Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Ju2013/3527/L2 Yttrande
Stockholm 2013-08-14
Ett teknikoberoende skydd för den enskildes
integritet vid kreditupplysning (Ds 2013:27) – Dnr. Ju2013/3527/L2
Svensk Försäkring, såsom branschorganisation för de svenska försäkringsbolagen, vill framföra följande avseende föreliggande förslag.
Sammanfattning
Svensk Försäkring avstyrker de förslag till ändringar av kreditupplysningslagen (1973:173) som föreslås i promemorian ”Ett teknikoberoende skydd för den
enskildes integritet vid kreditupplysning”. Kreditupplysningar har stor betydelse för försäkringsföretagens förutsättningar att utreda försäkringsbedrägerier och annan försäkringsrelaterad brottslighet. Ändringarna skulle därför medföra stora
svårigheter för försäkringsföretagens möjligheter att uppdaga brott, vilket i slutändan drabbar hela försäkringskollektivet. Det är särskilt olyckligt att försvåra förutsättningarna för försäkringsföretagens utredningsverksamhet när många tecken pekar på att organiserad brottslighet i ökad utsträckning övergår till
bedrägeribrott och annan ekonomisk brottslighet för att finansiera sin verksamhet.
Lagstiftningen riskerar därför att motverka sitt syfte.
Svensk Försäkring menar att möjligheten att via usb-minnen abonnera på
kreditupplysningar genom avtal med kreditupplysningsföretagen bör bibehållas för aktörer som i dag har stor – och legitim - nytta av generella kreditupplysningar för en större grupp. Däremot kan övervägas att Datainspektionen ges möjlighet att granska huruvida detta sker på ett rimligt sätt och hur uppgifterna utnyttjas.
Svensk Försäkring menar mot den nu angivna bakgrunden att departementet snarast bör överväga sådana ändringar i kreditupplysningslagen som innebär att begreppet ”legitimt behov” vidgas eller på annat sätt underlättar inhämtande av information i ovan beskrivna syfte. I dessa överväganden bör ingå vilka andra aktörer som har användning av kreditupplysningar med legitima skäl och hur deras behov kan tillgodoses. En sådan översyn bör göras innan förändringar av
nuvarande reglering genomförs.
2 (5) Försäkringsbranschens behov av kreditupplysningar
Varje år regleras närmare 2 miljoner försäkringsskador av svenska försäkrings- företag. För ca 7 000 försäkringsfall årligen gör försäkringsföretaget en särskild fördjupad utredning. Utredningarna leder till att skador för ca 400 miljoner kr per år avböjs, ofta på grund av misstänkt försäkringsbedrägeri. Enligt tidigare
uppskattningar uppgår bedrägerier mot skadeförsäkringsföretagen till 5 - 10 % av skadeutbetalningarna, vilket motsvarar 2 - 4 miljarder kronor årligen. Under senare år har försäkringsföretagen noterat en påtaglig ökning av antalet bedrägeriförsök samtidigt som många tecken tyder på att kriminella nätverk i ökad utsträckning använder försärkringsbedrägerier som en finansieringskälla.
Regeringen har varit tydlig i att överlåta på försäkringsbranschen att själv ta ansvar för att bedriva utredningsverksamhet av misstänkta försäkringsbedrägerier. När försäkringsbranschen har efterfrågat bland annat ökat stöd från polisen avseende försäkringsbedrägerier har det politiska systemet tydliggjort att ansvaret för att utreda försäkringsrelaterad brottslighet i första hand bör hanteras av försäkrings- branschen. Som exempel kan nämnas uttalandet av dåvarande justitieminister Laila Freivalds (riksdagsdebatt 14 februari 1995) att ”I första hand måste emellertid försäkringsbedrägerierna bekämpas av försäkringsbolagen själva”.
Mot denna bakgrund har de flesta större försäkringsföretag byggt upp utrednings- enheter med särskild kompetens avseende bedrägeriutredningar. Utrednings- verksamheten är avskild från den sedvanliga skaderegleringen som sker på respektive bolag. Personalen på dessa utredningsenheter har i regel en polisiär bakgrund. För närvarande finns det totalt ca 130 utredare hos de svenska
försäkringsföretgen. Svensk Försäkring har fastställt branschgemensamma riktlinjer för att säkerställa att utredningsverksamheten bedrivs med hög kompetens och enligt högt ställda etiska krav. De senaste riktlinjerna antogs i maj 2012 av Svensk Försäkrings styrelse. Riktlinjerna bifogas.
Att uppdaga bedrägerier och avböja ersättning vid misstänkta bedrägerier har inte bara ett intresse för försäkringsbolaget. Bedrägerier medför förhöjda skade-
kostnader och därmed högre premier för försäkringskollektivet. Det är den ärlige försäkringstagaren som betalar för att andra är oärliga. Vi menar att det är försäkringsföretagens skyldighet att värna försäkringskollektivet genom att förebygga och utreda försäkringsbedrägerier.
Försäkringsföretagens utredningsverksamhet har även ett stort samhällsintresse, inte minst genom att brottslingar upptäcks och lagförs. Utredningsenheterna bistår även Polisen, Försäkringskassan, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Tullen och andra myndigheter i deras arbete med att beivra brott. Det är inte ovanligt att försäkringsrelaterade brott har en koppling till organiserad brottslighet. Samarbete sker därför med myndigheter både på nationellt och regionalt plan. Även
internationellt samarbete förekommer, bland annat med Interpol och Europol. Vi menar att försäkringsbolagens utredningsarbete utgör en viktig del av insatserna för att bekämpa organiserad brottslighet.
Ett viktigt redskap är kunskapen om vad en försäkringstagare har för inkomst och om eventuella skulder finns hos Skatteverket och Kronofogden. Utrednings-
enheterna inhämtar regelmässigt inkomstuppgifter, betalningsanmärkningar och stundom uppgifter angående fastighetstaxering.
Vid organiserad brottslighet kan det vara ett nätverk av personer som är involverade i bedrägeriet. Mot den bakgrunden kan försäkringsföretagens utredningsenheter ha behov av uppgifter om ekonomiska förhållanden hos fler personer i en relevant personkrets än hos den som är försäkringstagare.
Inom livförsäkring är försäkringsföretagen ålagda genom lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism att kontrollera att kunder inte ägnar sig åt penningtvätt. Ett i aktuella fall mer frekvent inhämtande av uppgifter från Skatteverket och Kronofogden skulle underlätta kontrollen och bidra till att fler fall uppdagas. Det är inte heller osannolikt att penningtvättslagen framdeles kommer att vidgas till att även omfatta skadeförsäkring.
De ekonomiska uppgifter som eftersöks från Skatteverket och Kronofogden är offentliga och kan tillhandahållas av myndigheterna efter t ex telefonsamtal eller per post. Det finns dock tre problem med detta.
1. I dag finns krav på att en kopia av förfrågan med angivande av vem frågestäl- laren är ska tillsändas den person vars uppgifter efterfrågas. Vid en utredning om försök till försäkringsbedrägeri kan det under vissa omständigheter vara direkt olämpligt för utredningens fortsatta gång att informera den potentiella bedragaren om att försäkringsföretaget är denne på spåren. Det skulle äventyra möjligheten att avslöja bedrägeriet. Och i den mån det kan fastställas att det rör sig om ett
naturligt försäkringsfall som ska ersättas enligt villkoren vill bolaget inte störa kundrelationen genom att visa att man inlett ett utredningsärende.
2. Att ringa eller tillskriva myndigheter för att få ut uppgifter i de utredningar som görs är ineffektivt och kommer att ställa krav på stora resurser både hos
försäkringsföretagen och myndigheter. Erfarenheten visar att svarstiderna hos berörda myndigheter redan idag ofta är oacceptabelt långa och det skulle därför krävas att myndigheterna väsentligt utökar kapaciteten för att besvara denna typ av förfrågningar.
3. I praktiken skulle försäkringsföretagen vara hänvisade till att inhämta
kreditupplysningar per telefonsamtal eftersom det sällan är möjligt att utredningen avvaktar inhämtning av informationen per post. Att inhämta dessa uppgifter per telefon innebär dock att risken för handläggningsfel ökar väsentligt, eftersom uppgifterna överförs enbart genom muntlig kommunikationen och att ingen skriftlig dokumentation från myndigheten därmed kan läggas till ärendeakten. Det är
mycket olyckligt om felaktig information om försäkringstagarens ekonomiska situation skulle ligga till grund för ett utredningsärende.
Med detta sagt menar vi att försäkringsföretagen har ett legitimt intresse – på motsvarande sätt som brottsbekämpande myndigheter har - av att i samband med utredningar om eventuella försäkringsbedrägerier, inom ramen för de särskilda utredningsenheter som finns på försäkringsföretagen, inhämta uppgifter även digitalt.
Vad är ändamålet med kreditupplysningsverksamhet?
I promemorian framhålls att lagens syfte är att bidra till en effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet. Härvid framhålls att detta gäller endast kredit- upplysningsverksamhet i samband med att någon ska bevilja kredit. Vi menar att
4 (5) syftet med en kreditupplysning även bör kunna gälla andra områden där kredit-
upplysning ingår som en del av verksamheten. Kreditupplysningar utgör för försäkringsföretag och finansiella institut ett viktigt instrument när det gäller att uppdaga ekonomisk brottslighet. En person som har stora skulder är mer benägen att begå ekonomiska brott. Vid misstanke om försäkringsbedrägeri eller
penningtvätt kan en sådan kunskap utgöra grund för en fördjupad utredning.
Självklart kommer ett eventuellt avslöjande om ekonomiska oegentligheter att vara till men för den enskilde, men samtidigt skyddar man försäkringskollektivets och samhällets intressen. Detta bör ha ett större värde än att en kreditupplysning används i detta sammanhang.
Således bör även andra än kreditorer ha legitimt behov av att ta del av kredit- upplysningsuppgifter. Det legitima behovet bör därför utvidgas till även annan verksamhet där kredituppgifter inhämtas för att uppfylla lagliga krav. Denna fråga bör utredas i särskild ordning innan förändringar av nuvarande regler genomförs.
I detta sammanhang kan det tyckas märkligt att det ska tillåtas att offentligt i skrift få publicera kreditupplysningar som inhämtas i enlighet med tryckfrihets-
förordningen utan men för den enskilde, medan uppgifter inte kan inhämtas för att uppdaga brott.
Står promemorians förslag i proportionalitet till kränkt integritet?
Datainspektionen menar att den ”ventil” som kreditupplysningslagen medger att via usb-minnen abonnera på kreditupplysningar genom avtal med kreditupplysnings- företagen medför skada för den enskilde. Promemorian uttalar att förfaringssättet
”innebär en påtaglig integritetskränkning”. Vi menar dock att det inte är visat att tillämpningen av ”ventilen” har medfört någon skada avseende den enskildes integritet. En oproportionerlig överreaktion bör inte läggas till grund för en lagstiftning. Dessutom framförs att kreditupplysningsuppgifter kan ”utnyttjas i brottsligt syfte, t ex för olika slags bedrägeribrott”. Det är just denna typ av brott försäkringsbranschen vill beivra genom att ta del av kreditupplysningsuppgifter.
Inom försäkringsbranschen kommer därför effekten att bli att lagstiftningen motverkar sitt syfte.
Det påstås i promemorian att det saknas säkra uppgifter om vilka som beställer kreditupplysningar och vilken omfattning detta sker. Detta är något som
Datainspektionen på ett enkelt sätt bör kunna kontrollera genom att kontakta kreditupplysningsföretagen. Utnyttjandet av ”ventilen” sker – såsom konstateras – sannolikt av företag som abonnerar på tjänsten.
Det är i högsta grad rimligt att ”ventilen” bibehålls för alla de aktörer som i dag har stor nytta av generella kreditupplysningar för en större grupp. Däremot kan
övervägas hur Datainspektionen kan ges möjlighet att granska huruvida detta sker på ett rimligt sätt och hur uppgifterna utnyttjas. Kreditupplysningsbolagen har all möjlighet att styra vilka det är som ska få tillgång till upplysningar – inte minst genom att tillhandahålla usb-minnen som är krypterade och till vilka det krävs inloggning för att komma åt uppgifterna.
Inom försäkringsbranschen hanteras kreditupplysningsuppgifter som inhämtas i utredningsverksamheten i enlighet med de högt ställda krav på etik och sekretess
