Frivården och
(icke)samtalet om
sexualitet
Hur förståelsen för sexualitet hanteras och
konstrueras inom en avsexualiserad institution
Linda Tholin
Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p. Ht 2020
Sammanfattning
Sexualhälsan utgör en primär del av folkhälsan, trots detta kan samtalsämnet om sexua-litet ofta upplevas som tabubelagt och anses opassande i de flesta sammanhang. Krimi-nalvårdens insatser syftar bland annat till att främja brottsdömda individers livssituation genom att bidra till färdigheter för en sund livsstil och goda levnadsvillkor. I och med att sexualhälsan är en del av allmänhälsan och därav kopplad till en sund livsstil, är det relevant att undersöka hur personal inom kriminalvårdens frivård reflekterar och förhål-ler sig till samtalsämnet sexualitet i klientkontakten. Detta medför också till att under-söka hur förståelser för sexualitet kan ta sig uttryck och fungera som konstruerande av sexualiteten som diskurs. För att uppnå detta genomfördes sju semistrukturerade inter-vjuer med frivårdsinspektörer inom ett frivårdskontor. Materialet bearbetades genom metoden ”grundad teori”, där återkommande och relevanta koder utröntes ur materialet för att sedan komprimeras och omvandlas till tre övergripande teman. Dessa teman ana-lyserades med tillämpning av sexualitetsteorier, diskursteori och maskulinitetsteorier. Resultaten visade på att samtal om sexualitet till stora delar uteblir i klientkontakten inom frivården, bortsett från samtal med sexualbrottsdömda klienter. Analysen redogör för hur sexualitet som tema undviks till den mån att den glöms bort eller görs till icke-existerande. Det presenteras också hur sexualitet som begrepp medvetet omskrivs till begreppet relationer, för att göras till ett socialt accepterat samtalsämne. Studien visade även hur sexualiteten kan förstås som ett meningsbärande objekt, genom att sexualiteten tillskrivs olika sociala egenskaper såsom att vara privat, och hur sexualiteten kopplas ihop med en ”naturlig” del av maskuliniteten. Detta sammantaget vidmakthåller stigma-tiseringen av sexualiteten och således stigmatiseras en central del av allmänhälsan.
Nyckelord
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ...1
1. Inledning ...1
1.1 Syfte och frågeställningar ...2
1.2 Frivården ...2
1.3 Avgränsning ...3
2. Teori ...3
2.1 Talet om sexualiteten ...4
2.2 Sexuell essentialism & sexuell konstruktivism ...5
2.3 Maskulinitet och sexualitet ...5
2.4 Diskursens betydelse ...6
2.5 Tidigare forskning ...7
3. Metod och material ...9
3.1 Kvalitativ metod ...9
3.2 Grundad teori ...10
3.3 Semistrukturerade intervjuer ...11
3.4 Urval och representationsproblem ...11
3.5 Genomförande ...12
3.6 Kodning av data ...13
3.7 Etiska övervägande ...14
4. Analys ...14
4.1 Osynliggörandet av sexualitet i samtal ...15
4.2 Sexualiteten som ett tillskrivande objekt ...17
4.3 Tänkandet om maskulin sexualitet ...20
5. Diskussion ...24
5.1 Den i talet dolda sexualiteten ...24
5.3 Den ostoppbara manliga sexualiteten ...25 5.4 Slutsats ...26 6. Referenslista ...28 Bilaga ...30 Informationsblad ...30 Syfte ...30
Hantering och rättigheter ...30
Sexualitet ...30
Upplägg ...30
1. Inledning
Rätten till god hälsa är en grundläggande del inom mänskliga rättigheter. Denna innefattar fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande som därtill leder till välfärd och positiv samhällelig utveckling. En vital del av folkhälsan är sexualhälsan (Folkhälsomyndigheten 2020). Folk-hälsomyndighetens (2020) uppger att socioekonomiska faktorer, missbruk och andra begrän-sande livsvillkor är bidragande aspekter till ojämlik sexualhälsa. Bristen på god sexualhälsa går hand i hand med andra dysfunktionella faktorer såsom negativ självbild, dåligt självför-troende, destruktiva relationer och socioekonomisk utsatthet (Plantin & Månsson 2012, ss. 235-237). Brottsdömda individer tenderar generellt att ha sämre levnadsförhållanden än den övriga befolkningen (Brottsförebyggande rådet 2003, s. 14) och löper därmed större risk att inte få sina hälsorättigheter tillgodosedda. Därtill blir insatser för att bistå till att brottsdömda får redskap, kunskap och potential till att uppfylla alla delar av sina hälsorättigheterna av be-tydelse.
Sexualitet kan tolkas som ett tabubelagt samtalsämne, där upplevelse av olämplighet, pinsam-het och skam kan leda till att samtala om sexualitet undviks. Enligt Michel Foucault skapar språket verkligheten eftersom verkligheten endast kan förstås genom språket, både i symbo-lisk och verbal mening. Med ett sådant resonemang blir ett studerande av språkbruk om sexu-alitet, ett studerande av förståelsen för sexualiteten (Foucault 2002b, ss. 66-69). Frivården är en enhet inom kriminalvården där den brottsdömda verkställer sitt straff i en villkorlig frihet och där kontinuerlig samtalskontakt med kriminalvården utgör en del av villkoret. Denna kon-takt ämnar först och främst att främja individens livssituation genom bearbetning av brott och rehabilitering för att med en sund livsstil återgå in i samhället (Björkhagen Turesson & Staaf 2018, s. 41). En god sexualhälsa förklaras som en central del av en sund livsstil, god sexual-hälsa tenderar också att kunna öka chansen för välbefinnande inom flera plan i livet än endast sexualiteten (Plantin & Månsson 2012, ss. 235-237).
social-konstruktivistisk perspektiv, med tillämpning av sexualitetsteorier, diskursteori och maskuli-nitetsteorier, som vidare presenteras i teoriavsnittet. Mig veterligen råder det brist på bidrag gällande tidigare forskning om sexualitet och kriminalvården. Därtill avser min uppsats att fungera som ett bidrag till den innevarande kunskapsluckan om sexualitet som konstruerande genom språket, inom kriminalvårdskontexten.
1.1 Syfte och frågeställningar
Uppsatsen syftar till att undersöka hur språkbruk, attityder och resonemang kring sexualitet och sexualhälsa tar sig uttryck och därtill konstrueras i materialet. Följande frågeställning kommer därför att besvaras för att fullfölja uppsatsens ovannämnda syfte:
• Hur ser frivårdspersonalens förhållningssätt och reflektioner ut gällande att samtala om sexualitet med klienter?
• Hur konstrueras förståelser för sexualitet i materialet?
1.2 Frivården
Kriminalvårdens primära mål är att försöka förändra den brottsdömdas situation och inställ-ningen till kriminalitet, där insatser syftar till att ge klienten kunskap, färdigheter och bidra till nya tankemönster som kan medföra en sund livsstil under goda levnadsvillkor (Björkhagen Turesson & Staaf 2018, s. 41). Frivården är en enhet inom kriminalvården som ansvarar för klienter som avtjänar sina straff utanför anstalt. Detta innebär att individen avtjänar straffet i frihet men med restriktioner och kontroll, såsom krav på kontinuerlig kontakt med frivården. Frivården har kontakt med klienter i häktet, kontakt (och övervakning) av de som blivit vill-korligt frigivna samt kontakt med de som dömts till samhällstjänst, skyddstillsyn och de som avtjänar sitt fängelsestraff med elektronisk fotboja. Varje klient blir tilldelad en egen frivårds-inspektör och har möte med denne en till fyra gånger i månaden. Utöver detta sker regelbund-na kontroller såsom alkohol- och drogtester , tidskontroller vid permissioner och hemmakon1
-troller vid fotboja (Brottsförebyggande rådet 2003, ss. 8, 42-43). Samtalskontakten under verkställande straff utgår från metodiken “Krimstics”. Denna är en KBT-inspirerad metod, vilket de frivårdsinspektörer som har som mest samtalskontakt med klienter utbildas inom (Kriminalvården 2019). Primärt handlar samtalen om brottet, livssituationen, mående och
Alkohol- och drogtester utförs enbart på klienter med fotboja eller på personer dömda till kontraktsvård.
framtiden (Björkhagen Turesson & Staaf 2018, s. 41). Således skulle det kunna finnas ett ut-rymme och möjlighet till att beröra samtal om sexualfrågor.
1.3 Avgränsning
Uppsatsen ämnar att beröra sexualitet som skapande genom språket. Begreppet sexualitet rymmer flertalet dimensioner och betydelser och har bland annat en intersektionell påverkan på handlingsmöjlighet, bemötande och formandet av sexualiteten. Denna uppsats kommer dock att avgränsas genom att inte inriktas på HBTQ , etnicitet eller klass, trots medvetenhet 2
om att detta har betydelse gällande tänkande, bemötande och förhållandet till temat sexualitet (Plantin & Månsson 2012, s. 142). Detta eftersom det krävs en avgränsning då tidsramen är snäv och de hänvisade sidoutrymmet inte tillåter att omfatta flertalet aspekter. Vid inledande fas av arbetet var planen att angripa fenomenet sexualitet genom ett könsneutralt perspektiv och utan att beröra sexuellt våld. Under arbetets gång skedde emellertid en korrigering i det tidigare upplägget. Både maskulinitet och sexualbrott utgjorde ett genomgående tema i mate-rialet och följaktligen blev maskulinitet och sexualbrott teman som tillkom i studien. Grun-didén var också att undersöka samtal om sexualitet mellan kollegor, men då materialet i första hand riktades åt klientsamtal, men också för avgränsning och tydlighet, åsidosattes tanken om att undersöka även samtal mellan kollegor. Viktigt att påpeka är även att materialet utgör en mindre grupp av kriminalvårdsanställda och inom en specifik enhet. Därmed kan utfallet se annorlunda ut beroende på kontor, enhet, geografisk punkt, individ eller genom att intervjua fler personer. Om det funnits mer tid skulle fler informanter till studien kunnat tillföra fler perspektiv och därmed en bredare och rättvisare bild. Det skulle även vara passande med ob-serverande studier och/eller fokusgrupper som metod, men i och med det rådande läget i sam-hället till följd av Covid-19, blir enskilda intervjuer det som utgör metoden för inhämtning av data.
2. Teori
I och med att denna uppsats innehar en socialkonstruktivistisk utgångspunkt och centreras på språkbruk om sexualitet, är samtal om sexualitet som skapande av tänkandet om sexualitet
Paraplybegrepp och förkortning till: Homosexuell, bisexuell, transexuell och queer.
vad som inledningsvis presenteras i avsnittet. Därtill redogörs två motsatta sexualitetsteorier; sexuell essentialism och sexuell konstruktivism. Senare presenteras ett avsnitt om sexualitet i koppling till maskulinitet, vilket är av relevans då män utgör 85 procent av klienterna inom frivården (Kriminalvården 2020a).
Vidare beskrivs förståelse för diskursen och dess makt. Allt tänkande kan ses som ett resultat av den symboliska och verbala diskursen. För att undersöka hur sexualiteten förstås, behövs en insikt i hur språket utgör förståelse.
Slutligen presenteras två forskningsartiklar som består av diskursanalyser. Den ena innefattar analys på hur sexualitet konstrueras i avsexualiserade institutioner, denna valdes ut då den kan sättas i förhållande till kriminalvården som institution. Den andra valdes ut eftersom den berör socialt arbete, där analytikern undersöker hur förståelse för sexualitet utrönas i kurslitteratur för utbildning inom socialt arbete. Till sist redogörs en forskning om sociala mekanismer mel-lan intagen och personal, samt en kort beskrivning av en svensk masteruppsats i sexologi, av orsak att denna utgör det enda bidraget gällande svensk kriminalvård och temat sexualhälsa.
2.1 Talet om sexualiteten
I förståelsen om sexualiteten motsätter sig filosofen och sociologen Michel Foucault (2002b) tolkningen av sexualiteten som ett ting med en verklig och universell essens. Han menar att sexualiteten istället ska förstås som ett objekt, som endast kan existera när människan ger ob-jektet social mening. För att mening ska kunna appliceras på ett objekt behövs språket, som i sin tur avgör tänkandet. Med detta i beaktning är det således språkets ständiga process som skapar och formar objektet sexualitet. Sexualiteten existerar därmed endast inom den språkli-ga förståelsen för sexualiteten. Först när man började tala om sexualiteten skapades den (Foucault 2002b, ss. 66-69). Foucault argumenterar för att tal om könet historiskt sett varit 3
något som skulle hållas outsagt och på så vis döljas. Könet tolkades som något orent och pri-vat. Individen skulle veta vad det var man talade om, men detta skulle maskeras i sitt tal för att framstå som socialt accepterat och anständigt. I människans försök att “tämja könet” be-skärs det på det språkliga planet för att därigenom undvika att göra könet påtagligt och närva-rande. Detta i syfte att upprätthålla samhällelig moralisk ordning och struktur. Enligt Foucault har detta påverkat förståelsen och skapandet av sexualiteten och kan därför appliceras på nu-tiden. En central faktor gällande den sociala möjligheten till att tala om sexualitet är enligt
Foucaults uttryck ”talet om könet” kan i symbolisk mening förstås som talet om sex och sexualiteten.
Foucault psykoanalytikern Sigmund Freuds arbete som till stora delar kretsade kring könsdrif-ten. Freuds synliggörande och normaliserande av sexualiteten medförde att språket om könet och sexualiteten utvecklades och tilläts i vissa sociala sammanhang, dock inte utan språkliga förbud och påbud som kan te sig i både verbala och symboliska gestaltningar (Foucault 2002a, ss. 43-45, 71).
2.2 Sexuell essentialism & sexuell konstruktivism
Sexuell essentialism innebär en idé om sexualiteten som en ostoppbar kraft, i regel med före-ställningen om att denna är tvungen att hållas i schack med hjälp av civilisationen (Weeks 1986, ss. 23 -24). Sociologen Jeffery Weeks (1986) menar att denna idé tenderar att förstå sexualiteten som farlig, ofrånkomlig och besinningslös. Denna förståelse av sexualiteten är djupt inbäddad i samhället och framstår därför som “sann” (Weeks 1986, ss. 13-14, 24). Den-na bild av sexualitet kan exemplifieras med Freuds bidrag om temat sexlust som en biologisk drift, ett bidrag som haft stor inverkan på samhällets grundförståelse för sexualiteten och blir därmed relevant också för nutid (Plantin & Månsson 2012, s. 66). Weeks förklarar sig tillhöra den konstruktivistiska tanketraditionen som kan tolkas som en senare uppfattning av sexuali-teten och anser, likt Foucault, att sexualisexuali-teten bör förstås som socialt skapad. Weeks framhål-ler att fenomenet sexualitet är styrt av sociala och historiska faktorer som kopplats till etik, moral och sedlighet. Enligt honom är sexualiteten en fiktiv företeelse som en gång inte existe-rade, den är istället skapad genom det mänskliga sinnet och skapas således ständigt i och med den sociala interaktionen (Weeks 1986, ss. 15, 23-25).2.3 Maskulinitet och sexualitet
sexu-alidentiteten inte möjliggörs att förstås i termer av ömhet och känslighet (Hirdman 2008, s. 25). Även socionomen Marcus Herz och sociologen Thomas Johnsson (2011) beskriver före-ställningen om den manliga sexualiteten som något som måste begränsas och tämjas. Detta appliceras på hur den “farliga sexualiteten” är synlig i socialt arbete, där det ofta uteslutande är den manliga sexualiteten som problematiseras. Om det är en manlig personal och kvinnlig klient eller patient, bedöms risken ligga i att mannen kan anklagas för sexuella övergrepp. Detta i kontrast till om det är en kvinnlig personal och en manlig klient eller patient, där ris-ken bedöms ligga i att mannens sexuella lust kan väckas (Herz & Johansson 2011, ss. 28-30). Dessa framställningar om maskulinitetens sexualitet stöds också av genusvetaren Margot Bengtsson och etnologen Jonas Frykman i forskningsrapporten Om maskulinitet - mannen
som forskningsprojekt (1987). Rapporten beskriver hur styrka, våld och sexualitet utgör de
centralaste handlingsområden som står till buds för manligheten. Förståelse för maskulinitet rymmer begrepp såsom motstånd, oberäknelighet och ohörsamhet, där det maskulina känslo-uttrycket förklaras i uttryck av raseriutbrott eller vresighet (Bengtsson & Frykman 1987, ss. 18-21). Rapporten beskriver likaledes hur sexualiteten tenderar att fungera som en utgångs-punkt i varje resonemang om den manliga könsrollen, och således ett ”automatiskt” sexualise-rande av mannen. Därmed sexualiseras mannen endast genom hans egenskap av att vara man. En annan könsbunden föreställning som benämns är idén om att mannen projicerar sina nega-tiva känslor i den sexuella praktiken, som beskrivs som hans enda uttrycksmedel och kommu-nikationsväg. På så vis definieras och fixeras den generella bilden av den maskulina sexualite-ten i första hand genom termer och tänkande om destruktivitet (Bengtsson & Frykman 1987, ss. 62-64).
2.4 Diskursens betydelse
möjliggör vår verklighet. På så vis skapar benämningen det den benämner. Det innebär att det är oundvikligt att undfly diskursens maktövertag över det mänskliga sinnet (Foucault 2002b, ss. 139-140, 151-152).
För att förstå diskursen bör man undersöka vad som sägs, hur och varför vi talar om saker på ett visst sätt, och genom att ställa sig frågan om hur kommer det sig att just en specifik utsaga har upprättats och inte någon annan i dess ställe. I samband med att undersöka vilket språk som skildras, undersöks också vad som inte sägs och inte skildras. Foucault menar att det out-talade säger något om den utout-talade utsagan och tvärtom (Foucault 2002b, ss. 42-47, 137-141). Det som inte blir uttalat och det som inte skildras benämner Foucault med begreppet ute-stängningsprocedurer. Denna utestängning kan tolkas som förbud för vad som får sägas och inte får sägas. Utestängningsprocedurer fungerar för att begränsa och kontrollera diskursen och kan ta sitt uttryck bland annat i både formella och socialt informella förbud om vad som inte får talas om. Människan utövar för det mesta inte medvetet dessa förbud och påbud, istäl-let är det diskursen som utför utestängningsproceduren inifrån sig självt, och människan un-derkuvas omedvetet av diskursen (Foucault 1993, ss. 7-8, 16).
2.5 Tidigare forskning
(2008) utforskar Dharman Jeyasingham (lektor i socialt arbete vid The University of Man-chester) hur kunskapssystemet om sexualitet fungerar inom socialt arbete. Genom diskursana-lys undersöker Jeyasingham hur sexualitet utformas och hur kunskap och/eller okunskap ska-pas i den litteratur som studenter i socialt arbete läser i sin utbildning. I analysen lyfter han dominerande diskurser om sexualitet, som han menar kan få praktiska effekter såsom elever-nas förhållningssätt till samtal om sexualitet i deras kommande yrkespraktik. Jeyasingham kommer fram till att den styrande diskursen är heterosexualitet, där övriga ”icke-eftersträ-vansvärda” sexualiteter (såsom HBTQ) eller sexuella praktiker osynliggörs eller underförstått nedvärderas i kurslitteraturen. Han menar att dessa diskurser formar tänkandet om sexualite-ten. Jeyasingham förklarar också hur sexualiteten i allmänna ordalag framställs i negativa termer och att detta är återkommande i material som han analyserar (Jeyasingham 2008). Denna uppsats undersöker primärt frivårdspersonalens förhållningssätt till och reflektion kring samtal om sexualitet och sexualhälsa med klienterna. Dessa klienter verkställer straffet i villkorlig frihet och befinner sig därmed inte inom en sluten institution. Trots detta är sociolo-gen Erving Goffmans bok Totala institutionen (2015) av adekvat betydelse, där Goffman un-dersöker sociala processer inom fängelser , mentalsjukhus och militärförläggningar samt rela4
-tionen mellan personer inom dessa institutioner. Detta är relevant forskning eftersom liknande sociala mekanismer kan återfinnas mellan personal och intagen inom svensk kriminalvård. Goffman beskriver hur klyftan mellan den stora grupp intagna och den lilla grupp personal är grundläggande i hur den sociala ordningen och struktur är utformad inom fängelseinstitutio-nen. Den språkliga rörligheten mellan personal och intagen är begränsad och det utrymmet som finns utgörs vanligen av formella regler. Denna dikotomi upprätthålls bland annat genom att de intagna och personalen stereotypiserar varandra. Detta till följd av att personalen upp-fattar de intagna som opålitliga och de intagna uppupp-fattar personalen som nedlåtande och som motståndare. I studien framhäver även Goffman hur samtal som är belagda med restriktioner begränsar både det sociala och det formella informationsflödet, som i sin tur leder till ett vid-makthållande av antagonistiska stereotypiseringar och därmed också fortsatt avstånd mellan personal och intagen (Goffman 2015, ss. 13-17). Detta avstånd kan även utläsas i masterupp-satsen“Det var tack och hej, typ”- en kvalitativ studie om långtidsdömda mäns sexualitet och
parrelationer (2015), i sexologi. I en intervjustudie med sju långtidsdömda män beskriver de
intagna hur de saknar förtroende att lyfta sexualrelaterade frågor med personalen. De
Svensk kriminalvård använder begreppet anstalt och inte fängelse.
rade också hur det råder en rädsla bland de intagna att öppna upp för samtal som berör sexua-litet med just kvinnliga kriminalvårdare, då de upplevde en oro att detta skulle riskera att tol-kas som en invit eller som sexuella tratol-kasserier (Ivezic, ss. 28, 53-54).
3. Metod och material
I följande avsnitt presenteras studiens tillvägagångssätt vad gäller metod och analytiskt spår, men också genomförande av kodning, problematisering av representation samt reflektion kring etiska överväganden och problematisering om forskarrollen.
3.1 Kvalitativ metod
Kvalitativt analysarbete ämnar att förklara och förstå betydelser, mening och uttryck och har vanligen sin inriktning i sociala processer och individens tolkning av verkligheten (Rennstam & Wästerfors 2018, s. 13). Emedan uppsatsen syftar till att förstå hur språkbruk om sexualitet skapar mening, tänkande, attityder och förhållningssätt tillämpas kvalitativ metod.
bort-val och kunna ge förklaringar till detta. Men också genom att erkänna sig själv som subjekt i utformningen av studien (Tjora 2012, ss. 162-163). Detta innebär att uppsatsskrivaren är ett subjekt med egna erfarenheter och värderingar, som oundvikligen gör subjektiva tolkningar och dessa återspeglas i utformandet av denna uppsats, trots att objektivitet eftersträvas under arbetets gång.
3.2 Grundad teori
Det analytiska spåret för uppsatsen utgörs av grundad teori, som skapades som ett alternativ till genererad teori. I jämförelse med genererad teori söker grundad teori tematiseringar under kodningsarbetets gång, istället för att på förhand ha utstakat hypoteser eller förbestämda te-man, för att sedan söka bekräftelse för detta i materialet. I och med att genererad teori riskerar att “styra” analytikern i sitt arbete, görs därmed denna uppsats utifrån grundad teori för ett så rättvist och giltigt resultat som möjligt (Rennstam & Wästerfors 2015, ss. 32-33).
3.3 Semistrukturerade intervjuer
Intervjustudier lämpar sig till undersökningar där syftet är att förstå hur människor tänker, re-sonerar, tycker och känner men också för att ta reda på hur något utvecklas och fungerar. Gäl-lande val av vem som är relevant att intervjua är detta beroende av syftet med studien och vem som kan medverka till att utveckla kunskapen kring det valda ämnet som forskaren in-tresserat sig för (Hallin & Helin 2018, ss. 31-32).
För att det insamlade materialet från varje intervjuperson ska fungera som jämförbart tilläm-pas semistrukturerade intervjuer, vilket i detta fall innebär att samma eller liknande frågor ställs till varje intervjuperson, men ordningen på dessa och följdfrågorna kan variera. Detta för att semistrukturerade intervjuer rekommenderas när arbetet utgår från en abduktiv ansats (Hallin & Helin 2018, ss. 42-43). Intervjustudier bygger på den mellanmänskliga interaktio-nen och är därför en samskapande process, vilket både har positiva och negativa kompointeraktio-nen- komponen-ter. De positiva aspekterna är bland annat att intervjuerna är öppna för tvetydigheter och kan nå ett djup i och med den sociala interaktionen Det som däremot är problematiskt är intervjua-rens föreställningar och tolkningar av den intervjupersonernas skildringar avgör presentation och analys av materialet, där forskarens subjektivitet kan bli styrande (Rennstam & Wäster-fors 2015, s. 29). En annan problematisk aspekt är att själva intervjun utgör en social situation mellan forskare och informant, och intervjun riskeras således att styras eller påverkas av soci-ala koder och faktorer (Tjora 2012, ss. 20-21). Kvalitativa intervjuer brukar kritiserar för att inte vara generaliserbara eller objektiva. Den kvalitativa forskaren menar att det först och främst är trovärdigheten som är relevant när det kommer till studiens giltighet. För att studien ska nå hög trovärdighet bör det information om informanterna presenteras och genomförande av både intervjuerna och bearbetning av materialet bör beskrivas noggrant (Hallin & Helin 2018, s. 92).
3.4 Urval och representationsproblem
enheter inom kriminalvården. En del av dessa svarade och nekade förfrågan på grund av tids-bristen med anledning av Covid-19, av andra uteblev svar. För att nå ut med information om studien postades olika inlägg med studiens syfte och intervjuförfrågan i flertalet Facebook-grupper och på en “Instagram-story” . Genom en kontakt på kriminalvården möjliggjordes att 5
erhållas mailadresser till några anställda inom frivården som kunde tänkas vara intresserade av att bidra till studien.
Eftersom temat kan tolkas som tabubelagt riskerar materialet att utgöras av ett representa-tionsproblem i det avseendet att de som valt att medverka i studien kan antas ha ett utåtriktat förhållningssätt till temat sexualitet. Detta kan innebära att personer som har svårt att närma sig ämnet eller upplever större obehag inför ämnet inte medverkar i studien. Ett annat repre-sentationsproblem är den ojämna könsbalansen. Endast två manliga intervjupersoner valde att delta trots att flertal män på avdelningen blev förfrågade. Vid fråga om orsak till varför så få män vill delta, förklarade en av de manliga informanterna att han tror att det beror på att temat är “för obekvämt” och att män drar sig för ämnet, men också för att majoriteten i arbetsgrup-pen är kvinnor. Detta innebära att fler “manliga perspektiv” uteblir i studien och detta kan komma att påverka obalans resultatet. Även ålder kan ha betydelse för resultatet. Fyra av in-formanterna tillhörde åldersspannet 18-30, en person tillhörde 31-40 och de två övriga tillhör-de åltillhör-dersspannet 41-50. Detta innebär en ojämn förtillhör-delning i åltillhör-der och kan därmed förstås som ett representationsproblem. De som intervjuades hade jobbat inom kriminalvården i allt från två månader till 25 år vilket därmed bidrar med en bredd av representation såsom erfarenhet och olika perspektiv.
3.5 Genomförande
Intervjupersonerna fick på förhand intervjufrågorna i ett informationsblad . De flesta intervju6
-erna skedde över “Skype”, en genomfördes på “Zoom” (virtuell mötesfunktion online) och en per telefon med inspelningsappen “Call Recorder”. Intervjuerna tog cirka 20 minuter vardera. Intervjupersonerna ombads att inte samtala med kollegor om studien förrän alla personer var intervjuade, detta för att skapa en så objektiv utgångspunkt som möjligt i intervjusamtalet och därtill ett rättvisare och mer enhetligt material.
Funktion på medieplattformen Instagram som visar upp en post under 24 timmar.
5
Bifogad i slutet av uppsatsen.
Risken för att intervjupersoner svarar ”vad den tror intervjuaren vill höra” är stor (Tjora 2012, ss. 20-21) och för att undvika att leda intervjupersonen i dess svar gav intervjuaren så lite gehör som möjligt under intervjun, både verbalt och i kroppsspråk. Detta är en balansgång då det samtidigt kan förstås viktigt att få personen att känna sig bekväm och trygg i intervjusi-tuationen (Hallin & Helin 2018, s. 34). Intervjuerna började med att intervjupersonen presen-terade sig och därmed påbörjades inspelningen av intervjun. I inspelningens början fick alla informanter frågan om inspelningen är samtyckt samt om dessa läst sina rättigheter som skic-kats ut i informationsbladet. Därtill påbörjades intervjun med kortare bakgrundsfrågor om in-formaten för att sedan övergå till intervjufrågornas övergripande tema; samtal och förståelse om sexualitet. Dessa frågor kunde variera i ordning, även följdfrågor varierade. I vissa fall användes inte alla intervjufrågorna, om information redan uppkommit utan att behöva ställa en specifik fråga.
Intervjuerna utfördes under en veckas tid och transkriberades strax efter utförandet av inter-vjun. Dessa transkriberades online genom hemsidan “Otranscribe”, med undantag för det in-spelade samtalet via “Call Recorder”. När transkriberingarna var utförda skickades alla inter-vjupersoner varsitt dokument med vardera transkribering, och med förfrågan om denne ville stryka något parti. Ingen av intervjupersonerna ville avlägsna någon del av intervjun.
3.6 Kodning av data
ini-tiala koderna ut i olika kategorier. Dessa kategorier omvandlades och komprimerades flertalet gånger för att slutligen resultera i tre fokuserade koder; den i talet dolda sexualiteten, sexuali-teten som ett tillskrivande objekt samt den ostoppbara manliga sexualisexuali-teten. Dessa tre koder är både ett resultat av vad som utmärkte sig som kontinuerligt i materialet och men också vad som kan placeras inom det teoretiska ramverket.
3.7 Etiska övervägande
Enligt vetenskapsrådet (2017) spelar etiska överväganden och riktlinjer en central roll i forsk-ningens kvalitet. Etiska aspekter inom forskning tas i hänsyn bland annat genom informa-tionskravet och samtyckeskravet, där intervjupersonerna har rätt att känna till studiens syfte och ska ge sitt samtycke därefter. Konfidentialitetskravet och nyttjandekravet innebär att ma-terialet som samlas in från intervjuerna inte får delas fritt och att mama-terialet endast får använ-das i det syftet som angetts. Dessa fyra riktlinjer kan förklaras som en sammanfattning av ve-tenskapsrådets etiska rekommendationer gällande forskningsverksamhet (Vetenskapsrådet 2017). I samband med genomförandet av intervjuerna innebär den etiska principen i första hand att intervjupersonen inte ska komma till skada. Till följd utav att temat för denna studie för många personer kan upplevas som tabubelagt och obekvämt blir det därmed än viktigare för intervjuaren att närma sig frågorna med aktsamhet inför informanten. Detta kan ske bland annat genom att intervjuaren under samtalets gång påminner informanten om att denne kan välja att inte svara på frågor eller att påminna informanten om dess anonymitet. Etiska princi-per berör också faktumet att intervjuprinci-personer i efterhand kan ångra beskrivningar, delar av samtalet eller intervjun i sig och därmed dra tillbaka sin medverkan eller stryka partier i tran-skriberingen. Andra etiska överväganden är att anonymisera vilket frivårdskontor studien ut-gått från samt allt annat som kan tänkas identifiera platser, intervjupersoner eller andra perso-ner som omnämns i intervjun (Tjora 2012, ss. 123-124).
4. Analys
resonemang med citat från intervjuerna. Analysen har sin utgångspunkt i sexualitetsteorier, diskursteori och maskulinitetsteorier, men även tidigare forskning vävs in i redogörelserna.
4.1 Osynliggörandet av sexualitet i samtal
Återkommande i materialet beskrivs hur det råder osynliga förbud och påbud gällande språk-bruk om sexualitet, både mellan personal och klienter men också offentligt i kriminalvården. Alla intervjupersoner beskrev att samtal och information om sexualitet uteblir i kriminal-vårdsarbete och utbildning, med undantag för sexualbrott. Många av intervjupersonerna me-nade att den samhälleliga tabun kring sexualitet även reflekteras i arbetslivet och arbetsutö-vandet, där det upplevs att kriminalvården undviker eller osynliggör fenomenet sexualhälsa, vissa menar också att samtalet om sexualitet ”glöms bort”. Detta kan förstås som en effekt av att sexualiteten osynliggörs och blir således dold. Sexualiteten ”får” därtill endast finnas som dold, och genom att ständigt döljas glöms den bort. Foucault beskriver hur den samhälleliga tabun bland annat medför att sexualiteten “beskärs” på det språkliga planet i syfte att hålla den dold (Foucault 2002a, s. 43):
[...] sexualitet skulle jag ändå säga inte är överhuvudtaget ett genomgående tema som vi pratar om nej (Ip2).
Sexualiteten som dold avspeglas också i samtalet mellan klient och kriminalvårdare. Intervju-personerna menar att de inte fått direktiv (från kriminalvården) om hur de kan förhålla sig till temat sexualitet i samtal med klienten. Detta har medfört till att många av intervjupersonerna tolkat att ämnet sexualitet inte lämpar sig att tas upp i klientkontakten och därmed undviks detta. Goffman beskriver hur samtal belagda med restriktioner riskerar att begränsa det sociala och det formella informationsflödet och detta tenderar till att skapa och reproducera en anta-gonistisk dikotomi mellan intagen och personal (Goffman 2014, ss. 16-17). Flera intervjuper-soner förklarade vikten av att öppna upp för och välkomna alla samtalsämnen. Likt Goffmans resonemang framhöll informanterna att konsekvenserna av att åsidosätta vissa samtalsteman kan leda till en begränsning av frivårdsinspektören som tjänstemän men också en begränsning i det allmänna samtalsklimatet med klienten, där samtalet kan riskera att “stängas” och viktiga hälsoaspekter riskerar att osynliggöras:
om-råden om man visar att man man sätter gränser för ett sånt där samtal, som sagt man kommer inte till kärnan då (1p2).
[...] ah men kunna prata om det [sexualitet] på ett.. för att nu blir det såhär jag har ingen utbildning i det. Jag vet inte vad som är rätt och fel att säga till klienterna. Eehm “hur djupt får jag gå in och grotta?” och då blir det att man istället backar bakåt och tänker att nä men då blir jag mer generell (Ip5).
Jag tror inte man uppfattar att det [sexualhälsa] är en del av uppdraget riktigt, utan det är mer en sak som kommer med i uppdraget men som inte vi djuprotat ska gå in i (Ip6).
Foucault menar att talet om sexualitet avkräver maskeringar och omskrivningar av ord för att göras till ett mindre laddat samtalsämne. Det internaliserade språkliga påbudet och förbudet disciplinerar och reglerar samtalet om sexualitet, vanligen utan att individen själv är medveten om det, då detta sker automatiskt (Foucault 2002a, s. 71). I empirin kan en språklig maskering exemplifieras med begreppet relationer. Under intervjuerna gjorde de flesta intervjupersoner-na en koppling mellan sexualhälsa och relationer (kärleks- och/eller intima relationer), där relationer är vad som explicit och regelbundet tas upp som samtalsämne med klienterna. Sam-tal om relationer kan därmed tolkas som en maskering av samSam-talet om sexualitet och sexual-hälsa, som således blir outsagt i det sagda. Enligt intervjupersonerna är temat relationer be-kvämare och inte lika stigmatiserat att tala om i jämförelse med sexualitet. Många av infor-manterna menar att de tar upp ämnet relationer med klienter i hopp om att detta även ska leda till samtal om sexualhälsa och sexualitet, men utan att behöva benämna ordet sex eller sexua-litet:
Neeh asså det blir ju ofta så i och med att det kan vara eller det är ju ett känsligt ämne så. eeh så, eeh jag brukar ta upp det i samband med när vi pratar om relationer och umgänge som är en liksom en bit av kakan som vi pratar om i samtal [...] (Ip4).
[...] det är inte jättemånga som tagit upp eeh så eeh att det liksom nä men det är liksom några styc-ken och det är inte många på de här åtta åren som själva liksom har tagit upp det så, men det kan ju vara mer med relationerna så pratat mer om relationen med sin partner eller gamla partner och så-där. Eehm att det liksom kommer upp mer sådana grejer än just angående sex och sådär och problem kring det eller aah hur det nu ser ut då [...] (Ip7).
Asså fördelarna [att möjliggöra för samtal om sexualitet] är många dels kommer man in på vilka relationer dom har, hur det ser ut, för relationer påverkar ju ens mående generellt eeh också jag tän-ker att eeh vi är dom personerna som kan prata med dom om väldigt känsliga satän-ker utan att det blir konstigt (Ip2).
kan följaktligen förstås tillhöra diskursen om sexualiteten, men utgör den ”renare” delen av talet om sexualitet. Sexualiteten som språk censureras, genom att formuleringen blir relatio-nen, när den verkliga formuleringen egentligen är sexualiteten och därmed vidmakthålls stig-matiseringen.
4.2 Sexualiteten som ett tillskrivande objekt
Foucault beskriver sexualiteten som ett objekt, där objektet skapas först när människan ger det social mening. För att skapa mening behövs diskursen (tänkandet och språket) och således beskriver Foucault språket som ständigt skapande av sexualiteten (Foucault 2002b, ss. 68-69). Enligt Foucault är undvikandet av språk om sexualitet ett resultat av etiska värderingar, där “tämjandet av könet” betecknar en central del i strukturerandet och upprätthållandet av en moralisk ordning (Foucault 2002a, s.43). En del intervjupersoner hävdade att intervjusituatio-nen utgjorde den första gången som de själva reflekterat över temat sexualitet inom deras ar-bete. Sexualiteten kan därmed tolkas göras till icke-existerande i en sådan mån att den inte ens ”går” att tänka, förrän när denna studie konkret tvingat fram reflektion och språkliga utsagor om sexualiteten:
Mm där ska jag säga att det [samtal om sexualhälsa med icke-sexualbrottsdömda klienter] förekom-mer i stort sett inte alls (Ip7).
Nej, det har vi inte gjort. Inte [pratat om temat sexualhälsa inom kriminalvården] utöver enskilda ärenden satt säga (Ip6).
Genomgående i materialet beskriver flertal intervjupersoner hur samtal om sexualitet undviks på grund av att sådana samtal inte uppmuntras av kriminalvården eller på grund av dess priva-ta karaktär. Genom att applicera Foucaults teori på materialet kan undvikandet av sexualitet som samtalsämne förklaras med att sexualiteten och sexualhälsan endast kan existera först när man talar om den. I det som benämns skapas det som benämns, således “finns” inte sexualite-ten när den inte benämns. Med detta resonemang i bakgrund, presenterar analysen att sexuali-teten görs till icke-existerande i kriminalvårdsarbetet, i och med dess uteblivenhet i klientsam-talet och i kriminalvårdsutbildningen. Detta trots att det återfinns en förståelse i materialet där vissa informanter tillskriver sexualiteten som en del av hälsan och som en del av ett större so-cialt perspektiv, där den förklaras ingå i hälsodiskursen:
[...] det [sexualiteten] ingår ju i våran hälsa. Eehm, att man ska må bra och då handlar det ju liksom inte bara om själva akten utan det här med preventivmedel, vad som är okej, medgivande, icke-med-givande, gränser.. eehm asså alla dom här sakerna (Ip4).
Undvikandet av temat sexualitet kan också teoretiseras genom en analys om vad som sägs. Det som sägs, det som tillåts sägas och hur det sägs, internaliseras genom symboliska (icke-verbaliserade) påbud och riktlinjer. Det som får sägas säger också något om vad som inte får sägas (Foucault 2002b, ss. 139-141). Många intervjupersoner menar att det verbalt aldrig ut-ryckts några förbud om att inte ta upp samtalsämnet sexualitet med klienten, men att det är så otänkbart samtalsämne eftersom det aldrig uttrycks. Att sexualiteten är otänkbar i klientarbete kan förstås som ett internaliserat outsagt förbud om att ta upp ämnet och därmed formas tän-kandet om sexualiteten till icke-tänkbar:
Eeh jag tror det beror på att man kanske inte känner att det är en viktig fråga..tror jag.. om jag, eller det är inte det viktigaste i sammanhanget för den här personen, finns andra saker som är viktigare typ eeh rehabilitering för brottet den är dömd för, och sådana grejer tror jag i alla fall (Ip3).
Eeh vi har inte gjort det uttalat sen jag började, eeh samtidigt så tror jag att folk är ganska percepti-va och liksom man utarbetar någon form av gemensam linje bara genom att, ja men den här icke-verbala kommunikationen som ändå som ändå finns, eeh så tror jag att man gemensamt på något sätt visar utan ord vad som är det acceptabla (Ip1).
Moon beskriver hur avsexualiserade institutioner är medskapande av normer kring sexualite-ten och att dessa bland annat kan utrönas i organisationspolicys utformning, där det återfinns en diskurs om sexualitet inom den avsexualiserade diskursen(Moon 2008). På samma sätt kan kriminalvården tolkas utestänga diskursen om sexualitet och således samtidigt skapa diskur-sen om sexualitet, i och med att dessa tillskriver sexualiteten social mening genom sitt av-ståndstagande från den. Ingen av intervjupersonerna har erfarit att temat sexualitet och sexu-alhälsa tagits upp av chefer (bortsett från när det gäller sexualbrott, sexualrelaterat missbruk och sexuella trakasserier). Denna utestängningsprocedur (Foucault 1993, s. 7) kan ses som en tyst överenskommelse:
[...] det kan ju vara svårt att prata om sådana här grejer för vissa personer och då kanske man inte liksom även för liksom chefer och så att dom kanske inte tar upp det eller, eller att dom tycker att det liksom är privat liksom det är inget vi ska prata om [...] (Ip7).
[...] jag har inte hört någon som pratat om sexualitet med klienten [...] jag kan tänka mig att chefer-na kanske skulle agera och säga ”aah men det är inte det vi är här för att jobba med” liksom, vi är här för att jobba med återfallsrisk och brott och sånt där att man ska fokusera på det istället (Ip3).
För att undvika sexualiteten som tema, måste undvikandet rättfärdigas och detta görs med att applicera social mening på sexualiteten. Mening i detta fall kan exemplifieras i och med att tillskriva sexualiteten egenskaper som tabu, privat, oren och olämplig. På så sätt är ett avsex-ualiserande alltid med i skapandet av sexualiteten. Avsexavsex-ualiserandet behöver sexualiteten för att vara avsexualiserad. Därför erkänns och skapas sexualiteten, när det egentliga syftet är att osynliggöra och undvika den. Genom att analysera sexualiteten som ett meningsbärande ob-jekt, görs en analys av vilka tillskrivningar som råder. Tillskrivningar införlivas i diskursen om sexualitet och därmed appliceras (oreflekterat av individen) betydelse på sexualiteten som objekt. Social mening framstår ofta omedvetet och tolkas därför av den egna personen som essentialistisk, där den mening som kännetecknar ett objekt är så starkt sammankopplat med objektet, att det framställs som objektets verkliga essens (Weeks 1986, s. 14). I materialet återkommer ständigt ett applicerande av mening på sexualiteten, där den genomgående karak-täriseras som privat. Vid fråga om varför den är privat förklaras den av intervjupersonerna som tabubelagd, vidare kan ingen av intervjupersonerna uppge någon förklaring till vad det är som gör att sexualiteten tillskrivs som tabu och stigmatiserad. Den ”bara är det”. Detta kan förstås med att objektet sexualitet blir “bärare” av social mening, så pass införlivad i det mänskliga tänkandet, att den framstår som en sann egenskap hos sexualiteten. Detta får prak-tiska effekter eftersom det medför till ett villkorande och ett reglerande av klientsamtalet:
[...] det är väl för privat liksom kanske blir såhär utelämnande eller aah så att det liksom något aah det kanske är för privat (Ip7).
Aah men det är lite tabu när man går in på sexualitet kanske (Ip3)
[...] allt som har med sex och samlevnad att göra är ju ett känsligt kapitel för många (Ip6).
Asså jag tänker att det är ganska privat, eehm eller att många tycker liksom att det är något man håller för sig själv. Eehm “det är inte okej att prata om det med alla” eehm. Sen tror jag också att asså dom [klienterna] vet inte om att dom det är okej, ”vad är det okej att prata om?” (Ip5).
för-ståelsen för vad som anses lämpligt och olämpligt inom denna typ av arbetsutövande. Således skapas sexualitet till något som inte är passande att existera inom myndighetsarbete. Sexuali-teten konstrueras till något privat, och myndighetsarbetet konstrueras tillhöra det offentliga. Det kan också förstås som att sexualiteten upprätthålls som något skambelagt och ”orent” i dess kontrast till myndighetsarbetets offentliga sfär som förväntas hållas ”ren”:
[...] Man ser sig som tjänsteman, man ser sig inte som liksom vad ska man säga sex..eeh upplysare eller så och man vill liksom hålla en professionell nivå på samtalen och så vidare (Ip6).
Aah men om någon [klient] liksom [hypotetiskt sett] beskriver i detalj på ett sätt som inte behövs, asså det är lite svårt att förklara tänker jag men det får inte gå över från att vara något professionellt till att vara något väldigt personligt och grovt eller sådär (Ip1).
Sexualiteten har ständigt gjorts till en moralisk angelägenhet och Foucault menar att detta ut-gör en primär del i idén om att strukturera moralisk ordning i samhället. Sexualiteten knyts an till moral och moral knyts an till ordning och struktur (Foucault 2002a, ss. 43-44). Med ett sådant teoretiskt perspektiv kan samtalet om sexualiteten inom kriminalvårdsarbetet ses som något som kan riskera att skapa oordning i en ordning. Det professionella blir att undvika sex-ualitet som samtalsämne och det oprofessionella blir att samtala om sexsex-ualitet.
4.3 Tänkandet om maskulin sexualitet
I materialet kunde utläsas att flera informanter förenade maskulinitet med temat sexualitet. Detta är en vanlig föreställning, som införlivas i det mänskliga sinnet och kan därför framstå som automatisk (Herz & Johansson 2011, s. 28). Flera av intervjupersonerna resonerade kring hur samtal om sexualhälsa riskerar att leda till att klienten ska misstolka situationen som en sexuell invit. Detta kan sättas i förhållande till vad som framkom gällande studien om sexual-hälsa på anstalt, där de manliga intagna beskrev en oro kring att ta upp ämnen som rör sexua-litet med kvinnliga kriminalvårdare, då dessa var rädda att det skulle missuppfattas som sexu-ella trakasserier eller flirtande (Ivezic 2015, s. 53-54). Således kan det finnas en oro både från klientens sida och från kriminalvårdarens sida, vilket i sin tur kan resultera i ett upprätthållan-de av ett stereotypiseranupprätthållan-de från varsina håll och klyftan mellan varandra (Goffman 2015, ss. 16-17):
I materialet råder också ett resonemang om att samtal om temat sexualitet mellan kvinnlig fri-vårdsinspektör och manlig klient äventyrar att “leda till någonting mer”. Detta kan förklaras som att sexualiteten tolkas genom ett heteronormativt perspektiv. Jeyasingham beskriver hur tänkandet om sexualitet kopplas till heterosexualitet. Där kvinnor och män ”obligatoriskt” förväntas åtrå varandra och att detta utgör den allmänna diskursen om sexualitet (Jeyasingham 2008). Detta kan appliceras på materialet. Där flertalet intervjupersoner uttrycker en oro att samtal mellan manlig klient och kvinnlig frivårdsinspektör kan leda ”till mer” än bara ett sam-tal, och därför sexualiseras samtalet om temat sexualitet:
[...] och sen för [samtal kan leda till] opassande relationer. Jag tänker att ju mer privat jag blir desto lättare blir det att man inbjuder en relation med klienten för att man, ah men bondar på en helt an-nan nivå (Ip5).
Intervjupersonerna interagerar med både sexualbrottsdömda och icke-sexualbrottsdömda. Det råder däremot en liknande tolkning av den maskulina sexualiteten som våldsam, vare sig det gäller en sexualbrottsdömd klient eller en klient dömd för brott som inte berör sexualbrott. Detta kan kopplas till föreställningen om en kraftfull sexualitet som manlighetens kärna (Bengtsson & Frykman 1987, s. 63), där dessa ständigt förstås samverka med varandra för att bli begripliga. Han blir således begriplig som man genom sin sexuella lust. Det essentialistis-ka perspektivet uppfattar sexualiteten som “naturligt given”. I vissa beskrivningar i materialet framställs männens (klienternas) sexualitet som farlig och okontrollerbar i mötet med den kvinnliga frivårdsinspektörer och därför äventyrar ett samtal om sexualitet att “släppa lös” en maskulin och biologisk ostoppbar kraft, detta går i linje med Weeks beskrivning av föreställ-ningen om essentialistisk sexualitet (Weeks 1986, s. 13-15). I och med detta kan också en tan-keställning om en anknytning mellan kriminell aktivitet (ej sexualbrottslig sådan) och sexual-våld utläsas i materialet. I materialet sker en applicering av ett översexualiserande gentemot den manliga klienten och på så sätt vidmakthålls idén, och diskursen, om “den farliga masku-lina sexualiteten”. Ett sådant översexualiserande kan i sin tur förstås som en förklaring till att temat inte tas upp i klientsamtal, istället avsexualiseras den intagne för att disciplineras från sitt (av andra) tillskrivna översexualiserande. Detta i syfte att tämja sexualiteten genom att i samtal undvika den:
Bilden av mannens sexualitet som initiativtagande, aggressiv och kraftfull och således översexualiserad, utrönas också i materialet genom resonemang som initierar till en oro kring att samtal om sexualitet kan resultera i ett “sexuellt utfall” av klienten. Detta är en vanlig so-cial förståelse av mannen som föreställs besitta en djurisk sexualdrift, kopplat till andra mas-kulina attribut såsom våld, hänsynslöshet och okontrollerad styrka (Bengtsson & Frykman 1987, s. 18), vilket är en tolkning som också kan utrönas ur materialet:
Jaa det kan ju vara till exempel att, eeh aah jamen någon som har svårt att läsa av sådär soc asså har svårt i sociala sammanhang att läsa av andra personer och så då kan det ju bli liksom att dom får för sig grejer liksom att jamen dom tror att man själv är intresserad på något sätt att det blir ett problem där liksom att dom då, ah kanske gör något mot en att dom begår något brott liksom på nå-got sätt mot en [...] (Ip7).
Alla intervjupersoner beskrev att dessa i första hand (vissa hävdade endast) tar upp temat sex-ualitet med sexualbrottsdömda klienter eller klienter med en missbruksproblematik med sexu-ella element, vilket är en primär del av arbetsuppgiften i kontakt med sådana sexualbrotts-dömda klienter. Däremot blir de män som inte begått sexualbrott inte bekräftade gällande sex-ualhälsa eller temat sexualitet då frivårdskontakten inte berör sexsex-ualhälsa bortom sexualbrott. Detta stöds med Hirdmans beskrivning av att det i flesta fall är sexuell problematik som utgör diskursen om mannens sexualitet (Hirdman 2008, ss. 18-19), där det inte går att tänka den manliga sexualiteten som något bortom det destruktiva. Med hjälp av Foucaults teori om dis-kursens ramverk ger detta en vidare förståelse. Den maskulina sexualitetens ram rymmer en-dast tänkandet om manlig sexualitet som våldsam, destruktiv eller/och problematiskt. En så-dan förståelse kan förklaras som den maskulina sexualitetens formeringssystem (Foucault 2002b, ss. 45, 139-140). Där flertalet av både verbala och symboliska utsagor om våldsam maskulin sexualitet sammantaget formar ett ramverk av tänkandet om den manliga sexualite-ten. Det går därmed inte att tänka sig maskulin sexualitet bortom formeringssystemet, och detta kan konstateras i materialet:
[...] om inte personen är dömd för sexual sexualbrott att göra då går man inte in på någonting med sexualhälsa skulle jag vilja påstå (Ip3).
Nää det var ju [utbildning] mest specifikt inriktat mot vårt arbete vilket också är förståeligt men det här grundläggande att prata om grunden av sexualitet så hära som ett vanligt samtal det är ju, det har man hoppat över, dom få gångerna vi har tagit upp det här har man ju pratat om att det är i rela-tion till någon problematik liksom (Ip2).
Bara [sexual]brott, någon som är dömd för någonting. Men jag vet inte om det ska räknas, kan det göra det? Sexualitet.. kan brott och sånt räknas som det jag vet inte? (Ip3)
En analys av materialets språkliga skildringar (Foucault 2002b, ss. 44-45) visar att sexualite-ten i stora drag benämns inom den brottsliga (därför också destruktiva) diskursen och ur ett problemperspektiv (vilket bör påtalas är logiskt då det är en del av uppdraget gällande rehabi-litering från brott). I och med analys av vad som sägs, beskrivs också vad som inte sägs i dis-kursen. De diskurser som uttalas om sexualiteten står endast under temat sexualvåld och de-struktiv sexualitet. Detta innebär att allt övrigt tänkande om sexualitet blir utestängt och ingår därav i en utestängningsprocedur (Foucault 1993, ss. 7-8, 16):
[...] då blir det liksom aah den här personen är dömd för våldtäkt och då ska man prata om våldtäk-ten och det är ju ett brottsbegrepp eeh så det riktas ju alltid in mot brott utifrån vårt arbete [...] (Ip2). Eehm och det var ju att just sexualbrottsdömda ska ju prata om det, eehm då är det ju hela övervak-ningen går ut på det (Ip5).
Man får grundläggande information, jag har gjort den här e-kursen ganska nyligen. Eeh grundläg-gande information om om olika typer av sexualbrott å å aktuell forskning kring sexualbrottsdömda och så (Ip1).
Nej det har vi inte gjort [pratat om förhållningssätt till sexualhälsa i relation till klientsamtal]. Det det det är möjligt att det har förekommit innan jag kom till frivården, men det är ingenting som vi har varit inne på, däremot så blir det ju så att man.. att man av egen erfarenhet vet saker och tar upp det i ett enskilt ärende, Eehm. Jag har ju fler, ganska många [klienter] faktiskt som är sexualbrottsdömda [...] (Ip6).
till att den maskulina sexualiteten är begränsad i tänkandet om den, och detta kan ha praktiska effekter i mäns individuella sexuella handlingsutrymme.
5. Diskussion
Syftet med uppsatsen var att undersöka hur frivårdspersonalens förhållningssätt och reflektio-ner gällande att samtala om sexualitet med klienter kan uttryckas, men också hur förståelser för sexualitet konstrueras i materialet. Språket skapar verkligheten eftersom språket utgör grunden för tänkandet och förståelse (Foucault 2002b, ss. 66-69), därför blir en analys av språket när personalen reflekterar över samtalsämnet sexualitet, också en analys av hur verk-ligheten skapas inom frivårdskontexten.
5.1 Den i talet dolda sexualiteten
5.2 Den meningsbärande sexualiteten
Analysen i denna studie visar på intervjupersonernas olika konstruktioner och tillskrivelser av sexualiteten som meningsbärande objekt. Tillskrivandet av olika egenskaper på sexualiteten fungerar i det undermedvetna och kan därtill upplevas oreflekterat. Följaktligen kan ett till-skrivande tolkas som en sanning om objektet, något som sker automatiskt i det mänskliga sin-net. Sådana tillskrivningar exemplifieras med att intervjupersonerna beskriver och tolkar te-mat sexualitet som privat och tabu och där samtalsämnet om sexualitet tillskrivs som oprofes-sionellt och olämpligt, utan att egentligen kunna redogöra för tillskrivningarna närmare. Ge-nom att beskriva och tolka sexualiteten på detta sätt, blir sexualiteten meningsbärande av des-sa egenskaper. För flertalet av intervjupersonerna utgjorde intervjusituationen den första gången som dessa reflekterade över samtalstemat sexualitet i arbetet. Detta förstås i analysen som ett resultat av att sexualiteten görs till existerande. Görandet av sexualiteten till icke-existerande uttrycks i och med att kriminalvårdsutbildningar inte tar upp sexualitet som tema och att det varken råder uttalade påbud eller förbud angående samtal om sexualitet. Genom att riktlinjer om sexualitet som samtalsämne aldrig verbalt uttrycks kan det ses som en del av en utestängningsprocedur. Utestängningsproceduren förstås genom vad som sägs, eftersom ute-stängningen är vad som inte sägs. Informanterna beskrev hur chefer och kriminalvårdens led-ning undviker temat sexualitet (med undantag för sexualbrott och sexuella trakasserier). Detta leder till att sexualiteten som samtalsämne tenderar att glömmas bort, då ett sådant samtal-sämne anses som så pass otänkbart att det inte ”går” att tänka. Osynliggörande av sexualiteten kan också förstås som att den existerar än mer påtagligt i en avsexualiserad miljö. Detta i och med att kriminalvården kan förstås tillskriva sexualiteten social mening genom sitt undvikan-de av undvikan-den. Sexualiteten görs till närvaranundvikan-de genom att undvikan-den unundvikan-derstryks när undvikan-den tvingas till frånvaro. På så vis fungerar den som högst närvarande och frånvarande på samma gång.
5.3 Den ostoppbara manliga sexualiteten
folklig föreställning (Weeks 1986, ss. 13-15). Materialet visar också en tanke om hur krimi-nell aktivitet (icke sexualbrottslig) och ”sexuell aggressivitet” kopplas samman. Därtill ansågs samtalsämne om sexualitet med en person som begått (icke-sexual)brott, riskera ett ”sexuellt utfall”. När intervjupersonerna benämner manlig sexualitet skildrades den i de flesta fall ge-nom en destruktiv och heterosexuell bemärkelse. På så vis är diskursen om maskulin sexuali-tet som tillhörande av destruktiv sexualisexuali-tet, och som en motsats till ”kvinnlig sexualisexuali-tet”. Den manliga sexualiteten kan därför inte tänkas bortom destruktiva termer, och detta kan förstås som en förklaring till undvikandes av samtalsämnet i klientkontakten. Materialet visar att sexualitet som samtalsämne i stora drag endast tas upp med klienter dömda för sexualbrott, där de övriga manliga klienterna inte ges möjlighet eller utrymme för samtal om sexualitet då dessa inte ”tillhör” tänkandet om maskulin sexualitet.
5.4 Slutsats
6. Referenslista
Bengtsson, M. Frykman, J. (1987). Om maskulinitet - mannen som forskningsobjekt. Stockholm: JÄMFO
Björkhagen, Turesson, A. Staaf, A. (2018). Kriminalvården. Lund: Studentlitteratur AB
Brottsförebyggande rådet (2003). Fängelse i frihet - En utvärdering av intensivövervakning med elektronisk kontroll. Stockholm: Brottsförebyggande rådet
Bryman, A. (1995). Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur Foucault, M. (1993). Diskursens ordning. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposions Foucault, M. (2002a). Sexualitetens historia, Bd 1: Viljan att veta. Göteborg: Daidalos
Foucault, M. (2002b). Vetandets arkeologi. Lund: Arkiv förlag
Folkhälsomyndigheten (2020). Nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Nedladdad 2020-12-01 från Folkhälsomyndighetens hemsida, https://www.folkhalsomyndig- heten.se/contentassets/0d489b0821164e949c03e6e2a3a7e6cc/nationell-strategi-sexuell-reproduktiv-halsa-rattigheter.pdf
Goffman, E. (2014). Totala institutionen. Lund: Studentlitteratur AB Hallin, A. Helin, J. (2018). Intervjuer. Lund: Studentlitteratur AB
Herz, M. Johansson, T. (2011). Maskuliniteter: kritik, tendenser, trender. Malmö: Liber Hirdman, A. (2008). Den ensamma fallosen. Stockholm: Atlas
Ivezic, M. (2015). “Det var tack och hej, typ”- en kvalitativ studie om långtidsdömda mäns sexualitet och parrelationer. Masteruppsats. Malmö högskola. Fakulteten för hälsa och samhälle. Nedladdad 2020-11-18 från https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1485629/FULLTEXT01.pdf
Jeyasingham, D. (2008) Knowledge/Ignorance and the Construction of Sexuality in Social Work Education. Nedladdad 2021-01-04 från https://www.tandfonline.com/doi/full/
10.1080/02615470701709469
Kriminalvården (2020b). Forskning och statistisk. Nedladdad 2020-12-25 från Kriminalvårdens hem-sida, https://www.kriminalvarden.se/forskning-och-statistik/kriminalvardens-forskning/
Kriminalvården (2019). Utvärdering av implementeringen av Krimstics i svensk kriminalvård 2014-2017. Nedladdad 2020-12-18 från Kriminalvårdens hemsida, https://www.kriminalvarden.se/ globalassets/publikationer/forskningsrapporter/utvardering-av-krimstics-implementering.pdf
Moon, D. (2008). Culture and the Sociology of Sexuality: It's Only Natural?. Nedladdad 2020-12-26 från https://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/0002716208320242
Plantin, L. Månsson, S. (Red) (2012). Sexualitetsstudier. Stockholm : Liber AB
Rennstam, J. & Wästerfors, D. (2015). Från stoff till studie. Lund : Studentlitteratur AB
Tjora, A. (2012). Från nyfikenhet till systematisk kunskap: kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Stu-dentlitteratur AB
Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Stockholm: Vr. Nedladdad 2020-11-16 från https://
www.vr.se/download/18.2412c5311624176023d25b05/1555332112063/God-forskningssed_VR_2017.pdf
Bilaga
Informationsblad
Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur språkbruk om sexualitet ser ut på arbetsplats inom kriminalvården och vad som anses passande och opassande i samtal om sexualitet. Detta gäl-ler både språkbruket personal sinsemellan men också i samtal med klienter.
Hantering och rättigheter
Intervjuerna kommer hanteras anonymt där namn inte kommer att redogöras. Inte heller kommer specifik enhet, avdelning eller liknande som kan leda till identifiering att redogöras. Jag kommer använda pseudonymer till namn, det vill säga använda andra påhittade namn än ditt eget. Intervjun kommer spelas in för att sedan transkriberas, ljudfilerna skyddas med hjälp av lösenord. Efter examination av uppsats kommer ljudfilerna att raderas. Den intervjuade har rätt till att utan motivering avbryta intervjun eller neka att svara på frågor. Den intervjuade har också rätt till att läsa igenom det transkriberade materialet och utan motivering stryka partier av intervjun.
Sexualitet
Med begreppet sexualitet kan du som intervjuperson göra en helt fri tolkning av vad det inne-bär. Det kan exempelvis innebära kroppsdelar, normer, den sexuella praktiken, hälsa som be-rör sexualitet, ord som kan påminna om sex/sexualitet, intimitet, erfarenheter som bebe-rör sexu-alitet, fantasier, skämt som anspelar på sex/sexusexu-alitet, och liknande. Du får själv välja hur du tolkar det i frågan och det finns inget rätt eller fel i tolkningen.
Upplägg
Uppskattad tid för intervjun är 15-20 minuter. Du som intervjuperson får själv välja om inter-vjun ska utföras via Zoom, Skype, Facetime eller genom telefonen. Interinter-vjun kommer vara semistrukturerad vilket innebär att den kommer utgå från frågorna nedan men dessa kan tän-kas variera i ordning och följdfrågor kan uppkomma.
Intervjufrågor
• Finns det riktlinjer kring samtal om sexualitet på din arbetsplats?
• Har chefer/platsansvarig tagit upp hur personal kan förhålla sig till temat allmänhälsa med klienter?
• Har chefer/platsansvarig tagit upp hur personal kan förhålla sig till temat sexualhälsa med klienter?
• Har din avdelning fått någon utbildning som berör sexualitet och sexualhälsa eller lik-nande?
• Finns det något du anser opassande kring att samtala om sexualitet? • Vad innebär ett passande samtal/språkbruk om sexualitet?
• Hur anser du att dina medarbetare hanterar samtal och språkbruk om sexualitet?
• Hur görs uppdelning mellan att prata om privata saker och i tjänst när det kommer till språk?
• Vad finns det för risker med att prata om sexualitet i vardagliga samtalsämnen mellan kollegor?
• Vad finns för risker att prata om sexualitet med klienter?
• Vad finns det för fördelar att prata om sexualitet i vardagliga samtalsämnen mellan kol-legor?
• Vad finns det för fördelar att prata om sexualitet med klienter? • I vilka situationer möter du ämnet sexualitet i ditt arbete? • När är det lämpligt att prata om sexualitet och med vem?
