Omvårdnadsåtgärder för kvinnor med urininkontinens
- en litteraturstudie
Nursing interventions for women with urinary incontinence - a literature study
Kristin Bryntesson Karolin Nygren
Fakultet: Hälsa, Natur– och teknikvetenskaper
Ämne/Utbildningsprogram: Examensarbete i omvårdnad / Sjuksköterskeprogrammet Nivå/Högskolepoäng: Grundnivå 15hp
Handledarens namn: Anita Waller och Diana Widmark Examinatorns namn: Anna Josse Eklund
Datum: 2014-05
Sammanfattning
Titel: Omvårdnadsåtgärder för kvinnor med urininkontinens – en litteraturstudie Nursing interventions for woman with urinary incontinence- a literature studie Fakultet: Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskaper
Institution: Institutionen för Hälsovetenskaper Ämne: Omvårdnad
Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå Författare: Kristin Bryntesson och Karolin Nygren Handledare: Anita Waller och Diana Widemark Sidor: 23
Nyckelord: Urininkontinens, kvinnor, sjuksköterska, omvårdnadsåtgärder.
Urininkontinens är ett vanligt förekommande problem främst hos kvinnor som påverkar kvinnornas välbefinnande och livskvalitet. Sjuksköterskan bör ha goda kunskaper angående vilka omvårdnadsåtgärder som kan användas vid urininkontinens och visa ett respektfullt bemötande till patient och närstående. Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor med urininkontinens. Metoden var en litteraturstudie som baserades på vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Granskningen av artiklarna byggde på Polit och Becks niostegsmodell som förklarar hur en litteraturstudie är uppbyggd. Artiklarna valdes ut och studerades noga med en granskningmall från Polit och Beck. Elva kvantitativa artiklar svarade mot syftet och ligger till grund för litteraturstudiens resultat. Resulatet framkom i fyra huvudkategorier: Bäckenbottenträning med underkategorin bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok, fysisk aktivitet, blåsträning med hjälp av blåsdagbok samt akupunktur. Bäckenbottenträning visade sig vara den mest använda åtgärden för kvinnor med urininkontinens tätt följt av blåsträning. Akupunktur gav bra effekt för behandling av urininkontinens. Varierande resultat gällande positiva och negativa aspekter framkom genom alla kategorier. Slutsats: Oavsett vilka åtgärder som utfördes visade samtliga artiklar i litteraturstudien på ett minskat urinläckage.
Innehållsförteckning
Introduktion ... 4
Urinblåsans anatomi ... 4
Urininkontinens ... 4
Befintlig behandling vid urininkontinens hos kvinnor ... 6
Omvårdnad ... 7
Problemformulering ... 7
Syfte ... 7
Metod ... 8
Litteratursökning ... 8
Inklusionskriterier & exklusionskriterier ... 9
Urval ... 11
Databearbetning ... 11
Etiska överväganden ... 11
Resultat ... 12
Bäckenbottenträning ... 12
Bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok ... 14
Fysisk aktivitet ... 15
Blåsträning med hjälp av blåsdagbok ... 15
Akupuktur ... 15
Diskussion ... 17
Resultatdiskussion ... 17
Metoddiskussion ... 19
Klinisk betydelse ... 20
Förslag till fortsatt forskning ... 21
Slutsats ... 21
Referenslista ... 22 Bilaga 1- artikelmatris
4
Introduktion
Urininkontinens är ett stort hälsoproblem för befolkningen. I Sverige beräknas omkring 500 000 personer ha urininkontinens (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] 2000). Risken att drabbas av urininkontinens ökar med stigande ålder. Under senare år har problemet blivit mer synligt och aktuellt för allmänheten, vilket har bidragit till att fler uppsöker vård för sin urininkontinens (Milsom 2010) vilket medför att arbetsbelastningen och vårdtyngden för vårdpersonalen ökar (SBU 2000). Kostnader gällande behandling, hjälpmedel och utredning har således ökat markant (Milsom 2010).
Urinblåsans anatomi
Urinblåsan fungerar som en reservoar och kan till utseendet liknas vid en ballong.
Utseendet varierar beroende på fyllnadsgraden då den antingen är insjunken med en mindre mängd urin eller utspänd med en större mängd urin. Urinblåsan är en muskel som består av glatt- och tvärstrimmig muskulatur som är belägen i bäckenet. Blåsan hålls på plats med hjälp av ligament. Vid en fyllnadsgrad på cirka 200 milliliter skickas en signal upp till hjärnan som sedan skickar tillbaka signalen att det snart är dags att tömma blåsan och vi börjar känna oss kissnödiga men kan hålla oss en stund till. När blåsans innehåll uppgår till 400-500 mililiter sker normalt urintömningen (Martini &
Bartholomew 2010), även kallat miktion (Sand et al. 2007). När trycket i urinblåsan ökar slappnar de inre och yttre slutmusklerna i urinblåsan av vilket leder till urintömning. Mellan miktionerna är trycket i blåsan lågt jämfört med urinröret där trycket är betydligt högre. Om urinblåsans tryck blir högre än trycket i urinröret kan läckage förekomma (Martini & Bartholomew 2010).
En normal dygnsdiures, som innebär den mängd som en människa kissar under ett dygn (Lindskog 2005), ligger på hos vuxna runt ungefär 1600 milliliter +/- 350 milliliter. Det har visat sig att mängden urin ej ökar med åldern däremot ändras miktionsmönstret (Asplund 2002) Vanligen tömmer en medelålders person blåsan dubbelt så många gånger på dagen som på natten, medan en person över 65år tömmer blåsan lika många gånger dagtid som nattetid (Asplund 2002).
Urininkontinens
Ordet urininkontinens definierades i en artikel av Xu et al. (2013) som otäthet av urin mer än två gånger i veckan. I en annan artikel av Sørbye et al. (2009) definierades ordet som läckage mer än en gång i veckan. Även kateterisering ansågs vara en form av urininkontinens (Sørbye et al. 2009).
Det finns olika typer av urininkontinens. Överaktiv blåsa, OAB (Overactive Bladder) innebär ett ökat antal miktioner med eller utan urinträngningar. Uppskattningsvis har ungefär sjutton procent av kvinnor i Europa samt i USA någon gång i livet drabbats av symtom som går att koppla till en överaktiv blåsa. Miller och Hoffman (2006) menade
5 att en överaktiv blåsa är en normal del av åldrandet och att det drabbar fler kvinnor tidigare i livet jämfört med män (Miller & Hoffman 2006).
Stressinkontinens eller ansträngningsinkontinens definieras som ofrivilligt läckage vid ansträngning, hosta eller vid nysning. Med trängningsinkontinens menas ett plötsligt uppkommet behov av att kissa som sedan ofta följs av ofrivilligt läckage.
Blandinkontinens definieras av ofrivilligt läckage i samband med brådska samt ansträngning, hosta eller nysning. Enures förklaras som ofrivillig urinavgång. Nattlig enures betyder således ofrivillig urinavgång nattetid. Urininkontinens kan även vara situationsbundet vilket betyder att läckaget kan förekomma vid vissa specifika situationer exempelvis vid samlag eller då man skrattar, det senare nämda benäms som fnissinkontinens (Abrams et al. 2003).
Några riskfaktorer som leder till urininkontinens är hög ålder, övervikt, vaginal förlossning (Maserejian et al. 2013), tunga lyft samt rökning (Milsom 2010). Andra orsaker som leder till urininkontinens kan vara sjukdomar som exempelvis stroke, UVI, hjärtsjukdom, Parkinsson, demens, diabetes och MS (Sørbye et al. 2009).
Vid diagnostisering av urininkontinens tas en tydlig anamnes av patientens sjukdomshistoria där patienten får svara på frågor angående symtom som denne har upplevt från urinvägarna. Relevanta undersökningar som miktionslista, bukstatus samt gynekologisk undersökning utförs. När en miktionslista fylls i ska värden som tidpunkt, urinmängd, läckage samt läckage vid aktivitet antecknas. Med hjälp av en miktionslista är det möjligt att identifiera vilken typ av urininkontinens som patienten lider av. När bukstatus kontrolleras undersöker vårdpersonal buken efter eventuella ömheter, ärr och resistenser. Vid gynekologisk undersökning inspekteras vaginan för att eventuella förändringar ska kunna upptäckas (Mörlin 2010).
Urininkontinens påverkar människans välbefinnande, livskvalitet samt det sociala och sexuella samlivet (Albers-Heitner et al. 2011; Monz et al. 2005). Kvinnor upplever urininkontinens som ett känslomässigt och privat ämne och kan kopplas till både skam och skuldkänslor (Hellström 2003). I Europa och USA tyckte kvinnorna att urininkontinens var svårt att leva med eftersom det påverkade vardagslivet negativt och begränsade dem i sin livssituation. De undvek sociala sammanhang som resor och träning och såg alltid till att ha en toalett tillgänglig (Monz et al. 2005). En del kvinnor stannade hemma och isolerade sig på grund av sin urininkontinens (Monz et al. 2005;
Jackson 1997) och de hygieniska problem som följde symtomet (Abrams et al. 2003).
(Monz et al. 2005; Jackson 1997). Det upplevdes också störande att behöva gå upp under natten för att byta inkontinenshjälpmedel och kläder (Teunissen et al. 2006).
Urininkontinens accepteras mer hos äldre kvinnor än hos yngre kvinnor, då symtomet anses tillhöra det normala åldrandet hos många människor. Yngre kvinnor drabbas främst på ett socialt plan, då det inte är lika accepterat att drabbas av urininkontinens i unga år (Jackson 1997).
6 Befintlig behandling vid urininkontinens hos kvinnor
Behandling av urininkontinens delas upp i två kategorier: icke kirurgisk och kirurgisk behandling.
Icke kirurgisk behandling kan bestå av bäckenbottenträning, vilket innebär att bäckenbottenmuskulaturen successivt tränas upp med hjälp av avslappning respektive kontraktion (Siu et al. 2003). Biofeedback är en annan typ av behandling där patienten informeras om sina kroppsfunktioner för att sedan lära sig att kontrollera dem.
Beteendemodifikation går ut på att förändra livsstil och eventuellt ändra de miljöförhållanden som finns, exempelvis sina toalettvanor (Abrams et al. 2003).
Blåsträning är ytterligare en behandlingsmetod som innebär att urinmängden ska hållas kvar i blåsan under en längre period för att på så sätt töja urinblåsan. Då kvinnor med urininkontinens ofta tömmer blåsan i förebyggande syfte, ska blåsträningen vara ett hjälpmedel som kan användas för att minska miktionerna. Vid blåsträning ska patienten följa ett schema där specifika tider för toalettbesök står angivna. Patienten ska helst inte uppsöka toalett innan bestämd tid (Bergström & Larsson 2003).
Vid medicinsk behandling av urininkontinens finns det olika läkemedelsalternativ. Inom gruppen antikolinergiska läkemedel förekommer bland annat två olika typer av läkemedel som används aktivt vid urininkontinens vilka är oxybutynin och tolterodin (Dede et al. 2012). Antikolinergiska läkemedel är en grupp som hämmar acetylkolinets effekter vid de perifera och centrala nervsystemet vilket också leder till att de blockerar det parasympatiska nervsystemet (Simonsen et al. 2004). I urinblåsan finns receptorer belägna, så kallade muskarinreceptorer, som ingår i det parasympatiska nervsystemet och som har till uppgift att känna av när blåsan töjs ut och är redo för tömning.
Antikolinergiska läkemedel binder till muskarinreceptorerna och bidrar till olika reaktioner (Dede et al. 2012). Oxybutynin minskar spänningen av den glatta muskulaturen i urinblåsan vilket leder till att blåsans volym kan öka utan förekomst av trängning och läckage. Läkemedlet finns i tablettform och depotplåster. Tolterodin används vid ökade miktionsfrekvenser och trängningar som exempelvis överaktiv blåsa (FASS 2012). Läkemedlet meför att blåsans kapacitet ökar vilket bidrar till färre trängningar och miktionsfrekvenser (Simonsen et al. 2004). Det finns som filmdragerad tablett eller depotkapsel i varierande styrka. Tolterodin har två mycket vanligt förekommande biverkningar som muntorrhet samt huvudvärk (FASS 2012).
I Sverige kan inkontinenshjälpmedel fås på recept och är då kostnadsfritt, efter att patienten genomgått en utredning. Konsumtionen av hjälpmedel så som absorberande inkontinensskydd kan relateras till graden av inkontinens samt till antalet inkontinenser.
Användandet av hjälpmedel sågs i större utsträckning hos äldre personer (Samuelsson et al. 2001).
Kirurgisk behandling används då de andra metoderna inte fungerar samt vid problematisk inkontinens (Ulmsten & Norlén 2003). Ett behandlingsalternativ som är vanligt bland kvinnor är laparoskopisk kolposuspension. Vid laparoskopisk kolposuspension sutureras den främre vaginalväggen och fästs i Cooper´s ligament.
Denna metod kan tillämpas som laparoskopiskt titthål eller som ett öppet buksnitt (Gumus et al. 2013).
7 Omvårdnad
Beskrivet i kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor (2005) utgör begreppet omvårdnad största delen av sjuksköterskans profession (Socialstyrelsen 2005). I Svensk sjuksköterskeförenings (2010) värdegrund för omvårdnad beskrivs fyra områden inom omvårdnad som är sjuksköterskans huvuduppgifter: främja och bibehålla hälsa, förhindra sjukdom samt motverka ohälsa och lidande.
För att uppnå en god omvårdnad ska sjuksköterskan utföra ett gott arbete genom att visa omsorg och respekt utifrån människans autonomi, vilket innebär att patientens självbestämmande beaktas. Vården ska ges till alla oavsett vilka hälsotillstånd patienterna befinner sig i (Socialstyrelsen 2005).
Patienter och närstående ska känna sig delaktiga och respekterade i relationen med sjuksköterskan (Svensk sjuksköterskeförening 2010). Urininkontinens kan påverka människors välbefinnande, livskvalitet och sociala liv (Albers-Heitner et al. 2011). För att sjuksköterskan ska kunna hjälpa patienten krävs det att denne rättar sig efter kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor. I den beskrivs förutsättningarna runt ett bra och respektfullt bemötande mellan sjuksköterska och patient. För att sjuksköterskor ska kunna tillgodose patienters behov ska kunskap om individens hälsotillstånd identifieras för att bra och effektiva omvårdnadsåtgärder ska kunna utföras (Socialstyrelsen 2005).
Patienter har inte alltid kunskap om hur de ska kunna förbättra sin inkontinens samt hur de kan få tag på den information som de är i behov av (Paterson et al. 2003). Det är då viktigt att som sjuksköterska ge tydlig information och undervisning till patienter och närstående. Information ska ges på ett sådant sätt att patienten förstår vad som sägs.
Sjuksköterskan ska självständigt utföra omvårdnadsprocessen, vilket innefattar observation, bedömning, omvårdnadsdiagnostik, omvårdnadsordination, planering, genomförande och utvärdering av omvårdnadsarbetet (Socialstyrelsen 2005). I yrkesrollen utförs ständigt förbättringar gällande omvårdnaden genom evidensbaserad kunskap (International council of nurses [ICN] 2007).
Problemformulering
Urininkontinens har visat sig vara ett vanligt förekommande problem framförallt hos kvinnor och kan påverka deras välbefinnande. Urininkontinens medför att vårdtyngden ökar och därmed också arbetsbelastningen för personalen. Detta gör att sjuksköterskor idag möter patientgrupper med dessa typer av problem och måste således ha god kunskap om urininkontinens för att möta patienterna på bästa sätt. Studien ska ge kunskap om omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor med urininkontinens i deras utsatta situation.
Syfte
Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor med urininkontinens.
8
Metod
En litteraturstudie innebar att en sammanställning av studier gjordes utifrån ett problemområde som författarna valt. Efter valt problemområde skulle all litteratur bestå av forskning som var vetenskaplig och aktuell i form av artiklar som är kvalitativa eller kvantitativa som sedan kritiskt granskats (Forsberg & Wengström 2013; Polit & Beck 2011). Vid denna litteraturstudie användes Polit och Beck (2011) niostegsmodellen som är en metod som grundar sig till hur en litteraturstudie ska vara uppbyggd. Se figur 1.
Figur 1. Niostegsmodellen av en litteraturstudie, fri översättning (Polit & Beck 2011).
Litteratursökning
I steg 1 i Polit och Becks (2011) niostegsmodell utformade författarna ett syfte till litteraturstudien. Databaserna som användes till artikelsökningen var PubMed och CINAHL, steg 2 (se figur 1).
PubMed lägger vikten på medicinsk forskning som främst baseras på vetenskapliga artiklar medan CINAHL till största delen koncentrerar sig på omvårdnadsforskning (Forsberg & Wengström 2013). I steg 3 söktes material i de olika databaserna och likvärdiga sökord användes. Orden söktes först var för sig och sedan i kombination med varandra. Sökordet urinary incontinence valdes av författarna då de inkluderade alla typer av urininkontinens.
I PubMed användes sökorden female, urinary incontinence, nurs* och intervention.
Female, urinary incontinence och intervention användes som MeSH- terms och nurs*
var en fritext sökning. Enbart female gav 2 360 102 träffar. Urinary incontinence resulterades i 14 467 träffar. De tredje sökordet nurs* påvisade 22 12 80 artiklar. Sista sökordet intervention resulterade i 215 459 träffar. Därefter kombinerades sökorden med varandra och det gav slutligen 95 artiklar efter begränsning som passade in på syftet. Författarna valde sökordet nurs med trunkering (*) för få med alla typer av ändelser.
1.Formulera syfte och frågeställningar
.
2. Välja databaser och nyckelord.
3. Sök och identifiera material.
4. Välj bort artiklar som ej är
relevanta.
5. Granska materialets titel
och abstrakt.
6. Läs artiklarnas resultat och granska mot studiens syfte.
7. Kritiskt granska datan.
8. Analysera och samordna information. Söka
efter kategorier.
9. Sammanställ data.
9 I databasen CINAHL användes sökorden female, urinary incontinence samt intervention. Female samt urinary incontinence söktes som major headings och intervention söktes som fritext. Ordet female valdes istället för women, då endast female var ett ämnesord. Female gav 732 853 träffar. Urinary incontinence resulterade i 5 365 artiklar. Intervention påvisade 95 437 träffar. Sökorden kombinerades därefter med varandra och resulterade slutligen i 59 träffar efter begränsningarna gällande inklusion samt exklusionskriterier gjorts. Resultatet av båda sökningarna ses i tabell 1.
Inklusionskriterier & exklusionskriterier
Inklusionskriterierna för studien var att deltagarna skulle vara vuxna kvinnor över arton år. Språket på artiklarna skulle vara på svenska och engelska. Artiklarna skulle vara från år 2004-01-01 till 2014-01-21. Peer review var också en inklusionskriterie som användes. Exklusionskriterier som tillämpades var artiklar som innehöll andra sjukdomsperspektiv än urininkontinens och artiklar som handlade om urologisjuksköterskor/ uroterapeuter.
10 Tabell 1. Sökningar i databaser & manuella sökningar
Sökord Träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3
PubMed
1.(MeSH) Female 2 360 102
2.(MeSH)Urinary incontinence 14 437
3. ”Nurs*” 220 830
4. (MeSH) Intervention 214 785
1 AND 2 9514
1+2 AND 3 750
1+2+3 AND 4
Cinahl
95 40 4 4
1.(MH) Female 508 534
2.(MH) Urinary incontinence 2 716
3.Intervention 69 218
1 AND 2 1 457
1+2 AND 3
Manuella sökningar
59 11^ 6 6
1
Totalt 11
”Nurs*”=trunkering
^ = 2 externa dubletter mellan databaserna (MH) = Major heading
11 Urval
I Urval 1 gav sökningen 95 träffar i PubMed och 59 träffar i CINAHL. Detta resulterade i 154 artiklar som författarna granskade genom att läsa artiklarnas titel och abstrakt, för att identifiera om artiklarna motsvarade studiens syfte. Efter denna bearbetning återstod 51 artiklar i urval 1. Av de 51 kontrollerade artiklarna fanns två externa dubbletter i PubMed och CINAHL vilket slutligen resulterade i 49 artiklar efter urval 1.
I Urval 2 granskades artiklarna i sin helhet för att säkerställa att de svarade på uppsatsens syfte. Då återstod det tio artiklar. Andledning till att 39 artiklar föll bort var att inriktningen på artiklarna inte enbart handlade om kvinnor eller att artiklarna fokuserade på kvinnors upplevelser av urininkontinens istället för åtgärder.
En manuell sökning genomfördes för att komplettera artiklarna.
I Urval 3 använde författarna en granskningsmall från Polit och Beck (2011), “Guide to an Overall Critique of a Quantitative Research”, för att kontrollera kvalitéten på artiklarna, steg 7 (se figur 1). Efter den sekundära granskningen kvarstod elva artiklar som alla höll god kvalitet.
Databearbetning
I steg 8 i Polit och Becks (2011) niostegsmodell bearbetades och analyserades materialet.
Författarna delade upp artiklarna och läste hälften var. Resultatet av artiklarna lästes ett flertal gånger för att få en överblick av innehållet. När detta moment var avslutat växlade författarna artiklarna med varandra, då alla artiklar skulle granskas av båda parter.
Författarna använde överstrykningspennor i olika färger samt post-it lappar för att markera betydande meningar och få en bra överblick av materialet. Meningar som valdes ut diskuterades och bearbetades mellan båda parter. Efter detta genomfördes en analys av textmaterialet vilket innebar att den information som författarna hittat, noggrant skulle anordnas och kategoriseras. Analysprocessen innebar att materialet kunde göras mer kortfattad (Backman 2008). De meningsbärande enheterna sammanställdes för att se likheter och skillnader och då kunde kategorier urskiljas, steg 9 (se figur 1).
Etiska överväganden
Författarna till uppsatsen har beaktat ett etiskt förhållningssätt under hela uppsatsens tillkomst. I möjligaste mån lades egna värderingar åt sidan vid läsning av artiklarna för att inte påverka resultatet. Redovisning av resultatet ska vara objektivt, alla resultat i artiklarna ska framföras oavsett resultat. Vid översättning av artiklarna från engelska till svenska använde författarna ett svensk-engelskt lexikon och internetsidorna Google translate och tyda.se för att inte översättningen skulle förvrängas och misstolkas. Vid översättning användes Google translate för att få en övergripande förståelse av texten.
Vidare översattes enstaka ord via tyda.se. Efter översättning av materialet lästes texten igenom ett flertal gånger på engelska för att jämföra författarnas egna översättning med översättningen från Google translate så att sammanhanget tydligt kunde tolkas. Det var också ett kriterie i urvalsprocessen att studierna som valdes ut ska ha granskats av en etisk forskningskommitté (Forsberg & Wengström 2013).
12
Resultat
Omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor med urininkontinens har mynnat ut i tre huvudkategorier: Bäckenbottenträning med underkategorin bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok, fysisk aktivitet, blåsträning med hjälp av blåsdagbok samt akupunktur. Kategorierna har författarna valt att presentera i figur 2 nedan. Resultatet utgår ifrån elva vetenskapliga artiklar där samtliga är kvantitativa. Artiklarna åskådliggörs i en matris (se bilaga 1).
Figur 2. Valda kategorier.
Bäckenbottenträning
I studien av Perrin et al. (2005) deltog sju kvinnor. Kvinnorna skulle utföra bäckenbottenträning tre gånger per dag i tolv till femton veckor. I resultatet framkom att inkontinensen förbättrades genom ett minskat antal urinläckage, en minskad mängd urin vid läckagen samt en minskning av trängningssymtom. I studien sågs ingen skillnad i antalet tömningar under en tjugofyra timmars period efter träning. Studien visade även att flertalet av kvinnorna var obekväma med övningarna då de ansågs vara för svåra att utföra. Under träningens gång lärde sig kvinnorna dock hur övningarna skulle utföras korrekt (Perrin et al. 2005).
Borello-France et al. (2008) utvärderade 28 kvinnor i en grupp som utförde bäckenbottenträning fyra gånger per vecka samt en annan grupp som utförde bäckenbottenträning en gång per vecka. Båda grupperna tränade i en period om nio till tolv veckor. Resultaten baserades på vägning av inkontinensskydd vilket användes som mätmetod för att undersöka om mängden urin ökat eller minskat efter träningsperioden.
Antalet läckage per vecka samt mängden urin vid urinläckagen hade minskat i båda träningsgrupperna. Det var ingen större skillnad i resultatet om kvinnorna tränade fyra gånger eller en gång i veckan.
Omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor med urininkontinens
Bäckenbotten träning
Bäckenbottenträning med hjälp av
blåsdagbok
Fysisk aktivitet
Blåsträning med hjälp av blåsdagbok
Akupunktur
13 I studien av Hung et al. (2011) tränade en grupp kvinnor under en fyra månaders period och gjorde då cirka 26 knipövningar per dag. 22 kvinnor av 23 deltagande förbättrades i sina inkontinens symtom medan en person botades. Vinkeln och rotationen av blåshalsen visade på liten till måttlig förändring vid träningstillfället samt en hög förbättring gällande blåshalsens rörlighet. Förändringen sågs ej vid vila. Den vaginala kontraktionsstyrka vilket innebar att ett mätinstrument uppmätte muskelstyrkan i vaginan, förbättrades markant efter bäckenbottenträning samt även den maximala vaginala åtstramningen där det högst uppmätta muskeltrycket sågs (Hung et al. 2011).
I en studie av Kondo et al. (2007) mättes vaginaltrycket före och efter ett träningsprogram för att kunna jämföra eventuella förändringar. Den vaginala kontraktionsstyrkan förbättrades markant vid jämförelse före träningens start och åtta år efter att träningen initierats. Även vägning av inkontinensskydd gjordes för att se skillnaden i läckage före och efter träning och visade på signifikanta skillnader i ett minskat antal urinläckage samt en minskad mängd urin vid läckagen. Av studiens 79 deltagare botades tretton kvinnor helt från sin urininkontinens medan arton deltagare visade en förbättring på 50 procent. 33 kvinnor visade ingen förbättring angående antalet urinläckage samt mängden urin vid läckagen utan låg kvar på samma mätvärden som vid studiens start. Några av kvinnorna försämrades ytterligare i sin urininkontinens (Kondo et al. 2007).
Bäckenbottenträning utfördes av 56 deltagande kvinnor i studien av Lee et al. (2005).
Mätningar av vaginaltrycket gjordes innan träningens start. I resultatet framkom att den vaginala kontraktionsstyrkan ökade från vecka ett till vecka sexton hos 36 procent av kvinnorna. Vid vecka nio utvärderades kvinnorna första gången under dess pågående träning. Resultatet visade att 34 procent av kvinnorna förbättrats i sina inkontinenssymtom. Den slutliga utvärderingen genomfördes efter sexton veckors träning och visade en minskning av antal urinläckage hos 50 procent av deltagarna. En kvinna försämrades i sina symtom gällande mängden urinläckage, vid vecka nio under studiens gång (Lee et al. 2005).
I en randomiserad studie deltog 64 kvinnor som delades in i en kontrollgrupp som ej utförde bäckenbottenträning och en träningsgrupp som utförde bäckenbottenträning under en fyra månaders period. Signifikanta förbättringar kunde konstateras gällande symtomen av urininkontinens. Av kvinnorna i behandlingsgruppen visade 96,7 procent att de hade botats helt eller förbättrat sina symtom, jämfört med kontrollgruppen där 66,6 procent av deltagarna visade tecken på förbättring. Träningsgruppen visade en förbättring av läckagen vid vägning av inkontinensskydd medan kontrollgruppen ej gjorde detta. Båda grupperna visade en minskning av antalet tömningstillfällen per dag, antalet läckage per dag minskade endast i träningsgruppen. Det maximala vaginala trycket ökade i träningsgruppen jämfört med kontrollgruppen (Hung et al. 2010).
I studien av Liebergall-Wischnitzer et al. (2005) tränades två olika typer av knipövningar. I ena gruppen utfördes bäckenbottenträning som en behandlingsmetod, vilket efter träningens slut resulterade i att 95 procent av de 29 deltagande kvinnorna visade på en minskad volym vid urinläckagen. För att utvärdera träningens effekt vägdes bindor eller blöjor före träningens start och efter träningens slut. Framsteg kunde
14 även ses gällande muskelstyrkan. I andra gruppen utfördes knipövningar enligt Paula1 metoden av 30 kvinnor. I Paula gruppen hade urinläckaget hos kvinnorna minskat i genomsnitt från dryga åtta gram till cirka tre gram, mätt med hjälp av vägning av inkontinensskydd. Muskelstyrkan visade även på en förbättring vid träning av metoden (Liebergall-Wischnitzer et al. 2005).
I en randomiserad studie av Soo-Cheen et al. (2008) deltog 68 kvinnor. Kvinnorna tränade bäckenbottenträning. Uppföljning skedde tre samt sex månader efter avslutad behandling. Efter tre månaders uppföljning sågs ingen skillnad mellan grupperna vad gällde förbättring av symtomen. Efter sex månaders uppföljning sågs en förbättring i behandlingsgruppen angående antalet tömningstillfällen nattetid, tömningsfrekvensen samt trängningssymtomen (Soo-Cheen et al. 2008).
Samtliga studier visade överhängande någon typ av förbättring gällande bäckenbottenträning som visade sig vara effektiv gällande en ökat styrka i bäckenbottenmuskulaturen, en minskning av urinläckagen samt en längre tid mellan miktionerna och har då visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för urininkontinens hos kvinnor ( Perrin et al. 2005; Borello-France et al. 2008; Hung et al. 2011; Kondo et al. 2007; Lee et al. 2005; Hung et al. 2010; Liebergall-Wischnitzer et al. 2005; Soo- Cheen et al. 2008).
Bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok
En blåsdagbok är ett hjälpmedel som kvinnorna kan tillämpa för att dokumentera sitt miktionsmönster. I blåsdagboken dokumenteras varje miktionstillfälle, mängden urin vid miktionerna samt vätskeintaget. Detta för att kvinnorna ska lära sig se hur miktionsmönstret ter sig samt hur de kan ändra sitt beteende för att minska symtom som exempelvis läckage (Lee et al. 2005).
I en studie av Lee et al. (2005) fyllde deltagarna i en blåsdagbok före och efter träning av bäckenbottenmuskulaturen. Träningen visade en förbättring i blåsfunktionen vid granskning av deltagarnas blåsdagböcker. Förbättringarna skedde mellan vecka ett och vecka nio och visade på en ökad dag- och nattvolym oberoende av deltagarnas vätskeintag under dygnet. Blåsdagboken ledde till en reducering av mängden urin samt antal urinläckage. Det framkom även att trängning- och ansträngningsläckagen minskade (Lee et al. 2005).
I en studien av Borello-France et al. (2008) deltog 28 kvinnor som utvärderades före och efter bäckenbottenträning, med hjälp av en blåsdagbok. En skillnad sågs vid träningen mellan de kvinnor som ej fyllt i dagboken korrekt jämfört med de kvinnor som fyllt i dagboken rätt under hela studien. Detta resulterade i att de deltagare som fyllt i dagboken felfritt visade på en större förbättring i sina symtom jämfört med de kvinnor som ej fullföljt ifyllnandet av blåsdagboken (Borello-France et al. 2008).
1Paula metoden är en metod som grundas på kroppens egna fallenhet att självläka. Övningarna innebär att ringmuskulaturen runt alla kroppens öppningar aktiveras vid kontraktion efterföljt av vila. Metoden används för att läka, förbättra livskvaliteten samt för att förädla sina förmågor (Liebergall-Wischnitzer et al. 2005)
15 Bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok har visat sig vara en behandlingsmetod som gör att deltagarna lättare kan förstå och se mönster gällande sin urininkontinens.
Metoden visar bland annat en reduktion gällande antalet läckage (Borello-France et al.
2008; Lee et al. 2005).
Fysisk aktivitet
I studien av Sackley et al. (2008) deltog 34 deltagare som delades upp i en kontrollgrupp samt i en behandlingsgrupp. Deltagarna utförde rörelseträning innehållande ansträngningsträning där styrka, balans och uthållighet ingick som ett kontinensfrämjande hjälpmedel. Efter behandlingen hade endast sju av sexton deltagare som ingick i interventionsgruppen urinläckage. I kontrollgruppen där endast vanlig vård utfördes på deltagarna läckte nio av sexton deltagare urin före studien och därefter nio av femton efter studien. Fem av deltagarna skulle fortsätta träningen efter studiens slut, sex deltagare rapporterade att de fått användning av en ny kroppsdel som de ej tidigare visste fanns. Tre deltagare upplevde träningen som negativ eftersom de drabbades av trötthet, obehag och bristande motivation (Sackley et al. 2008).
Fysisk aktivitet har således visat på en minskning gällande antalet urinläckage (Sackley et al. 2008).
Blåsträning med hjälp av blåsdagbok
I en studie av Perrin et al. (2005) deltog sju kvinnor som utöver bäckenbottenträning även utövade blåsträning och utvärderade detta med hjälp av en blåsdagbok. Resultatet visade på svårigheter att fylla i en blåsdagbok. Ofta glömdes dagboken bort, speciellt när personerna var bortresta. Då kvinnorna i början av studien fyllde i sina blåsdagböcker kunde ett medelvärde på cirka fyra urinläckage per dag noteras. Efter träningen sågs ett minskat antal läckage från fyra till två urinläckage per dag med hjälp av blåsträning. Tömningsmönstret för fem av kvinnorna låg på en normal nivå, vilket innebär mellan fem till åtta tömningstillfällen per dag. Två av kvinnorna instruerades att ändra sina toalettvanor genom att undvika att kissa i förebyggande syfte. Detta resulterade således i att en av dessa två kvinnor kissade färre gånger per dag jämfört med tidigare. Två andra kvinnor rapporterade att de väntat för länge innan de kissade vilket ledde till fler urinläckage. En mer frekvent tömning av blåsan minskade antalet läckage (Perrin et al. 2005).
Blåsträning med hjälp av blåsdagbok resulterade i en minskning i antalet urinläckage.
Dock ses inte blåsdagbok som ett bra hjälpmedel i studien. Sammanfattningsvis ses endast blåsträning som en bra behandlingsmetod för urininkontinens utifrån denna studie (Perrin et al. 2005).
Akupuktur
I en studie av Engberg et al. (2009) randomiserades deltagarna i två grupper, en behandlingsgrupp respektive en kontrollgrupp. Behandlingsgruppen fick reell akupunktur till skillnad från kontrollgruppen som fick placebobehandling, tillvägagångsättet och utförandet av behandligen var lika i båda grupperna. I
16 behandlingsgruppen användes akupunkturnålar som fördes in på olika ställlen av kroppen, på ett djup mellan 20-40 mm. Nålarna fördes in och justerades manuellt. I placebogruppen användes trubbiga akupunkurnålar likt vanliga akupunkturnålar till utseendet. Skillnaden var att placebonålarna åkte in i handtaget på nålen vid kontakt med huden vilket innebar att huden inte punkterades. Nålarna hölls på plats av dubbelhäftande tejp. I båda grupperna utfördes behandlingarna under samma tidsperiod, även insticksställena var detsamma. Behandlingsgruppen visade förbättringar gällande urinläckage varje dag i en vecka efter behandling. Fyra veckor efter behandlingen sågs endast en liten förbättring jämfört med vecka ett i antalet urinläckage, även tömningsfrekvensen minskade i större utsträckning jämfört med kontrollgruppen.
Merparten av deltagarna rapporterade trötthet som ett symtom efter behandlingen.
Övriga biverkningar som uppkom i den aktiva akupunkturgruppen var bland annat huvudvärk, illamående, yrsel och små blödningar vid insticksstället (Engberg et al.
2009).
I en annan randomiserad studie av Kim et al. (2008) var handakupunktur en åtgärd som användes vid urininkontinens, vilket visade på en signifikant minskning i antalet miktioner samt en mindre mängd urin vid urinläckagen. Den vaginala kontraktionsstyrkan ökade i behandlingsgruppen, även det högst uppmätta vaginala kontraktionstrycket ökade signifikant i behandlingsgruppen. Skillnader gällande antalet miktioner, mängden urin vid läckagen samt antalet urinläckage mellan grupperna kunde tydligt ses i samtliga utvärderingar (Kim et al. 2008).
I båda studierna har akupunktur således visat sig vara en effektiv behandlingsmetod vid urininkontinens (Kim et al. 2008; Engberg et al. 2009).
17
Diskussion
Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder lämpliga för kvinnor med urininkontinens. Resultatet grundas på elva kvantitativa vetenskapliga artiklar.
Kategorier som uppkom under litteraturstudien var bäckenbottenträning med underkategorin bäckenbottenträning med hjälp av blåsdagbok, fysisk aktivitet, blåsträning med hjälp av blåsdagbok samt akupunktur. Av resultatet framkom det att bäckenbottenträning var den mest använda åtgärden för kvinnor med urininkontinens.
Varierande resultat gällande positiva och negativa effekter framkom i alla kategorier.
Resultatdiskussion
Som sjuksköterska är det viktigt att känna till att bäckenbottenträning är en metod att använda för behandling av urininkontinens. I de granskade artiklarna visade resultaten att kvinnorna kunde tillämpa bäckenbottenträning för att behandla sin urininkontinens (Kondo et al. 2007; Lee et al. 2005; Hung et al. 2010; Hung et al. 2011; Perrin et al.
2005; Soo-Cheen et al. 2008; Liebergall-Wischnitzer et al. 2005; Borello-France et al.
2008). I litteraturstudiens resultat visades förbättringar gällande urinläckage hos kvinnorna med hjälp av bäckenbottenträning i studierna av Kondo et al. (2007) och Hung et al. (2010). Resultatet styrks i en äldre studie av Alewijnse et al. (2003) som visade på en förbättring i kvinnors urinläckage vid bäckenbottenträning. Även McLean et al. (2013) och Pereira et al. (2011) som inte uppkom vid författarnas litteratursökning visade på en förbättring gällande kvinnornas urinläckage. I litteraturstudiens resultat visade studien av Kondo et al. (2007) att några kvinnor helt botats från sin urininkontinens med hjälp av knipövningar, något som kunde styrkas i studien av Junginger et al. (2013) där 31 kvinnor av 55 deltagande helt botats eller förbättrats i sin urininkontinens. Junginger et al. (2013) studie inkluderades ej i denna litteraturstudies resultat då studiernas sökord inte överrensstämde med varandra. Hung et al. (2011) och Soo-Cheen et al. (2008) visade i litteraturstudiens resultat att antalet tömningatillfällen minskade vilket kunde styrkas i en äldre studie av Alewijnse et al. (2003) som visade samma resultat.
Studierna visade även att ett fåtal kvinnor ej förbättrats i sina symtom (Kondo et al.
2007; Junginger et al. 2013). I Kondo et al. (2007) försämrades några kvinnor ytterligare i sin urininkontinens efter bäckenbottenträning. Bäckenbottenträning har således visat både goda, negativa eller inga effekter alls. Trots några negativa resultat tycks ändå bäckenbottenträningen vara en bra behandlingsmetod som hjälpte kvinnorna i sin urininkontinens.
I litteraturstudiens resultat beskrev Perrin et al. (2005) att deltagarna fick muntlig information angående bäckenbottenträning. Flertalet av kvinnorna beskrev svårigheter att utföra knipövningarna då de var osäkra på hur de skulle gå till väga. I en annan studie av Gallo och Staskin (1997) användes kassettband och muntlig information som komplement till knipövningarna. Här visade resultatet på att kasettband gjorde det lättare för deltagarna att utföra övningarna jämfört med muntlig information. Till skillnad från muntlig information som givits kunde kassettbandet enkelt spelas upp igen om kvinnorna kände sig osäkra eller hade glömt något moment (Gallo & Staskin 1997).
Författarna anser att variationen gällande litteraturstudiens resultat kan bero på hur
18 informationen givits och menar då att muntlig information lättare kan glömmas bort jämfört om deltagarna fått skriftlig information eller inspelad information.
I litteraturstudiens resultatet framkom det att den vaginala kontraktionsstyrkan ökade markant när bäckenbottenträning utfördes under en längre tidsperiod (Kondo et al.
2007). Liknande resultat kunde ses i studien av Lee et al. (2005) där kvinnorna utförde bäckenbottenträning under en kortare tidsperiod. Detta visar att den vaginala kontraktionsstyrkan förbättrades oberoende av träningsperiodens längd. Detta styrks i studien av Castro et al. (2008) som ej ingick i litteraturstudiens resultat samt i studien av Pereira et al. (2011) där samma träning utfördes, vilket även där visade på en förbättrad styrka i bäckenbottenmuskulaturen. Av detta kan författarna dra slutsatsen att träningens tidsperiod inte påverkar resultatet oavsett om träningen utförs under fyra veckor eller sex veckor.
Blåshalsens vinkel och rotation ändrades vid bäckenbottengymnastik och återgick till en mer eller mindre normal position (Hung et al. 2011). Detta kunde även bekräftas i litteraturen av Weström et al. (2005) som beskrev att blåsan och blåshalsen stärks efter bäckenbottenträning. Ytterligare en studie som styrker detta visade en förbättring i blåshalsens position vid träning av muskulaturen (McLean et al. 2013). Författarna ställer sig frågan om det finns ytterligare forskningsresultat som kan styrka eller bestrida Hung et al. (2011) resultat gällande förbättringar i blåshalsens vinkel och rotation.
Sackely et al. (2008) kunde i denna litteraturstudie visa att fysisk träning förbättrade kvinnornas inkontinens gällande ett minskat antal urinläckage. Detta överensstämmer med Liebergall-Wischnitzer et al. (2005) studie där kvinnor deltog i olika motionsaktiviteter, vilket resulterade i färre urinläckage. Sackley et al. (2008) och Liebergall-Wischnitzer et al (2005) resultat kunde styrkas i studien av Vinsnes et al.
(2012) som visade en förbättring av deltagarnas urinläckage vid fysisk aktivitet där de bland annat tränade balans och muskelstyrka. Vinsnes et al. (2012) studie har som kriterie att enbart inkludera kvinnor som är i behov av daglig hjälp, något som inte helt motsvarar författarnas syfte och är därför ej en del av litteraturstudiens resultat. En studie som inriktade sig mer på kvinnornas dagliga behov av hjälp relaterat till urininkontinens istället för enbart behandling av urininkontinensen som författarnas litteraturstudie handlar om. Författarna drar slutsatsen att fysisk aktivitet visade sig vara en bra metod för att behandla urininkontinens.
I litteraturstudiens resultat sågs en minskning av antalet läckage per dag vid blåsträning med hjälp av blåsdagbok (Perrin et al. 2005) vilket även kunde styrkas i en äldre studie av Subak et al. (2002) där en reduktion av antalet urinläckage per dygn kunde bekräftas.
Ytterligare en äldre studie som styrker resultatet visade på ett minskande antal urinläckage (Locher et al. 2001). Det framkom även av litteraturstudiens resultat att inga kvinnor helt botades i sin urininkontinens efter blåsträning. Många av studiernas deltagare upplevde att deras inkontinensbesvär blev bättre av blåsträning (Perrin et al.
2005). I studien av Subak et al. (2002) visade en stor del av kvinnorna att de blev botade i sina symtom gällande urinläckagen med hjälp av blåsträning. Författarna drar slutsatsen utifrån litteraturstudiens resultat att blåsträning är en användbar åtgärd vid urininkontinens.
19 Det framkom i litteraturstudiens resultat att akupunktur var en åtgärd som visade på förbättring beträffande urininkontinens hos kvinnor. Antalet tömningstillfällen minskade vilket synliggjordes i studierna av Engberg et al. (2009) och Kim et al.
(2008). Även antalet läckage per dag förbättrades (Engberg et al. 2009), mängden urin per läckage minskade och vaginalstyrkan i bäckenbottenmuskulaturen stärktes (Kim et al. 2008). Resultaten kunde styrkas i en annan forskningsstudie av Emmons och Otto (2005) där akupunktur utövades, en studie som inte inkluderades i litteraturstudiens resultat utifrån de sökord författarna valde att söka på. Kvinnor randomiserades till en reell akupunkturgrupp eller en placebogrupp. Behandlingsgruppen visade förbättring på läckagefrekvensen. Den maximala blåskapaciteten ökade vilket resulterade i en förhöjd tömningsvolym (Emmons & Otto 2005). Resultatet gällande akupunktur som intervention styrks även i studien av Bergström et al. (2000), en studie som inte är inom ramen för författarnas inklusionkriterier, som visade på minskade trängningssymtom, minskat antal tömningstillfällen samt förbättringar angående antalet läckage (Bergström et al. 2000).
I litteraturstudiens resultat framkom det i artikeln av Engberg et al. (2009) att biverkningar förekom till följd av akupunkturbehandlingen i form av huvudvärk, trötthet, illamående, yrsel samt små blödningar vid insticksstället. Liknande resultat sågs i en annan studie av Emmons och Otto (2005) där blödningar och blåmärken uppstod och deltagarna kände obehag relaterat till nålarnas placering. Detta kunde inte Bergström et al. (2000) påvisa i sin studie, då deltagarna ej upplevde några biverkningar eller komplikationer efter behandling med akupunktur. Författarna saknar en uppfattning om biverkningar är mer vanligt eller inte vid akupunkturbehandling.
Litteraturstudiens resultat beträffande akupunktur visade sig ge en god effekt.
Metoddiskussion
En litteraturstudie innebär att ett valt ämne studeras med hjälp av aktuell forskning som sedan sammanställs. Den aktuella forskningen består av vetenskapliga artiklar som bearbetas och analyseras (Forsberg & Wengström 2013). I litteraturstudien användes Polit och Becks (2011) niostegsmodell som metod. Ett kritiskt tänkande samt träning i databassökning är delar som beskrivs i denna typ av metod. Författarna anser att niostegsmodellen skapar en tydlig struktur för hur en litteraturstudie ska vara uppbyggd.
Sjuksköterskan förbereds således för sitt kommande yrke, för att lättare kunna söka aktuell och relevant kunskap (Polit & Beck 2011)
Databassökningarna utfördes i PubMed och CINAHL som fokuserar på omvårdnadsforskning. Resultatet begränsades gällande antalet artiklar då endast två databaser användes. Om sökningen utgått från fler databaser kunde ett större antal betydelsefulla artiklar ha använts i resultatet, vilket skulle kunna påverkat litteraturstudiens resultat. I PudMed användes female, urinary incontinence och intervention som MeSH termer samt nurs* som söktes i fritext. I CINAHL söktes orden female och urinary incontinence som headings och intervention som fritextsökning.
Sökordet female var ett ämnesord till skillnad från women som var en fritextsökning, vilket resulterade i att sökordet women valdes bort. Författarna valde då att använda ordet female, då ämnesord ger ett tydligare resultat. Hade andra oprövade sökord som
20 till exempel kvinnors erfarenheter av att behandla sin urininkontinens valts, kunnde det innebära att annan ny kunskap lyfts fram gällande åtgärder vid urininkontinens.
Artiklarnas titlar och abstrakt lästes i urval ett för att urskilja adekvat information som kunde relateras till författarnas syfte. Den här typen av granskning kunde göra att betydelsefull information fallit bort. Då författarna efter urval 2 inte var säkra på om antalet artiklar skulle räcka, då en av artiklarna inte kunde läsas i sin helhet, utan fick köpas, visste inte författarna om denna artikel kunde användas efter granskningen.
Beslutet togs därför att genomföra en manuell sökning för att säkerställa antalet artiklar.
Artiklarna i litteraturstudien var engelskspråkiga vilket resulterade i svårigheter gällande översättningar, trots användandet av lexikon. När texten översattes kunde lätt feltolkningar uppstå. Då författarna endast använt sig av kvantitativa artiklar som tillämpat olika mätinstrument kunde resultatet lätt tolkas med hjälp av bland annat tabeller och på så sätt kunde misstolkningar av texten i större utsträckning undvikas.
Författarna har noggrant analyserat artiklarnas resultat för att kunna urskilja kategorier.
Detta har gjorts med hjälp av Polit och Becks (2011) niostegsmodell som lägger vikten på kategorisering för att på ett effektivt sätt få fram tydliga kategorier. Trovärdigheten ses i litteraturstudien eftersom författarna genom hela analysen varit noggranna i sin artikelgranskning då genom att både enskilt och gemensamt läst artiklarnas resultat och enbart samlat in data som svarat på syftet. Trots att Polit och Becks (2011) niostegsmodell ses som trovärdig belyses även negativa aspekter bestående av att författarnas förståelse kan påverka analysarbetet genom att omedvetet inkludera sina egna tolkningar utifrån tidigare erfarenheter och kunskaper, vilket kan förvränga resultatet (Polit & Beck 2011).
Författarna ställde sig frågan om annan kunskap lyfts fram om sökningarna gjorts på annat språk till exempel på tyska eller spanska, då inklusionskriterierna enbart innefattade språken svenska och engelska. Trots att detta kan ses som en nackdel menar författarna att val av engelska artiklar även kan vara till en fördel. Detta då flertalet människor i världen kan engelska vilket gör att materialet lätt kan spridas och läsas av alla.
Författarna har endast hittat enstaka artiklar om akupunktur som en åtgärd vid urininkontinens, och därför undrar författarna om en sökning med fokus på akupunktur hade givit en annan bild över kunskapsområdet.
Klinisk betydelse
Författarna har valt att studera urininkontinens hos kvinnor vilket är ett vanligt förekommande problem som sjukvårdspersonal ofta stöter på. Litteraturstudien visar på olika omvårdnadsåtgärder vid urininkontinens som både sjukvårdspersonal och allmänheten kan ha nytta av. Urininkontinens medför en stor kostnad för samhället vilket gör det viktigt att försöka minska kostnaderna, så att en mindre mängd inkontinenshjälpmedel används. Då bäckenbottenträning, blåsträning och fysisk aktivitet kan utföras vart och när som helst och är helt kostnadsfritt är det bra att som sjuksköterska rekommendera denna metod till kvinnorna för att behandla sin urininkontinens
21 Förslag till fortsatt forskning
Författarna menar att det finns en betydande risk att urininkontinens kommer att öka i framtiden relaterat till en högre ålder hos befolkningen. Mer forskning behövs för att hitta nya metoder som lättare kan användas för att hjälpa kvinnorna i deras utsatta situation. Då studiens resultat visat på att akupunktur var en bra men inte så omfattande och vanlig behandlingsmetod, skulle författarna vilja se mer forskning gällande akupunktur och dess inverkan på urininkontinens. Författarna menar att mer kunskaper gällande akupunkturens effekter på urininkontinens behövs. Ett annat forskningsalternativ skulle vara att screena kvinnor över en viss ålder för att fånga upp dem i ett tidigare skede i sina symtom innan en fullt utvecklad urininkontinens uppkommit, och på det sättet kanske kunna minska kostnaderna gällande inkontinenshjälpmedel.
Slutsats
Författarna drar slutsatsen från studien att sjuksköterskan har ett stort ansvar kring patienter med urininkontinens. Genom god kunskap angående omvårdnadsåtgärder vid urininkontinens kan sjuksköterskan i ett tidigt skede hjälpa fler kvinnor i sin utsatta situation. I litteraturstudien framkom en rad olika omvårdnadsåtgärder som kan tillämpas på kvinnor med urininkontinens.. Föreliggande litteraturstudie visade att bäckenbottenträning är en av de vanligaste och mest använda åtgärderna vid urininkontinens. Bäckenbottenträning visade på mest förbättring, men det fanns även de kvinnor som blev försämrade. Blåsträning visade sig vara ännu en effektiv metod för att behandla urininkontinens. Akupunktur är en åtgärd som även den visat sig ha en bra effekt, med få biverkningar. Trots detta ses inte akupunktur som en vanligt använd åtgärd vid urininkontinens. Oavsett vilka åtgärder som utfördes visade alla artiklar i litteraturstudien på ett minskat urinläckage.
22
Referenslista
Abrams, P., Cardozo, L., Fall, M., Griffiths, D., Rosier, P., Ulmsten, U., Van
Kerrebroeck, P., Victor, A. & Wein, A. (2003). The standardisation of terminology in lower urinary tract function: report from the standardisation sub-committee of the International Continence Society. Urology. 61 (1), 37-49.
Albers-Heitner, P., Lagro-Janssen, T.A., Joore, M.M., Berghmans, B.L., Nieman, F.F., Venema, P.P., Severens, J.J. & Winkens, R.R. (2011). Effectiveness of involving a nurse specialist for patients with urinary incontinence in primary care: results of a pragmatic multicentre randomised controlled trial. International Journal of Clinical Practice, 65 (6), 705-712.
Alewijnse, D., Metsemakers, J.F., Mesters, I.E. & Van den Borne, B. (2003).
Effectiveness of pelvic floor muscle exercise therapy supplemented with a health education program to promote long-term adherence among women with urinary incontinence. Neurourology and urodynamics, 22 (4), 284-295.
Asplund, R. (2002). Nokturi och nattlig polyuri bland äldre. Behandling viktig för att höja patientens livskvalitet och minska skaderisker. Läkartidningen, 44 (99), 4370- 4373.
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Bergström, H. & Larsson, G. (2003). Blåsträning vid idiopatiskt trängningssyndrom. I Norlén, L. & Siltberg, H. (red.) Hålla tätt 19 ledande specialister om
diagnostik,behandling och psykologi vid inkontinens och överaktiv blåsa. Täby: Pfizer.
s.75-85.
Bergström, K., Carlsson, C.P., Lindholm, C. & Widengren, R. (2000). Improvement of urge- and mixed-type incontinence after acupuncture treatment among elderly women – a pilot study. Journal of the autonomic nervous system, 79 (2-3), 173-180.
Borello-France, D., Downey, P., Zyczynski, H. & Rause, C. (2008). Continence and quality-of-life outcomes 6 months following an intensive pelvic-floor muscle exercise program for female stress urinary incontinence: a randomized trial comparing low- and high-frequency maintenance exercise. Physical Therapy, 88 (12), 1545-1553.
Castro, R.A., Arruda, R.M., Zanetti, M.R., Santos, P.D., Sartori, M.G. & Girão, M.J.
(2008). Single-blind, randomized, controlled trial of pelvic floor muscle training,
electrical stimulation, vaginalcones, and no active treatment in the management of stress urinary incontinence. Clinics, 63 (4), 465-472.
Dede, H., Dolen, I., Dede, F.S. & Sivaslioglu, A.A. (2012). What is the success of drug treatment in urge urinary incontinence? What should be measured?.Archives of
Gynecology and Obstetrics, 287 (3), 511-518.
Emmons, S.L. & Otto, L. (2005). Acupuncture for overactive bladder: a randomized controlled trial. Obstetrics and gynecology, 106 (1), 138-143.
23 Engberg. S., Cohen, S. & Sereika, S. (2009). The efficacy of acupuncture in treating urge and mixed incontinence in women: a pilot study. Journal Of Wound, Ostomy &
Continence Nursing, 36 (6), 661-670.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier:
värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur och kultur.
Gallo, M.L. & Staskin, D.R. (1997). Cuse to action: pelvic floor muscle exercise
compliance in women with stress urinary incontinence. Neurourology and urodynamics, 16 (3), 167-177.
Gumus, I.I., Surgit, O. & Kaygusuz, I. (2013). Laparoscopic single-port Burch colposuspension with an extraperitoneal approach and standard instruments for stress urinary incontinence: Early results from a series of 15 patients. Minimaly invasive therapy & allied technologies, 22 (2), 116-121.
Hellström, L. (2003). Psykosociala synpunkter. I Norlén, L. & Siltberg, H. (red.) Hålla tätt 19 ledande specialister om diagnostik,behandling och psykologi vid inkontinens och överaktiv blåsa. Täby: Pfizer. s. 19-25.
Hung, H.C., Hsiao, S.M., Chih, S.Y., Lin, H.H. & Tsauo, J.Y. (2010). An alternative intervention for urinary incontinence: retraining diaphragmatic, deep abdominal and pelvic floor muscle coordinated function. Manual Therapy, 15 (3), 273-279.
Hung, H.C., Hsaio, S.M., Chih, S.Y., Lin, H.H. & Tsauo, J.Y. (2011). Effect of pelvic- floor muscle strengthening on bladder neck mobility: a clinical trial. A Clinical Trial.
Physical Therapy, 91 (7), 1030-1038.
International council of nurses [ICN]. (2007). ICN:s etiska kod för sjusköterskor.
[Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.swenurse.se/Global/Publikationer/Etikpublikationer/ICN.Etisk.kod.webb.pd f [2013-12-20].
Jackson, S. (1997). The patient with an overactive bladder - symtoms and quality of life issues. Urology. 50 (6A), 18-22.
Junginger, B., Seibt, E. & Baessler, K. (2013). Bladder-neck effective, integrative pelvic floor rehabilitation program: follow-up investigation. European journal of obstetrics, gynecology, and reproductive biology. Ahead of print. Doi 10.1016/j.ejogrb.
Kim, J.H., Nam, D., Park, M.K., Lee, E.S. & Kim, S.H. (2008). Randomized control trial of hand acupuncture for female stress urinary incontinence. Acupuncture & electro- therapeutics research, 33 (3-4), 179-192.
Kondo, A., Emoto, A., Katho, K., Ozawa, H. & Kamihira, O. (2007). Long-term results of the pelvic floor muscle training for female urinary incontinence: an 8-years transition tree and predictive parameters. Neurourology and urodynamics, 26 (4), 495-501.
24 Lee, C., Johnson, C. & Chiarelli, P. (2005). Women´s waterworks: evaluating an elderly intervention for incontinence among adult women. Australian & New Zeeland
Continence Journal, 11 (1), 11-16.
Liebergall-Wischnitzer, M., Hochner-Celnikier, D., Lavy, Y., Manor, O., Arbel, R. &
Paltiel, O. (2005). Paula method of circular muscle exercises for urinary stress incontinence - a clinical trial. International Urogynecology Journal and Pelvic Floor Dysfunction, 16 (5), 345-351.
Lindskog, B.I. (2005). Medicinsk miniordbok. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.
Locher, J.L., Goode, P.S., Roth, D.L., Worrell, R.L. & Burgio, K.L. (2001). Reliability assessment of the bladder diary for urinary incontinence in older women. The journals of gerontology. Serie A, biological sciences and medical sciences, 56 (1), 32-35.
Läkemedelsindustriföreningen (2012). FASS: Förteckning over humanläkemedel.
Stockholm: Läkemedelsindustriföreningens Service AB (LIF).
Martini, F. & Bartholomew, E. (2010). Essentials of anatomy & physiology. San Francisco: Benjamin Cummings.
Maserejian, N.N., Minassian, V.A., Chen, S., Hall, S.A., McKinlay, J.B. & Tennstedt, S.L. (2013). Treatment status and risk factors for incidence and persistence of urinary incontinence in women. The International Urogynecological Journal. Ahead of print.
DOI 10.1007/s00192-013-2288-3.
McLean, L., Varette, K., Gentilcore-Saulnier, E., Harvey, M.A. & Sauerbrei, E. (2013).
Pelvic floor muscle training in women with stress urinary incontinence causes hypertrophy of the urethral sphincters and reduces bladder neck mobility during coughing. Neurourology and urodynamics, 32 (8), 1096-1002.
Miller, J. & Hoffman, E. (2006). The causes and consequences of overactive bladder.
Journal Of Women's Health (15409996), 15 (3), 251-260.
Milsom, I. (2010). Epidemiologi och samhällseffekter. I Altman, D., Falconer, C. &
Zetterström, J. (red.) Urogynekologi. Lund: Studentlitteratur. s. 17-23.
Monz, B., Pons, M.E., Hampel, C., Hunskaar, S., Quail, D., Samsioe, G., Sykes, D., Wagg, A. & Papanicolaou, S. (2005). Patient-reported impact of urinary incontinence.
Results from treatment seeking women in 14 European countries. Maturitas, 52 (2), 24- 34.
Mörlin, B. (2010). Klinisk diagnostik. I Altman, D., Falconer, C. & Zetterström, J.
(red.) Urogynekologi. Lund: Studentlitteratur. s. 43-56.
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber.
Paterson, J., Bunn, S., Kowanko, I., Van Loon, A., Stein, I. & Pretty, L. (2003).
Selection of continence products: perspectives of people who have incontinence and their carers. Disability and rehabilitation, 25 (17), 955-963.
25 Pereira, V.S., Correia, G.N. & Driusso, P. (2011). Individual and group pelvic floor muscle training versus no treatment in female stress urinary incontinence: a randomized controlled pilot study. European journal of obstetrics, gynecology, and reproductive biology, 159 (2), 465-471.
Perrin, L., Dauphinée, S.W., Corcos, J., Hanley, J.A. & Kuchel, G.A. (2005). Pelvic floor muscle training with biofeedback and bladder training in elderly women: a
feasibility study. Journal of Wound, Ostomy, and Continence Nursing, 32 (3), 186-199.
Polit, F.D. & Beck, T. C. (2011). Nursing research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. New York: Lippincott Williams & Wilkins.
Sackley, C., Rodrigues, N., Van den Berg, M., Badger, F., Wright, C., Besemer, J., Van Reeuwijk, K. & Van Wely, L. (2008). A phase 2 exploratory cluster randomized
controlles trial of a group mobility training and staff education intervention to promote urinary continence in UK care homes. Clinical Rehabilitation, 22 (8), 714-721.
Samuelsson, E., Månsson, L. & Milsom, I. (2001) Incontinence aids in Sweden: users and costs. BJU International, 88 (9), 893–898.
Sand, O., Sjaastad, O V., Haug, E. & Bjålie, J G. (2007). Människokroppen: fysiologi och anatomi. Stockholm: Liber.
Simonsen, T., Aarbakke, J. & Hasselström, J. (2004). Illustrerad farmakologi. 2, Sjukdomar och behandling. Stockholm: Natur och kultur.
Siu, L.S., Chang, A.M., Yip, S.K. & Chang, A.M.Z. (2003). Compliance with a pelvic muscle exercise program as a causal predictor of urinary stress incontinence amongst Chinese women. Neurourology and urodynamics, 22 (7), 659-663.
Socialstyrelsen (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjusköterska.[Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/9879/2005-105- 1_20051052.pdf [2013-12-20].
Soo-Cheen, N.G., Tzu-Li, L., Su-Jung, C., Hui-Lung, T., Shu-Woan, H. & Gin-Den, C.
(2008). Nursing intervention to enhance efficacy of home practice of pelvic floor muscle exercises in treating mixed urinary incontinence. International Urogynecology Journal and Pelvic Floor Dysfunction, 19 (5), 637-642.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (2000). Behandling av urininkontinens:
Urininkontinens hos äldre: en systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)
Subak, L., Quesenberry, C., Posner, S., Cattolica, E. & Soghikian, K. (2002). The Effect of Behavioral Therapy on Urinary Incontinence: A Randomized Controlled Trial.
Obstetrics & Gynecology, 100 (1), 72–78.
Svensk sjuksköterskeförening (2010). Värdegrund för omvårdnad. [Elektronisk].
Tillgänglig:http://www.swenurse.se/Global/Publikationer/Etikpublikationer/Vardegrund .for.omvardnad.web.pdf [2013-12-20].
26 Sørbye, L., Finne-Soveri, H., Ljunggren, G., Topinkova, E., Garms-Homolova, V., Jensdóttir, A. & Bernabei, R. (2009). Urinary incontinence and use of pads - clinical features and need for help in home care at 11 sites in Europe. Scandinavian Journal Of Caring Sciences, 23 (1), 33-44.
Teunissen, D., Van Den Bosch, W., Van Weel, C. & Lagro-Janssen, T. (2006). ‘‘It can always happen’’: The impact of urinary incontinence on elderly men and women.
Scandinavian Journal of Primary Health Care, 24 (3), 166-173.
Ulmsten, U. & Norlén, L. (2003). Kirurgisk behandling. I Norlén, L. & Siltberg, H.
(red.) Hålla tätt 19 ledande specialister om diagnostik,behandling och psykologi vid inkontinens och överaktiv blåsa. Täby: Pfizer. s. 103-113.
Vinsnes, A.G., Helbostad, J.L., Nyrønning, S., Harkless, G.E., Granbo, R. & Seim, A.
(2012). Effect of physical training on urinary incontinence: a randomized parallel group trial in nursing homes. Clinical intervention in aging. Ahead of print. Doi
10.2147/CIA.S25326.
Weström, L., Åberg, A., Anderberg, E. & Andersson, U.B. (2005). Obstetrik och gynekologi: klinik och vård. Lund: Studentlitteratur.
Xu, D, & Kane, R.L. (2013). Effect of urinary incontinence on older nursing home residents' self-reported quality of life. Journal of the American Geriatrics Society. 61 (9), 1473-1481.
