Stulen demokrati

Uppsala Universitet

Statsvetenskapliga institutionen

Kandidatuppsats i Statsvetenskap

Vårtermin 2019

Handledare: Camille Pellerin

Författare: Eli Sultani

Antal sidor: 39

Antal ord: 11 283

Stulen demokrati

En kvalitativ fallstudie om USA:s roll och motiv för sin

medverkan i statskuppen 1953 i Iran

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. I

1.1. INTRODUKTION 4

1.2. FORSKNINGSFRÅGAOCHSYFTE 5

2. O

A

3. T

3.1. TIDIGAREFORSKNING 12

3.2. TEORETISKTRAMVERK 15

4. M

4.1. MATERIAL 18

4.2. AVGRÄNSNING 19

4.3. KÄLLKRITIK 20

4.4. ANALYTISKTVERKTYG 22

5. A

6. R

7. R

8. B

3

1. Inledning

“Mossadegh back in 1953. Nobody knows who Mossadegh was. Democratically elected prime minister of Iran. He was overthrown by British and American interests because he threatened oil interests of the British. And as a result of that, the Shah of Iran came in, terrible dictator, and as a result of that, you had the Iranian Revolution coming in, and that’s where we are today. Unintended consequences.” ¹

Bernie Sanders inför presidentvalet 2016 i USA.

1.1. Introduktion

Den 19 augusti 1953 iscensattes en kupp av USA:s och Storbritanniens underrättelsetjänster CIA och MI6 som med hjälp av Irans militär störtade landets första och sista demokratiskt valda premiärminister Mohammad Mossadeq efter att han med stöd från parlamentet

nationaliserat Irans olja. Denna statskupp som fick täcknamnet ”Operation Ajax” störtade den enda demokratiska regeringen i Irans historia och återinsatte shahen Mohammad Reza Pahlavi som trots landets konstitution där kungen beskrevs som en nationalsymbol med begränsad maktbefogenhet hade samlat makt och blivit en enväldig monark (Kinzer 2008, 9–10). Iran som med Mossadeq och hans regering hade möjligheten att bli den första demokratiska staten i Mellanöstern blev istället en absolut monarki. Med en kung vars grepp om makten hårdnade efter statskuppen blev landet istället en diktatur där USA-beroendet och bristen på politisk frihet förde folket närmare extrema antivästerländska grupper. Dessa grupper utnyttjade i sin tur denna antiamerikanism vid händelserna som ledde till den islamiska revolutionen i Iran år 1979 (Ibid.) samt gisslandramat i den amerikanska ambassaden i Teheran som bröt Iran och USA:s diplomatiska relationer fram till idag.

Operation Ajax är den händelse som av många ses som roten till den fortfarande pågående konflikten mellan USA och Iran då de djupgående antiamerikanska känslorna i Iran härstammar härifrån. Händelsen blev även en vändpunkt för USA:s relation med länder i mellanöstern då synen på USA förändrades från en bundsförvant till en imperialistisk stat bland gemene man i mellanöstern i allmänhet och Iran i synnerhet (Eklind 2016, 145). Denna coup d’État som till största del planerats, finansierats och genomförts av britter och

1 Senator Bernie Sanders i en tv-sänd debatt mot Hillary Clinton inför presidentvalet 2016 i USA. Sjätte demokratiska primärvalsdebatten University of Wisconsin-Milwaukee, februari 2016.

4

amerikaner har även lämnat ett djupt avtryck i den iranska folksjälen. Idag ca.65 år efter statskuppen talar man i Iran fortfarande om en av amerikaner och britter ”stulen demokrati”.

I och med att den pågående konflikten mellan Iran och USA eskalerar och krigshotet är alltmer närvarande har frågor om hur denna ömsesidiga fientlighet uppstod till en början fått en ökad aktualitet. Alltsedan den islamiska revolutionen och dess påföljder framförallt för Irans relation med USA har man forskat kring orsakerna bakom denna inblandning. Många gånger har ekonomiska intressen angetts som skäl för Storbritanniens agerande medan USA:s inblandning i operationen har man haft olika teorier kring då mycket av de officiella

amerikanska dokumenten har varit hemligstämplade och landet har vägrat erkänna sin inblandning i Operation Ajax officiellt.

År 2017 publicerade dock USA:s utrikesdepartement det så kallade ​United States Department of State​ hundratals tidigare hemligstämplade dokument om landets utrikesrelationer med Iran under åren 1951–1954. I de dokument som berör ”Den iranska politiska krisen i juli 1952 och dess efterdyning mars 1952-februari 1953” det vill säga perioden fram till att Operation Ajax ² genomfördes, finns bland annat promemorior samt telegram från den amerikanska

ambassaden i Teheran som har skickats till utrikesdepartementet i Washington och vice versa.

Tidigare hade Hillary Clinton i egenskap av USA:s utrikesminister i en intervju med BBC Persian uttryckt ånger över händelserna kring statskuppen 1953 men en officiell förklaring ³ uteblev. Därför kan en granskning av dessa nyligen släppta dokument kasta ljus över

händelserna kring Operation Ajax och hjälpa oss att förstå USA:s motiv för sin inblandning i en statskupp som fått så digra politiska konsekvenser för båda länderna bättre.

1.2. Forskningsfråga och syfte

Syftet med denna uppsats är att redogöra för USA:s roll i statskuppen som genomfördes år 1953 i Iran​ ​samt granska hur USA motiverade sin medverkan i Operation Ajax. Studien ämnar genom en granskning av nyligen tillgängliggjorda amerikanska dokument ta reda på vilka motiv amerikaner hade för sin medverkan i operation Ajax för att bidra till forskning kring ämnet. Frågan denna studie söker svar på är: Vilka motiv hade USA för sin medverkan i Operation Ajax?

2​The July 1952 Iranian political crisis and its aftermath​, egen översättning.

3 Secretary of State Hillary Rodham Clinton: interview with Bahman Kalbasi of BBC Persian, Washington DC, October 2011.

5

Beroende på vem denna fråga har ställts till och vilka som har svarat på frågan tidigare har svaret varierat. Det råder därmed ingen konsensus i frågan bland forskare och tidigare forskning kring USA:s motiv för inblandning i Operation Ajax pekar åt olika håll. Denna uppsats tar ställning till denna tidigare forskning kring ämnet och har till syfte att genom en kvalitativ textanalys av nyligen släppta interna dokument som tidigare forskare inte haft tillgång till, bringa klarhet i denna kontrovers. Detta för att sedan kunna besvara studiens forskningsfråga.

6

2. Operation Ajax

I detta kapitel ges en historisk bakgrund till händelserna som ledde till Operation Ajax.

Statskuppen 1953 i Iran har sina rötter i en rad politiska händelser samt den socio-ekonomiska situationen i landet som banade vägen för USA:s närvaro i Iran och därmed även inblandning i statskuppen. En kort historisk redogörelse som ger bakgrundskunskap om fallet och redogör för händelseförloppet, de olika inblandade aktörerna samt deras intressen i Iran anses därför vara av betydelse för denna studie.

USA:s intåg i Iran

Amerikaners ambitioner om inflytande för att befästa sin position som den nya stormakten och Irans krisdrabbade efterkrigsekonomi banade vägen för USA:s alltmer ökade närvaro i landet. Tidigare hade Iran delats upp i två intressesfärer inofficiellt. Britter som innan andra världskriget använde landet som en buffertzon mellan Storbritanniens dåvarande koloni Indien och Ryssland, kontrollerade de oljerika södra delarna av Iran medan stora områden i norra Iran kontrollerades av ryssar (Keddie 2006, 109).

Irans strategiska läge på grund av dess närhet till Sovjet samt landets oljekällor gjorde det till ett geopolitiskt viktigt land för USA som var i konflikt med Sovjet under det kalla kriget (Giorowski 2004, 2). Därför skapades en allians med syftet att begränsa Sovjets inflytande i Iran och General Schwarzkopf skickades till landet för att träna armén (Filiu & David B.

2014, 87). Ungefär samtidigt som det kalla kriget började tog även den rörelse som kämpade för Irans självständighet och nationalisering av landets olja fart.

Mossadeq och nationalisering av Irans olja

En adelsman som var en av nyckelfigurerna i den rörelse som ledde till nationalisering av Irans olja var juristen Mohammad Mossadeq. För att kunna föra en mer effektiv kampanj mot kungens envälde och stormakternas inblandning bildade Mossadeq ”den nationella fronten” . ⁴ Partiet fick sitt starkaste stöd från den växande reformvilliga medelklassen men Mossadeqs anti-imperialistiska kampanj förde honom även närmare konservativa grupper och

prästerskapet. Framstående religiösa figurer som den anti-brittiska Ayatollah Kashani och de mäktiga köpmännen stödde därför förutom den nationella fronten även den rörelse som hade

4​Jebheye melli​ på persiska.

7

påbörjats för att nationalisera Irans olja (Keddie 2006, 119).

Irans olja: The Anglo-Iranian Oil Company

Britten William Knox D'Arcy som både var en finansiär och hade ansvaret för prospektering av olja i Persien bildade med hjälp av Storbritannien ​The Anglo-Persian Oil Company​ även kallad ​APOC​ i början av 1900-talet. Men det var inte förrän första världskriget och efter att den brittiska sjöfarten övergick till att använda olja istället för kol som Storbritannien fick större intresse för och investerade i oljebolaget. Den brittiska regeringen med Winston Churchill i spetsen köpte därför 51% av aktierna för bolaget år 1914. Enligt den första koncessionen och det första avtalet som skrevs på av den dåvarande kungen Reza shah fick ⁵ Persien en ersättning på 16% i form av royalty. I samband med att Persien officiellt ändrade namn till Iran år 1935 ändrades även namnet på ​APOC​ till ​The Anglo-Iranian Oil Company (AIOC) ​och några år senare förlängdes britternas oljekoncession till att gälla fram till 1993 (Filiu & David B. 2014, 84–85).

Ensamrätten Storbritannien hade på Irans olja genom den Anglo-iranska oljebolaget bröts så småningom när också Ryssland fick oljekoncessioner i Iran. Dock var britternas kontroll över Irans olja fortfarande så stor att till och med skatten som betalades in till Storbritannien var högre än andelen av vinsten som betalades till Iran (Keddie 2006, 123–124).

I takt med att folket i Iran blev alltmer medvetna om omfattningen av exploateringen av landets oljekällor och den stora ekonomiska förlusten kom det en våg av motreaktioner mot Storbritannien och monarkin. 1950-talets Iran präglades av den socialist-kommunistiska rörelsens framgång, vilket i sin tur ledde till ökat politisk aktivitet i landet. Under denna period bildades ett stort politiskt parti i Iran. Partiet som bildades hade kommunism, marxism och socialism som politisk ideologi och kom att kallas för ​Hezbe Tudeh​ dvs. Folkmassans parti. Tudeh bildades år 1941 av tidigare politiska fångar samt en grupp studenter som tack vare sin utbildning i europeiska länder kommit i kontakt med och inspirerats av den

socialistisk-kommunistiska rörelsen där (Abrahamian 2008, 107). Det hade en bred bas av medlemmar, alltifrån marxister och socialister till religiösa och nationalister. Starkast fäste hade Tudeh dock bland den växande urbana medelklassen, arbetarna, studenterna och de intellektuella i Iran. Tudeh-partiet anses ha varit landets största politiska parti genom tiderna.

På sin höjd hade partiet tre kabinettsministrar samtidigt som den Tudeh-ledda fackliga

5​shah​ betyder kung på persiska.

8

centralorganisationen hade⁶ ​ ​33 filialer och över 275 000 medlemmar dvs. cirka 75% av landets arbetskraft, varav 45 000 arbetade i oljeindustrin (Ibid., 108).

Genom att utnyttja sitt stöd hos folket, organisera massdemonstrationer och strejker samt göra en namninsamling kunde den nationella fronten och partiordföranden Mohammad Mossadeq med hjälp av det kommunistiska Tudeh-partiet sätta press på parlamentet för att godkänna lagförslaget om nationalisering av Irans olja (Abrahamian 2008, 116). I mars 1951 godkände därför Irans parlament, även kallad ​majles, ​ett lagförslag om att nationalisera landets olja och Mossadeq som låg bakom förslaget om nationalisering utsågs till premiärminister.

Oljekrisen

Förhandlingarna om Irans olja började dock med den iranska statens begäran om ett mer förmånligt avtal med Storbritannien. Iran krävde ett avtal mycket lik det avtal Saudiarabien hade fått av USA dvs. en 50–50 fördelning av vinsterna. När britterna åberopade

oljekoncessionen som gällde fram till 1993 och vägrade tillmötesgå Irans krav enades inte bara nationalister utan även Tudeh-sympatisörer, religiösa grupper med prästerskapet i spetsen och de inflytelserika köpmännen bakom Mossadeq och krävde en fullständig nationalisering av Irans olja.

Nationaliseringsprocessen började med att Mossadeq i egenskap av landets premiärminister bildade oljebolaget ”the National Iranian Oil Company” så att Iran kunde ta över AIOC och få kontroll över sin olja. När britterna fortsatte sin vägran att förhandla förstatligade Mossadeq alla oljefält och oljeanläggningar i de södra, oljerika provinserna i Iran (Abrahamian 2008, 117., Keddie 2006, 123–124). Storbritannien gick till motattack och införde ett embargo på allt inköp av Irans olja och blockerade på så sätt även Irans oljeexport. Dessutom hotade britter eventuella kunder som ville köpa Irans olja med handelsblockad och sanktioner.

Samtidigt lämnade landet ett klagomål mot Iran till den internationella domstolen i Haag och frös Irans tillgångar. Detta ledde i sin tur till att Mossadeq förstatligade alla AIOC:s tillgångar i Iran, stängde Storbritanniens ambassad i Teheran och bröt all diplomatisk kontakt med Storbritannien (Abrahamian 2008, 117). Efter att han fick nyheten om att Storbritannien planerade en statskupp för att störta Irans regering utvisade han dessutom alla britter från Iran.

När FN-domstolen var redo att ta upp fallet förde Mossadeq personligen Irans sak och vann.

6​Central Council of Federated Trade Unions

9

Konflikt med kungen: händelserna i juli 1952

Trots framgången försvagades Mossadeqs regering av uteblivna oljeintäkter på grund av de ekonomiska sanktionerna som britter hade infört och av monarkin. Vid sidan av inre

maktkamp mellan parterna som tidigare hade enats om nationaliseringen (t.ex. den mäktiga prästen Kashani och Tudeh-partiet) samt oljekrisen kämpade Mossadeq mot Mohammad Reza shah som kände sig hotad av de begränsningar som infördes i kungens makt. Detta trots att Mossadeqs krav om att bland annat återta kontrollen över armén var i linje med Irans

konstitution (Ibid.). Med båda britter och kungen mot sig vände sig Mossadeq till amerikaner för hjälp. Men den iranska regeringens ansökan om ekonomiskt bistånd från USA avslogs och amerikaner anslöt sig till embargot som britter hade infört på Irans olja (Keddie 2006,

123–124).

Dessa försök till att begränsa shahen mötte starkt motstånd från både kungen och rojalister i Irans parlament som gjorde politiskt samarbete omöjligt, vilket i sin tur ledde till att alla Mossadeq-sympatisörer avgick från parlamentet. En provisorisk regering med före detta statsministern Qavam som fick stöd från både USA och Storbritannien kom till makten.

Den nationalistiska regeringens konflikt med kungen nådde sin kulmen i juli 1952 då Mossadeq efter shahens vägran, berättade för folket om situationen via ett direktsänt tal i radion. Talet följdes av massdemonstrationer och strejker till stöd för regeringen samt våldsamma gatuprotester och blodiga konfrontationer mellan kungens och Mossadeqs anhängare samt Tudeh-anhängare som stötte Mossadeq. Konfrontationerna ledde till flera demonstranters död den 21 juli 1952 och tvingades kungen att ge efter för kraven. Mossadeq återgick i tjänst efter denna händelse (Abrahamian 2008, 116–117).

Statskuppen

Storbritannien som var beroende av den stora ekonomiska vinsten Irans olja gav ville till varje pris behålla sin kontroll över AIOC och hade därför vid flera tillfällen föreslagit en statskupp som skulle störta Irans regeringschef men som USA inte hade gått med på. Eftersom britters planer om att störta Mossadeq hade avslöjats och alla brittiska agenter hade utvisats var de nu beroende av amerikansk hjälp för att kunna genomföra kuppen.

USA och Storbritannien som var i Iran av olika skäl till en början slöt sig så småningom samman och med shahens kännedom planerades istället en gemensam statskupp för att störta Mossadeqs regering (Ibid.). Genom att köpa journalister för att föra propaganda riktad mot Mossadeq och hans regering, anlita nomadfolk och mobbar som demonstranter för att visa

10

regeringens impopularitet skapades kaos i huvudstaden Teheran. Den populära polischefen i Teheran general Afshartous som beundrade Mossadeq och kunde avvärja kuppen mördades.

Därefter agiterades armén mot regeringen med hjälp av general Zahedi som hade lovats premiärministerposten. Iran störtade ner i totalt kaos och premiärministerns hus stormades av kungatrogna, köpta ligister samt prästen Ayathollah Kashanis anhängare. Men det första kuppförsöket misslyckades och Mossadeq lyckades fly.

Bröderna Dulles som tjänstgjorde som USA:s utrikesminister och CIA-chef i president ⁷ Eisenhowers regering skickade CIA agenten Kermit Roosvelt till Iran med pengar för att finansiera ett nytt kuppförsök, han fick även uppgiften att leda uppdraget. Den 19 augusti 1953 genomfördes en andra kupp av USA och Storbritanniens underrättelsetjänster CIA och MI6 som gick under täcknamnet ​Operation (TP)Ajax​. Samma scenario upprepades en andra gång men denna gång var de organiserade massdemonstrationerna mycket våldsammare och större och kuppen legitimerades genom ett kungligt dekret som avsatte Mossadeq

(Abrahamian 2008, 121). Dessutom skyddades ”demonstranterna” av armén samtidigt som motdemonstrationerna slogs ned. Shahen som till en början tvekade att skriva på dekretet övertalades av amerikaner och sin tvillingsyster men valde sedan att fly till Rom.

När kuppen hade genomförts återkallades shahen som hade lämnat landet till Iran igen.

Därefter ställdes Irans folkvalda premiärminister Mohammad Mossadeq inför militärdomstol, dömdes för landsförräderi och sattes i husarrest fram till sin död 1967 medan hans närmaste man utrikesministern Hossein Fatemi avrättades för förräderi mot kungen (Kinzer 2008, 194).

7 Foster och Allen Dulles.

11

3. Teori

3.1. Tidigare forskning

I detta kapitel görs en genomgång av tidigare forskning som bedrivits kring Operation Ajax.

Dessutom redogörs det för de kriterier som har tagits hänsyn till vid valet av källor.

Det finns en omfattande forskning kring statskuppen 1953 i Iran, Mohammad Mossadeqs fall och Operation Ajax. Dessa studier har bedrivits av forskare båda från Iran samt andra länder som USA och har fått ny aktualitet på senare tid i takt med att relationerna mellan Iran och USA har försämrats återigen.

Ett av de tidigaste verken som skrivits om Operation Ajax är den amerikanska CIA-agenten Kermit Roosevelt Jr.s memoarer som publicerades 1979 med titeln ​Countercoup: the struggle for the control of Iran​. Roosvelt som är barnbarn till den amerikanska presidenten Franklin D.

Roosvelt tjänstgjorde som chef för Mellanösternavdelningen av CIA under 1950-talet och fick till uppdrag att leda Operation Ajax. Boken är en personlig redogörelse om Kermit Roosvelt och amerikaners inblandning i statskuppen. Trots att den är en av de första böcker som berör ämnet och skrivits av en person som varit central i händelsen är den både starkt censurerad och kritiserad. Censuren är så omfattande att t.ex. inga referenser har gjorts till den brittiska säkerhetstjänsten och den Anglo-iranska oljebolaget AIOC trots att britters inblandning i statskuppen har varit ett välkänt faktum sedan länge. Kritiken som riktas till boken är att författaren har gått med att censurera stora delar av händelsen samt viktiga personer för att få tillåtelse att publicera boken vilket skadar verkets kredibilitet. Dessutom ifrågasätts

författarens oberoende och även berättelsen anses vara vinklad då det beskriver en

”countercoup” och inte en statskupp.

I boken ​All the Shahs men: An American Coup And The Roots Of Middle East Terror ​skriven av journalisten Stephen Kinzer beskrivs Statskuppen 1953 i Iran som ett trauma som anses vara roten inte bara till USA:s fientliga relationer med i Iran utan även landets problem i dagens mellanöstern (Kinzer 2008, 26). Boken börjar med ett kapitel med titeln ”​the folly of attacking Iran​” där den nuvarande situationen och risken om ett eventuellt krig diskuteras och paralleller dras till USA:s inblandning i Operation Ajax. Trots att Kinzers bok bygger till stor del på intervjuer med sakkunniga är den skriven med en berättande stil och har vid sidan av

12

intervjumaterialet använt sekundärkällor såsom böcker och artiklar om Operation Ajax.

Den teoretiska grunden för denna studie bygger framförallt på 3 forskares verk nämligen Mark J. Gasiorowski, Ervand Abrahamian och Nikki R. Keddie. Den gemensamma nämnaren i dessa studier är att de är alla skrivna av välansedda namn inom Irans politiska historia i allmänhet och forskningen kring statskuppen 1953 i synnerhet. Ett medvetet urval har dock gjorts bland det hav av litteratur som finns för att välja åtskilda källor som täcker olika

aspekter av USA:s inblandning i Operation Ajax, detta för att inte få en ensidig bild av fallet.

Mark J. Gasiorowski är en amerikansk mellanösternexpert som har drivit en omfattande forskning kring USA:s roll i statskuppen i Iran. Boken ​Mohammad Mosaddeq and the 1953 Coup in Iran ​består av sju studier (som motsvarar bokens sju kapitel) skrivna av sju olika iranska och amerikanska forskare kring Operation Ajax som granskar ämnet ur olika

perspektiv såsom olika inhemska aktörer inblandning samt Tudeh-partiets roll i statskuppen.

I kapitlet ​the 1953 Coup d'état against Mosaddeq​ redogörs för USA:s inblandning i händelserna kring Operation Ajax. Trots att Gasiorowski anser att det var framförallt Storbritannien och USA:s ingripande som störtade Mossadeqs regering sätter han USA:s inblandning i ett kalla krigets sammanhang. I boken (som år 1987 hade publicerats som en artikel med samma titel) redogör han för varför han anser att USA:s oro för att Iran skulle hamna i händerna på kommunisterna och det kommunistiska Tudeh-partiet var en starkare anledning till deras inblandning i Operation Ajax än landets oljeintressen.

Gasiorowskis kapitel i boken består framförallt av information som har samlats genom intervjuer med amerikanska och brittiska tjänstemän samt CIA-agenter som har varit direkt inblandade i statskuppen 1953 i Iran, varav 5 av de som arbetade på CIA:s huvudkontor i Washington och som hade hand om Iranfrågor. Med undantag av en agent som inte ville intervjuas eller tjänstemän som gått bort, till exempel USA:s ambassadör i Iran Loy Hendersson som dog 1986 har alla CIA-agenter som varit inblandade i statskuppen intervjuats. Dessa intervjuer har genomförts av Gasiorowski mellan åren 1983–1985. För övrigt har författaren intervjuat högt uppsatta amerikanska tjänstemän bland annat två från utrikesdepartementet som varit stationerade i Iran vid den tiden samt ”the U.S. Naval Attache stationed in Tehran at the time, the two Assistant Secretaries of State with responsibility for

13

the Middle East 1951–1953, two of the key British participants, and many knowledgeable Iranians.” (Gasiorowski 1987, 280).

I sin forskning har Gasiorowski vid sidan av intervjuerna även använt sig av dokument som berör händelsen hämtade från Storbritanniens nationella arkiv så kallad ​the Brittish Public record Office ​samt från USA:s nationella arkiv ​National Archives and Records Administration som är en oberoende myndighet som har till uppdrag att samla och arkivera

regeringsdokument samt öka folkets tillgång till dessa historiska dokument. ⁸

I boken ​The coup: 1953, the CIA, and the roots of modern U.S.-Iranian relations ​diskuterar däremot Ervand Abrahamian USA:s inblandning i statskuppen 1953 ur ett imperialistiskt perspektiv. Abrahamian skriver att USA:s inblandning i Operation Ajax har tjänat en imperialistisk agenda och var framförallt på grund av landets oljeintressen och inte det

kommunistiska hotet i Iran eller det kalla kriget med Sovjet. Dessutom ifrågasätter författaren USA:s avsikter med att medla i oljetvisten mellan Iran och Storbritannien även innan

statskuppen. För att skriva boken har Abrahamian gjort en grundlig forskning kring

statskuppen i Iran. Han har i sin bok i större sträckning använt sig av tidigare forskning samt litteratur som skrivits av iranska författare. I likhet med Gasiorowskis forskning bygger Abrahamians bok på dokument som berör statskuppen 1953 i Iran från USA och

Storbritanniens nationella arkiv, bland annat dokument från det Anglo-Iranska oljebolaget AIOC.

Både Ervand Abrahamian och Nikki Keddie är välrenommerade historiker inriktade på Irans historia. Två böcker av dessa författare dvs. ​Modern Iran: roots and results of revolution (Keddie 2006) och ​A history of modern Iran ​(Abrahamian 2008) utgör därför huvuddelen av den litteratur som framförallt har använts när det redogjorts för statskuppens historiska bakgrund och händelseförlopp.

Även en artikel med titeln ​The Economics of Overthrow—The United States, Britain, and the Hidden Justification of Operation TPAJAX ​skriven av Torey L.McMurdo publicerat i

tidskriften Studies in Intelligence 2012 (Vol.56 nr.2) har använts i denna uppsats. Artikeln

8 What's an Archives? ​https://www.archives.gov/about/info/whats-an-archives.html

14

granskar USA:s inblandning i Operation Ajax ur ett ekonomiskt perspektiv och författaren anser att USA hade få ekonomiska och politiska intressen i Iran innan statskuppen 1953.

McMurdo redogör för britternas stora ekonomiska intressen och menar att Storbritannien under ledning av Churchill och Attlee har genom att framhäva det kommunistiska hotet

”styrt” USA mot att medverka i statskuppen 1953 i Iran.

Värt att notera är att vissa namn, information och hela sidor av de dokument som har använts i både Abrahamian och Gasiorowskis arbeten samt forskningen kring Operation Ajax i

allmänhet har tidigare tagits bort, undanröjts eller inte släppts av säkerhetsskäl (Gasiorowski 2004, 2, 29, 40). I och med att det nya materialet släpptes så sent som 2017 har inte någon ny forskning som ska ha tagit sig an det nya materialet hittats när det har gjorts en

litteratursökning inför denna uppsats. Denna studie skiljer sig från tidigare forskning på det sätt att tillgång till det nya materialet (som inte har skrivits med syftet att rättfärdiga eller för utomstående motivera en viss handling) har gett nya möjligheter att på ett mer objektivt sätt granska de motiv som USA har haft för sin inblandning i statskuppen. Som tidigare nämnts har mycket av forskningen kring ämnet gjorts genom granskning av fragmentariska dokument samt intervjuer med amerikaner som varit inblandade i Operation Ajax och därmed kan ha haft reservationer eller en personlig syn på händelsen. Det har därför inte varit möjligt att få en klar uppfattning av denna händelse. Denna uppsats hoppas i synnerhet bidra till mer

kunskap kring USA:s motiv för inblandning i Operation Ajax ur ett amerikanskt perspektiv på ett sakligt sätt.

3.2. Teoretiskt ramverk

I denna del redogörs för det övergripande teoretiska perspektivet som använts i denna uppsats samt existerande teorier om USA:s motiv för sin inblandning i Operation Ajax. Dessa teorier har härletts från tidigare forskning och utgör den teoretiska basen för uppsatsen. ​Som

övergripande teoretiskt perspektiv har ett realistiskt perspektiv använts ​då teorier hämtade från den realistiska skolan anses som mest lämpliga för att beskriva USA:s utrikespolitik efter andra världskriget (Appelqvist 2012, 61). ​I denna uppsats syftar ​realism​ till begreppets politiska föreställningar och inte dess filosofiska.

Det kalla kriget som pågick omkring 1947–1991 markerar realismens återkomst i

internationell politik. Konfrontationen mellan USA (väst) och Sovjetunionen (östblocket) präglade världens och USA:s politik till den grad att den liberala idéen om staters

15

gemensamma intressen och internationellt politiskt samarbete som hade gett upphov till grundandet av Förenta Nationerna 1945 ersattes med den realistiska tanken att ”alla staters politik främst dikterades av intressen, inte av välvilliga avsikter” (Appelqvist 2012, 62). Det politisk-realistiska perspektivet som används för att förklara staters ageranden bygger på tre grundprinciper. Dessa tre principer är;

1. att ​stater​ är de viktigaste och mest centrala aktörerna i internationell politik 2. att varje stat utgår från sina egna ​intressen

3. att varje stat vid sidan av sina intressen måste även själv se till att statens ​säkerhet garanteras då det råder anarki i världen (Ibid., 58).

Dessutom betonar teorin vikten av ”materiella faktorer när staters intressen och ageranden ska förklaras” (Appelqvist 2012, 63). Teorier om USA:s motiv för genomförandet av Operation Ajax har i enlighet med det realistiska perspektivet delats i tre kategorier nämligen aktörens ekonomiska intressen, politiska intressen och säkerhetsintressen.

Ekonomiska intressen

Teorier som berör USA:s medverkan i statskuppen ur ett ekonomiskt perspektiv delas i

åtminstone två undergrupper. Den första teorin säger att USA tillsammans med Storbritannien planerade statskuppen i Iran för att kontrollera Irans olja. Denna teori beskriver USA:s försök till att köpslå om ett bättre avtal med Iran som ett försök till att lura Mossadeq till att skriva på ett oförmånligt avtal istället för en fullständig nationalisering av Irans olja som skulle ge dem rätten att producera och sälja all sin olja (Abrahamian 2008, 118–120).

Den andra teorin säger att USA till en början hade rollen av en neutral tredje part i konflikten, som försökte övertala Storbritannien att ge Iran ett bättre oljeavtal (Gasiorowski 1987, 4). I denna teori är oljeintressen inte USA:s huvudmotiveringen till att medverka i statskuppen utan alla eventuella ekonomiska fördelar innan och efter kuppen ses som en välkommen bieffekt av statskuppen som genomfördes med det huvudsakliga syftet att förhindra kommunismen.

Politiska intressen

Den första teorin i kategorin politiska intressen poängterar att USA:s politiska intresse låg i att Iran inte skulle få kontroll över sin olja. Även om man utgår från att amerikaner inte hade direkta oljeintressen i Iran vid den tiden kontrollerade de oljan i andra länder som

16

Saudiarabien, Iraq och Venezuela där liknande krav om nationalisering kunde uppstå

(Abrahamian 2008, 119). Enligt denna teori låg inte en eventuell nationalisering av Irans olja i linje med USA:s politiska intressen då nationaliseringen kunde starta en rörelse som spred sig till länder i liknande situation som Iran som i sin tur skulle hota västvärldens kontroll över dem.

Den andra teorin i denna kategori säger att amerikaner inte ville förlora Iran som var en viktig allierad och bas för USA under kalla kriget (Gasiorowski 1987, 2).

Säkerhetsintressen

Teorier om det kommunistiska hotet i Iran vid tiden för statskuppen 1953 pekar åt två håll.

Den första teorin sätter USA:s agerande i kalla krigets sammanhang och talar om en faktisk oro från USA:s sida som hade sin grund i det kommunistiska Tudeh-partiets inflytande i Iran samt dess nära samarbete med Sovjet. Enligt denna teori kände USA en genuin oro över att Tudeh-partiet med hjälp av Sovjet skulle ta över makten i Iran om den politiska instabiliteten som berodde på oljekrisen och Mossadeqs ovilja att skriva på ett oljeavtal skulle fortsätta.

Enligt teorin gynnade denna politiska och ekonomiska instabilitet Tudeh-partiet och ett kommunistisk övertagande var ett troligt alternativ om inte statskuppen hade genomförts. I och med att Tudeh och Sovjet hade tidigare stöttat separatister och under en kort period (1945–1946) hade lyckats skapa två autonoma provinser i Iran resonerar man att denna oro va befogad (Ibid.) och att det fanns ett faktiskt hot.

Den andra teorin säger däremot att amerikaner förstorade det kommunistiska hotet i Iran i sina offentliga uttalanden och dokument för att överskugga det faktum att USA genomförde

kuppen för att få kontroll över Irans olja. Teorin säger att amerikaner visste att deras inblandning i en statskupp som skulle störta en populär, demokratisk vald premiärminister inte skulle accepteras av omvärlden och framförallt det amerikanska folket. För att kunna motivera statskuppen överdrev de därför båda om det kommunistiska hotet i Iran och Tudeh-partiets makt (Abrahamian 2013, 173–174).

17

4. Metod

Forskningsdesignen som har valts för denna uppsats är en fallstudiedesign, närmare bestämt en teorikonsumerande fallstudie. Teorikonsumerande fallstudier kännetecknas av att ett specifikt fall står i centrum och existerande teorier används för att förklara händelsen. I denna typ av studier ligger fokus på fallet som granskas och teorin är av underordnad betydelse.

Med teorins underordnade betydelse menas att det inte är valet av den teori som kommer att granskas som är det väsentliga (Esaiasson et al., 2007, 43). Designen anses vara fördelaktig för denna uppsats då studien ämnar bidra till förståelse av ett konkret fall nämligen Operation Ajax (även kallad Operation TPAjax). Nackdelen med teorikonsumerande fallstudier i

allmänhet är att möjligheten att generaliseras resultaten är liten (Ibid. 100). Dock måste man ha det i åtanke att det inte heller är syftet med denna uppsats som intresserar sig för ett specifikt fall och omständigheterna kring det.

För att besvara forskningsfrågan har en kvalitativ textanalys använts som metod. Med denna metod avser man läsa och ta ställning till olika textstycken för att kunna få insikt om

innehållet framförallt i förhållande till undersökningsproblemet (Boreus​ ​2015a,​ ​175). 

Metoden är användbar när texter av olika slag och skriftliga dokument ska analyseras för att lyfta fram det för frågeställningen viktigaste i innehållet, vilket även är syftet med denna uppsats. Skälet till att en kvalitativ textanalys har använts och inte en kvantitativ textanalys är att uppsatsens frågeställning kräver en intensiv läsning av dokumenten samt att textens helhet anses vara viktigare. Detta i jämförelse med en kvantitativ undersökning där summan av delarna anses väsentliga (Esaiasson et al., 2007, 237).

I studiens inledande fas gjordes en litteratursökning för att hitta relevanta vetenskapliga artiklar och böcker via Uppsala universitetsbiblioteket och sökmotorer ​Google Scholar​ och Google books ​för att leta efter den litteratur som kom att ligga till grund för denna uppsats.

Det huvudsakliga innehållet i denna litteratur har redogjorts för i tidigare forskning. Efter det inledande arbetet med litteratursökning, granskning av litteraturen, val av forskningsfråga och avgränsning av materialet har ett analytiskt verktyg i form av analysfrågor och ett

analysschema skapats för att genomföra textanalysen. ⁹

9 Se Analytiskt verktyg.

18

4.1. Material

Det material som har använts i denna analys är nyligen tillgängliggjorda officiella dokument som släpptes av USA:s utrikesdepartement år 2017. Dokumenten ingår i en serie historiska dokument som fått beteckningen Dokument X och ”Foreign Relations of the United States 1952–1954, Iran, 1951–1954” som har publicerats av ​Office of the Historian, Bureau of Public Affairs ​som är en underavdelning till det amerikanska utrikesministeriet. Denna samling består av sammanlagd 375 dokument med över tusen sidor text som på hemsidan för Office of the Historian​ har sorterats och publicerats i fyra kategorier ; ¹⁰

1. USA:s ansträngningar att förstå Mossadeq februari 1951-februari 1952

2. Den iranska politiska krisen i juli 1952 och dess efterdyning mars 1952-februari 1953 3. Planering och genomförandet av Operation TPAJAX, mars-augusti 1953

4. Efterdyningar av Operation TPAJAX, september 1953-december 1954.

4.2. Avgränsning

Det material som kommer att ligga till grund för analysdelen i denna studie är endast de dokument som ingår i ”Den iranska politiska krisen i juli 1952 och dess efterdyning mars 1952-februari 1953”. Då dokumenten som publicerats är väldigt omfattande både sett till antal och innehåll var denna avgränsning nödvändig för att studien skulle vara genomförbart.

Eftersom syftet med uppsatsen är att redogöra för USA:s motivering för sin inblandning i statskuppen anses det vara viktigt att använda officiella dokument från officiella amerikanska sändebud och diplomater som haft till uppgift att representera den amerikanska statens

inställning och intressen i frågan. Detta för att kunna urskilja den amerikanska staten som den centrala aktören. Då dessa dokument har skickats mellan USA:s ambassad i Teheran och utrikesdepartementet i Washington samt skrivits för internt bruk anses dem vara en trovärdig källa vars innehåll kan reflektera USA:s perspektiv på ett tillförlitligt sätt.

Det faktum att materialet som har granskats är från tidsperioden mars 1952-februari 1953 och inte närmare datumet då Operation Ajax genomfördes dvs. augusti 1953 beror på att den

10​United States Efforts To Understand Mosadeq, February 1951–February 1952​, ​The July 1952 Iranian Political Crisis and Its Aftermath, March 1952–February 1953​, ​Planning and Implementation of Operation TPAJAX, March–August 1953​, ​The Aftermath of Operation TPAJAX, September 1953–December 1954​, egen översättning.

19

inledande läsningen av dessa dokument (från mars 1952-augusti 1953) visade en informationsmättnad efter februari 1953 vad gäller uppsatsen syfte och frågeställning.

Granskningen visade att de dokument som ligger tidsmässigt närmare datumet för statskuppen innehåller detaljerad information om planering inför och genomförandet av kuppen vilket inte var till hjälp för att besvara studiens frågeställning som handlar om aktörens motiv. Ingen ny och för uppsatsen relevant information kunde hittas i dessa dokument och därför gjordes ett medvetet val vid avgränsningen där dokumenten valdes bort.

4.3. Källkritik

Källkritiken anses vara ”forskarnas främsta vapen mot lögner, felaktigheter och

desinformation” (Esaiasson et al., 2007, 313). För att bedöma trovärdigheten av det material samt källor som har använts till denna studie har kriterier som äkthet, oberoende, samtidighet och tendens tagits hänsyn till. Dessa fyra kriterier är regler med vilkas hjälp man kan göra en bedömning av sitt materials trovärdighet (Ibid.).

Det första kriteriet ​äkthet​ innebär att källmaterialet måste vara äkta (Ibid.,317). Vad gäller det empiriska materialet som har använts till denna forskning finns det inga misstankar eller rapporter om att materialet skulle vara fabricerat. Dokumenten är regeringsdokument

publicerade av det amerikanska utrikesministeriet och finns att hämta på nätet. Det anses som mycket osannolikt att den amerikanska staten skulle låta allmänheten ta del av förfalskade dokument.

Källkritikens andra regel ​oberoende​ betonar vikten av;

1. att berättaren är oberoende dvs. att det inte ska ha ”förelegat någon otillbörlig påverkan på berättaren i form av till exempel hot, tvång eller förväntningar.”

(Esaiasson et al., 2007, 319).

2. att bekräfta ett historiskt påstående med ett påstående från en annan oberoende källa 3. centralitet dvs. att prioritera källor som har varit centralt placerade (första handskällor)

över andra handskällor då de anses som mer trovärdiga (Ibid., 318–319).

I min studie har jag försökt ta ställning till berättarens, författarens, forskarens och dokumentens oberoende. Till exempel har jag avstått att använda vissa verk såsom den amerikanska CIA-agenten Kermit Roosevelt Jr.s memoarer även om den har skrivits av en person som varit central i statskuppen. Detta på grund av att det fanns starka misstankar om

20

att det hade gjorts ändringar boken pga. påtryckningar och censur. Som det tidigare påpekats ¹¹ har det empiriska materialet som använts i denna uppsats skrivits och skapats för enbart internt bruk, vilket kan anses som ett problem ur det första oberoende kriteriet. Men eftersom uppsatsens frågeställning handlar om en personlig motivering från aktörens sida anses detta vara ofrånkomlig. Dessutom kan ingen berättare vara helt fri från oberoende och

förväntningar i allmänhet (Ibid., 319).

För att redogöra för statskuppens händelseförlopp har jag använt två böcker (Abrahamian 2008 och Keddie 2006) parallellt för att se till att informationen som har använts har bekräftats av en andra källa. Informationen i analysmaterialet kommer dock från enhetliga källor (den amerikanska ambassaden i Teheran, USA:s utrikesdepartement i Washington och CIA) och det andra oberoende kriteriet är därmed sällan uppfyllt. Med tanke på studiens omfattning och syfte fanns det dock inte utrymme eller behov att bekräfta varje historisk påstående i materialet med andra oberoende källor.

Då dessa dokument inte skulle användas offentligt samt inte skrivits för att övertyga eller utnyttjas i till exempel propagandasyfte anses författarna inte ha haft skäl att förvränga verkligheten eller att inte skriva sina sanna avsikter. Därmed minskar risken för tendens dvs.

att ”berättaren ​medvetet ​återger en avsiktlig tillrättalagd berättelse eftersom denne har intresse av det” (Esaiasson et al., 2007, 320) i det empiriska materialet.

Vad gäller kriteriet ​samtidighet ​så består dokumenten av telegram och memorandum som skapats och skickats samma dag eller någon dag efter varje händelse eller möte ägt rum.

Dokumenten räknas som första handskällor som ligger tidsmässigt nära händelserna vilket ger dem en hög grad av samtidighet. Detta är viktigt då det finns en risk att berättelser förvrängs med tiden (Ibid., 324).

De böcker som har använts som källor är skrivna av ansedda forskare såsom Abrahamian, Gasiorowski och Keddie som är auktoriteter inom området. De är flitigt citerade av varandra samt andra forskare i den litteratur som rör ämnesområdet. Dessutom har dessa forskare utförligt redogjort för källor och referenser de har använt i sin forskning samt bestyrkt informationen. Till exempel skriver Mark J. Gasiorowski​ “Except where noted, all details

11​https://nsarchive2.gwu.edu/NSAEBB/NSAEBB468/

21

reported here that were obtained in interviews have been corroborated with a second source to ensure their accuracy.”​ (Gasiorowski 1987, 280).

Vad gäller informationen som har hittats på nätet har jag försökt att använda pålitliga sökmotorer som ​Google Scholar​ och Uppsala universitetsbibliotekets och endast

vetenskapliga ​peer-reviewed​ artiklar har använts som källor. Dessutom har nätsidor endast använts som källor för faktapåståenden (fakta, nyheter etc.) och inte värdepåståenden (åsikter) där det inte redogjorts för de av författaren hänvisade till källor.

4.4. Analytiskt verktyg

Under den inledande analysfasen gjorde jag en första översiktlig läsning för att kunna få en överblick. Då dokumenten (daterat mars 1952-februari 1953) är ordnade kronologiskt lästes dem i samma ordning en andra gång.

Enligt Metodpraktikan är analysredskapet ”empiriska indikatorer på det fenomen man vill undersöka” (Esaiasson et al., 2007, 244). Jag har haft ett förhandsdefinierat tillvägagångssätt med förhandsdefinierade kategorier (tänkbara svar) när jag delat in USA:s motiv i

kategorierna ekonomiska motiv, politiska motiv och säkerhetsmotiv. Detta för att det finns en risk att tappa tråden om man genomför textanalysen förutsättningslöst och öppet. Vid

indelningen har jag tagit hänsyn till de tre krav som ställs vid en klassindelning nämligen att kategorierna ska vara: möjliga att operationalisera dvs. ​mätbara​ samt ​ömsesidigt uteslutande och ​täckande​ (Ibid., 245).

Som framgick i kapitel 1 är frågan denna studie söker svar på: Vilka motiv hade USA för sin medverkan i Operation Ajax? De hypoteser tidigare forskning har framfört om USA:s motiv ¹² är det jag i denna uppsats har vänt mig till för att skapa mina kategorier och analysfrågor.

Dessa hypoteser och subhypoteser har kategoriserats och sammanställts i analysschemat nedan (Se schema 1). För att precisera forskningsfrågan samt för att enklare kunna identifiera motiven har följande analysfrågor formulerats och använts på textmaterialet:

1.​ ​Vilka ekonomiska motiv för USA:s medverkan i Operation Ajax har uttryckts/styrkts i texterna?

2.​ ​Vilka politiska motiv för USA:s medverkan i Operation Ajax har uttryckts/styrkts i

12 Se Teori; teoretiskt ramverk.

22

texterna?

3.​ ​Vilka säkerhetsmotiv för USA:s medverkan i Operation Ajax har uttryckts/ styrkts i texterna?

4.​ ​Finns det övriga motiv (än de förutnämnda motiven) för USA:s medverkan i Operation

Ajax som har uttryckts i texterna?

Eftersom mina analysfrågor är övergripande och för att kunna tillämpa frågorna har jag försökt att specificera dem med hjälp av subkategorier. Till exempel har jag (baserat på tidigare forskning och den första genomläsningen av materialet) preciserat USA:s politiska motiv som landets ”intressen i andra länder” och ”geopolitiska skäl” (Se schema 1). För att uppfylla det fjärde kravet på klassindelning som innebär att ”man har en beredskap för att komplettera analysschemat med ytterligare kategorier om oförutsedda aspekter av fenomenet skulle dyka upp” (Esaiasson et al., 2007, 157) har även en fjärde analysfråga om USA:s övriga motiv formulerats.

Schema 1

USA:s Motiv för medverkan i Operation Ajax

1.) Ekonomiska motiv 2.) Politiska motiv 3.) Säkerhetsmotiv 4.) Övriga motiv

1.1.) Irans Olja:

Kontroll över Irans olja

2.1.) Intressen i andra länder

Förhindra liknande krav om oljan i länder de kontrollerade oljan

i.

3.1.) Hot Ett faktiskt kommunistiskt hot i

Iran

?

1.2.) Olja ej i fokus:

Olja inte USA:s huvudmotiv

2.2.) Geopolitiska skäl

ville inte förlora Iran som allierad

3.2.) Svepskäl USA överdrev om och

använde det kommunistiska hotet i

Iran som ett svepskäl

Under varje kategori har hypoteser som hör ihop samlats. Subhypoteserna är de​ ​specifika  områden​ ​jag studerar. Dessa hypoteser har integrerats i min analys genom att de testats på materialet för att verifieras eller förkastas.  

23

Då analysen har gjorts manuellt har varje kategori dessutom tilldelats en färg och ett nummer så att jag enklare skulle kunna skilja mellan de olika hypoteserna i textmaterialet.

Hypoteserna och subhypoteserna nummerkodades enligt schemat och färgkodades:

1.) Ekonomiska motiv (Blå färgpenna) 2.) Politiska motiv (Svart färgpenna) 3.) Säkerhetsmotiv (Röd färgpenna) 4.) Övriga motiv (Grön färgpenna)

Därefter lästes dokumenten från början till slut ytterligare en gång. Denna gång markerade jag i texten med färgpennor och siffror när relevanta fraser/ stycken för varje kategori och

subkategori identifierades. Till exempel har de textstycken där det explicit uttryckts något om USA:s intresse för Irans olja markerats med blå färgpenna och siffrorna 1.1.

För att uppsatsen skulle nå en högre grad av reliabilitet hade en dubbelkodning av dokumenten dvs. att en annan person förutom uppsatsen författare hade läst och kodat texterna varit lämplig, men med tanke på att uppsatsen har skrivits av en person fanns inte denna möjligheten. Men jag har försökt lösa detta problem genom att själv koda om en liten del av dokumenten.

Vad gäller uppsatsens validitet har jag i egenskap av uppsatsen författare försökt noga

beskriva mitt tillvägagångssätt, de metoder som använts och hur mitt analytiska verktyg (mitt mätinstrument) har skaffats.

Efter att motiven identifierats och styrkts har de sedan rangordnats enligt 2 kriterier nämligen;

Stabilitet: ​dvs. hur återkommande motiven är. Här anses att de motiv som har funnits med i aktörens överväganden under längre tid ska rangordnas högre.

Frekvens: ​vilket betyder hur ofta motiven upprepats i dokumenten. De motiv som har upprepats flera gånger rangordnas högre än de motiv som förekommer några enstaka gånger (Esaiasson et al., 2007, 340).

24

5. Analys

I följande avsnitt redovisas svaren på analysfrågorna som ställts till dokumenten.

Tillsammans med dokumenten har en lista med förkortningar och personlista publicerats.

Listan har bifogats som bilaga till uppsatsen och kan vara till stor hjälp för att läsa och förstå framförallt citaten i detta avsnitt.

Vilka ekonomiska motiv för USA:s medverkan i Operation Ajax har uttryckts/styrkts i texterna?

Olja:

Många av amerikaners politiska beslut om Iran under denna period har präglats av oljefrågan.

I dokumenten framgår till exempel att anledningen till att den iranska regeringens ansökan om ekonomiskt bistånd under oljekrisen avslogs från USA:s sida var det uteblivna oljeavtalet. I en promemoria från chefen för CIA:s Mellanösternavdelning Kermit Roosvelt bekräftas detta och det står om vilka konsekvenser detta beslut har haft för amerikaner:

”Xenophobia in Iran is now being directed against US since Washington's statement that no significant US economic aid would be granted Iran prior to an oil settlement.” ​(Dokument 71, sid. 227).

Analysen av dokumenten visar att kontroll över Irans olja var viktig för amerikaner men att USA trodde lite på att ett eventuellt oljeavtal skulle tecknas så länge Mossadeq och hans regering satt vid makten. Därför ses eliminering av Mossadeq, redan i ett tidigt skede, som lösningen på oljeproblemet. I ett memorandum som skapats av CIA i Washington 28 mars 1952 dvs. cirka 1,5 år innan Operation Ajax som genomfördes (augusti 1953) skriver CIA-chefen för Iranfrågor John Leavitt:

“although the talks have not been formally broken off, there is little chance that they will be renewed so long as a National Front regime remains in power in Iran.” (Dokument 67, sid.

218).

Dokumenten visar dessutom att tänkbara alternativ till premiärministerposten och Mossadeq diskuterades medan oljeförhandlingar mellan Iran och Storbritannien fortfarande pågick. I ett telegram som skrivits av Hendersson, den amerikanska ambassadören i Iran, och skickat till utrikesdepartementen i Washington 31 mars 1952 står:

25

”we inclined believe that of all candidates who thus far have been mentioned as possible successors to Mossadeq, he wld probably be most effective from point of view of restoring ¹³ stability in country and of working arrangements which, if brit would show more reasonable attitude, wld result in revival of oil industry…” ​(Dokument 69, sid. 225).

I ett telegram som skrivits tillsammans med den brittiska ambassadören i Iran och skickats till Washington så tidigt som 9 maj 1952 beskrivs USA:s roll i händelserna som minst lika viktiga som interna aktörers och man talar för första gången även öppet om sannolikheten att kunna

”störta” Mossadeq:

”we believe that policies of US, Uk and USSR toward Iran are at least as important as internal forces, which in return react to these foreign influences.”​(Dokument 72, sid. 229).

“difficult to see how he can easily be overthrown.” ​(Ibid.).

I telegrammet står dessutom:

”We do not believe that oil problem can be solved so long as Mossadeq remains Primin.”

(Dokument 72, sid. 230).

I ett annat telegram om ett möte mellan Hendersson och den iranska kungens hovminister Ala som skickats till Washington 24 maj 1952 upprepas denna åsikt. I telegrammet står att den amerikanska ambassadören inte trodde att det gick att lösa oljeproblemet mellan Iran och Storbritannien så länge Mossadeq var Irans premiärminister. I dokumentet står:

”We are convinced in view unyielding attitude assumed by Mossadeq and by Brit Govt no (rpt no) settlement oil problem possible so long as Mossadeq remains as PriMin. Mossadeq's retirement therefore seems condition precedent to reaching oil settlement.” ​(Dokument 75, sid. 240).

Vid samma möte har även en av kungens tänkbara kandidater för att ersätta Mossadeq diskuterats och Hendersson har uttryckt sig vara skeptiskt till kandidaten ifråga då han inte anses kunna lösa oljeproblemet vilket visar att frågan var av stor vikt för amerikaner. I telegrammet står:

” I expressed doubt re Saleh. I said I understood he was more stubborn than Mossadeq in matter oil dispute.”​ (Ibid.)

Oljan är även den motiv som har funnits i amerikaners överväganden under längst tid. Även vid senare tillfällen har frågan om ekonomiskt bistånd till Iran kopplats till oljefrågan. När oljekrisen och Mossadeqs interna konflikt med kungen förvärrades och en provisorisk

13 Se Qavam.

26

regering med Qavam som var för ett oljeavtal med Storbritannien kom till makten bestämde sig USA för att bevilja den iranska regeringens ansökan om bistånd. I ett telegram från det amerikanska utrikesministeriet till den amerikanska ambassaden i Storbritannien som skapats 18 juli 1952 står:

”US convinced failure to act immed may cause us to lose best chance yet for settlement oil controversy...”​ (Dokument 86, sid. 269).

“we shld lose no time in expanding support which Qavam clearly needs if he is to remain in power and work out agreement with Brit.”​ (Ibid.)

“Aid wld clearly be tied to oil controversy and he wld be told it being extended to help him in interim period required for him to arrange negots for settlement with UK in accordance his announced intention.​ (Ibid.).

Analysen av dokumenten och ovanstående citat styrker hypotes 1.1. om att västerländsk kontroll över Irans olja var viktig för amerikaner och förkastar hypotes 1.2. om att oljan inte var ett huvudmotiv för amerikaner utan en välkommen bieffekt av statskuppen.

Vilka politiska motiv för USA:s medverkan i Operation Ajax har uttryckts/styrkts i texterna?

Behålla Iran som allierad:

I dokumenten som granskats framgår en oro från amerikansk sida (I dokumenten hänvisar amerikaner till USA och väst som ”Free World” eller ”free nations”) att förlora Iran som allierad framförallt till Sovjetunionen. Detta bekymmer utrycks i dokumenten som en oro över att den politiska situationen i Iran försämras och att denna försämring, som enligt amerikaner berodde på Mossadeqs politik, skulle leda till att man förlorar Iran som allierad.

I ett telegram som skickats till Washington från den amerikanska ambassaden i Frankrike 28 mars 1952 står:

”US Government, of course, was gravely concerned over deteriorating situation in Iran and had alreday shown its concern in trying in every way possible to assist Iran and strengthen it so it could maintain itself as independent member of free nations.” ​(dokument 68, sid. 224).

I ett annat dokument som skapats i det amerikanska utrikesministeriet i Washington 22 juli 1952 och anger riktlinjer om Iran står att det dessutom explicit att det är ett av USA:s mål i Iran.

“it is of course the United States objective in Iran to prevent the loss of that country to the

27

free world” ​(dokument 97, sid. 293).

I samma dokument uttrycks återigen att det är ett huvudmål för USA att bevara Irans självständighet vilket visar ämnets väsentlighet för amerikaner. I dokumentet ges även rekommendationer om att USA ska vidta drastiska åtgärder för att inte förlora Iran:

“That the United States, despite the tactical variations in policy it may have to follow in the light of recent developments in Iran, keep always in mind its basic objective of preserving Iranian independence. To this end the United States must be prepared, should the loss of Iran appear imminent, to alter its policies possibly in a drastic manner to make sure that Iran is not lost.” ​(dokument 97, sid. 294).

I ett annat dokument med titeln ”The Communist Danger In Persia” som har skapats i London diskuteras ett scenario därTudeh-partiet har tagit makten i Iran och rekommenderas att USA vid ett sådant scenario ska vidta åtgärder som förhindrar att Iran förloras till Sovjetunionen.

”take such action as is compatible with our desire to see Persia remain outside the Soviet orbit” ​(Dokument 133, sid. 378).

Vilka säkerhetsmotiv för USA:s medverkan i Operation Ajax har uttryckts/ styrkts i texterna?

Det kommunistiska hotet:

Vad gäller det kommunistiska hotet måste man dela upp dokumenten i två delar nämligen före och efter händelserna i juli 1953. Bland dokumenten som granskats finns (i de dokument som skapats före händelserna i juli 1953) en oro över Sovjets inblandning i Iran samt risken att Iran ska närma sig Sovjet framförallt genom det kommunistiska Tudeh-partiets ökande inflytande i landet. Dock är detta bekymmer uttryckt som en generell oro och inte som ett hot som skulle motivera medverkan i en statskupp i Iran. I ett av de första dokumenten som granskats anses även att den iranska regeringen är rädd för Tudeh-partiet. I en promemoria som skapats av CIA i Washington 28 mars 1952 står:

“Because of the government’s fear of Tudeh strength in Abadan and other oil centers in Kuzistan province, martial law is still in force there and elections have not even begun.”

(Dokument 67, sid. 220).

28

Dock uttrycks även oro över att Mossadeqs regering inte har fokus på detta problem och inte vidtar åtgärder mot Tudeh. I en promemoria som skapats i Washington 5 april 1952 står:

“the Government, preoccupied with economic and political problems, takes no positive action against the Tudeh.” ​(Dokument 71, sid. 227).

I ett annat telegram som har skickats från den amerikanska ambassaden i Teheran 9 maj 1952 gör den amerikanska ambassadören Hendersson en riskbedömning av faran att Iran ska vända sig till Sovjet och skriver till Washington att detta är främst en politisk strategi från den iranska regeringens sida för att utöva påtryckning på USA. I telegrammet står:

“While there undoubtedly blackmail features in talk of turning towards Soviet Union, this not inconsistent with traditional Iranian policy of playing one great power off against another and belief that by such means country can continue maintain precarious independence.”

(Dokument 72, sid. 232).

I en promemoria från 1 juli 1952 där en analys om Mossadeqs parti (den nationella fronten) och Irans framtid gjorts gör CIA bedömningen att risken är liten att Tudeh-partiets inflytande ska öka trots att den iranska regeringen inte fokus på Tudeh-problemet. I promemorian står:

“so long as their preoccupation with foreign influence and their aimlessness with respect to internal affairs persist, Tudeh influence is unlikely to increase significantly.”​ (Dokument 83, sid. 265).

I dokument från före händelserna som skedde 21 juli 1953 som analyserats ligger fokus framförallt på oljan och det kommunistiska hotet (varken från Tudeh-partiet i Iran eller

Sovjet) diskuteras och uttrycks inte lika frekvent som oljan. Det är först efter händelserna som ett fokusskifte i dokumenten skådas. I de dokument som skapats strax efter händelsen ligger fokus främst på det hot som riktas mot amerikanska intressen och medborgare i Iran. I ett dokument som skickats från den amerikanska ambassaden i Teheran till det amerikanska utrikesministeriet i Washington samma dag som gatuprotesterna pågick dvs. 21 juli 1953 beskrivs ett telefonsamtal med den iranska kungens hovminister Ala där Hendersson uttryckt oro över det hat och hot som riktats mot amerikaner. I telegrammet står:

“I told him that according my info thousands rioters were milling thru the city streets,

29

shouting “death to Brit and Amer imperialists, down with Shah”. I did not (rpt not) believe that I, as Amer Amb, must point out that if these crowds were permitted to continue carry on demonstrations this kind passions wld be aroused which might result in death or injury to Amer citizens. I had been considering possibilities asking for taking decisive action before situation entirely out control.” ​(Dokument 92, sid.282).

“I was merely pointing out that unless really firm measures were taken to bring halt rabble-rousing, harm cld come to one or more Amer citizens for whose safety I had responsibility.” ​(Dokument 92, sid.28).

Av dokumenten framgår att amerikaner ansåg att Mossadeq och hans parti (den nationella fronten) samt Tudeh var huvudansvariga för kravallerna och instabiliteten i Iran, vilket kan ses som anledningen till varför USA kände sig hotad av både grupper efter händelserna. I en promemoria som skapats i Washington av den amerikanska utrikesministern Acheson 21 juli 1952 anges att även anledningen till Qavam och hans provisoriska regerings avgång är denna oordning som skapats av den nationella fronten och Tudeh-partiet. Ascheson skriver:

“attempts by Qavam to resign to the spreading of disorder in Tehran, the joining of forces by the National Front and the Tudeh Party—in short the general disintegration of authority in Iran.” ​(Dokument 96, sid. 288).

I ett annat dokument som skapats i Washington dagen efter dvs. 22 juli 1952 upprepas denna åsikt och man menar att det under massdemonstrationerna har varit svårt att skilja mellan nationalisterna och kommunisterna i Iran. I dokumentet står:

“No attempt was made to conceal Communist association with the nationalist rioters. The shouts and slogans of the demonstrators were anti-Western and closely resembled the usual Communist jargon.” ​(Dokument 97, sid. 291).

I ett telegram som skickats från den amerikanska ambassaden till utrikesministeriet i

Washington beskrivs det faktiska hotet som hade riktats mot amerikaner. Av citatet framgår att amerikaner kände sig lika hotade som både britter och kungen. De som utsatte amerikaner för detta hot anses framförallt vara Tudeh-patiet och den nationella frontens ledare. I

telegrammet står:

30

“During most frenzied hours of rioting Americans were almost as great hate target as Qavam, Brit and Shah. Incitations against US and Americans were primarily work of Tudeh altho certain Natl Front leaders, bitter at what they consider to be our policy of supporting Brit and refusing to give financial aid to Iran, undoubtedly gave certain amount

encouragement to anti-Americanism.” ​(Dokument 98, sid. 295).

Efter händelserna kopplas även frågan om oljan till hotet att Iran ska förloras till

kommunister. I dokumenten framgår hur USA tror att den ekonomiska instabiliteten i Iran som ses som en följd av den iranska regeringens vägran att skriva på ett oljeavtal gynnar Tudeh och de kommunistiska krafterna i Iran. Vilket är oacceptabelt för USA i synnerhet och västvärlden i allmänhet. I en lägesrapport från det amerikanska utrikesministeriet till den amerikanska ambassaden i Storbritannien som skrivits av utrikesministern Acheson 26 juli 1952 står:

“(c) a continuation of present trends without any easing of the oil deadlock. It is hard to foresee how this wld end up but it wld appear that the risk of a further trend to the Left and the eventual loss of Iran wld be very great indeed.​” (Dokument 99, sid. 298).

“course (c) is quite unacceptable to the West”​ (Dokument 99, sid. 298).

Händelserna i juli 1952 visade USA de iranska kommunisternas verkliga makt. Händelserna visade USA hur välorganiserade kommunisterna var och i vilken stor sträckning de kunde samla och mobilisera sina krafter. Det var efter juli-händelserna som USA kom fram till att kommunisterna samt nationalisterna i Iran som kunde tvinga kungen att ge efter deras krav efter några dagar och återinsätta en premiärminister (Mossadeq) även hade möjligheten att ta över makten vid andra tillfällen. Denna slutsats drogs eftersom majoriteten av de organiserade folkmassorna var Tudeh-sympatisörer. I en rapport från CIA som skapats i Washington efter händelserna står:

“the Tudeh Party will in all probability be the only organized faction which will be in a posi- tion to “coup d’e ́tat” into power.” (Dokument 111, sid. 310).

I en mötesrapport från 29 juli 1952 i Washington mellan bland annat CIA-chefen Smith och Dulles (som blev USA:s utrikesminister efter Acheson) diskuteras det ökande kommunistiska

31

hotet i Iran och Mossadeqs inställning till väst. I mötet tas bland annat den amerikanska ambassadören Henderssons synpunkter upp där han uttryckt följande:

“expressed the view that the Communist threat was considerably enhanced by Mossadeq’s present attitude and by the likelihood of a dramatic anti-western move…” ​(Dokument 102, sid. 300).

I en månadsrapport från juli 1952 skapad av CIA i Washington beskrivs Tudeh-partiets ställning i Irans politik efter händelserna. Majoriteten av dokumenten från tiden efter juli händelserna visar det kommunistiska Tudeh-partiets ökande makt och inflytande i Irans politik. I rapporten står bland annat:

“Tudeh Party, with their advantage gained in joining with the National Front Party during the riots, plus the fact that loosely organized political “cliques” other than the National Front Party have been soundly defeated, is ensconced in a position similar to the one held in July 1951. At that time, the Tudeh Party offered a strong threat to the stability of the

Government.” ​(Dokument 111, sid. 309-310).

I ett telegram från den amerikanska ambassaden i Iran till det amerikanska utrikesministeriet skriver Hendersson 3 augusti 1952 följande om Tudeh som han (precis som andra amerikaner) ansåg agerade enligt direktiv från Moskva. I telegrammet står:

“Tudeh has fully exploited recent events.” ​(Dokument 112, sid. 312).

“Present offers better opportunity than previously for Tudeh infiltration state administration and armed forces. Party believed fully prepared exploit Natl Front fu- ture difficulties, hesitancies and future dissensions.” ​(Dokument 112, sid. 312).

“Tudeh activists, with their superior training, were important factor during recent street demonstrations against Qavam.” ​(Dokument 112, sid. 312).

“Tudeh may, without further delay, try seize power even tho it incurs risks in so doing. Tudeh of course acting under instructions Moscow which undoubtedly takes world as well as Iranian situation into consideration when issuing orders.” ​(Dokument 112, sid. 313).

Även i en promemoria som skapats i Washington 8 augusti 1952 dras liknande slutsatser om 32