Jenny Svensson
Socionomprogram med inriktning etik och livsåskådning, 210 hp,Institutionen för socialt arbete, Ersta Sköndal Högskola, grundnivå
Vetenskapsteori och vetenskapliga metoder med examensarbete, SEL62, 15 hp, VT 2011
Handledare: Dina Avrahami Examinator: Marie Nordfeldt
”/../ Sätt syrgasmasken på din egen mun innan du hjälper andra”
- en studie i tolvstegsprogrammets beaktande av anhörigas situation.
“Put the oxygen mask on your mouth before you help others”
- a study of twelve-step program´s concideration to the relatives'
situation.
Sammanfattning
Anhöriga till personer med alkoholberoende är många. Samhället har insatser för att stötta anhöriga till alkoholberoende.
Syftet i denna uppsats är att öka kunskaperna om olika behandlingsformer för anhöriga inom tolvstegsprogrammet. Med de fördjupande frågeställningarna:
• Hur beaktar tolvstegsprogrammet anhörigas situation? • Vilka är anhörigas erfarenheter att delta i dessa program?
Studien genomfördes i form av tio semistrukturerade intervjuer och litteraturstudier. Av informanterna var fem yrkesverksamma inom tolvstegsprogrammet och fem var vuxna barn till alkoholister. Intervjuerna skedde i Stockholm under april 2011.
Tidigare forskning visar att anhöriga till alkoholister behöver stöd och hjälp. Ofta känner de skuld och skam. På grund av detta involveras den anhöriges liv i alkoholistens livsmönster på ett sätt som leder till ett liv i medberoendeskap. Detta yttrar sig så att de anhöriga blir till ett skydd för den som missbrukar så att denne kan leva sitt liv utan konsekvenser. Denna börda blir tung att bära. Till följd av detta uppstår ofta psykosomatiska sjukdomar. Med stöd av tolvstegsprogrammet kan många anhöriga få hjälp, eftersom behandlingens fokus lägges på att varje individ måste bära sitt eget ansvar. De yrkesverksamma informanterna belyser
tolvstegsprogrammets beaktande av anhöriga och intervjuerna med anhöriga bekräftar med sina erfarenheter av detta. Tolvstegsprogrammet ger stöd och hjälp för att exempelvis öka sin Känsla av Sammanhang (KASAM) och minska upplevelser av skuld och skam med hjälp av olika coopingstrategier. Ytterligare hjälp finns i tolvstegsprogrammets stödgrupper och de olika behandlingsformerna inom Minnesotamodellen.
Nyckelord: Anhörig, tolvstegsprogrammet, Minnesotamodellen, Känsla av Sammanhang (KASAM), Vuxna barn till alkoholister (ACOA).
Tack
Detta har verkligen varit en process för mig. Det är inte lätt att skriva en uppsats. När man tror att allt är under kontroll rasar allt framför en och man får ta sig i kragen och kämpa vidare. En
berg- och dalbana.
Jag vill tacka informanterna som har tagit sig tid och deltagit i intervjuerna och delat med er av era erfarenheter.
Jag vill speciellt tacka vår kursledare Emilia Forsell,fil dr, lektor i socialt arbete, för stor kunskap och goda storgruppshandledningstillfälle. Tack till min examinator Marie Nordfeldt, för goda råd och konstruktiv kritik. Till min läsgrupp: tack för peppning, hjälp och stöd. Anki,
du har torkat tårar, gett konstruktiv kritik och detta hade aldrig gått utan din hjälp. D, tack för du alltid finns och förstår. Sist men inte minst tackar jag mig själv, jag gjorde det!
Stockholm 20110531
1
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 3
1.1 Bakgrund ... 3
1.1.2 Bakgrund Anhöriga till Alkoholister (Al-Anon) ... 4
1.2 Problemformulering ... 4
2 Syfte och frågeställningar ... 5
3 Centrala Begrepp ... 5
4 Metod och material... 6
4.1 Val av metod och genomförande ... 6
4.1.1 Insamling av data... 7
4.1.2 Bearbetning av data ... 9
4.1.3 Andra metoders möjligheter... 9
4.2 Litteratursök ... 10
4.4 Metodologiska överväganden/komplikationer ... 12
4.5 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 13
4.6 Etiska överväganden... 14
5 Tidigare forskning... 15
5.1 Informationsmöjligheter och tillgängligt stöd... 15
5.2 Vuxna barn till alkoholister... 16
6 Teori ... 18
6.1 KASAM – känsla av sammanhang... 18
6.2 Coping... 19
6.3 Skuld och skam ... 20
7 Resultat... 22
7.1 Del 1, Hur beaktar tolvstegsprogrammet anhörigas situation... 22
7.2.1 Al-Anon - en organisation för anhöriga till alkoholister ... 22
7.2.2 ACOA – en organisation för Vuxna barn till alkoholister ... 23
7.2.3 Alateen – en organisation för tonåringar till alkoholister ... 24
7.3 Minnesotamodellen... 25
7.3.1 Minnesotamodellens grundpelare... 25
7.3.2 Evidensbaserad behandling... 25
7.3.3 Kritik mot Minnesotamodellen/Tolvstegsprogrammet... 25
7.4 Minnesotamodellens olika former av program för anhöriga till alkoholister ... 26
7.4.1 Anhörigvecka för anhöriga till alkoholister ... 26
7.4.2 Anhörighelg för anhöriga till alkoholister... 27
7.4.3 Anhörigvecka för vuxna barn till alkoholister... 27
2
7.4.5 Fördjupande program för anhöriga till alkoholister... 28
7.8 Del 2, Anhörigas erfarenheter av olika former av tolvstegsprogrammet... 29
7.8.1 Bakgrund... 29
7.8.2 Tolvstegsprogrammets erfarenhet... 29
7.8.3 Tankar om framtiden ... 33
8 Analys... 34
8.1 KASAM och Coping... 34
8.2 Skuld och skam ... 38
3
1 Inledning
Enligt Socialstyrelsen är det en allmän uppskattning att tio till femton procent av alla barn i Sverige växer upp i en familj där den ena eller bägge föräldrarna är beroende av alkohol, det vill säga det är 150 000 till 200 000 barn. Tre till fyra barn i varje skolklass lever med en alkoholist. Många av barnen utsätts dessutom för misshandel och vanvård (Miljömagasinet, 2003).
När barnen flyttar hemifrån innebär inte det att de kommer ifrån problemen. Många lever med problem under hela sitt liv på grund av att de vuxit upp i en alkoholiserad familj (a.a., 2003).
På Råd om vårds (2011) hemsida på Internet beskrivs att när någon i en familj konsumerar för mycket alkohol skapar det ofta starka känslor av stress, osäkerhet, fruktan, rädsla och ilska hos de övriga i familjen. Familjemedlemmarna kan därför drabbas av psykosomatiska
sjukdomar. Det vill säga kroppsliga sjukdomar som förvärras av psykiska faktorer och psykiska problem som bland annat depressioner. Därför har behandlingen allt mer börjat innefatta även familjen (a.a., 2011).
I Statens offentliga utredningar (SOU) 1994:29 Barn- föräldrar- alkohol beskrivs hur missbruksmiljö för med sig många risker för barn. Alkohol kan stå bakom sexualbrott och misshandel. Barn kan även ha bevittnat våld mellan föräldrarna.
Barn utvecklar överlevnadsstrategier för att klara sin situation. Dessa roller fungerar som någon sorts mask som döljer hur barnet mår och hemlighåller det kaos som råder hemma. Dessa roller är till exempel Hjälten, Rebellen/Syndabocken, Clownen och Tapetblomman. (a.a., 1994).
Den skam och den skuld som är förknippad med alkoholism är något som både den beroende och dennes anhöriga bär. Dessa skam- och skuldkänslor leder till förnekande och gör att många drar sig från att söka hjälp (Nordgren, 2005).
1.1 Bakgrund
4
för missbrukare (a.a., s.173). Siffran för hur många vårdenheter som finns för anhöriga är ca 20 stycken (Söderling, 2002, s. 43).
Det finns olika behandlingsmetoder för att hjälpa alkoholister och deras familjer. Den tolvstegsbaserade Minnesotamodellen är världens mest beprövade behandlingsmetod som bland annat rekommenderas av den statliga Kunskapscentrum för hälso – och sjukvården (SBU) – utredningen som kom 2001 (a.a., 2001). Även Socialstyrelsens (2011) nationella riktlinjer för missbruks - och beroendevården och Statens Institutions Styrelse (2010) (SIS) belyser denna modell (a.a., 2011, 2010). Kinney och Leaton (1997), instämmer om att Minnesotamodellen/tolvstegsprogrammet bör uppmärksammas då det fungerar både för alkoholister och deras anhöriga (a.a., s. 238).
Precis som alkoholisten behöver professionellt stöd för att bli nykter behöver anhöriga stöd för att kunna sluta ta ansvar för dennes konsekvenser. Detta kan ske i form av behandling eller frivilligverksamhet. Det krävs förståelse för beroendets mekanismer och dessutom känslomässigt stöd, inte minst från andra i samma situation (Lundberg, 2005, s. 99).
Intresset för anhöriga till alkoholberoende har alltid funnits och därför har litteratur som rör ämnet lästs. Terapeuten Tommy Hellsten (2006) ger en allmän skildring av hur livet som anhörig kan vara. Hellsten menar att det handlar om den anhöriges anpassning. Hellström liknar alkoholisten med att leva med en flodhäst i vardagsrummet. Flodhästen tar upp hela vardagsrummet på grund av både sin storlek och den rädsla den sprider omkring sig. Förnekandet av flodhästens existens gör alltsammans än mer krävande (a.a., s. 33).
1.1.2 Bakgrund Anhöriga till Alkoholister (Al-Anon)
En av grundarna till Anonyma Alkoholister (AA) var Bill Wilson. Louis Wilson (fru till Bill Wilson) startade den första anhöriggruppen på 1930 – talet i USA. När de första
medlemmarna i AA gick på möten träffades deras fruar och diskuterade sina problem. De upplevde att de var i behov av en förändring och tog till sig AA:s tolvstegsprogram. Louis Wilson insåg tidigt att anhöriga till alkoholister behövde egna självhjälpsgrupper och då startades Al-Anon som är en gemenskap av anhöriga och vänner till alkoholister som delar sina erfarenheter med varandra liksom styrka och hopp i en ansats att lösa sina likartade problem (Lundberg 2005, s. 132).
1.2 Problemformulering
5
beroende. Förenklad uträkning visar att nästan hälften av Sveriges befolkning berörs (Folkhälsoinstitutet, 2011).
Att leva med någon som utvecklar ett beroende påverkar hela familjesystemet.
Undersökningar visar att anhöriga till alkoholberoende utvecklar ett medberoende som leder till psykosocial ohälsa. Brist på copingstrategier och lågt KASAM förvärrar den anhöriges situation.
Eftersom tolvstegsprogrammet är en väl omskriven metod för alkoholberoende, för det intresset till hur dessa modeller beaktar anhörigas situation. Kunskaper om anhöriga som berörs av tolvstegsprogrammet är därför viktiga att lyfta fram då de är en dold grupp.
2 Syfte och frågeställningar
Syftet i denna uppsats är att öka kunskaperna om olika behandlingsformer för anhöriga inom tolvstegsprogrammet.
Syftet nås genom en studie av två frågor:
• Hur beaktar tolvstegsprogrammet anhörigas situation? • Vilka är anhörigas erfarenheter att delta i dessa program?
3 Centrala Begrepp
Anhörig – Någon som lever eller levt nära den som är beroende/missbrukar. Det kan vara barn, vuxna barn, föräldrar, parter eller vän.
Medberoende – Syftar på en eller flera personer som har dragits in i den sjuka processen på något vis och blivit medberoende (Söderling, 2002, s. 15). Söderling skriver att man måste vara minst två för att utveckla ett medberoende (a.a., s. 13).
AA – Anonyma Alkoholister, självhjälpsrörelse (NE 1, 2011).
Al-Anon - En världsorganisation som erbjuder ett program för tillfrisknande, med hjälp till självhjälp för familjer och vänner till alkoholister (Al-Anon 2, 2011).
ACOA – “Adult Children of Alcoholics”, en undergrupp i Al-Anon för uuxna barn till alkoholister (ACOA 1, 2011).
Alateen – En undergrupp i Al-Anon för tonåringar (Al-Anon 6, 2011).
Tolvstegsprogrammet – En samling självhjälpsprogram mot beroende som bygger på gemensamma principer uppkomna ur Anonyma Alkoholister (AA).
6
Alkoholberoende (alkoholism) – ”alkoholist” eller ”alkoholberoende” menas följande: Beroende är en människa som gång på gång hamnar i plågsamma situationer på grund av sitt drickande – men ändå fortsätter (Bengtsson & Gavelin, 2004 s. 20). Fortsättningsvis skrivs ”alkoholberoende” eller ”beroende”.
Modellperspektiv - innebär i denna studie att beakta tolvstegsprogrammets perspektiv.
Känsla av sammanhang (KASAM) – Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi,
studerade efter andra världskriget kvinnor som överlevt koncentrationslägren. Antonovsky kom genom detta fram till en teori om varför dessa kvinnor lyckats bevara sin hälsa trots allt som de genomlevt. Denna teori heter KASAM (Hult och Waad (1999, s. 12).
Coping - En individs sätt att bemästra och bemöta problem och svårigheter (Orth-Gomer & Perski, 1999, s. 123).
4 Metod och material
4.1 Val av metod och genomförande
I uppsatsen undersöks hur tolvstegsprogrammet beaktar anhörigas situation.
Undersökningsproblemet är avgörande för vilken forskningsansats forskare ska välja, en kvalitativ eller en kvantitativ ansats. Den kvalitativa ansatsen påvisar hur individer tolkar och formar sin verklighet, istället för en objektiv verklighet vid en kvantitativ ansats (Backman, 2008, s. 56; Patel & Davidsson, 2003 s. 14). Arbetet inleds ofta med en fråga och det
kvalitativa perspektivet ofta med hur eller varför (a.a., s. 57). Vilket min frågeställning följer i form av hur och vilka.
Den kvalitativa forskningen pekar på unika situationer och händelser och den bygger på individuell tolkning och bearbetning av resultat. Vid en kvalitativ ansats arbetar man vanligen med ostrukturerade frågeställningar, där tankar och idéer successivt fördjupas och teorier växer fram. Informationen ska gå på djupet och resultatet hänför sig till specifika tidpunkter, fenomen och miljöer. Forskaren vill fånga innebörden av tolkningar i djupgående intervjuer observationer eller texter (Olsson & Sörensen, 2007, s. 36-37).
7
En explorativ ansats förklarar händelseförlopp och relationer mellan olika fenomen (Olsson & Sörensen, 2007s. 29). Dess främsta syfte är att inhämta kunskap. Därefter belyses problemet allsidigt för att nå kunskap som en grund för vidare studier. Luckor i denna kunskap blir den explorativa ansatsen - undersökande (Patel & Davidsson, 2003, s. 13).
I den deskriptiva ansatsen finns redan en viss mängd kunskap. Därför avgränsas vissa aspekter av det fenomen man är intresserad av, detta beskrivs grundligt, detaljerat och som till sist systematiseras. Det blir beskrivningar av olika förhållanden (Olsson & Sörensen, 2007 s. 31; Patel & Davidsson, 2003, s. 13).
Intervjuerna i uppsatsen utgör den explorativa ansatsen men intervjuerna med anhöriga har en deskriptiv funktion på så vis att studien får en så exakt beskrivning som möjligt av vad informanterna känner/känt och upplever/upplevt. Genom intervjuer får jag tillgång till
information för att tillgodose frågeställningen. Studien använder sig av intervjuer eftersom det är ett väl prövat sätt att samla in data i den kvalitativa forskningsmetoden. Alla intervjuer är av konfidentiell typ det vill säga att jag vet vem jag har fått svaren av men bara jag har tillgång till uppgifterna (Patel & Davidsson, 2003, s. 69-70).
Några viktiga förhållningspunkter Backman (2008) utgår ifrån är skilj inte skrivandet från det mer handgripliga genomförandet i forskningsprocessen. Samtidigt som genomförandet av intervjuer sker bör skrivprocessen underhållas. Metodavsnittet och introduktionen kan
påbörjas redan under själva genomförandet av projektet (a.a., s. 205).
4.1.1 Insamling av data
Kvalitativa intervjuers syfte är att upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheter i informantens livsvärld och uppfattning. Intervjuaren och informanten samspelar som
medskapare i detta samtal. Kvalitativa intervjuer används vid komplexa ämnen, de kan ha en låg eller hög struktur och frågorna ger en låg standardisering eftersom det ges en möjlighet att svara med egna ord (Patel & Davidsson, 2003, s. 77 - 78). Detta var en lämplig form för att på bästa vis få fram ett lämpligt resultat. Eftersom kvalitativa intervjuer kan generera
information av olika karaktär, såsom nyanserande beskrivningar av allmänna företeelser i intervjupersonens vardag och lyfta fram det speciella genom att fokusera på det som snarast är undantag (a.a., s. 80).
8
beaktar anhörigas situation. Intervjuer har även gjorts med fem anhöriga som deltagit i tolvstegsprogrammet.
Genom att beakta Patel och Davidssons (2003) beskrivning om att det är viktigt att skicka information i flera steg (a.a., s. 70), togs den första kontakten med de yrkesverksamma informanterna via telefon, därefter skickades ett brev per mail till var och en som skulle intervjuas (bilaga 2).
Inför intervjuerna med anhöriga skickades två brev per mail (bilaga 1 & 2). I det första brevet presenterade jag mig själv och uppsatsen. Därefter skickades ett andra brev, det skickades till alla tio informanterna. Där beskrevs uppsatsen mer detaljerat och hur intervjun tänkt gå till och de etiska kraven (bilaga 2). Widerberg (2002) skriver att presentationen av uppsatsen och intervjuns syfte och upplägg är viktigt (a.a., s. 94-95).
Vid valet av intervjuform valdes individuella semistrukturerade intervjuer. Intervjuformen innebär en uppsättning bestämda frågor som bygger på en intervjuguide. Uppkomna frågor kan allteftersom läggas till. Det krävs inte att frågorna ställs i den ordning som de var tilltänkta och det ger en möjlighet till uppföljningsfrågor (Bryman, 2008, s. 127). Denna metod valdes eftersom den är flexibel och lämnar gott om utrymme under intervjun.
Semistrukturerade intervjuer skapar en balans mellan struktur och frihet. Det är viktigt, eftersom man inte alltid under samtal och i samspel kan följa en bestämd mall. Ett visst utrymme måste finnas för att möta den som intervjuas där hon/han befinner sig.
Varje anhörigintervju tog cirka en timma, de tio sista minuterna användes som avrundning för att knyta ihop ”den säck” som samtalet öppnat. Detta för att försäkra om att
intervjupersonen inte lämnats med känsligt ämne öppet. En intervjuguide följdes för att lättare kunna hålla fokus på olika delar/tema där jag i förväg kunde förbereda berättande frågor (bilaga 3 & 4). Det skapar en slags hjälpreda i intervjusituationen (Widerberg, 2002, s. 68). Vid intervjuerna med de yrkesverksamma valdes även här en intervjuguide (a.a., s. 67). Varje intervju tog ca 45 minuter.
9
4.1.2 Bearbetning av data
Olsson och Sörensen (2007) skriver att intervjuer vanligtvis spelas in och skrivs ut ordagrant. På detta vis elimineras missuppfattningar. Transkription innebär en selektion och bearbetning av det talade ordet (a.a., s. 98-99).
Resultatet av intervjuerna sammanställdes samma dag, genom att transkribera inspelningarna till skrivna texter. Vid denna tidpunkt visste jag inte om jag skulle
resultatredovisa i form av ett typfall eller som olika fallbeskrivningar, detta beroende av det slutliga resultatet. Första delen av resultatet valdes att presenteras som ett idealtypfall och andra delen av resultatet som fallbeskrivningar.
Från början valdes tre teman. Detta gjordes genom att klippa sammanställningarna av intervjuerna i bitar och parera in under passande tema. Dock reviderades dessa tre teman och ett tema ”barndomens dilemma” togs bort, då detta låg utanför studiens syfte. På grund av detta valdes två teman. Resultatet förenades sedan i analysen och till teoridelen. Då användes överstryckningspennor i resultatet för att lättare organisera det insamlade materialet.
4.1.3 Andra metoders möjligheter
Den kvantitativa ansatsen utgår ofta från en teori och specifika frågeställningar. Den kvantitativa forskningsansatsen visar på generella samband eller skillnader (Olsson & Sörensen, 2007, s. 79). Denna ansats valdes inte då den inte passar studien eftersom den inte utgår från en teori eller hypotes, som vanligtvis innefattas i den kvantitativa ansatsen och den kräver mycket material. Jag bedömde att det inte skulle gå att få fram samma djupgående resultat. Dock vet jag inte om det skulle gå att göra en liknande mer generell studie med en kvantitativ ansats.
I studien finns både explorativa och deskriptiva undersökningar. En tredje form av
undersökning är hypotesprövande. Denna används ofta då teorier redan har utvecklats och har en omfattande kunskapsmängd. Detta förutsätter att det finns tillräckligt med kunskap, som utgår från ett eller flera antaganden, en hypotes/hypoteser (a.a., s. 13). Hypotesprövning valdes inte eftersom frågeställningarna inte utgick från en hypotes och har inte en kvantitativ ansats. Dock, är det osäkert hur ett resultat eller genomförande skulle bli vid en
hypotesundersökning. Bedömningen är att studien skulle kunna få fram vissa svar genom hypotesantaganden.
Vid intervjuerna valdes konfidentiella intervjuer eftersom det passar den kvalitativa
10
Individuella intervjuer valdes. Andra möjligheter för studien är fokusgrupper – en grupp människor som är involverade i samma situation. Fördelarna är att mycket information kan fås på kort tid och varierande gruppdiskussioner. Nackdelarna är att det är svårt att själv hålla redan på allt som forskare, känsliga frågor som kan förekomma kan göra att individer kan känna sig påhoppade av andra i gruppen, intervjuaren kan lättare låta sig styras vid en fokusgrupp (Olsson & Sörensen, 2007, s. 82-83).
Fallstudier är att forskaren följer eller deltar i ett händelseförlopp. En inblick i oväntade förhållanden ges och som kan ändras över tid. Stor vikt läggs vid förberedelse. Svårigheterna är vad ett fall är och hur och var gränserna går. Fallstudier tillämpas ofta i utvärderingar och stora företeelser exempelvis system och studieobjekten är mycket komplexa (Olsson & Sörensen, 2007, s. 86; Backman, 2008, s. 55).
4.2 Litteratursök
Litteratur söktes långt innan uppsatsskrivande startade. Jag sökte bland tryckta material som böcker och artiklar även bland otryckt material som tidningsartiklar och Internet. I
inledningsfasen försökte jag kartlägga och organisera den litteratur som samlats in och planerade fortsatt arbete.
När litteratur söktes i elektroniska databaser har studien utgått ifrån Backmans (2008) sökstrategi för att få en grund i bästa sökandet (a.a., s. 167). Där har jag även utgått ifrån hur jag söker och för att få rätt söktermer. Genom att formulera fråge- och problemställning har lokalisering gjorts för sökord, för att få relevanta och precisa termer enligt Backman (2008), för det område man avser att inventera i (a.a., s. 169).
Sökningar har kontinuerligt gjorts i de olika databaserna som användes. Detta för att vara säker på om nytt material tillkommit eller hitta missat material. Följande artikelsök och databaser har används: Libris, Academic Search Premier, Social Services abstracts. I Ersta Sköndal Högskolas bibliotekskatalog har jag använt mig av SocINDEX och DivA. Jag har även fått betydelsefulla träffar via Google och Google Schoular.
11
databaser och omkring 450 till 1600 träffar per sökning i engelska databaser. I olika kombinationer användes till slut två sökord anhörig och tolvstegsprogrammet för att ytterligare avgränsa sökningar. Dessa två sökord i kombination med fyra andra ord, medberoende, Minnesotamodellen, alkoholberoende och vuxna barn till alkoholister. Inga direkta fullträffar har påträffats och ibland har det varit komplicerat att söka i de ”riktiga” databaserna. Exempelvis Meredith Lee Drapers avhandling hittades tills slut via Google. Erfarenhet säger, att det ibland varit snabbare att genom Googles sökmotor få fram resultat som varit relevanta och tillgängliga genom exempelvis pdf – format.
Användbara böcker har funnits på olika bibliotek som Campus Sköndal, Stockholms statsbibliotek och Solna stadsbibliotek. Sökningar genomfördes både slumpmässigt och strukturerande på bibliotekens egna sökmotorer. Tips har även uppkommit genom andra författares referenslistor. Vissa böcker har funnits i förförståelsen som exempelvis metodologiska böcker om uppsatsskrivande från tidigare kurser och litteraturlistor, även genom eget intresse för ämnet har många böcker redan lästs.
Detta har lett till att leta, samla, leta igen, eventuellt hitta nytt eller hitta mer, förkasta eller använda. Genom olika hemsidor och länkar, hittat nya vägar till fakta. I artiklar som lästes hittades nya källor.
Ett relativt stort urval med material för studien träffades därför. För att upprätthålla studiens syfte avgränsades materialet ytterligare. Studiens fokus har varit hur
tolvstegsprogrammet beaktar anhörigas situation. Det är också en del av studiens avgränsning. Att det inte är anhöriga generellt utan anhöriga till alkoholister. Därför har studier och
material om anhörigskap, anhöriga eller anhörigvård ur en generell bild eller i förhållande till andra sjukdomar valts bort. Även material om självhjälpsgrupper generellt har valts bort av samma skäl. Detta för att kunna belysa komplexiteten med att vara anhörig till en alkoholist. Rollen som anhörig till en alkoholist är inte valbar, snarande tvingande och vilka val som än görs krävs ett efterarbete. Utan att förringa arbetet när en anhörig vårdar en sjuk
familjemedlem är det två olika saker med olika svårigheter. Det slutliga urvalet av material presenteras i kapitlet om tidigare forskning.
4.3 Urval och avgränsning
Studien undersökte fem (bilaga 8) av tjugo behandlingscentra som erbjuder
12
en större bredd eller olikhet om något av de andra 15 enheterna eller alla 20 valts kan vara svårt att bedöma. På de fem utvalda behandlingscentran har intervjuer skett med en yrkesverksam person på varje centra.
Intervjupersonerna är alla över 18 år och barn till alkoholister. Avsikten var att göra fler intervjuer med ”olika” anhöriga men den begränsade tiden för uppsatsskrivandet gjorde att jag valde fem intervjuer som redovisas senare i form av olika tema i resultatet. Jag har valt att avgränsa anhörig till kategorin vuxna barn till alkoholister över arton år, i resultatet del två.
För att nå intervjupersoner som var anhöriga kontaktades olika behandlingshem och kontaktpersoner för självhjälpsgrupper. För att få kontakt med informanter som var
yrkesverksamma ringde jag till de fem behandlingscentra som valts och frågade om det fanns möjlighet att intervjua en person där om hur tolvstegsprogrammet beaktar anhörigas situation. Därför har empirin utgått från så kallat snöbollsurval (Bryman, 2007, s. 115 – 116). Detta var ett bra urval för att få till stånd relevanta intervjuer för min undersökning. Bryman (2007) beskriver snöbollsurvalet som en blandning av bekvämlighetsurval eller kedjeurval (a.a., s. 313). Det finns en medvetenhet om att denna avgränsning av urvalet inte blir representativt eller går att generalisera i statistisk mening (Sohlberg & Sohlberg, 2009, s. 135).
4.4 Metodologiska överväganden/komplikationer
Enligt Bryman (2007) är den vanligaste kritiken mot kvalitativa studier att de grundar sig på ett för litet urval för att resultaten ska kunna generaliseras och vara representativa på
populationen (a.a., s. 71). Bryman menar vidare att kvalitativa forskningsresultat istället borde relateras till teori. Kvaliteten på de teoretiska slutsatserna bör vara viktiga vid bedömningen av generaliserbarheten. Medvetenhet finns om detta i studien och därför är inte resultatet generaliserbart. Dock finns förbindelser till teoridelen och modellperspektivet (a.a., s. 271).
Enligt Dalen (2008), är det alltid en risk att använda intervjuer som metod eftersom där finns ett personligt engagemang. Vilket i och för sig är både metodens styrka och svaghet. Styrkan i det samspel som skapas mellan forskaren och informanten i en intervjusituation bygger kunskap genom erfarenhet, samtidigt som detta gör det svårt att förbli helt opartisk (a.a., s. 116).
13
Harnow och Klausen (2005) skriver att inom kvalitativa metoder krävs en tolkning och reflektion för att komma fram till en slutsats. Vilket skapar ett dubbelarbete och är därmed tidskrävande (a.a., s. 172 – 175, 230). Jag anser dock att det är värdefullt eftersom det ger ett djupare perspektiv som kan leda till en djupare förståelse.
4.5 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Validitet handlar om att man har undersökt det som avses att undersökas (Olsson & Sörensen, 2007, s.75-77; Thurén, 2008, s. 26). I denna studie handlar det om att undersöka anhörigas erfarenhet av tolvstegsprogrammet och hur modellperspektivet har beaktat detta.
Ett begränsat antal intervjuer har gjorts, eftersom denna studie är tidsbegränsad finns det medvetenhet om att detta påverkar validiteten. Detta har tagits hänsyn till i intervjuerna, i den utsträckning det är möjligt för att skapa en så god validitet som är möjligt.
Kvale (2009) beskriver en översikt med validering i sju olika stadier. Studien följer dessa sju stadier (a.a., s. 264 -271). Enligt de två första stadierna, tematisering och planering gäller omständigheter kring teori, forskningsfrågor och omständigheter kring metod – och intervjuutformning (a.a., s. 264-271). Detta har beaktats genom att teori valts som kan användas som analysverktyg. Den metod och intervjumetod som valts är förankrad i undersökningens syfte.
Därefter beskrivs stadium tre, intervju. Eftersom informanternas egna erfarenheter undersöks är tillförlitligheten hög. Genom att ha tema i intervjuguiden har ledande frågor Informanterna har även haft möjlighet att läsa det skrivna, kommentera och ändra om något varit feluppfattat. Detta genom att läsa igenom och godkänna materialet (a.a., s. 264-271). Det fjärde stadiet är utskrift och beskriver hur informanternas svar ordagrant med deras eget språk har skrivits ner. Vidare, det femte stadiet, analys är hur texten logiskt har tolkats och analyserats. Om typfall eller mer helhetsbilder görs måste tolkningar beaktas så de inte är ologiska eller för fantasifyllda. Feltolkningar kan ha gjorts men genom att informanterna läst den skrivna texten före uppsatsen opponeras och examineras minskas denna risk och inga fel har påträffats(a.a., s. 264-271). Sjätte stadiet, validering, är valet av valideringsprocedur i uppsatsen (a.a., s. 264-271). För att beakta detta har vid oklarheter frågor ställts under intervjun om vad informanten menade. Informanterna har haft möjlighet att läsa texten.Till sist gjordes en analys som beskriver kunskapen att redogöra för studiens resultat, det sjunde stadiet, rapportering.Studien har förhållit sig till vad Kvale (2009) påtalar, att en
14
Reliabiliteten är viktig för tillförlitligheten av studien (Olsson & Sörensen, 2007, s. 75; Thurén, 2008, s. 26). Bryman (2007) skriver att detta är viktigt för att säkerhetsställa att det skapats en fullständig och tillgänglig redogörelse av forskningsprocessen, samt för att bedöma kvaliteten och de teoretiska slutsatserna (a.a., s. 260-261).
Avsikten har varit att inte ställa ledande frågor eller att min förförståelse skall påverka vad informanterna svarat (Kvale, 2009, s. 263). Detta för att inte risker reliabiliteten. Dock har en beaktning gjorts av vad Kvale (2009) vidare skriver om ledande uppföljande frågor, som i sin tur ökar reliabiliteten (a.a., s. 188).
Eftersom undersökningen är begränsad görs därför inga anspråk på att den ska generaliseras (Bryman, 2007, s. 270 – 271). Jag anser att intervjuer i undersökningen av arbetet med anhöriga inte kan beskriva hur det fungerar i allmänhet. Eftersom
modellperspektivet är mer deskriptivt och det redan finns material är det lättare att generalisera.
Studien fokuserar på både anhörigperspektivet ur ett modellperspektiv och anhörigas egna erfarenheter. Genom detta ökas trovärdigheten och äktheten inom kvalitativ forskning
(Bryman, 2007, s. 258).
4.6 Etiska överväganden
Genom muntlig och skriftlig information (bilaga 1 & 2) har syftet med studien förklarats för informanterna innan intervjutillfällena och meddelat dem att det är frivilligt att delta och att de när som helst har rätt att avbryta denna (Vetenskapsrådet, 2002, s. 7). Detta för att de ska kunna ta ett informerat beslut om de vill delta i studien. Efter detta inhämtades informanternas muntliga och skriftliga samtycke till deras deltagande i intervjun och nyttjandet av det
material som framkommer i uppsatsen. Informanterna har medverkat av egen fri vilja (a.a., s. 9).
De insamlade uppgifterna för uppsatsen kommer endast att användas i forskningssyfte. De kommer inte att användas i kommersiellt bruk eller på ett direkt sätt påverka den enskilda individen (a.a., s. 14), detta i enlighet med nyttjandekravet. Information har getts att det kommer att finns en kopia av den färdiga uppsatsen på Ersta Sköndal Högskola och en elektronisk version på databasen DivA.
Vid sammanställningen av intervjumaterialet togs samtliga namn bort ur materialet och gjordes fiktiva, detta för att skydda intervjupersonernas identitet och att göra de
15
Material från intervjupersonerna som kan uppfattas som obehagligt eller kränkande för dem eller deras efterlevande har hanterats med stor respekt. Detta genom att spara information på säkra platser och att vara försiktig med de uppgifter som samlats in. Så att inga personliga uppgifter lämnas ut till obehöriga (a.a., s. 13), vilket ska undvikas enligt Vetenskapsrådets konfidentialitetskrav.
Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) rekommenderar att, innan publicering, delgivit alla informanter det material som de bidragit till. Detta är gjort och möjlighet har getts att kommentera känsliga avsnitt och eventuella kontroversiella tolkningar av deras ord (a.a., s. 15). Informanterna har även fått möjlighet att läsa den färdiga uppsatsen innan inlämning (a.a., s. 15).
Uppsatsen behöver inte prövas enligt lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor eftersom den utfördes inom ramen för högskolestudier på grundnivå. Dock har Vetenskapsrådets etiska principer beaktats. Forsman (2000, s. 23) beskriver att genom upprätthållandet av etiska krav och prövningar som finns inom forskningen förebyggs fel.
5 Tidigare forskning
Det är svårt att hitta forskning om tolvstegsprogrammet ur ett anhörigperspektiv, som även undersöker hur anhöriga upplever stödet. Det finns forskning om anhörigskap, anhöriga och anhörigvård generellt, och även forskning om tolvstegsprogrammet ur ett AA – perspektiv. Men eftersom denna undersökningens fokus ligger på anhörigperspektivet har detta avgränsats. Det finns mycket forskning om anhörigas erfarenheter och upplevelser som anhörig. När det gäller anhörigas erfarenhet om tolvstegsprogrammet är utbytet smalt. Här presenteras det relevanta materialet som påträffades för denna studie och eftersom utbytet är smalt kommer en del relevant forskning från samma forskare, i detta fall Ulla Zetterlind som är forskare vid Klinisk alkoholforskning i Malmö.
5.1 Informationsmöjligheter och tillgängligt stöd
Zetterlind (1999)studerade olika metoder för att nå anhöriga till alkoholister för information om tillgängligt stöd. Anhöriga gjorde en rangordning för de tre mest önskade stöden. De stöd som främst valdes var individuellt stöd, familjestöd och professionellt gruppstöd. Resultatet vid 1-års uppföljning var att fler deltagare i den individuellt anpassade informationsmetoden, hade erhållit mer stöd jämfört med dem som deltog i den standardiserade
16
Zetterlind (1999) undersökte även hur olika metoder stödjer anhöriga till alkoholister (36 kvinnor och 3 män). Efter tolvmånadersuppföljningen hade alla grupperna signifikant förändrat sin copingstil samt minskat sina psykiska symptom. Copingträningsgruppen och Gruppstödet tillsammans, visade en kraftig minskning av psykiska symptom jämfört med informationsgruppen. Resultatet visar att information kan vara effektiv när det gäller förändring av copingstrategier, medan en minskning av psykiska symptom kräver en längre tids behandling (a.a., 135-140).
Hansson och Zetterlind (2004) undersökte ytterligare olika stödprogram för anhöriga till alkoholister. Studien visar på en signifikant skillnad i anhörigas copingbeteenden inom alla stödprogrammen efter tolv månader men utvärderingen kunde inte påvisa någon signifikant skillnad mellan tolv och 24månader i förändringar i anhörigas copingbeteenden. Författarna menar att det finns få studier på modeller med det primära syftet att hjälpa anhöriga, i detta fall makar, att ta itu med problemen och förbättra sin egen välfärd. Författarna menar att makar till alkoholister påverkas på många olika nivåer. Flera studier har visat att makar till alkoholister ofta har anmärkningsvärt höga psykiska och fysiska problem,
kommunikationsproblem, låg social aktivitet och låg tillfredställelse till äktenskapet (a.a., s. 135-140).
Löf och Zetterberg (2008) belyser anhörigas upplevelser hur det är att leva i en
alkoholistfamilj och anhörigas upplevelser av det stöd som erbjudits och hur det har påverkat deras hälsa. Studien visar att anhöriga mådde sämre innan de fick stöd och det hade påverkat deras hälsa negativt. Detta belyser även Lidengren (2008) som menar att det behövs en djupare förståelse för den behandling som finns för anhöriga. Resultatet visade att
upplevelserna av en terapeutledd behandling och självhjälpsgrupper var olika och att olika individer behöver olika stöd.
5.2 Vuxna barn till alkoholister
17
närvarande vid barndomserfarenheter och mer utvecklade kriser kan förekomma än vid gruppen makar i författarnas tidigare forskning. ACOA:s visade även en starkare närvaro av akuta stressituationer. (a.a., s. 663-665).
Hansson och Zetterlind (2006) menar att vuxna barn till alkoholister löper större risk att utveckla personliga alkoholproblem än andra barn om inte det vuxna barnet till alkoholisten tar tag i sina problem. Dock anser forskarna att ökad sårbarhet är ett komplext samspel mellan genetiska- och miljöfaktorer. ACOA:s löper större risk att utveckla psykiatriska sjukdomar och stress är den starkaste bidragsgivaren till att skada barn. I studien var coping specifikt relaterat till hur intervjupersonerna hanterar svåra situationer med anknytning till föräldrarnas beroende. Resultatet visar att informanterna är mer benägna att använda alkohol som en negativ copingstrategi. Tvärsnittsstudier tyder på en ökad risk för dessa barn medan andra inte visar någon ökning av detta. Dock har flera studier rapporterat att det är viktigt att ingripa i åldern 18 – 25 år då alkoholkonsumtionen är hög (a.a., s. 663-665).
Lee Draper (2008) beskriver hur vuxna barn till alkoholister behåller sina barndomsroller som dessutom kan skifta, hjälten, syndabocken, maskoten och tapetblomman (a.a., s. 1). Detta har samband med vilken roll man som barn antagit i relation till hur denne kunde bemästra situationer i det vuxna livet. Forskningen visade att roller som syndabocken gav lägre självkänsla än hjälten och maskoten (a.a., s. 64-65).
Vuxna barn till alkoholister hade svårt att bemästra situationer i livet, de kände personligt ansvar, hade svårt för konflikter och hade svårt att uttrycka sina känslor i jämförelse med andra vuxna (a.a., s. 5-6).
Tidigare forskning har visat att vuxna barn till alkoholister (ACOA) har svaga
copingstrategier och dålig självkänsla. Samtidigt finns det en oenighet i forskningen. En del forskning visar att detta inte kan sättas i direkt samband till alkoholismen utan kan bero på olika faktorer. Annan forskning hävdar att det finns samband mellan föräldrars alkoholism och barnens sänkta självkänsla (a.a., s. 15-17). Studien stämmer överens med tidigare
forskning som visar att ACOA:s är mer benägna att utveckla mindre trygga anknytningsstilar. De kan uppleva svårigheter i sina mellanmänskliga relationer (a.a., s. 19).
18
Söderling beskriver komplikationerna när alkoholisten kommer hem från sin behandling eftersom familjen befinner sig i en krissituation. Hur viktigt det är att hela familjen får hjälp och behandling. Att frigöra sig från sitt medberoende genom kontinuerligt stöd. Söderling menar att all behandling av alkoholisten är ofullständig och halvhjärtad utan samtidig hjälp åt familjen (a.a., s. 158-159).
6 Teori
Jag har valt att utgå från två teorier KASAM-känsla av sammanhang, coping (hanterbarhet) och skuld/skam för att förstå och tolka det material som intervjuerna har gett. Jag anser att dessa är relevanta eftersom KASAM begreppet anknyter till fysisk och psykisk hälsa beroende på hur en individ upplever sin vardag och sitt liv (Antonovsky, 1991, s. 38).
Coping och KASAM går hand i hand. Coping avser hur individer hanterar situationer. Begreppet kan förstås genom att individen gör ständiga, växlande tanke- och beteendemässiga ansträngningar för att klara av inre och yttre krav som en individ ställs inför (Ryden &
Stenström, 2008, s. 45-46).
Skuld beskriver vad en individ gör i form av handling. Skam däremot är en känsla av individen, om vem man är och dennes värde som person (Dynamisktarbete, 2011).
6.1 KASAM – känsla av sammanhang
Antonovsky studerade efter andra världskriget kvinnor som överlevt koncentrationslägren. Genom detta kom han fram till en teori om hur dessa kvinnor lyckats bevara sin hälsa trots allt de upplevt (Hult & Waad, 1999, s. 12). Enligt Karlsson (2004) valde Antonovsky att fokusera på det salutogena perspektivet, ett hälsofrämjande perspektiv ( a.a., s. 424).
Modellen som Antonovsky tog fram kallades för KASAM – känsla av sammanhang. Denna modell omfattar begripligheten, hanterbarheten och meningsfullheten en person upplever i sin livssituation (Hult & Waad, 1999, s. 12; Lindqvist & Nygren, 2006, s. 106-107).
Antonovsky (1991) skriver att begriplighet avser hur en person upplever stimuli som gripbara, strukturerade och förutsägbara eller om man upplever stimuli som kaotiskt och oförklarligt (a.a., s. 39).
Hanterbarhet avser hur en individ upplever sig ha verktygen att hantera den stimuli och de händelser som kommer ifrån omvärlden. Verktygen kan vara egna eller komma från
19
för omständigheterna. Individen vet att den har resurser till att hantera situationer i livet (Tamm, 2002 s. 214-215).
Meningsfullhet avser hur en individ känner sig delaktig i vad som händer vilket betyder att det blir meningsfullt att lägga energi på utmaningar i livet och att dessa ses som något
intressant istället för en börda. En individ måste ha delar i sitt liv som är viktiga och känns meningsfulla. Det hjälper individen att ta sig igenom andra påfrestande händelser i livet, man tar sig igenom det och blir starkare (Antonovsky, 1991, s. 40-41). Individen finner en mening i det svåra (Tamm, 2002, s. 215).
Ett högt KASAM - värde är beroende av alla dessa tre komponenter, det räcker inte att en individ har begripligheten och hanterbarheten (Antonovsky, 1991, s. 43). Antonovsky anser vidare att meningsfullheten var den viktigaste komponenten (a.a., s. 44). Saknar en individ meningsfullhet förloras betydelsen för högt KASAM. En individ med ett högt KASAM upplever trygghet och lugn i sitt liv. Uppkomna svårigheter kan hanteras och flexibla lösningar användas (Tamm, 2002, s. 219-220).
6.2 Coping
Människor har olika copingstrategier i olika situationer. Hur problem hanteras blir till en copingstrategi. Det kan vara genom att sopa dem under mattan, slåss, eller att genom samtal lösa ett uppkommet problem. Därför är coping en individs sätt att bemästra och bemöta problem och svårigheter (Orth-Gomer & Perski, 1999, s. 123).
Det finns olika typer av coping och man brukar skilja på strategier för att hantera den stress och känslor som situationen leder till genom att tolerera, acceptera, undvika eller medicinera. Den andra strategin är att förändra själva situationen som leder till stress (Orth-Gomer & Perski, 1999, s. 125-126).
Coping delas ofta i två perspektiv. Problemfokuserad coping och emotionsfokuserad coping. Problemfokuserad coping innebär att en individ försöker eliminera det framtida hotet genom ett problemfokuserat förhållningssätt. Genom att ändra sina målsättningar och
ambitioner inför något viktigt och hitta andra vägar för att nå tillfredsställelse (Lazarus & Folkman 1984, s. 1 - 5).
Vid emotionsfokuserad coping kommer individen istället att förändra sitt förhållningssätt eller värdering inför den hotfulla situationen. En individ som använder sig av
20
Det är dock vanligt att individer kombinerar användandet av copingstrategier. Ingen av copingstrategierna anses som mer eller mindre rätt utan måste ses i den situation som individen befinner sig i (Moran, 1984, s. 407-447).
Emotionellt riktad coping har vid tidigare forskning visat att det ger en tillfällig lättnad från de upplevda känslorna men ingenting för att minska källan till de upplevda känslorna (Boyd, Baliko, Cox & Tavakoli, 2007, s. 70-79).
6.3 Skuld och skam
För att kunna gå vidare i livet och utvecklas som individer måste personen förstå, att förlåtelse och acceptans handlar om att oförrätten släpps och personen har modet att sätta punkt och gå vidare. Detta för hälsans skull. Det är inte lätt att acceptera saker som skett eller sker. Oavsett om det är vi själva eller någon annan handlar det om att acceptera det som var då och som nu är över (Psykologi i fokus, 2011).
När skuld upplevs mot andra kan detta tyda på svårigheter att inte kunna identifiera sina gränser. Personen tar ansvar för vad andra gör eller vad de gjort fast ansvaret ligger hos dem själva (a.a., 2011).
Skamkänsla kan uppstå när en individ inte upplever sig blivit sedd eller uppskattad för vad den personen är eller det personen gör. En person med skam blir ofta underlägsen och kan känna en otillräcklighet. Skam kan hänga samman med en svag självkänsla och dåligt självförtroende (Dynamiskt Arbete, 2011).
Enligt Hellsten (2003) är osund skam när en individ upplever sina egna tankar, känslor och behov som skamliga (a.a., s. 89-90). För att möta detta måste individen förstå att det inte är individen som är dålig och misslyckad utan att denne mår dåligt, på grund av orsaker i det förflutna (a.a., s. 109). Osund skuld innebär att individen känner skuldkänslor fastän denne inte har verklig skuld (a.a., s. 136). Sådana skuldkänslor uppstår när individen inte kan
identifiera sina egna gränser. Individen ser inte var denne själv börjar och slutar. Det leder till att ansvar tas för sådant som inte hör till personen. Individen känner sig skyldig fast denne saknar skuld för det. Den osunda skulden är att bära fel bördor, att leva andras liv. Vilket är mycket vanligt bland anhöriga till alkoholister (a.a., s. 136).
Skam är den viktigaste delen som måste bearbetas i en anhörigbehandling. Skuld och skam återkommer därför ofta i litteratur om anhöriga till alkoholister.
21
skriver vidare att människan behöver skammen när hon söker sig själv och att detta är något positivt för skammen påminner oss om de gränser vi bör hålla oss inom för att må bra (a.a., s.41). Hellsten (2003) beskriver detta som sund och osund skam (a.a., s. 82).
När skammen används positivt kan man säga att den uppmanar individen att medge sin skuld genom att frigöra sig ur skammens grepp. Hellsten (2006) menar att om en individ inte går med på att konfronteras med och erkänna sin skuld är individen bunden vid skammen (a.a., s. 42).
Vidare skriver Hellsten att i en alkoholistfamilj förpassas barnens behov och känslor så att de kommer att ligga under skammen. Det vill säga skulden och skammen förpassas till nästa generation (a.a.,s. 43-44).
Stress, frustration, skam och skuldkänslor är de vanligast förekommande känslorna hos individer som lever i dysfunktionella förhållande (Malm, 2007, s. 67).
Personer som mår dåligt och som får en klapp på axeln, blir uppmanad att inte tänka på det, leder enbart till att skammen och skulden växer. Enligt Malm (2007) bidrar det till att individen pressar undan sina känslor och ”packar ryggsäcken”. När den är full går individen lätt in i väggen. Malm fann även att känslorna av skam ökar då individen inte kan berätta för någon eftersom många i en alkoholistfamilj kämpar för att hålla en fin fasad (Avgrundsdjup, 2007). Även Sandblom (2002) menar att det finns en känsla av skam och skuld inför sin anhörige. Detta blir ännu värre om personen försöker dölja sina problem, eftersom känslan av vad som sker inte får uttryckas (a.a., 2002).
Skuld och skam beskrivs av Atmiss (2011) som något som påverkar hela familjen. Skam kan uppstå för den beroende, på grund av att plågsamma händelser, sprids till att gälla hela familjen när situationen förvärras. Det leder till isolering och självkänslan sjunker.
Familjemedlemmars känslor av skuld och skam ökar i och med att de började. De anklagar varandra och sig själva för situationen och dessa självanklagelser leder till ökad skuld och skam, speciellt för barn (a.a., 2011).
22
skuld frigörs hon eller han från det förflutna. Utan skuldarbetet fastnar individen i skamarbetet och bli ett offer för det förflutna (a.a., s. 141-142).
7 Resultat
Resultatet presenteras i två delar. Först presenteras hur tolvstegsprogrammet beaktar anhörigas situation och sedan anhörigas erfarenheter av detta.
7.1 Del 1, Hur beaktar tolvstegsprogrammet anhörigas situation
Här presenteras resultatet från olika självhjälpsgruppsformer som har uppkommit ur tolvstegsprogrammet och Minnesotamodellen och dess former för anhöriga.7.2 Tolvstegsprogrammets olika former av självhjälpsgrupper
7.2.1 Al-Anon - en organisation för anhöriga till alkoholisterAl-Anon är...
Al-Anon är den enda världsomspännande organisation som erbjuder ett program för tillfrisknande, med hjälp till självhjälp för familjer och vänner till alkoholister. Vare sig alkoholisten söker hjälp eller inte erkänner sitt alkoholberoende. Medlemmar ger och får tröst och förståelse genom ömsesidigt utbyte av erfarenheter, styrka och hopp. Genom att dela likartade problem binds individer och grupper samman i en gemenskap som skyddas av principen om anonymitet. (Al-Anon 2, 2011, http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/)
Al-Anon arbetar efter tolv steg och tolv traditioner (bilaga 5 & 7) och anonymiteten är en av grundvalarna. Möten hålls precis som inom AA (Lundberg, 2005, s. 132).
Målsättningen med anhörigprogrammen i det tolvstegsbaserade programmetär i första hand inte att de anhöriga ska hjälpa alkoholisten utan de är där för att hjälpa sig själva. Anhöriga till alkoholister har under processens gång, eller alkoholismen utveckling skapat ett medberoende. Den anhörige har gradvis upphört att existera som en enskild och självständig individ. Det är alkoholistens känslor och beteende som styr. Den anhörige blir maktlös över situationen och glider in i ett beroende som liknar alkoholistens (a.a., s. 127).
Bengtsson och Gavelin (2004) beskriver detta som familjesjukdomsmodellen. Med detta menar författarna att hela familjen drabbas av alkoholism med bland annat
anpassningsstrategier i förhållandet till missbruket och missbrukaren (a.a., s. 25).
23
Budskapet som man strävar efter är: gör det enkelt, en dag i taget eller ta det lugnt. Varje möte ser ungefär likadant ut i Sverige, USA och övriga världen. Detta för att en större trygghet ska uppnås för anhöriga. Varje möte avslutas med något som kallas sinnesrobönen. Den innehåller en allmän levnadsvisdom som kan bäras med överallt i livet och kan användas som vägledning. Den har en lång tradition bakom sig (Söderling, 2002, s. 154; Kinney & Gwen, 1997, s. 244):
Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra,mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
(Al-Anon 5, 2011)
7.2.2 ACOA – en organisation för Vuxna barn till alkoholister
Vuxna barn till alkoholister finns som undergrupper i Al-Anon. Att växa upp i en alkoholistfamilj ger främst psykiska skador som barnet tar med sig i vuxen ålder. Därför startade man i USA en frivilligrörelse med grupper som kallas ACOA. Som är en undergrupp till organisationen Al-Anon. Dessa finns numera även i Sverige där vuxna barn från
alkoholistfamiljer träffas för att gemensamt lösa sina problem (ACOA 2, 2011).
Barn som växer upp i en alkoholistfamilj utvecklar olika karaktärsdrag som följer med i vuxen ålder.De lever sina liv med en känsla av att vara offer i förhållanden till andra människor.Vuxna barn har lättare att överutveckla ansvarskänslor, man bryr sig mer om andra än sig själv. Genom detta undviker man att se sina egna brister och ta tag i dem (Lundberg, s. 133-134).
Vuxna barn är hårdast mot sig själva, dålig självkänsla som hela tiden ska överbevisas. Livet tas på stort allvar och man glömmer bort att ha roligt. Svårigheter uppstår med nära relationer eftersom de växt upp med människor som aldrig fanns till hands känslomässigt när det behövdes. Vuxna barn reagerar men agerar inte (Lundberg, s. 133-134; ACOA 1, 2011).
24
en sund självaktning och utveckla nya förmågor som tillåter att påbörja - avsluta idéer och projekt (ACOA 2, 2011).
De tolv stegen (bilaga 6) i ACOA:s program hjälper dem med de problem som eget och andras beroende har orsakat. På ACOA:s möten finner de trygghet och tillit att uppleva det som aldrig tillåtits att känna eller uttrycka. De lär sig att varje individ är en egen person med ett eget värde. Att de inte behöver vara perfekta och de lär sig se hur driften till att vara perfekt drev dem till maniska beteenden. De upptäcker att de inte behöver välja att reagera självdestruktivt, utan kan förändra livet genom positiva alternativ (Lundberg, 2005, s. 135). Mötena blir en del av vardagen. Genom att gå på mötena och arbeta med de tolv
stegen(bilaga 6) lär de sig att bli hela och sunda individer. Detta leder till att anhöriga kan dela med sig av sina erfarenheter, styrka och hopp (a.a., s. 135).
7.2.3 Alateen – en organisation för tonåringar till alkoholister
Alateen är en undergrupp till organisationen Al-Anon, för tonåringar (ca 13-18 år). Alateen-medlemmar är ungdomar som är eller har varit berörda av föräldrars, släktingars eller vänners alkoholberoende. Här delar de sina tankar och erfarenheter med varandra i syfte att få en bättre förståelse av alkoholism och genom det minska dess påverkan på sina liv. Alla former av stöd för anhöriga ser alkoholism som en sjukdom och att individen bara kan förändra sig själv. Huvudbudskapet är att rikta sin egen uppmärksamhet mot sig själv, sin identitet och sina egna framsteg istället för på alkoholistens beteende (Al-Anon 6, 2011).
Alateen erbjuder hopp, förståelse och gemenskap. Alla situationer kan förbättras och inget lidande är för svårt för att lindras. Ungdomarna finner tröst och programmet ger insikt om den egna rollen i konsekvenser som följer alkoholism. Genom programmet gör medlemmarna något konstruktivt med sina liv. Som tonåring och anhörig till en alkoholist kan
påfrestningarna bli hårda. De blir irriterade, oresonliga och tankesättet blir förvrängt. Genom att förändra sin attityd med hjälp av Alateen minskar individen sin besatthet av alkoholistens beteende (Al-Anon 7, 2011).
Alateen är ett redskap för tillfrisknande. För personlig utveckling men också som
25
7.3 Minnesotamodellen
7.3.1 Minnesotamodellens grundpelare
Det mer strukturerade tolvstegsprogrammet i Sverige kallas för Minnesotamodellen. Det bygger på vissa grundpelare som sjukdomsbegreppet, ett livslångt beroende, total drogfrihet, gruppbehandling, familjeperspektivet, helhetsperspektivet och multidisciplinärt
behandlingsteam. Med multidisciplinärt behandlingsteam menas ett team bestående av olika specialister från flera olika professioner, som läkare, sjuksköterska, psykolog, etisk rådgivare, fysioterapeut samt alkohol- och drogterapeut. (Söderling, 2002, s. 154-155).
Tolvstegsprogrammet är utgångspunkten. Familjeperspektivet och helhetsperspektivet beaktar hela familjen. Det är inte bara en individ som blir sjuk utan hela familjen är allvarligt påverkad och behöver hjälp. Familjebehandling sker under en vecka i internatform eller utspritt över ett antal helger eller kvällar i öppen form, med eller utan uppföljning. På vissa centra finns speciella ungdomsprogram. Barn under 15 år får i regel inte behandlas men undantag kan finnas (a.a., s. 156-157).
7.3.2 Evidensbaserad behandling
Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU) (2001) har gjort en rapport som sammanställer vilka behandlingsformer som är effektiva enligt senaste forskning. Av rapporten beslutades vissa kriterier för metoder med god effekt. Dessa är bland annat ur en anhörigsynvinkel att anhöriga bör vara involverade i behandlingen, anhöriga deltar i stödjande nätverk exempelvis Al-Anon. Den tolvstegsbaserade Minnesotamodellen uppfyller dessa kriterier. Denna behandling har sin naturliga uppföljning i Al-Anon och finns tillgänglig för alla. Anhörigprogrammet är integrerat i tolvstegsprogrammet (Lundberg, 2005, s. 164-165; SBU, 2011).
För att säkra kvaliteten i tolvstegsbaserad behandling bildades år 1992 en branschförening, Föreningen För Minnesotamodellen i Sverige (FFMS). Genom denna förening måste vissa kriterier vara uppfyllda för att en behandlingsorganisation ska kunna hävda att man arbetar efter denna modell (FFMS, 2011).
7.3.3 Kritik mot Minnesotamodellen/Tolvstegsprogrammet
26
Söderling att tolvstegsprogrammen är den bästa hjälpen som finns att få för anhöriga/medberoende (a.a., s. 157).
7.4 Minnesotamodellens olika former av program för anhöriga till
alkoholister
Här presenteras resultatet av de fem intervjuer som gjorts med yrkesverksamma som arbetar på de behandlingscentra som valts att undersökas. Detta för att beskriva hur
Minnesotamodellens olika former beaktar anhörigas situation.
De behandlingscentra som studerats har alla liknande former av stöd för anhöriga. Därför belyses i studien de olika formerna för anhöriga generellt eftersom syftet inte är att jämföra olika behandlingscentra utan allmänt se hur formerna beaktar anhörigas situation. Vilka behandlingscentra som belyses och vilka former av anhörigprogram de erbjuder se tabell 1 (bilaga 7).
7.4.1 Anhörigvecka för anhöriga till alkoholister
Anhöriga till alkoholister som går i behandling bjuds in som en del av behandlingen i ett macroperspektiv men är endast till för den anhöriges skull. Även enskilda anhöriga kan erbjudas behandling. Det är vanligaste är att den som missbrukar är i behandling. Detta sker i internatform i fem dagar, ett slags familjeprogram med olika inriktningar som exempelvis tonåringar och vuxna barn. Programmet ger grundläggande kunskaper i anhörigproblematik och är en introduktion till tolvstegsprogrammet och den egna tillfrisknandeprocessen.
Programmet är kunskapsbaserat och pedagogiskt med terapeutiska effekter. Den kunskap och information som en individ ges genom att delta i en anhörigvecka kommer att kunna ge individen nytt perspektiv och genom detta se nya möjligheter i sitt liv. Erfarenheten är att de förändrade perspektiven som deltagare tar till sig bidar till att de mår bättre och spänningar och oro minskar. Varje dag finns ett program som följs. De talar om sjukdomsbegreppet, känslor, risker, val, gränser och värderingar. Genom samtal tar individerna del av varandras erfarenheter och viss kunskap förmedlas med övningar.
27
Det är ett sätt att undvika skadliga effekter som en närståendes alkoholism kan åstadkomma i dennes liv.
Att bli fri från sitt medberoende är lika viktigt för en anhörig som att bli fri från en drog. Behandlingen syftar till att ge de anhöriga kunskaper och insikter för att kunna bryta och ändra sina beteenden. Om både anhörig och alkoholisten är på behandling samtidigt ges strukturerade träffar för att lyssna på varandra och att bägge blir hörda. Ett mål är att den anhöriga ska skaffa sig en strategi för hur denne ska förhålla sig mot alkoholisten. Även efterbehandling kan erbjudas. Efterbehandlingen syftar till att fördjupa de kunskaper som anhörig fått i behandlingen. Vilket innebär att ge stöd och svar på frågor efter avslutad behandling.
7.4.2 Anhörighelg för anhöriga till alkoholister
Anhörighelg fungerar på samma vis som anhörigvecka. Den sträcker sig över en helg.
Alternativet finns för att det ska underlätta om en anhörig inte vill ta ledigt från jobbet. Vissa anhörighelger är från fredag till söndag i internatform och vissa är i form av dagbehandling.
7.4.3 Anhörigvecka för vuxna barn till alkoholister
Barn som växer upp i ett hem där det finns alkoholism får inte möjligheten att vara barn. De axlar den vuxnes ansvar istället för att leka. De tyngs av oro om familjen och framtiden istället för att vara bekymmersfria.
Beroendet är oftast en hemlighet och något som vuxna inte pratar öppet om. Tystnaden föder skam och barnet kan tro att felet ligger hos denne. Smärtan och ilskan över vad som händer i familjen gör att barnet själv får lära sig att hantera och logiskt resonera bort sina känslor. Vid vuxen ålder finns fortfarande förträngda känslorna kvar och gör sig påminda i relationer. Olika beteende som det vuxna barnet hade som barn kan finnas kvar, något som kan hämma relationer i vuxen ålder. Barnet som blev vuxet för tidigt, är fortfarande ett barn, ett vuxet barn.
28
7.4.4 Tonårsvecka för ungdomar till alkoholister
Ungdomsprogram erbjuder hopp och framtidstro för barn och ungdomar till- och/eller missbrukande förälder/föräldrar. Barn känner sig ofta ensamma om det som upplevts och känner. Barnet tar på sig skulden för det som händer i familjen och vågar inte prata med andra om det. Känslan av att det är något hemma som inte stämmer är väldigt stor. Programmet erbjuds som en del i familjebehandlingen och är för barn och ungdomar mellan 13 och 18 år. Barnen får träffa andra som är i liknade situationer. Dela upplevelser, tankar och lära sig att uttrycka både positiva och negativa känslor tillsammans. Här får barnet lära sig mer om sig själv, att ta hand om sig själv och lära sig att barnet i sig inte orsakat och aldrig kan bota föräldrars beroende. Men att det är en behandlingsbar sjukdom.
Programmet ges i internatform. Boendet är i en trygg miljö det vill säga en hemlik miljö med trygga vuxna som ständigt är närvarande och där träffar de andra som har liknande erfarenheter och har en förståelse hur det känns. Information ges om hur familjen fungerar när en alkoholist finns i familjen. Utbildning ges i alkoholism genom föreläsningar, filmer och grupparbete. Även en introduktion till Alateen och ACOA:s självhjälpsgrupper för fortsatt stöd och tillväxt.
7.4.5 Fördjupande program för anhöriga till alkoholister
Fördjupat anhörigprogram är för människor som levt eller lever i närheten av beroende människor och som har påverkats mycket av detta. Efter en anhörigvecka kan detta vara en lämplig fortsättning om den som anhörig känner behov av mer hjälp eller som ett komplement till självhjälpsgrupper. Avsikten är att identifiera den påverkan relationen till den beroende haft och fortfarande har på det dagliga livet samt formulera strategier för att kunna frigöra sig från detta.
Framtidsprogram är öppna för alla som tillfrisknar i något tolvstegsprogram. Det är avsett att ge förnyad inspiration till tillfrisknandet. Det pågår i ca fem dagar och gruppen arbetar både med och utan terapeut. Detta program kan deltas i flera gånger. Även speciella
29
7.8 Del 2, Anhörigas erfarenheter av olika former av
tolvstegsprogrammet
Genom olika tema av intervjuerna presenteras anhörigas erfarenheter. Jag har valt att kort beskriva mina intervjupersoner med fiktiva namn. Därefter kommer temat
tolvstegsprogrammets erfarenheter som belyser intervjupersonernas egna upplevelser och slutligen ett tema om framtiden.
7.8.1 Bakgrund
Anna är 53 år och är född och uppvuxen i en mellanstor stad i Sverige. Där växte hon upp i ett hus, tillsammans med sin mamma och pappa. Pappa var alkoholist. Hon vet att hon har en halvbror, honom har hon aldrig träffat. Anna har varit sjukskriven i långa perioder men arbetar inom skola. Idag är Anna gift och har två barn i tonåren. Annas man är alkoholist.
Bodil är 71 år och är född och uppväxt i en by på landet i södra Sverige. Hon växte upp med sin mamma, pappa och två systrar. Hon har varit hemmafru till stor del av sitt liv och arbetat inom handels. Hennes pappa var alkoholist. Bodil har varit gift med sin man i 50 år. Bodil har tre vuxna söner och den äldsta sonen är alkoholist.
Eva är 55 år och är född och uppvuxen i ett samhälle utanför en storstad i mellersta Sverige. Där växte hon upp med mamma, pappa och storebror. Eva arbetar inom skola och utbildade sig vid vuxen ålder. Evas pappa var alkoholist och han dog för 10 år sedan. Eva har varit gift med en alkoholist. De fick två barn, som idag är vuxna. Eva har nu träffat en ny man.
Sofia är 21 år och är uppvuxen i södra Sverige i villa med mamma, pappa och stora syster. Hon bor nu i en stor stad i mellersta Sverige. Hon studerar vid universitetet. Hennes pappa är alkoholist. Sofia bor själv och har en kille. Hon har inte pratat med sin pappa på tre år.
Maria är 28 år och bor i en stor stad i Sverige. Hon kommer från ett mindre samhälle där hon växte upp med mamma, pappa och lillasyster. Maria arbetar och studerar vid
universitetet. Marias pappa är alkoholist, de har lite kontakt. Hon flyttade hemifrån tidigt. Hon är sambo med sin fästman.
7.8.2 Tolvstegsprogrammets erfarenhet
30
Anhörigveckan var av mycket stor betydelse. Jag har lärt mig hantera det på ett annat sätt. Att jag måste tänka på mig själv och jag kan inte lösa andras problem. Jag måste må bra och kunna ta hand om mina barn. Jag önskar att jag som barn hade fått ta del av detta. Men allting tar tid Al-Anon mötena hjälper mig i vardagen. Om jag mår bra klarar jag av andra tuffa perioder lättare vid svackor, jag tänker på allt det javisst ja inte falla i den fällan igen.
Anna upplever att tolvstegsprogrammet gav henne verktyg att hantera det jobbiga i livet med, så hon själv kunde hantera de situationer hon stötte på och att prioritera sig själv. Hon fick även en ökad förståelse i form av kunskap om alkoholism vilket logiskt gav henne möjligheter att gå vidare i livet. Hon talar även om betydelsen av att se sig själv som en betydande
individ.
Anna berättar att hon upplevde anhörigveckan som en vändpunkt i sitt liv. Hon kände sig förstådd och respekterad för sina upplevelser. Att hon fått en viss bekräftelse på vad hon som barn varit med om och att det inte var hennes fel. Anna träffade en annan kvinna där som hon idag har regelbunden kontakt med. Detta har enligt Anna hjälpt dem båda att vid svåra
tillfällen kunna stötta varandra eftersom de har samma bakgrundsförståelse.
Bodil berättar att när hon var liten förstod hon att något var fel men inte vad eller vad det innebar. Ingen talade om det och som barn var man tyst och sa inte något. Som barn kunde man skämmas men Bodil har uppfattningen att det är nog större press på de barn som växer upp idag. Förr upplevde hon att ”barn var barn”. När Bodil först insåg att en av hennes söner var alkoholist hade det gått väldigt långt. Hon tror att hon ”blundat” för att hon ville inte se sanningen. I samband med sonens femte behandling blev hon erbjuden en anhörigvecka. Först ville hon inte, men hennes barnbarn övertygade henne.
Det är fortfarande mycket jag har obearbetat sen jag var liten. Det tänker jag inte direkt på men under anhörigveckan förstod jag att det visar sig på olika sätt under mitt liv som konsekvenser av vad jag som barn varit med om. Men jag har fått en större förståelse för vad min sons familj gått igenom, känner och upplever. Jag har även fått ren kunskap om vad alkoholism är, för första gången, jag var då 71 år.
Bodil är tacksam för att hon fått denna möjlighet. Vidare berättar hon att det är svårt för henne nu när hennes man dog för han fanns alltid där. Men nu måste hon göra saker och ting själv och för sig själv och då är det viktigt att hon tänker på vad hon lärde sig under anhörigveckan. Hon är stark och hon kan. Bodil är prioritet ett. Det är bara att tänka om och ta en dag i taget.
Mina barnbarn säger att du kan inte hjälpa någon om du själv mår dåligt. Det tänker jag ofta på.
31
gick bort så hon upplever det svårt att ta sig till dessa möten. Även hur hon ska få information om var och vilken tid de är.
Eva kom i kontakt med anhörigstöd och tolvstegsprogrammet i vuxen ålder. Eftersom hennes man var alkoholist var det på den vägen. Hennes första erfarenhet av detta var en anhörigvecka som hon åkte på. Eva berättar att det inte går att beskriva hur viktigt detta var för henne. Hon upplevde sig som en ny människa som lever sunt och sätter sig själv först. Tolvstegsprogrammet lärde henne att skapa meningsfullhet i sitt liv.
Jag vann högsta vinsten på livets lotteri, jag är oerhört nöjd men det hade inte fungerat utan att jag själv var villig att förändra mitt beteende. En man sa till mig där, hade man lagt krutet på anhöriga istället för alkoholisten hade det nog sett annorlunda ut.
Därefter har Eva varit på en anhörighelg. Eva har varit på Al-Anon möten och ACOA möten i början av denna resa, men sedan kände hon att det nog var något hon ville fortsätta med. Men hon har en ”studie” bok från Al-Anon som hjälpte henne väldigt mycket. Hon tog en dag i taget och varje dag läste hon en sida som stärkte henne.
Eva berättar om hur hon upplevde anhörigveckan. Hon tyckte att själva upplägget var väldigt bra. Att man både fick möjlighet att i grupp utbyta sina erfarenheter och tid för att själv hitta strategier för hur hon i livet skulle behärska problematiska situationer. Det var viktigt för henne att dels få prata om vad hon varit med om men att också hitta nya vägar för framtiden. Hon upplevde sig själv deprimerad och inåtvänd innan hon var på anhörigveckan. Men att tiden där gav henne rätt redskap för att ta sig vidare i livet och acceptera det som varit och lämna det för att kunna arbeta med sig själv och må bättre. Innan anhörigveckan upplevde hon att hon ofta satte alla andra utom sig själv först.
Sofia har varit på anhörigvecka för vuxna barn till alkoholister. Som tonåring blev hon erbjuden att åka på tonårsvecka men det ville hon inte då. Hon minns att hon tyckte det var jobbigt att man skulle sova borta så länge och hon ville inte lämna mamma ifall något skulle hända. Sofia upplevde att hon fick hjälp att hitta andra vägar för att leva sitt liv. Att hon inte längre känner samma skuldkänslor för allt och allting. Hon har genom sin behandling i tolvstegsprogrammet lärt sig att hantera dessa känslor och hur hon ska agera när de kommer.
