Besman och tillbehör från Lödöse Svärdström, Elisabeth
Fornvännen 61, 173-178
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1966_173
Ingår i: samla.raa.se
Smärre meddelanden
Besman och tillbehör från Lödöse
Den som roar sig med att göra strövtåg i runologins utmärker träffar då och d i på ganska sällsamma ting, som sporrar intresset med krav på en förklaring.
Det är framför allt de medeltida stadskärnorna som här, inför de anryckande grävskoporna, visat sig vara ett verkligt eldorado: Nyköping, Lödöse fiir att bara nämna ett par.
1 min uppsats Nyköpingsstaven och de medeltida kalenderrunorna (Antikva- riskt arkiv 29, Sthlm 196(1) nämndes och avbildades stänger till tre medeltida besman: Nyköping, 1964 års undersökning fyndnr 1806: Lödöse, 1961 års under- sökning fyndnr 134; Kungahälla, lösfynd 1864 Statens historiska museum inv.nr 3287. Nu har den fåtaliga gruppen av medeltida besman, som genom tillfällig- heternas spel hade sin utgångspunkt i runstaven från Nyköping, snabbt utökats.
Fil. kanel. Rune Ekre, som assisterade vid lödösegrävningen 1961, har i dagarna under hand fäst min uppmärksamhet på att ca 1 dm från lödösebesmanet (stången) in situ anträffats ett litet föremål av trä, fyndnr 719, som otvivel- aktigt är det lösa handtaget till detta besman.
1Lödösebesmanets stång, 75 cm läng, har en infälld järnklump i motvikten samt gradering medels inslagna järnstift i stort antal. Det var när det påträffades brutet i bitar och därför icke praktiskt användbart för vägningsexperiment, men av allt att döma har det varit ett instrument med stor differentiering. Fig. 1.
Handtaget, fig. 2, är enkelt, 10,3 cm långt, med urtag fiir trefingergrepp på undersidan och längs översidan en djup skåra, som slutar i två genom handtagets båda ändar snett nedät-utät borrade kanaler. Här har en snörögla legat, i vilken besmansstången balanserat. Av snöret fanns enligt uppgift inga spår på fynd- platsen. Fröts handtagets oansenlighet är kombinationen av stort värde. T . o. m.
när det gäller besman från långt senare tid, har handtaget vanligen skilts frän stången. Kompletta besman iir därför tämligen sällsynta.-
Ytterligare tre små träföremål frän Lödöse (fyndnr 4829/62:48 och 52, 6351/
62: 14) fär samtidigt sin förklaring. De är också handtag till besman, fig. 3-5.
Två av dem (48 och 52) är smä prydliga arbeten med djurhuvudformade ändar och uddsnitt i sägtandsmönster längs bagen; nr 48 har dessutom en ristad band- fläta pä ovansidan.
1
Samhörigheten hade av lätt förklarliga skäl blivit förbisedd vid Statens historiska museums omhändertagande av fynden för konservering. Delarna hade tätt vitt skilda fyndnr och insänts vid olika tillfällen (19/9 och 16/11 1961). Någon grävningsbcrättelse, som bestämt kunde ha klargjort sambandet, föreligger ännu inte (sept. 1966).
- Hur ett träbesman har fungerat i handen, visar Sam Owen Jansson, »Mått, mäl och
vikt i Sverige till 1500-talets mitt» (i: Nordisk kultur 30, Sthlm . . . 1936), fig. 3.
174 Smärre meddelanden
Fig. 1-2. Besman av trä frän Lödöse. Fyndnr: stången 19(11: 134, handlaget 1961:719.
1/7 resp. 1/1. Foto S. Hallgren 1966, AFA. — Holzbescmer aus Lödöse. Fiindin. Stange 19(11: 134, Criff 1961: 719.
Pä bebyggclsearkeologisk g r u n d kan besmanet och h a n d l a g e n icke tidsbestäm- mas. F y n d e n frän samma nivå i d e n n ä r m a s t e omgiv n i n g e n på fyndplatsen är inle tillräckligt utslagsgivande. D j u r h u v u d e n a pä h a n d t a g e n nr 48 och 52 kan visserligen karakteriseras som »1200-talstyp», m e n u t f ö r a n d e t talar snarast fiir en d a t e r i n g till följande å r h u n d r a d e (Monica Rydbeck). De tvä e n k l a r e h a n d t a g e n s skåra, som återfinns pä besmanshancllag frän nyare tid, förefaller a t t vara cn tvpologiskt senare detalj i k o n s t r u k t i o n e n . Det fullständiga besmanet iir därför med all s a n n o l i k h e t nägot yngre än de b å d a o r n e r a d e h a n d l a g e n . B a n d o m a - m e n t e t invid m o t v i k t e n kan peka i samma r i k t n i n g .
F o r m e n är i p r i n c i p d e n s a m m a på alla fyra h a n d t a g e n , likaså storleken (ca 10 cm), trefingergreppet samt avståndet m e l l a n de b å d a k a n a l e r n a lör snöret (7-8
Fig. 3-5. T r e handtag till besman från Lödöse. Fyndnr (uppifrån räknat): 4829/62: 52,
4829/62:48, 6351/62:14. 1/1. Foto S. Hallgren 1966, ATA. — Drei Besemergriffe aus
Lödöse. Fundnr. (von oben gcrechncl); 4829/62:52, 4829/62:48, 6351/62:14.
Smärre meddelanden 175
m&SkT ^^^B |i^P55^*^*^ Isii^^flK
176 Smärre meddelanden
Fig. 6-7. Besman a\ trä, krönt 1670. Nordiska museet inv.nr 932. 1/7. Foto Ake Grund- ström, Nord. mus. — Holzbesemer, geeicht 1670. Nordisches Museum Inv.Nr. 932.
cm). M e n n å g o n skära för snöret finns inte, som r e d a n antytts, pä de b å d a o r n e r a d e h a n d t a g e n , inte heller n ö t n i n g s s p ä r för ett s å d a n t ; öglan h a r förmod- ligen fixerats m e d en k n u t ovanför v a r d e r a hålet.
H a n d t a g e n till senare tiders t r ä b e s m a n är oftast en liten skuren eller svarvad
kavel med en g e n o m g å e n d e kanal för snöret. M e n det finns ocksä e x e m p e l pä a t t
l ö n n e n m e d skära t r a d i t i o n e l l t levt kvar ä n n u vid 1700-talets slut. På ett för-
bluffande sätt svarar till d e o r n e r a d e l ö d ö s e h a n d t a g e n s karakteristiska form h a n d -
Smärre meddelanden »7i
taget till ett praktfullt träbesman i Nordiska museet (inv.nr 932), fig. 6-7, Bes- manet har en längd av 66 cm. Det är krönt i Stockholm 1670 och differentierat för vägning enligt (yra olika viktvarianter: »Stockholms Skålpunds eller Victual Wicht — Stockh. Koppar och Jern Wicht effter Marckpundstalet — Opstäders Jern Wicht effter Marckpundstalet — Bergslagz Jern Wicht effter Marckpunds- talet.» Ändstyckenas djurhuvuclform är inte att ta miste pä, även om de natura- listiska detaljerna har lämnats därhän. Snedställda kanaler finns där också, dess- utom en skära, men inga urtag fiir trefingergrepp. Det blägula snöret är auten- tiskt. Måtten är praktiskt taget desamma som på lödöseliandtagen. Den förhål- landevis ringa storleken har varit generell, av andra besman att döma.
I dagarna har dessutom fil. lic. Rune Norberg läst min uppmärksamhet på en motvikt till ett träbesman, som tillhör S:t Ragnhilds Gilles museum i Söderköping (inv.nr 17) och i Sven T. Kjellbergs artikel »Samtal om medeltida städer» i Svenska turistföreningens årsskrift 1951, s. 75, avbildas bland »medeltidsfynd från Söder- köping». Bebyggelsearkeologiskt kan föremålet inte tidsbestämmas, eftersom fynd- uppgifter saknas. Motviktens långsträckta form är ålderdomlig. Den påminner om lödösebesmanets men lever kvar ännu pä 1600-talet. Att datera söderköpings- besmanet enbart utifrån den rika orneringen av bandflätverk i romansk stil är också svårt, eftersom sädana mönster varit omhuldade i folkkonsten ända in pä 1800-talet. Dock pekar dekorens rena, fasta utformning, diir varje antydan 0111 senare stilelement saknas, bestämt mot medeltiden.
Därmed skulle vi i Sverige äga sammanlagt sju medeltida besman, alla funna i dåtida handelsstäder av betydelse, och siffran kommer sannolikt att stiga.
Elisabeth Svärdström
Zusammenfassung
Besemer u n d Zubehör aus Lödöse
Vier Griffe zu mittelalterlichen Bescmern (Abb. 2-5) sind bei archäologischen Untersuchungen 1961-1962 in Lödöse, Kirchspiel St. Peder, Västergötland gefun- den worden. Einer der Griffe, Abb. 2, gehört unzweifelhaft zu jener Besemer- stange (Lödöse 1961 Funclnr. 134), die zusammen mit zwei anderen (Kungahälla, Statens Historiska Museum Inv.Nr. 3287, und Nyköping, Untersuchung des Jahres
1964 Funclnr. 1806) in dem Aufsatz der Verf. „Nyköpingsstaven och de medeltida kalenderrunorna" (Antikvariskt arkiv 29, Sthlm. 1966) erwähnt und abgebildet wurden. Abb. 1. Keiner der Gegenstände känn auf Grund von bebauungsarchäo- logiscben Argumenten zeitlich bestimmt werden. Die Tierornamentik auf zweien der Grilfe, Abb. 3 und 4, gehört zum Typus des 13. Jahrh., die Ausfiihrung spricht indessen am ehesten liir eine Datierung in das claraul folgende Jahrhundert. Die Kerbe fiir die Schnuröse auf der Oberseite der beiden unverzierten Griffe, Abb.
2 und 5, scheint, mit Riicksicht auf ihr Vorkommen bei Holzbesemern aus der Neu- zeit, eine typologisch spätere Konstruktion zu repräsentieren als bei den verzierten Griffen, bei denen die Öse offenbar mit zwei Knoten fixiert ist. Dies wiirde erweisen, dass der vollständig bewahrte Besemer von Lödöse aller Wahrschein- lichkeit nach etwas jiinger als die beiden genannten verzierten Griffe wäre. Ein-
12—664259 Fornvännen H. 3, 1966
178 Smärre meddelanden
schliesslich eines schon fruher b e k a n n t e n , fragmentarischen Besemers aus Söder- k ö p i n g ( b e w a h r t im St. R a g n h i l d s Gilles M u s e u m , I n v . N r . 17, S ö d e r k ö p i n g , u n d abgebildet in Svenska T u r i s t f ö r e n i n g e n s Årsskrift 1951, S. 75), gibt es jetzt insge- samt T e i l e von sieben m i t t e l a l t e r l i c h e n Besemern in Schweden.
Die Holzbesemer aus späterer Zeit h a b e n gewöhnlich e i n e n kleinen geschnitzten o d e r gedrecbselten Knebel als Griff mit e i n e r durchgehenclen K a n a l r ö h r e liir d i e Schnuröse. Ein schwedischer P r a c h t b e s e m e r von 1670, A b b . 6-7, h a t e i n e n Griff, d e r mit seiner K e r b e u n d seinen tierkopfverzierten E n d e n auf verbluffende Weise zeigt, wie länge elie m i t t e l a l t e r l i c h e n T r a d i t i o n e n in gewissen F"ällen weitergelebt h a b e n .
Cberselzl x>on Willy Schwabacher
Den dolda källan i Varbergs fästning
En fästning som icke i n o m sitt eget o m r ä d e h a d e en o u t t ö m l i g tillgång pä friskt dricksvatten var en ytterst sårbar a n l ä g g n i n g och i l ä n g d e n d ö m d till k a p i t u l a - tion h u r starkt försvaret än m å ha varit i a n d r a avseenden. D e t t a h a r m a n alltid vetat. F ä s t n i n g a r som fick sitt v a t t e n utifrån g e n o m en l e d n i n g g e n o m vallen (som Akershus)
1riskerade att fienden k u n d e d ä m m a u p p v a t t e n f l ö d e t Vallgra- varnas v a t t e n k u n d e förgiftas,
2och i n n e h å l l e t i r e g n v a t t e n r e s e r v o a r e r tog vid torrt väder förr eller senare slut. Särskilt b e k y m m e r s a m t var d e t i ä l d r e tid liir k l i p p f ä s t n i n g a r . Att i n o m v a l l a r n a låta b r ä n n a b r u n n a r k u n d e ta å r a t a l .
3Hur löste man det svära vattenförsörjningsproblemet pä Varbergs fästning, när
det gamla slottet o m k r i n g sekelskiftet 1600 omgavs med en bastionerad fästning?
T i l l K ö p e n h a m n kom 1579 en tysk bergsman vid n a m n H a n s Giorwick v.
M a r i e n b e r g — troligen en sä kallad slagruteman — m e d sina gesäller och u p p g a v a t t h a n lörstod sig på bergsbruk och att h a n k u n d e o r d n a vattenförsörjningen i klippfästningar. Fredrik I I , d e n d å v a r a n d e d a n s k e k u n g e n , s ä n d e b e r g s m ä n n e n till Akershus, m e n efter en tids föga framgångsrikt a r b e t e m e d b e r g s b r u k e t vid Åkers kyrka, delades »berggesällerna» u p p i tre g r u p p e r för att b r ä n n a b r u n n a r pa Akershus, Bohus och Varbergs fästningar. O r d e r h ä r o m utfärdades den 18 februari 1581.
En u n d e r s ö k n i n g av t e r r ä n g e n i Varberg gav emellertid till resultat, a t t man skulle behöva hugga en 32 a l n a r d j u p b r u n n g e n o m k l i p p a n för att nå ned till vatten. Dä gesällerna ej ansåg sig k u n n a avverka m e r än en aln i m å n a d e n , av- stod m a n frän d e t t a projekt enligt brev av d e n 26 j u n i 1581.
1
C. S. Widerberg, Akershus fattning. Skrifter ulgilt av Det Norske Videnskaps-Akademi i Oslo II, Hist. Filos. Klasse 1932. No. 2, s. 181 ff.
- Under det nordiska sjuärskriget (1563-1570), dä svenskarna innehade Varbergs fäst ning, skrev Johan III till befälhavaren Bo Grip, hur denne skulle förhålla sig, 0111 dans- karna angrep Varberg •antingen med undcrgräfiiing eller förgift i vattnet, som de utan tvifvel väl varde tillhjudandes». P. von Möller, Bidrag lill Halland» historia (1874), s. 259.
:l
