Karl Rosenqvist Pargas den 28.12.2015 Ingenjör (maskinknstruktion/produktionsteknik)
Storängsvägen 11 21600 Pargas
Vasa förvaltningsdomstol PB 204
65101 VASA
Besvär av Pargas Stads Miljönämndens beslut §188 som överklagas.
Ändringsyrkan:
-att punkt 2 ändras i enlighet med beredarens/föredragandens förslag.
-att kostnaderna i punkt 3 förkastas eller fördelas mellan alla nyttotagarna: Mattas 3:4, Monkas 3:44 Studs strandvägs väglag och Mellangård 3:45. Kapitel 5, § 19.
-att i punkt 4 åtgärderna av den södra delen av fastigheten förkastas.
Motiveringar:
Punkt 2
-Diket från Mellangårds skogsäng mot nuvarande vägens lägsta punkt och anslutningen till Mattas åkerdike fanns/hade funnits redan före vägen byggdes.
För att säkerställa fortsatt avrinning från nuvarande Monkas 3:44 nersattes två trummor under vägen senare efter att överbreda/djupa vägdiken hade grävts som fyllnad till vägbanken en vid sänkan nedanom skogsängen och en ännu längre ner vid vägens lägsta punkt i linjen med gamla dikesfåran från Monkans 3:44.
Anslutningen som funnits till Mattas åkerdike flyttades samtidigt ca 20 meter norrut från den nersatta trumman så att vattenflödet från trumman fick motlutning. Dessa två trummor som sedemera väglaget ersatte och en tredje vid sk. ”mjölkargrinden” nersattes av K Rosenqvist med hjälp av vattendomstolens beslut.
Dessa åtgärder torrlade och torrlägger också vägbanken som väglagets styrelse hänvisat till.
Nu har diket från den övre Monkans trumma varit orensad seda vägen byggdes och dessutom kör Högblom med traktorn av vägen just där vattnet från Monkans, väglagets väg och Mellangård flöder ut i terrängen.
Vid samtal den 14.12 framförde väglagets syssloman Peter Karlsson att vattnet får rinna ut i Högbloms terrängen och väglaget gräver inte upp några diken. Terrängen här har samma lutning och riktning som det igeneroderade /salmmade vägdiket som utmynnar vid anslutningsdiket till Mattas åkerdiket.
Jag instämmer med föredragarens förslag, att vägdiket bör på väglagets försorg förbättras m.a.o.
återställas i sitt ursprungliga tillstånd så att vattnet inte mera på Mattas sprids ut över skogsområdet.
I vilket fall som helst bör någon erhålla rätt att rensa diket.
Den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet i dikningsärenden
Miljöministeriets rapport 1sv 2012
Till den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet hör typiska dikestvister, där en fastighetsägare vill anlägga ett dike på någon annans område eller leda vatten till andras diken och de andra fastighetsägarna inte går med på detta. Det är
också vanligt att tvister uppstår när ägaren försummar att underhålla ett dike som tjänar torrläggningen av hans eller hennes fastighet och detta orsakar skada på någon annans fastighet. Antalet parter saknar betydelse för miljövårdsmyndighetens behörighet, det kan alltså vara fråga om samtidiga meningsskiljaktigheter mellan två eller flera fastigheter. Ärendet ska dock behandlas vid en dikningsförrättning när nyttotagarna av dikningen är tre eller flera, alltså när det är fråga om att dela på dikningskostnaderna.
Punkt 3-
-man har inte tagit i beaktande andras vattenflöde till samma dike och trumma.
-något grundvatten avleds över huvudtaget inte från Mellangårds skogsäng utnan ändast yt- och dräneringsvatten.
-vattenflödena bör granskas så att ei helt lögnaktiga påstående behöver framföras. Dikesförrättning.
-ensidigt gjort avgörande. Endast två parter – de andra har uteslutits ur beslutsförslaget.
-byggandet på Mellangård har inte förorsakat någon skada eller vattendränkt mark på Högbloms område, utan orsaken är igenfrusen och försummad underhåll av vägtrumma samt exceptionell vinterväderlek.
-När Mattas åkern blev vattendränkt kunde det inte vara av något vatten från Mellangårds
skogsängsdikena, då diket och trumman som leder vattnet till vägdiket var ännu igenfrusna. Vattnet som förorsakade översvämningen kom från Mattas lada, västra åkern och skogsområdet ovanför åker samt från väglags vägen och områden på Monkans som först blev utsatta av vårsolen.
-ersättningssumman har bestämts utan eventuella andra entreprenörers förmånligare offerter.
-Högblom har låtit gräva på våren ett helt nytt dike ca. 1,5 meter längre in på åkern efter vårsådden, för att komma djupare över en bergsrygg. Jag är av samma åsikt som enligt Peter Karlsson att diket är onödigt djupt, då dessutom hade enbart en rensning räckt till av det gamla diket som var
igenvuxet av buskar och 5 cm tjocka lövträd. Den nya trumman under vägen har också placerats för djupt och är på samma nivå som inloppet till nästa trumma och kommer härför att lättare frysa igen i framtiden.
-Påståendet att lägsta punkten på hela utfallsdiket är västra åkerdiket vid anslutningen till väglagsdiket är en lögn och konstaterats med höjdavvägning med teodolit.
Punkt 4.-Från bergsryggarna 10-15 cm under ängsytan i öst-västlig riktning mellan de synliga bergsområdena har en del av den södra skogsängen en naturlig lutning söderut.
Skogsängens öst-västliga södra kant är belägen ca. 2 meter från rån mellan Mattas och Mellangård.
Här har Högblom grävt olagligt utan lov på Mellangårds område ett anslutningsdike från ängsdiket till en ny trumma under vägen öster om ladan. Här har tidigare inte funnits någon trumma eller dike utan ytvattnet har runnit med naturlig lutning norrut från Mattas område norr om vägen till
Mellangårds sydligaste ängsdike. Längs detta ängsdike har vattnet först runnit västerut och sedan mot nord/väst till västra ängsdiket. Det hade räckt att Högblom hade endast grävt på sin egen sida för att få bort vattnet från sitt område. Att ytvattnet steg på södra skogsängen beror på att ängsdiket västerut och som svänger mot nord/väst eroderat och vuxit igen. Stora träd växer mitt i diket.
Nu har han i sina skrivelser påstått i flera repriser att ”dränering skett enbart söderut”, ”90% av vattnet” och att ”allt vatten har dränerats söderut”, vilka alla påståendena är löngner.
-Ängarna norr om den öst-västliga bergsryggarna och synliga bergsområdena är inte bara de öst- västliga ängsdikena utan också själva ängsytan belägen på en lägre nivå än bergsryggen, så
markavvattning av den norra delen av området har inte kunnat ske söderut. Däremot kan den östra delen av det norra området var vattnet ligger nu i dikena (området öster om byggnaden) dräneras österut. Detta förutsätter dock att Högblom återställer fortsättningen av diket österut på Mattas. Nu har diket här på Mattas som går österut flyttats flera meter norrut och förbindelsen mellan detta dike och Mellangårds östra ängsdike brutits. På området mellan dikena har dumpats stora stenar och uppgrävd jord.
Hela markavvattningsområdet är ca 1,07 ha. Den södra ängen på 0,25 har inte nu styrts västerut. Det
östra området som kan styras österut och var vattnet ligger nu i dikena styrs inte heller nu västerut Kvar blir 0,58 ha som styrs västerut. I mina beräkningar som avviker totalt från Högbloms
beräkningar har använts 0,7 ha.
Andra markavvattningsområden som har avrinning till Mattas vägtrumma förstår jag inte varför de inte beaktas? Områdenas storlek är från Monkans 3:44 ca 0,9 ha och från Mattas 3:4 ca 0,5 ha samt avrinning sker också från väglagets väg.
Från början 1996 avvägdes stugpelargrundens djup från den synliga bergsryggen i vägdiket några meter från utloppet av trumman från norra skogsängen. Pelargrunden är ca 0,5 m högre än den synliga bergsryggen i diket (en lutning på 5mm/m). År 2002 gjorda källargrunden är belägen på en 188 mm högre nivå än pelargrunden (och inte som Högblom påstår, att källargrunden grävts ner till berget.) p.g.a. längre sträcka till trumutloppet. Dräneringen från källargrunden utmynnar i ett ursprungligt öppet dike som inte har fördjupats. Dikesdjupet är ca 0,3-0,4m.
Anmälan om dikning Miljöministeriets rapport 1sv 2012
Syftet med anmälningsskyldigheten är att effektivisera och förenhetliga tillsynspraxisen genom att förbättra informationen till tillsynsmyndigheten. Syftet med den
tid som angetts för förhandsanmälan är att konsekvenserna av dikningen ska kunna kontrolleras inom avrinningsområdet med beaktande av övriga projekt som planerats under samma tidsperiod.
Huruvida det är fråga om obetydlig dikning bedöms i första hand enligt omfattningen av det område som ska torrläggas. Torrläggningsområdets areal inverkar på
den mängd vatten som avleds och därigenom på möjligheten till skadliga följder för vattenområdet nedanför. Som sådan obetydlig dikning som inte kräver anmälan kan anses till exempel täckdikning av ett litet åkerskifte, dikning av en mindre skogsremsa eller anläggande av ett dike på egen mark, om diket behövs för att torrlägga
en byggplats.
Jag håller med Planeringsingenjör Ari Sallmen åsikt i sitt utlåtande att en engångs ersättning utan framtida underhållförpliktelser för förnyad trumma och utförd rensning av diket (inte grävning av nytt dike) kunde vara Mellangårds andel mellan 20% till 50%. Föredragaren har föreslagit 30% men en förhöjning till 50% som gjorts av en politiker är alldeles för mycket då jag inte heller getts möjlighet att påverka kostnaderna. (30% för Mellangård 3:45; 20% för Monkans 3:44; 5% för Studs strandvägs väglag och 45% för Mattas 3:4 vore ganska rättvist.)
Nu har man förenklat saken och ansett att vattnet från Mellangård är orsaken till översvämningen och vattendränkt åkern på Mattas.
Högaktningsfullt
Karl Rosenqvist Bilagor:
Miljönämndens beslut § 188, 18.11.2015.
Foton och utredningar Bilagorna sändes med post.
