Malmö högskola
Lärarutbildningen Kultur, språk och medier
Examensarbete
15 högskolepoäng
Blommor av skräp!? Javisst
Ett sätt att använda fantasi och kreativitet i estetiskt skapande med bild och form med utgångspunkt i utomhusobservationer och
återvinningsmaterial.
Trash flowers!? Of course!
A way of using imagination and creativity in aesthetic creation with image and shape starting from outdoor observation and recycling material
Annie Devos
Lärarexamen 210hp Kultur, medier och estetik Slutseminarium 2009-01-16
Examinator: Bengt Sjöstedt Handledare: Els-Mari Törnquist
Sammandrag
Mitt examensarbete handlar om en fantastisk resa bland cirka sjuttio barn inom fritidsverksamheten i en skola i södra Skåne. Det bärande syftet med detta arbete var att undersöka på vilket sätt estetiskt skapande med bild och form kan främja barns kreativitet och fantasi genom erfarenheter av utomhusobservationer. För att kunna utföra detta arbete har jag tagit hjälp av utemiljön där barnen får uppleva naturen på sin egen skolgård där alla sinnen samverkar. Tillsammans med barnen egna naturupplevelser och observationer introducerade jag i samarbete med en fritidspedagog temat ”blommor av skräp”. Denna iscensättning ligger till grund för följande syfte:
På vilket sätt arbetar barnen med estetiskt skapande i bild och form som utgångspunkt från utomhusobservationer och återvinningsmaterial?
För att få svar på min undersökning och få en djupare kunskap om hela verksamheten, har jag förutom observationer, intervjuad tre lärare och åtta barn för att få syn bland annat på deras tankar kring kreativitet och fantasi. Tillsammans med en teoretisk bakgrund av olika begrepp, mina observationer, intervjuer och de utförda arbetspassen blev det följande resultat:
Mitt resultat visar att utomhuspedagogik är en utmärkt utgångspunkt för att introducera ett tema som blandar in sättet att arbeta med återvinningsmaterial och estetiskt skapande. Bild och form som uttrycksmedel är ett språk i sig, som förmedlar erfarenheter och upplevelser.
Barn älskar att upptäcka och använda sig av olika material där alla sinnen medverkar. Det är på så sätt deras fantasi och kreativitet utvecklas i ett eget språk, som i sin tur vidgar deras smak för saker och ting.
Temat ”blommor av skräp” förvandlade hela fritidsverksamheten till ett färgrikt galleri där barnens egna visuella konstverk genomfördes.
Nyckelord: Utomhuspedagogik, fantasi, kreativitet, estetiskt skapande
Innehållsförteckning
Sammandrag ...3
1 Inledning...7
2 Syfte och problemställningar...8
3 Metod...8
3.1 Deltagande observationer...9
3.2 Kvalitativa intervjuer...9
3.3 Intervju med barnen...10
3.4 Bearbetning av materialet...10
3.5 Forskningsetiska aspekter...10
3.6 Avgränsningar ...11
4 Teoretiska begrepp och litteraturgenomgång...11
4.1 Inspiration från tidigare examensarbeten...11
4.2 Utomhuspedagogik...12
4.2.1 Utomhuspedagogik enligt styrdokumenten...12
4.2.2 Varför ute?...12
4.2.3 Naturen som kunskapskälla...13
4.4 Fantasi...13
4.4.1 Vad är fantasi?...13
4.4.2 Fantasi och verklighet...14
4.4.3 Fantasi och skolan...14
4.5 Kreativitet...15
4.5.1 Vad är kreativitet?...15
4.5.2 Barns kreativitet...15
4.6 Estetiskt skapande...16
4.6.1 Vad är estetik?...16
4.6.2 Estetik enligt styrdokumenten...16
4.6.3 Barns estetiska upplevelser...17
4.6.4 Skapandearbete och kommunikation...17
5 Resultat...18
5.1 Observationer och deltagande...18
5.2 Introduktion till tema...18
5.3 Undervisningsförloppet...19
5.4 Samtal med barnen...20
5.4.1 Samlar dina föräldrar på skräp hemma?...21
5.4.2 Var det roligt att göra blomman?...21
5.4.3 Min blomma liknar inte en ”riktig” blomma...21
5.4.4 Var det roligt att titta på kompisarnas blommor?...21
5.4.5 Var är din blomma nu?...22
5.4.6 Skulle du göra en blomma till hemma?...22
5.5 Sammanfattning...22
5.6 Intervju med lärarna...22
5.7 Sammanfattning...24
6 Analys och diskussion av resultat...24
6.1 Uppleva med sina sinnen...24
6.1.1 Konkreta naturupplevelser – ”Riktiga blommor behöver jord för att växa”...25
6.1.2 Återvinnings frågor – ”Vi slänger dem i soptunnan”...26
6.1.3 Använda kreativt material – ” Roligt att sätta på massa saker och så”...27
6.1.4 Skapande och kreativt tänkande – ”Nej, min blomma liknar en lampa”...27
6.1.5 Kreativa inlärningsformer – ”Små och konstiga var dem”...28
6.1.6 Barnens skapande bör tas på allvar – ”Jag vet inte var är min blomma, den är i bilen”..29
6.1.7 Viktigt att skapa en kreativ hemmiljö – ”Nej, vi har inte målargrejer och sånt”...29
7 Slutsats...30
7.1 Syfte...30
7.2.1 Den första problemställningen...30
7.2.2 Den andra problemställningen...31
7.2.3 Den tredje problemställningen...32
7.3 Tillförlitlighet...32
8 Referenser...33
Bilagor...
1 Lärarens informationsblad...
2 Lärarens enkätfrågor...
3 Intervjufrågor till lärarna...
4 Intervjufrågor till barnen...
1 Inledning
Carl von Linné kunde konsten att fånga sina elevers intresse på ett lärorikt, spännande och uppmuntrande sätt. Nog har det betydelse att intresse för naturen och allt annat väcks tidigt.
Nyfikenhet och upptäckarglädje hos de yngsta eleverna kan leda vidare till ett fördjupat intresse och engagemang hos dem när de blir äldre. Att vara nyfiken, upptäcka och lära nya saker är viktigt för alla. Det utvecklar barns fantasi och leder till kreativa tankar och lösningar.
Många forskare hävdar att barnet är en ”skapande varelse” där lusten att skapa brinner som eld. Barn är kreativa. ”Vårt största misstag är att vi betraktar barn som förutsägbara” (s. 21) menar professor Matti Bergström, hjärnforskare vid Helsingfors universitet som skriver ett kort förord i Katta Nordenfalks (1996) bok Barns bilder - och solen lyste blå. Gunilla Lindqvist skriver i sitt förord i boken Fantasi och kreativitet i barndomen av Lev Vygotskij (1995 s. 7) och beskriver honom som den mest kända och viktigaste nytänkaren inom sovjetisk pedagogik och psykologi. I boken ger han oss en konkret bild av den kreativa förmågan vilken han kallar för fantasi och han menar att det finns ingen motsättning mellan fantasi och verklighet. I sin bok hävdar han att vår fantasi hör ihop med vår verklighet på olika sätt och han visar att ju rikare verkligheten är, desto mer möjligheter finns det till fantasin, och tvärtom (s. 9).
Jag tror mycket på att bli inspirerad till ett undersökande och tematiskt arbete inom fritidsverksamheten där naturen, fantasi och kreativitet och estetiskt skapande finns naturligt i fokus. Skolämnena och all form av lärande finns i vår natur och utomhusmiljö som i sin tur erbjuder en oändlig rikedom av diverse uttryck och upplevelser som engagerar alla sinnen samtidigt.
För att ta in naturen i klassrummet har jag valt att arbeta tematiskt med utomhusupplevelser, miljömedvetande och skapande verksamhet som ämnen. ”Blommor av skräp” kallar jag mitt tema.
Att se och förstå naturens verklighet är inte så lätt, varken för barn eller vuxna. I Lärarnas Tidning nr7/2008 uttrycker Anders Szczepanski sina tankar om utemiljön och säger: ”I utemiljön ska man integrera hand, huvud och hjärtat – det emotionella i undervisningen”
(s.36) Han definierar själv huvudidén som finns bakom utomhuspedagogiken som ”när närmiljön blir lärmiljön” (s. 36). Så varför inte öppna fritidsdörrarna och släppa utomhuspedagogiska tankar loss och på så sätt satsa på det kreativa och fantasifulla estetiska skapandet som finns hos våra barn. Skolan och fritidsverksamheten där jag praktiserar har en
tydlig inriktning mot utomhuspedagogik där naturen och skapande verksamhet finns i centrum. Skolan ligger i en centralort i Skåne. Skolgården och omgivningen är naturinspirerad och tanken att vistas i naturen och att använda alla sina sinnen genomsyrar hela verksamheten.
Fritidsverksamheten är delad i två delar. Båda avdelningarna består av sjuttio barn från sex till åtta år.
Som lärare och fritidspedagog har jag kunskap om att tiden utanför skolan och de erfarenheter barnen bär med sig påverkar hela deras skoldag. I skolan går barnen på en väg som leder till deras framtid. Som pedagog är jag själv en del av detta. Denna väg är lång, påstår många.
Dock kan vägen fyllas med varandras erfarenheter och, inte nog med det, erfarenheter av utemiljö, fantasi och skapandets möjligheter som medel. Därför tycker jag det är intressant, spännande och framför allt nödvändigt att lyfta fram vikten av att stimulera barns fantasi och kreativt skapandet i grundskolans tidigare år för mitt kommande yrke som lärare och fritidspedagog. Låt oss då med dessa ord skapa en fritidsverksamhet där utomhusmiljön och det kreativa skapandet leder till kunskap och lust att lära.
2 Syfte och problemställningar
I mitt examensarbete vill jag undersöka barnens olika sätt att arbeta med estetiskt skapande i bild och form med utgångspunkt i utomhusobservationer och återvinningsmaterial. Den ena delen av syftet är att barnen ska ”se och uppleva” naturen på ett sätt som kan leda till kreativa och fantasifulla skapelser utifrån egna villkor och erfarenheter. Den andra delen är att barn kan lära sig använda ”skräp” för att genomföra estetiska skapelser, det vill säga återvinna det som annars skulle kastats bort och på så sätt bli medvetna om miljön. Utifrån syftet formulerar jag följande problemställningar:
På vilket sätt använder barn sina tidiga erfarenheter av utomhusobservationer som utförs på fritids i estetiskt skapande med bild och form som uttrycksmedel?
På vilket sätt kan fantasi, kreativitet och estetiskt skapande integreras i utomhuspedagogik?
Hur och på vilket sätt kan skapande med bild och form främja barns fantasi och kreativitet?
3 Metod
För att genomföra min undersökning och på så sätt få svar på mina frågor har jag valt den kvalitativa metoden. I den kvalitativa metoden används språket som ett verktyg och det är genom
språket man kan ta del av varandras världar (Olsson & Sörensen 2001). Detta innebär att den kvalitativa metoden ger en möjlighet att möta den intervjuade ”öga mot öga” och att genom följdfrågor få en helhets bild av den intervjuades svar. Min empiriska dokumentation består av en undersökning i form av diverse observation såsom mina loggböcker, kvalitativa intervjuer med lärarna och barnen och digitala bilder. I resultatet ingår en sammanfattning av intervjuerna med tre lärare och åtta barn från fritidsverksamheten som är både pojkar och flickor från årskurs två och tre. Dessa barn intervjuades enskilt och i grupp. En grupp med två pojkar och två flickor, en grupp med tre flickor och en enskild pojke. Barnen valde själv hur de ville bli intervjuade och intervjun tog cirka 15 minuter. Intervjun med lärarna utfördes enskild under cirka 25 minuter.
Under mina verksamhetsförlagda tider (vft) genomförde jag ett temaarbete där både jag och en fritidspedagog var involverade inom fritidsverksamheten. Jag tagit hjälp av en digitalkamera och fotograferat barnens arbeten för att kunna dokumentera mitt arbete. (Se bilaga Power Point) Intervjuade klasslärare som undervisar i alla ämnen utom idrotten är:
En kvinna i 40-årsåldern, 1-7 Sv och So.
En kvinna i 50 årsåldern 1-7 och 7-9 Sv-Sv2 och engelska
En man i 35 årsåldern 1-7 No-Ma och Musik
3.1 Deltagande observationer
Under hela temats gång har jag själv medverkat och hållit i de tillfällena som ligger till grund för studien tillsammans med en fritidspedagog. Detta kallas för deltagande observationer som innebär att jag observerar samtidigt som jag undervisar (Svensson & Starrin 1996). (Bibik, Milton, Månsson & Svensson 2003) skriver om nackdelen med deltagande observationer:
”Nackdelen med deltagande observation istället för icke deltagande är att observatören kan missa viktiga händelser samt göra felaktiga antaganden och tolkningar av en situation” (s. 15) Parallellt med och efter händelserna fick jag tillfälle att fotografera och skriva loggböcker, vilket hjälpte mig att minnas vad som hade skett under dagen.
3.2 Kvalitativa intervjuer
Under min verksamhetsförlagda tid (vft), vilken är tiden där jag gör min praktik på min partnerskola, lämnade jag ett informationsblad till lärarna tillsammans med några av de frågor som jag hade tänkt ställa, så att de skulle ha tid att fundera över sina svar. Deltagarna fick frågorna cirka en vecka innan intervjun. Intervjuerna ägde rum i september 2008 på skolan.
Intervjuerna dokumenterades med hjälp av en diktafon. Genom ett samtal med lärarna ville jag få en generell förståelse för deras syn på kreativitet, både personligt och som lärare.
Dessutom ville jag veta på vilket sätt de arbetar med kreativitet i deras respektive ämnen.
Intervjuer med barnen ägde rum på skolan i slutet av november där åtta av sjuttio barn från fritidsverksamheten medverkade. För att dölja barnens identitet har jag valt att använda fingerade till varje barn, som här kallas för Lina, Anna, Ida, Sara, Lisa, Kalle, Pelle och Åke.
3.3 Intervjun med barnen
Det blev åtta barn (av sjuttio), både pojkar och flickor som ville bli intervjuade. Jag blev lite förvånad över att det bara var så få barn som ville ha ett litet samtal med mig efter att jag och annan personal hade sett dem så ivriga och glada vid blommans tillverkning. Orsaken till detta vet jag inte riktigt. Min gissning om deras inställningar är att intervjun kanske skulle ta för lång tid eller att de inte hade lust att prata just då. När jag intervjuade barnen, ville jag främst veta deras förhållningssätt till olika sysselsättningar de hade, både i skolan, fritids och hemma. Dels ville jag ta reda på deras föräldrars attityd till återvinning, hur det var att tillverka blomman, hur de påverkades av kompisarnas blommor vid utställningen och vad de hade gjort med sin blomma. Till sist var jag nyfiken på om barnen kom från en ”pysslig”
familj där de kunde ha gjort liknande aktiviteter hemma. Jag valde att skriva barnens egna citat för att låta de ha sin plats i texten (se bilaga 4 för intervjuguiden).
3.4 Bearbetning av materialet
Första steget i bearbetningen av intervjuerna var att transkribera intervjuerna. I andra steget gick jag igenom samtliga intervjuer och sammanställde vad lärarna gemensamt hade tänkt och sagt. Det tredje och sista steget var att skriva en sammanfattning av intervjuerna.
Observationerna renskrev jag och plockade delar av de observerade momenten som gick att koppla och jämföra i resultatet och analysen.
3.5 Forskningsetiska aspekter
Vetenskapsrådets hemsida www.vr.se tar upp forskningsaspekter som jag har tagit fasta på inför insamlingen av mitt empiriska material. Enligt Regel 1, står det bland annat att:
”Forskaren skall informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande. De skall därvid upplysas om att deltagande är frivilligt och om att de ar rätt att avbryta sin medverkan (s. 7). Enligt vetenskapsrådet ska uppgifterna som insamlas inte kommer att användas för något annat syfte än för forskning (s. 7) Alla medverkande, det vill säga lärarna och barnen som deltog i intervjuer var frivilliga. Alla deltagare, utom barnen, som var delaktiga i min undersökning informerades innan intervjun genom ett informationsblad, där det bland annat redogörs för hanteringen av intervjumaterialet. Däremot valde jag att meddela barnen genom ett litet
samtal innan samlingen eftersom en av personalen hade redan kontakt och tillstånd av föräldrarna. När det gäller personuppgifter står det, enligt Vetenskapsrådet Regel 6, bland annat att: ”Alla uppgifter om identifierbara personer skall antecknas, lagras och avrapporteras på ett sådant sätt att enskilda människor ej kan identifieras av utomstående” (s. 12). I andra ord figurerar varken barnen/läraren eller skolans namn i examensarbetet.
3.6 Avgränsningar
Begreppen utomhuspedagogik, fantasi och kreativitet är omfattande ämnen som kan delas var för sig eller samverka med varandra. I mitt arbete har jag valt att använda dem tillsammans för att stimulera barns förståelse för sin närmiljö genom olika typer av skapande och kreativt tänkande. På så sätt fokuserar jag enbart på vad dessa begrepp betyder med hjälp av estetiskt skapande i bild och form.
4 Teoretiska begrepp och litteraturgenomgång
I detta avsnitt kommer jag att undersöka och presentera olika aspekter av följande begrepp:
Utomhuspedagogik, fantasi, kreativitet och estetiskt skapande.
4.1 Inspiration från tidigare examensarbeten
Jag är inspirerad av två tidigare examensarbeten som tar upp två aspekter vilka jag också använder i mitt examensarbete. Den ena arbete skrevs av Stina Wiléns (2008) Ja, ska vi grilla nyponsoppa!? En uppsats om utomhusvistelse, bildskapande och andraspråksutveckling. Hon tar upp en intressant aspekt som handlar om sammanförande av utomhusvistelse i stadsdelen Rosengård i Malmö, bildskapande och andraspråksutveckling i ett och samma projekt. Hon menar att dessa tre ämnen har en gemensam nämnare, nämligen att alla våra sinnen är inblandade. Hennes resultat visar på tre olika aspekter om de ämnena. Den första aspekten resulterar i att man kan genomföra utomhuspedagogik i stadsmiljö bara man anpassar undervisningen efter de förhållanden som finns där. Den andra aspekten leder till att bildskapande fick till uppgift att vara utvärderande där barnen skulle måla kring det de hade upplevt. Den tredje aspekten siktar mot språkutvecklande där barnen fick måla och berätta. Ett av syftena är att arbetet ska inspirera pedagoger till att bli bättre på att utnyttja naturen som klassrum. På samma sätt handlar mitt arbete om att föra ihop utomhusobservationer med bild och form som uttrycksmedel. Det andra arbetet skrevs av Johannes Löfqvist (2005) Naturligtvis fritids - Hur man använder naturen i fritidshem. Han använder naturingivelser som kunskapskälla just i fritidshemmet. Resultatet av sin undersökning visar att fritidshemmet
använder naturen för rekreation, utevana och i inlärningssyfte En slutats han drar är att fritidspedagogerna uppfyller sina uppgifter i fritidshemmet när de är ute i naturen med barnen.
4.2 Utomhuspedagogik
I detta avsnitt presenterar jag utomhuspedagogik utifrån olika aspekter där barns upplevelser, inlärning och intressen väcks genom naturobservationer. I min undersökning tar jag hjälp bland annat av dessa begrepp.
4.2.1 Utomhuspedagogik enligt styrdokumenten
Det går att hitta stöd som motiverar användningen av utomhuspedagogiken i läroplanen.
”Genom ett miljöperspektiv får barn de möjligheterna både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor”(Lpo 94, s. 6).
Under mål att sträva mot står det bland annat följande:
”Skolan skall sträva efter att varje elev visa respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv”(Lpo 94 s. 8).
Vidare har jag valt några punkter som Löfqvist (2005) tar upp i sitt examensarbete om användningen av naturen på fritidshemmet ur Skolverkets olika dokument. Han skriver att det inte finns mycket forskning om hur man använder naturen på fritids. I utvärderingen Finns fritids? (Skolverket, 2000) står det bland annat om hur en bra utemiljö bör se ut: ”En viktig egenskap för en bra utemiljö är att det finns tillgång till natur i omedelbar närhet till fritidshemmet” (s. 27) I Skolverket 1999 Allmänna råd med kommentarer för fritidshem står det också att: ”Fritidshemmet skall ge utrymme för både pojkars och flickors intresse.
Personalen har också en viktig roll i att ”skapa balans mellan barnens engagemang i de intressen de redan tillägnat sig och att visa alternativ och inspirera till nya upptäckter” (s. 28)
4.2.2 Varför ute?
I Bertilsson & Larssons (2006) bok Nyfiken grön – handbok för naturguider frågar sig en naturguide: ”Var ska man naturguida om inte ute? Naturen är inte bara vårt äldsta klassrum.
Det är också det bästa” (s. 98). Det räcker inte bara med att vara ute utan också se uterummet som en pedagogisk guldgruva. Författarna guider oss tillbaka i vår egen historia. ”Att kunskap utgår från våra sinnen och erfarenheter talade redan Aristoteles om 300 år före Kristus. På 1700- talet blev Jean-Jacques Rousseau känd genom uttrycket ”Tillbaka till naturen”. Pojken Emile skaffar sig kunskap genom egna erfarenheter och iakttagelser i naturen (s. 102).
Årstiderna ger oss många gratismöjligheter att få uppleva och förstå livets anpassning till
miljön och naturens egna lagar. Både barn och vuxna lär sig mer genom att få peta, klämma och känna på saker. På vilket sätt tolkas naturen? Hur går pedagoger tillväga för att barnen ska kunna förstå att ”den ena leder till den andra”, med andra ord att allt hänger och håller ihop i ett oändligt kretslopp?
4.2.3 Naturen som kunskapskälla
Vår natur och utomhusmiljö erbjuder en oändlig rikedom av diverse uttryck och upplevelser som engagerar många av våra sinnen samtidigt. Resultatet av dessa två begrepp blir då en helhetsupplevelse av omgivningen som finns omkring oss. De händelser barnen upplever kopplas ”live” till den autentiska miljön som på så sätt knyts till direktupplevelser. Där engageras både kropp och själ där alla sinnen stimuleras. Lundegård, Wickman & Wohlin (2004) förklarar utemiljöns betydelse i boken Utomhusdidaktik och skriver: ”Det finns i utomhusmiljön rikliga utgångspunkter för praktisk miljölära, den kan fungera som en bas för undervisning om vår kropp och hälsa, en plats för estetiska upplevelser, en plats för reflektion och en ´lärobok´ i alla ämnen”(s. 12) Det mesta finns omkring oss, i naturen. Att kunna utnyttja undervisningens resurser som finns utanför skolans väggar för att bidra till många
”aha-upplevelser” är viktigt för barns inlärning.
4.4 Fantasi
I detta avsnitt introducerar jag begreppet fantasi. Att följa sin fantasi i ett estetiskt skapande är för barnen det naturgivna sättet att komma till insikt. I min undersökning använder sig barnen mycket av sin fantasi inom temat ”blommor av skräp” som leder till egna konstverk.
4.4.1 Vad är fantasi?
Ordet fantasi hör till banaliteterna i vårt språkbruk. I ett ord är fantasi lätt att nämna men knepigt att förklara. Gunnar Berefelt (1993) författaren till boken Den barnsliga fantasin, ger oss en historisk aspekt av begreppet fantasi. Han nämner att: ”Ordet fantasi aldrig syftar på något positivt, vilket syns tydligt i orden som ”fantast”, ”fantom”, ”fantasteri”,
”fantasmagori”, ”fantastik”, osv. Ordet pekar på dröm och spökeri, vilket redan finns i dess latinska etymologi phantasia”(s. 8). Enligt Berefelt tolkas fantasi som en negativ aspekt av det mänskliga tänkandet.
Matti Bergström (1995 s. 54) beskriver fantasin på likartat sätt i sin bok Neuropedagogik- En skola för hela hjärnan. Han menar å ena sidan att vi instinktivt vet hur viktigt fantasin är för en människa och hur den berikar individens tankar. Å andra sidan vet Bergström också hur
fantasi nedvärderas av det nutida västerländska samhället där endast kunskap och logik gäller.
Hur ofta hör vi inte uttrycket ”det är bara fantasi”, ”det har inget med verkligheten att göra”
osv. Men liksom fantasin, nedvärderas även dessa företeelser i vår kultur: ”det är bara lek”,
”det är bara en dröm” och ”det är bara sagor” sägs det. Man menar att det inte är frågan om något ”verkligt”, något som gäller vår omgivning och yttre värld.
4.4.2 Fantasi och verklighet
Brigitta Knutsdotter Olofsson (1993) ger oss en annan beskrivning av fantasi i Berefelts bok Den barnsliga fantasin. Hon betonar att i fantasin använder man sig av sina erfarenheter av verkligheten för att skapa något som inte har sin motsvarighet i verkligheten. Vidare menar hon att i fantasin är allt möjligt och allt är tillåtet. Fantasin inte bara färgas av de upplevelser som ger den näring utan fantasin smittar även av sig på verkligheten. Hon låter oss delta i hennes berättelse: ”Jag, som lekte med dockor tills jag var tretton är, har svårt att se dockor ligga nakna på golvet. I skogen dyker troll fram och man ser spår av små, små fötter. Vems?”
(s.36)
Lev Vygotskij (1995) skriver i boken Fantasi och kreativitet i barndomen att relationen mellan fantasi och verklighet bygger på att i fantasin finns alltid något element från verkligheten som hämtats av tidiga erfarenheter. Han ger oss en viktig tråd av fantasins betydelse: ”Fantasins skapande aktivitet är direkt avhängig av rikedomen och mångfalden i människans tidigare erfarenheter, eftersom dessa erfarenheter utgör det material som fantasikonstruktionerna byggs av. Ju rikare en människas erfarenheter är, desto mer material förfogar hennes fantasi över. Ett barns fantasi är fattigare än en vuxen människas, eftersom dess erfarenheter är mindre rika.” (s. 19) Med denna mening menar Vygotskij att fantasin har en viktig funktion i en människas beteende och utveckling. Fantasin blir ett redskap för att vidga en människas erfarenheter. Han hävdar också att ”Ju rikare verklighet, desto mer möjligheter till fantasi och vice versa. Genom fantasi tolkas erfarenheter och känslor” (s. 9).
4.4.3 Fantasi och skolan
Rob Barnes (1994), konstnär och pedagog vid University of East Anglia i Norwich förklarar i sin bok Lära barn skapa att: ”Fantasins kraft gör att vi kan lösa upp idéer, att vi kan ge saker och ting vilken färg vi vill, vilken storlek vi vill eller vilket utseende vi vill” (s. 84) När det gäller relationen mellan barns fantasi och skolan har han även förklarat: ”För ett barn finns det en mängd fantastiska möjligheter, och det enda som en lärare ofta behöver göra för att utveckla idén är att följa barnet i dess fantasivärld. Att acceptera barnens annorlunda och ibland bisarra idéer får dem att utvecklas betydligt mer i sitt skapande än om de bara ska
utföra det som läraren föreslår” (s. 88). Ytterligare betonar han vikten av att fantisera med barn som kan utvidga deras tänkande och tillåta dem att skapa fantastiska och ”tokiga”
konstverk. Han talar om att när barn använder sin fantasi genererar de ofta en mängd kreativa idéer som kan användas i många ämnen i skolan. Det är i deras fantasivärld barn leker med idéer och bilder och kombinerar dem på ett magiskt sätt. Fantasi krävs alltså för att man ska lära sig och är en existentiell egenskap.
4.5 Kreativitet
I detta stycke presenterar jag begreppet kreativitet. Detta begrepp har en viktig plats i min undersökning där barnen använder sig av sin egen kreativitet. Själva temat ”blommor av skräp” bygger på barnens egna kreativa tankar som växer fram genom utomhusiakttagelser.
4.5.1 Vad är kreativitet?
Somliga menar att kreativt skapande blomstrar i kaos och galenskap. Andra hävdar att kreativitet är frukten av hårt och målmedvetet arbete. Framför allt handlar kanske det allra mest om förmågan att sätta sig över vanliga normer för det möjliga, och sen tänka annorlunda.
Som ord är kreativitet inte granne med harmoni och stabilitet. Är då kreativitet en förmåga att lösa problem? Nej – det är istället, enligt Matti Bergström att ställa fram problem – inte att lösa dem. Alla sinnena arbetar samman och flera uttryckssätt samverkar med varandra.
Edward, de Bono (1994) beskriver i sin bok Verklig kreativitet – Använd lateralt tänkande för att skapa nya idéer sina tankar om kreativitet: ”Kreativt tänkande handlar om att konstruera hypoteser. Om vi inte tänker kreativt, kan vi bara tänka i kända banor. Men när vi baserar tänkandet på en hypotes kan det innebära att hjärnan inte längre är öppen för andra möjligheter” (s. 25). Enligt hans mening behöver vi kreativt tänkande för att kunna komma fram till olika alternativ och skapa nya hypoteser. Listan på olika benämningar för att betrakta kreativitet kan göras lång: slump, misstag, tillfälligheter och ren ”galenskap”. Historien är full av exempel på hur viktiga nya idéer kommit till genom tillfälligheter, av misstag eller i ren
”galenskap”.
4.5.2 Barns kreativitet
De Bono (1994) ger oss en vidare beskrivning angående barns kreativitet: ”Barn är kreativa i ordets bemärkelse, därför att deras tänkande fortfarande är ”obelastat” och oskuldsfullt. Om du inte känner till några gängse metoder, några tidigare lösningar eller begrepp som styr ditt tänkande, får du kanske i stället nya idéer” (s. 42). Vuxna vill att barnen ska agera i ”ordnade
lekar” men samtidigt måste vi tillåta dem leka de vilda lekar där kreativitet flödar. Vad kan vi då lära oss av barns kreativitet? Vi borde kanske verkligen lyssna på vad barn säger och på det sättet försöka förstå efter vilka principer barn tänker.
4.6 Estetiskt skapande
I detta sista avsnitt introducerar jag estetiskt skapande som är ett centralt begrepp i min undersökning där barnens eget skapande lyfter fram deras glädje i själva genomförandet sam väcker deras nyfikenhet till estetiska upplevelser medan vi bearbetar ett tema.
4.6.1 Vad är estetik?
Sedan urminnes tider har människan uttryckt sig bland annat genom bild, musik, dans och drama på många olika sätt. Ett kulturellt uttryckssätt har varit en viktig del av människans utveckling där estetik har tagit en stor och central plats för inlärningen. En av det förra sekelskiftets stora tänkare, Ludwig Wittgenstein, gav den estetiska verksamheten sitt rätta värde när han konstaterade att många anser att konstnärer och musiker finns till för att enbart roa och underhålla oss. Det vore på sin plats att vi alltmer inser att de också lärt oss någonting. Men vad betyder estetik egentligen? Jan Thavenius (2004) ger oss en definition i boken Skolan och den radikala estetiken om vad estetik i allmänhet kan betyda: ”Estetiken är en del av samhällets sociala och kulturella liv. Den används i olika sociala sammanhang – i konsten, skolan, politiken, ekonomin – och förändras med historien” (s. 101).Rósa Kristín Júlíusdóttir (2006) betraktar begreppet på ett mer konstnärligt sätt i Alerby & Elídóttirs bok Lärandets konst – betraktelser av estetiska dimensioner i lärandet och skriver: ”Estetik handlar också om att definiera konstbetraktelse, konstskapande och konstföremål och i vissa fall det skönas inverkan på vår kultur (s. 129) I samma mening beskrivs växlingen mellan skönhet och konst: ”Släktskapen mellan skönhet och konst inte längre bygger på föreställningen att konst i sin natur är vacker eller att skönhet är sådant som ”behagar ögat” (s.
129). Hon konstaterar att ett konstverk har ett estetiskt värde utan att vara vackert.
4.6.2 Estetik enligt styrdokumenten
Med läroplanen som stöd har jag möjligheter att arbeta med estetiska uttrycksformer som stimulerar barn att använda sig av skapande och kreativitet som finns utifrån det verbala och det skrivna språket. I läroplanen står det bland annat följande: ”Skolan skall stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas”(Lpo 94 s 22).
Dessutom står det att:
”Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall fä pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet. […] Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna skall tillägna sig” (Lpo 94 s 22).
4.6.3 Barns estetiska upplevelser
Barn kan uppmuntras att tänka och reflektera på många olika sätt. Det är exempelvis genom att skapa utifrån egna villkor och erfarenheter och njuta av sin skapelse som barn kan stärka sin förståelse för estetik. Estetik kan vara ett verktyg som stimulerar barns tänkande men också deras förmåga att tala om sina tankar, och förstå hur andra tänker. Júlíusdóttir (2006) talar om barns estetiska upplevelser: ” Estetisk upplevelse kan forma barns iakttagelseförmåga och fantasi och därmed hjälpa dem att ge mening åt både skapade objekt och naturmiljö[…]
Barn kan gå in i världar som de uppfunnit inom ramen för sin erfarenhet. Att träda in i en sådan värld ger nya perspektiv på vardagslivet” (s. 132). Den visuella njutningen är viktigt för vår perception av estetik. Genom att skapa och forma upptäcker barn att naturen och världen är en källa till estetiska äventyr med många uttrycksformer. Júlíusdóttir (2006 s. 137) menar ytterligare att en särskild uttrycksform som till exempel bild och form har därför en potential att avslöja någonting som barn kanske inte kunnat tänka sig tidigare. Dess uttrycksform kan då öppna barnens ögon och öka deras kunskaper för naturen och världen omkring dem. En diskussion om estetik mellan barnen om både egna och andras skapelser höjer deras förmåga att observera och se många olika visuella egenskaperna i sina konstverk. Det är på det sättet som erfarenheter kan frigöra deras fantasi som i sin tur låter dem se skapelsen i ett nytt ljus. I den här diskussionen är kanske fantasi den viktigaste komponenten.
4.6.4 Skapandearbete och kommunikation
Förmågan till skapande föds som en lösning av ett problem. Skapande förmågan är som en bro från det omedvetna till det medvetna uttrycket. Genom skapandet får vårt inre en yttre form och på så sätt får syn på sig själv. Elisabeth Skoglund (1993) bildlärare och konstpedagog skriver i sin bok Leken och konsten at skapa om vikten att skapa: ”Att skapa är att forma den formlösa massan. […] Ordna oordning. Att skapa är att hitta nya lösningar, ställa nya frågor, gå nya vägar. Att skapa är att öppna nya dörrar till nya rum. Att skapa är att gestalta på ett nytt sätt” (s. 9) Skoglund lägger tonvikten på barns uppväxtmiljö som en viktig del av deras skapande förmåga och anser att barns skapande och det kreativa arbetet som följs har en stor betydelse för deras allmänna utveckling och kommunikation. Barn behöver uttrycka sig och kommunicera. Det är därför centralt att barn får chansen att i olika aktiviteter
utveckla sin totala kommunikationsförmåga I skapandearbete kan barn ge uttryck åt sin förmåga att upptäcka helheten. Barns skapandearbete sker bäst i ett socialt sammanhang, det vill säga i en grupp med kompisar och med vuxna som kan stötta dem.
5 Resultat
Med mitt arbete vill jag dels synliggöra hur man kan arbeta med utomhusmiljö och med dessa upplevelser som utgångspunkt, dels koppla det till återvinningsmaterial i barnens fantasi och kreativitet i ett estetiskt skapande tema i bild och form där alla sinnen involveras.
5.1 Observationer och deltagande
Under hela temats gång har jag själv medverkat och hållit i de tillfällena som ligger till grund för studien tillsammans med en fritidspedagog, vilken kallas för deltagande observation.
Deltagande observationer innebär att jag observerar samtidigt som jag undervisar. Svensson
& Starrin (1996) menar att: ”I sina bästa stunder ger den [deltagande observationen] en bild full av mänskligt liv, frambringar genom verklig, och hudnära erfarenheter och inlevelser” (s.
14) Deltagande observation kan innebära att en del tankar och reaktioner förekommer. Det kan vara svårt och krävande att samtidigt observera händelser och att delta i olika tillfällen.
Parallellt med och efter händelserna fick jag tillfälle att fotografera och skriva loggböcker, vilket hjälpte mig att minnas vad som hade skett under dagen. Bibik, Milton, Månsson &
Svensson (2003) skriver i sin uppsats om nackdel med deltagande observation: ”Nackdel med deltagande observation istället för icke deltagande är att observatören kan missa viktiga händelser samt göra felaktiga antaganden och tolkningar av en situation (s. 15).
5.2 Introduktion till tema
Under introduktionen till temat var jag både deltagande och observatör vilken Bryman (2002) kallar för deltagande observation. Denna situation kräver koncentration och reflektion där allt hänger på vad jag gör och säger i samma ögonblick. Nedför beskriver jag hur det gick till med introduktionen till temat.
Jag samlade barnen från den ena delen av fritids och bad dem att stå i en ring. Jag ställde mig i mitten av ringen. Några få barn kände igen mig från sista praktiken medan jag var okänd för de andra. För att göra introduktionen så levande som möjligt hade jag med mig en plastpåse där jag samlade mitt material som bestod av fyra plastkorkar av olika former och färger från diverse förpackningar(mjölk, juicekartong, petflaskor och plastburkar), en ståltråd, en hammare, en spik och ett limstift.
Barnen försökte mest gissa vad som fanns i påsen och undrade över vad jag skulle göra med allt detta. Jag gick från mitten av ringen till en buske som fanns i närheten. På busken fanns små vita blommor. Jag tittade koncentrerat på blommorna och plockade en av dem. Jag satte mig på marken och betraktade nyfiket blomman. Jag tittade, luktade, kände och vred blomman åt alla möjliga håll. I samma ögonblick som jag dramatiserade, konstaterade jag att barnen var väldigt tysta och betraktade ivrigt. Plötsligt sa jag: ”Hum, vad ska jag göra med plastkorkarna? Ska jag kasta bort dem? Nej, de kan man återvinna genom att samla dem och gå till återvinningsstationen där de tar hand om allt möjligt som inte ska kastas i vår vackra natur. ”Men visst, sa jag, en blomma ska jag göra!” Jag öppnade min påse och tog fram allt som fanns i den. Först tog jag fram alla mina plastkorkar och gjorde hål i mitten med hjälp av spiken och hammaren. Sen tog jag ståltråden och trädde på korkarna med den största i början, som om jag gjorde ett grillspett. När jag var färdig med korkarna klistrade jag under både den största korken och den minsta med lite limstift och min blomma var då färdig. Jag frågade barnen om vad de nyss sett och bad dem att återberätta. Vissa barn berättade att de samlade också på skräp hemma medan andra inte gjorde det. Jag fortsatte samtala med barnen om vad man kunde göra med enkla material och samtidigt vara rädd om miljön. Till sist berättade jag att var och en som ville skulle göra en blomma nästa dag. Introduktionen med barnen från den ena avdelningen slutade där. Barnen gick tillbaka till sina respektive lekar medan jag plockade upp mina saker. Efter en stund samlade jag barnen från den andra avdelningen och gjorde samma introduktion. Reaktionerna blev ungefär densamma som i den första gruppen, där barnen reagerade på något annorlunda sätt som förra gruppen, där de ställde och kom med likarta kommentarer.
5.3 Undervisningsförloppet
Så var det dags för temat ”blommor av skräp” som pågick under cirka tre veckor. En stund innan samlingen hade jag förberett mig med materialet som skulle användas till våra blommor. Efter vår dagliga samling tog jag ifrån den ena avdelningen en liten grupp av fem, sex barn som ville göra sin blomma. Både flickor och pojkar var involverade. Vi gick ute på skolgården och tittade på blommorna som fanns runt omkring. Varje barn betraktade sin respektive blomma med stort intresse. Jag samtalade kring blommans form respektive vilken eller vilka färger den hade. Vi samlades inomhus efter att vi var färdiga med vår resa full av olika iakttagelser. Barnen tyckte det var roligt att kunna berätta vad de själva gjorde med skräp hemma. Jag berättade för min lilla grupp att plast kunde återanvändas men också kunde användas till någonting annat. Exempelvis att en plastkork kan bli någonting annat än en
”plastkork”, det vill säga att man kunde använda den som den är för att göra den till en annan sak.
Materialet fanns på plats. Jag såg med detsamma att barnen var entusiastiska att börja och alla visade ett strålande intresse. Först samlade barnen på sig korkar som fanns i en stor korg.
Varje barn hade sin ståltråd framför sig och fick turas om för att göra hål i korkarna med spik och hammare på en träbricka (för att inte göra hål på bordet). Samtidigt som barnen var koncentrerade på sina verk, tittade de på varandras skapelser och pratade med varandra. Sen hände det märkliga som gjorde att arbetspasset blev en spännande upplevelse både för mig och för barnen. Två pojkar gick förbi. De tittade på vad vi gjorde och sa: ”Det skulle vara ännu roligare med pärlor och någonting annat på”. ”Kom och sätt er”, sa jag. De satte igång arbetet med det samma. Det tog inte lång tid förrän pärlor, tyg och flanellbitar, med mera var med på bordet. Nästan utan mina instruktioner kom de med underbara lösningar, fulla av fantasi och kreativitet. Dessa två pojkar hade helt enkelt kommit på någonting nytt man kunde göra och använda sig av.
När barnen var färdiga med blommorna samtalade vi tillsammans om deras konstverk. Många tankar och kommentarer kom fram. Plötsligt sa en pojke: ” Titta, vad jag har gjort. Det är en gubbe som har en svans och kan flyga högt uppe i himmelen.” Vissa barn talade mer än andra.
De barnen som var relativt tysta under ”vanliga” lektioner visade här en helt annan sida av sina personligheter. Dessa barn fick fram roliga och intressanta idéer och tankar. När barnen blev färdiga skrev de sina namn på en remsa som de klistrade på ståltråden. Sen gick de till andra lekar och med detta avslutades arbetspasset.
5.4 Samtal med barnen
För att få dels en djupare förståelse av barnens funderingar kring hela temat dels få svar på mina frågeställningar har jag valt att genomföra ett samtal med dem. Mina frågor till barnen är anknutna till frågeställningar där bland annat naturupplevelser, återvinningsfrågor och estetiskt skapande är bärande begreppen. Varje rubrik motsvara frågorna som jag ställer till barnen och en kort sammanfattning knyter ihop deras resonemang. Vid det här tillfället intervjuade jag barnen dels i grupp och enskilt. Två pojkar och två flickor deltog i den första gruppen och tre flickor deltog i den andra gruppen. En pojke ville bli intervjuade enskilt.
5.4.1 Samlar dina föräldrar på skräp hemma?
”Vad gör ni med mjölkkartongen när mjölken är slut hemma?”, frågade jag. ”Vi slänger dem i soptunnan” svarade precis alla barn. Ida, Anna och Åke utvecklade lite mer deras svar och sa att: ”Man får ha den för att leka med ute och ha vatten i” Ida och Anna kom med en annan förklaring som jag inte var beredd på. ”De brukar ta så där flaskor och sånt och panta dem så får man pengar” berättade Ida och Anna. Ida kommenterade vidare och sa: ”Alltså ölflaskor och sånt pant. Det kan vi panta så får man pengar. Annars slänger man det eller får jag den att leka med.”
5.4.2 Var det roligt att göra blomman?
Här är kommentarer av vad barnen sa: ”Ja, det var det”, sa Pelle. ”I stort sett var allt roligt”, svarade Lisa. Anna berättar att hon tycker att det är roligt att pyssla. De flesta tyckte att det var roligt att göra hål i korkarna med spik och hammare. ”Det var också roligt att sätta på korkarna”, sa Åke. Däremot tyckte Kalle att:” Det var svårt att hitta ”sin” kork. Då var det inte så roligt.”. Istället tyckte Kalle att det var: ”Mycket roligt att måla med massa färger på den ena sidan.” Blå färg verkar vara en omtyckt färg hos de flesta barn. ”Det är kul att ha blå och guld färg. Himmelen har blå färg och jag gillar Sverige och Malmö FF” sa Lisa. ”Jag gillar blått därför att det är fint”, svarade Ida. Svart och guld med fyra gula prickar blev Pelles favoritfärg. Och blått och rött och grönt, det är fint”, ropade Åke. Barnen fortsatt med sina reflektioner och då var det Lisa som sa att: ”Roligt att sätta på massa saker och så. Fast man kunde skada sig när man tog i den (ståltråden) så fick jag den jättelångt in i fingret. Fast det var ändå jättekul”.
5.4.3 Min blomma liknar inte en ”riktig” blomma
De flesta barn beskriver en blomma som har blad och stjälk. Pelle sa att:” De var olika stora.
Solros är en stor blomma”, ropade han. Däremot sa Sara att: ”Vitsippa är liten”. Kalle sa att:
”Nej, min blomma liknar en lampa. En lampa på fotbollsplanen, där inne”. Lina svarade att:
”De blommorna är gjorda av korkar och plastgrejer. Man behöver inte vattna dem. Man kan inte bryta stjälken”. Pelle fortsatte att svara och sa: ”Riktiga blommor behöver jord för att växa.”
5.4.4 Var det roligt att titta på kompisarnas blommor?
Första svaret som jag fick höra var från Kalle som sa: ”Jag tittade inte på dem”. Lisa, Lina och Ida tyckte däremot att det blev ”fint”. ”Alla kunde titta på dem” svarade flickorna. Sara
ville svara med en extra kommentar och tyckte att: ”De var så fina och vackra och söta. Små och konstiga var de också”. Åke och Pelle sa att: ”Jo, de var fina”.
5.4.5 Var är din blomma nu?
Vid den här frågan gavs olika svar som betonade vad barnen hade gjort med sin blomma. Lisa svarade: ”Jag vet inte var är min blomma. Den är i bilen.” Däremot svarade Anna: ”Den är hemma på mitt rum.” Kalle sa att: ”Den är hemma på mitt rum fast nu är den i köket där vi sitter och äter. Den finns uppe på ett skåp”. ”Min blomma står i min mamma och pappas sovrum för att jag kom ner till dem för att jag hade glömt den i min väska, så de fick den”, svarade Lisa.
5.4.6 Skulle du kunna göra en blomma till hemma?
Här var jag nyfiken på om barnen kom från en familj där de pysslade hemma. Anna sa: ”Nej, vi har inte måla grejer och sånt”. Kalle svarade rakt på sak och sa: ”Vi ritar aldrig i vår familj.
Därför att det inte är roligt. Jag ritar ibland på fritids. Det är mycket roligare att måla.” Ida svarade: ”Om vi hade grejer hemma till det. ”
5.5 Sammanfattning
Återvinningsmetoden existerar inte hos barnens familjer, som kastar gamla förpackningar i soptunnan. Alla intervjuade barn tyckte att det var roligt att tillverka blomman med olika material och verktyg och att använda målarfärg. Barnen är medvetna om och kan beskriva hur en blomma se ut och vad den behöver för att växa, samtidigt som de tar hjälp av fantasi för att berätta om den. De flesta barnen tyckte att det var trevligt att titta på varandras blommor under utställningen och att blommorna finns nu hemma. Däremot verkar inte barnens familjer ha något material för att kunna tillverka blomman i hemmet.
5.6 Intervju med lärarna
Tre klasslärare valde att bli intervjuade. Syftet med intervjuerna är att ta reda på lärarnas generella pedagogiska synsätt på kreativitet (se bilaga 3 intervjuguiden). Den följande delen är lärarnas egen syn på kreativitet och hur de använder det ur ett pedagogiskt syfte.
Enligt lärarna kan kreativitet tolkas som ”att förnya vardagen”, det vill säga att man ser på saker och ting från en annan synvinkel. De är överens om att kreativitet spelar en stor roll i alla ämnen. Som lärare vill man lyfta fram den kreativitet som finns hos varje barn/elev. Nya idéer som dyker upp måste värderas och bearbetas. Att det finns olika sätt att lösa problem på
och att det finns många olika svar är ett faktum. Det är då viktigt att ta upp det så ofta som möjligt och då gäller det att tänka utanför läroböckerna och hur man kan då göra och arbeta på olika sätt.
Enligt lärarna öppnar kreativitet nya vägar och man lär sig tänka i andra banor. Däremot är de överens om att kreativitet är svårt att ta vara på. De menar att det oförberedda, det stökiga är svårare att ha kontroll på. En av de intervjuade lärarna vilken är den 40 års kvinnliga lärare säger att: ” När barnen ska vara kreativa så innebär det också ofta att man lätt tappar greppet om situationen.” Lärarna vill ändå gärna att eleverna ska komma med idéer, men ibland kan det vara svårt att genomföra. Framför allt är lärarna rädda för att de ska tappa greppet över lektionen, att den ska bli svårhanterlig. Då måste man hitta en slags balans. Men som regel är alla överens om att de vill ta vara på elevernas idéer och kreativa tänkande. Läraren påstår samtidigt att det kan vara svårt att göra kreativa saker eftersom kreativitet kräver energi och är krävande i sig. För de flesta lärare handlar kreativitet inte bara om att göra, utan det är för- och efterarbetet som tar tid, särskilt inom skapande verksamhet, men även i andra ämnen såsom naturvetenskap där till exempel en utflykt i naturen behöver förberedelser och planeringar.
Två av de kvinnliga intervjuade lärarna ser paralleller till skapandet när de talar om kreativitet. En lärare berättar att det är bara att lyssna på eleverna som pratar med varandra under skapande verksamheten. Elevernas samtal handlar inte om vad de ska göra på rasten, utan samtalet om uppgiften fortsätter. Det blir en genuin diskussion och ett samspel där de intresserar sig för varandras arbete. De vill se hur de andra har tänkt och de vill prata om det.
Man kan arbeta kreativt inom ett tema och på så sätt låta det skapande komma in utan att eleverna märker att de faktiskt lär sig.
En åsikt som är gemensam hos lärarna är att eleverna måste ha grunderna för att vara kreativa.
Utan grunder kan man inte vara kreativ. Den manliga läraren säger: ”Man måste lära sig ackorden innan man kan spela och samma sak gäller multiplikationstabeller. Det är inte så kreativt, men när man har lärt sig dem kan man börja ”leka” lite mer.
Det finns en digital whiteboard i den 40 års kvinnliga lärarnens klassrum som är ett nytt undervisningsredskap. Sedan hon började använda tavlan har hon varit tvungen att tänka om och på något sätt har det blivit mycket mer kreativitet i det hon gör, vilket hon tycker är spännande. Hon menar att tavlan har blivit ett nytt sätt att arbeta och på så sätt upplever hon
att hon fångar sina elever och deras intresse på ett mer spännande och stimulerande sätt. Till sist talar lärarna om “kreativa skillnader” mellan pojkar och flickor. Dessa skillnader verkar mest handla om hur kreativ man tror att man är som person. Lärarna ha inte lagt märke till att det finns skillnader mellan könen. Däremot kan vissa olikheter finnas i attityden till materialet och hur man ska hantera det.
5.7 Sammanfattning
De intervjuade lärarna ser kreativitet på ett likartat sätt. Det handlar om att se på saker och ting från en annan synvinkel och att kreativitet öppnar nya vägar. Lärarna är överens om att kreativitet ska lyftas fram hos varje barn/elev och att de måste ha grunderna för att vara kreativa. Lärarna är också samstämmiga i det att kreativitet är svårt att ta vara på.
6 Analys och diskussion av resultat
Detta avsnitt disponeras utifrån syften och frågeställningar som ligger till grund för min studie.
6.1 Uppleva med sina sinnen
”Utomhuspedagogik och estetiskt skapande med bild och form har en tydlig gemensam nämnare, nämligen att båda ämnena upplevs med sina sinnen” (s. 8). Så skriver Stina Wilén (2008) i sitt examensarbete Ja, ska vi grilla nyponsoppa!? I utomhuspedagogiken använder man ofta uttrycket ”gripa för att begripa”, det vill säga att grundtanken ligger mycket på att se, höra, göra och känna på naturens tillgång. Att läsa själv om naturen är en sak men att uppleva naturen är något helt annat. I estetiskt skapande är det samma tanke som ligger bakom. Uppleva glädje att arbeta med olika material och former gör att sinnena är i konstant aktivitet med varandra. Att kunna skapa och på så sätt bearbeta sina upplevelser ger möjligheter till egna erfarenheter som leder till kunskap och lärande. Därför tycker jag att det är viktigt att försöka sammanföra de två begreppen, utomhuspedagogik och estetiskt skapande, som i sin tur leder till fantasi och kreativitet och skapa mening på ett upplevelsefyllt sätt. I min analys vill jag besvara syftet med mitt arbete genom att få svar på frågan:
På vilket sätt barnen arbetar med estetiskt skapande i bild och form med utgångspunkt i utomhusobservationer och återvinningsmaterial?
Genom att använda bild och form som skapande verksamhet får barn en syn på vilket sätt de kan arbeta, som i sin tur leder till nya spännande upptäckter. Genom skapandet sätter de spår
och blir medvetna om sig själva och sitt eget verk. De genomför en dialog med sin egen form, som i sin tur ger idéer och associationer att koppla ihop med, exempelvis det de har sett ute i verkligheten. Barn tycker om att välja själva och det märks väldigt tydligt under hela skapande verksamhets tema. I samband med undervisningsförloppet märkte jag vid olika tillfällen att barnen levde i sin fantasi för att uttrycka sig. Under vissa observationer hade jag sett och hört barnen prata med sig själva och sin skapelse. Det är på så sätt barn använder sin fantasi och sina tidiga erfarenheter för att kommunicera med sin omgivning. När barnen satt bredvid varandra koncentrerade de sig dels på sina egna skapelser men samtidigt lyssnade de uppmärksamt på varandras kommentarer och berättelser. Barn utvecklas i samspel med varandra. Med detta samspel som grund ser jag bild och form som ett språk och att barns språk har olika dimensioner. Allt handlar om att ta fram barnens egna begrepp och egna minnen. Barnen mår bra av att se att de finns till för varandra. De tycker om att upptäcka och använda olika former av material. Min tanke bakom temat ”blommor av skräp” är att synliggöra deras förmåga att kunna arbeta med återvinningsmaterial som dels är roligt och annorlunda att skapa med, dels är med fördel ett bra medel och en utgångspunkt till att göra barn miljömedvetna.
När jag intervjuade barnen var jag nämligen inte beredd på deras svar och blev i vissa fall överraskad över deras kommentarer. Utgångspunkten vid formuleringen av mina intervjufrågor är själva verket i två av mina frågeställningar.
Den ena är:
På vilket sätt använder barn sina tidiga erfarenheter av utomhusobservationer som utförs på fritids i estetiskt skapande med bild och form som uttrycksmedel?
Den andra är:
På vilket sätt kan fantasi, kreativitet och estetiskt skapande integreras i utomhuspedagogik?
För att få svar på frågeställningen har jag valt att lyfta fram barnens kommentarer som jag har funnit intressanta. För att lätt göra min analys tydligt så det blev lättare för läsaren att följa, har jag använt konkreta rubriker samt barnens egna ord.
6.1.1 Konkreta naturupplevelser - ”Riktiga blommor behöver jord för att växa”
Olika faktorer involveras i barnens tidigare erfarenheter. En faktor är kopplad till barnens sinnen. Barnen lär känna sin omgivning med alla sinnen, genom att se, höra, lukta, smaka och känna. Dahlgren & Szczepanski (1997) skriver: ”När vi möter omgivningen lär vi oss hur den fungerar […] Idén i grunden är att skapa förutsättningar för konkreta upplevelser i
uterummet” (s. 25). När vi gick ute på skolgården och tittade på blommor som fanns runt omkring betraktade varje barn sin respektive blomma med ett stort intresse. Vi pratade om hur blomman såg ut och använde oss av många olika intryck. Som pedagog kan man på det sättet hjälpa barnen att fördjupa sina naturupplevelser av det som sker genom samtal och andra typer av kommunikation som vi har med varandra. När vi kom tillbaka och satte igång arbetet hade barnen då med sig tidiga erfarenheter av verkligheten, det vill säga blomman de nyss hade betraktat.
En annan faktor är däremot kopplad till inlärningssituationen. Dahlgren & Szczepanski (1997) lägger tonvikt på inlärningssituationen och skriver: ”Direkt kontakt och konfrontation med fenomen och processer genom vistelse i utemiljön ger en upplevelsemässig aspekt åt inlärningssituation” (s. 16). Dessa inlärningssituationer blir då erfarenheter. Enligt tidigare forskning (Barnes, Bergström, m.fl.) hör fantasi och erfarenheter ihop med varandra. Olofsson (1993) betonar att i fantasin använder barnen sina tidiga erfarenheter av verkligheten för att skapa något som inte har sin motsvarighet i verkligheten. Vid intervjuerna frågade jag barnen hur en riktig blomma såg ut och de svarade på olika sätt att den hade blad och stjälk. Pelle utvecklade sitt svar och sa: ”De är olika stora. Solros är en stor blomma” och Sara sa:
”Vitsippan är liten”. Barnen hade då kommit fram till hur en ”riktig” blomma kan se ut.
Ytterligare var jag nyfiken på hur de skulle svara på om deras blommor liknade en ”riktig”
blomma. Och då fick jag höra Pelle säga att: ”Riktiga blommor behöver jord för att växa.”
Lina svarade på ett annat sätt och sa: ”De blommorna är gjorda av korkar och plastgrejer, Man behöver inte vattna dem. Man kan inte bryta stjälken.” Hon tog upp Pelles motsatsbegrepp för att förklara att blommorna inte var ”riktiga” blommor. Båda två hade då erfarenheter av hur en blomma såg ut och behövde för att vara ”riktiga”. Man kan då fråga sig vad fantasi vore utan verklighet? Verkligheten möter både kropp och sinnen och de blir på det sättet erfarenheter och minnesbilder.
6.1.2 Återvinningsfrågor - ”Vi slänger dem i soptunnan”
När jag formulerade frågan ”samlar dina föräldrar på skräp hemma?” hade jag inte tänkt vidare på själva begreppet ”skräp” som kan betyda olika saker och framför allt tolkas på olika sätt. Bland de intervjuade barnen fick jag höra Lisas reaktion som lät så här: ”Vadå samla på skräp!” Hon var dock den enda som reagerade på frågan. Andra barn hade nämligen tolkat ordet skräp på ett annat sätt än hon gjorde. När jag skrev ordet skräp, menade jag naturligtvis använda mjölk- och juiceförpackningar, plastflaskor, korkar, metallburkar, med mera. Detta förklarade förstås för barnen. Jag skulle kanske ha formulerat mig på ett annat sätt och kanske
