Av: Sophie Bäärnhielm Pousette
Handledare: Ulrika Björk
Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande Kandidatuppsats 15 hp
Filosofi | vårterminen 2018
Young Girl och Strange Girl i den pharmacopornografiska eran
Om techno-flickan hos Tiqqun och Boyd
Abstract
In this paper I undertake an investigation of the meaning of sexual difference for Tiqqun’s theory of the Young Girl, which describes a commodified subjectivity in the neoliberal age. Tiqqun’s claim, that Young Girl is not to be understood as a gendered concept but rather as a détournement of the capitalist girl archetype, is put in relation to Jennifer Boyds development of their theory. According to Boyd’s interpretation of Young Girl as an embodied, gendered subjectivity, she can resist the control of the Empire by transforming from non-agency to pure agency, the latter being the state Boyd coins Strange Girl. In order to understand the radical notions that seem to follow from interpreting Young Girl in terms of gendered subjectivity, I apply Paul B. Preciado’s theory of techno-gender in the
pharmacopornographic era to Tiqqun and Boyd respectively. Preciado’s theory offers a way of addressing Young Girl as a specific embodied subject and holder of a potentia gaudendi, an orgasmic potential that is either exploiting or being exploited depending on the bearers techno-gender. To conclude, this essay offers up a re-reading of Young Girl as being the exploited techno femininity that transform, via molecular gender and sex-hacking, into Strange Girl and orgasmic agency. Thereby she performs an actual, and not symbolical, resistance against the biopower performed by the Empire.
Innehållsförteckning
Abstract ... 2
1. Inledning ... 4
1.1 Tiqqun ... 4
1.2 Young Girl och Bloom ... 6
1.3 Responsen på Young Girl ... 8
1.4 Jennifer Boyds Strange Girl ... 10
1.5 Syfte och frågeställningar ... 10
2. Young Girl ... 11
2.1 the Girl – eller flickan som filosofiskt begrepp ... 14
3. Technogender – eller betydelsen av kön i den pharmacopornografiska eran ... 17
3.1 Uppkomsten av genus ... 19
3.2 ”The triumph of Young Girl originates in the failure of feminism” ... 20
3.3 Från Focault till potentia gaudendi ... 21
3.4 Techno-‐gender i det sexuella Imperiet ... 25
3.5 Preciado, Tiqqun, flickan och Kvinnan ... 27
4. Strange Girl som gender and sex-‐hacker ... 30
5. Slutord ... 36
Litteraturlista ... 37
1. Inledning
År 1999 publicerar det anonyma författarkollektivet Tiqqun första numret av en tidskrift med samma namn, innehållandes flera texter skrivna utifrån en tradition som Anje Müller Gjesdal benämner som postsituationistisk.1 Texterna, varav flera senare omarbetas till bokform, kretsar kring politisk filosofi och subjektet i den moderna kapitalismen, och influenserna utgörs av bl.a. situationisten Guy Debord och hans idé om skådespelssamhället, Michel Foucaults koncept biomakt och Giorgio Agambens filosofi i kölvattnet av denna, samt en rad mer eller mindre modernistiska författare vars verk får exemplifiera den moderna människans predikament.2 Denna uppsats kommer att avhandla en av de texter som förekommer för första gången i Tiqqun 1, och som senare publiceras i bokform under namnet Preliminary Material for a Theory of the Young Girl(Premiers matériaux pour une théorie de la Jeune-Fille, 2006), hädanefter förkortad till Theory of the Young Girl. Som namnet antyder utgör materialet en beskrivning av den ”karaktär” som Tiqqun benämner Young Girl, vars innebörd inte låter sig förstås utan en redogörelse för den tradition som Tiqqun verkar inom. Då Tiqqun inte kan sägas utgöra kanoniskt allmängods följer här en sammanfattning av den filosofiska kontext som Tiqqun är situerad i, vilken, som kommer bli uppenbart, är nödvändig att känna till för att förstå den frågeställning som uppsatsen tar som sin utgångspunkt.
1. 1 Tiqqun
Den viktigaste av de influenser som ligger till grund för Tiqquns teoretiska ramverk är kanske sannolikt Debord och teorin om Skådespelet, presenterad för första gången i hans
Skådespelssamhället (La société du spectacle, 1973). Skådespelet, som beskrivs som det samhälle präglat av masskonsumtion och varufetischism i vilken den moderna människan socialiseras i ett maktspel av symboliker, och där subjektet passivt spelar med i ett slags iscensättning av meningsbefriade ritualer för att maskera sin alienering, utgör en otvivelaktig fond för Tiqquns Young Girl. Detsamma gäller Debords användning av begreppet
deturnering, från Letteristernas détournement, vilket beskriver en metod för att göra uppror mot Skådespelet som innebär att man använder sig av Skådespelets symboler men förskjuter och omförhandlar deras mening, på ett sätt snarlik metoden av appropriation som växer fram under åttiotalet, och som enligt Sven-Olov Wallenstein står i uppenbar skuld till
1 Mülle Gjesdal, Anje. ”Fra Tiqqun til Tarnac Fransk radikalisme på 2000-‐tallet” ur Arr-‐idéhistorisk tidsskrift 2012 (3-‐4), s. 39.
2 Mülle Gjesdal, Anje. ”Fra Tiqqun til Tarnac Fransk radikalisme på 2000-‐tallet” s. 44.
situationisternas deturnering.3 Den beskrivning av deturnering som återfinnes i Debords Skådespelssamhället4 är också snarlik det raster som Jen Kennedy använder sig av för att dechiffrera Tiqqun, och deras teori om Young Girl.
A willingnes to abandon the authority of interpretation is key to reading this deliberately schizophrenic text, so too is mindfulness of the fact that the theory espoused in it is an attempt that does not aim to be anything more than an assemblage of simultaneously interconnecting and contradicting parts. The reader is not being asked to reconcile these parts into a greater whole or even to resolve them with existing frameworks for theoretical or academic interpretation.5
Detta skriver Kennedy i sin ”The Young Girl in Theory”, en text i vilken hon avhandlar Tiqquns Young Girl. Citatet sätter fingret på svårigheten i att författa en akademisk text om Young Girl, som kommer till oss genom sentenser som ”How to be sexy whitout coming across as a bitch.”6 På baksidan av den lilla rosa pocket som utgör förlaget Semiotexts publicerad version av Arianna Reines engelska översättning av Tiqquns manifest från 2012 görs det klart att Young Girl varken nödvändigtvis är ung eller en flicka. ”She is but the figure of total integration into a disintegrating social whole.”7 För Tiqqun är Theory of a Young Girl en vision machine, genom beskrivning av Young Girl görs det politiska slagfältet manifest.8 Men vad är det politiska slagfältet enligt Tiqqun?
Liksom sina föregångare bland Situationisterna företräder Tiqqun en radikal vänsterpolitik, men Debords idé om Skådespelet och deturnering som strategi för att bryta Skådespelets makt kombineras bl.a. med italiensk radikal teori i form av operaismo, eller workerism, företrädd av bl.a. Antonio Negri, vars formulering av begreppet Imperiet(Empire) tillsammans med Michael Hardt kombineras med Debords Skådespel för att beskriva samhällets politiska och sociala verklighet. Slavoj Zizek sammanfattar idén om Imperiet som det historiska skede i
3 Wallenstein, Sven-‐Olov ” Text av Sven-‐Olov Wallenstein” från Moderna Museets hemsida.
4 ”Detournement är anti-‐ideologins flytande språk. Den uppstår i den kommunikation som vet att den inte kan utge sig för att i sig själv hysa någon garanti. I sitt högsta stadium är det ett språk som ingen tidigare och superkritisk referens kan bekräfta. Det utgör tvärtom sitt eget sammanhang, i sig själv och med de möjliga handlingar som kan bekräfta den gamla kärna av sanning som det återställer. Detournement bygger inte sin sak på någonting utanför sin egen sanning som föreliggande kritik.” ur Skådespelssamhället av Debord, Guy. (1967). Övers. Bengt Ericson. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB, 2002, s. 145.
5 Kennedy, Jen (2015) ”The Young-‐Girl in Theory” ur Women & Performance: a journal of feminist theory.
25:2, s. 1 (pdf).
6 Tiqqun. Preliminary Materials For a Theory of the Young Girl. (1999). Translated by Ariana Reines. Los Angeles: Semiotext(e), 2012. s. 74.
7 Tiqqun. Preliminary Materials For a Theory of the Young Girl, baksidestext.
8Tiqqun. Preliminary Materials For a Theory of the Young Girl. s, 14
vilket den globala kapitalismen resulterat i en deterritorialisering av makt, där de institutioner som tidigare utgjort stommen i makthierarkier, såsom kyrka, nationalstat eller patriarkat ersatts av en mer dynamisk och allomfattande kontroll över subjekt och sociala gemenskaper.9 En följd av denna utveckling är att fienden, vilken motsvarar Imperiet, eller det mer
marxistiskt klingande Kapitalet, inte längre är lika lätt att lokalisera. Emellertid har denna kapitalistiska utveckling också gjort det lättare att bedriva motstånd än tidigare, vilket sker genom bildandet av globala och lokala revolutionära koalitioner.10
Enligt Müller Gjesdal öppnar Tiqquns närmande till workerismen upp för en potentiellt sett våldsammare politisk praktik än vad som varit aktuell för tidigare situationistiska grupper.11 Det är också frågan om metodval för motståndshandlingar som senare resulterar i gruppens splittring, som är ett faktum efter det att de publicerat ett andra nummer av sin tidskrift i kölvattnet av terrordådet på World Trade Center den 11 september 2001. Delar av gruppen tar sin tillflykt till ett kollektiv på den franska landsbygden, och anses på många håll ligga bakom den omtalade Det stundande upproret (L’Insurrection qui vient), publicerad 2007, som utgör en omfattande kritik av fransk politik såväl som en praktisk manual för motståndspraktiker och bl.a. förespråkar sabotage av infrastruktur. Året efter dess utgivning arresteras flera medlemmar ur kollektivet, misstänkta för planerat terrordåd. En av medlemmarna, Julien Coupat utpekas som huvudsaklig organisatör, och hans påstådda, om än av honom själv förnekade, författarskap av Det stundande upproret utgör ett av de huvudsakliga
bevismaterialen.12
1.2 Young Girl och Bloom
I de texter som föregår den mer praktiskt orienterade Det stundande upproret och schismen mellan Tiqquns olika fraktioner, formulerar Tiqqun två exempel på subjektet i den
kapitalistiska moderniteten, Bloom och the Young Girl, i texter som senare publiceras i varsin bokform, Teorin om Bloom(Théorie du Bloom, 2004) och nämnda Preliminary Materials for the Theory of the Young Girl. Den Bloomska karaktären, som tros ha fått sitt namn efter huvudpersonen i Joyces Ulysses manifesterar den alltigenom biopolitiska realisationen av en nyliberal agenda, subjektet som utgör ett intet snarare än en subjektivitet, ett slags anti-
9 Zizek, Slavoj. ”Have Michael Hardt and Antonio Negri Rewritten the Communist manifesto for the Twenty-‐First Century?” ur Rethinking Marxism No. 3/4, 2001.
10 Zizek, Slavoj. ”Have Michael Hardt and Antonio Negri Rewritten the Communist manifesto for the Twenty-‐First Century?”
11 Mülle Gjesdal, Anje. ”Fra Tiqqun til Tarnac Fransk radikalisme på 2000-‐tallet” s. 41.
12 Mülle Gjesdal, Anje. ”Fra Tiqqun til Tarnac Fransk radikalisme på 2000-‐tallet” s. 37.
subjekt. I skenet av Joyces Bloom som i Anders Olssons tolkning, liksom hos de flesta andra litteraturkännare, representerar en modern Odysseus, utkastade i exil, kan Bloom tolkas som den förfrämligade medborgaren, inbegripen i ritualer vars innebörd han inte kan legitimera.
Möjligen kan det också tyda på att Tiqqun inte avlägsnat sig så mycket från Debords och de tidiga Situationisternas nostalgi för det autentiska som Jen Kennedy vill göra gällande i sin analys av deras användning av den unga flickans begrepp,13 i den mening som allusionen på en exilens Bloom talar för en viss närvaro av tanken på en återkomst till ett förlorat. Olsson påtalar dock att exilen för Joyce själv snarast representerade ett sätt att uppnå konstnärlig frihet, vilket han också menar avspeglas i Ulysseus Bloom.14 Och till skillnad från Odyssesus, måste Tiqquns Bloom inte invänta gudarnas, eller Imperiets, välvilja för att befria sig från Skådespelets bojor. För trots att han approprierat Skådespelets symboler utgör han i egen mening också frånvaron av mening, varför där uppstår en möjlighet till negerandet av Skådespelssamhället. Han beskrivs som varande den fulländade nihilisten, och samtidigt Agambens homo sacer, som beskriver det subjekt som behärskas av ”det nakna livet”, livet som icke-människa, rättslös, statslös, som kan anamma sin status som Bloom, ”… utgå från det, göra bruk av det, som ren förmåga till subjektivering och desubjektivering, som en fallenhet för experimenterande.”15 i syfte att deturnera Imperiet. Exilen in i Bloom blir i den meningen, liksom för Joyce och hans karaktärer enligt Olssons tolkning ”… slutgiltig, produktiv och befriande”.16 Detsamma gäller inte för Young Girl som, i Tiqquns ord, utgör
”… the ideal collaberator”.17 Anje Mülle Gjesdal beskriver relationen och skillnaden dem sinsemellan på följande sätt;
Mens «Bloom» altså bærer i seg et potensial for overskridelse, er «Ungpiken» et rent negativt begrep.
«Ungpiken» er «høydepunktet av kapitalens antropomorfose», kapitalismen i menneskeham, subjektet som fullstendig har integrert varesamfunnets krav til konsum og selvregulering på alle livets områder.
«Ungpiken» fremstilles som en metafor for den narsissistiske subjektiviteten som produseres av skuespillog varesamfunnet…18
13 Kennedy, Jen ”The Young-‐Girl in Theory” s. 4 (pdf).
14 Olsson, Anders. Ordens asyl – en inledning till den moderna exillitteraturen. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 2011, s. 75.
15 Tiqqun.(2004). Teorin om Bloom. Övers. och förord Kollektivkritik. Göteborg: Korpen Kollektivförlag, 2013. s. 144.
16 Olsson, Anders. Ordens asyl – en inledning till den moderna exillitteraturen. s. 75.
17 Tiqqun. Preliminary Materials For a Theory of the Young Girl. s, 100.
18 Mülle Gjesdal, Anje. ”Fra Tiqqun til Tarnac Fransk radikalisme på 2000-‐tallet” s. 41.
1.3 Responsen på Young Girl
Kapitalismen i människohamn, metafor för den narcissistiska subjektivitet som producerats av Skådespelets varusamhälle, ett rent negativt begrepp. Som citatet av Mülle Gjesdal i
föregående avsnitt lyfter fram är sätten på vilka Young Girl kan beskrivas otaliga, liksom de korta sentenser som formar manifestet om henne.
Det är i egenskap av vision machine, d.v.s. formulering av Imperiet som Skådespel och biomakt som teorin om Young Girl erhåller en betydelse, något som verkar förutsätta att läsaren såväl som de skribenter som utgör Tiqqun, för vilken teorin om Young Girl
demaskerar verkligheten, inte själva är Young Girls utan snarast Blooms, i den mening som endast Blooms är förmögna att iscensätta den deturnering av Skådespelets symboler som utgör grunden för en revolution. Vem är Young Girl och varför kan hon inte liksom Bloom genomföra en deturnering av Imperiets skådespel? Och varför har kritiken av Theory of the Young Girl främst kommit att handla om dess eventuella misogynitet när Tiqqun redan inledningsvis konstaterar att Young Girl varken nödvändigtvis är ung eller en flicka? Är det möjligt att göra anspråk på en symbol med subjektskorrelat utan att samtidigt och indirekt uttala sig om detta subjekt? Vad för slags materialitet avser Young Girl, och hur förhåller sig Tiqqun till frågan om förkroppsligad könsskillnad? Eftersom dessa frågor inte i egentlig mening problematiseras i Theory of the Young Girl, har jag valt att vända mig till Teorin om Bloom och den skildring av kön som presenteras där, och som här får gälla som Tiqquns allmänna hållning i frågan. De skriver;
Vare sig det gäller en kvinnokropp eller en manskropp, eller en kroppsform som inte går att bestämma, så förblir Blooms kropp fånge i den icke-sensuella könsuppdelningen som skär genom den. Men denna allestädes närvarande könsuppdelning som aldrig upplevs är blott källan till ett dövt och ihärdigt lidande, likt känslan hos den amputerade som plågas av en icke-existerande kroppsdel. Därav den spöklika karaktären, den dystra auran hos den samtida masspornografin: den är aldrig mer än närvaron av en frånvaro. I Blooms fullständigt teckenförmedlade värld är en fallos och en vagina endast tecken som hänvisar till något annat, referenser som inte längre existerar i en verklighet som ständigt glider ur våra fingrar. Blooms kropp är bedrövlig och utan mysterier.19
Könsskillnaden blir här bara en av de kroppsliga dimensioner som förlorat sin innebörd annat än som simulacrum, varför de av Skådespelets ritualer och symboler som bekräftar och upprätthåller idén om könade kroppar inte har en faktisk mening för Bloom. Han är ett i
19 Tiqqun, Teorin om Bloom, s. 21.
grunden icke-könsdifferentierat subjekt, som emellertid fortsätter att spela med i de könens konventioner som historien producerat.20 Vad citatet belyser är den inställning till
förkroppsligande, eller kanske snarare icke-förkroppsligande, som präglar Tiqquns teorier, där symboler existerar utan referenser, och de somatiska dimensioner som präglar subjektet- kroppen således bara verkar existerar i rent symbolisk mening. I det förord till den italienska utgåvan av Teorin om Bloom som finns med i slutet av den svenska översättningen återfinns ett citat ur Introduction à la guerre civil(ur Tiqqun 2), där konsekvensen av och syftet med denna hållning blir tydlig. ”Vi säger: ’Människans elementära beståndsdel är inte kroppen, individen, utan livs-formen”.21 Subjektet är i första hand inte en individuell kropp, utan inkarnationen av en livsstil, en ”stimmung”22, varför det politiska spelet handlar om att förhålla sig till och omförhandla den mångfald av livsstilar som utgör och behärskar massan.
Utifrån denna ansats blir det uppenbart hur Tiqqun kan hävda att teorin om den unga flickan inte är utläggningen om en subjekts-kropp, utan ett subjekt behärskad av en viss livsstil, den unga flickans livsstil. Frågan är: hur går denna hållning ihop med den centrala roll som Foucaults begrepp biomakt har för deras teoretiska bygge? Vad är deras definition av biomakt? På sida 26 i Teorin om Bloom kan vi läsa:
Det maktsystem under vilket vi lever har inga likheter med det som var gångbart under de administrativa monarkierna. Emellertid har monarkiernas föråldrade maktbegrepp fram tills nyligen varit den enda fiende som revolutionära rörelser erkänner – till och med i de biopolitiska demokratierna: ett restriktions- och tvångsmaskineri som utövar makt med enbart förtryckande åtgärder. I motsatts till detta gestaltar sig det nutida herraväldet som väsentligen produktivt. Å ena sidan styr det varje uttryck för vår tillvaro – Skådespelet. Å andra sidan sköter det om dess villkor – Biomakten. Skådespelet är den makt som vill att du pratar, som vill att du är någon. Biomakten är den välvilliga makten, full av herdens omsorg om sin flock: makten som vill sina undersåtars räddning, makten som vill att du lever.23
Skall man tolka detta som att biomakten enbart producerar kroppar vid liv, eller berövar dem det, utan vidare differentiering? Är uttrycken, Skådespelen, symboler utan somatiska
referenter? Är Skådespelet inte avhängigt sina undersåtars materialitet? Och finns det, förutsatt att detta är Tiqquns hållning, skäl att hävda att det teoretiska ramverk som Young Girl är formulerat inom därmed snarast utgör ett exempel på en phallogocentrisk tradition vars desituering, och endast den, gör det möjligt att bortse från aspekter som könsskillnad i
20 Tiqqun, Teorin om Bloom, s. 21.
21 Tiqqun, Teorin om Bloom, s. 154.
22 Tiqqun, Teorin om Bloom, s. 154.
23 Tiqqun, Teorin om Bloom, s. 154.
utläggningen om subjekt. Jen Kennedy frågar sig i sin ”The Young Girl in Theory”:
Is Tiqqun too sexist, too mired in the phallogocentrism of critical theory to be of any use for thinking about the new questions of subjectivity and representation that neoliberalism has presented for feminism?
Or, perhaps against Tiqqun’s own assumptions and oversights, could the Young-Girl be generative framework for exploring complexities of subjectivity in neoliberal culture?24
1.4 Jennifer Boyds Strange Girl
I författaren och konstteoretikern Jennifer Boyds A Theory for the Strange Girl: Red Raw text25 från 2017 finner vi en respons på och utveckling av Tiqquns Theory of a Young Girl som verkar svara mot denna ansats. Teorin om Strange Girl utgör enligt Boyd själv en acceleration av Young Girl som vision machine och låter Strange Girl inta den kropp som tidigare behärskades av Young Girl, i form av en force for action, vars begreppsliga innebörd kommer redogöras för senare. För Boyd verkar Tiqquns Young Girl utgöra just det generativa ramverk som Kennedy ser som möjligt, i den mening som Strange Girl är en faktisk
uppgörelse med Imperiets försök till kontroll.
She is a tool to both maintain Tiqqun’s critical vision, and use it within the Girl-body in order to threathen the most vivid and coercive embodiment of late capitalism’s ideals”…” Tiqqun themselves make a call to arms ’some will use it [the Young Girl ] to account for the massive character of hostile occupation forces in our existences, other, more vigorous, will use it to determine the speed and direction of their advance.’ This text accords to the latter of these propositions.26
Enligt Tiqqun är Young Girl inte nödvändigtvis densamma som den unga flickan, och Boyd verkar gå med på detta påstående.27 Men hos henne intar den unga flickan en särskild
ställning eftersom hon inkarnerar den livsstil som Young Girl beskriver.28 Flick-kroppen, eller
”… the Girl-body”29blir den utgångspunkt som låter Young Girl själv göra motstånd mot Imperiets kontroll. Förkroppsligandet blir här utgångpunkt för den subversiva rörelsen i Young Girl som vision machine.
1.5 Syfte och frågeställningar
24 Kennedy, Jen ”The Young-‐Girl in Theory” s. 1.
25 En omarbetad version av hennes master-‐arbete i samtida konstteori med titeln A Theory for the Strange Girl. Goldsmith College, 2013) Publicerad på Country Music år 2017.
26 Boyd, Jennifer. A Theory for the Strange Girl: Raw Red Text. Country Music, 2017. s. 2.
27 Boyd, Jennifer. A Theory for the Strange Girl: Raw Red Text. s. 2.
28 Boyd, Jennifer. A Theory for the Strange Girl: Raw Red Text. s. 2.
29 Boyd, Jennifer. A Theory for the Strange Girl: Raw Red Text. s. 2.
Det är denna Boyds utveckling av Tiqquns teori som ligger till grund för uppsatsens syfte, vilket är att undersöka innebörden av kön hos Tiqquns Young Girl, utifrån frågan ”vad för slags materialitet avser Young Girl, och hur förhåller sig Tiqqun till frågan om förkroppsligad könsskillnad?” Utifrån Boyds formulering av Strange Girl tolkas Young Girl om i termer av kropp-subjekt, vilket givetvis får följder för det resonemang som ligger till grund för Tiqquns teori om Bloom, och upproret som ett i första hans symboliskt och meningsomskapande sådant. Denna uppsats har för avsikt att visa på varför uppgörelsen med biomaktens villkor är en akut dimension av motståndshandlingar, varför Skådespelet inte går att separera från de somatiska fiktioner som spelar med i det, och att subjektet som inkarnerar en livsstil således utgörs av kombinationen av semiotiska och materiella förutsättningar. Förhoppningen är att visa på hur en förkroppsligad tolkning av Young Girl banar väg för ett mer djupgående motstånd mot Imperiet som Skådespel och biomakt än vad Tiqquns teori desituerade teori erbjuder. Efter en fördjupad redogörelse av Young Girl kommer uppsatsen därför ta sig an Paul B. Preciado filosofi om techno-gender i den pharmacopornografiska eran, vilken utgör det raster genom vilket Young Girl förkroppsligas. Den typ av förkroppsligad subjektivitet, techno-gender, som Preciado opererar med blir därefter utgångspunkt för en nytolkning av Boyds Strange Girl, vars inkarnerade motstånd läses i termer av gender and sex-hacking.
2. Young Girl
Theory of the Young Girl består i huvudsak av aforismer som genom vad Jennifer Boyd kallar för ”tautological didacticism” 30 redogör för Young Girls egenskaper och kännetecken under ett tio-tal rubriker. Den aforistiska formen, vilken Jen Kennedy benämner som inspirerad av Walter Benjamin,31 har enligt Boyd effekten att läsaren upplever hur den molekylära infektion som Skådespelet sprider långsamt tar läsarens kropp i besittning, och gör henne uppmärksam på Young Girls närvaro i hennes egen kropp.32(En liknelse vars oerhörda träffsäkerhet kommer uppenbaras vid vår kommande tillämpning av Preciados teori på Young Girl och Strange Girl). Den tio kapitel långa samlingen av aforismer föregås av en introduktion, där Tiqqun i mer löpande text ger en inledande förklaring för den teori ur vilken Young Girl är sprungen, vilken, som framgår av genomgången av Tiqquns intellektuella arv, i första hand utgörs av ett konglomerat av Guy Debord och situationisternas Skådespel, Negri och Hardts Imperiet samt agambiansk biopolitisk teori. I Theory of the Young Girl kombineras detta
30 Boyd, Jennifer. A Theory for the Strange Girl: Raw Red Text. s. 1.
31 Kennedy, Jen ”The Young-‐Girl in Theory” s. 2.
32 Boyd, Jennifer. A Theory for the Strange Girl: Raw Red Text. s. 2.
kontinentalfilosofiska arv med referenser till 1900-talets samlade produktion av ”flick- kultur”, i form av livstilstidskrifter, modemagasin, film och tv, i syfte att visa på den mångfald av sätt på vilket Imperiet kontrollerar sina medborgare och deras subjektivitet.
Syftet är inte att specifikt redogöra för tonårsflickans predikament i den kapitalistiska eran, utan att utifrån hennes idé, vilken för Tiqqun är ett exempel på det kapitalistiska subjektet i dess esse, undersöka hur Imperiets kontroll tar sig uttryck. Det är i denna mening som en teori om Young Girl kan utgöra en vision machine, eftersom det är nödvändigt att undersöka Imperiets metoder för att kunna motarbeta dem.
Den revolutionära potential som frigörs i Theory of the Young Girl innehas således inte av Young Girl själv utan tillskrivs endast beskrivningen av henne, vilket är kärnan i flertalet kritiker av teorin, som lyfter fram den inneboende sexism som verkar rymmas i denna skildring som ekar av traditionella nedgörande och agensberövande beskrivningar av, unga, kvinnor. 33 Jen Kennedy vidgår denna problematik, men påtalar att Tiqqun teori också syftar till en kritik och dekonstruktion av de könsroller som en neoliberal agenda konstruerat, genom en överdriven appropriering av dessa. Således är anlitandet av flick-kultursjargongen ett verktyg för kritisk analys snarare än en omedveten cementering av densamma, vilket vissa hävdar. Hon nämner som exempel på denna hållning Moira Weigel och Mal Ahern. De nöjer sig inte med att som Kennedy påtala eventuell eller potentiell sexism hos Tiqqun, utan hävdar i sin text ”Further Materials Toward a Theory of the Man-Child” att Theory of the Young Girl i sin helhet utgör ett exempel på traditionell manschauvinism, som de därtill tillskriver hela den politiska och kulturella ”vänsterapparaten”. Vad Theory of the Young Girl gör manifest är, enligt dem, inte det dagspolitiska slagfältet, utan snarast karaktären hos dess författare, inte den symboliska eller konkreta unga flickans tillstånd, utan mentaliteten hos den typ av subjekt som ger upphov till teorin om henne, ett subjekt de benämner Man-Child.34 Enligt dem är det ingen väsentlig skillnad mellan de tidigare situationisternas användande av flickmetaforen och Tiqquns ”uppdaterade” version, och den senares försök till omkastning av Imperiets
symbolvärldar avskrivs som misslyckad, eftersom den inte representerar något nytt vad gäller utnyttjandet av kvinnan som hyperbol, som dystopi, som frånvaro av mening. Deras tes sammanfattas i följande utdrag, där de kommenterar en sentens från manifestet om Young Girl.
33 Kennedy, Jen ”The Young-‐Girl in Theory” s. 2.
34 Weigel, Moira, and Mal Ahern. “Further Materials Toward a Theory of the Man-‐Child.” ur The New Inquiry, July 2009.
“It wasn’t until the Young-Girl appeared that one could concretely experience what it means to ‘fuck,’
that is, to fuck someone without fucking anyone in particular. Because to fuck a being that is really so abstract, so utterly interchangeable, is to fuck in the absolute.” Tiqqun’s language may be obscene, but its point is nothing new. The failure to see women as “anyone in particular,” or as subjects endowed with their own ends, has allowed men to fuck women over for centuries.35
Jen Kennedy erkänner relevansen i Weigel och Aherns skildring av den inneboende och uppenbara problematik som ryms i det historiska användningen av flickvarande inom en filosofisk tradition. Enligt henne utgör Tiqqun emellertid ett slags produktivt klimax vad gäller svårigheten att navigera mellan en subversiv och auktoritär skildring av denna gestalt.
Det är just i frågan om hur man i den kritiska användningen av flickgestalten undgår att reproducera sexistiska föreställningar som förespråkas av Imperiet som Tiqquns flickgestalt enligt henne öppnar upp för den deturnering Debord introducerar som metod för att krossa Skådespelet.36 Centralt för Debord är nämligen vikten av att i sin kritik av något visa på att man behärskar kritikens förflutna. Med hans egna ord:
… rörelsens teoretiska medvetande, där spåren av rörelsen måste vara närvarande, kommer till uttryck genom en omkastning av de relationer som etablerats mellan begreppen och genom ett détournement av den tidigare kritikens alla landvinningar.37
Teorin om Young Girl gör i den meningen, och i en anda av total deturnering, generativt våld på sig själv, menar Kennedy. ”The Young-Girl is not only a victim here, but a double-edged sword.”38 För Kennedy blir det centrala i Tiqquns skildring av Young Girl begär, och hur begär alltid är avhängigt de sociala nätverk och relationer inom vilka man rör sig och genom vilka man erhåller sin egen subjektivitet. Könstillhörighet och sexualitet är några av de raster genom vilka subjektets begär formas, men begäret begränsar sig inte till sexuella begär, utan ska snarast förstås som begär efter möjligheten till ett autonomt skapande av sig själv som agent, som Kennedy benämner som en röd tråd i 1900-talets politiska filosofi.39 Tiqquns Young Girl är samtidigt en kommentar till den egna traditionens formulerande av
flickgestalten, som i korta drag handlar om henne som symbol för ett icke-autentiskt begär, och ett försök att finna nya sätt att tänka begär, som inte dryper av föreställningar om ett
35 Weigel, Moira, and Mal Ahern. “Further Materials Toward a Theory of the Man-‐Child.”
36 Kennedy, Jen ”The Young-‐Girl in Theory” s. 7.
37 Debord, Guy. (1967). Skådespelssamhället. Övers. Bengt Ericson. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB, 2002, s.143.
38 Kennedy, Jen ”The Young-‐Girl in Theory” s. 7.
39 Kennedy, Jen ”The Young-‐Girl in Theory” s. 9.
naturligt, förmodernt, mänskligt begär. För att förstå hur det är möjligt för Kennedy att tolka Tiqqun på detta sätt kommer jag redogöra kort för den genealogi över flickans begrepp som hon utgår ifrån i sin läsning av Tiqqun.
2.1 The Girl – eller flickan som filosofiskt begrepp
”The Young Girl is not always young and, increasingly, not even a girl.”, skriver Tiqqun.
Men har Young Girl någonsin varit en ung flicka? Enligt Jen Kennedy skiljer sig Tiqquns användning av flickgestalten från den som brukats av deras föregångare, situationisterna.40 Till att börja med för att dessas appropriering av flickgestalten inskränkte sig till det rent visuella, även om bilderna på ”henne” åtföljdes av kommentarer som syftade till deturnering av Skådespelet. Tiqquns alludering på kommersiella fraser och populärkulturella arketyper verkar otvivelaktigt i denna anda, men, menar Kennedy, i innehållslig mening kan Tiqquns Young Girl snarast sägas utgöra arvtagaren, eller möjligen antitesen, till Deleuze och Guattaris la jeune fille. Hon exemplifierar det icke-fixerade subjekt som likt Alice i Underlandet växlar i storlek, status etc. - det plastiska, godtyckliga, objekt-subjekt utan definierat begär för vilket detta tillstånd kan resultera i något positivt. Kennedy citerar Alice Jardin, en av de feministiska teoretiker som ser möjligheter med Deleuzes och Guattaris modell.
As Alice Jardine writes in her feminist analysis of Deleuze (and Guattari) “only the paradox can move us into pure ‘becoming’ beyond fixed sexual identities of inter- subjectivity, of subject and object ... and [Deleuze] exemplifies this process through the image of the ‘little girl’.” There is no casual relation between the “little girl” and the woman. “Little girls,” like Young-Girls do “not belong to an age group, sex, order, or kingdom; they slip in everywhere, between orders, acts, ages, sexes.41
Kennedy påtalar att vad som för Deleuze och Guattari utgör samtidigt en fara och möjlighet för subjektets självskapande, där bristen på bestämning utgör en möjlig källa till
överskridande men samtidigt en potentiell frånvaro av jaghet, inte tillskrivs en tydlig status av Tiqqun. Jag skulle dock vilja hävda att en granskning av Bloom gör det tydligt att bristen på subjektivitet är just det Intet ur vilket ett Vara enligt Tiqqun kan uppstå, och att denna positiva aspekt av negativt vara-innehåll inte tillskriv Young Girl.( ”The Young Girl is the void that THEY maintain in order to hide the vividness of the void [min kursivering].”42). För henne är det dock just denna dimension av Young Girl som öppnar upp för en feministisk utveckling av
40 Kennedy, Jen ”The Young-‐Girl in Theory” s. 12.
41 Kennedy, Jen. ”The Young-‐Girl in Theory” s. 12.
42 Tiqqun. Preliminary Materials For a Theory of the Young Girl. s.111.
identitet som den fastställs enligt patriarkal standard, och därmed också motstånd mot förtryckande dogmer.43 Huruvida denna tolkning kan anses vara giltig blir alltså framförallt en fråga om huruvida man samläser Young Girl med Bloom eller inte. Möjligen kan
Kennedys positiva tolkning av Young Girl härledas till anammandet av begreppet i
deleuziansk mening, snarare än en Tiqqunsk sådan. För att problematisera Kennedys skildring blir det därför relevant att närmare granska den unga flickan hos Deleuze och Guattari.
Som framgår av citatet om och av Alice Jardin, så råder det en viss ambivalens i
användningen och översättningen av det begrepp som denna uppsats benämner ”den unga flickan”. I den svenska översättningen av Théorie du Bloom refereras hon till som ”Tjejen”, en översättning som jag här valt att inte använda mig av då den inte på samma uppenbara sätt som den engelska översättningen förmedlar kraften i den övergång från ”Young” till
”Strange” som uppsatsen behandlar. Deleuze och Guattari, liksom Tiqqun, skriver i original på franska, och båda parter använder sig av termen, la jeune fille. Alice Jardins översättning av Deleuzes och Guattaris begrepp är emellertid little girl, vilket närmast för tankarna till den prepubertala flickan, vilket genererar andra associationer än Tiqquns Young Girl, som
påminner mer om de sena tonårens sexualiserade objekt, den unga kvinnan. Möjligen blir den eventuella skillnaden mellan Deleuzes och Guattaris la jeune fille och Tiqquns Young Girl också möjlig att förstå utifrån en granskning av användande av Kvinnan och flickan i de förstnämndas filosofi. För Deleuze och Guattari utgör Kvinnan en möjlig väg för att tänka kring differentierade subjekt. Genom anlitandet av modellen becoming-women, föreställer de sig hur det är möjligt för subjektet att förändra sin topologiska position genom att anta en minoritär karaktär, att passera genom den totala annanheten, representerad av Kvinnan, och därmed bl.a. återerövra de multipla könsidentiteter som utgör ett subjekt, alla subjekt.
Deleuzes huvudsakliga kritik av de då(kring 1980) samtida feministiska teoretiker som opererade med begrepp som könsskillnad handlade om att hans ansåg att de blint accepterade den könsdikotomi som en phallogocentrisk diskurs etablerat, och således inte kunde ta sig för en egentligt revolutionär nydaning av filosofin. För den idag tongivande feministiska
filosofen Rosi Braidotti är bristerna med denna hållning uppenbara – Deleueze teori om becoming-women riskerar helt att reproducera just de klichéer som historiskt sett representerat Kvinnan inom en phallogocentrisk diskurs, frånvaron av fixerad identitet, tomrum att fylla med godtyckligt innehåll etc. Luce Irigarays kritik av deleuziansk feminism blir central för denna Braidottis hållning. Enligt Irigaray måste vidhållandet av könsskillnaden utgöra
43 Kennedy, Jen. ”The Young-‐Girl in Theory” s. 13.
utgångspunkten för en feministisk omstöpning av kvinnlig subjektivitet, och denna är sin tur nödvändig innan man kan göra en ansats att vidare problematisera det allmänmänskliga tillståndet.44 Den unga flickan, la jeune fille, och formulerandet av teorin om becoming- women, är således, enligt dessa teoretiker, att ta ut en seger i förskott, att göra sig blind för de hierarkier som fortfarande inte låter oss uppgå i horisontella mångfalder. Den unga flickan har en materialitet, som situerar henne i en biopolitisk kontext och därmed en biopolitisk
makthierarki. Femininitet som kritisk utgångspunkt, ett grepp som enligt Braidotti
genmgående präglar poststrukturalistisk postmodern teori i stil med Deleuze och Guattari, är antingen att tillskriva Kvinnans gestalt historiskt sett statusen av postmodern, eller att utifrån Kvinnans gestalt dekonstruera subjektiviteten, och blir således snarast exempel på metafysisk kannibalism, hegemonins tradition som förtär de subversiva rörelser vars medlemmar precis börjat omformulera sin egen subjektivitet.45 La jeune fille som little girl och inte Young Girl kan således kanske sägas betona den funktion som Kvinnan och becoming-women fyller hos Deleuze och Guattari, i egenskap av transportsträcka till det upphöjda infantila subjekt som föregår bestämningar och begärshierarkier. Catherine Driscoll skriver i sin essä om flickan hos Deleuze och Guattari, ”Alice surfaces as a disconnection in the continumm girl becomes women, yet she also forms a continuity there insofar as ”becoming women” continues to be the little girl, a paradox crucial to both the value and the difficulty of Deleuze for feminists.”46 I likhet med Jen Kennedy ser hon dock framförallt möjligheter i att genom flickans gestalt föreställa sig former för överskridande, och betonar att detta kan göras under hänsyn till materialitet. Men hur kan det se ut när överskridande genom flickgestalten situeras inom ramarna för könsskillnaden?
Som ett exempel på hur begär och kön kan gestaltas på ett subversivt sätt utifrån skildringen av den unga flickan, nämner Jen Kennedy Catherine Breillats kontroversiella film Un vraie jeune fille(1999), som i sitt utforskande av en tonårsflickas experimenterande med sin sexualitet sätter fingret på den ambivalens som åtföljer den unga flickans samtidiga status som objekt-kropp och objekt-konsument, och på vilket sätt självobjektifierande metoder, att göra sig till föremål för ”the male gaze” kan utgöra ett sätt att utöva och upptäcka sin egen sexualitet. Breillat benämner den kvinnliga sexualiteten som ”schizofren”, något som enligt
44 Braidotti, Rosi. Nomadic subjects – Embodiment and Sexual Difference in Contemporary Feminist Theory.
Andra utgåvan. New York: Columbia University Press, 2011, s. 252.
45 Braidotti, Rosie. Nomadic Subjects – Embodiement and Sexual Difference in Contemporary Feminist Theory, s. 268/269.
46 Driscoll, Catherine ” The little girl” ur Deleuze and Guattari – Critical Assesments of Leading Philosophers ed. Gary Genosko vol. III. London och New York: Routledge, 2001, s. 83.
Kennedy antingen skulle kunna tänkas beskriva dubbelheten i kvinnans varande som objekt- kropp och begärande subjekt eller tvetydigt obestämd och överskridande i deleuziansk mening, varav hon antar den senare för att vara Breillats definition.47 Upphävandet av gängse föreställningar om objekt/subjekt och begärd/begärande, och metoder för överskridandet av dessa dikotomier, vilket är vad Kennedy tycker sig skönja i Tiqquns vision machine, d.v.s.
Young Girl, antar därmed fast form i Breillats verk.
Det intressanta med denna slutsats är givetvis faktumet att överskridandet genomförs just av den unga flicka som initialt sett var ett tecken utan referent. Även om man antar att Tiqquns Young Girl inte avser den unga flickan, utan subjektet som blivit Young Girl-ifierat och deras vision machine har för avsikt att öppna för överskridandet av detta predikament i termer av deturnering verkar appliceringen av denna vision machine ändå ofrånkomligen komma att utföras på den unga flickan, i den mening som endast hon är förmögen att omförhandla den kroppslighet som ligger till grund för hennes tecken. Är det så att Young Girl som vision machine i syfte att deturnera måste appliceras på det subjekt som inkarnerar hennes idé biopolitiskt, vilket är den unga flickkroppen? Detta verkar vara utgångspunkten för Jennifer Boyd, som förlägger överskridandet i den unga flickans kropp. Men hur förhåller detta sig till Tiqquns syn på kön som tecken utan referent? Hur kan man förstå deras syn på kön som förkroppsligat? Och syftade teorin om Young Girl, vilket Kennedy verkar göra gällande, till att etablera en grund för motståndshandlingar till att börja med?
3. Technogender – eller betydelsen av kön i den pharmacopornografiska eran
Tiqqun skriver ”Listen: The Young Girl is obviously not a gendered koncept”.48 Och det resonemang om könsskillnaden som vi tar del av i Teorin om Bloom verkar onekligen tala för att deras teori inte anser könsskillnaden för varande annat än en symbolisk dimension av subjektet. Frågan är vad som ligger implicit i uttalandet att Young Girl inte längre med nödvändighet är en ung flicka. Detta påstående, som indirekt etablerar en distinktion mellan kön som tecken, och kön som biologi, eller kropp-subjekt, talar för att Young Girl trots sin status som ”livsstil”, inte kropp, är formulerad dels utifrån en de facto essentialistisk uppfattning av könsskillnaden och samtidigt antagandet att denna skillnad inte med
47 Kennedy, Jen. ”The Young-‐Girl in Theory” s. 15.
48 Tiqqun. Preliminary Materials For a Theory of the Young Girl. s. 14.
nödvändighet resulterar i olika typer av Young Girls, eller olika typer av hennes livsstil.
Således kan vi kanske sluta oss till att Tiqqun på samma gång erkänner kön som en essentiell biopolitisk kategori och underkänner denna som en faktor som skulle kunna ligga till grund för differentierad teori om Young Girl. Utifrån deras egen skildring av Young Girl som varande kombinationen av Femininitude och Youthitude, vilket beskriver abstraherad och omkodad femininitet och ungdom, kan man kanske dra slutsatsen att de opererar med ett slags Butlerskt performativitetsbegrepp. Men skulle då Young Girl inte per definition vara
densamma som den unga flickan? I skenet av deras sammanfattning av Bloom som det subjekt som spelar med i konventionens könsroller, kan vi inte tänka oss Young Girl göra något annat, eftersom hon enligt Tiqqun är den ultimata kollaboratören. Varför således göra en distinktion mellan Young Girl och den unga flickan om denna inte har någon konsekvens?
I och med att Tiqquns Young Girl säger sig utgöra en beskrivning av Imperiets kombinerade tekniker av kontroll, genom Skådespel och biomakt, verkar det bästa sättet att utreda dessa frågor vara att utgå från en samtida teori om betydelsen av kön som semiotisk och biopolitisk dimension, vilken här kommer utgöras av Paul B. Preciados filosofi om den
pharmacopornografiska eran. Förhoppningsvis kan denna erbjuda ett utrymme från vilket det blir möjligt att antingen avfärda, godta eller nyansera Tiqquns synbart schizoida inställning till könsskillnaden.
Inledningsvis måste uppmärksammas de rent språkliga svårigheterna med detta projekt.
Hittills har uppsatsen inte i egentligen mening etablerat någon distinktion mellan kön och genus, av den anledningen att svenskans ”kön”, inte på samma sätt som engelskans sex kan sägas begränsa sig till biologiska kategorier49, varför jag har ansett det mer passande att översätta gender med ”kön” snarare än ”genus” där det varit aktuellt. Preciado, vars modell över den pharmacopornografiska eran kommer utgöra utgångspunkt för en analys av Tiqqun, etablerar begreppet techno-gender, vilket i sig utgör en brytning med distinktionen kön/genus – sex/gender, varför jag så långt som möjligt valt att inte översätta denna term för att undvika felaktiga konnotationer. Och problematiken med den begreppsapparat som vi för närvarande använder oss av i studiet av könsskillnaden blir uppenbar i ljuset av Preciados skildring av dess uppkomst, vilken därför kommer inleda presentationen av det teoretiska bygge om den pharmacopornografiska eran som utgör en diskursiv stomme i denna uppsats.
49 ”Om kön och genus” från genus.se. Hämtad: 2018-‐05-‐24
3.1 Uppkomsten av genus
I kapitlet betitlat ”Techno-gender” ur boken Techno-Junkie - Sex, Drugs and Biopolitics in the Pharmacopornographic Era från 2013 redogör Paul B. Preciado för uppkomsten av
genusbegreppet, ”gender”, som utvecklades av barnpsykologen John Money under 1950- talet, och till en början var ett sätt att beskriva den psykologiska och sociala könsidentiteten hos de individer som enligt dåvarande vetenskapliga metoder klassats som intersexuella vid födseln.50 Incitamentet för denna studie var enligt Preciado, trots de associationer som begreppet väcker idag, emellertid inte att problematisera sociala kategorier, utan en följd av medicinska ingrepp för att på artificiell väg inordna spädbarn som varken bedömdes som entydigt manliga eller kvinnliga enligt de binära kategorier som sågs som biologiskt givna och som cementerats som ”naturliga” i slutet av 1800-talet inom en normalvetenskaplig kontext. Den feministiska fenomenologen Sara Heinämaa erbjuder en något mer nyanserad skildring av skeendet i texten ”Sex, gender and Embodiment”, där hon visserligen
problematiserar genusvetenskapens ursprung i de naturliga binära könskategorierna, men samtidigt vidhåller genusbegreppets kritiska möjligheter initialt sett inom en feministisk diskurs.51
Enligt Preciado uppenbarade uppkomsten av genus paradoxalt nog självmotsägelsen inom idén om de naturliga könen, i och med dess användning inom den fr.o.m. 50-talet statlig sanktionerade behandlingen av transpersoner, vars, på kirurgisk och hormonell väg
”genomförda”, könsbyten legitimerade idén om en könstillhörighet frikopplad från de biologiska fakticiteter som ditintills legat till grund för könsindelning. På samma gång hävdade man alltså giltigheten i två skilda metafysiska idéer om kroppen, där den ena gjorde gällande att könstillhörighet kunde sanktioneras genom att på kirurgisk väg ”rätta till” de visuella defekter som nyfödda spädbarn uppvisade, och den andra i sin tur utgick från att kön utgjorde en psykologisk entitet som inte överhuvudtaget hängde samman med kroppens påstådda könsverklighet.52 Och i och med att tekniken utvecklades blev det uppenbart att inte heller de biologiska fakta som legat till grund för könskorrektioner hos intersexuella spädbarn utgjordes av en klar dikotomi i manligt och kvinnligt, utan snarast ett spektrum av skilda
50 Preciado, Paul B. Testo Junkie – Sex, Drugs and Biopolitics in the Pharmacopornographic Era. Övers. Bruce Benderson. New York: The Feministic Press, 2013, s. 100
51 Heinämaa, Sara. ”Sex, Gender and Embodiment” ur Dan Zahavi (ed.): Handbook in Contemporary Phenomenology. Oxford: Oxford University Press, 2012, s. 16.
52 Preciado, Paul B. Testo Junkie – Sex, Drugs and Biopolitics in the Pharmacopornographic Era. s. 102
hormonella och genitala variationer.53 Genom medicinska produkter som p-piller sattes också de reproduktiva föreställningar som utgjorde kärnan i heterosexualismen i svang, i den mening som Kvinnan inte längre var detsamma som det subjekt som menstruerade eller blev gravid. Dessa händelser, som kunnat resultera i antagandet av nya, eller möjligen förmoderna, multimorfa föreställning om kön blev istället startskottet för den pharmacopornografiska erans metod att på artificiell väg konstruera dimorfa subjekt som motsvarade de visuella binära kriterier som normaliserats under slutet av 1800-talet, något vi kommer återkomma till senare.
3.2 ”The triumph of Young Girl originates in the failure of feminism”54
… skriver Tiqqun, och Preciado skulle, bytte man ut Young Girl mot techno-gender, nog vara beredd att hålla med. För det var enligt Preciado det okritiska antagandet av biologismens binära paradigm hos feminister som teoretiserade kring könsskillnaden senare under 1900- talet som låg till grund för den återvändsgränd som fortfarande präglar dagens debatt om kön/genus.
The feminist culturalist definitions of gender have been the source of two stumbling blocks of whose disastrous effects are still at work in the current ”politics of gender” that maintain that sex, an anatomical truth, is a biological given and therefore isn’t subject to cultural construction, whereas gender specifically expresses the social, cultural, and political difference of women in a society and at a particular historical moment.55
I och med Teresa de Lauretis och Judith Butlers banbrytande arbeten som inleddes under 80- talet utmanades denna diskursiva hegemoni, och dikotomin kön-genus problematiserades.
Lauretis ”technologies of gender” och Butlers performativitetsbegrepp utgick båda från att det biologiska könet, liksom det sociala, i själva verket utgör konstruerade fiktioner, som
upprättas och bibehålls genom sociala beteenden och kroppsliga praktiker genom vilka subjektet erkänns inom den rådande ordningen.56 Donna Haraways A Cyborg Manifesto57 bidrog i sin tur med teorin om att denna performativitet i senmodern tid kommit att ta formen av molekylära interventioner.58 Enligt Preciado baseras dessa interventioner i första hand på
53 Preciado, Paul B. Testo Junkie – Sex, Drugs and Biopolitics in the Pharmacopornographic Era, s. 104
54 Tiqqun. Preliminary Materials For a Theory of the Young Girl. s, 36.
55 Preciado, Paul B. Testo Junkie – Sex, Drugs and Biopolitics in the Pharmacopornographic Era. s. 106.
56 Preciado, Paul B. Testo Junkie – Sex, Drugs and Biopolitics in the Pharmacopornographic Era. s. 110.
57 Haraway, Donna A Cyborg Manifesto: Science, Technology, and Socialist-‐Feminism in the Late Twentieth Century (1985).
58 Preciado, Paul B. Testo Junkie – Sex, Drugs and Biopolitics in the Pharmacopornographic Era. s. 110.
de visuellt förmedlade normerande könsfiktioner som han benämner ”semiotekniska koder”(i original semiotic technical vilket jag hädanefter översätter på detta sätt)59 vilka vuxit fram sedan slutet av 1800-talet och utgör grunden för vår stereotypa uppfattning om kön vad gäller visuell representation. Där denna utveckling för Harraway snarast resulterat i det rent
somatiska upphävandet av kön som kategori ser Preciado saken i ett långt mer dystopiskt ljus.
För dessa tekniker låg och ligger fortfarande huvudsakligen i Imperiets händer, och utgör i den meningen kärnan i den moderna biomakten. I ett citat som belyser den falska dikotomi som präglar en samtida distinktion av genus/kön, beskriver Preciado vad den moderna tekniken fått för konsekvenser vad gäller möjligheten för biomakten att utöva kontroll över och konstruera subjekt.
Pharmacopornographic gender is neither metaphor nor ideology; it can’t be reduced to a performance: it is a form of political technoecology. The certainty of being a man or a woman is a somato-political
biofiction produced by a collection of body technologies, pharmacologic and audiovisual techniques that determine and define the scope of our somatic potentialities and functions like prostheses of
subjectification.60
3.3 Från Focault till potentia gaudendi
Det är alltså, enligt Preciado, studiet och utvecklingen av genusbegreppet i kombination med den mer eller mindre samtidiga framväxten av molekylära metoder av kontroll som markerar inledningen på den pharmacopornografiska erans utbredning och tillväxt, vars formulering är det huvudsakliga temat i Techno-Junkie. Boken utgör ett slags mellanting mellan en
biografisk skildring av Preciados självexperiment med testosteronbehandlingar och akademisk facklitteratur, och redogör för Preciados analys av den pharmacopornografiska eran, en term som beskriver det sätt på vilket den biopolitiska makten tar sig uttryck idag, en kombination av pharmacologiska, i termer av biomolekylära, och pornografiska, i termer av semiotekniska, sätt att kontrollera subjektets sexualitet.61 Vad som utmärker denna modell, som utgör en utveckling och kritik av Foucault begrepp biomakt, är faktumet att kön, eller produktionen av kön, intar en väsentligt mer central position än hos tidigare biomakts- teoretiker. Preciado skriver;
… they call ”biopolitical work” the forms of production that are linked to aids provided to the body, to care, to the protection of the other, and to the creation of human relations, to ”the feminin work of
59 Preciado, Paul B. Testo Junkie – Sex, Drugs and Biopolitics in the Pharmacopornographic Era. s. 120.
60 Preciado, Paul B. Testo Junkie – Sex, Drugs and Biopolitics in the Pharmacopornographic Era. s. 117.
61 Preciado, Paul B. Testo Junkie – Sex, Drugs and Biopolitics in the Pharmacopornographic Era. s. 34.
