Smärtfri efter operation?

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Specialistsjuksköterskeprogrammet

Smärtfri efter operation?

En studie om upplevd postoperativ smärta inom de första timmarna efter

operation samt en jämförelse mellan kön

Handledare

Björn Wikehult

Examinator

Christine Leo Swenne

VT 2012

Författare

David Thunborg

Sammanfattning

Det är vårdens uppgift att se till att människor ej utsätts för en obehandlad grav

smärtproblematik som uppkommit efter planerat samt icke planerat kirurgiskt ingrepp. För att uppnå detta är en viktig del inom anestesisjukvården att ge adekvat smärtlindring

intraoperativt.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur väl smärtlindrade patienter var de första

timmarna postoperativt samt om upplevelsen av smärta mellan män och kvinnor skiljde sig postoperativt.

Metod: Ansatsen på studien är kvantitativ i form av en tvärsnittsstudie och designen är

deskriptiv. Urvalet var 20 patienter som genomgick kirurgi för fotledsfraktur eller radiusfraktur.

Resultat: Alla patienter fick beräkna sin smärta enligt VAS och 80% av dessa kunde påverka

sin smärtbehandling. Vid hemgång efter 1-4 timmar klassade endast 20% VAS >3 och alla var kvinnor. Ingen signifikant skillnad påvisades mellan män och kvinnors upplevelse av smärta.

Slutsats: Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan män och kvinnor i deras upplevelse av

smärta. Smärta som skulle åtgärdas återfanns hos 65% av patienterna när smärtan var som värst jämfört med 20% en till fyra timmar postoperativt.

Nyckelord

Abstract

It is the responsibility of the health care to ensure that patients are not exposed to an untreated severe pain problem after planned or acute surgical intervention. In order to achieve this, an important part of the anaesthesia care is to administrate adequate intraoperative analgesia.

Objective: The objective with the study was to investigate how well treated patients were

according to pain, the first postoperative hours and if there were any differences in experience between men and women.

Method: The study has a quantitative approach as a cross-sectional study and the design is

descriptive. The study consisted of 20 patients undergoing surgery for a radius- or wrist fracture.

Results: All the patients evaluated their pain according to VAS and 80% of those felt they

had the chance to affect their pain assessment. One to four hours after surgery 20% had VAS >3, all of which were women. No significant differences were found between men and women and their pain experience.

Conclusion: No significant differences were found between men and women and their pain

experience. Pain that should have been treated was found within 65% of the patients when the pain was its worse, compared to 20% one to four hours postoperative.

Keywords

Innehållsförteckning

2. BAKGRUND ... 1 2.1 Definition av smärta. ... 1 2.2 Smärtfysiologi ... 1 2.3. Smärtgrupper ... 2 2.4. Postoperativ smärta ... 3 2.5. Smärtskattning ... 3 2.6. Könsskillnader ... 4 2.7. Problemformulering ... 4 2.8. Syfte ... 5 2.9. Frågeställningar ... 5 3. METOD ... 5 3.1. Design... 5 3.2. Urval ... 5 3.3. Datainsamlingsmetod ... 6 3.4. Tillvägagångssätt ... 6

3.5. Bearbetning och analys ... 7

3.6. Etiska överväganden ... 7

4. RESULTAT ... 8

4.1. Hur många av patienterna har upplevt smärta postoperativt inom de första fyra timmarna, där smärta klassas som mer än 3 enligt VAS? ... 8

4.2. Har du fått möjlighet att påverka din smärtbehandling under de senaste timmarna? ... 10

4.3. Jämförelse mellan män och kvinnors smärtupplevelse de senaste timmarna efter operation. ... 11

5. DISKUSSION ... 12

5.1. Resultatdiskussion ... 13

5.1.1. Andel patienter som upplevt smärta de fyra första timmarna som klassat VAS >3 .. 13

5.1.2. Möjligheten att påverka sin smärtlindring postoperativt... 13

5.1.3. Skillnad mellan män och kvinnor i upplevd smärta ... 15

5.2. Metoddiskussion... 17

5.2.2. Praktisk betydelse ... 20

5.2.3. Slutsats ... 20

REFERENSLISTA ... 21

Bilaga 1: Prevalensmätning ... 26

Bilaga 2: Visuell Analog Skala (VAS) ... 27

1

2. BAKGRUND

2.1 Definition av smärta.

The International Association for the Study of Pain (IASP) är en organisation som är ledande inom forskning, praktik och utbildning inom ämnesområdet smärta. Den består av ca 8000 medlemmar från 129 olika länder. Deras mål är att stimulera och hjälpa forskningen inom smärta för att sedan omvandla detta till förbättrad smärtbehandling i hela världen. I samband med grundandet togs ett beslut om att ge ut en tidskrift med aktuell forskning inom smärta och smärtbehandling. IASP har sedan dess varit det ledande organet för smärtforskning i världen och 1979 presenterades den första definitionen av smärta i tidskriften ”PAIN” (IASP, 1995). Faut-Callahan & Hand (2010) skriver att IASP definierar smärta som “an unpleasant sensory and emotional experience associated with actual or potential tissue damage or described in terms of such damage” (i Nagelhout & Plaus, 2010, s 1240). Den svenska översättningen är ”en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med faktisk eller potentiell vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada” (Magnusson & Mannheimer, 2008, s 10).

2.2 Smärtfysiologi

När en person utsätts för smärta är det ett komplext system i kroppen som leder fram till den känsla och reaktion som följer näst.

2

I thalamus sker en omkoppling och signalerna skickas till kortikala och subkortikala strukturer i hjärnan. De subkortikala strukturerna ansvarar för den emotionella delen vid smärtstimulering och de kortikala står för den sensoriska delen. Om personen drabbas av ett akut smärttillstånd påverkas även hjärnstammen och hypothalamus som svarar för autonoma neuroendokrina reaktioner. Detta leder till att personer vid upplevd smärta kan känna ett kraftigt illamående, takykardi, blodtrycksstegring och börja hyperventilera (Werner, 2010).

2.3. Smärtgrupper

Smärta kan delas in i flera olika grupper; såsom nociceptiv, neuropatisk och idiopatisk smärta. Inom den nociceptiva kategorin faller både somatisk och visceral smärta. Somatisk smärta kopplas ofta ihop med ett lokalt stimulerat område medan visceral smärta är mer diffus i karaktären och uppträder vid organsmärta (Ekström, 1996; Faut-Callahan & Hand, 2010; Redke, 1999). Nociceptorer kan återfinnas i kroppens alla somatiska vävnader samt i flera viscerala vävnader. De tillhör kategorierna A-deltafibrer och C-fibrer som leder smärtsignalerna upp till thalamus. De somatiska receptorerna reagerar på kemiska, mekaniska stimuli samt på värme och kyla. De viscerala receptorerna reagerar vid inflammation, tänjning och ischemi. Vid till exempel urinvägsinfektion kan smärtan vara något mer diffus vilket anses bero på att nociceptorerna i de viscerala delarna sitter mer glest än i de somatiska delarna. Detta gör det svårare att lokalisera visceral smärta (Werner, 2010).

Neuropatisk smärta beror på en dysfunktion hos centrala nervsystemet som då själv producerar smärtsamma stimuli (Faut-Callahan & Hand, 2010). Dessa stimuli kan bero på att en nociceptor skadats och en automatisk stimulering sker och nervimpulser skickas ut (Hӕgerstam, 2008).

Enligt Hansson & Leffler (2010) delas neuropatisk smärta in i perifer och centralstimulerad neuropatisk smärta. Perifer neuropatisk smärta är ej receptoraktiverad på grund av stimuli utan en spontant pågående nervstimulering sker längs med den skadade nerven, så kallad ektopisk impulsledning. Central neuropatisk smärta beskrivs som smärta efter sjukdom eller skador på ryggmärg och hjärna.

3

Smärta som pågått i minst 6 månaders tid utan patologisk eller patofysiologisk orsak kallas idiopatisk smärta (Ekselius & von Knorring, 2010).

2.4. Postoperativ smärta

Förutom smärta består det postoperativa skedet av flera komponenter som vården bör ta hänsyn till, bland annat kirurgiska komplikationer, postoperativt illamående och kräkningar och sena läkemedelseffekter. I en studie har det uppmärksammats att upp mot 80 procent av alla patienter upplever postoperativ smärta som medelsvår till svår (Apfelbaum, Chen, Mehta & Gan, 2003). Kunskapen ställer höga krav på anestesisjuksköterskan som har tillgång till olika läkemedel och tekniker för att minska den intra- och postoperativa smärtan (Rawal, 1999).

2.5. Smärtskattning

En adekvat smärtskattning ökar möjligheten för god smärtlindring vilket enligt författaren, kan leda till att underlätta det postoperativa skedet. Rawal (1999) beskriver smärtskattning som en subjektiv upplevelse, vilken kan vara problematisk att förmedla till andra. Smärtupplevelsen kan även påverkas av oro för att det ska göra ont (Keogh & Herdenfeldt, 2002), att patienten upplevt smärta i samband med tidigare operationer, vilken peroperativ smärtlindring som ges och förekomsten av postoperativa komplikationer.

Det finns olika hjälpmedel för att mäta smärta, visuell analog skala (VAS), numerisk skala och verbal beskrivande (Huskisson, 1974; Rawal, 1999). Enligt Rawal (1999) innebär VAS att patienten kan bedöma sin smärta genom att dra en markör över en onumrerad linje på en linjal. Linjalens ändpunkter utgörs av av ”Ingen smärta” och ”Värsta tänkbara smärtan”. När patienten placerat markören längs linjen vänder man på linjalen för att sedan läsa av VAS-värdet ( Bilaga 2). Numeriska skalan består av en skala mellan 0-10 där 0 är ingen smärta och 10 är värsta tänkbara smärta. Beroende på var patienten befinner sig smärtmässigt, utvärderas behovet av eventuell smärtlindring. I den sista skalan som är verbal beskrivande skala får patienten beskriva sin smärta genom förvalda ord. Dessa utgörs av ”ingen”, ”mild”, ”medelsvår”, ”svår” och outhärdlig smärta” (Rawal 1999) .

4

Enligt Hildebrand et al., (2011) påverkar kraftig smärta inte bara bedömningen av VAS negativt utan även patientens livskvalitet blir till det sämre. Enligt Linton (2005) upplever personer med smärta ofta en emotionell reaktion såsom ilska, oro, fruktan och depression. Känslor och smärta är nära länkade med varandra vilket ofta leder till att smärta uttrycks emotionellt.

Trots världsomfattande studier samt ändrade medicinska riktlinjer och utbildningar gällande smärta, är behandlingen fortfarande ej tillräckligt god (Wu & Raja, 2011).

2.6. Könsskillnader

Flera vetenskapliga artiklar beskriver att kvinnor har en lägre smärttröskel än män och därför upplever mer smärta (Ono et al., in press; Uchiyama et al., 2006; Wandner, Scipio, Hirsh, Torres & Robinson, in press). Även smärttålighet, smärtskattning och hanteringen av smärta skiljer sig mellan könen (Keogh & Herdenfeldt, 2002). Det beskrivs hur män mår sämre än kvinnor då de har samma skattning av smärta (Ono et al., in press). I en studie som inkluderade totalt 67 personer varav 37 var kvinnor, återfanns en signifikant skillnad som visade att kvinnorna skattade smärtan högre än män vid värmetest på handen. Vid senare jämförelse av det kliniska svaret med kön, könsroller och när de förväntades säga till om smärta, fanns det ingen signifikant skillnad (Robinson, Wise, Gagnon, Fillingim & Price, 2004). Cepeda & Carr (2003) kunde i sin studie visa på att kvinnor i högre utsträckning än män hade ont efter bukkirurgi trots liknande doser av fentanyl samtidigt som kvinnorna krävde mer opioider postoperativt. I studien ingick 423 kvinnor och 277 män.

En studie som inkluderade 2 298 personer gjord i Kina gav ett motsatt resultat. Där fann författarna att männen behövde mer morfin via en patientkontrollerad analgesi-pump (PCA) för att kunna mobilisera sig än vad kvinnorna behövde de tre första dygnen postoperativt. Författarna menar att kön och den upplevda smärtan vid mobilisering var de faktorer som spelade mest roll (Chia, Chow, Hung, Liu, Ger & Wang, 2002). Liknande resultat fick Soejima et al., (2010) när de genomförde en studie i Vietnam där 180 patienter som genomgick öppen kirurgi deltog. Två timmar postoperativt hade 31% av männen svår smärta i jämförelse med 17,5% av kvinnorna.

2.7. Problemformulering

5

et al., (2010). Enligt Rawal (1999) skiljer sig både smärtupplevelsen och behovet av smärtlindring beroende på individen. Vilket kan bekräftas i flertalet studier där resultaten även tyder på att kvinnor har en lägre smärttröskel än män (Ono et al., in press; Uchiyama et al., 2006; Wandner, Scipio, Hirsh, Torres & Robinson, in press). Enligt Socialstyrelsen (2005) ingår i sjuksköterskans roll att förebygga komplikationer vid vård och behandling.

2.8. Syfte

Syftet med denna studie var att undersöka hur väl smärtlindrade patienter var de första timmarna postoperativt, samt om upplevelsen av smärta mellan män och kvinnor skiljde sig åt postoperativt.

2.9. Frågeställningar

De frågeställningar som skall besvaras i studien är följande:

 Hur många av patienterna hade smärta postoperativt inom de första fyra timmarna, där smärta klassas som mer än 3 enligt VAS?

 Hade patienten möjlighet att påverka sin smärtlindring postoperativt?

 Fanns skillnad på upplevd smärta mellan män och kvinnor som genomgått likadana operationer?

3. METOD

3.1. Design

En kvantitativ ansats antogs och designen som användes var en deskriptiv tvärsnittsstudie.

3.2. Urval

6

3.3. Datainsamlingsmetod

Data samlades in genom enkäter (Bilaga 1) som fylldes i av patienten vid hemgång, en till fyra timmar efter operation. Enkäten var från början använd av smärtenheten på ett universitetssjukhus i mellansverige som verktyg vid prevalensmätningar, och är ett redan beprövat instrument. Frågeområdena som enkäten tog upp berörde patienternas upplevda smärta när den var som värst under dygnet och vid hemgång, om de fått hjälp att skatta sin smärta samt påverka behandlingen av denna (Wadensten et al., 2011). Några av frågorna i enkäten omformulerades inför denna studie för att bättre få svar på aktuellt syfte. Istället för att patienterna fick frågor som berörde smärta under det senaste dygnet kortades det ner till de senaste timmarna (Bilaga 1). I enkäten inkluderades ett smärtskattningsinstrument. Skalan bestod av en skala mellan 0-10 där 0 var ingen smärta och 10 värsta tänkbara smärta. Enligt Karlsten et al., (2005), Medicinska kvalitetsrådet (2001), SFAI (2009), Wadensten et al., (2011) klassades ett värde av VAS >3 som smärta där någon åtgärd borde ha utförts samt senare utvärderats.

Enkäten testades på 3 patienter innan studien påbörjades, detta för att säkerställa att frågorna ej skulle misstolkas samt att de var lättförståeliga (Bilaga 1). Inga korrigeringar gjordes av frågorna då de upplevdes enkla och klara.

3.4. Tillvägagångssätt

7

datainsamlingsperioden gick författaren till dagkirurgen för att ta hand om de insamlade enkäterna. Datainsamlingen pågick under sju veckor totalt för att få med så många patienter som möjligt i studien.

3.5. Bearbetning och analys

Bearbetning av det insamlade materialet presenteras genom deskriptiv statistik som tagits fram med hjälp av statistikprogrammet, IBM SPSS 19,0.

Författaren läste igenom alla insamlade enkäter för att försäkra sig om att ingen av de tillfrågade informanterna borde ha exkluderats och klassats som bortfall enligt exklusionskriterierna som tidigare nämnts i studiens metod.

Aktuell data registrerades i datamatrisen för att sedan omvandlas till deskriptiv statistik. Jämförelsen av smärtupplevelse mellan män och kvinnor analyserades med chi2-test. För en signifikant skillnad krävdes ett p (signifikansvärde) som var mindre än 0,05.

3.6. Etiska överväganden

Innan studien påbörjades tillfrågades verksamhetschefen för dagkirurgiska enheten vid centraloperation för godkännande att utföra studien på avdelningen. Tillstånd söktes även hos avdelningschefen för att be sjuksköterskorna vid avdelningen om hjälp med att tillfråga patienterna om deltagande i studien. Studien är en del av det fortlöpande kvalitetsarbetet. Någon granskning av etisk kommitté behövdes ej eftersom studien håller sig inom ramen för avancerat högskolearbete enligt lag och förordningen om etikprövning och forskning som avser människor (SFS 2003:460; SFS 2003:615). Övriga etiska överväganden som gjordes inför arbetet var att se om patienten sattes i någon form av etiskt dilemma i samband med studien. Någon klar risk för detta sågs ej då besvarandet av enkäterna skedde konfidentiellt och enskilda svar ej kunde identifieras i resultatet eller diskussionen. Smärtlindringen gavs enligt ordination av ansvarig läkare eller enligt befintliga rutiner på operation samt postoperativ avdelning. I personuppgiftslagen (SFS, 1998:204) definieras personuppgifter som ”all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet”. I studien användes eller sparades inga data som kan gå emot personuppgiftslagen såsom personnummer, bostadsort, ålder (SFS, 1998:204).

8

4. RESULTAT

Patienterna som deltog i studien hade opererats för radius- eller fotledsfraktur på

dagkirugiska enheten på ett universitetssjukhus i mellansverige. Ingen av patienterna som var med i studien led av kronisk smärta, hyperalgesi (ökad smärtkänslighet) eller allodyni

(stimuli som normalt sett inte gör ont, gör ont). De deltagande var 18 år och äldre. Tre fjärdedelar av deltagarna var kvinnor.

4.1. Hur många av patienterna har upplevt smärta postoperativt inom de första fyra timmarna, där smärta klassas som mer än 3 enligt VAS?

Av de 20 tillfrågade patienterna till studien deltog alla. Av dessa 20 patienter var fem stycken (25%) män och resterande 15 (75%) var kvinnor (Tabell 1.1). Av de 20 patienter som deltog i studien hade 15 (75%) någon gång under den postoperativa perioden upplevt smärta (Tabell 1.2). Enligt tabell 1.3 var det fem patienter (25%) som ej hade smärta. Av dessa fem patienter var fyra (80%) kvinnor. När smärtan var som värst skattade sju patienter (35%) att deras smärta var <3 med VAS. Vidare skattade nio patienter (45%) att de hade VAS 6-8. En patient (5%) skattade VAS 10 när den var som värst. I tabell 1.3 hade 65% (13/20) av alla deltagare upplevt smärta som borde ha behandlats enligt nationella riktlinjer (Medicinska kvalitetsrådet, 2001). Resultatet från studien visar att tio patienter (50%) av deltagarna upplevde VAS mellan 0-5. Medianen var 5,5.

I tabell 1.4 ses att vid hemgången skattade 16 patienter (80%) VAS <3 medan 4 (20%) skattade VAS >3. Enligt nationella riktlinjer (Medicinska kvalitetsrådet, 2001) skulle dessa fyra patienter ha erhållit smärtlindring eller annan åtgärd innan hemgång. Ingen patient skattade VAS 9-10 i samband med hemgång, dock återfanns två patienter (10%) med VAS 6-8. Det var endast kvinnor som utgjorde gruppen för VAS >3.

9

Tabell 1.1 Könsfördelning

Kön Antal (n=20) Procent

Man 5 25

Kvinna 15 75

Tabell 1.2 Upplevt smärta postoperativt

Antal (n=20) Procent

Nej 5 25

Ja 15 75

Tabell 1.3 Skattning av smärta när den var som värst Skattningsvärde Antal (n=20) Procent

10

4.2. Har du fått möjlighet att påverka din smärtbehandling under de senaste timmarna?

Alla 20 patienter (100%) som deltog i studien hade blivit tillfrågade om de haft smärta postoperativt. Endast 75% (15/20) av patienterna hade fått skatta sin smärta med hjälp av ett smärtskattningsinstrument (VAS). Detta innebär att 25% (5/20) ej fick hjälp med att skatta sin smärta postoperativt. Vidare på frågan om patienterna hade haft möjlighet att påverka sin smärtbehandling under de senaste timmarna svarade 80% (16/20) att de fått påverka den bra eller mycket bra, medan 20% (4/20) hade svarat ganska bra eller inte alls (Tabell 1.5).

Tabell 1.4 Skattning av smärta vid hemgång

Skattningsvärde Antal (n=20) Procent

11

4.3. Jämförelse mellan män och kvinnors smärtupplevelse de senaste timmarna efter operation.

I tabell 1.6 visas samt jämförs män och kvinnors olika smärtupplevelser när den var som värst. I tabellen utläses att ingen smärta samt VAS mellan 4-6 upplevdes av båda könen. Som mest hade en man skattat VAS 8 och en kvinna VAS 10. I studien fann författaren ingen signifikant skillnad (2 = 6,40, df 8, p= 0,603) mellan män och kvinnor och deras upplevda smärta när den var som värst.

Tabell 1.5 Om deltagarna kunnat påverka smärtlindringen

Antal (n=20) Procent Inte alls 3 15 Ganska bra 1 5 Bra 6 30 Mycket bra 10 50 Summa 20 100

Tabell 1.6 Jämförelse av smärta mellan män och kvinnor när den var som värst

12

Skattad smärta i samband med hemgång visas i tabell 1.7. I tabellen är den högst skattade smärtan VAS 7. Betydligt fler patienter än tidigare skattade smärtan lågt, männen skattade smärtan lägre än kvinnorna procentuellt sett. Männen som besvarade enkäten skattade sin smärta 0-2 med VAS medan kvinnorna skattade 0 – 7. Vidare sågs ingen signifikant skillnad (2 = 2,22, df 5, p= 0,818) mellan män och kvinnor i deras upplevda smärta i samband hemgång.

5. DISKUSSION

Av de 20 tillfrågade patienterna var fem män och 15 kvinnor. Patienterna fick skatta sin smärta med smärtskattningsinstrumentet VAS, och 80% av patienterna upplevde att de fått vara med och påverka sin smärtbehandling. Vid hemgång en till fyra timmar postoperativt skattade 20% av patienterna VAS >3 och samtliga var kvinnor. Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan män och kvinnors upplevelse av postoperativ smärta. På frågan om de upplevde att de fått vara med och påverka sin smärtbehandling svarade 80% bra eller mycket

bra på en femgradig skala från inte alls till mycket bra.

Tabell 1.7 Jämförelse av smärta mellan män och kvinnor vid hemgång

13

5.1. Resultatdiskussion

5.1.1. Andel patienter som upplevt smärta de fyra första timmarna som klassat VAS >3

Tidigare forskning visar att patienter ofta har ont de första timmarna postoperativt (Apfelbaum et al., 2003) för att smärtan sedan successivt trappas ut. Panah och medarbetare (2011) har studerat effekten av gabapentin som premedicinering efter två respektive tolv timmar postoperativt. En signifikant skillnad med VAS återfanns efter två timmar där medelvärdet var mer än 3 i gruppen som erhållit gabapentin, respektive 4 i gruppen som fått placebo.

Studien som utförts på dagkirurgiska enheten visar på att flera patienter skattade sin smärta med VAS >3. Liknande resultat kan även ses i en studie där forskarna har jämfört användning av fentanylplåster och personkontrollerad analgesi-pump (PCA) med intravenöst morfin postoperativt. Där fann de att medelvärdet för smärtskattningen med hjälp av VAS var mellan 3-4, för att därefter trappas ner (Viscusi, Reynolds, Chung, Atkinson & Khanna, 2004). Även om flera studier tyder på att patienter har ont de första timmarna kan den ihållande smärtan ändras snabbt. Ghai, Gupta, Hooda, Singla & Wadhera (2011) ville se resultatet av premedicinering och hur det påverkade den postoperativa smärtan. Första timmen efter operation skattade patienterna sin smärta med VAS 3,5-7. Detta ändrades redan under andra timmen då värdet av VAS sjönk för alla patienter till under 3 för att sedan ligga runt 1,5-2 i VAS under de resterande 22 timmarna. Dessa siffror är liknande de som framkommit i denna studie där flera skattade sin smärta med VAS >3 de första timmarna. Även där gick antalet patienter som hade VAS >3 från 65% när smärtan var som värst till 20% vid hemgången, inom 4 timmar postoperativt. Skattning av VAS är en stark bakomliggande faktor vid postoperativ smärtlindringen (Ene, Nordberg, Bergh, Johansson & Sjöström, 2008; Ghai et al., 2011; Keogh & Herdenfeldt, 2002; Panah et al., 2011)

5.1.2. Möjligheten att påverka sin smärtlindring postoperativt

14

Informanterna har i denna studie fått skatta sin smärta enligt VAS och större delen av dessa anser att de även fått vara med och påverka sin behandling. I en relativt nygjord studie från Sverige belystes det att patienterna fick skatta sin smärta med VAS samtidigt som det framkom att vårdpersonalen bedömde patienternas smärta objektivt. Det visade sig sedan att patienternas smärtlindring till stor del baserades på vilken svårighetsgrad av smärta vårdpersonalen ansåg att patienterna hade (Ene et al., 2008). Detta visar hur viktigt det är att vårdpersonalen lyssnar på patienterna och låter dem vara delaktiga i sin vård och behandling. Patienterna skall ej behöva lida i onödan på grund av att vårdpersonalen bedömer smärta objektivt (Socialstyrelsen, 2005). Svårigheterna med skattning av smärta är att smärta upplevs subjektivt. Detta innebär att en individuell anpassning och utvärdering av smärtlindring är av stor vikt.

Att det var 15% av deltagarna i denna studie som ej fick påverka sin behandling kan vara något vilseledande då en av informanterna uttryckligen skrivit i enkäten att han ej hade någon smärta och att han därför valde alternativet inte alls. Vid genomgång av enkäternas svar uppmärksammades det att av de personer som svarat på frågan, att de ej fått vara med och påverka sin smärtbehandling, redan postoperativt var smärtfria. Enligt författaren kan det mycket väl vara så att enkäten ej varit tillräckligt tydlig eller att ett nytt alternativ hade behövts för de som ej hade ont.

Vidare hade 5% fått påverka sin smärtbehandling ganska bra men hela 80% av informanterna upplevde att de hade fått påverka sin smärtbehandling bra, upp till mycket bra. Helst skulle alla deltagare vara nöjda men enligt författaren är ett värde av 80% nöjda informanter ett tillfredsställande resultat. Några jämförelsedata har ej gått att finna. För att återkoppla detta till tidigare resonemang kunde denna siffra ha varit betydligt bättre. Stämmer författarens teori om att 15% av informanterna valde fel alternativ på grund av otydlighet i enkäten hade resultatet sett annorlunda ut.

15

(Ismail, Shahzad & Shafiq, 2012). Likheter finns mellan studierna av Ismail et al., (2012); White med medarbetare, (2003) och denna. Patienterna fick bedöma sin smärta enligt VAS och beroende på hur kraftig smärta de hade försökte vårdpersonalen anpassa smärtlindringen efter deras behov för att sedan kunna utvärdera behandlingen och förhoppningsvis se en förbättring.

Vid jämförelse mellan ovanstående artiklar och aktuell studie ser man att det finns vissa skillnader men även likheter. Trots att studierna inriktar sig mot olika kirurgiska ingrepp används en grundsmärtlindring som sedan i vissa fall optimeras allt eftersom patienten blir bättre eller sämre i sin upplevda smärta.

Antalet utförda studier inom området för patienters påverkan av smärtbehandling är begränsad. Det finns mycket forskning kring smärta och behandling av denna (Ene et al., 2008; Ismail et al., 2012; Logan & Rose, 2004; Uchiyama et al., 2006) men i kombination med patienternas upplevelse av att de får vara med och påverka sin behandling är antalet studier begränsat.

5.1.3. Skillnad mellan män och kvinnor i upplevd smärta

I studiens resultat ses en skillnad mellan män och kvinnors upplevda smärta både när den har skattats som högst samt i samband med hemgång. Män har i större utsträckning upplevt lägre smärta. Fyrtio procent av de manliga informanterna hade VAS >3 när smärtan var som värst. Av kvinnorna skattade 27% VAS <3 och 73% skattade VAS >3 när den var som värst vilket även sågs i studierna gjorda av Ono et al., (in press), Uchiyama et al., (2006), Wadensten et al., (2011) och Wandner et al., (in press). Detta i motsats till resultatet Chia et al., (2002) och Soejima et al., (2010) fick fram där kvinnorna hade mindre ont än männen. Vid svarstillfället, vilket var i samband med hemgång en till fyra timmar postoperativt, fann man en förbättring smärtskattningsmässigt hos många patienter. På männens sida skattade 100% av informanterna att de hade VAS <3 vilket tyder på en adekvat smärtlindring. Hos de kvinnliga informanterna återfanns en sjunkande trend men ej lika övertygande, endast 73% hade VAS <3. Detta innebär att det fortfarande var ungefär 27% av informanterna som hade smärta som borde åtgärdas om regeln att VAS >3 skall åtgärdas (SFAI, 2009).

16

I en studie från 2006 där operationsingreppet var laparoskopisk kolecystektomi återfanns en signifikant skillnad mellan män och kvinnor och deras smärtupplevelser. I studien ingick 100 informanter där 46 var män och 54 kvinnor. Smärtan som skattades med VAS var högre hos kvinnorna som även förbrukade större mängd analgetika. Trots att mer analgetika användes, skattades smärtan högre i den kvinnliga gruppen (Uchiyama et al., 2006). I den sistnämnda studien fanns det en signifikant skillnad i upplevelsen av smärta hos män och kvinnor.

Vid jämförelse av studierna av Gupta, Kumar & Agarwal (2010) och Uchiyama et al., (2006) kan ett samband ses att ju färre informanter som är med i studierna desto större skillnad är det i smärtupplevelse mellan män och kvinnor. I författarens studie ses en viss skillnad redan på 20 informanter men då antalet är litet och ingen signifikant skillnad kan beräknas, kan detta ej generaliseras över en population.

Vidare kan det påvisas en viss skillnad mellan pojkar och flickor som genomgått olika pediatriska kirurgiska ingrepp där en måttlig till svår smärta var att förvänta. Medelvärdet för låg och medelsvår smärta var signifikant högre hos flickorna än hos pojkarna. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan könen hos de som upplevde svår smärta. Studien inkluderade ungdomar i åldrarna 12-18 år (Logan & Rose, 2004).

I och med att denna studie var konfidentiell finns inga uppgifter om vilka åldrar informanterna befann sig i, men de patienter som ingick i denna studie skulle vara från 18 år och uppåt. Att jämföra aktuell studie med en studie som behandlar barns upplevelse av smärta är diskutabelt, men då skillnaden av upplevd smärta även återfinns hos barn kan studien ändå vara relevant för att se skillnader. Resultatet från studien av Logan & Rose (2004) kan återkopplas till Uchiyama et al., (2006), där kvinnorna var överrepresenterade som mer smärtkänsliga än männen.

17

Att dra en slutsats om det finns en signifikant skillnad mellan män och kvinnors upplevelser av smärta i samband med operation är svår. Författaren till denna studie har ej funnit någon skillnad i upplevelse samtidigt som ovan nämnda studier tyder på olika uppfattningar. Anledningen till de olika resultaten i studierna kan bero på storleken av operationen. De valda studierna är från olika delar av världen vilket skulle kunna innebära att det även finns kulturella skillnader. I en del kulturer kanske det klassas som ”fult” att klaga och säga till eller att det inte är ”manligt” att säga till om det gör ont. Patienterna kanske inte vill vara till ”besvär” och påpekar därför inte att de har ont och ber om mer smärtlindring.

5.2. Metoddiskussion

Den valda metoden som författaren använt sig av i denna studie är anpassad mot syftet. Den kvantitativa informationen inhämtades genom att frågor samt svarsalternativ var förberedda. Inga öppna frågor förekom. Vidare utmärker kvantitativ informationsinsamling att forskaren ej ser reaktionen hos informanten vid besvarandet av frågorna och kan därför inte lägga någon vikt vid deras agerande (Holme & Solvang, 1997). Enkäter användes för att få direkta svar från studiegruppen samt kunna göra statistiska generaliseringar (Holme & Solvang, 1997; Patel & Davidson, 1994). Enkäten som delades ut till patienterna var baserad på sjukhusets egna prevalensmätningar där liknande enkät tidigare använts (Wadensten et al., 2011), däremot omformulerades några av frågorna för att lättare svara mot studiens syfte. Enligt Holme & Solvang (1997) skall svaren i enkäten anpassas efter frågornas uppbyggnad för att ingen fråga ska bli utelämnad eller ofullständigt besvarad. Enligt författaren var frågorna och svaren i studien direkta och tydliga.

Innan studiens start testades enkäten på fyra personer som fyllde i den utan problem. Patienterna menade att frågorna var direkta och ej svåra att förstå (Bilaga 1).

18

För att kunna generalisera vissa egenskaper hos en grupp i en studie är det viktigt att man har ett tillräckligt stort urval. Ett större urval stämmer bättre överens med populationen, en generalisering kan göras. Dock anpassas urvalet efter precisionen på studien, vilket i sin tur betyder att vissa studier har betydligt färre informanter än andra (Halvorsen, 1992).

Reliabilitet betyder att en mätning eller ett mätinstrument ej påverkas av slumpen. För att en studie skall hålla hög reliabilitet skall forskaren ej lägga till egna ord eller byta frågeställningar till olika personer under studiens gång. Deltagaren kan även påverkas av intervjuarens kroppsspråk. Vid ett senare tillfälle skall studien kunna återskapas och liknande svar skall kunna ges, där slumpen ej har en påverkan (Rudberg, 1993). I denna studie ställs samma frågor till alla patienter genom en enkät. Inga intervjuer genomfördes vilket leder till en ökad reliabilitet då forskaren erhåller liknande svar från alla patienter. Vid jämförelse av denna studie med en tidigare gjord (Wadensten et al., 2011) skulle reliabiliteten sjunka då frågorna är liknande men ej helt lika.

19

Målet i studien var att inkludera 50 patienter som genomgick dagkirurgi för radiusfraktur eller fotledsfraktur. Trots detta erhölls endast 20 patienter totalt efter sju veckors datainsamling. Fem veckor var planerade som datainsamlingsperiod men då endast 18 patienter kunde inkluderas enligt kriterierna för studien under denna period, förlängdes insamlingsperioden med två veckor. De två extra veckorna genererade ytterligare två deltagare. Förhoppningen var att ett stort antal dagkirurgiska ingrepp skulle genomföras under dessa veckor, men fick anpassas efter andelen patienter som skadat sig.

Det är urvalsmetoden som avgör hur representativt urvalet blir, om det är typiskt eller karakteristiskt för en hel population (Halvorsen, 1992). I detta fall är en generalisering svår att göra då antalet deltagare är litet. En längre datainsamlingsperiod samt en tid på året då dessa operationer är mer vanliga hade kunnat bidra till ett större urval och ökad trovärdighet. I studiens syfte och frågeställning önskade författaren undersöka om det fanns en skillnad mellan män och kvinnor och deras upplevelse av smärta i det postoperativa skedet. I studiens resultat visades ingen signifikant skillnad vilket kan bero på urvalsmetoden till studien samt att könsfördelningen var ojämn. Detta trots att urvalet anpassades efter studiens syfte och det planerade ingrepp som skulle utföras (Holme & Solvang, 1997). Då studien hade en begränsad insamlingstid samt att andelen patienter med radius- och fotledsfrakturer som inkom till den dagkirurgiska enheten var begränsad under denna tid, valdes ett konsekutivt urval, det vill säga att de informanter som uppfyllde inklusionskriterierna först blev tillfrågade. Att använda sig av denna urvalsmetod vid datainsamling passar bättre om man har ett litet material och vill skapa idéer och uppslag för framtida forskning inom området. Den är dock ej speciellt lämplig om en generalisering av en population önskas uppnås (Holme & Solvang, 1997).

I studien är den totala andelen informanter för få för att kunna genomföra en generalisering, enligt (Holme & Solvang, 1997). Det vill säga att ett större antal deltagare och jämnare antal män och kvinnor hade varit att föredra i studien.

5.2.1. Förslag till framtida forskning

20

och mer omfattande studie om skillnaden mellan män och kvinnors upplevelse av smärta genomföras. Där en mer omfattande enkät används samt där syftet inriktar sig mot vilken typ av smärtlindring som givits under det intra- och postoperativa skedet samt att sjuksköterskornas noteringar vid frågetillfällena av VAS skulle registreras. Detta om patienten har svårt att minnas hur mycket eller lite ont de hade. En framtida forskningsidé vore att under två till tre månader jämföra alla män och kvinnor som opereras, oberoende av kirurgiskt ingrepp. Genomförandet av en sådan studie kan ge en överblick om skillnader av upplevd smärta beror på operationens storlek, urvalet eller kön. Studier om patienters upplevelse av att få vara med och påverka sin smärtbehandling är ett område som behöver belysas mer i framtiden, detta då smärta är subjektivt.

5.2.2. Praktisk betydelse

Anestesisjuksköterskor är delvis ansvariga för att ge en god och adekvat smärtlindring under operation, detta för att patienterna skall kunna mobiliseras snarast möjligt efter operation. Med hjälp av en smärtskattningsskala (VAS) möjliggörs detta arbete genom att en utvärdering kan ske om den smärtlindring som administrerats intraoperativt varit adekvat. Det är viktigt att operationsavdelningar, speciellt dagkirurgiska enheter där man även träffar patienterna efter operation, följer upp smärtlindringen genom evaluering samt att prevalensmätningar genomförs. På så vis undviker vården att utsätta patienterna för onödig smärta som annars kan behandlas till stor del.

5.2.3. Slutsats

21

REFERENSLISTA

Apfelbaum, J.L., Chen, C., Mehta, S.S. & Gan, T.J. (2003) Postoperative pain experience: results from a national survey suggest postoperative pain continues to be undermanaged.

Anesthesia & Analgesia, 97(2): 2534-540. doi: 10.1213/01.ANE.0000068822.10113.9E

Beaulieu, P. (2008). Appplied physiology of nociception. Macintyre, P.E., Walker, S.M. & Rowbotham, D.J. (Eds.). Clinical Pain Management: Acute pain (2nd ed., pp. 3-19) Bodmin, UK: MPG Books.

Boivie, J. (2010). Central smärta. Werner, M. & Leden, I. (Red.). Smärta och

smärtbehandling (2. uppl., ss. 574-580) Stockholm: Liber AB.

Borly, L., Andersson, I.B., Bardram, L., Christensen, E., Sehested, A.,Kehlet, H,… Hojgaard, L. (1999). Preoperative prediction model of outcome after cholecystectomy for symptomatic gallstones. Scandinavian Journal of Gastroenterology, 34(11): 1144-1152. Hämtad 10 april, 2012, http://painconsortium.nih.gov/symptomresearch/chapter_8/sec10/Gallstones.pdf Caumo, W., Schmidt, A.P., Schneider, C.N., Bergmann, J., Iwamoto, C.W., Adamatti, L.C., Bandeira, D. & Ferreira, M.B. (2002). Preoperative predictors of moderate to intense acute postoperative pain in patients undergoing abdominal surgery. Acta Anaesthesiologica

Scandinavica, 46(10): 1265-1271. Doi: 10.1034/j.1399-6576.2002.461015.x

Cepeda, M.S. & Carr, D.B. (2003). Women experience more pain and require more morphine than men to achieve a similar degree of analgesia. Anesthesia & Analgesia, 97(5): 1464-1468. Doi: 10.1213/01.ANE.0000080153.36643.83

Chia, Y.Y., Chow, L.H., Hung, C.C., Liu, K., Ger, L.P. & Wang, P.N. (2002). Gender and pain upon movement are associated with the requirements for postoperative patient controlled iv analgesia: a prospective survey of 2,298 Chinese patients. Canadian Journal of Anesthesia,

49(3): 249-255. Doi: 10.1007/BF03020523

Codex. (2000). Regler och riktlinjer för forskning. Uppsala: Hämtad 18 januari, 2012, från http://codex.vr.se/manniska3.shtml

22

Ekselius, L. & von Knorring, L. (2010). Behandling med antidepressiva läkemdel. Werner, M. & Leden, I. (Red.). Smärta och smärtbehandling (2.uppl., ss.427-434) Stockholm: Liber AB.

Ekström, T. (1996). Smärtans labyrint (2. Uppl.). Piteå: Accidentstryckeriet .

Ene, K.W., Nordberg, G., Bergh, I., Johansson, F.G. & Sjöström, B. (2008). Postoperative pain management – the influence of surgical ward nurses. Journal of Clinical Nursing,

17(15): 2042-2050. Doi: 10.1111/j.1365-2702.2008.02278.x

Faut-Callahan, M. & Hand, W.R.Jr. (2010). Pain Management. Nagelhout, J.J. & Plaus, K.L. (Eds.). Nurse Anesthesia (4th. ed., pp. 1239-1267)

Galloway, S., Chimhanda, M., Sloan, J., Anderson, C., Sinacore, J. & Brubaker, L. (2011). Pain scores are not predictive of pain medication utilization. Pain research and treatment,

2011: 987468. Doi:10.1155/2011/987468

Ghai, A., Gupta, M., Hooda, S., Singla, D. & Wadhera, R. (2011). A randomized controlled trial to compare pregabalin with gabapentin for postoperative pain in abdominal

hysterectomy. Saudi Journal of Anaesthesia, 5(3): 252-257. Doi: 10.4103/1658-354X.84097 Gupta, S.K., Kumar, A. & Agarwal, S. (2010). Cataract surgery under topical anesthesia: Gender-based study of pain experience. Oman Journal of Ophthalmology, 3(3): 140-144. Doi: 10.1007/s00464-005-0406-0

Halvorsen, K. (1992). Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.

Hansson, P. & Leffler, A-S. (2010). Perifer neuropatisk smärta. Werner, M. & Leden, I. (Red.). Smärta och smärtbehandling (2. uppl., ss. 566-567). Stockholm: Liber Ab. Harden, R.N., Bruehl, S., Stanos, S., Brander, V., Chung, O.Y., Saltz, S., Adams, A. & Stulberg, S.D. (2003). Prospective examination of pain-related and psycological predictors of CRPS-like phenomena following total knee arthroplasty: a preliminary study. Pain, 106(3): 393-400. Doi: 10.1016/j.pain.2003.08.009,

Hildebrand, P., Duderstadt, S., Jungbluth T., Roblick, U.W., Bruch, H-P. & Czymek, R. (2011). Evaluation of the quality of life after surgical treatment of chronic pancreatitis.

Journal of the Pancreas, 12(4):364-371. Hämtad 10 april, 2012,

23

Hӕgerstam, G. (2008) Smärta-ett mångfacceterat problem. Lund: Studentlitteratur.

Holme, I.M. & Solvang, B.K. (1997). Forskningsmetodik (2. Uppl.). Lund: Studentlitteratur. Huskisson, E.C. (1974). Measurent of pain. The Lancet, 304(7889): 1127-1131. Doi:

10.1016/S0140-6736(74)90884-8,

Ismail, S., Shahzad, K. & Shafiq, F. (2012) Observational study to assess the effectiveness of postoperative pain and management of patients undergoing elective caesarean section.

Journal of Anaesthesiology Clinical Pharmacology, 28(1): 36-40. Doi:

10.4103/0970-9185.92432

Kalkman, C.J., Visser, K., Moen, J., Bonsel, G.J., Grobbee, D.E. & Moons, K.G. (2003). Preoperative prediction of severe postoperative pain. Pain, 105(3): 415-423. Doi:

10.1016/S0304-3959(03)00252-5

Karlsten, R., Ström, K. & Gunningberg, L. (2005). Improving assessment of postoperative pain in surgical wards by education and training. Quality and safetyin health care, 14(5)332-335. Doi:10.1136/qshc.2004.010330

Keogh, E. & Herdenfeldt, M. (2002). Gender, coping and the perception of pain. Pain, 97(3): 195-201. Doi: 10.1016/S0304-3959(01)00427-4

Linton, S.J. (2005). Att förstå patienter med smärta. Lund: Studentlitteratur.

Logan, D.E. & Rose, J.B. (2004). Gender differences in post-operative pain and patient controlled analgesia use among adolescent surgical patients. Pain, 109(3): 481-487. Doi: 10.1016/j.pain.2004.02.026,

Magnusson, S. & Mannheimer, C. (2008). Långvarig smärta. Lund: Studentlitteratur. Medicinska kvalitetsrådet. (2001). Behandling av postoperativ smärta: riktlinjer och

kvalitetsindikatorer. Stockholm: Svenska läkaresällskapet

24

Panah, K.M., Yaghooti, A.A., Marashi, S.H. & Nadjafi, A. (2011). Effect of pre-emptive gabapentin on postoperative pain following lower extremity orthopaedic surgery under spinal anaesthesia. Singapore Medical Journal,15(12): 879-882.

Patel, R. & Davidson, B. (1994). Forskningsmetodeikens grunder (2. Uppl.). Lund: Studentlitteratur

Rawal, N. (1999). Postoperativ smärta. Lund: Studentlitteratur.

Rawal, N. (2010). Postoperativ smärtbehandling vid dagkirurgi. Werner, M. & Leden, I. (Red.). Smärta och smärtbehandling (2. Uppl., ss. 286-297). Stockholm: Liber AB. Redke, F. (1999). Smärta. Lund: Studentlitteratur.

Robinson, M.E., Wise, E.A., Gagnon, C., Fillingim, R.B. & Price, D.D. (2004). Influences of gender role and anxiety on sex differences in temporal summation of pain. The Journal of

Pain, 5(2): 77-82. Doi: 10.1016/j.jpain.2003.11.004

Rosseland, L.A. & Stubhaug, A. (2004). Gender is a confounding factor in pain trials: women report more pain than men after arthroscopic surgery. Pain, 112(3): 248-253. Doi:

10.1016/j.pain.2004.08.028

Rudin, Å. (2007). Pain following surgery: Management, outcome and prediction. Doktorsavhandling. Lunds universitet, Institutionen för klinisk forskning.

Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård. (2009). Riktlinjer för postoperativ

smärtbehandling. Hämtad den 29 maj, 2012, från

http://sfai.se/files/21-9%20Riktlinjer%20f%C3%B6r%20postoperativ%20sm%C3%A4rtbehandling%20B.pdf Soejima, K., Goto, A., Vu, P.T., Bien le, H.T., Vinh, N.Q., Minh, P.N….Fukao, A. (2010). Perception of anesthesia safety and postoperative symptoms of surgery patients in Ho Chi Minh City, Vietnam: a pioneering trial of postoperative care assessment in a developing nation. Environmental Health and Preventive Medicine, 15(6): 333-343. Doi:

10.1007/s12199-010-0148-z

25

The International Association for the Study of Pain. (1995). History of IASP. Seattle,

Washington: The International Association for the Study of Pain. Hämtad 5 april, 2012, från http://www.iasp-pain.org//AM/Template.cfm?Section=Home

Uchiyama, K., Kawai, M., Tani, M., Ueno, M., Hama, T. & Yamaue, H. (2006). Gender differences in postoperative pain after laparoscopic cholecystectomy. Surgical Endoscopy,

20: 448-451. Doi: 10.1007/s00464-005-0406-0

Vallano, A., Aguilera, C., Arnau, J.M., Baños, J-E. & Laporte, J-R. (1999). Management of postoperative pain in abdominal surgery in Spain. A multicentre drug utilization study. British Journal of Clinical Pharmacology, 47(6): 667-673. Doi:

10.1046/j.1365-2125.1999.00962.x

Viscusi, E.R., Reynolds, L., Chung, F., Atkinson, L.E. & Khanna, S. (2004). Patient-controlled transdermal fentanyl hydrochloride vs intravenous morphine pump for postoperative pain: a randomized controlled trial. The Journal of the American Medical

Association, 291(11): 1333-1341. Doi: 10.1001/jama.291.11.1333

Voscopoulos, C. & Lema, M. (2010). When does acute pain become chronic? British Journal

of Anaesthesia 105(S1): i69-i85. doi: 10.1093/bja/aeq323

Wadensten, B., Fröjd, C., Swenne, C.L., Gordh, T, & Gunningberg, L. (2011). Why is pain still not being assessed adequately? Results of a pain prevalence study in a university hospital in Sweden. Journal of Clinical Nursing 20: 624-34. doi: 10.1111/j.1365-2702.2010.03482.x Wandner, L.D., Scipio, C.D., Hirsh, A.T., Torres, C.A. & Robinson, M.E. (in press). The perception of pain in others: how gender, race, and age influence pain expectations. The

Journal of Pain. doi: 10.1016/j.jpain.2011.10.014.

Werner, M. (2010) Smärtfysiologi. Werner, M. & Leden, I. (Red.). Smärta och

smärtbehandling (2. Uppl., ss. 29-62). Stockholm: Liber AB.

White, P.F., Issioui, T., Skrivanek, G.D., Early, J.S. & Wakefield, C. (2003). The use of a continuous popliteal sciatic nerve block after surgery involving the foot and ankle: Does it improve the quality of recovery? Anesthesia & Analgesia, 97(5): 1303-1309. Doi: 10.1213/ 01.ANE.0000082242.84015.D4

26

Prevalensmätning smärtskattning (Studie till D-uppsats inom anestesisjukvård) Enkäten skall besvaras mellan vecka 8-12, 2012.

Avd: ... Kön

Kvinna Man

Patienten kan ej besvara enkäten

Har du känd kronisk smärta, hyperalgesi (ökad smärtkänslighet) eller allodyni (stimuli som normalt sett inte upplevs smärtsamt, upplevs smärtsamt)?

Ja Nej

1. Har du under senaste timmarna efter operation haft smärta?

Ja Nej

Om ja, fortsätt besvara följande frågor.

2. Gradera Din smärta genom att ringa in den siffra som bäst beskriver smärta när den var som värst under de senaste timmarna?

Ingen smärta 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Värsta tänkbara smärta

3. Gradera din smärta genom att ringa in den siffra som bäst beskriver Din smärta just nu.

Ingen smärta 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Värsta tänkbara smärta 4. Har personalen frågat Dig under senaste timmarna om Du har smärta?

Ja Nej

5. Har Du under senaste timmarna med hjälp av en smärtskala fått skatta Din smärta?

Ja Nej

6. Har Du fått möjlighet att påverka Din smärtbehandling under de senaste timmarna?

Inte alls Lite Ganska bra Bra Mycket bra

28

Bilaga 3: Informationsbrev till patienten.

Till dig som skall genomgå dagkirurgiskt ingrepp vid centraloperation

Du tillfrågas härmed om deltagande i en studie om postoperativ smärtupplevelse.

Varför görs studien?

Postoperativ smärta är vanligt hos många patienter och olika patientgrupper, därför vill man med denna studie se hur många patienter som har smärta efter att ha genomgått dagkirurgiska ingrepp. Vid eventuell smärta vill man även se frekvensen av hur allvarlig denna är de första 3-4 timmarna efter operation. Syftet med studien är att klarlägga om smärtbehandlingen som ges före, under och efter operation är tillräcklig. Man vill även se om det finns någon skillnad i smärtupplevelse mellan män och kvinnor efter samma typ av kirurgiskt ingrepp.

Vad skall resultatet användas till?

Som beskrivet ovan vill man se om det ges en tillfredsställande smärtbehandling under hela operationsförloppet. Studien kommer att presenteras för verksamhetschefen som i sin tur kan utvärdera resultatet av den smärtbehandling som ges vid dagkirurgiska ingrepp, vilket ska säkerställa att kommande patienter skall få bästa möjliga smärtbehandling i samband med dessa ingrepp.

Vad innebär det för mig?

För dig som patient påverkar denna studie ej din behandling under eller efter operation. Du kommer erhålla smärtbehandling enligt läkares ordination samt befintliga rutiner som används på sjukhuset.

Hur garanteras anonymiteten?

Dina personuppgifter kommer ej att behandlas då studien är en konfidentiell studie, det vill säga att ingen information kan härledas till dig som patient. Inga personuppgifter kommer att efterfrågas efter eller sparas i samband med besvarandet av enkäten som erhålles efter

29

Vem är ansvarig för studien?

Jag som är ansvarig för studien heter David Larsson och jobbar som sjuksköterska sedan tidigare och avslutar min specialistutbildning inom anestesisjukvård via Uppsala universitet till sommaren. Vid behov av kontakt för information eller frågor kring studien, finns jag att nås på email: david.larsson.2641@student.uu.se eller på kirurgiska institutionen vid Uppsala universitet.

JAG deltar gärna i studien? Ja Nej