Självständigt arbete
Förståelse av
konventionaliserade uttryck -
en studie av svenska L1- och L2-elever
Författare: Filippa Rubin Handledare: Susan Sayehli Examinator: Emanuel Bylund Termin: VT15
Sammanfattning
Uppsatsen beskriver genom en replikationsstudie på Käppen i hjulen (2010) av Julia Prentice hur gymnasieelever med svenska som modersmål och svenska som andraspråks förståelse för konventionaliserade uttryck relaterar till deras kunskaper i svenska. Undersökningen genomfördes genom två enkäter där deltagarna fick göra ett nivåplaceringstest från Medborgarskolan samt en enkät som testade förståelsen för konventionaliserade uttryck.
Resultatet visar att elever med svenska som förstaspråk hade en större kunskap för konventionaliserade uttryck än för den allmänna språknivån medan elever med svenska som andraspråk visade på motsatt resultat. Resultatet visade också att ju högre resultat eleverna hade på språknivåtestet desto högre resultat hade de på testet av de konventionaliserade uttrycken.
Engelsk titel: The comprehension of conventionalised expressions: A study on Swedish L1 and L2 pupils
Nyckelord:
Svenska som andraspråk, svenska, konventionaliserade uttryck, kollokationer, idiom, allmän språkförmåga
Innehållsförteckning
Sammanfattning 2
Tabeller och figurer 4
1. Inledning 5
1.1 Syfte 6
1.2 Problemformulering 6
2. Bakgrund 7
2.1 Konventionaliserade uttryck 7
2.2 Vikten av att förstå konventionaliserade uttryck 8 2.3 Andraspråkselevers inlärning av konventionaliserade uttryck 9
2.5 Käppen i hjulen 11
2.6 Den gemensamma europeiska referensramen för språk 12
3. Metod 14
3.1 Deltagare 14
3.2 Material och metod 15
3.3 Genomförande 16
3.3 Analys 16
4. Resultat 17
4.1 Resultat av nivåplaceringstestet 17
4.2 Resultat av Prentices enkät om konventionaliserade uttryck 19
4.2.1 Resultat av del A 21
4.2.2 Resultat av del B 21
4.2.3 Resultat av del C 21
4.2.4 Resultat av del D 22
4.3 Samanställning av nivåplaceringstestet och enkäten 22
5. Diskussion 23
5.1 Diskussion av resultatet av undersökningen 23
5.2 Diskussion av resultatet utifrån bakgrunden 24
6. Slutsats 26
7. Referenslista 28
Appendix 29
Bilagor 33
Bilaga A – Språkbakgrundsundersökning 33
Bilaga B – Nivåplaceringstest SVENSKA (Medborgarskolan 2015) 36
Tabeller och figurer
Tabell 1: Samanställning av deltagare s. 14
Figur 1: Sammanställning av resultat på nivåplaceringstest s. 18 Figur 2: Sammanställning av medelvärdet av resultatet på nivåplaceringstestet s. 18 Figur 3: Sammanställning på resultatet av enkäten om konventionaliserade uttryck s. 19
Figur 4: Medelvärde av A-D s. 19
Figur 5: Sammanställning av resultatet av del A på Prentices enkät s. 20 Figur 6: Individjämförelse av nivåplaceringstest och resultatet på Prentices enkät s. 22
1. Inledning
Att lära sig ett nytt språk är en lång och slingrig väg. Det finns tusentals ord att lära sig var för sig men även uttryck, ordspråk och ordkombinationer som är helt ogenomskinliga om inläraren inte känner till den bakomliggande betydelsen (Lindberg 2004). Vanligtvis är det fackuttrycken som elever med svenska som förstaspråk (L1) i skolan har svårt att förstå. De förklaras därmed av läraren och i litteraturen. När det kommer till elever med svenska som andraspråk (L2) är det istället de konventionaliserade uttrycken, t.ex. att dra alla över samma kam, som ställer till med problem. Lindberg (2004) beskriver konventionaliserade uttryck som ett slags
”halvfabrikat” med redan formulerade ordkombinationer och uttryck som ofta återkommer i tal och skrift. I Prentices (2010) rapport Käppen i hjulen undersöks t.ex. uttryck som att tala i nattmössan eller gå i arv. Problemen med konventionaliserade uttryck gäller även L2-elever som ligger på en avancerad språklig nivå. L1-elever kan många av de konventionaliserade uttrycken i sitt passiva ordförråd och kan då förstå ett ord eller uttryck även om det används i en annan betydelse eller i ett annat sammanhang. När de stöter på ett uttryck i t.ex. en lärobok hindras dessutom inte deras förståelse av texten av de konventionaliserade uttrycken (Lindberg 2004). Enligt Hyltenstam, Barting och Fant (2014) utgör konventionaliserade uttryck mellan 55-60% av textmassan i tal och skrift. Konventionaliserade uttryck kan då vara allt mellan ogenomskinliga uttryck till fasta uttryck som att hålla ett föredrag jämfört med att göra ett föredrag. Enligt en L1-talare är det andra exemplet felaktigt trots att det inte bryter mot några grammatiska regler eller att det för den delen är felaktigt rent innehållsmässigt (Enström 2010).
Jag har mött elever som är mer förvirrade än någonsin efter att med lexikonets hjälp försökt slå upp ett uttryck som att dra alla över en kam ord för ord på sitt modersmål. Vad hjälper det? De förstod troligtvis mer av texten innan de började översätta uttryck som detta.
Denna uppsats är en replikationsstudie till Prentices (2010) rapport Käppen i hjulet som behandlar behärskningen av svenska konventionaliserade uttryck bland gymnasieelever med varierande språklig bakgrund. Prentice undersöker de språkliga skillnaderna mellan L1- och L2-elever i deras kunskaper om konventionaliserade uttryck genom en enkätundersökning.
Prentices rapport väckte mitt intresse då den sätter fingret på en svårighet som andraspråkstalare troligtvis stöter på mer eller mindre varje dag men som förstaspråkstalare inte ens reflekterar över att det skulle vara ett problem. Ämnet är också relevant för fler än svenska som andraspråkslärarna då dessa svårigheter finns i alla ämnen i skolan. I Prentices studie är dock inte elevernas allmänna färdigheter i svenska någon variabel som tas upp. Genom att låta deltagarna i denna studie genomföra även ett språknivåtest utökas hennes studie i denna
uppsats genom att undersöka om det finns något samband mellan deltagarnas förståelse av konventionaliserade uttryck och språkbehärskning i övrigt.
Uppsatsen kommer att ta upp vikten av att känna till konventionaliserade uttryck och vilka svårigheter som kan finnas för en L2-elev i skolan. I bakgrunden presenteras en närmre beskrivning av vad konventionaliserade uttryck är för något, hur L2-elevers inlärning av konventionaliserade uttryck ser ut, en presentation av Käppen i hjulen (Prentice 2010) samt en beskrivning av den gemensamma europeiska referensramen för språk. Efter det presenteras resultatet av studien som ligger till grund för denna uppsats.
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur svenska första- och andraspråkselevers kunskaper av svenska konventionaliserade uttryck relaterar till deras allmänna språkfärdigheter i svenska. Det jag är intresserad av att undersöka är var kunskaperna skiljer sig åt mellan L1- och L2-elever men också att se om det finns några likheter mellan elevgrupperna.
1.2 Problemformulering
Problemformuleringen går att sammanfatta i följande två punkter:
• Vilket samband finns det mellan förståelse av konventionaliserade uttryck och språkbehärskning i övrigt?
• Finns det skillnader mellan förstaspråkselever och andraspråkselever i sambandet mellan konventionaliserade uttryck och språkkunskaper i allmänhet?
2. Bakgrund
I bakgrunden presenteras varför det är viktigt att behärska svenska konventionaliserade uttryck, hur L1- och L2-talare skiljer sig åt i sin språkanvändning, även på avancerad nivå. Här kommer också resultatet av Prentices (2010) studie Käppen i hjulen att presenteras. Som avslutning kommer även den gemensamma europeiska referensramen för språk tas upp då det är en utgångspunkt för att testa elevernas förmåga i det svenska språket.
2.1 Konventionaliserade uttryck
Enström (2010) delar upp de konventionaliserade uttrycken i två underrubriker, kollokationer och idiom. Först kommer en definition av vad kollokationer är och därefter en definition av idiom. Som övergripande uttryck används konventionaliserade uttryck.
Nation (2001) beskriver kollokationer som att de är fossilerade grammatiskt och lexikaliskt vilket gör dem fasta och svårföränderliga. Anledningen till att använda de konventionaliserade uttrycken är enligt Lindberg (2004) att det frigör tankeutrymme då vi inte behöver koncentrera oss på att välja ord och på hur vi ska formulera oss (även Nation 2001). Lindberg definierar kollokationer som ”sekvenser av två eller flera ord som tenderar att förekomma tillsammans oftare än vad som kan förklaras som slump” (2004:68) (även Enström 2010). Nation (2001) beskriver även kollokationerna som uttryck som återkommer i kombination med varandra och som har en viss grad av oförutsägbarhet i kombinationerna. Det är ordkombinationer på mellan två och fem ord som kombineras och används som fasta uttryck och som enligt Lindberg (2004) kan användas i upp till 70% av språket runt oss. För att ett uttryck ska betraktas som en kollokation får inte uttrycket vara allt för generellt (t.ex. en av) och i de striktare definitionerna utesluts även verbpartiklar. Trots att det inte finns några uttalade regler om vad som är rätt, finns det ett stort samförstånd bland modersmålstalare om vad som anses vara rätt kombinationer.
Idiom beskrivs av O´Keeffe, McCarthy och Carter (2007) som lexikaliska ofixerade flerordskombinationer (även Golden 2004). Golden (2004) menar att det inte går att plocka ut enstaka ord ur uttrycken. De är inte lika vanligt förekommande som fasta uttryck utan beskrivs som lågfrekventa. Idiom är inte heller förutsägbara i sina kombinationer, dvs. att det inte går att läsa ut betydelsen av dem enbart genom att förstå orden i uttrycket (O´Keffe m.fl. 2007, Golden 2004). O´Keffe m.fl. (2007) beskriver användning av idiom som ett sätt att sätta färg på
språket. De är överlag fixerade och fasta i sina formuleringar. Prentice (2010) ger exemplet dra alla över en kam och menar att det uppfyller kraven för att vara ett idiomatiskt begrepp.
Uttrycket är ogenomskinligt då det inte går att förstå innebörden enbart genom att förstå orden och orden används inte i sin bokstavliga betydelse. Uttrycket är även oflexibelt då det inte går att förändra utan att förlora sin betydelse. Enström (2010) menar att om uttrycket ska ändras måste hela uttrycket bytas ut och ger exemplet ”lägga benen på ryggen” som får bytas ut mot
”att springa” (2010:74). Det går inte att byta ut ett av orden i uttrycket eftersom det då förlorar hela sin betydelse.
2.2 Vikten av att förstå konventionaliserade uttryck
Att uppmärksamma användningen och kunskaperna kring konventionaliserade är något som är viktigt då det påverkar L2-elevers förståelse av en text. Lindberg (2004) skriver att det vanligtvis är facktermer som är svåra för en elev att förstå och de förklaras därför i litteraturen.
De konventionaliserade uttrycken förväntas däremot alla elever förstå. L1-elever har ofta de konventionaliserade uttrycken i sitt passiva ordförråd (det som Enström (2010) kallar receptivt ordförråd och som är begreppet som kommer att användas i uppsatsen i fortsättningen) och har då inga problem att förstå dem. Det produktiva ordförrådet är det som enligt Enström (2010) talaren kommer i kontakt med regelbundet medan det receptiva ordförrådet inte används lika regelbundet. Det räcker ofta att förstå ett ord på ett ungefär i det receptiva ordförrådet och sen kunna räkna ut betydelsen ur sammanhanget. För att kunna använda ett ord produktivt behöver användaren en betydligt större kunskap om begreppet, t.ex. betydelse, ordklass, stavning, uttal etc.
Lindberg (2004) skriver även att ord används på ett annat sätt i skolspråket då konkreta begrepp används abstrakt och inte med exakt samma betydelse. Exempel på det är t.ex. verben teckna eller uppskatta där man t.ex. kan teckna en försäkring eller teckna en bild. Verbet uppskatta kan man använda i betydelsen att tycka att något är bra, dvs. uppskatta något. En annan betydelse är dock att gissa, till exempel att uppskatta ett mattetal. Relativt vanliga begrepp kan också användas på olika sätt inom olika ämnen och på så sätt bli ämnesspecifika samtidigt som de är vardagliga begrepp. Nation (2001) menar att läraren måste lägga tid på att förklara konventionaliserade uttryck och utgå från vilka som är mest förekommande i språket i urvalet av uttryck.
Lindberg (2004) menar att det är viktigt att lära L2-användare oanalyserade helfraser för att underlätta konversationer och ge ett större självförtroende att våga samtala utan att det tar för lång tid. Det leder då till en motivationshöjande effekt. För en L2-inlärare upplevs många fasta fraser i en konversation som ett ord där de inte kan utskilja de enstaka orden och inte heller förstå uttrycket. Även avancerade andraspråkstalare använder färre kollokationer än förstaspråkstalare även om de talar grammatiskt korrekt i övrigt. Tidigare språkforskning fokuserade enligt Lindberg (2004) på de oändliga möjligheter en förstaspråkstalare har att uttrycka sig då denne behärskar den svenska grammatiken och språket. Numera visar forskningen däremot att talare använder sig till stor del av etablerade uttryck och bryter sällan mot de outtalade språkliga lexikala regelbundenheter som finns. Det gör språkanvändningen mer kreativ men också mer betungande då de inte kan vila och använda oreflekterade, fasta uttryck (Lindberg 2004). Även Nation (2001) diskuterar de konventionaliserade uttrycken då han menar att språkproduktionen blir mer effektiv om talaren behärskar konventionaliserade uttryck. Precis som skolan lär ut de mest frekventa orden måste även de mest frekventa konventionaliserade uttrycken läras ut. Att kunna konventionaliserade uttryck anser Nation (2001) vara viktigt för att kunna uttrycka sig ”inföddlikt” då ett uttryck kan vara grammatiskt korrekt utan att vara inföddlika eller accepterade som rätt trots den korrekta grammatiken.
Enligt Hyltenstam m.fl. (2014) koncentrerar sig andraspråksinlärare i första hand på de betydelsetunga orden i ett uttryck och missar att kombinera dem med orden runtomkring, något som resulterar i att den fullständiga betydelsen av ett uttryck går förbi dem.
Enström (2010) menar också att kollokationer är språkspecifika och därför inte går att översätta till andra språk utan behöver översättas som en helhet. Enström tar också upp ett exempel på en kombination av ordet stark och skriver att ”till exempel kan adjektivet stark kombineras med substantiv som tyngdlyftare, personlighet, brytning, doft och tyg. I alla dessa fall har adjektivet stark olika betydelser: ’som stor muskelkraft’, ’som har stor andlig kraft’, ’som har stor omfattning’…” (2010:68). Det visar på svårigheterna att helt förstå betydelsen av ett ord då det kan förändras i förhållande till andra.
2.3 Andraspråkselevers inlärning av konventionaliserade uttryck
Hyltenstam m.fl. (2014) har undersökt inlärning av fasta uttryck i ett andraspråk. De undersökte inlärare med tre olika målspråk, franska, italienska och engelska. Alla deltagare hade svenska som modersmål och låg på en avancerad nivå på målspråket. Metoden de använde var att analysera samtal där de kommunicerade med deltagarna samt lät dem
återberätta filmsekvenser. Gruppen med engelska som målspråk använde sig av en större del konventionaliserade uttryck än grupperna som hade franska eller italienska som målspråk, vilket förklarades med att engelska och svenska ligger närmre varandra språkligt och kulturellt, något som också kan förklara hur bra en andraspråkstalare kan förstå konventionaliserade uttryck.
Bergman och Abrahamsson (2004) beskriver svenska som andraspråkstalares väg från nybörjarnivå till en avancerad nivå. Det som skiljer en L2-elev på avancerad nivå mot en L2- elev på lägre nivå är att de har förmågan att använda ett mer abstrakt språk samt att den stilistiska medvetenheten utvecklas. Bergman och Abrahamsson (2004) skriver också att språket överlag stämmer överens med de svenska kulturella och språkliga referensramarna.
Språket är överlag mer precist och varierat. Hyltenstam och kolleger (2014) skriver att ju mer avancerade L2-talare är, desto fler lågfrekventa ord används av talarna. De menar att det är svårt att skilja mellan en L2-talare på nästan infödd nivå och en L1-talare i vardagligt tal och att det krävs noggrannare analyser för att kunna se språkliga skillnader mellan dem.
Ekberg (2004) har undersökt gymnasieelevers språkproduktion där de ska beskriva bilder och återberätta olika situationer muntligt. I studien jämför hon resultatet mellan L1- och L2-elever.
Hon menar att det inte är grammatiska fel som är intressanta i första hand, även om de också förekommer, utan kunna behärska språknormen och använda rätt idiomatiska begrepp. I den lexikala delen av undersökningen visade det sig att de en- och tvåspråkiga ungdomar hade ett lika varierat och innehållsrikt språk. Däremot fanns det skillnader i de idiomatiska uttrycken.
L2-eleverna kunder t.ex. göra fel med semantiskt närbesläktade ord som t.ex. prata eller snacka. Orden är synonymer men med en stil- och gradskillnad. I andra fall handlar det om att känna till ett uttryck men att inte behärska det fullt ut, t.ex. ”hamna i efterkälke” (2004:267).
Det finns då en förståelse för begreppet men L2-talaren bryter mot de språkliga normerna.
Andra svårigheter som Ekberg (2004) beskriver är att hitta rätt lexikala begrepp för rätt situation, något som kan tyda på att språket inte är helt automatiserat. L2-eleverna använder även konkreta omskrivningar för abstrakta begrepp. I tester med fasta uttryck (t.ex. vara i farten) utmärkte sig L2-eleverna genom att visa på stora svårigheter med att använda dem korrekt. I undersökningen visade det sig att även L1-elever gjorde samma fel men inte i lika stor omfattning som L2-eleverna.
Ekbergs (2004) studie visar att L1-eleverna använder en idiomatiskt mer korrekt form i förhållande till den uppgift de skulle göra i testet. L1-eleverna uppfyllde till högre grad de konventionaliserade regler som fanns då de skulle presentera ny information för lyssnaren.
Ekbergs undersökning visar att L2-elever använder färre komplexa predikat än L1-elever men de komplexa predikat som används är mer varierade är L1-elevernas. L1-eleverna använder istället det som Ekberg kallar stereotypa predikat (ett förväntat predikat), som därmed även borde kunna kallas konventionaliserade predikat. L1-elevernas språkbruk är även mer homogent. Precis som Lindberg (2007) konstaterar Ekberg (2004) att L2-eleverna har färre färdiga val (det som Lindberg kallar ”halvfabrikat”) och måste därför förlita sig mer på grammatiska regler. När Ekberg (2004) jämför de språkliga förmågorna påpekar hon att bristerna som de avancerade L2-eleverna har inte märks då de t.ex. har en automatiserad grammatisk förmåga. De språkliga skillnaderna när det kommer till konventionaliserade uttryck syns inte förrän språket analyseras närmre. Lindberg (2004) beskriver detta som ett mer kreativt språk men samtidigt också betungande då L2-elever inte kan vila och använda fasta, oreflekterade uttryck. Bergman och Abrahamsson (2004) menar dock att andraspråkstalare på avancerad nivå talar mer eller mindre felfritt och idiomatiskt, speciellt så länge eleven själv kan påverka ämne och svårighetsgrad.
Enligt Nation (2001) lär sig en L2-talare språket bit för bit. En del av inlärningen består av att lära sig oanalyserade delar (t.ex. hela fraser) som eleven senare kan återgå till att analysera.
Nation (2001) menar att fördelen med att lära sig språket i oanalyserade delar är att det går snabbare än att lära sig språket genom t.ex. grammatiska regler. Högfrekventa ord och uttryck är lättare att lära sig som färdiga delar medan lågfrekventa ord behöver grammatik och regler om andraspråkstalaren ska kunna behärska dem.
2.5 Käppen i hjulen
Prentice studie Käppen i hjulen (2010) jämför L1- och L2-elevers förståelse för konventionaliserade uttryck.
I undersökningen deltar 186 elever från tio olika klasser (varav en jämförelseklass med enbart L1-elever) fördelat på två olika skolor. Prentice delar upp L2-eleverna i två grupper där hon skiljer på elever med startålder för inlärningen i svenska upp till sex år och över sex år. L2- gruppen med elever som har anlänt till Sverige när de var äldre än sex år delas sedan upp i två undergrupper där gränsen dras mellan elever som anlänt till Sverige när de var äldre än tio år
och som var yngre än tio år när de kom till Sverige. Resultatet på undersökningen överlag visar på att eleverna förstår konventionaliserade uttryck i mindre utsträckning ju kortare vistelsetid eleverna har i Sverige.
Enkätundersökningen till Käppen i hjulen (2010) är uppdelad i fyra delar. På del A, där eleverna får välja mellan fyra färdigformulerade alternativ, presterar eleverna överlag bättre än där de själva måste formulera ett svar. På del A är inte skillnaderna mellan L1- och L2-eleverna lika stor som i följande delar. På B-delen ska eleverna utifrån ett kortare stycke text, som ger en kontext till uttrycket, fylla i ett ord som fattas. I denna del finns det en större variation på resultaten hos alla deltagare. Samtidigt så är det B-delen som visar på allra största skillnaden mellan L1-elever och sena L2-elever. På C-delen har samtliga deltagare i undersökningen sitt sämsta resultat. På den här delen ska eleverna, till skillnad från B-delen, fylla i ett uttryck utan att få någon hjälp av en beskrivande text. Prentice menar att det beror på att en inlärare här måste behärska hela uttrycket till fullo då det inte finns något stöd i något sammanhang. Den sista delen i undersökningen undersöker förmågan att kunna koppla samman kollokationer utifrån ett antal förvalda förslag. Eleven får åtta förslag till fem exempel och ska därefter välja vilka ordkombinationer som passar bäst ihop. Även här visar resultatet på en skillnad mellan L1- och L2-elever. Det som skiljer resultatet åt här jämfört med A-C-delen är att L2-elever som har anlänt till Sverige när det var äldre eller yngre än sex år visade på ungefär samma resultat.
Dessutom visade undersökningen att ju mer frekvent, dvs. vanligt förekommande, ett uttryck var, desto bättre förstod eleverna uttrycket i testet. Det fanns dock vissa undantag mot detta vilket gör att Prentice (2010) anser att frekvensen av ett uttryck bara är en av flera faktorer som påverkar elevernas behärskning av konventionaliserade uttryck.
2.6 Den gemensamma europeiska referensramen för språk
Frågeställningen till uppsatsen är om det finns något samband mellan förståelse för konventionaliserade uttryck och språkbehärskning. Som utgångspunkt för att undersöka elevernas språknivå utgår i denna uppsats från ett test utformat utifrån Den gemensamma europeiska referensramen för språk: lärande, undervisning och bedömning (Skolverket 2009).
Referensramen är utvecklad för att underlätta en likvärdig undervisning och bedömning av språkkunskaper i hela Europeiska unionen (EU) då det finns många olika utbildningssystem som arbetar med språkundervisning. De gemensamma referensnivåerna är enligt Skolverket (2009) uppdelade i tre nivåer, A, B och C, som sedan delas upp i A1, A2, B1, B2, C1 och C2.
På A-nivå anses eleven vara en språkanvändare på nybörjarnivå och på B-nivå är eleven på en nivå som motsvarar en självständig språkanvändning. På C-nivå anses eleven vara en avancerad språkanvändare. I den här uppsatsen är det C-nivån som är relevant då C-nivån är jämförbar med att kunna ett språk på en avancerad nivå. L2-eleverna som deltar i studien studerar svenska eller svenska som andraspråk på gymnasiet och det motsvarar (minst) C-nivå Därför kommer endast den att beskrivas närmre.
En elev som har nått C1-nivå på målspråket kan enligt Skolverket
… förstå ett brett urval av krävande, längre texter och utskilja underförstådda betydelser. Kan uttrycka sig flytande och spontant utan att i större utsträckning söka efter ord och uttryck. Kan använda språket flexibelt och effektivt för såväl sociala som studie- och arbetsrelaterade ändamål. Kan producera tydliga, välstrukturerade och detaljerande texter om komplexa ämnen.
Kan på ett planerat sätt med olika medel organisera och binda samman en text till en sammanhängande helhet. Skolverket 2009:24
En elev som har nått C2-nivå på målspråket kan enligt Skolverket
… med lätthet förstå praktiskt taget allt som han/hon hör eller läser. Kan sammanfatta information från olika muntliga eller skriftliga källor och därvid återge argument och redogörelser i en sammanhängande presentation. Kan uttrycka sig spontant, mycket flytande och precist samt därvid skilja mellan finare nyanser även i mer komplexa situationer. Skolverket 2009:24
En L2-talare som har nått en C-nivå utifrån de gemensamma referensramarna anses alltså vara det som i inledningen beskrevs som en avancerad andraspråkstalare. Senare i texten utvecklar Skolverket (2009) C2-nivåns kriterier då de menar att en C2-talare inte har utvecklat en modersmålskompetens i målspråket men ska ändå behärska en språksäkerhet och precision som innebär att talaren ska kunna använda vardagliga och idiomatiska begrepp samt veta vilka associationer de ger. Samtidigt ska L2-talaren kunna undvika språkliga problem genom att med
”omformuleringar kringgå svårigheter så smidigt att andra knappast märker det” (Skolverket 2009:36). Det knyter an till det som togs upp under rubrik 2.3, där Ekberg menar att den mindre andel konventionaliserade uttryck inte märks hos L2-talare förrän språket analyserades närmare.
3. Metod
Som nämnts tidigare är denna uppsats en replikationsstudie till Prentices Käppen i hjulen från 2010. I rapporten undersöker hon skillnaden mellan L1- och L2-elevers förståelse för konventionaliserade uttryck. Däremot undersöker hon inte huruvida elevernas förmåga är i det svenska språket i övrigt. Denna uppsats ska fortsätta på Prentices undersökning genom att undersöka om det finns något samband mellan L2-elevers kunskaper i svenska, med hjälp av ett test från Medborgarskolan, och deras förståelse för konventionaliserade uttryck. Resultatet i det språkliga testet kommer därefter att ställas mot samma test av konventionaliserade uttryck som Prentice använde i sin undersökning.
3.1 Deltagare
Deltagarna i undersökningen kommer från två olika gymnasieskolor. Den första skolan är en mellanstor skola med ca 400 elever. Därifrån deltog 25 elever. Den andra skolan som är med i undersökningen är en mindre skola med ca 200 elever. Därifrån deltog 16 elever. Alla elever studerade svenska (n=20) eller svenska som andraspråk (n= 21) 1-3, dvs. gymnasienivå, vid undersökningstillfället för att vara i samma ålder och utbildningsnivå som i Prentices studie.
Hennes studie visar ingen större skillnad mellan årskurs 1-3 på gymnasiet så därför kommer inte denna studie att dela upp eleverna årskursvis.
Tabell 1: Samanställning av deltagare
Undersökningsgrupper
L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
Antal elever 20 6 15
Kön 9M/11K 4M/2K 8M/7K
Snittålder 16,95 16,83 17,60 Svenskastudier
snitt (år) 10,4 10,8 3,27
Tabellen ovan visar en översikt över deltagarna i studien. Deltagarna delas upp i tre grupper, de med svenska som modersmål (L1), de som är födda i Sverige eller har kommit hit när de var sex år eller yngre (L2 0-6) och de som har anlänt till Sverige när de var äldre än sex år (L2 7-
19). Gruppen med L1-elever består av 20 personer, nio män och elva kvinnor. De är mellan 16- 19 år. I grupp L2 0-6 deltog sex elever, två kvinnor och fyra män. Tre av dem är födda i Sverige men har ett annat modersmål. En kom till Sverige som ettåring och de två sista deltagarna kom till Sverige när de var tre och fem år. De har alltså, precis som L1-eleverna läst svenska hela grundskolan, 1-2 år på gymnasiet och påbörjat sin inlärning av det svenska språket innan de började skolan. L2-gruppen består av 15 elever, 7 kvinnor och åtta män. Av L2 7-19 har alla elever anlänt till Sverige för som längst fem år sedan. Fem av eleverna har varit i Sverige i fyra år, tre har varit i Sverige i tre år och fem elever har varit i Sverige i två år.
I Käppen i hjulen (2010) delades även L2 7-19 upp i två undergrupper med de elever som anlänt till Sverige när de var yngre än tio år och de elever som anlänt till Sverige när de var äldre än tio år. Den indelningen är inte relevant i denna text då alla L2 7-19 har anlänt till Sverige då de var äldre än tio år, de som anlänt åldersmässigt tidigast var 12 år när de kom till Sverige (n=2). Tabellen visar inte vistelsetid då det i första hand berör L2 7-19 och deras vistelsetid och antal år i svensk skola uppgavs vara densamma.
3.2 Material och metod
Enkäten som deltagarna i denna studie genomförde består av tre delar. Den första delen består av en språkbakgrundsundersökning (se bilaga A), den andra delen är ett språkkunskapstest (se bilaga B) och den tredje delen testar förståelsen av konventionaliserade uttryck (se bilaga C).
Språkbakgrundsundersökningen riktades främst till L2-eleverna där deltagarna fick uppskatta sin egen språkanvändning på de olika språk de behärskade. De fick t.ex. svara på hur länge de har studerat svenska, ankomnstålder till Sverige, när och hur mycket de använder respektive språk.
I studiens andra del mättes deltagarnas språkfärdighet, genom att använda Medborgarskolans nivåplaceringstest. Medborgarskolan är ett politiskt och religiöst obundet studieförbund som erbjuder utbildningar i en mängd olika ämnen, t.ex. språkundervisning (medborgarskolan.se 2015). Testet består av läsförståelse, grammatik och uppgifter där eleven själv får uppskatta sin språkförmåga. Den del av testet som användes är delen för C1/C2-nivå, dvs. avancerad nivå, då eleverna i undersökningen ska vara på minst på en avancerad språknivå då de studerar på gymnasienivå. Uppgifter där eleverna själva får uppskatta sin språkförmåga består t.ex. av
”Förstår du följande meningar” och efter det kommer ett antal påståenden av olika karaktär.
Grammatikdelarna testar olika moment, t.ex. satsadverbialets placering i bisatser och
participformer av verb. Testet avslutas med en kort text som liknar en tidningsartikel där eleverna får visa på läsförståelse genom att svara på frågor om texten med hjälp av flervalsalternativ. Det går att ha maximalt 69 poäng på testet och mellan 35-69 anses man ligga på en C1-C2-nivå.
Undersökningens tredje och sista del, Prentices test, är uppdelat i fyra olika delar. Del A, har ett idiom, t.ex. ”fastna för något” med flervalsalternativ som svarsmetod. Del B består av en mening där eleven själv ska fylla i ett ord som saknas i en exempelmening, eleven får då fylla i det saknade ordet utifrån en kontext. Del C består även den av uttryck där eleven ska fylla i ett ord som saknas utan kontext. På del D ska eleven kombinera ord till fasta uttryck.
3.3 Genomförande
Enkätstudierna genomfördes under lektionstid då eleverna vanligtvis hade svenska eller svenska som andraspråk. Tiderna valdes av den undervisande läraren för att passa in i lektionsplaneringarna. Vanligtvis hade eleverna fått information av sina lärare innan undersökningen genomfördes så de var inställda på vad de skulle göra. Innan de började svara på enkäten fick de skriva på ett medgivande till att delta i undersökningen, information om syftet med undersökningen samt möjligheten att avbryta undersökningen om de så önskade. De fick också information om att alla test var anonyma och inte skulle påverka betyget eller visas för den undervisande läraren. Ingen av eleverna avböjde till att delta i undersökningen, däremot var det tre som lämnade in testet nästintill tomt och som därmed ströks ur undersökningen. Vid ett av testtillfällena, när ca 15 elever gjorde enkäten samtidigt och då fanns det ingen tillgång till något klassrum utan eleverna spred ut sig på olika ställen på den mindre av skolorna där de kunde sitta. Jag fick gå runt på skolan och titta till dem men jag fick därmed inte heller någon uppfattning om huruvida de samarbetade eller inte. Jag vet heller inte om de hoppade över frågor pga. okunskap eller att de inte förstod frågan. Det var vid detta tillfälle jag fick de tre ofullständiga enkäterna inlämnade.
3.3 Analys
För att ge ett översiktligt resultat sammanställdes tre grupper: elever med svenska som modersmål (L1), elever som är födda i Sverige men som har ett annat modersmål eller så har de anlänt till Sverige när de var mellan 0-6 år (L2 0-6) och den sista gruppen består av elever som har svenska som andraspråk och som har anlänt till Sverige när de var sju år eller äldre (L2 7-
19). Deltagarna var mellan 16-19 år då testet genomfördes. Då Prentice har valt att bortse från eventuella skillnader mellan män och kvinnor kommer inte heller denna undersökning ta upp den aspekten.
På Prentices enkät om konventionaliserade uttryck kunde deltagarna nå maximalt 55 p (del a 10 p, del b 10 p, del c 15 p och del d 20 p). Eleverna fick ett poäng för varje rätt svar. På Medborgarskolans nivåplaceringstest kunde eleverna få maximalt 69 poäng och 35-69 poäng anses, utifrån Medborgarskolans rättningsmall, visa på att eleven når upp till en avancerad nivå.
Medborgarskolans nivåplaceringstest innehöll även ett facit samt poängbestämmelser för de olika delarna. För att göra resultaten mellan Prentices test och Medborgarskolans nivåplaceringstest mer jämförbara kommer även medelvärdena i de olika grupperna att presenteras i procent.
4. Resultat
Här presenteras resultatet från det allmänna språktestet från Medborgarskolan och därefter resultatet från Prentices enkätundersökning om konventionaliserade uttryck. Under varje rubrik kommer det att finnas två figurer, en som visar varje deltagares resultat individuellt och en som visar ett medelvärde av de olika gruppernas resultat för att ge en lättöverskådlig överblick över resultatet. I appendix finns figurer över deltagarnas resultat individuellt samt medelvärde av varje del från resultatet från enkäten om konventionaliserade uttryck (A-D).
4.1 Resultat av nivåplaceringstestet
Som tidigare nämnts under rubriken för material är nivåplaceringstestet gjort för att testa andraspråkselevers kunskaper i svenska. Det maximala antalet poäng man kunde ha på testet är 69 p och för att ligga på en avancerad språklig nivå ska testtagaren ha mellan 35-69 p. I figur 2 visas en sammanställning av resultatet för alla deltagare som gjorde testet.
Figur 1: Sammanställning av resultat på nivåplaceringstest
Det som går att utläsa av testet är att alla L1-elever ligger på avancerad nivå språkligt. Ingen av eleverna når dock maximalt poäng. I gruppen Sva 0-6 är det en deltagare som utmärker sig med att endast nå fem poäng på testet medan de övriga presterar på en nivå som motsvarar L1- deltagarna. I gruppen Sva 7-19 är det endast 5 av 16 elever som når upp till avancerad nivå, dvs. 35 poäng eller högre.
Figur 2: Sammanställning av medelvärdet av resultatet på nivåplaceringstestet
0 10 20 30 40 50 60 70
1 3 5 7 9 11 13 15 17 19
Antal poäng
Deltagare
L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
Medelvärdet av nivåplaceringstestet visar att L1-deltagarna har ett medelvärde på 71% av maxpoängen, L2 0-6 når ett medelvärde på 67,5% av maxpoängen. L2 7-19 hade ett medel- värde på 41,9% (28,88 poäng) av maxpoängen och det innebär att de ligger 6,12 p under den lägsta nivån (35 p) som enligt Medborgarskolan krävs för att nå en avancerad nivå. De uppgifter som L1-deltagarna tappade poäng på var vanligtvis rent grammatiska, t.ex.
participformer. Många L1-elever hoppade över dem. L2-eleverna utmärkte sig inte med att missa på specifika uppgifter utan tappade fler eller färre poäng på alla delar.
4.2 Resultat av Prentices enkät om konventionaliserade uttryck
På den här delen kunde deltagarna nå maximalt 55 poäng, något som ingen deltagare nådde upp till. Först visas resultatet av hela enkäten och därefter presenteras resultatet närmre del för del.
Figur 3: Sammanställning på resultatet av enkäten om konventionaliserade uttryck
0,00 10,00 20,00 30,00 40,00 50,00 60,00 70,00
L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
Antal poäng
Gruppresultat
Nivåplaceringstest
Snitt
De som presterade bäst var även här L1-gruppen. Det var två elever som nådde 53 poäng och det var det bästa resultatet på testet. Deltagaren med lägst poäng inom L1-gruppen hade 18 poäng. L2 0-6 hade 42 som bästa resultat medan L2 7-19 hade 25 som bäst på testet.
Figur 4: Medelvärde av enkäten om konventionaliserade uttryck
Figur 4 visar tydligt hur medelvärdet skiljer mellan de tre grupperna. L1-eleverna har i snitt mer än dubbelt så många poäng som L2 7-19-deltagarna. Även gruppen L2 0-6 har ett betydligt högre resultat än L2 7-19. L1-deltagarna når 75,9% av maxvärdet, L2 0-6-deltagarna når 59,2%
och L2 7-19 når 32% av maxvärdet på testet.
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55
1 3 5 7 9 11 13 15 17 19
Antal poäng
Deltagarresultat
L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
Antal poäng
Gruppreslutat
Medelvärde av
konventionaliserade uttryck
Snitt
I de fyra kommande styckena kommer resultatet per del (A-D) tas upp utifrån deltagargruppernas medelvärden.
4.2.1 Resultat av del A
Del A av Prentices test var den delen där deltagarna fick ett uttryck av typen ”stå i strålkastarljuset” och sedan flervalsfrågor med tre alternativ. Det fjärde alternativet var öppet och deltagaren hade möjlighet att själv fylla i en egen förklaring. Det var endast en elev (L1) som använde sig av den valmöjligheten på en fråga där eleven inte ansåg att det föreslagna alternativet var tillräckligt tydligt.
På A-delen skiljer det endast 0,6 poäng mellan L1- och L2 0-6-gruppen. Medelvärdet visar att L1-gruppen når 90% av maxvärdet, L2 0-6 når 84% och L2 7-19 når 56% av maxvärdet på denna del. Medelvärdet visar att alla de tre grupperna når ett medelvärde på minst 50% av maxvärdet.
4.2.2 Resultat av del B
Del B bestod av att deltagaren skulle fylla i ett ord som fattades i ett idiom utifrån en kontext i form av 2-‐3 meningar som avslutas med idiomet, t.ex.” _______________ på väggarna”. Här kunde deltagarna nå maximalt 10 poäng.
Medelvärdet för grupperna är relativt lågt, något som kan förklaras med det höga antalet deltagare som fick noll poäng, speciellt i L2 7-19-gruppen (n=7). L1-gruppen når 67% av maxvärdet, L2 0-6-gruppen når 62% av maxvärdet medan L2 7-19-gruppen endast når 13% av maxvärdet på denna del.
4.2.3 Resultat av del C
Del C bestod av att fylla i ett saknat ord i ett konventionaliserat uttryck, t.ex. ”på rak _______”
utan stöd från en beskrivande kontext som gavs i del B. Det maximala antalet poäng på denna del var 15 poäng.
Ingen av deltagarna når full poäng på denna del. L1-gruppen når 71% av maxvärdet, L2 0-6 når 52% och L2 7-19 når 12%
4.2.4 Resultat av del D
På den sista delen av testet skulle deltagarna utifrån åtta förslag per del (av fyra delar) välja ut rätt ordkombination till fem fasta uttryck. Allt som allt fanns det 20 fasta uttryck och 32 ordförslag.
Medelvärdet på del D visar att resultatet mellan de båda L2-grupperna ligger betydligt mycket närmre varandra än i delarna A-C. Däremot ligger L2 0-6 längre ifrån L1-gruppen än tidigare.
L1-gruppen når 76,7% av maxvärdet, L2 0-6 når 51% av maxvärdet och L2 7-19 når 40% av maxvärdet.
Del A var den del av enkäten som resultatet skiljde minst mellan de tre grupperna. På del B var det en betydligt större skillnad då flera av L2 7-19-deltagarna inte nådde några poäng på den delen. L1- och L2 0-6 var däremot relativt likvärdiga. På C-delen låg L 7-19 allra längst från de två andra grupperna medan D-delen var mer jämn mellan grupperna igen.
4.3 Samanställning av nivåplaceringstestet och enkäten
Nedan kommer en tabell som visar hur varje deltagare i testet presterade på nivåplaceringstestet i korrelation till hur de presterade på enkäten om konventionaliserade uttryck.
Figur 5: Individjämförelse av nivåplaceringstest och resultatet på Prentices enkät
0 10 20 30 40 50 60
0 10 20 30 40 50 60 70
Pre nt e ic ot at lt
Nivåplaceringstest
Individjämförelse
L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
Figuren visar att majoriteten av L1-talarna placerar sig i den övre, högra delen av figuren medan majoriteten av deltagarna i L2 7-19-gruppen placerar sig på den nedre, vänstra delen av tabellen. L2 0-6 placerar sig mellan de båda grupperna med tre deltagare i vadera del.
5. Diskussion
Denna del kommer att inledas med att diskutera varje del av testet närmre för att sedan diskutera resultatet utifrån den forskning som togs upp i bakgrunden. Diskussionen kommer att vara allmänt hållen för att sedan knytas ihop i slutsatsen.
5.1 Diskussion av resultatet av undersökningen
Nivåplaceringstestet visade att ingen av deltagarna nådde full poäng trots att de allihop, speciellt L1-gruppen, borde nå höga poäng på testet då alla studerar svenska på gymnasienivå.
L2 7-19 ligger på ett medelvärde av 28,88 poäng och det innebär att de, enligt Medborgarskolans bedömningsunderlag, inte når upp till en avancerad språknivå (C-nivå enligt den europeiska referensramen för språk). En anledning till det relativt jämna resultatet på nivå- placeringstestet kan vara att L2-eleverna har läst mer avancerad svensk grammatik än många av L1-eleverna. När det kom uppgifter på att t.ex. skriva presens particip utifrån ett antal verb var det många av L1-eleverna som inte hade skrivit något trots att de troligtvis behärskar particip- formerna, även om de inte känner till benämningen eller grammatiken bakom dem. En annan ståndpunkt kan vara att det inte finns någon garanti på en hög språklig förmåga endast utifrån modersmålet eller att de behärskar konventionaliserade uttryck endast för att de har svenska som modersmål.
Del A visar på ett överlag högre resultat än på de övriga delarna. Det kan bero på flervalsalternativen då de ställer lägre krav på elevernas produktiva ordförråd och eleverna kan komma långt på att kunna ett uttryck i det som Enström (2010) kallar receptivt ordförråd. En annan sak som påverkar resultatet på del A är även möjligheten att chansa. Om eleverna inte känner till ett uttryck har de tre förslag att chansa på och har då en tredjedels chans att svara rätt. Om en elev har förmåga eller tur vid ett rätt svar syns inte i resultatet.
Del B ställde högre krav på elevernas produktiva ordförråd då de själva skulle skriva ner rätt ord. Precis som Enström (2010) skriver ställer det högre krav på att eleverna känner till uttrycket och då även känner till stavningen och grammatiken runt det för att kunna skriva ner
det. På denna del hade ett flertal av L2 7-19 ett nollresultat. På del B är resultatet lägre inom alla grupper jämfört med A-delen, tydligast blir det hos L2 7-19-gruppen.
Del C visar på liknande resultat som B-delen. Här var eleverna i ännu högre grad tvungna att använda sitt produktiva ordförråd samt förståelse för begreppen då de inte fick någon kontext till hjälp med betydelsen av uttrycket eller vilket ord som skulle användas. På både del B och C når L2 7-19 under två poäng (1,31 resp 1,81 poäng) i medelvärde av 10 resp. 15 poäng på de båda delarna.
Del D ger, precis som del A, ett större stöd till deltagarna genom de förslag som finns till varje del. Det gör att deltagarna kan chansa på vilket ord som ska placeras in på den tomma raden.
Här har alla grupper ett högre medelvärde än vad de hade på del B och C.
Överlag presterade alla deltagare bättre på del A och D då det fanns ett underlag med färdiga exempel till dem att ha som utgångspunkt. När de själva skulle prestera begrepp sjönk resultatet hos alla grupper och det var tydligast hos L2 7-19. En aspekt som måste förtydligas i denna diskussion är den stora skillnaden mellan antal år i svensk skola mellan L2 7-19-gruppen och de två övriga. L2 7-19 har gått i den svenska skolan i snitt 3,27 år medan de övriga deltagande eleverna har gått hela grundskolan samt ett eller två år på gymnasiet.
5.2 Diskussion av resultatet utifrån bakgrunden
Det som inte framkommer av Prentice enkät är det som Enström (2010) beskriver med det produktiva och receptiva ordförrådet. Ingen del av testet undersökte hur väl testdeltagarna kunde räkna ut betydelsen (alltså förstå ett uttryck receptivt) av ett konventionaliserade uttryck ur sammanhanget. Antingen så fick de bara en bakgrund till just uttrycket som i del A, eller så krävdes det en produktiv förmåga att använda begreppet (del B och C). Enkäten undersöker alltså inte hur förståelsen är för ett uttryck receptivt om testdeltagarna t.ex. hade fått läsa en text där uttrycket förekom och kunnat läsa ut betydelsen ur sitt sammanhang.
Enligt Ekberg (2004) så har andraspråkseleverna i hennes undersökning en automatiserad grammatisk språkförmåga medan deras kunskaper om konventionaliserade uttryck var lägre då de använde en mindre andel konventionaliserade uttryck än L1-testgruppen. Det stämmer med resultatet i denna undersökning då båda L2-grupperna nådde ett högre resultat på
nivåplaceringstestet än på Prentices test medan L1-gruppen nådde ett något högre resultat på Prentices test än på nivåplaceringstestet.
En fråga som väcks av att titta på medelvärdena för gruppen L2 7-19 är huruvida de klarar sina studier på gymnasienivå då de når ett medelvärde på 32% på testet av konventionaliserade uttryck och 41,9% på nivåplaceringstestet, dvs. långt under medel på båda testen.
Det som Nation (2010) föreslår, att undervisa L2-elever om konventionaliserade uttryck, är en god tanke då L2-eleverna enligt testen har en lägre förståelse för dem än L1-elever. Om det då, som Nation (2010) och Lindberg (2004) skriver, innebär att användaren har lättare med både förståelsen och kommunikationen i målspråket samt att det enligt dem låter användaren vila i de fasta uttrycken och då inte behöver producera lika mycket av talet/skriften på egen hand, borde det underlätta mycket för L2-eleverna i skolan. Som Hyltenstam m.fl. (2014) skriver blir uttrycken även svåra att översätta så länge en elev inte känner igen uttrycken utan istället koncentrerar sig på de betydelsebärande orden vilket kan leda till en minskad förståelse av studierna.
En svårighet när det kommer till att läsa ut resultatet är nivån på de felaktiga svaren. Om en elev får noll poäng på t.ex. del B i Prentice test för att eleven inte har skrivit något alls när nästa elev får låga poäng för att ha uppgett ett felaktigt svar i form av t.ex. ”inte för 50 öre” (fem öre) eller ”på rak hand” (på rak arm). Den andra eleven visar ändå på en förståelse och uppfattning av uttrycken även om de inte är korrekta till skillnad från den första eleven som inte har bemödat sig med att svara eller inte har någon kunskap i ämnet.
Andra saker som kan påverka resultatet är hur motiverade eleverna är. De deltagande eleverna visste att testet inte kan påverka deras betyg. En annan sak var att det inte fanns någon möjlighet att kontrollera alla elever under tiden de genomförde enkäten. Under ett av tillfällena satt eleverna på flera platser på skolan. Under tiden de skrev enkäten fanns det ingen möjlighet att kontrollera om de t.ex. talade med varandra under tiden eller inte. I Medborgarskolans nivåplaceringstest finns det både frågor där eleven själv ska uppskatta till sin språkförmåga (t.ex. ”Kan du följa med en landsman, som inte kan språket, till polisen och fungera som tolk?”) och besvara med JA/NEJ. Det finns även frågor där de ska placera in satsadverbial på rätt plats eller skriva rätt form av en substantivfras. Flera av eleverna uppfattade testet som sådant att de kunde besvara flertalet av frågorna med ja eller nej istället för att besvara frågan
korrekt genom att t.ex. skriva den rätta formen av substantivfrasen. Det gör att resultatet från nivåplaceringstestet inte alltid står i relation till elevens faktiska språkkunskaper i svenska.
Detta gäller både L1- och L2-elever. Ett flertal av enkäterna har också luckor där uppgifter är överhoppade helt utan att det framgår om det beror på oförmåga att besvara dem eller ovilja.
När en elev som uppgivit att elevens modersmål är svenska sedan inte besvarar en uppgift där hen ska göra om substantivfraser till bestämd form i singular och plural borde det inte bero på okunskap, något som också ger en missvisande bild i resultatsammanställningen. Många elever upplevde att testet var tidskrävande och det kan vara en anledning till de överhoppade delarna, t.ex. skrev två av L2 0-6-eleverna noll poäng på den sista delen där de ändå fick förslag på ord och därmed hade kunnat chansa för att nå poäng. Dessa problem påverkar studiens validitet.
En annan kritik mot resultatet är den låga andel elever i L2 0-6. Av 21 L2-elever vad det bara sex som representerade L2-elever som var födda i Sverige eller som anlänt till Sverige när de var sex år eller yngre. Den gruppen visade sig vara intressant då den pendlade mellan att vara närmst L1 och L2 7-19 resultatmässigt. Det skulle vara intressant att titta närmre på det men nu är underlaget så litet att det inte går att dra några direkta slutsatser av resultatet utan endast titta på tendenser.
6. Slutsats
Om vi återgår till frågeställningen i inledningen av uppsatsen, går det att se något samband mellan kunskaper i konventionaliserade uttryck och elevens allmänna språkkunskaper? Och finns det några skillnader mellan L1-elever och L2-elever i sambandet mellan konventionaliserade uttryck och språkkunskaper i allmänhet?
Ett resultat för den första delen av frågeställningen som framkommer överlag visar att ju lägre poäng eleven har på språknivåtestet desto lägre kunskaper har eleven om konventionaliserade uttryck. Resultatet visar dock på skillnader mellan L1- och L2-elever. Skillnaden mellan L1- och L2-elever är att L1-eleverna hade lättare för de konventionaliserade uttrycken medan L2- eleverna hade lättare för den allmänna språkförmågan. Kunskapsmässigt visar undersökningen på ett större kunskapsspann mellan de olika grupperna i Prentices test än på nivåplacerings- testet.
Skillnaden mellan de olika grupperna visar att L1-eleverna visade på relativt samstämmiga kunskaper mellan konventionaliserade uttryck och allmän språkbehärskning. De visar på en något bättre förståelse för de konventionaliserade uttrycken. Om man tittar på figur 13 så visar den att det finns en samstämmighet mellan L1-elevernas kunskaper om konventionaliserade uttryck och allmän språkbehärskning.
Båda L2-grupperna visade på en bättre allmän språkförmåga än förståelse för konventionaliserade uttryck. De visar på ett lägre resultat på nivåplaceringstestet än L1- gruppen och ett betydligt lägre resultat på testet av de konventionaliserade uttrycken, tydligast är detta hos de sent anlända L2-eleverna. L2-gruppen med tidigt anlända elever visade på ett mer varierat resultat än de två andra grupperna men då deltagarantalet, som tidigare nämnts, är så pass litet finns det inte möjlighet att dra för stora antaganden kring deras resultat.
Det finns många sätt att gå vidare med detta resultat. För att rikta sig mot skolan skulle det vara intressant att undersöka hur detta kan implementeras i undervisningen för att, kanske om tio år, kunna visa på mindre skillnader mellan elevgrupperna. Vilken metod skulle i så fall vara bäst för undervisningen?
7. Referenslista
Bergman, Pirkko och Abrahamsson, Tua (2004). Bedömning av språkfärdigheten hos andraspråkselever. I Hyltenstam, Kenneth och Lindberg, Inger (red.). Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur
Ekberg, Lena. Grammatik och lexikon i svenska som andraspråk på nästan infödd nivå. I:
Hyltenstam, Kenneth och Lindberg, Inger (red.). Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur
Enström, Ingegerd (2010). Ordens värld. Svenska ord – struktur och inlärning. Stockholm:
Hallgren & Fallgren
Golden, Anne (2004). Å gripe poenget. Forståelse av metaforiske uttrykk fra lærebøker i samfunnskunnskap hos minoritetselever i ungdomsskolen. Unipub förlag: Oslo
Hyltenstam, Kenneth, Barting, Inge och Fant, Lars (2014). Avancerad andraspråksanvändning – slutrapport från ett forskningsprogram. RJ skriftserie 2 i samarbete med Makadam förlag.
Lindberg, Inger, (2007). Språkanvändning – kreativt skapande eller förutsägbara mönster? I:
Olofsson, Mikael (red.), Symposium 2003, Arena Andraspråk. Stockholm: HLS Förlag. S 61-81.
Medborgarskolan (2015). Om Medborgarskolan, publ. 2015.05.12 (hämtat 2015.05.15), http://www.medborgarskolan.se/det-ar-nagot-speciellt-med-vara-kursledare/
Nation, I. S. P (2001). Learning vocabulary in another language. Cambridge: Cambridge university press.
O´Keeffe, Anne, McCarthy, Michael och Carter, Roland. From Corpus to Classroom:
language use and language teaching. Cambridge: Cambridge university press.
Prentice, Julia. Käppen i hjulen. Behärskning av svenska konventionaliserade uttryck bland gymnasieelever med varierande språklig bakgrund. Ur: Rapporter om svenska som andraspråk (ROSA) 2010.
Skolverket (2009). Gemensam europeisk referensram för språk: lärande, undervisning och bedömning. Stockholm
Skehan, Peter (1998). A cognitive approach to language learning. Oxford University Press:
Oxford.
Appendix
Figur 5: Sammanställning av resultatet av del A på Prentices enkät
Figur 6: Medelvärde av del A
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
1 3 5 7 9 11 13 15 17 19
Antal poäng
Deltagarresultat
Del A L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
0,00 2,00 4,00 6,00 8,00 10,00
L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
Antal poäng
Gruppresultat
Medelvärde av del A
Snitt
Figur 7: Sammanställning av resultatet av del B på Prentices enkät
Figur 8: Medelvärde av del B
Figur 9: Sammanställning av resultatet av del C på Prentices enkät
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
1 3 5 7 9 11 13 15 17 19
Antal poäng
Deltagarresultat
Del B L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
0,00 2,00 4,00 6,00 8,00 10,00
L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
Antal poäng
Gruppresultat
Medelvärde av del B
Snitt
Figur 10: Medelvärde av del C
Figur 11: Sammanställning av resultatet av del D på Prentices enkät
0 2 4 6 8 10 12 14 16
1 3 5 7 9 11 13 15 17 19
Antal poäng
Deltagarresultat
Del C L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
1,00 3,00 5,00 7,00 9,00 11,00 13,00 15,00
L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
Antal poäng
Gruppresultat
Medelvärde av del C
Snitt
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
1 3 5 7 9 11 13 15 17 19
Antal poäng
Deltagarresultat
Del D L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
Figur 12: Medelvärde av del D
0,00 2,00 4,00 6,00 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00 18,00 20,00
L1 L2 0-‐6 L2 7-‐19
Antal poäng
Gruppresultat
Medelvärde av del D
Snitt
Bilagor
Bilaga A – Språkbakgrundsundersökning
Datum: Frågeformulär_språkhistorik Subj id:
1 Språkbakgrundsformulär (baserat på Gullberg & Indefrey, 2003)
Följande är standardfrågor i socialpsykologiska experiment. Svara så detaljerat som möjligt och be om förklaringar så fort du tror att de skulle hjälpa dig att gå vidare.
Födelsedatum (ÅÅ MM DD) Kön (M/K)
Språkhistorik:
15. Är du född i Sverige? Ja Nej
16. Om Ja:
Har du bott i Sverige sedan din födsel? Ja Nej 17. Om Nej:
Hur gammal var du när du kom till Sverige?
Hur länge har du bott Sverige?
18. Har du återvänt till och bott i ditt födelseland längre än 6 månader?
Ja Nej
Om Ja, hur länge?
19. Vilket är ditt/dina förstaspråk:
