad gäller ovanstående situationer, och deras utveckling från september till april. Siffrorna representerar en värderingsskala, där 1 är det lägsta och 7 det högsta.
4.1.1 Självskattning, genus
I Diagram 2 visas samma siffror som i det första diagrammet (Diagram 1) fördelade mellan männen och kvinnorna som har svarat på frågorna kring deras självskattning i olika muntliga situationer.
I inledningen av kursen Svenska 3, i september 2019, har männen totalt sett en högre självskattning än vad kvinnorna har, med en totalsnittsiffra på 4,69 och kvinnorna på 4,43.
Männen anser sig vara varken bra eller dåliga på tal, redovisningar och debatter i
klassrummet vid det här tillfället och bra (nästan mycket bra) på att diskutera med en kompis.
Utvecklingen under kursen gällande självskattningen hos männen, från september till april, är inte särskilt hög. Männen har en totalsnittutveckling på 0,12 och befinner sig på samma nivå i april som i september på den sjugradiga skalan inom alla fyra kategorier.
Inom kategorierna tal, redovisningar och debatter i klassrummet befinner sig kvinnorna inledningsvis, i september 2019, antingen på eller väldigt nära nivån som indikerar att de anser sig vara dåliga på att genomföra dessa moment. Vad gäller diskussioner med en kompis ligger kvinnorna på en stabil bra nivå, både inledningsvis och i kursens slutskede, utan någon större utveckling. Inom de tre andra kategorierna (tal, redovisningar och debatter i
klassrummet) förbättras dock kvinnorna i större utsträckning än männen. De lämnar under kursens gång närheten till nivån med beteckningen dålig och hamnar i april stabilt på nivån som signalerar att de anser sig vara varken bra eller dåliga inom dessa tre områden.
Totalsnittutvecklingen inom dessa tre områden hamnar för kvinnorna på 0,44. I april är männens och kvinnornas självskattningsvärde betydligt jämnare än i början, vilket enligt
25 Diagram 2 kan förklaras med att kvinnornas utvecklingskurvor är högre än männens som är mer statiska. Totaltsnittsiffran för april är 4,81 för männen och 4,79 för kvinnorna, vilket betyder att båda grupperna anser sig vara varken bra eller dåliga i kursens slutskede.
Diagram 2. Alla elevernas självskattning i ovanstående situationer i september och april, fördelat utifrån genus.
1 representerar det lägsta alternativet och 7 det högsta.
4.2 Attityder
Den andra aspekten som har undersökts är elevernas attityder. I Diagram 3 presenteras Svenska 3-elevernas attityder till tre olika muntliga situationer i skolan, i både september 2019 och i april 2020. Svarsalternativen som fanns att välja på för att besvara frågorna var följande: väldigt lite, lite, varken mycket eller lite, mycket och väldigt mycket. Väldigt lite representerar alltså siffran 1 medan alternativet väldigt mycket representerar siffran 5.
Frågorna till föregående svarsalternativ var ”Hur mycket ser du fram emot…?”.
Gällande att hålla tal förbättras elevernas attityder med 0,47 enheter, från väldigt lite till lite.
Angående deras attityder till redovisningar förbättras de med 0,33, men de ligger kvar på alternativet lite. Gällande diskussioner i klassrummet har de förbättrats med 0,38 enheter, och de har dessutom ändrat sina attityder från att se fram emot det lite till att se fram emot de varken mycket eller lite. Utifrån ett totalsnittvärde har eleverna utvecklats med 0,39 enheter, men i två av de tre kategorierna har de utvecklats från en nivå till en annan.
