Uppsala Universitet VT – 2009 Ekonomisk historiska institutionen
C-uppsats
Finansieringen av den svenska idrottens infrastruktur
Tipsmedlens fördelning 1935-1938
Av
Olof Wadell
2
Abstract
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur delar av pengarna som kom idrotten till gagn efter grundandet av AB Tipstjänst 1934 fördelades. Den delen av pengarna som den här uppsatsen fokuserar på är de pengarna som gick till byggandet av olika idrottsanläggningar. Perioden som undersöks är 1935-1938. Under dessa fyra år betalades pengar som idag motsvarar en kvarts miljard ut till olika anläggningar. Anledningen till detta är att de första pengarna betalades ut 1935 och när andra världskriget startade 1939 ströps anslagen. Frågor som besvaras i uppsatsen är till exempel: Hur såg fördelningsprincipen för pengarna ut? Hur såg den regionala fördelningen av pengarna ut? Vilka enskilda projekt fick mest anslag och vika blev således vinnarna av grundandet av det statliga spelmonopolet?
Källmaterialet som används i uppsatsen kommer från Riksidrottsförbundets (RF:s) arkiv (riksarkivet) i Arninge. Det består mestadels av RF:s idrottsplatskommittés protokoll och handlingar.
Resultatet visar att storstadsdistrikten Stockholm, Skåne och Uppland fick mest pengar. Pengarna gick i första hand till att färdigställa redan påbörjade anläggningar och i andrahand till nya anläggningar. Huruvida anläggningen var av riksintresse eller om den var av betydelse för orten och eller hela idrottsdistriktet tycks ha haft betydelse.
3
Innehållsförteckning
1. Inledning, Syfte & Frågeställningar...5
1.1 Syfte...6
1.2 Frågeställningar...6
2. Metod & Källor...7
2.1 Tillvägagångssätt ...7
2.2 Källor ...8
2.3 Avgränsning ...8
2.4 Disposition...9
3. Kontext & Forskningsläge ... 10
3.1 Kontext... 10
3.1.1 Fotbollstipsets historia ... 10
3.1.2 AB Tipstjänst grundande ... 11
3.1.3 AB Tipstjänst och Riksidrottsförbundet... 13
3.1.4 AB Tipstjänst vinst... 13
3.1.5 Oenighet kring vinstfördelningen... 14
3.1.6 Riksidrottsförbundet (RF)... 15
3.1.7 Idrottsplatskommittén... 16
3.2 Tidigare forskning... 16
4 Undersökning... 18
4.1 Principerna för fördelning ... 18
4.2 Redovisning av 1935 års anslag ur fonden för idrottens främjande.... 19
4.2.1 Vika fick anslagen 1935? ... 20
4.3 Redovisning av 1936 års anslag ur fonden för idrottens främjande.... 21
4.3.1 Vilka fick anslagen 1936?... 22
4.4 Redovisning av 1937 års anslag ur fonden för idrottens främjande.... 22
4.4.1 Vilka fick anslagen 1937?... 23
4.5 Redovisning av 1938 års anslag ur fonden för idrottens främjande.... 23
4.6 Fördelning Totalt ... 24
4.7 Fördelning av anslag uppdelat på olika typer av anläggningar ... 25
4.8 Uppsala universitet och IPK:s belastning... 26
4
5. Avslutning... 29
5.2 Diskussion... 29
6. Käll & Litteraturförteckning ... 32
5
1. Inledning, Syfte & Frågeställningar
Idrotten i Sverige idag är en massrörelse som varje år omsätter flera miljarder kronor. AB Svenska Spel är genom sin sponsring av idrotten en av det viktigaste ekonomiska aktörerna. År 2008 gav staten 1,8 miljarder i stöd till idrotten, av dessa pengar kom cirka två tredjedelar från Svenska Spel. 1
Att Svenska Spel förser idrottsrörelsen med stora penningsummor är allmänt känt och ses som en relativt ”naturlig” del av den svenska idrottsrörelsen. Men hur och varför har denna ordning uppstått? Man får gå tillbaka till 1934, då bolaget AB Tipstjänst grundades för att hitta förklaringarna. Under fyra år före andra världskrigets utbrott kom detta statliga aktiebolag att tillföra idrottsrörelsen intäkter av tidigare inte skådat slag. Totalt tillfördes idrotten 22 740 850 kronor under åren 1935-1938.2 I dagens penningvärde motsvarar detta ungefär en halv miljard kronor. Pengar öronmärktes för att användas till att utveckla idrotten och en stor del av pengarna gick till att bygga idrottsanläggningar.3
Vi vet alltså sedan tidigare att en stor del av dessa pengar gick till byggandet av ett antal olika idrottsanläggningar. Det vill säga det som skulle kunna kallas idrottsrörelsens infrastruktur. I den här uppsatsen är det i första hand pengarna till infrastrukturella projekt som kommer att granskas. Under perioden 1935-1938 gick cirka 10 210 740 kronor till dessa anläggningar.4 I dagens valuta motsvarar detta ungefär en kvarts miljard.5
Frågor kring idrottens finansiering är en ständigt återkommande fråga, inte minst i många olika medier. Bland annat kunde man i DN den 4 april 2009 inför den allsvenska premiären läsa om hur fotbollen påverkades av den rådande lågkonjunkturen. Frågan om att äga sin egen arena stod i fokus. Ett antal allsvenska lag, tillexempel Elfsborg i Borås och Malmö FF äger sina egna arenor. I förklaringar kring deras ekonomiska och sportsliga framgångar framhålls ofta just att de äger sina egna arenor som en stor fördel. Andra lag som till exempel AIK, Hammarby och Djurgården äger inte sina hemmaarenor och har det därför ekonomiskt tuffare. 6
Vad har då detta med min uppsats att göra? I stora drag handlar denna uppsats om finansiering av just idrottsanläggningar. Ämnet är alltså något som fortfarande debatteras. AIK och de andra allsvenska klubbarna kommer inte att beröras mer i denna uppsats. Däremot kommer AIK och svensk fotbolls hemmaplan, Råsunda stadion, att spela en roll när tipspengarnas fördelning skall undersökas.
1 Svd. Sport, (09-02-27).
2 Norberg (2004), s. 175. 3 Norberg (2004), s. 166.
4 APU Protokoll, nr13 1940, bilaga. RF:s arkiv AII:1. 5 www.historia.se.
6 1.1 Syfte
Mitt syfte är att undersöka hur pengarna från AB Tipstjänst fördelades under de första fyra åren, det vill säga mellan 1935-1938. Av dessa pengar, är de pengarna som gick till diverse idrottsanläggningar som kommer att studeras. Idrottshistorikern Johan R Norberg tar i sin avhandling från 2004 upp att det fanns en rad olika aktörer som var missnöjda med hur fördelningen av dessa pengar såg ut. Därför blir en viktig del i arbetet att försöka öka förståelsen till detta missnöje och tydligare beskriva bevekelsegrunderna för det beslut som låg bakom besluten om pengarnas fördelning. Jag vill också, mot bakgrund av att Norberg beskriver om att Stockholms småklubbar var de stora förlorarna på det statliga monopolet, undersöka vilka som initialt vann på monopolet.
1.2 Frågeställningar
För att besvara syftet har följande frågeställningar valts:
Hur såg fördelningsprincipen för pengarna till olika idrottsanläggningar ut?
Hur såg fördelningen av pengarna till idrottsanläggningar ut ur ett regionalt perspektiv?
Vad användes pengarna till idrottsanläggningar, till för olika typer av anläggningar?
7
2. Metod & Källor
2.1 Tillvägagångssätt
I arbetet används en blandning av kvantitativ och kvalitativ metod. Anledningen till att denna modell lämpar sig bäst är att det som initialt har fokus i uppsatsen är att bearbeta siffror kring fördelning av olika anslag, det vill säga arbete med kvantitativ metod. Även om det i denna del också kommer att finnas kvalitativa inslag så är dessa inte framträdande.
När detta så är genomfört så lämpar sig materialet för att göra en djupstudie av vem/vilka som egentligen fick del av pengarna från AB Tipstjänst. Att bara använda sig av kvantitativ metod hade därför inte varit möjlig. Den kvantitativa metoden kommer också fortlöpande att blandas med den kvalitativa.
Inledningsvis kommer principerna för fördelningen av anslagen under åren att presenteras. Metoden går sedan ut på att först samla material för varje år, det vill säga 1935-1938, sedan analyseras varje år för sig. Det som undersöks är hur pengarna som gick till olika typer av idrottsanläggningar fördelades mellan Riksidrottsförbundets distrikt. Vilka distrikt fick mest pengar och hur detta förhåller sig till den procentuella fördelningen av medlemmar i riksidrpttsförbundet per distrikt. Då det rör sig om en stor mängd olika anslag, till många olika projekt läggs fokus i den kvalitativa delen på de fem enskilt största anslagen varje år. Det kommer dessutom att redovisas vad medel- och mediananslaget var varje år. Valet att göra på detta sätt är i stor utsträckning fattat med hänsyn till arbetets relativt begränsade omfattning.
Därefter kommer en sammanställning av alla fyra åren att ske och en presentation av de totala siffrorna kommer att göras på samma sätt som ovan. Efter detta följer en genomgång över hur pengarna fördelades mellan olika typer av idrottsanläggningar. Framför allt ligger fokus på att undersöka hur pengarna fördelades mellan olika anläggningstyper. Anledningen till att denna metod valts är för att försöka skapa en så heltäckande bild som möjligt över händelseförloppet. Ett alternativ hade varit att bara fokusera på en av dessa delar och då valt en metod som gick ytterligare in på djupet. Att detta inte valdes är på grund av att helhetsperspektivet här har en betydelse vilket gör att just detta val av metod lämpar sig. Även materialets karaktär gör att denna typ av studie är att föredra. Med detta menas att materialet är uppbyggt av dels mycket siffror och delar som gör sig bäst om det analyseras med kvantitativ metod, men också protokoll och dylikt som kräver en kvantitativ bearbetning. Mer om materialets karaktär följer nedan.
8 2.2 Källor
Materialet som använts är genomgående hämtat från Riksidrottsförbundets arkiv. Materialet består utav handlingar från i huvudsak Riksidrottsförbundets Idrottsplattskommitté som här efter benämns IPK. Det rör sig om protokoll från dessa organs sammanträden, där de i punktform tar upp vad som avhandlats på mötet. Det finns alltid angivit vilka som varit närvarande, vilken dag och vilket år protokollet är ifrån. Dagordningen på de olika mötena tas också upp. Protokollens detaljrikedom är skiftande. Det är främst redovisning och diskussion kring två projekt som är återkommande i materialet varför dessa får stor platts i arbetet. Som alla undersökningar där det gäller protokoll från olika möten etcetera måste man vara medveten om att risken för att allt inte togs med i protokollet är överhängande. Det finns i dessa protokoll redogörelser för idrottsplatskommitténs förslag till fördelning mellan det olika distriktsförbunden inom Riksidrottsförbundet. Det är främst detta material som används när anslagsfördelning mellan distrikten redogörs. Det fanns under perioden totalt 24 distrikt, från Skånes i söder till Norrbottens i norr. Medelpads I. F och Ångermanlands I. F ingick fram till 1936 i Västernorrlands I.F, därefter delades Västernorrlands distrikt i dessa två.7 Utöver detta har jag använt mig av material från årsredovisningen av fonden för idrottens främjande 1935-1937, det vill säga den fond som bildades för insättningen av AB Tipstjänst överskott. I materialet redovisas vad pengarna gått till för organisation och vad pengarna skulle användas till. Materialet ger möjlighet till att kartlägga vad i stort sett varje krona använts till.8
I materialet finns det för perioden 1935-1937 mycket utförliga redovisningar kring vilka som fick anslag och till vad anslagen användes till. Problemet kommer då det gäller 1938. Här finns inte detta material, vilket gör det svårt att göra en kvalitativ analys av år 1938. Detta är olyckligt men det känns som att materialet är relativt omfattande även utan detta. Det innebär, som nämnts, att anslagen till enskilda projekt under 1938 inte kan redovisas. Det är också så att anslagen till Småland och Ångermanlands I.F är vakanta för 1938.
I arbetet används också kopior av handlingar som sändes från IPK till förvaltningsutskottet. Dessa kopior består av olika typer av handlingar som sändes mellan IPK och Förvaltningsutskottet. I uppsatsen används det bara i kompletterade syfte.
2.3 Avgränsning
Anledningen till att perioden som undersöks är 1935 -1938 är, som framgår av inledningen, att det är under denna period som de riktigt stora summorna kommer in till idrottsrörelsen. AB Tipstjänst grundas 1934. Den första utbetalningen från tipstjänst sker 1935 och 1939 dras
7 Johansson (1953), s. 37.
9 anslagen nästan helt in i samband med att andra världskriget utbryter. Det är alltså anslagen till anläggningar under den här specifika perioden som är det intressanta. Dock har en granskning skett av åren 1934 och 1939 för att se hur diskussionen såg ut före och efter perioden.
2.4 Disposition
Först kommer en bakgrund och kontext till arbetet, här ligger fokus på framväxten av tipset med fokus på den svenska kontexten. Efter detta följer grundandet av AB Tipstjänst och hur sen vinsten kom att fördelas. Här näst följer en redogörelse av tidigare forskning som bedrivits på området.
I undersökningsdelen redovisas sen resultaten efter den modell som presenterats i metoddelen.
10
3. Kontext & Forskningsläge
3.1 Kontext
3.1.1 Fotbollstipsets historia
Tipset i Sverige var till att börja med något oskuldsfullt, något av en fluga som ingen riktigt förstod att ta på allvar. Flugan som startade i medelklassen spreds snabbt till arbetarklassen. Där tappade man från statens sida, ett tag, helt kontrollen över utvecklingen. För att motverka detta krävdes nya strängare regler, så skedde och följderna blev att AB Tipstjänst såg sitt ljus.9 Innan grundandet av AB Tipstjänst behandlas mer, är det på sin plats att granska Fotbollstipset historia mer ingående.
Att beskriva fotbollstipset utan att ta in den brittiska kontexten är svårt, om ens möjligt. Därför tas avstampet på de brittiska öarna.
Liksom fotbollen har tipset sitt ursprung i Storbritannien. Vadslagning när det gällde olika typer av sporter har i bland annat England förekommit sedan länge. Som naturlig följd av detta kom också fotbollen att bli spelandets hjärta. Vid cupfinalen 1872 kunde man spela, men spelandet kom inte igång ordentligt förens den Engelska ligan startade 1888. Liverpool kom så småningom att bli centrum för tipset och mängder av olika tipsbolag bildades. Tipset var här helt lagligt och mötte endast motstånd från de egna leden. Vad det handlade om var att man inte ville att sporten skulle bli sammankopplad med något så omoraliskt som tips. Med facit i hand är den här utvecklingen intressant då den på många sätt liknar det som kom att ske i Sverige, dock med ett stort undantag. I England baserades tipset på privata bolag och något statligt monopol som det i Sverige har aldrig förekommit.10
I Sverige började tipset med diverse olika tips i dagstidningar. 1915 kunde man om man köpte Aftontidningen vara med och spela en pristävling på kommande svenska fotbollsmatcher. Vinstsumman var 10 kronor. Nästa tidning att börja med tips var Idrottsbladet. Under 1920–talet började verksamheten att komma igång ordentligt. Man erbjöd den som kunde tippa slutresultatet på en match hundra kronor. Det enda spelaren behövde betala var tidningen, detta enligt engelsk modell.11
Under 1920-talet hakade flera tidningar på och utannonserade sina egna tips. Tipset blev en del i vardagen för många journalister. Fotbollen och tipset har som nämnts varit nära sammankopplat, så när allsvenskan startade 1924, startade också ett tips. 1926 vart ett viktigt år,
9 Andersson (2002), s. 347.
11 för nu infördes nämligen tips där man betalade för själva kupongen. Innan hade man som nämnts ovan med tillexempel Aftontidningen köpt tidningen och därigenom fått möjlighet att spela.12
Tippandet spred sig nu med hög fart till i stort sett hela landet. Tipset var en välkommen inkomstkälla för landets många småklubbar som annars var tvungna att arrangera diverse andra aktiviteter för att få ihop pengar. Framför allt för många Stockholmsklubbar kom detta att bli en guldgruva. Myndigheterna började nu ingripa mot olika typer av tips där man sålde kuponger, men man hade svårt att ta kontroll. En stad som verkligen kom att drabbas av tipsfeber var Göteborg, vars fabriker kom att bli ett starkt fäste för tipset.13 Tipsmarknaden kom nu att bli mer och mer kaotisk, bland annat Svenska fotbollsförbundet uttalade sig kring hur olämpligt det var att föreningar själva höll på med tippning.14 Svenska fotbollsförbundet fick här också stöd av Riksidrottsförbundet och många klubbar följde anvisningen, det stora undantaget var ett betydande antal fotbollsklubbar i Stockholm.15 Klubbtipsen hade blivit mycket populära bland den breda allmänheten. Trots detta försökte staten på många sätt att få bukt med spelande och bland annat i Göteborg åtalades 66 personer i 21 tippningsmål.
Mellan 1929 – 1932 följde så en lugnare period, men 1932 ändrades bötesstraffen som tidigare utdömts till dagsböter. Nu började diverse engelska bolag att sätta upp kontor i Stockholm och det privata stortipset växte så pass mycket att det spreds till Norge. Att pengarna nu började försvinna ut ur landet var något som gjorde att ett ingripande från staten var ofrånkomligt.16
3.1.2 AB Tipstjänst grundande
Tipsrörelsen hade blivit för stor, statsmaken kände i början av 1933 att man var tvungen att göra något. Frågan kom att behandlas inom handelsdepartementet. Uppgiften man fick var att se över hur lagarna kunde förändras samt om det fanns möjlighet för ett framtida statlig monopol.17 Handelsministern Fritjof Ekman uttalade sig dock kring det hela och menade att man ”hoppades kunna avveckla den i grund och botten osunda tipsverksamheten”. Många var av den åsikten att tippandet bara var en fluga som snart skulle gå över.18 En grundlig undersökning kom att göras där diverse tipskuponger, material från olika åtal samt tidningsurklipp samlades in. Frågan engagerade folk och flera klagomål kom in, där ibland klagomål från ett antal småklubbar i Stockholm. 1933 presenterades så handelsdepartementets utredning. Där föreslogs att tippandet skulle bli lagligt men under statlig kontroll. Nu inkom det flera olika ansökningar om att få sköta
12 tippandet, bland annat en ansökan från en rad småklubbar som gått ihop och en från männen som haft det tidigare framgångsrika tipset National. Båda dessa ansökningar ville att överskottet skulle gå tillbaka till de lokala idrottsföreningarna. Inga av dessa ansökningar gillades och över huvud taget så stödde man inte de som tidigare varit drivande inom den illegala tipsindustrin.19 Det förslag som kom att vinna denna kamp var ett förslag som kom att kallas det ”lillihöökska” förslaget. Den ledande personen för detta förslag var generalmajor Gösta Lilliehök, han var även Kungl. Maj:t:s ombud i riksidrottsförbundet. Ytterligare en person värd att nämna är Svenska Fotbollsförbundets styrelsemedlem Carl Albert Ledin (socialdemokratisk kommunpolitiker) som också han stod bakom förslaget. Detta förslag avsåg främst att vinsten skulle gå till att hjälpa fotbollen och bandyn. Men efter en livlig debatt beslutade Överståthållarämbetet att tipsmedlens eventuella vinst skulle fördelas av Riksidrottsförbundet så att pengarna skulle fördelas mellan alla idrotter. Den 24 september bestämdes i regeringskonseljen att det ”lilliehöökska” förslaget nu fick tillstånd att anordna vadhållning i samband med tävlingar detta gällde dock inte hästtävlingar.20
Egentligen innebar detta att det nybildade bolaget Tipstjänst fick dessa privilegier. Nu var tipset under den manliga övre medelklassens kontroll som officiellt var ett privatägt aktiebolag där staten hade kontroll och där vinsten var tänkt att stödja idrotten. Ur ett klassmässigt hänseende fans få skillnader mellan ledningen för AB Tipstjänst och de män som redan sedan innan styrde idrotten.21 Här kan återigen nämnas Gösta Lilliehöök och Carl Albert Ledin som tog plats i styrelsen. Till dessa kan även läggas en direktör som satt för socialdemokraterna i riksdagen, även han medlem av Svenska Fotbollsförbundets styrelse. 22
Under mötet där Tipstjänst fick tillstånd att arrangera tips ställdes också en rad krav från staten. Tipstjänst bolagsordning skulle fastställas av regeringen och fick inte ändras utan dess tillstånd. Regeringen kunde även komma med ytterligare föreskrifter samt omedelbart återkalla tillståndet. Utöver detta beslutades att:
högst 50 procent av omsättningen fick utdelas som vinster och högst 30 procent fick användas till omkostnader. Av bolagets årsvinst skull 10 procent avsättas till en reservfond till och med ett belopp av 50.000 kronor och högst fem procent av aktiebeloppet fick delas ut till aktieägarna. Vad som därefter återstod av bolagets vinst skulle användas till idrottens främjande.23
AB Tipstjänst var nu grundat men hade under sina första år en rad problem. Bland annat fick man mycket kritik. I tidningen idrottsbladet kallades Tipstjänst för ”Europas sämsta hasardspelsföretag” detta med anledning av att bara 50 procent gick till vinnarna.24
13
3.1.3 AB Tipstjänst och Riksidrottsförbundet
Detta stycke handlar om Riksidrottsförbundets förhållande till AB Tipstjänst, Riksidrottsförbundet kommer här efter bara benämnas som RF.
RF:s förhållande till Tipstjänst var inte något helt enkelt eftersom dessa pengar ansågs som något inte helt rumsrent. Man var från RF:s sida rädd att idrottens rykte skulle förstöras om man tog emot vinsten från tipsmedlen direkt. När så Tipstjänst 1934 startade så var RF tvungna att ta tag i detta. Man gick från RF:s sida ut med en förfrågan till handelsministern kring hur tipsmedlet skulle fördelas. I det ursprungliga förslaget stod det att RF skulle få pengarna direkt från Tipstjänst. Så ville man dock inte ha det från RF:s sida, utan man ville att pengarna skulle gå via staten och ha samma karaktär som det redan existerande normala stadsanslaget. En anledning till detta var att man inte viste hur mycket pengar man skulle få av tipset och man var rädd för den ovissa framtiden som detta medförde. RF:s förvaltningsutskott ansökte och fick beviljat att vara det organ som skulle fördela dessa pengar. Detta möttes av blandande reaktioner och viss kritik framfördes rörande ”att pengarna skulle varit säkrare om de gått raka vägen till idrottsrörelsen”.25
3.1.4 AB Tipstjänst vinst
När det så var dags för den första utdelningen av tipsmedel 1935 så var det en glad nyhet att Tipstjänst redan första året hade gått med vinst. Man uppskattade att vinsten skulle bil 500 000 kronor men den egentliga vinsten blev betydligt större. Det förväntade 500 000 kronorna till idrotten blev i själva verket 1,2 miljoner kronor som sattes in i en ny stiftad fond, ”Fonden för idrottens främjande”.26 Att man underskattade Tipstjänst vinst är något som är karakteristiskt för
hela perioden 1935-1938.27
Hur vinstens skulle fördelas inom RF var oklart då det gäller det första året men från och med år 1936 finns det bestämmelser kring hur pengarna skulle fördelas. Man trodde fortfarande att det svenska folkets stora kärlek för tips bara var en fluga och därför beslutades att pengarnas övergripande mål skulle vara att användas för ändamål ”av bestående värde”. Man ville alltså inte att pengarna skulle gå till löner, organisationskostnader och andra fasta utgifter. Dåvarande handelsministern Edvin Sköld (s) utryckte till och med att det inte från regeringens håll skulle finnas samma möjlighet att tillföra pengar till idrotten om Tipstjänst vinst skulle minska eller rentav försvinna. Med detta som bakgrund beslutades att pengarna skulle användas till främst två projekt, byggandet av idrottsanläggningar samt pengar till oavlönat idrottsarbete. Av intresse är principerna för stöd av idrottsanläggningar vilka var att man i första hand skulle ge pengar till
25 Norberg (2004), s. 158-161.
14 färdigställandet av idrottsanläggningar där organisationen själv gjort ett stort arbete. I andra hand skulle pengarna gå till nya anläggningar. 28 Längre fram kommer dessa principer för stöd att återkomma, då i en mer utförlig version.
3.1.5 Oenighet kring vinstfördelningen
Av helt logiska själ så var det många inom idrottsrörelsen som ville ha del av tipspengarna. När nu pengarna låstes till så specifika ändamål var det många som kom med klagomål och kritik. Man kritiserade bland annat initialt RF:s förvaltningsutskott för att man inte i tid varit inne med redovisningen för hur pengarna skulle fördelas. Den starkaste kritiken kom från gångförbundets Eric Lindé, han kritiserade dels beslutet att låta Tipspengarna gå via staten och menade att detta på sikt underminerade idrottens utveckling. Han var också kritisk mot att RF:s förvaltningsutskott till synes hade fått sköta fördelningen helt på egen hand. Utöver detta så kan tilläggas att Lindén riktade kritik mot att gångförbundets del av pengarna blivit så liten.29
Oenigheten kring fördelningen fortsatte. 1936 var det Gymnastikförbundet som kom att motsätta sig fördelningen av tipsmedlet, detta dock utan att man fick något gehör. 1936 är ett intressant år ur flera aspekter. Detta var också året då handelsministern för första gången kom att bryta överenskommelsen om att överskottet från Tipstjänst skulle gå till idrotten. Han beslutade att från den beräknade vinsten på 2 250 000 skulle en miljon kronor tillfalla stadsbudgeten. Nu hade man, som jag tidigare påpekat, underskattat vinsten. Den totala vinsten blev istället kring 4 miljoner kronor, vilket innebar att 3 062 296 fördes över till RF. Att staten behöll en miljon kronor var något man även gjorde under åren 1937 och 1938.30
Även 1937 års utbetalning av tipsmedel möttes av kritik. Den här gången kom kritiken från småklubbarnas samorganisation i Stockholm, en organisation bestående av ungefär 60 mindre idrottsklubbar. Småklubbar fick som nämnts mycket små eller inga anslag av tipsmedlen på grund av reglerna som utarbetas kring hur tipsmedlen skulle fördelas. Här bör man också ha i åtanke vilka som gjorde det stora förtjänsterna innan AB Tipstjänst grundades. Småklubbarnas samorganisation försökte få till en förändring av fördelningsprincipen, detta dock utan framgång. Småklubbarnas agerande fick viss uppmärksamhet i olika tidningar och i idrottsbladet skrevs att RF:s ledning var
15 Vad som menas med detta står ganska klart. Längre fram i arbetet kommer citatet att återkomma och då kommer dess innebörd ytterligare förtydligas.
Gångförbundet kom med ytterligare kritik mot fördelningen under hösten 1937. Man ville instifta en ny kommitté som skulle ersätta förvaltningsutskottet men inte heller denna gång fick man gehör.32
1938 återkom Småklubbarnas förslag till omorganisering. Denna gång var det i riksdagen, som en motion. Frontfigur bakom den var den kommunistiske Hilding Hagberg. Det menades att allt för mycket pengar gått till byggandet av idrottsanläggningar och allt för lite pengar till olika lokala föreningar som i många fall hade stora problem med ekonomin. RF kritiserades också för att man inte ville bevilja anslag direkt till föreningar på lokal nivå. Som förklaring till detta angav Hagberg att RF:s ledning inte hade kontakt med idrotten på lokal nivå. I den följande riksdagsdebatten gjorde han följande uttalande:
Man behöver blott se på förteckningen över dem, som för närvarande stå i svenska idrottsrörelsens ledning. Det är officerare grosshandlare och direktörer samt till och med någon medlem av kungahuset, folk som för all del äro intresserade av idrottsrörelsen, det betvivla vi ej alls, men som ej giva utryck för stämningen bland det aktiva idrottsfolket och det mindre lokala organisationerna. 33
Hagbergs motion fick dock inga konsekvenser. Främsta anledning var att man inte kom ifrån problemet kring hur staten skulle kunna kontrollera vad bidragen användes till om man delade ut dessa kontant direkt till olika idrottsföreningar. 1938 blev annars ett lugnt år då det gällde kritik kring fördelningen av tipsmedlen och till RF överfördes 7 130 923 kronor.34
3.1.6 Riksidrottsförbundet (RF)
Innan Undersökningsdelen börjar kan det också vara bra att ha en aning om vad RF är, samt vad dess Idrottsplattskommitté sysslar med.
Här följer en kortare redogörelse för RF och dess funktion under den berörda perioden, det vill säga 1930-talet. RF grundades 1903 och hette då Svenska gymnastik och idrottsföreningars riksförbund (från 1947 hette man Riksidrottsförbundet). Det rådde länge en konflikt mellan idrotten och gymnastiken där idrotten till slut utgick som segrare. Till att börja med hade det nyskapade förbundet det inte helt lätt men allt eftersom tiden gick stabiliserades RF.35
På 1920 – talet skedde genombrottet som fick idrotten att förvandlas till en massrörelse. Få, om någon, folkrörelse har kunnat påvisa en sådan expansionskraft som idrottsrörelsen sedan
32 Norberg (2004), s. 170.
33 Norberg (2004), s. 170-172. 34 Ibid.
16 gjorde under 30 och 40 talet. År 1932 nådde RF 200 000 medlemmar.36 Ordförande för riksidrottsförbundet under perioden var Prins Gustaf Adolf. Han var RF:s ordförande från 1933 och fram till sin död 1947. Innan hade hans far Konung Gustaf VI Adolf varit RF:s ordförande mellan åren 1904-1933. Han blev efter 1933 RF:s hedersordförande samt därefter dess högste beskyddare.37
Idag är RF en ”paraplyorganisation” för alla idrotter i Sverige. Man har bland annat till uppgift att sköta den strategiska ledningen av idrotten det vill säga hur man skall finansiera idrotten hur man skall kommunicera samt hur man skall organisera det hela.38
3.1.7 Idrottsplatskommittén
RF:s idrottsplatskommitté grundades 1928 och har ansvar för att handlägga alla frågor rörande idrottsanläggningar av olika typer. Kommitténs arbete kom att öka kraftigt i och med pengarna som kom in till RF via AB Tipstjänst. I Kommitténs uppgifter ingick således att komma upp med förslag kring hur den delen av tipsmedlen som går till anläggningar av olika typer skulle fördelas. Utöver detta så bedrev kommittén en omfattande konsulterande verksamhet för olika typer av ändamål rörande idrottsanläggningar.39 Kommittén var underställd Riksidrottsförbundets förvaltningsutskott som i sin tur var underställt Riksidrottsförbundet överstyrelse.40
3.2 Tidigare forskning
Torbjörn Andersson och Johan R Norberg är de forskare som på senare tid behandlat tipsfrågan. Johan R Norberg i sin avhandling Idrottens väg till folkhemmet studier i statlig idrottspolitik . Han beskriver där grundandet av AB Tipstjänst ingående. Han menar att man genom att studera AB Tipstjänsts grundande kan fördjupa bilden av den socialdemokratiska idrottspolitiken på 1930-talet.41 Detta, med bakgrund av hur det statliga monopolet skulle utformas, var under en lång tid en öppen fråga. Olika förslag blöttes och stöttes mot varandra. Dessa förslag var i sitt idrottspolitiska budskap olika. Att man valde det man gjorde är således talande för den idrottspolitik som bedrevs under 1930-talet.42
Torbjörn Andersson har i sin avhandling Kung Fotboll från 2002 redogjort framförallt för hur spelmarknaden såg ut innan AB Tipstjänst grundades. Det vill säga hur den illegala tipsrörelsen
36 Johansson (1953), s. 32.
37 Svensson (1953), s. 14,19.
38 http://www.rf.se/templates/Pages/InformationPage____105.aspx. 39 Svensson (1953), s. 326.
40 IPK protokoll nr 49 1936/1935, § 14, RF:s arkiv AI: 3. 41 Norberg (2004), s. 177.
17 såg ut på 1920-talet. Man får också en bild av att tipset i och med monopolet vann en ökad acceptans i det Svenska samhället.43
Om man går tillbaka i tiden finns det också andra som skrivit om denna fråga, dock i mindre omfattning. Den första som skrev om Tipsrörelsen var Hilding Johansson som mycket kortfattat i sin studie av idrottens relation till staten 1953 gjorde en sammanfattning av händelseförloppet under åren 1935-1939.44
Även Sten Svensson behandlade frågan i Svensk idrott 1903-1953. Där redogör han i kapitlet Ur protokoll och andra handlingar för händelseförloppet under perioden 1935-1938.45 Han tar bland annat upp att rektorsämbetet vid Uppsala universitet i en skrivelse den 21 mars 1935:
anhållit, att så snart anslag av s.k tipsmedel kommer ställas till förfogande för idrottens främjande, utskottet ville utverka, att medel i första rummet anvisades till Uppsala universitet…
Mer om Uppsala universitets förehavanden i frågan om tipsmedlens fördelning kommer att återkomma längre fram.
Avslutningsvis behandlade även Rolf Pålbrant ämnet i sin doktorsavhandling från 1977 Arbetarrörelsen och idrotten 1919-1939. Han påpekar att statsanslagen drastiskt kom att öka på grund av tipsmedlens tillkomst. Vidare behandlar han frågan i ett politiskt sammanhang där han menar att tipset är en följd av den socialdemokratiska regeringens allt mer positiva inställning till den idrott som Riksidrottsförbundet förespråkar, det vill säga en borglig tävlingsidrott. 46
Pålbrant påpekar också att Idrottsrörelsen under 1930-talet fått en roll som ”fri folkrörelse” men som ändå hade tydlig statlig kontroll, vilket är unikt för idrotten. De starka banden till staten visas inte minst av att Kunglig Maj:t:s hade ett ombud i Riksidrottsförbundets överstyrelse samt i dess förvaltningsutskott. Regeringen hade också hand om fördelningen av pengarna till olika idrottsliga ändamål. Dock skall inte sambandet överdrivas. Riksidrottsförbundet förslag till fördelning av anslagen var det man vanligen följde.
18
4 Undersökning
4.1 Principerna för fördelning
Innan vi mer djupgående kan gå in på anslagens fördelning så redogörs här för principerna som skulle utgöra regelverket för anslagsfördelningen.
Vid IPK:s möte den 10 oktober 1935 drogs tydliga riktlinjer upp för vilka principer som skull gälla för att potentiella mottagare skulle få del av anslagen. Innan dess tycks det inte ha funnits några riktigt tydliga regler för fördelningen. Det fastslogs att "i första hand” skulle bidrag lämnas ut efter samma regler som gällde för Riksidrottsförbundets idrottsplatsmedel. Detta innebar att anslagen skulle gå till organisationer där medlemmarna haft en aktiv och avgörande roll i det konkreta arbetet med att bygga idrottsanläggningen ifråga, dels genom arbete för att få fram pengar till bygget, dels genom medlemmarnas arbete på platsen. ”i andra hand” skulle pengarna gå till nyare idrottsanläggningar, där ”sparsamhet iakttages”, en nyckel till att få denna typ av anslag var att mottagaren hade andra kompletterande bidragsgivare såsom kommun eller privata företag. Området för idrottsanläggningen måste antigen ägas av mottagaren av anslaget eller så skulle denna ha disponeringsrätt i minst 25 år.
Ritningar över anläggningen skulle också vara gjorda efter gällande bestämmelser, arbetet skulle kunna fullföljas med hjälp av det tillstyrkta anslaget och hänsyn kunde tas till att anslaget ”kan vara för bekämpandet av arbetslösheten”. Därefter följer ett långt stycke rörande större anslag:
Att dyrbarare anläggningar, för vilka relativt mycket stort anslag sökes, i regel böra t.v. få anstå, såvida icke ett mindre anslag jämte i övrigt tillgängliga medel skulle anses vara tillräckliga för utförandet av visst bestämt (avgränsat) arbete, vilket kan vara till direkt nytta även för resp. anläggningars senare fullbordande och färdigställande; Att hänsyn dock i vissa fall tages till den betydelse en idrottsanläggning kan hava såsom den ”centrala” för ortens närmaste omgivning och hela idrottsdistriktet, viket anses kunna motivera tillstyrkan av ett relativt stort anslag;
Avslutningsvis tas upp att man inte ska kunna få anslag för redan färdigställt arbete, inte få anslag för betalning av skuld eller lån samt att man inte skull kunna få anslag för inköp av markområden.48
I protokollet av den 13 oktober 1936 så anges en reviderad princip för hur tipsmedlen skulle fördelas för nästkommande år. I stort sett såg bestämmelserna likadana ut som föregående år. Tillkommit hade att hänsyn skall tagas ”till den betydelse en idrottsanläggning kan hava ur riksintresse”.49 För år 1938 har det inte påträffats någon ändring av principen i källmaterialet.
19 4.2 Redovisning av 1935 års anslag ur fonden för idrottens främjande
Nu har principen för fördelningen presenterats, så nu är de hög tid att sätta klorna i den regionala fördelningen av pengarna. Samtliga tabeller som följer är sorterade efter tillstyrkta anslag (kr). Tabell 1. Redovisning av den regionala fördelningen av anslag till idrottsanläggningar 1935
Distrikt Antal ansökningar Ansökta anslag (kr) Tillstyrkta anslag (kr) Antal Tillstyrkta
Upplands I.F 8 193282 86200 8 Stockholm I.F 7 183049 29600 4 Blekinges I.F 6 98245 25500 5 Halands I.F 6 55670 24500 5 Smålands I.F 13 107756 23000 10 Göteborgs I.F 6 128950 20000 2 Jämtland‐ Härjedalens I.F 25 248994 18500 6 Västergötland I.F 13 212791 17500 8 Västernorlands I.F 25 238515 17500 8 Södermalands I.F 7 103308 17000 6 Östergötalands I.F 10 79542 16000 7 Västermalands I.F 11 90308 15000 7 Dalarnas I.F 8 45369 14500 6 Bohuslän‐Dals I.F 7 67031 14000 5 Skånes I.F 12 377043 14000 6 Hälsinglands I.F 5 23837 11000 5 Västerbottens I.F 9 96601 11000 5 Norbottens I.F 4 14265 10800 4 Närkes I.F 6 288231 10000 4 Gotlands I.F 1 19350 7000 1 Värmlands I.F 3 6625 4500 2 Gästrriklands I.F 2 3860 2500 2 Totalt 194 2675673 409600 116
IPK protokoll nr 52 1935, § 3, RF:s arkiv A1: 3
Det var som tidigare nämnts ett stort intresse kring att få del av tipspengarna inför den första utdelningen 1935, idrottsplatsnämnden behandlade som man kan se i tabell 1 194 ansökningar om tipsmedel, av dessa beviljades 116 stycken. Mest fick Upplands I. F (Idrottsförbund) som fick 86 200 kronor därefter följde Stockholms I.F, Blekinge Halland och Småland. Det fem översta fick totalt anslag till ett värde av 188 800 kronor vilket motsvarar cirka 45 procent av den totala summan på 409 600 kronor. År 1940 var cirka 32 procent av RF:s medlemmar medlem i något av dessa fem distrikt.50 Upplands I.F fick mer än 50 000 kronor mer än något annat distrikt detta år. Med 86 200 kronor år 1935 kunde man köpa lika mycket varor och tjänster som 2 436 743 kronor år 2009. De 86 200 kronorna motsvarar ca 21 procent av den totala summan som utbetalades till idrottsanläggningar under året. Summan är också större än det tre följande
distrikten tillsammans. Om man slår ihop deras anslag så blir det 79 600 kronor Man fick också
igenom samtliga sina åtta ansökningar, totalt var det bara tre distrikt som fick igenom alla sina ansökningar. Utöver Upplands I.F också Hälsinglands och Nordbottens I.F. Av RF:s medlemmar så var det 3,6 procent som var medlemmar i Upplands I.F.51 Detta innebär att om man skulle fått
50 Johansson (1953), s. 37.
20 pengar efter andel medlemmar skulle man fått i dåvarande penningvärde omkring 1474 kronor. Medel anslaget under året låg på 3869 kronor och medianen är 2000 kronor.52
Vi har alltså en tydlig positiv snedfördelning för året vilket även är signifikant för det två följande åren.
De distrikt som ansökte om flest var Jämtland och Härjedalens I.F som tillsammans med Västernorrlands I.F hade 25 ansökningar vardera, dock fick Jämtland och Härjedalen bara igenom 6 av dessa 25 ansökningar.
4.2.1 Vika fick anslagen 1935?
När man närmare studerar de enskilda bidragen så är de fem största bidragen utställda i tur och ordning till: Uppsala universitets idrottsplats byggnadskommitté 75 000 kronor, Skidlöpningens främjande, Stockholm 20 000 kronor, Umeå skidbacksförening 20 000 kronor, Falkenbergs Idrottshall 15 000 kronor och Hisingsbackas Kommuns Idrottsplattskommitté, Göteborg 12 000 kronor.53
Det 75 000 kronor som Uppsala universitet mottog är alltså i stort sett hela bidraget som Upplands I.F fick under året. Räknat i dagens penningvärde motsvarar denna summa ungefär 2 120 136 koronor.54 Detta bidrag är också större än de fyra nästkommande bidragen tillsammans dessa tillsammans blir 67 000 kronor.
21 4.3 Redovisning av 1936 års anslag ur fonden för idrottens främjande
Tabell 2. Redovisning av den regionala fördelningen av anslag till idrottsanläggningar 1936
Distrikt Antal ansökningar Ansökta anslag (kr) Tillstyrkta anslag (kr) Antal tillstyrkta
Stockholm I.F 21 907829 282800 16 Smålands I.F 44 465607 159800 25 Skånes I.F 29 696265 146200 13 Upplands I.F 17 880651 136500 14 Gästrriklands I.F 10 331475 103000 7 Västermalands I.F 11 203581 82000 9 Närkes I.F 11 241021 80500 8 Värmlands I.F 12 238113 76900 7 Jämtland‐ Härjedalens I.F 19 124051 76075 12 Västernorlands I.F 17 150415 55800 10 Östergötalands I.F 13 206969 55500 11 Södermalands I.F 8 88439 51500 7 Västerbottens I.F 14 83357 48800 10 Västergötland I.F 19 199354 46000 12 Norbottens I.F 14 189509 45000 10 Hälsinglands I.F 13 135671 42500 7 Dalarnas I.F 26 144575 40000 15 Göteborgs Distr I.F 6 105667 39000 4 Bohuslän‐Dals I.F 13 114824 30900 7 Blekinges I.F 14 122076 26500 7 Halands I.F 5 32463 19100 5 Gotlands I.F 2 14273 11000 2 Totalt 346 5971858 1870375 223
IPK protokoll nr 63 1936, § 4, RF:s arkiv A1: 3
Totalt mottogs 346 ansökningar, av dessa beviljades 223 stycken.
I fördelningen av 1936 års anslag så toppar Stockholms I. F överlägset. Totalt fick man 28 2800 kronor detta fördelat på 16 olika ansökningar . Detta motsvarar cirka 16 procent av den totala summan av anslag som 1936 låg på 1 870 375 Omräknat till dagens valuta så motsvarar 1 870 375 kronor 1936, 52 199 417 miljoner kronor.55 För de 28 2800 kronorna som Stockholms I.F fick 1936 så skull man kunna köpa varor och tjänster motsvarande 7 892 487miljoner kronor år 2009. På andra plats så kom Smålands I. F därefter följde Skånes och Upplands och Gästriklands I. F. Samtliga dessa fick över 100 000 kronor i anslag. Det fem översta fick ett totalt anslag på 82 8300 kronor vilket motsvarar cirka 50 procent av den totala summan. Mätt med 1940 års medlemsantal i förhållande till distrikt så hade de fem distrikten drygt 40 procent av medlemmarna i sina distrikt. Gästrikland hade dock bara 2,1 procent av medlemmarna och Uppland hade som tidigare nämnts 3,6 procent,56 vilket innebär att Gästriklands I.F skulle fått 3476 kronor om anslagen var baserat på antalet medlemmar i RF. Motsvarande siffra för Upplands I.F är 5959 kronor. Medelvärdet för årets anslag låg på 7450 kronor, med en median på 4000 kronor. 57
55www.historia.se (prisomräknare). 56 Johansson (1953), s. 37.
22 Det distrikt som ansökte om flest anslag var Smålands I.F och de fick också igenom flest, 25 stycken. Påpekas bör också göras att Dalarnas I.F gjorde 26 ansökningar till en total summa av 14 4575 kronor men fick bara igenom 15, man fick 40 000 kronor som det olika projekten fick dela på.
4.3.1 Vilka fick anslagen 1936?
De fem största anslagen gick detta år till byggandet av Råsunda stadion 100 000 kronor Uppsala Universitet 100 000 kronor, Lunds studentkår 100 000 kronor, Östersunds Drästekammare 50 000 kronor och Idrottens främjande i Sandviken och Örebros Idrottshuskommitté fick vardera 45 000 kronor. Hundratusen kronor som det tre första fick motsvarar i dagens penningvärde 2 790 837 kronor.
4.4 Redovisning av 1937 års anslag ur fonden för idrottens främjande Tabell 3. Redovisning av den regionala fördelningen av anslag till idrottsanläggningar 1937
Distrikt Antal ansökningar Ansökta anslag (kr) Tillstyrkta anslag (kr) Antal Tillstyrkta
Stockholm I.F 27 1200097 307845 13 Skånes I.F 35 569119 287900 21 Smålands I.F 34 468955 210300 23 Upplands I.F 17 269518 187600 13 Västermalands I.F 12 431120 148150 9 Västergötland I.F 31 797262 121775 19 Värmlands I.F 16 294807 106750 9 Göteborgs Distr I.F 14 620636 106500 5 Närkes I.F 9 19260 96500 8 Bohuslän‐Dals I.F 15 297522 84450 10 Gästrriklands I.F 7 220150 81500 5 Dalarnas I.F 20 199525 79500 16 Norbottens I.F 21 249951 71900 16 Östergötalands I.F 8 84917 58500 8 Hälsinglands I.F 14 107120 58500 9 Södermalands I.F 14 1159975 51500 11 Medelpads I.F 11 86808 51500 10 Jämtland‐ Härjedalens I.F 12 141288 43250 8 Blekinges I.F 16 161770 39800 11 Västerbottens I.F 12 132709 38500 9 Ångermalands I.F 13 179865 37500 8 Halands I.F I.F 6 169224 37000 4 Gotlands I.F 3 29601 13500 2 Totalt 376 8452927 2306720 249
IPK protokoll nr 79 1937, § 9, RF:s arkiv A1: 3
1937 års fördelning av anslagen påminner på många sätt om föregående års. Det har skett en liten ökning från 346 ansökningar som det var 1936 (tabell 2) till 376. De beviljade ansökningarna har också stigit från 223 (tabell 2) till 249.
23 Skånes I.F följt av Smålands, Upplands och Västermallands I.F . Dessa fem fick tillsammans anslag på 1 141 795 kronor vilket motsvara cirka 48 procent av det totala anslaget. Detta kan jämföras med det 40,9 procent som man skulle fått om pengarna fördelats procentuellt efter hur många medlemmar distriktet hade i RF.58 Flest ansökningar kommer in från Skånes och Smålands I.F 35 respektive 34 det är också dessa som får flest beviljade anslag med 21 och 23 tillstyrkta. Södermanlands I.F ansöker om anslag i på cirka 1 och en halv miljon men får bara cirka 50 000 kronor. Om man ser till ansökta anslag kontra vad man egentligen fick så är Närkes I.F anmärkningsvärt då man fick mer anslag än vad man ansökt om. Man ansökte om 19 260 men fick hela 96 500. Medelvärdet för året ligger på 9324 kronor och medianen på 5000 kronor vilket innebär att det även här finns en positiv snedfördelning av materialet. 59
4.4.1 Vilka fick anslagen 1937?
Det fem största anslagen gick till Råsunda stadion 200 000 kronor, Uppsala Universitet 137 500 kronor, Lunds studentkår 137 500 kronor, Örebros Idrottshuskommitté 65 000 kronor och Idrottens främjande i Sandviken fick 55 000 kronor. De fem största anslagen är sammanlagt 595000 kronor vilket motsvarar cirka 25 procent av det totala 2 320 200 kronorna.
4.5 Redovisning av 1938 års anslag ur fonden för idrottens främjande Tabell 4. Redovisning av den regionala fördelningen av anslag till idrottsanläggningar 1938
Distrikt Antal ansökningar Ansökta anslag (kr) Tillstyrkta anslag (kr) Antal Tillstyrkta
Stockholm I.F 29 982062 916500 23 Skånes I.F 33 1090245 530300 25 Västergötland I.F 50 817420 494000 37 Hälsinglands I.F 19 416853 308400 13 Östergötalands I.F 23 660401 300000 20 Upplands I.F 26 516066 281200 21 Bohuslän‐Dals I.F 19 314611 250500 16 Göteborgs Distr I.F 12 402793 245100 8 Västermalands I.F 12 220085 167000 12 Södermalands I.F 19 580514 161100 15 Gästrriklands I.F 7 171318 160000 7 Dalarnas I.F 26 243915 155800 22 Värmlands I.F 26 289255 146250 22 Gotlands I.F 5 174840 116000 3 Norbottens I.F 29 738959 107000 17 Närkes I.F 12 200045 96700 10 Jämtland‐ Härjedalens I.F 22 274536 82300 16 Medelpads I.F 16 190815 80850 12 Västerbottens I.F 15 324322 66000 11 Halands I.F 4 106360 55000 4 Blekinges I.F 7 67755 42500 6 Smålands I.F Ångermalands I.F Totalt 411 8783170 4762500 320
IPK protokoll nr 92-100 1938, RF:s arkiv A1: 3 58 Johansson (1953), s. 37.
24 År 1938 toppas också av Stockholms I. F. Denna gång än mer överlägset, man fick hela 916 500 vilket motsvarar vad man kan köpa för 24 337 875 kronor 2009.60 Det 916 500 kronorna motsvarar cirka 19 procent av det totala anslaget 1938. Skånes I. F som kommer på andra plats fick nöja sig med 30 300 kronor. Efter dessa följde Västra Götalands, Hälsinglands och Östergötlands I. F. Dessa fem tillsammans fick anslag på 2 279 200 miljoner kronor vilket motsvarar cirka 47 procent av den totala summan på 4 762 500 miljoner kronor. Om man ser på den procentuella fördelningen i förhållande till antal medlemmar pär distrikt i RF så borde dessa fem ha fått ungefär 42 procent av pengarna.61
Upplands I.F är på sjätte plats ända gången under perioden som man inte finns med bland topp fem. Västergötland ansöker om flest anslag 50 stycken och får också flest beviljade med 37 stycken. Hälsingland kommer på fjärde plats då det gäller tillstyrkta anslag vilket är anmärkningsvärt då man samtliga tidigare år kommit på 16:e plats
4.6 Fördelning Totalt
Här följer nu en sammanställning av de fyra åren här kan man se vilka distrikt som kom att bli vinnarna på anslagsfördelningen och också vilka som blev förlorarna. Här redovisas också resultatet i procent. Syftet med uppsatsen är just att se hur pengarna fördelades, här ser man det på en översiktlig nivå.
Tabell 5. Redovisning av den regionala fördelningen av anslag till idrottsanläggningar 1935-1938 Distrikt Bidrag 1935 Bidrag 1936 Bidrag 1937 Bidrag 1938 Totalt % Stockholm I.F 29600 282800 307845 916500 1536745 16,8 Skånes I.F 14000 146200 287900 530300 978400 10,7 Upplands I.F 86200 136500 187600 281200 691500 7,6 Västergötland I.F 17500 46000 121775 494000 679275 7,4 Östergötalands I.F 16000 55500 58500 300000 430000 4,7 Hälsinglands I.F 11000 42500 58500 308400 420400 4,6 Västermalands I.F 15000 82000 148150 167000 412150 4,5 Göteborgs I.F 20000 39000 106500 245100 410600 4,5 Smålands I.F 23000 159800 210300 393100 4,3 Bohuslän-Dals I.F 14000 30900 84450 250500 379850 4,2 Gästrriklands I.F 2500 103000 81500 160000 347000 3,8 Värmlands I.F 4500 76900 106750 146250 334400 3,6 Dalarnas I.F 14500 40000 79500 155800 289800 3,3 Närkes I.F 10000 80500 96500 96700 283700 3,2 Södermalands I.F 17000 51500 51500 161100 281100 3,1 Norbottens I.F 10800 45000 71900 107000 234700 2,6 Jämtland- Härjedalens I.F 18500 76075 43250 82300 220125 2,1
25 Tabell 5 ovan visar att det är distrikten med de stora städerna Stockholm, Malmö och Uppsala som fått mest pengar till idrottsplatser. Intressant här är att Göteborgs distrikt kommer så lång ner som på åttonde plats. Stockholm står i en klass för sig då det gäller bidrag man skall här dock observera att byggandet av Isbana på stadion 1938 enbart det gick på 500 000 kr. 62 Om man skulle ta bort detta skulle det således vara jämnt fördelat mellan Stockholm och Skånes distrikt (Detta bidrag stod enskilt för ca 5 % av omsättningen under perioden). För 500 000 svenska
kronor år 1938 kunde man köpa lika mycket varor och tjänster som 13 277 618 kronor år 2009.63
Uppland och Västra Götaland kommer sen trea respektive fyra . Dessa fyra är i en division för sig då det gäller bidrag. Tillsammans fick de nästan 40 % av de totala tipspengarna under perioden. Detta fyra motsvarar också cirka 40 procent av medlemsantalet i RF tillsammans med Uppland, Västra Götaland och Skåne har man nämligen 38 procent av medlemmarna.64
Slående för perioden är att det stora anslagen till olika projekt får ett kraftigt genomslag i statistiken. Det här fenomenet styrks också av den tydligt positiva snedfördelningen som finns i materialet.
Nämnas bör också Smålands distrikt som trots att inte siffran för 1938 finns redovisad ligger på tionde plats.
4.7 Fördelning av anslag uppdelat på olika typer av anläggningar
Nu vet vi att och hur pengarna fördelades mellan olika distrikt. I den här delen är fokus på hur pengarna fördelades mellan olika anläggningar.
Diagram 1.
APU Protokoll, nr 13 1940, bilaga. RF:s arkiv AII:1
62APU Protokoll, nr 13 1940, bilaga. RF:s arkiv AII:1. 63 www.historia.se.
26 Tipspengarna fördelades mellan 12 olika typer av anläggningsprojekt under perioden. De som fick mest pengar totalt var färdigställande av redan påbörjade idrottsplatser, man fick 3 099 875 miljoner kronor vilket därefter fick anläggandet av nya idrottsplatser 2 033 100 miljoner kronor.65
Om man lägger ihop anslagen som gavs till nya idrottsplatser och till kompletteringar av äldre anläggningar så blir detta 5 132 975 kronor. Den totala summan för alla anslag under perioden ligger på 10 210 740 kronor.66 Det här innebär att över hälften av pengarna gick till dessa två.
Anslagen till olika typer av idrottshallar var också stora. Tillsammans med anslag till olika typer av simhallar var dessa fyra det som under perioden fick det största bidragen. Just simhallarna gick från ganska mediokra bidrag 1935-1937 till bidrag i miljonklassen 1938.
Om man tittar i andra änden av diagrammet så fick byggandet av slalombackar minst pengar, man fick 15 450 kr under perioden.67 Över huvud taget så kan man se att utförsåkning och andra typer av aktiviteter som kan betänkas som ”friluftsliv” var eftersatta.
Att skridsko och bandyns stapel för 1938 är så pass stor beror uteslutande på det ovan nämnda bidraget till isbanan på Stockholm stadion.68 Bidragen är stigande för det flesta anläggningsprojekten under perioden, vilket man kan se på staplarna som blir högre och högre för varje år som går.
4.8 Uppsala universitet och IPK:s belastning
Nu har principen för fördelning, pengarnas fördelning i olika distrikt, enskilt och totalt, vart det största anslagen gick samt hur pengarna fördelades mellan olika anläggningar redovisats. Nu är det avslutningsvis bara kvar att undersöka vad som konkret redovisas i IPK:s protokoll. Det vill säga vilka av de projekt som ovan nämnts kan man hitta mer information kring? I protokollen är de som jag nämnt i redovisningen av källorna två av projekten som är överlägset mest frekvent förekommande. Som rubriken antyder är en av dessa Uppsala universitet.
Vid IPK möte den 5 april 1935 så nämns att;
Från rektorsämbetet vid Uppsala universitet har Idrottsplatskommittén mottagit en skrivelse med anhållan att Idrottsplatskommittén vill medverka till att anslag av s.k. ”tips-medel” måste ställas till Uppsala universitets förfogande för utvidgning och modernisering av det till universitetet tillhörliga s.k. Studenternas Idrottsplats i Uppsala. (Äskad summa är 150.000: - kronor).69
I samma protokoll finns det en reserapport som gjorts av sekreteraren för IPK angående besökta idrottsanläggningar den 15 – 25 april.70
65 Se Bilaga.
66 Ibid. 67 Ibid.
27 I den bifogade skrivelsen kan man läsa att sekreteraren för IPK varit på konferens i Uppsala med ordförande för Studenternas I. F professor Holmdahl också närvarande vid detta möte var Sixtus Janson och Filip Lindström. Anledningen till mötet var ombyggnaden av studenternas idrottsplats. Sixtus Janson var medlem av RF:s förvaltningsutskott71 och Filip Lindström var medlem och ledamot av IPK.72 IPK får under 1935 problem med att hinna med alla ansökningar som kommer in, man får ansöka hos förvaltningsutskottet om att få mer tid på sig samt att få mer pengar för att anställa extra hjälp.73 Vid sammanträdet den 5 september 1935 fans det också en sammanställning över de ansökningar som så lång inkommit angående anslag av ”s.k tipsmedel”. IPK fastslog att många av ansökningarna var av sådan typ att det inte skulle kunna kontrolleras och därför kunde dessa inte beviljas.74
På samma möte gjordes också ett uttalande till Förvaltningsutskottet angående hur Idrottsplastanläggnings frågor skulle handläggas:
…alla ärenden rörande anslag och lån till idrottsanläggningar utan undantag bör så som hittills och enligt nuvarande bestämmelser handläggas av Förvaltningsutskottet efter föregående granskning och prövning av för dylikt ändamål fungerande organ, Idrottsplatskommittén, och efter event. Hörande av special- eller distriktsförbund i särkilt fall.75
I Protokoll nummer 7 den 7 maj 1936 kan man vidare läsa att sekreteraren medlar för idrottsplatskommittén att Uppsala universitets Idrottskommitté gett i uppdrag till en subkommitté bestående av professor D. Holmdahl, fabrikör S. Janson och intendent F. Lindström. Dessa skulle tillsammans med idrottsplatskommittén utarbeta en detaljerat förslag till det 75 000 kronorna som man fått i anslag för att reparera och bygga till studenternas IP. 76
Man kom fram till att pengarna skulle användas på följande sätt:
Omläggning och förbättring av huvudplanen i huvudsak i överensstämmelse med av idrottsplatskommittén upprättat förslag 22 780 kronor.
Nyanläggning av mark söder om idrottsplatsen 25 979 kronor, körslor och material 4600 kronor, vatten och avlopp 8040 kronor, elektriska ledningar och belysningsanordningar för nya området 8701 kronor
Gödsel, gräsfrön material för banors och planers trimning samt för oförutsedda utgifter 4900 kronor. Totalt till en summa av 75 000 kronor.77
Det här är ett exempel över hur detaljerat anslags fördelning var när det gällde anslag av tipsmedlen, det rörde sig som synes om en noggrann uppdelning av pengarna.
71 IPK protokoll nr 45 1934/1935, Avskrift FK Protokoll, RF:s arkiv AI: 3. 72 IPK protokoll nr 45 1934/1935, RF:s arkiv AI: 3.
28 4.9 Råsunda stadion och flerårsplan för anslag
Inför mötet som IPK skull ha Protokoll den 20 oktober 1936 så hade Svenska fotbollsförbundet begärt att representanter skulle få vara närvarande vid IPK:s sammanträde då fotbollsförbundets ansökan om bidrag till byggande av stadion i Råsunda skulle behandlas.
Av vad man kallade ”principiella skäl” fick man inte delta i mötet. Man meddelade dock fotbollsförbundet att man fick komma in med ytterligare motiveringar till anslaget ”om man så skulle önska.”78
Råsunda stadion återkommer i diskussionen senare under samma år. Sekreteraren för IPK meddelar att Statsrådet och chefen för handelsdepartementet vid ett möte med representanter från RF beslutat att större anslag från tipsmedlet skall kunnas ges under två år. Med detta menas att man fick en total summa man skulle få man fick en del år 1 och resten kommande år. Med anledning av detta beslutade idrottsplatskommittén om anslag till idrottsanläggningar på tvåårig basis. Av 17 projekt som fick denna typ av anslag så var det 4 överlägset största, Råsunda Stadion som fick 200 000 kronor, Östermalms IP fick ett anslag på 300 000 kronor, Uppsala Universitet och Lund studentkår fick även dessa 200 000 kronor. På femte plats kom Sandvikens idrotts Främjande som fick 90 000 kronor. Senare tillkom anslag till Uppsala och Lund på 37 500 kronor vardera.79
Kring detta med den så kallade flerårsplanen för beviljade anslag uttalar sig Gunnar Grubb per telefon, vanligtvis var han medlem av IPK:s styrelse men vid tillfället var han borta på grund av resa.80 Uttalandet var enligt följande:
Principen om flerårsplan för beviljade anslag till idrottsanläggningar har jag intet att erinera emot, och ansluter mig sålunda till förslaget att redan nu till vissa anläggningar tillstyrka anslag av 1937 års tipsmedel. Emot de justeringar av Idrottspattskommitténs tidigare beslut, som nu vidtagits, har jag – med ett undantag – därför intet att invända, i vad de bl.a betingas av önskan att redan nu till Sveriges Olympiska Kommitté avsätta kr. 100.000 :-.
Endast i fråga om anslag till Råsunda fotbollsstadion har jag en mot kommitténs majoritet och nu fattat beslut avvikande mening. Jag anser nämligen, att sedan kommittén den 25, sistlidne oktober fattade beslut att enhälligt avstyrka anslag för ifrågavarande plats, ej sådana synpunkter framkommit, som motivera ett upprivande av kommitténs beslut i denna punkt. 81
RF:s Förvaltningsutskott väljer sen att ytterligare höja anslagen till Råsunda stadion från 200 000 kronor till 300 000 kronor.82 Värt att notera är också att anslagen till Östermalms IP av någon anledning inte kom att beviljas.83
78 IPK protokoll nr 60 1936/1937, § 2 RF:s akiv AI: 3. 79 IPK protokoll nr 63 1936/1937, § 2, RF:s akiv AI: 3. 80 Ibid.
81 Ibid.
29
5. Avslutning
5.2 Diskussion
Under arbetets gång har det dykt upp information som pekar i olika riktningar. Därför kommer jag i avslutningen att ta ut svängarna ordentligt för att öppna för vidare forskning på området.
Vi vet att att de regionala vinnarna, då det gäller anslagsfördelningen var storstads distrikten Stockholm, Skåne, Uppland och Västergötland. Denna fördelning stämmer också relativt väl överens med antalet medlemmar som respektive distrikt hade i RF. Göteborgs I.F fick dock inte så mycket pengar i jämförelse med sin storlek. Jag undrar om detta kan ha något att göra med Göteborg tidigare varit ett starkt fäste för det illegala tipset.84 Andersson skriver också att man i regel inte stödde de som varit aktiva inom den illegala tipsindustrin.85
Pengarna gick främst till färdigställande av olika anläggningar och därefter till byggandet av nya idrottsanläggningar. Detta helt i linje med fördelningsprincipen för anslagen.86 När man studerar hur fördelningen såg ut mellan olika anläggningar så slås jag av att hälften av pengarna det vill säga cirka 5 miljoner tycks ha gått till anläggningar som torde vara fotbollen till gagn.
Upplands I:F är ett märkligt och intressant distrikt, man hade inte mer än 3,6 procent av medlemmarna i RF men låg ändå i topp 1935-1937 om man ser till totala anslag under perioden. När man går in och tittar på vilka som fick anslagen så visar de sig att Uppsala universitet var den enskilt största mottagaren av anslag under perioden tätt följt av Råsunda stadion och Lunds studentkår. Dessa tre är på en helt egen nivå då det gäller anslag under perioden 1935-1937. Att dessa projekt fick så stora anslag går enligt mig egentligen inte emot fördelningsprincipen, då denna sa:
Att hänsyn dock i vissa fall tages till den betydelse en idrottsanläggning kan hava såsom den ”centrala” för ortens närmaste omgivning och hela idrottsdistriktet, viket anses kunna motivera tillstyrkan av ett relativt stort anslag.87
Detta förtydligades också 1936 med att hänsyn skall tagas ”till den betydelse en idrottsanläggning kan hava ur riksintresse”.88 Åtminstone I Uppsala universitets och Råsundas fall kan man luta sig tillbaka på denna punkt. Jag tycker också det är värt att notera att ovan nämnda punkt kom till samma år som sedan Råsunda stadion började få stora bidrag.
84 Andersson (2002), s. 350-351.
85 Andersson (2002), s. 356. 86 Norberg (2004), s. 165-166.
30 Råsunda stadions stora anslag tycker jag också är intressant mot bakgrund av det som togs upp tidigare i uppsatsen, att två medlemmar av svenska fotbollsförbundets styrelse satt med i AB Tipstjänst styrelse. En av dem Carl Albert Ledin var också en av männen bakom förslaget att starta AB Tipstjänst.
Det ”Lilliehökska” förslaget var som nämnts från början tänkt att bara stötta fotboll och bandyn. Med anledning av stödet till Råsunda stadion kan man åtminstone se att fotbollen fick en stor del. Det är också intressant att svensk fotboll som äger Råsunda stadion redan initialt kom att bli knutet till tipspengarna.
Med bakgrund av detta är det möjligt att förstå att tillexempel tidigare nämnda Eric Lindé från gångförbundet var irriterad över de små anslagen som hans förbund fick. Ett förbund som gångförbundet kan ju knappast fått ut så mycket av pengar som gick till diverse olika idrottsanläggningar.
När man sammanfattar vad pengarna kom att gå till så var det betydande summor som gick till byggandet av statussymboler som Råsunda stadion och studenternas i Uppsala. Pengarna kom förvisso den breda massan till nytta men en stor del gjorde det inte. Med bakgrund av detta tycker jag att vad som skrevs i idrottsbladet om att RF:s ledning kan ses ur ett annat ljus:
Herrar, vilka i allmänhet stå idrottsmännen rätt fjärran, eftersom de äro ett destillat av destillatet av destillatet.89
Småklubbarna i Stockholm var enligt idrottshistorikern Johan R Norberg det stora förlorarna på det statliga tipsmonopolet. Detta tas upp i syftet, då tillsammans med funderingar kring vilka vinnarna var. Småklubbarnas kritik mot fördelningen av pengarna 1936 och 1937 kan nu ses i ljuset av att pengarna kom att gå till Uppsala universitet och Lunds studentkår. Institut som jag anser torde stå ganska långt från nämnda småklubbar. Universiteten måste enlig min mening haft mycket små, om några, möjligheter att bedriva tipsverksamhet eller få vinst där utav under perioden innan monopolet.
Det är inte styrkt om dessa småklubbar exakt var medvetna om vart pengarna gått men detta tycker jag ger mer förståelse kring Hilding Hagbergs yttrande, som presenterats tidigare:
Man behöver blott se på förteckningen över dem, som för närvarande stå i svenska idrottsrörelsens ledning. Det är officerare grosshandlare och direktörer samt till och med någon medlem av kungahuset, folk som för all del äro intresserade av idrottsrörelsen, det betvivla vi ej alls, men som ej giva utryck för stämningen bland det aktiva idrottsfolket och det mindre lokala organisationerna. 90
Skulle det kunna vara så att många av dessa personer, som här omtalats, har anknytning till Lund eller Uppsala och då antingen akademiskt eller militärt? Jag tycker det är här värt att notera att
89 Norberg (2004), s. 169-170.
31 Studenternas idrottsplats är beläget bara ett stenkast från det gamla regementet S1 på Polacksbacken.
Angående anslagen till Uppsala universitet kan det också vara värt att nämna att RF:s ordförande H. K. H Prins Gustaf Adolf studerat vid universitetet under sin ungdom. Även hans far Kung Gustaf VI Adolf hade studerat i Uppsala. För att ytterligare späda på detta kan nämnas att prins Gustaf var hertig över Uppland. 91 Det finns dock inga belägg för att detta skulle ha påverkat anslagen utformning eller storlek. Men faktum kvarstår att Uppsala universitets anslag under perioden sticker ut.
Tipspengarna som var tänkta att främja utveckling av idrotten kom förvisso till stora delar att gå till idrotten men stora delar gick också tillbaka till staten i form av bidrag till Lund och Uppsala universitet. Man bör också beakta det Pålbrant tog upp om att IPK var endast i praktiken ett folkligt organ. I verkligheten fungerade det som ett statligt organ.92
91 Skott (1996), s. 406.
32
6. Käll & Litteraturförteckning
6.1 Litteratur
Johansson, Hilding (1953), ”idrotten och samhället” i Svensk idrott. En ekonomisk, historisk och sociologisk undersökning utförd på uppdrag av Sveriges riksidrottsförbund med anledning av dess femtiårsjubileum ,Malmö.
Lindroth, Jan (1988), Från ”sportfåneri” till massidrott: den svenska idrottsrörelsens utveckling 1869-1939, HLS förlag Stockholm.
Norberg, Johan R (2004), Idrottens väg till folkhemmet: studier i statlig idrottspolitik 1913-1970, SISU Idrottsböckerna.
Pålbrant, Rolf (1977), Arbetarrörelsen och idrotten 1919-1939, Stockholm.
Skott, Staffan (1996) Alla dessa Bernadottar, Borås.
Svensson, Sten (1953) ”Sveriges Riksidrottsförbund 1903-1953. ”Ur protokoll och andra handlingar” i Svensk idrott. En ekonomisk, historisk och sociologisk undersökning utförd på uppdrag av Sveriges riksidrottsförbund med anledning av dess femtiårsjubileum , Malmö.
Andersson, Torbjörn (2002). Kung Fotboll: Den svenska fotbollen kulturhistoria från 1800-talets slut 1950, Stockholm.
7.2 Otryckta källor
7.2.1 Sveriges Riksidrottsförbunds (RF) arkiv (Riksarkivet)
Inkomna redovisningar huvudserien E:II volym 1-15.
Idrottsplattskommitténs Arbetsplattsutskotts Protokoll med bilagor AII:1.
Idrottsplattskommitténs protokoll, A:I.
33 6.3 Tryckta källor 6.3.1 Tidningar Dagens Nyheter. Svenska Dagbladet. 6.4 Internet 6.4.1 Riksidrottsförbundets (RF) hemsida. Huvudsponsor http://www.rf.se/templates/Pages/InformationPage____1724.aspx (2009-05-12).
Bidrag till anläggningar 2009-2011
http://www.rf.se/templates/Pages/InformationPage____97.aspx (2009-05-12).
RF:s funktion.
http://www.rf.se/templates/Pages/InformationPage____105.aspx (2009-05-12).
6.5 Prisomräknare
34
7. Bilaga
Tabell 6. Tipsmedlens fördelning på idrottsanläggningar 1935-1938.
År 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Totalt 1935 66000 263000 500 25000 3600 4000 28300 22900 7000 0 420300 1936 266600 745775 3000 309900 120000 5400 28000 21000 52000 23000 20500 1595175 1937 527900 767575 22500 627500 128750 46000 4000 79945 9000 52500 52150 7400 2325220 1938 1172600 1323525 28000 1070000 1015000 114900 157300 122120 6450 2000 309900 548250 5870045 Totalt 2033100 3099875 54000 2032400 1263750 169900 193300 251365 15450 129400 392050 576150 10210740 APU Protokoll, nr 13 1940, bilaga. RF:s arkiv AII:1.
1: Nya idrottsplatser 5: Simhallar 9: Slalombackar
2: Kompletteringsarbete, äldre idrottsplatser 6: Friluftsbad 10: Sport stugor
3: Utomhus tennisbanor 7: Utomhussimanläggningar 11: Kanot
