JULIA HAGER JUTTERSTRÖM
LEARN HOW TO
EXPERIENCE THE ANXIETY
Metamorphoses from painful emotions to objects
Learn How To Experience The Anxiety
Metamorphoses from painful emotions to objects
Julia Hager Jutterström
Inredningsarkitektur & Möbeldesign, BFA Handledare: Karin Wallenbeck, Christian Björk Examinatorer: Rebecca Ahlstedt
Konstfack 2021
PROLOG -
Metamorfoser från smärtsamma känslor till objekt
Tankarna är många. Tankarna styr dig. Tankarna tar över ditt liv. Du känner dig värdelös, dum, äcklig och konstig. Varför sa du så? Varför gjorde du så? Du vill radera dina tankar, dina känslor och dig själv. Du slår på dig själv inifrån.
Mörker, tyngd och smärta. Självhatet.
Som ett svart hål. En kropp så stark och mörk, inte ens ljus kan övervinna dess gravitation.
Som en sjöborre. Med sylvassa taggar som sticker dig. Kanske till och med förgiftar dig.
Som en solförmörkelse. När månen skymmer ljuset. Ljuset försvinner och mörkret tar över.
Som en flodhäst. River, flår, krossar och knäcker med sina dödsbringande bett. Så river, flår, krossar och knäcker känslorna dig inifrån.
Med den här prologen vill jag med poetiska ord ge en filosofisk ingång i projektets teman, dessa teman är både självupplevda och spridda i samhället. Det är viktigt att fältet
inredningsarkitektur och möbeldesign tar sig an dessa frågorna.
ABSTRACT -
Ett projekt om att lära känna de onda tankarna och känslorna genom utforskande gestaltning. Objekt som symboliserar självhatet genom metoder och material. Ångest, depressivitet och självhat.
Jag undersöker och belyser ämnet genom att metaforiskt och symboliskt gestalta ett narrativ som
berättar om de komplexa och djupa känslorna i ett mentalt terapirum. Ett rum där de mest djupa, mörka och tunga känslorna framkommer. Hemligheter, tårar, ilska, smärta, hat, förvirring, till och med det oväntade. Ett rum som bär på så mycket ansvar och förväntan. Förväntan på total öppenhet. Projektet gav resultat till en installation i fyra huvuddelar där varje del symboliserar en roll i det
mentala terapirummet.
En installation som visade sig kunna beröra besökaren, väcka känslor och tankar, ge lugn och sinnesro, starta konversationer om känslor. Ett rum som lyckades få besökare att tycka om mörkret.
SHRED THE EVIL AND CREATE SOMETHING SOFT
En bädd bestående av materialen pigmenterad betong, stål, säkerhetsbälte, plast och papper.
Det här objektet representerar patienten. Mentala terapisamtal jag haft med mig själv skrevs ner direkt och har sedan strimlats ner för att bli stoppning till madrassen.
Underredet består av fyra betongben som tillsammans väger 160 kg och en ram av ihopsvetsat stål med säker- hetsbälten som utgör en resårbotten. Betongen symboliserar hur självhatet och psykisk ohälsa tynger ens kropp och själ och säkerhetsbältena ska ge en trygghet i att våga öppna upp sig, se in i
mörkret och veta att alla känslor och tankar är tillåtna.
UGLY; STUPID; WEIRD
Två stycken speglar bestående av materialen mdf, plexiglas och glas.
Självhatet uttrycks i ord. Orden finns i tankarna, i huvudet, som ett laddat vapen. Ibland sägs orden högt till spegelbilden. I spegelglaset har jag med hjälp av lasergraverat in poesi som talar om
självhatet. Den taggiga formen symboliserar känslan av att ständigt ha taggarna mot det inre som resulterar i att taggarna också vänds utåt och skadar människor i ens omgivning.
PET ME
En stol vars stomme består av furu och är klädd i isländskt fårskinn.
Det här objektet representerar den omhändertagande rollen, vårdaren, terapeuten.
Den långa pälsen och känslan av att vilja röra och känna symbolisera klappandet, klappen på axeln eller den mjuka klappande handen som ger en tröst och värme.
LJUSET
Den här delen är uppdelat på två. Projiceringar av videoklipp på vackra stunder och ljusglimtar från min ka- merarulle och vaser ihopsvetsade i aluminium.
Även i det djupaste mörkret finns det ljus. Jag vill också tro att vi kan lära oss att se det vackra i
mörkret. Dessa två verk symboliserar just det ljuset och det vackra som under alla omständigheter finns där och kan hålla dig kvar över ytan.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING -
BAKGRUND - 1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR - 3 REFERENSER - 5 METODER - 11 UNDERSÖKNING OCH GESTALTNING - 13 50 BILDER 14
BOOKLET 23
SHRED THE EVIL AND CREATE SOMETHING SOFT 25
UGLY; STUPID; WEIRD 27
PET ME 31
LJUSET 33
SAMMANFATTNING - 36
RESULTAT OCH INSTALLATION 36
EPILOG - 42
KÄLL- OCH LITTERATURLISTA - 44
TACK TILL -
Tack till min familj och mina vänner som har haft förståelse för min stora och långa frånvaro. Tack för att ni hänger kvar. Konstfack har varit mitt hem och människorna på skolan har varit min familj. Så jag vill tacka alla otroligt inspirerande och begåvade konstnärer jag fått träffa under min kandidatutbildning. Till- sammans har vi dag och natt gråtit, skrattat och svettats. Ni har hjälpt mig att tro på mig själv. Ni har varit värdefulla i både min konstnärliga och personliga utveckling. Tack till alla som jobbar på Konstfack, tack för att ni sett mig och engagerat er i mina projekt.
I examensprojektet vill jag speciellt tacka Christian Björk och Karin Wallenbeck för er handledning genom min process och alla samtal som gett mig styrka. Tack för att ni aldrig
ifrågasatte mina ideér och tankar och satte stopp för min kreativitet. Sist men främst så vill jag tacka min mormor Christina som utan tvekan alltid ställer upp för mig och stöttar mig. Tack för att du alltid lyssnar på mig och för att du alltid kommer med kloka råd. Tack för att du finns.
<3
Ångest är den vanligaste psykiska sjukdomen. Ungefär 30% av jordens befolkning uppges någon gång komma att uppleva ångest och statistik visar på att kvinnor är dubbelt så benägna att få ångest.1 Syndromet kan
framkomma av flera anledningar och inkluderar panikångest, GAD (generalized anxiety disorder), agorafobi, specifika fobier, social ångest/fobi, PTSD (post traumatic stress syndrome), OCD (obsessive compulsive disorder) och separationsångest. Enligt World Health Organisation lider ungefär 20% av världens barn och ungdomar av psykisk ohälsa och den näst största dödsorsaken bland ungdomar, mellan 15-29 år, är självmord. 2
Ett mentalt tillstånd som kan få dig att hamna i depression men som också drar igång ett stressystem. Det är kroppens respons på oro och rädsla. Historiskt kan vi se att stressystemet sätts igång som en form av reflex för flykt, alltså en överlevnadsinstinkt. En reaktion i kroppen som förbereder oss för att gå i strid eller springa för våra liv.
Hur hanterar vi ångest idag? Det som triggar igång dessa reaktioner idag, är för de flesta människorna, inte livshotande. Även om det är ett tillstånd som påverkar många människors förmåga att leva sina vanliga liv. Det kan ha betydande effekter på ens uppträdande i skola, jobb och i relationer till vänner och familj.
När vi inte kan fly från det som triggar igång vår ångest byggs dessa känslor på varandra. Men att fly från dessa känslor och tankar skulle förmodligen inte hjälpa särskilt mycket heller. Istället behöver vi lära känna tankarna och känslorna och lära oss hantera dom. Terapi, medicinering och träning är det vi vanligtvis använder oss av för att hämma ångest. Det finns inte en lösning för alla, varje människa måste hitta sitt individuella sätt att hantera ångest.
Samtalsrummet, ett rum som många har besökt. Om inte besökt, så är det möjligen igenkänt från någon film. Ett rum som går att föreställa sig i fysisk form, uppbyggnaden av de interiöra objekten, sterilt men samtidigt med något framkrystad vardagsrumskänsla. Kanske finns det två stolar eller fåtöljer, ett litet bord med en klocka och näsdukar, en klädhängare, ett skrivbord med mappar innehållande journaler, ett handfat med spegel över, en lagom färgglad matta på golvet och kanske en grön växt. En beskrivning som inte låter mycket för världen. Men skenet bedrar. Det är ett rum där de mest djupa, mörka och tunga känslor framkal- las. Hemligheter, tårar, ilska, smärta, hat, förvirring, till och med det oväntade. Ett rum som bär på så mycket ansvar och förväntan. Förväntan på total öppenhet. Förmodligen har inget av det här att göra med valen av de interiöra objekten. Även om objekten skulle kunna spela en stor roll.
Kanske sitter du där i rummet med hat och förakt mot dig själv. Missnöjd med din personlighet eller ditt utseende. Självhat kan vara en återkommande eller ständig känsla som ofta kopplas till ångest och depres- sion. Det kan växa från dålig självkänsla som orsakats av någon tidigare händelse i livet eller vara en symp- tom på depression eller EIPS(emotionellt instabilt personlighetssyndrom). Känslorna är starka och kan enkelt övertyga dig om att omgivningen instämmer och har samma onda tankar om dig.
Ångest, depressivitet och självhat. Dessa starka och komplexa känslor inspirerar mig.
1 Borwin Bandelow and Sophie Michaelis, Epidemiology of anxiety disorders in the 21 century. 2015.
2 Wang et al., (2007). Use of mental health services for anxiety, mood, and substance disorders in 17 countries in the WHO world mental health surveys. The Lancet.
BAKGRUND -
1 2
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR -
Jag vill utifrån min egna ångest och det självhatet som framkommer i den skapa objekt. Objekt som symboliserar känslorna och hur jag väljer att hantera ångesten och självhatet. Kreativiteten, skapandet och formgivningen blir mina verktyg för att hantera känslorna. Kanske kan jag beröra eller inspirera andra med mina objekt. Genom symboliken i mina objekt berätta om självhatet och visuellt inspirera till en väg att hantera den ångesten.
Våra fysiska och sociala miljöer står för en stor del av vår psykiska hälsa. De platser som vi besöker och vistas i har möjligheten att lämna ett spår, en känsla, efter sig. Det finns platser och rum som berättar en historia och som kanske påverkar oss lite extra. Syftet med det här projektet är att undersöka hur design, konst och arkitektur kan gestaltas i känslor och huruvida en rumslighet byggd av känslor kan påverka besökaren.
Med min kreativitet och de livserfarenheter jag besitter har jag i mitt projekt skapat en rumslighet där det finns förutsättningar att lära känna tankarna. Genom form fått betraktare att få kontakt med känslorna. Det har varit ett undersökande i hur känslor kan ge form. Och hur form kan symbolisera en känsla. Med metoder gestaltat psykisk ohälsa i objekt och möbler som kan göra dig mer mottaglig för oönskade tankar. Kan vi skapa rum inspirerat av det som händer inombords, när de komplexa känslorna tar över inifrån med tankar och ord?
I detta projekt har jag formgivit ett antal objekt, en bädd, speglar, en stol, vaser och ett videoverk som slutligen utgör en konstnärlig installation. Syftet är att ni som ser dessa ska förstå dom som mörkret i
självhatet och ångesten. Det vill säga metamorfoser för känslor. Och att både färg, form och uttryck är en förstärkning av känslorna.
Installationen som är en rumslig gestaltning har syftet att maximalt förstärka känslorna och bjuda in besökaren att ta del av det mörkret som inspirerar mig och som framkallat objekten. Genom att iscensätta ångest beröra besökaren för att väcka känslor, tankar och frågor.
Rummet ska få en att känna en gemenskap, alla lider i olika perioder av sitt liv men du är inte själv i mörkret. Och det kan vägleda en till att acceptera känslorna och mörkret. I processen av skapandet kom jag fram till ett sätt att hantera och bemöta känslorna. Tanken med installationen är på grund av det menat att ifrå- gasätta hur vi hanterar och bemöter de komplexa känslorna och hur vi inom yrkes fältet inredningsarkitektur och möbeldesign vidare kan utveckla detta förhållningssätt.
REFERENSER -
Den uttrycksfulla, råa, direkta och mörka estetiken jag eftersträvar i mina projekt influeras av de brutala, minimalistiska och moderna praktiker som utförs av konstnärer och arkitekter som Lina Bo Bardi, Tadao Ando, Paolo Mendes da Rocha, Didier Faustino, Bernard Khoury, Monica Bonvicini. Faustino och Khoury har en kaxighet som tillåter dom att göra barbariska och provocerande verk och en oräddhet för att maxa mörkret och svärtan.
Vad dessa konstnärer och arkitekter har gemensamt, som influerar och inspirerar min konst, är hur dom får materi- alen och formerna att tala för sig. Deras formsäkerhet och hur dom använder rätt material för rätt syfte och låter materialen ta plats. Det finns ingen snålhet i dimensioner och dom lyckas skapa en tillvaro med enkla former.
6 Museum on the Seashore, Lina Bo Bardi, 1951
Meditation Space, Tadao Ando, 1995 The Ginásio do Clube Atlético Paulistano, Paulo Mendes da Rocha & João De Gennaro, 1961
PLOT # 1282, Bernard Khoury/ DW5, 2017
SCALE OF THINGS(to come), Monica Bonvicini, 2010
Jag finner inspiration och motivation i de samhällsfrågor som rör mänskliga rättigheter, utanförskap och psy- kisk ohälsa. Och ställer mig ständigt frågan hur jag med min egna praktik kan distribuera kunskap och politik.
Även om detta projekt har ämnesområdet psykisk ohälsa så motiverar andra samhällsfrågor mig till att göra ett starkt och viktigt projekt. Tiziana Panizza Kassahun, författaren till boken Architecture and Human Rights, skriver i ett manifest:
The realm of human rights is the crucible for our global future. Designers should embrace them, not disown them. They will help us to design better interactions between humans and the natural world and better interac- tions between humans everywhere. I believe that human rights can become the most important and long-lasting effect of urbanization, because they pave the way for socioeconomic development at the global level. If neglec ting of rights creep up in the urbanization, we lose our ability to survive. When rights die off, we die off.
Manifestet handlar om förhållandet mellan arkitektur och mänskliga rättigheter och att arkitekter bör erkänna sitt sociala ansvar. Det finns något djupt i att just försöka omfamna “problem” istället för att förneka dem. Att omfamna mörkret istället för att envisas med att se det ljusa kan öppna upp för fler möjligheter.
I en intervju för Designboom med Didier Faustino noteras att ordet exist skrivits med tejp på flertal ställen runt om i Faustinos studio:
I was reading the newspapers and seeing what was going around the world with Syria and I was thinking what was the meaning of what I was doing, having doubts about my work. I mean, I cannot talk about the body, and about its weakness and fragility, and having all these thoughts about producing situations and looking and ques tioning without taking part of the world itself. and I was in this kind of depressed moment where I thought that what I was doing was only for the elite, and why I couldn’t touch others and change the world. and I was won dering how I could get my message out there to a larger audience.
Didier Faustino är en konstnär, arkitekt och designer vars verk ligger på gränsen mellan konst och arkitektur.
Han skapar bland annat installationer, interiörer, och byggnader. Och som de allra flesta formgivare och arkitekter utgår han från den mänskliga kroppen men hans konstnärliga process tillåter honom att ifrågasätta sig själv som en kropp och enhet. Faustinos svar på varför ordet exist var skrivet runt om i studion stärker min ambition om att engagera mig i socialpolitiska frågor och förmedla social problematik genom min egna praktik. Inte minst så inspireras jag av Faustinos tydliga formspråk, materialval och hur han lyckas med iögonfallande konst om problematik utan att försköna problemen.
Architecture & Human Rights, Tiziana Panizza Kassahun, 2018
Zentral Nerven System, Didier Faustino, 2006
I verket Passage Dangereux presenterar konstnären Louise Bourgeois ett narrativ om hur hon som ung flicka inte överlevde olika övergångsstadium i livet, blev traumatiserad av olika händelser och det i sin tur påverka- de hennes relationer till andra människor i livet. Verket är en serie av rum som bildar en sorts cell som talar om psykologisk utveckling. Det innehåller flera objekt som direkt och indirekt symboliserar ett narrativ om trauma. I min egna praktik och även nu i detta projekt inspireras jag av hur Bourgeois visuellt presenterar ett narrativ med direkt och indirekt symbolik av komplexa känslor. Mina metoder symboliserar indirekt en känsla och valen av material och form symboliserar direkt en känsla. Jag låter mig även inspireras av hur stark och öppen Bourgeois är om sin psykiska hälsa.
9 Democracia Portatil, Didier Faustino, 2016
Passage Dangeraux, Louise Bourgois, 1997
METODER -
Det är inte alltid till projektets eller designens fördel att utgå från sig själv. Det kan vara så att designen ska vara platsspecifikt anpassad eller att man inriktar sig till en specifik målgrupp. Projektet har då syftet att se till en potentiell kunds behov.
För att till en början få underlag till projektet har jag undersökt vad personer med professioner inom fältet psykisk hälsa har för tankar kring att hantera ångest. Och därefter sökt mig till att se vad konstnärer, arkitekter och formgivare i tidigare projekt skapat för sinnet eller gestaltat symboler för ett sinnestillstånd.
Jag fick då idéer om att jobba med mindfulness och meditation som ett hjälpmedel för att hantera psykisk ohälsa. Att applicera dessa metoder på ett projekt om psykisk ohälsa är inte orätt. Men i tidigare projekt har jag arbetat med metoden att bemöta mörkret och utgå direkt från vad jag vet och har för erfarenhet kring komplexa känslor och psykisk ohälsa. Därför har jag i detta projekt främst utgått ifrån mig själv, mitt självhat, min ångest. Men också den psykiska ohälsan som drabbar alla dessa siffror i statistiken, dom är människor i min omgivning, kollegor, mina närmsta vänner och familj. Mörkret jag bevittnar det varje dag hos människor i mina nära relationer.
Genom att fånga in känslorna och analysera dom har jag undersökt och valt ut material, färger och form som på bästa sätt kan representera och symbolisera känslorna. Under denna process gjorde jag små böck- er där jag samlade mina referenser och materialprover.
Det blev betydelsefullt för projektet att lyckas förmedla självhatet och ångesten. Därför strävade jag efter att formge flera objekt, som symboliserar olika känslor, och kommunicera dessa med ett tydligt språk då samspe- let mellan objekten skapar en installation. En installation som emotionellt kan beröra besökaren.
För att hantera materialvalen till formgivningen har jag använt mig av tekniker som bland annat gra- vering, gjutning, svetsning och till installationen blev det viktigt att få till ljussättningen.
UNDERSÖKNING OCH GESTALTNING -
50 BILDER
Innan projektet tog form och innan vetskapen om vilken väg det skulle ta gjordes en visuell undersökning i form av en bild research. Dels för att få mer insyn i hur formgivare, konstnärer och arkitekter i tidigare projekt har skapat något för sinnet eller gestaltat ett sinnestillstånd. Men också för att få en uppfattning om vilket ämne jag senare ville lägga mitt fokus på och sätta igång en formgivningsprocess i tankarna.
Ett långt sökande efter bilder som på något sätt för mig relaterade till det mentala. Jag läste artiklar, besökte museum digitalt, googlade och sprang i biblioteket. Det blev en samling av verk som talade till mig direkt visuellt och verk vars koncept jag fann inspirerande till min egna praktik. Därför blev researchen även ett stort arkiv av referenser. Under processens gång av sökandet kom jag närmare det som skulle komma att inspirera mig till temat av projektet. Det blev tydligare för mig att jag ville jobba med symboliken i objekt och direkt och indirekt symbolisera känslor och tankar.
13 14
17 18
21 22
BOOKLET
Generellt sett är processen av högt värde, både de mindre och de större processerna. En del processer kan pågå hela livet. Och eftersom det här projektet handlar om att processa känslor och hur det kan symboliseras kunde jag inte låta den visuella undersökningen jag gjort bara ligga i en mapp på datorn. Den undersökningen är en mindre process i en större process och därför en betydelsefull del av projektet. Jag skrev ut varje referens på transparent papper som symboliserar visibilitet, att undersökningen gjorde det möjligt för mig att se vilken väg projektet skulle ta. Samlingen fick ett handtag som är flätat med en teknik som används till att göra över- levnadsarmband. Handtaget symboliserar därför vikten av undersökningen som gav liv åt projektet.
Processbild under ihopsättning av booklet, bilder utskrivna på transparent papper
25 En del av verket SHRED THE EVIL AND CREATE SOMETHING SOFT, strimlad text på papper i täckt i plast
SHRED THE EVIL AND CREATE SOMETHING SOFT
Vad gillar du inte hos dig själv? Vad hatar du hos dig själv? Hatar du dig själv?
Det är enkelt att vara hård mot sig själv. Det gör mer skada än nytta. Det här objektet representerar patienten som blir omhändertagen och kanske ligger på en bädd i terapirummet. Jag hittade en dokumentförstörare som gav mig idén om en bädd vars madrass består av strimlade lappar med självhat. En dålig tanke om dig själv dyker upp, du skriver ner den på en lapp, förstör lappen och orden i en dokumentförstörare och använder sedan de sönderskurna lapparna och orden som stoppning till en bädd du kan lägga dig och vila på. Jag insåg att jag skulle fylla ut en hel madrass. Så ord och meningar fick bli hela samtal, terapisamtal jag hade med mig själv i huvudet skrevs ner direkt och har sedan strimlats ner för att bli stoppningen till madrassen. Betongbe- nen som tillsammans väger 160 kg symboliserar hur självhatet och psykisk ohälsa tynger ens kropp och själ.
Säkerhetsbältena som utgör en resår på bädden ska ge en trygghet i att våga öppna upp sig, se in i mörkret och veta att alla känslor och tankar är tillåtna.
En del av verket SHRED THE EVIL AND CREATE SOMETHING SOFT, två ben i svart pigmenterad betong, stålram med säkerhetsbälten och ihopsydd plast fylld med strimlad text på papper
UGLY; STUPID; WEIRD
Självhatet uttrycks i ord. Orden finns i tankarna, i huvudet, som ett laddat vapen. Ibland sägs orden högt till spegelbilden. Den här idén kommer från de gånger jag ser på mig själv och tänker eller säger saker som att jag är ful, dum eller konstig. Att jag är totalt värdelös.
Jag testade idén i en mindre skala, olika former och hur jag skulle få in texten. Till en början fanns ideér om att ha texten ingraverad i ramen. Resultatet och finishen fick tyvärr inte lika bra kvalité när jag gick upp i skala 1:1. Det blev svårare att få till graveringen i plexiglaset, så jag beslutade att låta texten graveras in i spegelglasen istället. Två stycken speglar bestående av materialen mdf, plexiglas och glas. I spegelglaset har jag med hjälp av lasergraverat in poesi som talar om självhatet. Den taggiga formen symboliserar känslan av att ständigt ha taggarna mot det inre som resulterar i att taggarna också vänds utåt och skadar människor i ens omgivning.
Processbild och skalmodell av UGLY; STUPID; WEIRD, spegel med ram av plexiglas med lasergraverade ord
Person framför verket UGLY; STUPID; WEIRD, spegel med lasergraverade ord, ram av plexiglas
29 Verket UGLY; STUPID; WEIRD , poesi ingraverat i spegelglas med en ram av laserskuret plexiglas, upphängd i stålvajrar
30 Verket UGLY; STUPID; WEIRD , poesi ingraverat i spegelglas med en ram av laserskuret och målad mdf, upphängd i stålvajrar
PET ME
Det här objektet representerar den omhändertagande rollen, vårdaren, terapeuten. En del av projektet som länge under processen prioriterades lite lägre. För under större delen av processen gick jag in i en destruktiv roll för att kunna skapa metamorfoserna av mörkret. På grund av det blev det svårt att gå in i den omhänder- tagande rollen och överhuvudtaget se hur det objektet skulle kunna symbolisera rätt känsla. Det blev en stol vars stomme består av furu och är klädd i isländskt fårskinn. Den långa pälsen och känslan av att vilja röra och känna symbolisera klappandet, klappen på axeln eller den mjuka klappande handen som ger en tröst och värme.
Del av LJUSET , gröna växter i svetsade aluminiumvaser
LJUSET
Den här delen är uppdelat på två. Projiceringar av videoklipp på vackra stunder och ljusglimtar från min kamerarulle och vaser ihopsvetsade i aluminium. Jag var flera gånger under processen orolig över att jag inte skulle lyckas förmedla rätt känslor att ingen skulle se att det handlade om mörkret, därför hade jag till en början tänkt att använda mig av torkade/döda växter för att med hjälp av det livlösa förstärka mörkret. Men jag valde att använda levande växter i vaserna för även i det djupaste mörkret finns det ljus. Jag vill också tro att vi kan lära oss att se det vackra i mörkret. Dessa två verk symboliserar just det ljuset och det vackra som under alla omständigheter finns där och kan hålla dig kvar över ytan.
34 Verket LJUSET , stillbild från video, solnedgång som reflekteras på böljande vattenyta
SAMMANFATTNING -
RESULTAT OCH INSTALLATION
Det finns platser och objekt som kan framkalla olika känslor hos oss. Platser och objekt för vårt välmående.
Att detta skapas av oss människor talar för hur vi mår. Men det finns få platser och objekt som direkt kommu- nicerar hur vi mår. Eller som skapas direkt ur mörkret och djupet av komplexa känslor.
Med mina kunskaper inom formgivning och material och mina erfarenheter kring psykisk ohälsa har jag tolkat djupet, mörkret och de komplexa känslorna i en samling objekt som tillsammans utformar en installation.
Våra fysiska och sociala miljöer står för en stor del av vår psykiska hälsa. De platser som vi besöker och vistas i har möjligheten att lämna ett spår, en känsla, efter sig. Det finns platser och rum som berättar en historia och som kanske påverkar oss lite extra. Syftet med det här projektet har varit att undersöka hur design, konst och arkitektur kan gestaltas i känslor och huruvida en rumslighet byggd av känslor kan påverka besökaren.
Projektet gav resultat till en installation i fyra huvuddelar där varje del symboliserar en roll i det men- tala terapirummet. En installation som visade sig kunna beröra besökaren, väcka känslor och tankar, ge lugn och sinnesro, starta konversationer om känslor. Ett rum som lyckades få besökare att tycka om mörkret.
Besökarna slog sig ner på bädden eller stolen, stannade upp och dröjde kvar för att se på videoverket, läste självhatspoesin i speglarna och “shreddade sina demoner”.Objekten installerades i ett mörklagt rum som belystes främst av videoverket LJUSET med tre projektorer men också med armaturer som tonades med färgfilter i kulörerna rött och blått. Rummet behövde mörkläggas för att maximera upplevelsen av rummet och för att tydliggöra för besökaren att installationen handlar om just mörkret. Fönstrena täcktes för, långa svarta draperier hängdes upp och en svart nålfiltsmatta tejpades på betonggolvet för att rama in installationen.
Jag hade en tydlig bild av hur objekten skulle placeras och kanske var den bilden influerad av Sigmund Freuds arbetsrum eller av mitt mentala terapirum som ändå måste påverkats av de fysiska terapi rummen jag känner till. När jag skulle fylla madrassen till SHRED THE EVIL AND CREATE SOMETHING SOFT hade jag en tanke om att flera personer skulle få vara med och skriva och shredda sina tankar och känslor. Men eftersom projektet till största del utgick ifrån mig själv kändes det inte rätt att involvera andra i processen. Tanken att andra skulle få testa denna metod hade fastnat och jag kom på att dokumentförstöraren kunde få bli en interaktiv del i installationen. En skylt med svetsade ord uppmanar dig att “SHRED YOUR DEMONS” med en pil som är riktad ner mot dokumentförstöraren som jag byggt om till en transparent box så att användaren ska få se sina nedskrivna ord förstörda. Det blev en aktivitet som jag tror uppskattades på flera olika sätt men som kanske också kunde förklara hur min process gått till under projektets gång.
Installation av Learn How To Experience The Anxiety under Konstfacks vårutställning 2021
EPILOG -
Det händer att när jag går in i min process får jag tidigt en tydlig bild av hur jag vill ha det. Hur ett slutresultat ska se ut. Vad jag vill förmedla. Ibland blir det som man tänkt sig och ibland tar det en vändning eller fler.
Det som oroade mig mest i det här projektet var hur och om jag kunde få besökaren att känna något. Känna det jag känt under projektet. Kanske hade jag för höga ambitioner. Men när tiden för vårutställningen kom och jag fick respons på min installation förstod jag hade jag hade lyckats förmedla mitt projekt. Jag förstod att jag lyckats skapa flera objekt och ett rum som emotionellt kunde påverka andra människor.
I det här projektet valde jag ett viktigt och allvarligt ämne, som sällan tas upp inom arkitektur och formgivning. Det ligger i mitt intresse att använda inredningsarkitektur och möbeldesign som kulturyttring och jag finner inspiration och motivation i de samhällsfrågor som rör mänskliga rättigheter, utanförskap och psykisk ohälsa. Och jag ställer mig ständigt frågan hur jag med min egna praktik kan distribuera kunskap och politik. Efter det här projektet landar jag i vetskapen om att jag har möjlighet att förmedla ett syfte genom konstnärlig gestaltning. Det kan kännas långt ifrån inredningsarkitektur men installationen innehåller samma kategorier som så många inredningar gör, möbler, färg, belysning och komposition. Hur stor är då skillnaden på att beröra och påverka besökare med inredning kontra konstinstallationer? Och varför är psykisk ohälsa ett ämne som sällan tas upp inom arkitektur och formgivning? För lite kunskap? Finns det en rädsla för att det blir brutalt eller att det inte kommer att uppskattas?
Mina referenser och inspirationer jag använde i projektet fick mig att våga utforska mitt egna formspråk, våga vara unik och våga ha en mer konstnärlig ingång. Samspelet mellan objekten var naturligt en betydande del. Att lyckas kommunicera ett projekt som pågått i flera månader. Det blev en utmaning att få objekten att tillsammans förmedla ett syfte. I den utmaningen tog jag inspiration från mina referenser vilket gjorde mig mer säker i mina designval. Och jag lyckades därför förmedla allting rätt genom mitt formspråk.
Det har funnits både glädje och sorg i att besökarna har kunnat läsa av mitt rum, glädje för att jag lyckades förmedla känslorna och sorg för att gemenskapen vi känner i rummet tydligt visar hur många som går igenom eller har gått igenom psykisk ohälsa. Främst glädje då jag känner att jag landat i ett formspråk som inspirerar mig och ett arbetssätt som gör det möjligt för mig att manifestera min ståndpunkt kring tidigare nämnda samhällsfrågor. Jag hoppas att jag med min framtida praktik kan fortsätta beröra och inspirera andra människor att bemöta mörkret.
42
KÄLL- OCH LITTERATURLISTA -
Borwin Bandelow and Sophie Michaelis, Epidemiology of anxiety disorders in the 21 century. 2015.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4610617/
Worldwide Use of Mental Health Services for Anxiety, Mood, and Substance Disorders: Results from 17 Countries in the WHO World Mental Health (WMH) Surveys
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2847360/
The mind explained, Anxiety, Netflix Serie, 2019
https://www.netflix.com/watch/81098586?trackId=14170287&tctx=2%2C0%2C604bbfe8-c87b-400e- bd9c-c0b9c8cf5ba7-9041922%2Cb29adbb6-4703-4aa9-be77-2dc10fa3a6c2_56596103X3XX1618- 350215621%2Cb29adbb6-4703-4aa9-be77-2dc10fa3a6c2_ROOT%2C
Designboom intervju med Didier Faustino
https://www.designboom.com/art/didier-faustino-interview-studio-visit-paris-02-19-2017/
MIND, för psykisk hälsa
https://mind.se/fakta/relaterade-tillstand/sjalvhat-och-destruktivitet/
Manifesto-Architecture as early warning system, Tiziana Panizza Kassahun https://www.architectureandhumanrights.org/the-manifesto
A walk through Louise Bourgeois: TWOSOME at Tel Aviv Museum of Art https://vimeo.com/241368451
