Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier
Bettina Eriksson och Johanna Bergh
Att växa upp med fostersyskon
En studie om upplevelsen av att växa upp med fostersyskon som biologiskt barn i ett familjehem
Growing up with foster sibling
A study about the experience of growing up with foster sibling as a biological child in a family home
Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet
Termin: HT 2015
Handledare: Alireza Moula Examinerande lärare: Arja Tyrkkö
Sammanfattning
Titel: Att växa upp med fostersyskon
– en studie om upplevelsen av att växa upp med fostersyskon som biologiskt barn i ett familjehem.
Författare: Bettina Eriksson och Johanna Bergh
Syftet med den här studien var att undersöka de biologiska barnens upplevelser av att växt upp med fostersyskon, vilken inverkan det haft på deras liv och hur det har påverkat relationerna inom familjen. Vi har genomfört fem kvalitativa intervjuer med kvinnor som idag är vuxna. Vi har analyserat materialet genom systemteori och ett symbolisk interaktionistiskt perspektiv. Vi kom fram till att de biologiska barnen hade en övervägande positiv syn på sin uppväxt. De upplevde att de har fått en ökad förståelse, en ökad empati och insikter de annars inte skulle tilldelats sig, vilket de upplevde som positivt. Det som påtalas och återkommer i flera av respondenternas berättelser var att de har fått mindre med tid med sina föräldrar efter dem blivit familjehem. Något som påtalas och eftersöks av respondenterna är att de ville vara mer delaktiga och sedda av socialtjänsten.
Kontakten med socialtjänsten har varit mycket bristfällig. En slutsats som vi gör i studien är att de biologiska barnen inte alls uppmärksammats av socialtjänsten.
Nyckelord: familjehem, biologiska barn, familjehemsplacerat barn, fostersyskon
Abstract
Title: Growing up with foster sibling
– a study about the experience of growing up with foster sibling as a biological child in a family home
Authors: Bettina Eriksson och Johanna Bergh
The purpose of this study was to investigate the biological children experiences of growing up with foster sibling, what impact it had on their lives and how it has affected the relationships within the family. We have conducted five interviews with women who today are adults. We have analyzed the material through system theory and the symbolic interactionist perspective. We concluded that the children had a predominantly positive view of his upbringing. They felt that they have gained a greater understanding, greater empathy and insight they would not otherwise assign to, which they perceived as positive. What was reported and repeated in several of the respondent’s stories is that they have had less time whit their parents after becoming family home. What was objected and sought by the respondent was that they want to be more involved and seen by social service. The contact with the social service has been very inadequate. The conclusion that we do in this study is that the biological children did not get attention of social service
Keywords: Family home, biological child, family home placement child, foster sibling
Förord
Vi har haft ett gemensamt ansvar för den här studien och har tillsammans skrivit den.
Vi vill börja med att tacka alla respondenter som har tilldelat oss den information som har givit upphov till den här studien. Tack för er tid och tack för att ni delat med er av era upplevelser. Tack till vår handledare som väglett oss genom den här uppsatsen med stöttning och feedback.
Vi vill också tacka våra närmaste som stöttat oss under den här tiden.
Karlstad 160121
Bettina Eriksson och Johanna Bergh
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Problemformulering ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 1
1.3 Centrala begrepp ... 2
2. Tidigare forskning ... 3
2.1 Att välja att bli familjehem ... 3
2.2 Relationer inom familjen ... 4
2.3 Föräldrarnas perspektiv på barnens upplevelser ... 4
2.4 Barnens upplevelser av att vara familjehem ... 5
2.5 Myndigheternas kontakt med familjehemmet ... 6
3. Teoretiska perspektiv ... 7
3.1 Systemteori... 7
3.2 Symbolisk interaktionistiskt perspektiv ... 8
4. Metod och material ... 9
4.1 Metodval ... 9
4.2 Litteratursökning ... 9
4.3 Urval... 9
4.4 Datainsamling ... 10
4.5 Bearbetning och analys ... 10
4.6 Validitet och reliabilitet ... 11
4.7 Etiska överväganden ... 12
5. Resultat och analys... 13
5.1 Presentation av respondenterna ... 13
5.2 De biologiska barnens delaktighet och känslor inför en placering ... 13
5.2.1 Beslutsfattandet ... 13
5.2.2 Information gällande placering och känslor inför den ... 14
5.3 Relationerna inom familjen ... 15
5.3.1 Relationen till föräldrarna ... 15
5.3.2 Relationen mellan biologiska syskon och fostersyskon ... 17
5.4 Upplevelsen av att vara biologiskt barn i ett familjehem ... 19
5.5 Biologiska barnens erfarenheter ... 21
6. Diskussion ... 23
6.1 Resultatdiskussion ... 23
6.2 Metoddiskussion ... 24
Referenser ... 26
Bilaga 1. Intervjuguide ... 28
1
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Alla barn ska ha rätt till en trygg uppväxt, omvårdnad, närvarande föräldrar och att utifrån sina egna förutsättningar utvecklas i sin egen takt (Socialstyrelsen 2009). Som vårdnadshavare följer ett ansvar av att det här efterlevs. Vårdnadshavare har det yttersta ansvaret för att barn och ungdomar växer upp i en trygg miljö. Det är vårdnadshavarnas uppgift att skapa uppväxtvillkor som är goda för barnen (Frost & Sköld 1995). När vårdnadshavarna inte kan leva upp till det här och förmågan att tillgodose barnets grundläggande behov brister, träder enligt lag samhället in. Samhället ska verka för att skydda barn som far illa eller riskerar att fara illa. Det är ett gemensamt samhällsansvar att verka för att de här barnen får sina behov tillgodosedda (Frost & Sköld 1995).
Under 2013 var det ungefär 32 600 barn som levde i familjehem eller som på annat sätt var placerade utanför hemmet av socialtjänsten. Den vanligaste placeringsformen var familjehem där många av familjehemsplaceringarna var kortvariga. Enligt Socialstyrelsen (2014a) har en ökning av placerade barn utanför hemmet skett sedan 2012 med cirka 3000 placeringar. Historiskt sett har Sverige under en lång tid placerat ut föräldralösa eller övergivna barn i familjehem. Den första fosterhemsstadgan kom ut redan 1785 (Höjer 2001). I socialtjänstlagen står det att
familjehemsvården ska medverka till att de barn som är placerade i familjehem ska få växa upp under gynnsamma förhållanden (Nordenfors 2006). För att bli ett familjehem krävs det en utredning av socialnämnden i den kommun som familjen bor i. Vård i familjehem kan ges på två grunder, antigen enligt socialtjänstlagen (SoL) eller enligt lagen med särskilda bestämmelser (LVU)
(Socialstyrelsen 2014b). Familjehemmets roll och uppdrag är att komplettera det placerade barnets biologiska föräldrar (Nordenfors 2006). Familjehemmet ska även verka som en form av vårdgivare (Höjer 2001). Tanken är att barnen ska få växa upp under en så normal familjeliknande miljö som är möjligt.
Kunskapen vad gäller de biologiska barnen i familjehemmen och deras påverkan av att växa upp med ett placerat barn är mycket begränsad. De biologiska barnen har inte ansetts som delaktiga i omsorgsuppdraget vid placering även om de ingår och är en del i familjehemmet. (Nordenfors 2006). Tidigare forskning som gjorts är snarare inriktad på de placerade barnen eller föräldrarna i familjehemmet. Den här uppsatsen kommer att handla om de biologiska barnen i familjehemmen.
Gemensamt för dem är att de har levt med ett eller flera placerade barn i deras ursprungsfamilj. Det är de biologiska barnens berättelser och upplevelser som kommer att vara i fokus, då det känns viktigt att belysa deras situation. De här barnen är en del av familjehemmet och deras upplevelser är viktiga att lyfta fram. Som socialarbetare kan det vara av stor vikt att känna till och förstå de
biologiska barnens situation och hur de påverkas av att växa upp med fostersyskon. Att som socialarbetare också ser och uppfattar det biologiska barnet i utredningsprocessen. Familjehemmet är en konstellation som socialtjänsten skapar när de placerar ett omhändertaget barn i en familj. Det är en ovanlig situation som de biologiska barnen i familjehemmen befinner sig i och ska förhålla sig till. Det är därför av stor vikt att vara medveten om hur placeringar påverkar hela familjen och inte bara delar av den.
1.2 Syfte och frågeställningar
Studien handlar om de biologiska barnen i familjehemmen. Vi vänder oss till personer som idag är vuxna, men som växt upp som biologiskt barn i ett familjehem. Syftet med studien är att undersöka och beskriva de biologiska barnens upplevelser av att växa upp med fostersyskon, vilken inverkan det haft på deras liv och hur det har påverkat relationen med föräldrar och eventuella biologiska
2 syskon.
De frågeställningar vi har är:
Hur är upplevelsen av att växa upp i ett familjehem med ett fostersyskon för de biologiska barnen i familjen?
Hur har relationen till föräldrar och eventuella biologiska syskon påverkats av att växa upp med fostersyskon?
Hur har uppväxten och vuxenlivet påverkats av att växa upp med fostersyskon?
1.3 Centrala begrepp
Familjehem: Begreppet familjehem definieras i studien utifrån socialtjänstförordningens definition.
Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. (SFS 2001:937)
Det innebär att familjehemmet har valt att ta emot barn för vård och omsorg i hemmet. Tanken är att familjehemmet i sitt uppdrag ska komplettera barnets biologiska föräldrar (Nordenfors 2006).
Biologiska barn: Barn som avlats av en man och kvinna, sina verkliga föräldrar
(Nationalencyklopedin 2015a). Med biologiska barn i studien menar vi familjehemmets egna barn.
Det behöver inte betyda att de biologiska barnen i studien lever tillsammans med båda sina biologiska föräldrar.
Familjehemsplacerat barn: I studien menar vi att familjehemsplacerat barn är ett barn som har omhändertagits av olika anledningar av staten och har placerats i familjen utav socialtjänsten.
Tidigare kallades de här barnen för fosterbarn men som ersattes då den nya socialtjänstlagen tillkom 1982 (Nationalencyklopedin 2015b).
Fostersyskon: I studien benämner vi fostersyskon i relation mellan de familjehemsplacerade barnen och de barn som lever med sin biologiska familj. Syskon är personer som har samma föräldrar (Nationalencyklopedin 2015c)
3
2. Tidigare forskning
Det brister i forskningen när det gäller de biologiska barnens upplevelser i ett familjehem. Det visar sig att de biologiska barnen inte uppmärksammas på samma sätt, eftersom fokus ofta ligger på det familjehemsplacerade barnet i sig eller på familjehemmet i stort (Höjer 2001).
Höjer (2001) menar att den forskning som finns gällande de biologiska barnens upplevelser är oftast av sekundär information. Det är ofta att det är ifrån de vuxnas perspektiv som barnens situationer beskrivs och inte utifrån barnen själva.
Familjehem finns inte bara i Sverige utan också i andra länder runt om i världen. Vi har inte bara tittat på svensk forskning utan på forskning som gjorts i andra länder. Det mesta av den forskning som har bedrivits är i länder som England, Danmark, Canada och USA. De här länderna har fler korttidsplaceringar än vad Sverige har, det skiljer sig en del från Sverige som har fler
långtidsplacerade barn (Höjer 2001). Utifrån det kan det bli svårt att dra vissa paralleller och jämförelser med de biologiska barnen i svenska förhållanden. Men vi anser att den forskningen är relevant i studien eftersom vi vill beskriva relationerna inom familjen och de biologiska barnens upplevelser av att vara en del i ett familjehem.
2.1 Att välja att bli familjehem
Vad är det som driver föräldrar att bli familjehem och vilka är det som väljer att öppna upp sina hem för andra barn? När det gäller forskningen om familjehem både här och i andra länder, visar det sig att det är främst arbetarklass och nedre del av medelklass som väljer att bli familjehemsföräldrar. De bor generellt ute på landsbygden och deras ålder är vanligtvis lite äldre än för genomsnittliga
föräldrar med barn i samma ålder. Oftast är det kvinnan som tar initiativet (Höjer 2001). Att bli familjehemsföräldrar är ett ansvar och de som väljer att bli familjehemsföräldrar känner att de vill göra en social insats för att hjälpa andra människor. Att fatta beslut om att bli familjehem är inte enkelt. Det är många aspekter som ska utvärderas. Engagemang, tid, pengar, hängivenhet och mycket funderingar kring vilka konsekvenser det kan få för sina egna barn (Younes & Harp 2007).
När det gäller de biologiska barnens delaktighet i att bli ett familjehem anser både barn och
föräldrar i stor utsträckning att de har fått relevant information och känt sig delaktiga. I Poland och Grozes (1993) studie uppger hela 90 procent att frågan har diskuterats innan beslut om familjehem och placeringar tagits. Younes och Harp (2007) uppger i sin studie att alla barn och föräldrar hade en diskussion innan ett placerat barn kom till familjen. De mindre barnen var inte lika delaktiga i själva beslutsfattandet. När det kommer till mindre barn har de svårare att ta till sig av den
information som tilldelats dem, eftersom de ser att det kan komma in nya vänner i familjen som de kan leka med och inte riktigt förstår innebörden av ett placerat barn. Det blir svårt för dem att förstå konsekvenserna av hur de kan påverkas av det nya barnet, som kan vara utåtagerande eller
besvärligt. De äldre barnen har en större förståelse och vill vara delaktiga i att göra en insats. De har varit mer delaktiga i de beslut som fattas av att bli familjehem (Höjer 2001).
Nordenfors (2006) beskriver utifrån sin studie att i familjehemmet är det de vuxna som fattar beslut och bestämmer om de ska ta emot ett placerat barn. Några barn i studien upplever att de har fått varit med och påverkat i beslutsfattandet av att bli ett familjehem. Flertalet andra barn upplever sig inte haft någon möjlighet att påverka beslutet. Vi kan generellt se att med stigande ålder, är
påverkan som störst. Vuxna har en makt och barnen har väldigt litet förhandlingsutrymme. När det gäller de vardagliga rutiner och vem som ska göra vad, visar det sig att barnen har mer att säga till om.
4 2.2 Relationer inom familjen
När de som familjehem tar emot ett placerat barn, händer något med familjebilden. Det uppstår en interaktion. Interaktionen i en familj med alla medlemmar är viktig för hur en familj fungerar, det här ur ett systemteoretiskt perspektiv (Runfors & Wrangsjö 1984). Interaktionen finns i olika sammanställningar inom familjen, både mellan föräldrar-barn, barn-barn och barn-föräldrar.
En syskonrelation är en speciell relation och en mycket viktig del av
socialisationsprocessen. Viktigt är hur föräldrarna förhåller sig till sina barn i de olika åldrarna. Det får senare en betydelse för hur de utvecklas. Syskonförhållanden kan uppfattas olika beroende på i vilken ålder syskonet är. Ett äldre syskon kan bli besvärad och irriterad av sitt mindre syskon medan det mindre syskonet kan se upp till det större syskonet. Hur de relaterar till sina syskon under uppväxten bidrar till sin egen personlighetsutveckling. Det här gäller även hur påverkan mellan biologiska barn och fostersyskon i familjehemmet blir. Inverkan på uppväxtvillkoren gäller även dem (Höjer 2001).
I Höjers och Nordenfors (2006) studie framkommer det att de biologiska barnen upplever att de har varit delaktiga i hur de sociala relationerna i familjen har formats. Flertalet känner att de har fått ökad empati och en större förståelse för andra människor genom sin relation till fostersyskonet. De känner att de har tagit ett stort ansvar för sina fostersyskon.
2.3 Föräldrarnas perspektiv på barnens upplevelser
Höjer (2001) påvisar i sin studie att de flesta föräldrarna anser att deras barn har goda relationer med sina fostersyskon och att de konflikter som uppstår handlar om vardagliga saker. De tror att barnen är mer nöjda än negativt inställda till att vara familjehem. De har fått lära sig värderingar, att de delar med sig och att alla inte har samma förutsättningar som de själva. Föräldrarna beskriver att de biologiska barnen och fostersyskonen kommer varandra väldigt nära och att det skapas vänskapsband mellan dem. Positiva effekter som föräldrarna anser att deras barn fått med sig är att de har tilldelats sig en större empati, en större förståelse för andra människors situationer och livsöden och att de har ökat sin toleransnivå. Poland och Groze (1993) beskriver att föräldrarna anser att deras barn har tilldelat sig en ökad förståelse för andra människor och situationer. Studien visar att föräldrarna tror att de biologiska barnen uppskattar sin egen familj mer efter dem varit familjehem.
Samtidigt i studien så uppger hela 93 procent av föräldrarna att deras barn tillbringade mindre tid i hemmet. Majoriteten av föräldrarna ansåg att dela med sig av sin uppmärksamhet till de biologiska barnen var viktig. 61 procent av föräldrarna tror inte att familjehem ger bättre familjeförhållanden, eftersom det skapas mycket konflikter.
Younes och Harp (2007) kommer fram till att föräldrarna tror att det har haft en positiv inställning för familjen som helhet och att de utifrån det här har blivit bättre föräldrar. De har förhoppningar om att de här erfarenheterna ska göra barnen till bättre människor. En del föräldrar hävdar att genom att dela sitt hem med försvarslösa barn, skulle de egna barnen uppskatta sitt hem och dem själva som föräldrar i större utsträckning. Att de ska bli mer medvetna om samhället i stort och att de ska se att många människor har olika bakgrunder. Det här skulle göra barnen mer medkännande.
5 2.4 Barnens upplevelser av att vara familjehem
De biologiska barnens upplevelser är dubbla, det spretar väldigt åt både det positiva och negativa hållet. I Kaplan (1998) studie framkommer det att mammorna till de biologiska barnen har en helt annan uppfattning om barnens upplevelser av att växa upp med fostersyskon än vad barnen själva hade. De förminskade ofta barnens bekymmer och trodde att de mindre barnen hade en större mognad än vad de egentligen hade. De mindre barnen i studien uttrycker rädslor om att bli övergivna av sina föräldrar. De större barnen i studien hade en helt annan förståelse och kunde känna mer empati med de placerade barnen. Något som är genomgående i forskningsresultat gällande de biologiska barnens upplevelser är att de känner att de fått mindre tid med sina föräldrar och att det blev mycket avbrott när de ska umgås. Höga förväntningar på dem själva var något som ofta framkom (Polen & Groze 1993; Nordenfors 2006; Höjer 2001).
Polen och Groze (1993) påvisar i sin studie att en del avundsjuka uppstod mellan de biologiska barnen och det placerade barnet. De upplevde att de hade fått strängare regler hemma och håller sig hemifrån mer. Hela 92 procent av de biologiska barnen ansåg att deras föräldrar älskade dem, men att det var tiden med sina föräldrar som de saknade.
Nordenfors (2006) beskriver även hon i sin studie att barnen upplever att de får mindre
uppmärksamhet och tid från sina föräldrar. Hon menar att de barn som placeras i familjehem har stora problem och svårigheter och kräver mycket tid. De biologiska barnen är medvetna om hur föräldrarna sliter i sin roll som familjehemsföräldrar och de är medvetna om att de har fullt upp med det familjehemsplacerade barnets bekymmer. Det här påverkar dem på så sätt att de inte vill berätta om sina egna problem och känner att de ibland kommer i andra hand. Barnen upplever att det har tillkommit fler regler hemma och att det har skapats ett mer disciplinerat förhållningssätt gentemot varandra, efter de har blivit ett familjehem. De biologiska barnen känner sig ibland irriterade och arga på sina fostersyskon och det genererar många gånger ett dåligt samvete, då de vet att
fostersyskonen har upplevt svåra saker. Men trots det här så känner många barn att de saknar att vara med sin ursprungsfamilj och få vara själva med föräldrarna ibland (Polen & Groze 1993).
Genomgående av de biologiska barnens upplevelser är inte bara negativa utan också positiva. De uppger att de nu har en större empati och förståelse för andra människors situationer. De biologiska barnen upplevde att de uppskattade sin familj ännu mer och att de framöver ville hjälpa andra människor.
Nordenfors (2006) menar att i de undersökningar som gjort av större barn och ungdomar är hela 70- 80 procent av de biologiska barnen nöjda med att vara familjehem. Många beskriver att deras relationer till fostersyskonen är viktiga och betydelsefulla. De beskriver sina relationer till dem med kärlek och de känner en omsorg för dem. I många familjer har fostersyskonet blivit en del i familjen som de inte vill vara utan. En del barn hade en längtan efter ett syskon och kände att de fick sin önskan i uppfyllelse. Många av barnen har levt med sina fostersyskon sen de var små och ser dem som sina riktiga syskon och en självklar del av familjen.
Höjer (2001) beskriver barnen som nöjda och att de trivs med att vara delaktig i ett familjehem.
Barnen tycker att de nu har ett större självförtroende, en mognad och större förståelse för andra människors situationer. De har blivit tacksamma för de föräldrar de har och känner en stolthet över dem.
6 2.5 Myndigheternas kontakt med familjehemmet
Familjens uppdrag gentemot socialtjänsten är att erbjuda god vård och fostran. Det här förväntas även av de biologiska barnen eftersom de är en del av familjen. Att socialtjänsten indirekt uttalar de här förväntningarna på barnen, gör att de belastar dem med ett ansvar som i sin tur strider mot den föreställning som finns, att barn ska vara ansvarsbefriande. Förväntningarna som socialsekreterare har gentemot de biologiska barnen är att de ska bete sig som uppdraget lyder gentemot den omsorg som ska finnas för det placerade barnets räkning. De antar att föräldrarna har en förväntning på sina barn, att de ska agera utifrån uppdraget (Nordenfors 2006).
Nordenfors (2006) menar i sin studie att de biologiska barnen inte har mycket kontakt med socialtjänsten och att de flesta är nöjda med det. Det här stämmer inte överens med vad som framkommer i Polen och Grozes (1993) studie där både föräldrar och barn är överens om att de insatser som gjorts från myndigheternas sida för att förbereda de biologiska barnen till anpassning är bristfälliga. De efterlyser myndigheternas tid att arbeta mer med de biologiska barnen i deras hem. Det här skulle underlätta för dem själva som föräldrar att förklara placeringen i
familjehemmet. När det gäller information från myndigheter uppger de biologiska barnen att de skulle vilja veta mer om hur deras hem skulle komma att förändras i samband med en placering och hur det placerade barnets beteende kunde komma att se ut (Polen & Groze 1993).
7
3. Teoretiska perspektiv
3.1 Systemteori
Vi har valt systemteori som ett av de teoretiska perspektiven. Vi anser att den passar bra in i studien, då familjen är ett socialt system och de människor som tillhör familjen är en del av systemet. De här i sin tur påverkar varandra. Inom systemteorin är själva processen viktig. Hur relationer och
samspel samt innehåll och resultat utvecklas. Inom systemteorin sker samverkan med andra instanser och nätverk, vilket är till en fördel för de som behöver hjälp, då de kan få ett större inflytande. Systemteorin bygger på kommunikation mellan individer (Payne 2008). Det finns två olika systemteorier inom socialt arbete. Den första är den generella systemteorin. Den används när det gäller sociala system och till det sociala systemet tillhör familjen. Den används på biologiska system. Systemteorin bygger inte på ett deterministiskt och linjärt tänkande som orsak och verkan när den ska förklara olika slags beteenden utifrån sociala situationer. Den vill istället påvisa hur energiflöden utväxlas genom öppna och slutna system (Payne 2008).
Familjen som system går ibland från att vara ett öppet system till ett slutet system, det varierar. Om det tillsätts en ny familjemedlem i systemet påverkas systemet och det blir mer komplext. Det sker en differentiering och systemet försöker per automatik att återställas till en jämvikt. Hur en familj påverkas av det här beror på hur öppet respektive slutet familjesystemet är. Ett öppet system har lättare att ta emot förändringar och energiflöden medan ett slutet system har svårare att anpassa sig (Hwang & Nilsson 2011).
Den ekologiska modellen grundar sig bland annat på Germain och Gittermans livsmodell. Den utgår ifrån att människor är beroende av varandra och av sin omgivning. Den här relationen är ömsesidig och genom olika utbyten som sker, påverkar de varandra över tid. I och med att samhället förändras, behöver människan också anpassa sig. Likaså inom familjesystemet, där människor i samspel med varandra får lov att anpassa sig efter regler och normer. De måste anpassa sig utifrån det samhället de lever i. Därför lägger den ekologiska modellen fokus på helheten i stället för delar. Den ser inte individen som ensam aktör utan i samklang med omgivningen runtomkring. Inom familjesystemet tittar den på hur familjemedlemmarna integrerar med varandra för att förstå helheten. Nätverket kommer därför att spela stor roll för den ekologiska modellen (Payne 2008).
Öquist (2003) menar att systemteorin använder sig av olika nivåer. Gränserna i nivåerna är viktiga att upprätthålla. När det gäller familjesystemet kan vi se att gränserna skulle kunna vara de beslut som vuxna fattar över barnen. Samtidigt som föräldrarna ska se den gräns som inte längre har med dem att göra.
Lundsbye (2010) beskriver familjestrukturen som familjens sätt att organisera relationerna och de positioner som finns inom familjen. Den vill uppnå jämvikt och stabilitet, men den vill också möjliggöra för utveckling och strukturella förändringar. Han menar att familjen är indelad i olika delar och subsystem. Ett exempel på ett subsystem är individerna i familjen eller ett parförhållande.
Föräldrar som subsystem kan se olika ut, det kan vara en eller två föräldrar, syskon eller anhörig.
Uppgiften som de har är att se till att barnen socialiserar sig, det här lär de dem genom att vägleda, stötta och kontrollera. Barnsubsystemets uppgift är att lära sig att relatera till vuxna. Familjen ska ses som en helhet. Ur ett större perspektiv så ses familjen som ett subsystem, då främst till t.ex.
släkt, grannar eller annat socialt nätverk som finns runt omkring i samhället.
8 3.2 Symbolisk interaktionistiskt perspektiv
Symbolisk interaktionism har som utgångspunkt att analysera den sociala verklighet som vi lever i och de fenomen som kan uppstå i interaktion mellan människor. Därför tycker vi att den här teorin är relevant för studien.
Det finns enligt Trost och Levin (2004) fem grundläggande element inom det symboliska interaktionistiska perspektivet och det är definition av situationen, social interaktion, symboler, aktivitet och nuet. Definition av situationen innebär att när en viss situation uppstår definierar vi den. Hur vi definierar situationen blir styrande för beteendet. Social interaktion beskriver hur vi integrerar med varandra, inte enbart genom talet utan även genom olika gester och minspel. Social interaktion är något som vi alltid använder oss av. Vi integrerar oss via symboler enligt det här perspektivet. Ordet är den vanligaste symbolen. Symboler kan även vara annat, det är någonting som vi gemensamt förstår och satt ord på. Familjen är ett exempel på en symbol. De här symbolerna kan betyda olika för olika människor. För en del betyder familjen de närmsta anhöriga, medan för andra betyder familjen ett större komplex. Aktivitet innebär att vi som människor är aktiva och handlingskraftiga hela tiden. När vi är aktiva deltar vi i processer. Inom det symboliska
interaktionistiska perspektivet ligger det stort fokus på människans beteende. Den menar att vi som människor är föränderliga. Med nuet menar de inom perspektivet att vi hela tiden finns i nuet och är aktiva i processer, vi definierar situationer i nuet genom symboler. Det här gör att vi är i en ständig process och att vi hela tiden förändras (Trost & Levin 2004).
Trost och Levin (2004) menar att symbolisk interaktionism inte vill förutsäga eller förklara det som sker, utan det handlar om att förstå vad som sker. Enligt symbolisk interaktionism finns ingen personlighet eftersom den består av processer och förändringar som är kopplade till en specifik situation. Det är processerna i gruppen, där individen ingår som är relevant. Den är byggd på en pragmatisk grund och är starkt kopplad till de vardagliga situationer som vi människor lever i (Trost
& Levin 2004). Människans medvetande och jag uppkommer och utvecklas i samspel med andra människor och av samhället. Synen på oss själva påverkas av de värderingar och förväntningar som andra människor har på oss. I den här teorin skiljer de inte på individen och samhället, utan de utgår från att det är sammankopplat och att vi som individer påverkas av det samhälle vi lever i (Berg 2007). I det här samspelet med andra människor utformas individens sätt att integrera med andra.
Den sociala strukturen avgör i sin tur samspelets möjligheter och på så sätt även individen. Ur ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv ses samhället som en process som är under en ständig förändring och inte är av beständig struktur. Den utgår även från att människan i sig är
förändringsbar och kan anpassa sitt beteende vid nya förutsättningar (Carle et al 2006). Enligt den symboliska interaktionismen uppstår mening genom processer. En handlings mening bestäms i relation till kontext, aktörer och situation. Handlingens mening inbegriper både den mening de tillskriver sig själva och den mening som tillskrivs av andra. Enligt det här synsättet finns inte mening och förståelse på förhand utan det betraktas som en formativ process som skapas
kontinuerligt i samspelet med andra. Samspelet styrs och regleras inte utifrån, utan det är de sociala processerna som skapar och styr reglerna. Varje social situation och relation innebär en ny
tolkningsprocess utifrån det här synsättet. Bör kommenteras att människor fortfarande har minnen av tidigare samspel och relationer och att de som människor hamnar i situationer av samma eller liknande slag som det de varit med om tidigare. Det här gör att situationen inte behöver undersökas och meningen tycks uppfattas som given för människan.
9
4. Metod och material
I det här kapitlet presenterar vi de forskningsmetoder som vi har använt oss av i studien. Vi beskriver hur genomförandet av studien har gått till i underrubriker som metodval, urval, datainsamling, bearbetning och analysmetod, validitet och reliabilitet och etiska överväganden.
4.1 Metodval
Metod betyder ursprungligen vägen till målet och för att målet ska hittas eller hjälpa någon annan att hitta målet, måste målet vara klart och tydligt (Kvale 1997). Utifrån syftet och frågeställningarna har vi valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod. Den kvalitativa forskningsmetoden utgår från att den sociala verkligheten konstrueras av individen (Jacobsen 2007). Kvalitativ
forskningsansats är en tolkande metod och undersöker hur olika fenomen fungerar, uppkommer och förändras utifrån sammanhang och kontext. Det kan handla om till exempel känslor, upplevelser, intentioner och tankar (Eriksson-Zettergren & Ahrne 2011). Den kvalitativa metoden syftar således till att skapa en djupare förståelse för det fenomen som vi vill undersöka och är därav mest passande om vi vill undersöka och studera hur människor upplever eller uppfattar någonting (Jacobsen 2007).
En kvalitativ forskningsansats kan ge mer detaljer än vad en kvantitativ forskningsansats kan göra (Thuren 2007). Kvalitativa metoder har sin utgångspunkt i hermeneutiken och har en
konstruktivistisk vetenskapssyn (Jacobsen 2007). Studien kommer därför att vara inspirerad av hermeneutisk vetenskapsfilosofi. Det här för att avsikten är att få en djupare förståelse av det fenomen vi studerar. Hermeneutikens syfte är att få en djupare förståelse genom tolkning (Kvale &
Brinkmann 2010).
4.2 Litteratursökning
Vi började datainsamlingen genom litteratursökningar i universitetets bibliotek. Det insamlade material i form av artiklar, rapporter och litteratur som används i studien hittade vi via olika
databaser och bland relevanta böcker på biblioteket. Vi har använt oss av en manuell sökning, vilket innebär att när vi hittat en relevant avhandling eller artikel har vi tittat vidare vilka referenser den har och på så sätt hittat ny relevant kunskap till forskningsområdet (Forsberg & Wengström 2003).
Efter insamlingen av material i form av artiklar, litteratur och rapporter gjorts påbörjades utformningen av intervjuguiden.
4.3 Urval
Vi har i studien valt att intervjua fem vuxna personer som har växt upp som biologiskt barn i ett familjehem, med minst ett placerat barn. Det här faller sig naturligt eftersom syftet med studien är att undersöka och beskriva deras upplevelser av att växt upp med fostersyskon i ett familjehem. Vi har valt att genomföra intervjuerna med personer som är över 18 år på grund av etiska skäl och för att vi tror att vuxna reflekterat över uppväxten på ett annat sätt än när de är mitt uppe i den.
Kontakten med respondenterna har skett via telefonsamtal och mail, för att därifrån ha bestämt tid och plats för intervjutillfället. Vid telefonsamtalen har respondenterna tilldelats information om syftet med studien och om de forskningsetiska principerna. Vi har gått igenom de forskningsetiska principerna en gång till på plats vid intervjutillfället. De personer vi har intervjuat kommer i studien att benämnas som respondenter, vilket vi kommer att göra fortsättningsvis. Respondenter innebär att de vi intervjuat har direkt kännedom om fenomenet vi undersöker (Jacobsen 2007).
10 För att hitta intervjupersoner till studien har vi använt oss av snöbollsmetoden (Eriksson-Zetterquist
& Ahrne 2012). Vi började med att fråga runt i umgängeskretsen och kontaktnätet för att hitta personer att intervjua till studien. De här pratade i sin tur med sina bekanta för att hitta respondenter som levde upp till kraven. På så sätt spred sig det här vidare och vi hittade tillslut fem personer som var villiga att ställa upp på en intervju. Snöbollsurval innebär att vi får tag på intervjupersoner genom att en person känner en person som i sin tur känner någon och så vidare (Larsson 2005).
Enligt författarna Ulla Eriksson-Zetterquist och Göran Ahrne (2012) ska vi vid snöbollsurval ha specifika krav för att välja ut personer till intervjuer. Det gäller även att vara tydlig med kriterierna för urvalet till de personer vi pratar med och tar hjälp av (Billinger 2005).
4.4 Datainsamling
I studien har vi valt att samla in det empiriska materialet genom att utföra fem kvalitativa intervjuer.
Intervjuguiden har vi konstruerat gemensamt och frågorna är utformade efter syftet och frågeställningarna (se bilaga). Vi valde att utforma och använda oss av en semistrukturerad intervjuguide och med ett induktivt förhållningssätt som utgångspunkt. Vid semistrukturerade intervjuer kan vi nå respondentens egen syn och tolkning på frågorna, vilket passar syftet och de frågeställningar som vi har i studien. Vid semistrukturerade intervjuer använde vi oss av öppna frågor i intervjuguiden (Kvale 1997). Vi hade möjlighet att utifrån de öppna frågorna ställa
följdfrågor. En semistrukturerad intervju innebär att vi har gjort en lista med frågor. Vi behövde inte ställa frågorna i rak följd utan vi kunde vara flexibla och anpassa frågorna efter vad som framkom under intervjuns gång (Denscombe 2000).
Enligt Johannesson och Tufte (2002) är semistrukturerade frågor på förhand redan bestämda frågor men av öppen karaktär det här för att uppmuntra till samtal och möjliggöra en bredd i materialet. Vi ville att respondenterna ska få utrymme att svara utifrån sina egna uppfattningar och perspektiv.
Vid intervjutillfället har respondenterna själva fått möjligheten att välja tid och plats för intervjun.
Det här för att de ska känna sig bekväma då miljön kan påverka de svar vi får under intervjun (Kvale & Brinkmann 2009). Vid intervjutillfällena valde vi att bara en av oss skulle närvara och intervjuerna skedde ansikte mot ansikte, vilket kan göra att intervjun och samtalet känns mer öppet (Frey & Oishi 1995). Vi upplevde intervjuerna som avslappnade och öppna, de pågick mellan 45-60 minuter. Samtliga intervjuer spelades in på band efter samtycke från respondenterna, det här för att inte förlora eller glömma vad som sägs under intervjun och för att minska risken för feltolkning.
4.5 Bearbetning och analys
Efter att datainsamlingen gjorts transkriberade vi bandinspelningarna från intervjuerna inför analyseringen. Att transkribera betyder att man transformerar materialet (Kvale & Brinkmann 2009). Transkriberingen görs för att strukturera intervjusamtalet och inleda den analytiska processen (Kvale & Brinkmann 2009). Transkriberingen har skett ordagrant för att undvika egna tolkningar eller tillägg i materialet. Enligt Kvale (1997) handlar analys om att sortera information och hitta mönster. Efter transkriberingen läste vi igenom samtliga utskrifter av intervjuerna för att bilda oss en generell uppfattning av de upplevelser som respondenterna berättat om. Därefter gjordes en datareduktion där vi har valt och valt bort viss information ur det insamlade materialet till den fortsatta analysen. Datareduktionen har gjorts då allt det insamlade materialet inte kunde användas,
11 det skulle ha blivit ohanterligt (Rennstam & Wästerfors 2011). Det som vi har valt ur materialet är sådant som är relevant för syftet och frågeställningarna i studien. Vid bearbetning av det insamlade materialet har analyseringen varit datastyrd. Kodningen som gjordes var en öppen kodning.
Kodningen är till för överblick och för att ge struktur åt intervjutexten (Kvale & Brinkmann 2009).
Vi valde att sortera intervjusvaren under olika kategorier utefter frågeställningarna. Det här för att vara säker på att informationen är relevant för syftet och frågeställningarna. Kategorierna har inte varit bestämda från början utan det empiriska materialet vi har fått fram har lett fram till valet av kategorier (Kvale & Brinkmann 2009). Kategorierna är delaktighet, relationer, upplevelser och åsikter. De citat som vi har plockat ut har vi valt att redogöra för ordagrant då vi vill återspegla svaren med respondentens egna ord.
4.6 Validitet och reliabilitet
Validitet kan delas upp i två delar: intern validitet och extern validitet. Intern validitet innebär om vi lyckats uppnå det vi vill med studien. Har vi besvarat syftet och lyckats undersöka det vi vill
undersöka. Extern validitet avser om vi av studien kan dra slutsatser som är överförbara på andra sammanhang (Jacobsen 2007). Vi anser att studien uppfyller kraven för god intern validitet då syftet med studien har uppnåtts. Vi anser att vi lyckats undersöka det vi vill om fenomenet och
upplevelsen av att växa upp som biologiskt barn i ett familjehem. Den externa validiteten anser vi inte är hög i och med att vi har gjort en kvalitativ studie och undersökt upplevelsen av uppväxten i ett familjehem med fostersyskon som biologiskt barn. Därför kan det vara svår att generalisera.
Generalisering kan inte göras dels för att det är för få enheter som har deltagit i studien. Med ett större urval skulle vi kunna generalisera. Det här gör att vi inte kan dra slutsatser av studien som är överförbara på andra sammanhang. Däremot styrks den externa validiteten av de resultat vi har fått fram som stämmer överens med vad den tidigare forskningen kommit fram till.
Reliabilitet innebär om datan vi samlat in är tillförlitlig eller inte. All forskning är normativ.
Resultatet påverkas av erfarenheter, värderingar och omgivning, det här bör vi beakta och ha i bakhuvudet när vi läser ett forskningsresultat. Kontexteffekt och undersökareffekten bör vi också beakta (Jacobsen 2007). För att undvika att resultatet ska formas alltför mycket utav
undersökareffekten och kontexteffekten har vi valt att banda intervjuerna och transkribera dem ordagrant. Intervjupersonerna har själva fått välja plats för intervjun för att de ska känna sig trygga och inte påverkas alltför mycket av miljön runt om. Det här är för att öka studiens reliabilitet. Vid urvalet av respondenter valde vi att använda oss av snöbollsmetoden vilket innebär att en viss selektion kan ha förekommit. Vid kvalitativa undersökningar sker alltid någon form av selektivt urval (Kvale 1997). I och med att det vid en kvalitativ undersökning inte sker någon mätning är reliabiliteten inte något man fastställer på ett tydligt och enkelt sätt. Det handlar i första hand om att vi som forskare vill upptäcka och redogöra för ett visst fenomen (Larsson 2005). Vi har i studien använt oss av tidigare forskning baserad på vetenskapliga artiklar för att försöka öka studiens reliabilitet. Vi har redovisat för hur genomförandet av studien har gått till. Under studiens gång har vi strävat efter att främja så studien får en god reliabilitet som är möjligt, även om den här typ av studie inte är till för att generalisera ett fenomen, utan snarare belysa.
12 4.7 Etiska överväganden
I studien har vi följt de forskningsetiska principerna; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2014). Det innebär att vi har
informerat intervjupersonerna om studiens syfte och hur själva undersökningen kommer att gå till.
Vid information om studiens syfte kan ett etiskt dilemma uppstå kring hur mycket information gällande studiens syfte och tillvägagångssätt som ska ges. Informationen kan få påverkan på svaren vi får vid intervjutillfället och därför vill vi inte ge för mycket information om studien. Samtidigt som det ur en etisk aspekt är viktigt att de som ska delta i studien har tillräckligt med information om studien och dess syfte. Det här för att kunna ta ställning till om personen i fråga vill medverka i studien. Det är en balansgång mellan att ge för lite eller för mycket information (Kvale & Brinkman 2009). Vi har valt att informera deltagarna innan intervjutillfället om syftet med studien och hur undersökningen ska gå till, då vi undersöker ett fenomen som kan vara känsligt för de som deltar i studien. Då kändes det extra viktigt att vara tydlig med detta. Vi har valt att inte avslöja vår
intervjuguide i förväg som vi använt oss av vid intervjutillfällena. Information har vi gett muntligt, att deras deltagande i studien är frivillig och att de har rätt att dra sig ur studien, närhelst de vill och utan förklaring. Information om var och hur forskningsresultaten redovisas har lämnats och vilka som mer kommer att läsa den. Det insamlade materialet från deltagarna har förvarats oåtkomligt för obehöriga. Det här gjorde vi för att de skulle känna sig trygga och inte känna att de behövde hålla tillbaka eventuell sårbar information. Materialet kommer endast att användas till den här studien.
Det inspelade intervjumaterialet är makulerat efter transkriberingen gjordes. Vi har i studien valt att anonymisera samtliga deltagare enligt konfidentialitetskravet. Vi har i resultatdelen använt oss av namn som är fiktiva för att kunna urskilja vem som har sagt vad. Anonymiseringen har gjorts för att intervjupersonerna ska förbli anonyma i studien, då vi inte ser något syfte med att gå ut med
identiteterna på de personer som har valt att delta i studien. Vi ville snarare skapa en avslappnad miljö och att deltagarna skulle känna sig bekväma och trygga med att dela med sig av sina berättelser till oss utan rädsla att bli utelämnad.
Vi har i studien valt att intervjua vuxna personer över 18 år. Det här för att vi tror att vi som vuxna kan ha reflekterat över uppväxten på ett annat sätt än när man är mitt uppe i den. Att de har haft möjlighet att få distans till de upplevelser de haft, vilket kan medföra att det blir lättare att berätta om. Att intervjua barn var inget alternativ för oss då vi inte har någon kunskap om
intervjusituationen tillsammans med barn. Vi vill därför inte ge oss på det och riskera att hamna i en situation som vi inte vet hur vi ska hantera, då intervjuer kan väcka känslor och funderingar hos de som deltar i intervjuerna.
13
5. Resultat och analys
I det här kapitlet presenterar vi resultat och analys av den empirin vi samlat in. Vi har valt att dela upp resultat och analys i fyra kategorier. Några av dem har underkategorier. Det här har vi gjort för att det ska bli tydligt att svara utifrån syftet och frågeställningarna och för att det ska bli lättare för läsaren att få en överblick över resultatet. I den första kategorin presenterar vi hur de biologiska barnens delaktighet och känslor inför en placering har sett ut. I kategori två presenterar vi hur relationerna inom familjen har påverkats och vilken kontakt som finns med fostersyskonen idag. I kategori tre presenterar vi hur de har upplevt att vara ett biologiskt barn i ett familjehem. I kategori fyra presenterar vi deras åsikter och önskemål.
5.1 Presentation av respondenterna
I den här studien har fem personer intervjuats. Respondenterna är mellan 19-35 år. Samtliga namn i resultatdelen har kodats om för att anonymisera personerna.
Anna: Hon växte upp med sina två halvsyskon. Hon var cirka sex år gammal när familjen tog emot den första placeringen. Familjen har genom åren haft många placerade barn, hon kan inte minnas antalet.
Maria: Hon har ett biologiskt syskon. Hon var cirka nio år när familjen tog emot ett placerat barn för första gången. Familjen har haft cirka 20 placeringar genom åren.
Petra: Hon har ett biologiskt syskon. Hon var tolv år när familjen tog emot den första placeringen.
Familjen har haft mellan 15-20 placerade barn genom åren.
Susanne: Hon har två biologiska syskon. Hon var elva år när familjen tog emot den första
placeringen. Familjen har haft sju längre placeringar och några placeringar som varat under kortare perioder.
Lisa: Hon har ett biologiskt syskon. Hon var cirka tretton år när familjen tog emot den första placeringen. Familjen har haft två placeringar totalt.
5.2 De biologiska barnens delaktighet och känslor inför en placering 5.2.1 Beslutsfattandet
När det gäller respondenternas delaktighet i beslutsfattandet att bli ett familjehem och ta emot ett familjehemsplacerat barn, upplever majoriteten av dem att de har varit delaktiga i beslutet. Tre av respondenterna berättar att de har tillfrågats av sina föräldrar innan ett beslut fattades om att bli ett familjehem. Det här var något som sågs som självklart av dem, eftersom det här skulle komma och påverka deras vardag lika mycket som föräldrarnas. Alla tre var positiva till att ta emot ett placerat barn och såg fram emot det. Petra berättar att hon var den som till en början var mest drivande i frågan om att bli ett familjehem
Jag var nog mest drivande i det, för det var det började ju med att mammas kompis jobbade med det här och jag var jättebra kompis med en som var placerad hos henne och hon ville flytta. /.../ Ja, hade inte jag varit så på, så hade det kanske inte hållit på så länge iallafall för hon blev ju vår första och sen höll ju det i sig. (Petra)
I tidigare forskning visar det sig att de allra flesta barnen blev tillfrågade innan ett beslut fattades (Polen & Groze, 1993; Younes & Harp 2007).
Maria berättar att hon inte minns att de har pratat om det, men att det kan ha haft med hennes låga ålder att göra. Hon var nio år vid tidpunkten som beslutet fattades. Anna blev inte tillfrågad av sina
14 föräldrar.
Ja, det kommer jag faktiskt inte ihåg, men jag tror min syster har mer koll på det, för hon var äldre. (Maria)
Hur mycket delaktighet som respondenterna tilldelats, beror till stor del på deras ålder. Ju större och äldre barnet varit desto mer har de varit med och påverkat i vissa frågor och beslut.
Höjer (2001) bekräftar det här i sin forskning, att åldersskillnaden spelar en stor roll när det gäller huruvida de biologiska barnen ska få vara med och fatta beslut. Hon menar att de äldre barnen har haft mer rätt att påverka än vad de yngre barnen haft. Höjer och Nordenfors (2006) menar att de barn som varit delaktiga i beslutsfattandet senare har skapat sig en bättre relation med sitt
fostersyskon. Ur ett systemteoretiskt perspektiv kan vi se att de familjer som var överens med sina barn och valde att låta dem vara delaktiga i beslutet, samtidigt som de hade en bra kommunikation med varandra, skapade ett öppet system och ett bra in och ut flöde i familjen (Payne 2008).
5.2.2 Information gällande placering och känslor inför den
Alla respondenter upplevde informationen från socialtjänstens sida som mycket bristfällig. Tre av respondenterna berättar att de endast har haft ett möte med handläggaren på socialtjänsten och det var inför den allra första familjehemsplaceringen. Mötet handlade mest om vad de kände och tyckte om att få ett placerat barn hemma hos sig. De upplevde inte att de fick någon information om vad det skulle innebära att vara ett familjehem, vilka positiva eller negativa konsekvenser det kunde få för familjen.
Jo, något möte innan hade vi kommer jag ihåg, men det var inte länge utan det var väl mest om vi tyckte det var ok eller så. (Lisa)
Alltså den enda, det var ju absolut den första för då var vi ju så små så då hade vi möte med handläggaren som typ en intervju, hur känner du inför det här, vad tycker du ska bli kul, tycker du att det är jobbigt så. (Petra)
Ja alltså då har dem, socialtjänsten har nog bara frågat liksom hur tycker du att det här känns.
(Susanne)
Jag hade aldrig någon kontakt med någon socialtjänst. (Anna)
De övriga två respondenterna har aldrig haft något möte med socialtjänsten inför en placering.
Däremot hade den ena respondenten något möte efteråt.
Den tidigare forskningen stödjer de biologiska barnens upplevelser av att det tilldelats väldigt lite stöd från socialtjänsten. I Polen och Grozes (1993) studie efterlyser både barnen och föräldrarna mer insatser från socialtjänstens sida. Förberedelserna inför ett placerat barn var bristfälliga. De biologiska barnen hade velat ha mer information om hur deras hem kunde komma att förändrats i samband med en placering. Det här ville de göra tillsammans med föräldrarna för att de skulle få ut samma information. De efterlyser att de velat ha mer information och möten med socialtjänsten gällande de placerade barnens olika beteenden som kom att uppstå under tiden de var placerade hos dem. Föräldrarna i studien ansåg att det var viktigt att diskutera vad det skulle innebära att vara ett biologiskt barn i familjen och vilken roll de skulle komma att få. De ville diskutera hur de skulle komma att dela föräldrarna med fostersyskonen och hur de hanterar olikheter i disciplin mellan det biologiska barnet och det placerade barnet. Den här informationen ville de ha innan en placering skulle ske.
Alla respondenter som vi intervjuade vittnar om att den mesta information som de tilldelats har
15 kommit ifrån sina föräldrar. Det var till föräldrarna som socialtjänsten gav information och hade sina möten med. Föräldrarna gav i sin tur information vidare till sina barn. Alla respondenter är generellt nöjda med den information som de tilldelats från sina föräldrar. De tycker att de har fått veta det som de behövt att veta inför en ny placering. De upplever att de har fått en grundläggande information om vad som är viktigt att känna till. Både Anna och Maria tror att föräldrarna inte berättat alla detaljer om det placerade barnet av hänsyn till sina egna barn
Hon kanske inte går in på djupet med sådant som jag egentligen inte behöver veta. (Maria) De har aldrig ljugit för oss om några som bott hos oss /.../ Sen kanske de inte alltid har sagt sanningen heller. (Anna)
Alla respondenterna var positiva och glada inför placeringarna av fostersyskonen. Flera berättade om förväntningar och att de såg fram emot att de skulle komma. Anna är den enda som inte minns sin känsla inför första placeringen eftersom hon var liten, men hon berättar att hon alltid växt upp med familjehemsplacerade barn och sett fram emot att de ska komma.
Ja, jag tyckte det skulle bli alltså jättekul, verkligen. (Lisa)
Ur ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv definierar respondenterna situationen som något positivt, vilket senare kommer att bestämma hur de kommer att agera och bete sig i relation till sina fostersyskon (Trost & Levin 2004).
5.3 Relationerna inom familjen 5.3.1 Relationen till föräldrarna
Fyra av respondenterna upplever att de hade en bra relation till sina föräldrar under tiden de haft placeringar. De anser att relationen inte har påverkats mycket. Lisa kan tycka att det som påverkats, är tiden med sina föräldrar. Ett placerat barn tar mycket tid i anspråk och hon upplevde att hon fick mindre tid med sina föräldrar i samband med ett placerat barn. Hon tycker att konflikterna handlade mest om det till en början. Men hon anser att det inte var stora konflikter, att relationen mellan henne och föräldrarna påverkats.
Relationen till mina föräldrar har varit bra, kanske inte exakt så bra som innan eftersom man inte haft så mycket egen tid med dem. Men den har ändå varit bra, sen har det blivit lite extra bråk gällande placeringarna under tiden också. (Lisa)
Ingen av respondenterna upplevde några problem med att dela sina föräldrar med sitt fostersyskon.
De upplevde inte någon form av konkurrens mellan dem. Flera av respondenterna nämner att de placerade barnen hade sina egna föräldrar att falla tillbaka på, att någon konkurrens aldrig blev aktuell.
Nej, det var inga problem. Jag kände mig liksom inte mindre älskad för att de kom utan det var precis samma sak. (Susanne)
Lisa nämner att hon i början av den första placeringen känt något sting av avundsjuka, eftersom det placerade barnet var klängigt och ville ha mycket fysisk kontakt med hennes mamma, men hon betonar att det var ingenting som påverkat i stort och att hon inte mådde dåligt av det.
Även om de flesta respondenterna inte upplevt att relationerna till sina föräldrar påverkats mycket, är ändå förlusten av tid återkommande i intervjuerna. Precis som i tidigare forskning framkommer det att det är förlusten av föräldrarnas tid som spelar in för att ha en bra relation med sina föräldrar.
Biologiska barn som känner att föräldrarna tillbringar mycket tid med dem, har också mycket lättare för förändringar som sker inom hemmet (Poland & Groze 1993).
16 Nordenfors (2006) beskriver tiden som en av de faktorer som kan skapa obalans i relationerna mellan föräldrarna och de biologiska barnen. Hon kommer fram till att många av de biologiska barnen saknar tid och uppmärksamhet från sina föräldrar. Nordenfors (2006) menar att de placerade barnen ofta har en stor problematik och tar mycket tid av föräldrarna. Det här är de biologiska barnen medvetna om.
Maria däremot upplever precis tvärtom de andra, hon tycker att hennes relation till sin mamma har påverkats mycket. Hon tyckte att den gradvis försämrades ju äldre hon blev. Hon uppger att det är stressen som föräldrarna får genomgå, som är det som påverkat relationen mellan dem och att det har tillkommit mycket tjafs och bråk på grund av det. Maria menar att sin mamma har fått
ytterligare ett barn, som tagit energi och tid ifrån dem. Det här har skapat många konflikter. Maria påpekar att hon alltid har kunnat prata med sina föräldrar om konflikterna och att hon har fått bra respons från dem.
I tonåren accelererade konflikterna och Maria kände sig orättvis behandlad. Hon hade svårt att förstå att andra vänner till henne fick göra saker som hon inte fick, tack vare att de var ett
familjehem. Hon pratade framförallt om hårdare regler och att de hade socialtjänstens ögon på sig.
De fick tidigare tider som de skulle vara hemma på kvällarna än vad vännerna hade och hon nämner även att pojkvännen inte fick sova över, som hon tror att han skulle fått göra om de inte varit ett familjehem. Hon anser att de skulle vara bra förebilder. Det här skapade mycket konflikter med hårda ord som hon idag ångrar. Relationen till sin pappa blev aldrig lika jobbig eftersom han var borta mycket, hon anser att de alltid haft en bra relation. Efter att Maria flyttat hemifrån har hon och mamman en bra relation och Maria har fått andra perspektiv på saker och ting.
Det påverkades väldigt mycket faktiskt, det är bara all stress som ens föräldrar får genomgå med att ha fosterplaceringar, det är, du får liksom bli mamma ytterligare till någon annan och du ska behöva ta de här tjafsen och bråken och samtidigt ska du behöva ta hand om dina egna barn. Så att det blev väldigt påfrestande och man blir väldigt lätt irriterad på sina egna föräldrar också när de inte kan ge oss tiden, som vi själva ville ha ibland. (Maria) Idag har jag en otroligt bra relation med min mamma. Jag kan prata med henne om allt, komma till henne och be henne om råd och hjälp. Min mamma är absolut det bästa jag har idag. (Maria)
Tidigare forskning stödjer Marias upplevelser. Flertalet barn har redogjort hur familjelivet
förändrats i och med att de blivit ett familjehem. Vardagen blir mer disciplinerad och reglerat. De biologiska barnen beskriver det att de inte kan ha samma jargong i familjen som de tidigare haft (Nordenfors 2006).
Petra beskriver även hon att relationen med sin mamma påverkades mer under tonårstiden, däremot tror hon inte att det har med att göra, att de är ett familjehem. Hon anser att relationen har blivit bättre eftersom de pratar mycket mer med varandra, framför allt om känslor. Hon anser att de har lärt sig mycket om varandra som familj, som de annars inte skulle gjort om de inte varit ett familjehem.
Den har ju nästan blivit bättre i sådana fall för man har ju pratat mycket mer alltså, mycket mer om sina känslor, speciellt jag och mamma. (Petra)
Beroende på hur situationen i familjen ser ut för respondenterna, påverkas alltid relationerna på något sätt. Antingen rubbas systemet när en ny familjemedlem kommer in och genomflödet blir ansträngt eller också förblir tillståndet någorlunda stabilt. Enligt systemteorin är familjen ett system
