SOCIALSTYRELSEN
106 30 Stockholm Telefon 075-247 30 00
Fax 075-247 32 52 socialstyrelsen@socialstyrelsen.se www.socialstyrelsen.se
Textning av avsnitt 57 av Socialstyrelsens podcast På djupet – om digitalt utanförskap hos äldre
Ola Billger:
- Hjärtligt välkomna till Socialstyrelsens podcast På djupet. Idag ska vi prata om hur digital teknik kan förbättra den psykiska hälsan hos bland annat de äldre. Få de och känna sig mindre ensamma och mer delaktiga.
Vi som är med och pratar om det här ämnet idag Kristel Lynch, utredare på Folkhälsomyndigheten, hjärtligt välkommen Krisel!
Kristel Lynch:
- Tack så mycket!
Ola:
- Vi har också med oss Gunilla Fahlström från SBU – Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Gunilla du är projektledare på SBU, hjärtligt välkommen hit!
Gunilla Fahlström:
- Tackar!
Ola:
- Och så har vi också med oss Carina Gustafsson som är utredare här på Socialstyrelsen, hjärtligt välkommen Carina!
Carina Gustafsson:
- Tack!
Ola:
- Jag som leder det här samtalet heter Ola Billger och är kommunikations- chef här på Socialstyrelsen. Jag tänkte vi skulle börja med dig Kristel, om vi skulle titta då på digital teknik i allmänhet, hur kan det överhu- vudtaget förbättra måendet bland äldre?
Kristel:
- Ja, det var ju det vi var nyfikna på. Och det vi har kunnat se genom det här samarbetet, det är det faktiskt har nära koppling till social delaktig- het. Att man är digitalt delaktig. Men det är egentligen SBU som har gjort den forskning som har gjort den forskningssammanställningen. Så det kan nog Gunilla berätta ännu mer om, tror jag?
Ola:
- Ja, vad säger du Gunilla?
Gunilla:
- Ja, digital teknik – det är ju, datorer, det kan vara surfplattor eller telefo- ner, alltså kort sagt sånt som kan användas i vardagen för nyttotjänster, underhållning och sociala kontakter. Vår utgångspunkt var just det här med social stimulans, det skulle vara något som var kul. Helt enkelt.
Välfärdsteknik kan ju vara en del annat också. Så, välfärdsteknik och di- gitala verktyg alltså, det är ett sätt för individen att vara delaktig, på ett meningsfullt sätt.
Ola:
- Om vi ska vara lite mer konkreta då, på vilket sätt kan den digitala tekni- ken göra dig mer delaktig?
Gunilla:
- Du kan ju till exempel kommunicera med släkt, vänner. Du kan köpa biljetter, du som alla andra, via internet och så till ett hyfsat pris där det blir mycket dyrare om du ska göra det på annat vis. Det är några exem- pel, finns många fler.
Ola:
- Den digitala tekniken tar ju rätt stora steg framåt hela tiden och vi blir alltmer beroende av olika digitala förutsättningar – samtidigt så vet vi också att det finns digitalt utanförskap, att det är väldigt många äldre fö- reträdelsevis i den gruppen som är digitalt utanför. Hur mycket vet vi om det här?
Kristel:
- Ja, de senaste sifforna som vi har sett då från Internetstiftelsen som gör undersökningen ”Svenskarna och internet” – så säger de att det är 500.000 svenskar som inte är digitalt delaktiga. Och av de så är det, de allra, allra flesta är över 75 år. Men det är även ganska många, tror det var ungefär 600.000 som inte använder internet mer än då och då. Så det är ganska många som inte är så pass digitalt delaktiga som man tänker att de flesta borde vara . Och den äldre åldersgruppen är den som är mest utsatt, kan man säga. Det är därför man kallar det att de lever i ett digi- talt utanförskap.
Ola:
- Så i takt med att digitaliseringen går framåt så riskerar en redan ensam grupp, eller en redan utsatt grupp att bli ännu mer ensam, är det så?
Kristel:
- Ja, men precis, det är väl det som man kan säga. Eller, att risken är stor.
Just för det.
Ola:
- Carina Gustafsson, hur tänker du där?
Carina:
- Vi vet ju att ensamhet är en riskfaktor för psykisk ohälsa. Vi har statisk som visar att så många som 58 procent av de äldre som har äldreomsorg, uttrycker att de känner sig ensamma. Och den här kopplingen mellan en- samhet och psykisk ohälsa den är ju någonting som vi måste beakta helt enkelt, och det har vi ju faktiskt gjort genom att ta – vi är ju flera myn- digheter som står bakom det här kunskapsstödet. Som Folkhälsomyndig- heten har tagit initiativ till att publicera.
Ola:
- Hur viktig är ensamheten då, som faktor för psykisk ohälsa?
Carina:
- Med tanke på att risken på att man blir, alltså ofrivilligt ensam, när man är äldre, på grund av att man förlorar nära och kära, får sämre fysisk för- måga, svårare att delta i sociala sammanhang, allt det här kan bli, till- sammans då att man går in i en depression. Social isolering är ju en risk- faktor för depression särskilt.
Ola:
- Vad blir då kommunernas roll i det här – nu har vi pratat lite grann om hur utanförskapet ser ut, hur digital teknik kan minska – exempelvis en- samhet, hur ensamhet och psykisk ohälsa hänger ihop – men vad är kommunernas roll i allt detta?
Kristel:
- Vi ser ju att kommunerna har en viktig roll att främja och stödja digital delaktighet, alltså delaktighet som helhet och även då digital delaktighet som är viktigt i dagens samhälle, för annars stängs man ute från saker som man har rättighet att vara delaktig i. Och det finns ju redan mycket aktiviteter ute i kommunerna men vi ser nog att de skulle kunna göra lite mer för att nå flera. Idag kanske man når de som själva är intresserade och vill gå en kurs eller…ja, det kanske finns en kurs på…ett bibliotek eller någonting liknande på någon träffpunkt. Men om man inte är den personen som naturligt gör såna saker så kanske man hamnar utanför på ett sätt som är lite svårare. Så vi skulle väl vilja inspirera – och att man försöker komma på andra…andra sätt att nå dem. Jag tror att det är främst egentligen på bibliotek som det finns flera exempel på insatser idag om man går ut och det är jättepositivt både att det finns stöd både att man kan komma dit och att man har problem med sin dator eller så – men det finns ju även ett problem i att inte alla äldre har tillgång till da- tor eller internet, så det är både infrastrukturfråga men även en kun- skaps- …alltså – vet jag ju jag ska använda tekniken och har jag tekni- ken? Så det är ju flera saker man måste tänka på där.
Ola:
- Om jag är äldre och jag saknar de här digitala verktygen- bredband, da- tor, då kanske man inte lyssna på den här podden i första hand, slår det mig, men om jag har en anhörig som saknar det här, vilken typ av hjälp kan jag få från en kommun exempelvis, Carina?
Carina:
- Det är faktiskt så att den enskilde kan ansöka om bistånd enligt social- tjänstlagen för att få hjälp med den här tekniken. Sen måste det göras en individuell – det är väl också det budskapet vi vill lämna att den möjlig- heten finns att göra en ansökan.
- Vi har också personer som kanske har en funktionsnedsättning som har möjlighet att ansöka enligt Hälso- och sjukvårdslagen, att man behöver det här tekniken som hjälpmedel men då måste ju det också göras en be- dömning av hur behovet ser ut. Men den möjligheten finns för den en- skilde att ansöka om bistånd.
Ola:
- Nu är det ju då en ekonomisk fråga då om man så att säga saknar till- gången till de här verktygen överhuvudtaget, sen kan ju det vara så att jag har tillgången till de digitala verktygen men att jag inte är så bra på dem, jag kanske har bredband indraget i huset och kanske t.o.m. har en dator men jag vet inte riktigt hur jag ska det, vad vet vi om det hur man ska kunna stödja äldre på olika sätt och kommunerna på olika sätt kunna göra?
Kristel:
- Utbildning och användning av digital teknik kan minska ensamhet, som Gunilla sa, det finns ganska många bra exempel på föreningar och sånt som anordnar utbildningar just riktade till seniorer. Och när man frågar äldre själva, hur vill ni lära er om teknik, då säger de att de vill bli lärda av äldre – andra äldre, på en nivå som passar dem och det ska vara en anpassad pedagogik – och det finns till exempel en organisation som he- ter Seniornet i Sverige, som är den största i Sverige, som håller i såna här utbildningar, och det finns på 45 ställen i Sverige, 45 klubbar, kan man gå in och titta på deras hemsida. Om, det finns en nära en. Och det finns andra exempel, t ex IT-coach….
Ola:
- Ja, vad är det, IT-coach, vad gör de?
Kristel:
- Det är mer på volontärsbasis faktiskt. De åker ut och gör hembesök till äldre, så det är ju ett sätt att nå ut. Så man även når de som inte kan komma hemifrån kanske. Men sen finns det ju ett alternativ som heter IT-guide, och där gör man på ett annat sätt. Man involverar nyanlända och i kombination med att de då lär sig svenska så får de lära ut teknik till äldre.
Ola:
- Kristel, vi talar om det digitala utanförskapet, men är det är det verkligen så att alla vill vara innanför bland de äldre då?
Kristel:
- Nej, så är det absolut inte. Det är klart att man måste respektera om nå- gon väljer att vara utanför eller liksom att: jag vill inte använda internet varje dag eller inte alls kanske. Man ska inte vara tvungen för att kunna vara delaktig i samhället. Men nu har det tyvärr blivit så att nästan alla
samhällstjänster blir digitala och det finns få alternativ. Det FINNS ju al- ternativ men det blir allt svårare att ta del av information och ja, det kan vara alla möjliga olika nyttotjänster. Så att det är klart att man måste ha den aspekten i åtanke att man kan inte digitalisera bort människor utan att de kan få utbildning om de behöver. Så det är en svår avvägning.
Ola:
- Det här kunskapsstödet, Kristel, berätta mer om det!
Kristel:
- Ja, men vi är fem myndigheter som har samverkat i ett stöd till kommu- ner, för att vägleda i planering av aktiviteter som kan främja till digital delaktighet och där av då, psykisk hälsa.
Ola:
- Vad är det som är viktigt att tänka på i juridiken och etiken när man job- bar med de här frågorna?
Gunilla:
- Ja, när det gäller etiken, jag börjar där, det är ju väldigt viktigt att man tänker på att en insats förändrar för en individ behöver inte passa för en annan individ. Precis som man gör i alla andra sammanhang när man ska ge stöd och hjälp åt individer så i det här fallet så är det väldigt viktigt att uppmärksamma det. Det handlar också om att begreppet välfärdstek- nik och när vi börjar prata om digital teknik, så kan vi också väcka många frågor hos de som tex de också jobbar i vård och omsorg så det här är ju väldigt att man får hjälp att reflektera över, de etiska implikat- ionerna som kan komma. Med att man inför mer teknik så att säga.
Kristel:
- Ja, en sak som man kanske kan fundera på det är ju att man behöver kunskap om hur man använder den här tekniken – om man använder in- ternet t ex, så finns det kanske risker med det också att man utsätts på olika sätt. Därför är det ju väldigt viktigt att man får både kunskap och information om hur man ska använda den här tekniken. Det är väl en sån direkt implikation som vi kan se när vi använder den här typen av digital teknik; sen har vi ju andra frågor som rör välfärdsteknik som till exem- pel kameraövervakning och såna saker…
Ola:
- GPS-övervakning som de andra etiska aspekterna…
Kristel:
- Yes, vi behöver nog alltid ha med oss den här etiska reflektionen och en väldigt viktig sak är ju också att teknik aldrig får ersätta mänsklig kon- takt – det är väldigt centralt också här förstås.
Ola:
- Du nickar här, Gunilla.
Gunilla:
- Ja, det är väldigt viktigt – jag tänker att, jag kan berätta lite grann vad SBU har gjort i det här sammanhanget. SBU sysslar ju med att samman- ställa forskning – redan befintlig forskning – på lite olika sätt. Och när vi gjorde den här kartläggningen av digitala verktyg, som social stimulans, och tittade på effekterna för de äldre, så tittade vi som sagt på redan be- fintlig forskning – och det är flera saker som är intressant, men en sak – det fanns inte rapporterat någonstans om negativa effekter. Det känns ju bra. Eller skadliga effekter, om man skulle så vilja säga. Sen ska man ju komma ihåg att det här är ju ett ungt område, stadd i snabb utveckling och det innebär också att forskningsläget är absolut inte det starkast. Ab- solut inte. För det ska man komma ihåg. Så att det betyder att….det finns en viss osäkerhet. Vi vet inte helt säkert. Om effekterna. Det ska man också komma ihåg. Även om jag sa då att vi inte har sett några skadliga effekter. Men vi har ju faktiskt kunnat iakttaga gynnsamma ef- fekter för
- ensamhet, så som vi har pratat om, en del pratar om social isolering, del- aktigheten kan bli bättre, och så, så att det är viktigt att lyfta fram. Sen ska man också komma ihåg att pågår faktiskt forskning här i Sverige, och det är ju väldigt positivt med aktuell, svensk forskning! Och det är forskningsrådet Forte, som stödjer en hel del av den av den forskningen, runt om i landet.
Ola:
- Gunilla, du pratar lite grann om osäkerheten, det är ett nytt område, vi vet inte riktigt vad effekterna är – vad är de stora behoven av forskning inom det här området framåt? Tror du?
Gunilla:
- Ja, det är ju att säkrare kunna uttala sig om, är det en stark och tydlig ef- fekt på att ensamhet kan minska av digitala verktyg? Det är ju väldigt bra att veta det lite säkrare. Jag säger ju inte att det inte är det – jag säger bara att vi vet inte. Och att säga att, ja så är det inte.
Ola:
- Ja, Carina, du började med att prata om de etiska aspekterna och sen så hann vi inte riktigt med de juridiska aspekterna av det här – vad tänker du där?
Carina:
- Vi har ju då tagit fram en del i underlaget i det här kunskapsstödet som är baserat på juridik, där vi kan, som jag sa tidigare, slå fast att den en- skilde kan slå fast att, som jag sa tidigare, slå fast att den enskilde kan ansöka om bistånd. Men det måste ju göras en individuell prövning och egentligen så tänker vi väl att det här är någonting som kanske behöver ytterligare tas fram kunskap kring – hur kommer det här att se ut? För kommunerna. Om vi tänker att den enskilde ansöker om att till exempel att få hjälp med en dator eller en telefon, så måste det ju naturligtvis gö- ras en inkomstprövning – som man gör när man ansöker om bistånd eller ekonomist bistånd. Det är ju inte så att bara för att man ansöker om bi- stånd och i form av att man behöver sån här teknik, så får man det per automatik, så är det ju inte utan det här måste ju prövas – på sedvanligt sätt. Men genom att förstå att det här kan vara en del av deras utbud, att man på andra sätt kan stimulera till att äldre får tillgång till den här tek- niken till exempel att man köper in några surfplattor på ett äldreboende eller att… och att man också naturligtvis kan utbilda de äldre i att an- vända tekniken, det är ju också en del av det här. De insatser man kan ge, så att säga.
Ola:
- Kristel, du nickar där?
Kristel:
- Ja, precis. Jag tänkte på en viktig aspekt också, när det gäller personalen som ska jobba tex inom äldreomsorgen. Det är ju ganska viktigt att de har rätt kompetens för att kunna göra det här, och jag tror att man behö- ver insatser där också – att kunna ge dem utbildning i hur de kan coacha och lära de äldre.
Ola:
- Det finns rätt mycket kommunerna kan göra i detta – vi pratar om utbild- ningsfrågor, vi pratar om att tillsätta IT-guider, IT-coacher och liknande – vet vi hur utvecklingen ser ut i kommunerna, går det framåt eller går det bakåt eller står det står det stilla?
Kristel:
- Ja, tyvärr har vi inte kunnat göra någon uppföljning liksom i det här, vi har gjort en liten kartläggning i just hur de jobbar. Det var under 2017 gjorde vi det. Det var myndigheten för delaktighet som ansvarade för just den kartläggningen – alltså det är många som har aktiviteter men sen svarade inte alla kommuner på det här heller så vi vet inte riktigt vad alla gör så, men vi hoppas väl att det är ett område som utvecklas. Men det vore intressant att kunna följa det, så klart.
Ola:
- Om jag nu sitter ute i en kommun och lyssnar på det här podden, jag blir intresserad av de här frågorna kring delaktighet, bland äldre, och jag vill liksom börja med det här, bli bättre på detta, vad är de lågt hängande frukterna? Vad är det man snabbast kommit fram till, tror ni? Carina?
Carina:
- Jag kanske steg nummer ett att se till att det finns tillgängligt, och nu tänker vi inte bara inom socialtjänsten utan i ett bredare perspektiv att infrastrukturen – att det finns internet på äldreboenden eller, ja, att man ser över hur ser det ut på våra bibliotek, eller att man samverkar med det civila samhället. Pensionärsorganisationer till exempel, eller till exempel utbildningsinsatser för äldre och att man, ja, har ett övergripande per- spektiv på den här frågan. Och tänker att det också inte enbart om att man ska kunna avvända tekniken, utan också kopplingen social isole- ring, ensamhet, att man faktiskt kan göra någonting ur den aspekten också så att säga, för den äldres hälsa, psykiska hälsa.
Ola:
- Hur tänker ni andra, finns det andra lågt hängande frukter, vad tänker du Gunilla?
Gunilla:
- Jag vill verkligen understryka det här med infrastrukturen, det är ju en jämlikhetsfråga, stor jämlikhetsfråga. Andra aktörer, det finns många ak- törer på den här banan så att säga – och de är eller förefaller vara ganska intresserade och villiga att vara med. Jag tror att man snabbt kan få till stånd ännu bättre insatser och än vad man redan har för vi har ju sett att det finns många, många goda exempel. Folk är kreativa, påhittiga,, så att det är….
Ola:
- Vad tänker du, Kristel?
Kristel:
- Jag tror att man kommer ganska långt om man har en utsedd person på kommunen som är ansvarig för de här frågorna också. Det kan vara an- tingen att man har någon som är ansvarig för digital delaktighet eller att den som jobbar med äldrefrågor också tar den här aspekten…
Ola:
- Carina och Gunilla, när vi pratar, jag tänkte be er titta in i framtiden här för att vi pratar om det digitala utanförskapet, vi vet att många äldre är ensamma – och det kan man vara oavsett om man är digitalt delaktig el- ler inte, digital delaktighet är en möjlighet att minska det…men för de kommunerna som så att säga inte ger sig in i detta, och inte hakar på det här…vad är det för risker man möter? Finns det en risk att om man inte jobbar med delaktighet att man t.o.m. kan förvärra måendet och den psy- kiska ohälsan och ensamheten? Vad tänker du Carina?
Carina:
- Jaa, risken finns och vi vet ju redan idag äldre löper stor risk att äldre lö- per stor risk att drabbas av psykisk ohälsa. Ja, en av fyra idag är drabbad av psykisk ohälsa över 65 år. Den vanligaste diagnosen då eller de van- ligaste tillstånden som man risker att drabbas av, det är depression och ångest. Vi vet också, vi har en ganska färsk rapport som vi nyligen pub- licerade här på Socialstyrelsen, öppna jämförelser, som visar just på fö- rekomsten av psykisk ohälsa hos äldre över 65 år i form av i form av att man har varit i behov av sluten, eller öppen psykiatrisk vård alternativt att man har varit i behov av läkemedel, psykofarmaka. Då ser vi att en tredjedel av de över 65 år är drabbade av psykisk ohälsa i den formen om vi använder det måttet så att säga. – och det är många fler än i den yngre åldersgruppen dvs mellan 18 och 64 då eller den vuxna populat- ionen så att säga. Där är det bara 17 procent som drabbas av psykisk ohälsa – om vi möter på det här sättet, jämfört då med drygt 30 procent hos de över 65. Så det här visar lite på magnituden på problemet. Och det här är ett område som vi börjar uppmärksamma allt mer, men vi be- höver uppmärksamma riskerna för att äldre drabbas av psykisk ohälsa, vi behöver se hur kan vi förebygga, främja att inte äldre drabbas – det här är en aspekt av det hela – och vi behöver naturligtvis se till att det finns god och tillgänglig vård och omsorg för alla de som drabbas.
Ola:
- Hur tänker du Gunilla, är det närmast en…eller kommer det bli en slags hygienfaktor att man jobbar med de här frågorna ute i alla kommuner på ett effektivt sätt?
Gunilla:
- Ja, det vill jag ju gärna tro, jag skulle ju gärna se lite mer forskning om- kring det här. Jag tror naturligtvis på vetenskap som en del i det här, och att veta mera om vad man gör, och hur man gör och när man gör – och eventuellt när man inte gör någonting. Sen när man kan se in i framtiden så tror ju jag att det kommer att se lite annorlunda ut på personer som är äldre om så där tjugo år då har vi en annan, ett annat landskap. När det gäller den digitala världen. Men nu är det ju här och nu så att säga så nu gäller det att tänka vad vi kan göra här och nu, och vi kan en hel del.
Men det är ju som Carina sa här, det är ju inte det enda sättet; det är ett sätt. En ingrediens och det är jätteviktigt att man utgör ifrån individen, vad han eller hon önskar och behöver och kan ta. Så det måste vi ha i åtanke också.
Ola:
- Hör ni, vår podcast börjar närma sig sitt slut. Ni har lyssnat till På djupet som handlar om idag hur digital teknik kan öka den sociala delaktig- heten bland äldre, jag tänkte vi skulle avsluta med att ni gemensamt får hjälpa till här och se till att kommunerna har en högre uppmärksamhets- nivå på det här. Två enklaste tipsen – vad är det man bör jobba med?
Gunilla?
Gunilla:
- Infrastrukturen och att man har det här på sin dagordning.
Ola:
- Carina?
Carina:
- Medvetenheten om äldres risk att drabbas av psykisk ohälsa. Att ensam- heten är ett problem i detta.
Ola:
- Och Kristel, dina två bästa tips då?
Kristel:
- Jag tycker man ska fråga äldre själva vad det är de behöver och vad det är de vill när det gäller digital teknik. Och så skulle jag säga att säga att gå in och ladda ned vårt kunskapsstöd på Folkhälsomyndighetens hem- sida. Sök på digital teknik.
Ola:
- Hjärtligt tack för att ni har varit med under det här samtalet. Tack till dig Kristel Lynch, utredare på Folkhälsomyndigheten för att du ville vara med här idag!
Kristel:
- Tack!
Ola:
- Hjärtligt tack också till dig, Gunilla Fahlström, projektledare på SBU – Statens Beredning medicinskt- och socialutvärdering, för att du ville vara med här idag!
Gunilla:
- Tack!
Ola:
- Och tack också till dig Carina Gustafsson, utredare här på Socialstyrel- sen för att du ville vara med och prata om de här frågorna i På djupet!
Carina:
- Tack!
Ola:
- Jag heter Ola Billger och är kommunikationschef på Socialstyrelsen.
Slut på avsnitt 57 av På djupet.
