Kandidatarbete skriftlig del, 4,5 hp VT 2021 Handledare text: Michell Zethson
Handledare gestaltning: Mårten Medbo, Jacob Solgren, Åsa Jungnelius
SPINDLAR
INLEDNING
Mitt examensarbete kommer att handla om glas med fokus på själva hantverket. Det är något som ligger mig varmt om hjärtat och som jag har hållt på med i många år, men oavsett hur mycket man lär sig eller hur duktig man blir så finns det alltid något mer att lära sig. Man blir aldrig fulllärd.
Jag hade hållt på i ca 10 år med glas när jag upptäckte flameworking. Ett helt nytt sätt att jobba och helt nytt material, men ändå varmt glas.
I glaset finns möjligheter som inget annat
material kan erbjuda. Det är som att ösa ur en
vulkan, där den glödande massan snabbt
förvandlas till is. Att i rätt ögonblick fånga
uttrycket, ljuset och avlocka glaset dess
hemligheter är utmaningen.
(Kostaboda: Bertil Vallien)
BAKGRUND
2007 var första gången jag satte min fot i en glashytta. Jag blev genast fascinerad av glaset och hantverket.
Jag är väldigt praktiskt lagd och såg min chans att kunna bemästra ett material som verkade både svårt och spännande. Den tekniska aspekten har alltid varit en drivkraft för mig och jag gillar känslan av att folk inte förstår hur jag har gjort mitt objekt. Efter ca 10 år av utbildning och arbeten i hyttor runt om i världen bestämde jag mig för att söka till Konstfack för att kun-na bredda mikun-na kunskaper i hantverket.
Sedan jag började på Konstfack har jag intresserat mig för Flameworking som är en teknik där man arbetar med varmt glas genom att smälta rör eller stavar med hjälp av en
syrgasbrännare. Jag vill tänja på gränserna för att se vad som är möjligt eller vad jag klarar av att genomföra. Jag vill försöka använda mig av tekniker jag har lärt mig genom flamework och överföra dessa till glashyttan och vice versa.
SYFTE
Jag kommer i det här projektet att skulptera en eller flera stora spindlar, både i flameworking och hyttarbetat glas.
Det finns en hantverkstradition att göra djur inom glas. I början var det var mest blommor och havsdjur som gjordes som biologiska modeller till museer. Senare under 1800-talet kom Arts and Craft- rörelsen som en motpol till industrialismen och det började tillverkas mer konstrelaterade föremål i glas. Rörelsen förordade hantverksföremål istället för
maskintillverkade produkter och en personlig stil istället för de historiska stilarna. Frida Hållander skriver i Vems hand är det som gör? om hantverket och hur olika saker värderas i förhållande till produktionstyp. Jag kan relatera till detta och jag håller med om att jag anser att det är ”mer värt” när det är gjort på ett konsthantverkligt sätt. Jag finner en kvalitet och en styrka i att det är gjort av min hand och utifrån de kunskaper som jag bär med mig.
Då (när och där) historien om ”hantverk” skrivs förknippas industrin (allt som oftast) med storskalighet, maskiner och likriktning. Men ju närmare handen vi
kommer desto mer egenskaper i termer av kvalitet, originalitet och sant mänskligt värde tillskrivs objekten. För att ”spåret av handen” skall finnas kvar i objektet får de eventuella verktyg som används inte innebära en alltför exakt eller förutsägbar bearbetning av materialet. (Hållander, 2015:191)
De flesta hade kanske en relation till små glasdjur som prydnader i hemmet när de var små. Jag kommer ihåg att jag samlade på igelkottar, svanar och andra djur och fashinerades av hur de kunde vara så små men ändå så detaljrika.
Mitt intresse för små djur i kombination med hantverkstraditionen inom glas har gjort att jag vill utmana hantverket genom att skapa stora spindlar. Varför spindlar? Spindlar är enligt mig ett detaljrikt djur på många sätt och det känns som ett svårt objekt att göra. Detaljer som jag vill fånga är: många leder i benen och hur de är vinklade, ögon som är stora och gulliga men också lite läskiga och små välvässade tänder. Just den svåra tekniska aspekten är det som är drivande och som känns som en stor utmaning.
För inspiration har jag tittat mycket på paret Karen och Jasen Willenbrink-Johnsens
METOD
Jag kommer att finstudera spindlar och deras kroppsbyggnad och experimentera mig fram med hjälp av min hantverkskunskap och försöka göra två objekt, en i flameworking och en i hyttarbetat glas.
Spindel som jag gjorde hösten 2020 med tekniken flamework
PROCESS
Hyttabetet:
Processen i hyttan är den som kommer att innebära mest utmaning då jag inte har så mycket erfarenhet av skulptering i varmt glas.
Någon jag inspireras mycket av när det kommer till skulpterat hyttglas är Martin Janecky (http://martinjanecky.com). Han arbetar ofta väldigt realistiskt med blåst skulpterat glas. Till skillnad från honom så kommer jag arbeta med solitt glas.
För att kunna genomföra projektet krävs mycket förarbete och en bra backup om saker och ting inte går som planerat.
Totalt består mina spindlar av 22 lösa delar som sedan sätts ihop till ett objekt. 8 ben 8 ögon 2 tänder 1 framdel kropp 1 bakdel kropp 2 armar
Jag har tillverkat minst dubbel uppsättning av alla delar, eftersom jag vet att det ofta inte går som tänkt. Glaset kan spricka eller sjunka ihop eller förstöras av andra anledningar som inte går att förutse.
Bild på spindelben som ligger redo i garaget.
Tillverkningsprocessen av de olika delarna går till som följer:
Jag arbetar med varmt glas som jag rullar i färgpulver för att få den önskade färgen. Sedan skulpterar jag fram de olika delarna med hjälp av olika verktyg. När delen har fått en form som jag vill ha lägger jag in den i en avkylningsugn tills den har svalnat helt.
När alla delar är klara så värmer jag upp dom igen och fogar samman dom med hjälp av en syrgasbrännare som mjukar upp glaset så att det fungerar ungefär som klister. Till detta har jag en assistent till hjälp, som hämtar delar ur garaget (en slags uppvärmningsugn)
Här är Christoffer som hjälper mig att ta upp delar ur garaget så att jag kan sätta ihop delarna med varmt glas.
Skedet när allt ska sättas ihop är det som är det mest kritiska. Allt ska klaffa och de olika delarna får inte bli för kalla/varma för då spricker det. Allt handlar om timing och den sitter i mitt muskelminne. Det är bara att försöka lita på kunskaperna som jag har och att månen står rätt på himlen.
Det gäller att hålla skulpturen varm under hela processen, annars spricker det. Här har jag en gasolbrännare till hjälp för att hålla värmen.
Invärmningsugnen är också till för att
hålla skulpturen varm Här sätter jag fast benen på spindel-kroppen. Det kräver koncentration och precision
Flameworkarbetet:
Flameworking är konsten att bearbeta glas med hjälp av en flamma. När man arbetar i flamework jobbar man med glasstavar eller rör som värms upp med en syrgasbrännare och sedan manipuleras glaset antingen genom att man blåser upp det eller att man arbetar med verktyg precis som i hyttan, den stora skillnaden är att man använder sig av ett annat glas som kallas borosilikat och det har andra egenskaper än hyttglas (sodasilikat). Glaset varken spricker eller kokar lika lätt och det finns fler möjligheter när det kommer till färger.
Att göra en spindel i flamework har jag gjort tidigare. Utmaningen den här gången blir att få till alla färger och detaljer bättre än förra gången.
Precis som i hyttan så tillverkar jag delar som jag sen fogar samman, men allt sker i en mindre skala och man har mer kontroll då man kan värma på en punkt medan resten av skulpturen är kall utan att det spricker.
Jag gör först benen, armarna, fram- och bakdelen för sig, sedan kyler jag ner dom. Efter det sätter jag ihop dom och kyler ner dem igen. När det är dags att sätta fast benen så fäster jag alla benen och armarna snabbt, men bara så att de precis fastnar. Efter det gör jag broar mellan alla ben och armar med en tunn klarglasstav och det fungerar som en ställning så att delarna blir fixerade och inte fladdrar omkring. Det gör jag för att kunna smälta fast benen ordentligt där de fästs vid kroppen, det får inte vara några skarvar.
Här är ”broar” i glas som jag har byggt för att kunna hålla delarna på plats
10 Här värmer jag på glaset med
syrgasbrännaren så att jag kan sätta ihop med en annan del.
SAMMANFATTNING
Jag har under arbetets gång insett att det var en rejäla tekniska svårigheter att göra stora spindlar i hyttan. Allt spricker otroligt lätt på grund av dom tunna och spretiga benen. Det gulliga i små glasfigurer har jag försökt att bevara. Genom min bakgrund som
glashantverkare och den traditionen i ryggen har jag utgått från något traditionsenligt och gått upp i skala och skapat något som jag inte testat eller sett innan.
Relationen mellan människa och maskin har en lång historia både inom
fiktionen och vetenskapens värld. Det kan handla om sammansmältningar eller förväxlingar mellan det levande och det mekaniska, eller om möten mellan tekniken och naturen. (Mattson, 2015: 66)
Hantverket och de olika aspekterna och ifrågasättandet av just vem det är som gör känns laddat och som en fråga som alltid finns i bakhuvudet när jag arbetar. Om det jag gör är för ”rakt” eller för tillrättalagt så finns det kanske en risk att betraktaren ser det som maskingjort och att det därför är ”mindre värt”. Balansen där emellan är hårfin och något som jag alltid kämpar med.
KÄLLFÖRTECKNING
Litteratur:
Bohlin, Henrik 2009. ”Tyst kunskap: ett mångtydigt begrepp”, Bornemark,
Jonna & Svenaeus, Fredrik (red.) Vad är praktisk kunskap? Huddinge: Södertörns högskola. Hållander, Frida 2015. ”Vems hand är det som gör?”, Zetterlund, Christina & Hyltén-Cavallius, Charlotta & Rosenqvist, Johanna (red.) Konsthantverk i Sverige, del 1. Stockholm: Konstfack collection.
Mattson, Helena 2015. ”Ett hantverksdrama. Människan, maskinen och hybriden.”, Zetterlund, Christina & Hyltén-Cavallius, Charlotta & Rosenqvist, Johanna (red.) Konsthantverk i
Sverige, del 1. Stockholm: Konstfack collection.
Konstnärliga referenser:
Janecky, Martin www.martinjanecky.com Senast kontrollerad 2021-04-01 Vallien, Bertil https://kostaboda.se/formgivare/bertil-vallien/ Senast kontrollerad 2021-04-01Willenbrink-Johnsen, Karen och Jasen www.willenbrinkjohnsen.com
Senast kontrollerad 2021-04-01
SLUTREFLEKTION (APPENDIX)
På min examination fick jag kritik för att jag inte kunde redogöra varför min gestaltning såg ut som den gjorde och jag fick en chans att göra om den till vårutställningen. Jag hade
