Helige Maximilian Maria Kolbe OFMConv
Grundaren av världens största kloster Niepokalanow (Marias Stad)
Ave
M
aria Publikationer - GråbrödernaMaria Mediatrix basilikan – klosterkyrkan i Niepokalanow
Niepokalanów – Immaculata Staden
kortfattad historia om ett av världens mest betydelsefulla kloster
(förklaring av fotot på föregående sida)
Immaculatastatyn Kolbe satte upp den 6 augusti 1927 på den plats där han förstod att klostret borde byggas: ”Immaculata har valt denna plats!” sa helgonet till markägaren. Detta var grundandet av det som skulle bli världens största kloster vad beträffar antalet klosterinvånare.
”Vi präster predikar endast cirka tjugo minuter i veckan medan Kyrkans fiender har resten av tiden till sitt förfogande genom radio och press!”
Denna tanke av Helige Maximilian Maria Kolbe blev grunden till det som skulle bli världens största kloster och tryckeri.
Kolbes intention var att starta en tidning vars motto skulle vara gemensamt med den nya Marianska rörelsen som han och sex medbröder i Rom hade grundat den 16 oktober 1917 (Militia Immaculatae – Marie Härskara). Tidningens namn skulle vara Immaculatas riddare och mottot: ”Vinna hela världen för Kristus genom Immaculata.”
Projektet var inte enkelt. Helige Maximilian mötte stort motstånd bland medbröderna i Polen som ansåg att bara tanken på tryckpressar mm. var emot den franciskanska fattigdomen. Men Guds Moder gav sig inte, det blev mer och mer tydligt att detta projekt var Guds Vilja.
De första åren trycktes tidningen i Conventualfranciskanernas – Gråbrödernas kloster i Grodno. Mycket snart blev det för trångt i klostret för ett så omfattande arbete att helgonet behövde söka en plats för ett nytt kloster som kunde hysa ett stort tryckeri.
På ett stort fält nära stationen i Szymanow, Teresin, sätter Kolbe upp en pelare med en staty av Immaculata – den Obefläckade Jungfrun.
Markägaren, Greve Jan Drucki-Lubecki, kan inte annat än att skänka marken till bröderna. Han får dock löften om att bröderna i all framtid ska fira själamässor för greven och hans anhöriga.
Bröderna bygger det första klostret i Niepokalanow 1927
De första 18 brödernas kloster var i princip några enkla baracker. Det första matsalsbordet i brödernas klostermatsal, ”refektoriet”, var gjort av plankor stående på resväskor och man satt på golvet för att äta.
Sängarna bestod av högar av halm.
Kallelser kom från hela Polen tack vare tidningen. En dag kom en ung man för att träda in i Orden, men han anade inte att barackerna var ett kloster. Pater Maximilian Maria tog emot honom med orden: ”Om du älskar Maria och om du kommer att tillhöra henne helt och fullt, ja då ska du bli lycklig, verkligen lycklig!” När den unge mannen såg hur Pater Kolbe log sa han för sig själv: ”Den där mannen lever verkligen det han säger.” Den unge mannen trädde in i Orden och erkände senare att han genast hade känt sig nöjd.
Bröderna firar jul i sitt ”barack-kloster” cirka 1927-1928
Snart skulle 158 bröder arbeta med administration och redaktion, med typografi 103, och s.k. tekniker 23 bröder. Så många som 145 bröder tog hand om klostret, det ständiga byggandet, köket, köksträdgården mm. Där fanns också redan från början klostrets egna brandmän och till och med de mindre uppskattade tandläkarna!
År 1939 hade klostret 762 invånare, inklusive de 204 kandidaterna!
Det kloster, som onekligen börjat som ett av de fattigaste kloster i världen, skulle bli det största tryckeriet i Europa. År 1924 trycktes 5000 exemplar av Immaculatas riddare. År 1926 var det 40 000 ex. År 1939 hade man uppnått den astronomiska upplagan på en miljon exemplar! Immaculatas riddare var dock inte det enda som trycktes i Niepokalanów. En MI-barntidning trycktes på 35 000 ex. i månaden.
MI-ungdomstidningen trycktes i 180 000 ex. per månad. Bröderna tryckte också en teologisk tidning för präster på 15 000 ex. För Kolbe och medbröder var dock ögonstenen den dagstidning, Maly Dziennik, man tryckte på 250 000 exemplar. Detta var ett mycket imponerande verk. Därtill måste tilläggas diverse böcker och andra trycksaker som kalendrar mm.
Gråbröder i full gång i tryckeriet
Kolbes mål var inte ekonomisk förtjänst. Det enda han och bröderna siktade på var att förmedla Evangeliets sanning till varje människa:
”Vi måste formligen dränka världen med kristen och mariansk litteratur och tidskrifter, på varje språk, till varje plats, för att dränka all lögn med Kristi Sanning!”
En betydande personlighet besökte en gång Niepokalanów och vände sig till Pater Kolbe och sa: ”Om Helige Franciskus kom hit nu och såg dessa dyrbara maskiner, vad skulle han då göra?”
Pater Maximilian Maria svarade: ”Franciskus skulle kavla upp ärmarna och få maskinerna att fungera allt vad de kunde. Han skulle arbeta precis som dessa duktiga medbröder, på ett modernt sätt, för Guds och Immaculatas ära. Vi bröder kan bo i baracker, gå med lagade dräkter och äta enkelt. Men våra maskiner, som ska tjäna Guds ära, måste vara det yppersta vi kan få.”
Bröderna i Niepokalanows stora klosterkapell
Trots den enorma produktionen av tryckalster får man inte luras att tro att detta var klostrets främsta gärning. Nej, Mässan, tidebönen, rosenkransen och den enskilde broderns förening med Gud i bön var Niepokalanóws verkliga liv. Helgonet förklarade detta på följande sätt, och denna ”sanning” gäller verkligen oss alla: ”Resultatet från arbetet är inte beroende av kunnighet, ansträngning eller resurser,
utan är endast ett resultat av den grad av förening med Gud som vi har uppnått. Utan denna förening med Gud är allt det andra helt värdelöst.”
Bröder i bön i det Niepokalanóws ursprungliga kapell
Lägg märke till: Över altaret har Helige Maximilian hängt en Jesu Hjärta–bild, under tavlan, på tabernaklet, står en likadan Immaculatastaty som bröderna har överallt i klostret. I högra hörnet tronar en Lourdesmadonna.
Bilden på föregående sida: Kapellet var mycket spartanskt och enkelt i början när man nyss byggt klostret i trä år 1927.
Klostret Niepokalanów (Mariastaden) grundat av Kolbe 1927 ligger 40 km. väster om Warszawa på vägen till Poznan (markerat med en stjärna).
Helige Maximilian Maria Kolbe vid sitt skrivbord i klostret Niepokalanów. Notera Immaculata-statyn i hyllan på skrivbordet. Det är den Obefläckade Jungfrun som finns på den s.k. Mirakulösa Medaljen, som Kolbe sedan uppmanade MI-medlemmar att bära som tecken på sin vigning till Maria.
Tandläkar-bröderna tillhörde den mer ”fruktade” kategorin bröder i Niepokalanów.
Pater Maximilian Maria med de första fyra medbröderna som skulle grunda klostret i Japan
Franciskanorden började sin mission i Japan år 1593.
Den 5 februari 1597 började förföljelserna: Sex franciskaner från Spanien, sjutton vuxendöpta japaner (som tillhörde franciskanska sekularorden) samt tre jesuiter från Portugal led martyrdöden genom korsfästelse i Nagasaki. De helgonförklarades 1862.
Trehundra år efteråt, den 26 februari 1930, åkte fem bröder från Niepokalanow till Japan: P. Maximilian Maria Kolbe, Br. Zenon Zebrowski, Br. Hilary Lysakowski, Br. Seweryn Dagis, and Br.
Zygmunt Krol.
Under resan bestämdes att de två sistnämnda bröderna skulle missionera i Kina.
Efter två månaders resa med båt och tåg, anlände bröderna äntligen till Nagasaki den 24 april 1930.
Pater Maximilian Maria med de två första kallelserna i Japan De polska franciskanbröderna fick tillåtelse av biskopen i Nagasaki att grunda kloster på ett villkor: att Pater Kolbe undervisade på prästseminariet. I juli 1930 anlände ytterligare två bröder från Niepokalanów i Polen, Br. Mieczyslaw Mirochna och Br. Damian Bert, för att hjälpa till med byggnationen av den japanska motsvarigheten till Niepokalanow (”Marias stad”).
Platsen man fick köpa låg bakom berget Hikosan och var mycket svårt att nå från staden. Namnet på det nya klostret blev Mugenzai no Sono (”Immaculatas trädgård”). Klostret stod färdigt 1931.
Det skulle visa sig att platsen var utvald av Försynen. Den 6 augusti 1945 släpptes atombomben ”Fat man” över Nagasaki. Bomben dödade 70 000 människor. Endast fönsterrutorna gick sönder i brödernas kloster!
Kolbes japanska tidning
Mugenzai no Seibo no Kishi
(Immaculatas riddare)
Den japanska motsvarigheten till Niepokalanows tidning Immaculatas riddare trycktes en månad efter det att bröderna kom till Japan i 10 000 exemplar (första numret)! År 1935 var man uppe i 65 000 exemplar.
Broder Zenon Zebrowski (1881/2 – 1981) Helige Maximilian Marias följeslagare i Japan
Efter den förödande atombomben 1945 blev Conventualfranciskanerna (Gråbröderna) kända för sin hjälpaktion bland de drabbade. Japanerna skulle visa stor respekt för bl.a. Br.
Zenon Zebrowski som byggde barnhem för dem som blivit föräldralösa efter bombningen och krigets härjningar i Nagasaki, Hiroshima och Tokyo. Broder Zenon kallade dessa barnhem för
”Myrstäder” (Ari no Machi).
När Broder Zenon dog den 24 april 1982, efter 52 års självutgivande tjänst i Japan, reste japanerna ett monument över honom med inskriften:
”Broder Zenon – Kärlek utan gränser”
Läs mer om denne broder som var så älskad i Japan:
http://www.brotherzenon.com
Pater Maximilian Maria i Mugenzai no Sono
”Immaculatas trädgård”
Japans nuvarande befolkning är cirka 130 miljoner invånare varav 86
% utövar Shintoism och Buddism. Återstående 16% bekänner sig till andra religioner, därav 1% kristna.
Nagasaki, där Gråbrödernas kloster är, är den mest ”katolska” staden i Japan. Bland stadens mer än 400.000 invånare är 10% kristna, mycket tack vare apostolatet utfört av den Helige Franciskus andliga söner.
Marytown
Immaculatastad i USA utanför Chicago Grundat år 1948 enligt Kolbes spiritualitet
Utsedd till nationalhelgedom helgad till Helige Maximilian Maria Kolbe år 2000 av amerikanska biskopskonferensen
”Många har besökt vallfartskyrkor bara av nyfikenhet och sedan återvänt hem förvandlade i sitt innersta!”
Salige Johannes Paulus II
I den nuvarande klosterkyrkan (som förut tillhörde benediktinnunnor) har ytterdörrarna inte varit låsta sedan år 1928!
I Marytown har Ständig Tillbedjan av Altarets Allraheligaste Sakrament pågått – dag och natt – sedan den 7 juni 1928
Besök Marytowns hemsida:
http://www.marytown.com Marytown
1600 W Park Ave Libertyville, IL
60048 USA
Bröderna i Marytown är öppet för reträtter, stilla dagar, har en fantastisk katolsk bokhandel mm.
Kortfattad historia om Sakramental Tillbedjan
Tillbedjan av Sakramentet (dvs. Kristi närvaro under brödets gestalt som förvaras i tabernaklet – det är därför vi knäböjer när vi kommer in i en katolsk kyrka där Sakramentet förvaras, vilket vi påminns om av
”sakramentslampan”) av lekmän tog sin början på ett formellt sätt den 11 september 1226 i Avignon, Frankrike. Denna tillbedjan var ett sätt att tacka för segern över albigenserna. Kung Ludvig VII bad biskopen av Avignon att få Sakramentet utställt i Heliga Korsets kapell. Den stora skaran av troende som ville tillbe inför Sakramentet var så stor att biskopen beslöt att låta tillbedjan fortsätta dag och natt.
Allt fler troende började stanna kvar i kyrkorna för att tillbe Kristus i Sakramentet även utanför Mässfirandet. Till en början tillbad man Kristus i Hans närvaro i tabernaklet, snart skulle man börja öppna tabernakeldörrarna. Från denna sed att vilja se Kristus i hostian kom idén att tillverka särskilda behållare för den invigda hostian så att de troende kunde se den under tillbedjan. Vi kallar dessa behållare för monstrans, dvs. de som visar. Tillbedjan med monstrans blev så småningom regel för sakramental tillbedjan.
Instiftandet av Kristi Kropps och Blods Fest i juni månad uppmuntrade ytterligare till att dra troende till kyrkor för stilla tillbedjan av Kristus i Sakramentet.
Det var Konciliet i Trent (1545-1563) som gav impulser till att den Sakramentala Tillbedjan spreds inom hela den världsvida Kyrkan. På 1500-talet uppstod också den eukaristiska kulten av Fyrtio Timmars Tillbedjan, som man med glädje kan konstatera kommer tillbaka i flera av våra församlingar även i Sverige. Ännu mer glädje är det att
konstatera att det brukar vara ungdomar som organiserar denna tre dagars tillbedjan som ofta hålls under fastetiden eller inför patronatsfesten i en församling.
Att man började med s.k. ständig tillbedjan, dvs. dag och natt, har en tragisk historia. Under den protestantiska ”reformationen” på 15- 1600-talen var det vanligt att katolska kyrkor profanerades och helgerån gjordes på Sakramentet. Katoliker i hela världen ville då ge Herren gottgörelse för allt hat och missdåd mot Honom i Hans Kärleks Sakrament och man började turas om dag och natt att tillbe Kristus i kyrkorna där Sakramentet förvarades. Så uppstod den Ständiga Tillbedjan. Till och med nya kongregationer av ordensbröder och systrar grundades med den särskilda uppgiften att tillbe Sakramentet dag och natt. I det s.k. katolska uppslagsverket från år 1907 uppgav man att dessa kongregationer var för många för att räkna upp!
Efter II Vatikankonciliet blev det tyvärr en dyster nedgång för den Sakramentala Tillbedjan, åtminstone vad gäller organiserad och gemensam tillbedjan. Påven, den Helige Johannes Paulus II, uppmanade på det starkaste att tillbedjan av Sakramentet skulle tas upp igen. I Rom öppnades tillbedjanskapell i alla påvliga basilikor och främsta kyrkor. Påven ville till och med att alla församlingskyrkor skulle ge tillfälle till Sakramental Tillbedjan, åtminstone dagtid.
Sakramental tillbedjan har numera blivit mycket vanligt i många klosterkapell och församlingskyrkor.
Avlat vid Sakramental Tillbedjan
Man kan erhålla partiell avlat varje gång man tillber Kristus, som är närvarande i Sakramentet (tabernaklet eller utställt i monstrans). Om tillbedjan varar minst en halvtimma, så är avlaten fullkomlig (Ench.
Ind. nr. 7). Enligt gammal sed knäböjer man med båda knän – vilket ger uttryck för vår totala tillbedjan och vördnad - när man kommer in i kyrkan om Sakramentet är utställt i ciboriet (behållaren för de förvandlade Hostiorna) eller i monstransen, vid det att man påminner sig den Heliga Skriftens ord: ”alla knän ska böjas för Honom” (Fil 2:10). Detta är dock inte obligatoriskt då de liturgiska föreskrifterna (Eukar. Sacramentum 1973) numera tillåter att man gör enkelt knäfall.
När prästen öppnar tabernaklet knäböjer alla.
