Ämneslärarutbildning med inriktning gymnasieskolan
300 hp
Genusskapande i modern ungdomslitteratur
En närläsningsstudie av de mest utlånade
ungdomsromanerna på två folkbibliotek år 2017
Examensarbete 15 hp
Halmstad 2018-06-12
Akademin för lärande, humaniora och samhälle Examensarbete ämneslärarprogrammet 15 hp. Angelica Frisk & Linda Jacobsson
Genusskapande i modern ungdomslitteratur
En närläsningsstudie av de mest utlånade ungdomsromanerna
på två folkbibliotek år 2017
VT18 Handledare: Jonas Asklund
Abstract:
The aim of this study was to determine how the gender aspect is highlighted in the description of protagonists within twelwe young adult novels. The novels were the most read novels among teenagers in 2017, according to the statistics from two libraries in Sweden. By intensive reading of all the novels, we could conclude that the protagonists weren’t described with stereotypical characteristics for male and female, regardless of the biological sex. Furthermore, we could also conclude that the construction of gender could be problematised among the protagonists in these twelwe novels.
Undersökningens syfte är att utröna hur genus kommer till uttryck i beskrivningen av protagonister i tolv ungdomsromaner. Ungdomsromanerna är utvalda genom utlåningsstatistik över de mest utlånade år 2017 från folkbibliotek i två svenska städer. Genom närläsning av romanerna kunde vi konstatera att protagonisterna inte beskrevs med stereotypa egenskaper för män och kvinnor i litteraturen oavsett biologiskt kön. På detta sätt problematiseras genuskonstruktionen hos protagonisterna i utvalda ungdomsromaner.
1. Inledning 4
1.1 Syfte och frågeställning 6
2. Tidigare forskning 7
3. Teori 11
4. Metod och Material 14
4.1 Urval 14
4.2 Metodkritik 15
5. Resultat 16
5.1 Hjärtans Fröjd (Nilsson, 1992) 16
5.2 Vinterviken (Wahl, 1993) 17
5.3 Godnatt, mister Tom (Magorian, 1994) 19
5.4 En ö i havet (Thor, 1996) 20
5.5 Över näktergalens golv (Hearn, 2003) 20
5.6 Förföljaren (Nordin, 2005) 21
5.7 Pojken i randig pyjamas (Boyne, 2006) 23 5.8 Afrodite och döden (Jacobsson, 2006) 24 5.9 Miss Peregrines hem för besynnerliga barn (Riggs, 2011) 26 5.10 Som James Dean fast snyggare (Nicklas, 2013) 27 5.11 Tårar i havet (Sepetys, 2016) 29 5.12 Kvinnan på hotellet- ett fall för Alex Skarp (Wennstam, 2017) 33
6. Analys, diskussion och slutsatser 34
6.1 Gemensamma teman 35
6.1.1 Förälderns påverkan på protagonister 35 6.1.2 Kärlek och sexuella erfarenheter 39
6.1.3 Skolans värld 40
6.1.4 Idyllfobi 42
6.1.5 Historieämnet 42
6.2 Persongestaltning ur ett genus- och intersektionellt perspektiv 44
7. Sammanfattning: didaktiska implikationer 47
8. Framtida forskning 49
9. Referenslitteratur 50
10. Bilagor 54
10.1 Bilaga 1 54
1. Inledning
Som blivande svensklärare vill vi undersöka vad ungdomar idag väljer att läsa på sin fritid. Vi har själva fått botanisera i flera ungdomsromaner och klassiker under vår studietid. Genom att få en inblick i vad ungdomar läser idag, kan vi förhoppningsvis lättare föreslå romaner till våra framtida elever. Dessutom kan det vara ett sätt att närma sig eleverna, genom att diskutera deras intressen och fascinationer och på så vis kunna ge dem förslag på romaner att djupdyka i. Läsning av skönlitteratur bidrar till igenkänning, antingen i sig själv eller av någon i sin närhet (Bloom 2001, s. 147). Intresset för det lästa är avgörande för hur budskapet tas emot, därför är läsarens intresse av mycket stor vikt (Bloom 2001, s. 19). Av den anledningen tycker vi att det är fördelaktigt om pedagogen i svenskämnet är kunnig inom flera genrer för att kunna vägleda ungdomar i deras läsning och att utnyttja litteraturens möjligheter. I likhet med Bloom kommer Maria Ulfgard ( Ulfgard 2002, s. 335) fram till att flickor i tonåren ofta väljer litteratur som de kan känna igen sig i. Ulfgard problematiserar litteraturmötet i skolan mellan pedagogerna och eleverna. Problemet, menar hon, ligger i att hänsyn måste tas till ekonomiska förutsättningar och tillgången till litteratur som ska överensstämma med elevernas olika litterära bakgrund och behov (Ulfgard 2002, s. 337).
Ungdomsromanen vänder sig till läsaren som kan känna igen sig själv, men den kan också berika läsaren med kunskap om andra kulturer, människoöden och andra tidsepoker. Lena Kåreland förklarar att ungdomsromanen kännetecknas av att vara marknadsförd för unga människor, vilka också vanligen är protagonister i romanerna (Kåreland 2001, s. 130). Vidare kan det ibland vara svårt att fastställa var gränsen går mellan ungdomslitteratur och vuxenlitteratur. En ungdomsroman kan läsas av en vuxen som söker något mer lättläst liksom en ung människa kan läsa en vuxenroman då unga människors mognadsprocess skildras även där (Kåreland 2001, s. 116).
Ungdomslitteraturen började att förändras på 1950-talet i takt med att en ny syn på ungdomar och på tonårstiden börjar göra sig gällande. Dessutom började en könsrollsdebatt att föras i början av 1960-talet, vilket också har påverkat innehållet i litteraturen. Tidigare var uppdelningen mellan pojkböcker och flickböcker tydlig, nu ville man istället ta avstånd från detta i jämlikhetens namn och även ta avstånd från de gamla traditionella könsrollerna. Den nya
och moderna ungdomslitteraturen riktar sig medvetet till både pojkar och flickor (Kåreland 2001, s. 119).
1980-talets svenska författare är originella i sitt berättande främst på grund av att det förekommer bland annat flera perspektivbyten och uppbruten kronologi, samt att författarna styr in motivet på ungas ensamhet och utsatthet i romanerna. Det ska tilläggas att idyllfobin i ungdomslitteratur har varit dominerande, men den får samsas med humor som också vill ta plats. Inte bara de svenska författarna har spelat stor roll, även översättningarna har berikat svensk ungdomslitteratur (Kåreland 2001, s. 118 ff.). “Idyllfobi” är ett begrepp myntat av Sonja Svensson (1999). Hon menar att hon finner teman i ungdomsromanen som till exempel rasism, svåra hemförhållanden, död, kriminalitet och missbruk. Genom att författarna skildrar ett dystert samhälle uttrycker hon tvivel om författarnas ansvar gentemot sina läsare (Svensson 1999, s. 107 ff.).
Per Olov Svedner (2011) hävdar att utvecklingen inom svenskämnet gällande
litteraturstudier skett från det att elever tidigare fått kunskap om litteratur, men nu istället får kunskap och insikt genom att läsa litteratur (Svedner 2011, s. 24). Han påpekar vikten av spontanläsning och att den kompletteras av reflektionsläsning (Svedner 2011, s. 44). Spontanläsningen erbjuder känslor och upplevelser, vilket Svedner (2011) menar behöver kompletteras med reflektionsläsningen som innebär att till exempel jämföra med egna erfarenheter, ta ställning till och att läsa kritiskt. Svedner (2011) frågar sig hur vi motiverar läsningen som ”onyttig” sysselsättning när undervisningstiden redan är knapp och färdigheter och faktaämnen redan slåss om utrymmet. Svaret menar han ligger i läsningens roll som medel för att nå insikter och ett vidgat perspektiv om kulturell mångfald, att läsningen berikar språket och att litteraturen i bästa fall kan betyda mycket för elevernas “utveckling till tänkande och kännande människor” (Svedner 2011, s. 45). På detta sätt kopplar Svedner (2011) läsningen till språk och identitetsbildning, vilket vi finner gemensamt med Skolverkets syftesformuleringar för svenskämnet.
I läroplanen som berör svenskämnet för grundskolans senare år finns flera punkter ur det centrala innehållet som berör skönlitteraturen och dess funktion för läsaren. Skönlitteraturen kopplas till såväl läsning som skrivande och språk i svenskämnet på grundskolenivå (Skolverket 2011a, s. 256 f.). I läroplanen för gymnasiet finns skönlitteraturens koppling till eleven och identitetsbildning inte lika tydligt utskrivet, där ligger fokus främst på genremässiga drag i skönlitteraturen (Skolverket 2011b, s. 162). Däremot blir riktlinjerna mer likvärdiga när man jämför litteraturdelen i svenskämnets syfte i de olika dokumenten (Skolverket 2011a, s. 252 och Skolverket 2011b, s. 161). Timplanen för svenskämnet ser jämlik ut när man jämför
grundskolans senare år med de högskoleförberedande programmen på gymnasiet, 290 respektive 300 timmar. För de elever som läser yrkesförberedande program ser vi en stor skillnad i fördelningen av timmar inom svenskämnet då de endast läser 100 timmar (Skolverket 2018 och Skolverket 2011b).
Vi ser fördelen med att som pedagog veta vilken typ av litteratur som ungdomar lånar utanför skoltid, för att på så vis lättare kunna individualisera undervisningen. För detta finner vi stöd i läroplanen för gymnasieskolan (Skolverket 2011c, s. 2). Utöver arbetet med att individualisera undervisningen anser vi det viktigt att arbeta med värdegrund inom ramen för skolverksamheten. Med anledning av detta vill vi lyfta fram följande citat: “Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Eleverna ska uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt.” (Ibid). Skolverket uttrycker specifikt att arbetet mot fördomar om manligt och kvinnligt ska få plats i undervisningen, vilket vi tar utgångspunkt i när vi gör vår undersökning.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med den här uppsatsen är att utröna hur kvinnlighet och manlighet kommer till uttryck i de sex mest lånade ungdomsromanerna på två olika bibliotek, ett på landsbygden och ett i storstadsmiljö. Romanerna är jämnt könsmässigt fördelade i den meningen att hälften är skrivna av manliga författare, hälften av kvinnliga författare. Vi vill genom vår undersökning ta reda på vilka romaner som var mest utlånade till ungdomar på två folkbibliotek under 2017. Det är av intresse att, genom att studera protagonisterna i romanerna, upptäcka teman och hur genus yttrar sig. För vårt syfte är följande frågeställning formulerad:
Hur beskrivs kvinnliga respektive manliga protagonister i tolv ungdomsromaner som ligger i toppen av utlåningslistan för två folkbibliotek 2017?
2. Tidigare forskning
Kåreland (2005) ägnar ett kapitel till att diskutera Mats Wahls Vinterviken, med fokus på hur pojkprotagonisten John-John konstruerar sin manlighet. Hon refererar till sociologisk forskning som i det här sammanhanget understryker vikten av att man tar hänsyn till andra faktorer som klass, sexualitet, nationalitet och etnicitet vid en diskussion om den manliga identiteten. Förhållningssättet och de livsvillkor vi människor har formas inte enbart av vilket kön vi har, vilket i sin tur har bidragit till att åtskillnaden mellan könen har kritiserats (Kåreland 2005, s. 333).
Vidare tar Kåreland upp temat med det övergivna barnet. John-John minns inte sin
biologiske pappa som lämnade familjen då John-John var liten, och hans mamma lever ihop med en man som John-John kallar för Skithuvet, en man som utnyttjar mamman och trakasserar John-John. Kåreland betonar vikten av att läsaren förstår att det är ungdomen John-Johns version vi får i romanen, vilket blir ensidigt kritiskt. Hon menar att medan John-John tycker allt sämre om sin bonuspappa idealiserar han istället sin biologiske far, som är frånvarande. Detta betraktas som vanligt, nämligen att pojkar i ungdomsåren framställer fadern som en överdrivet fulländad förälder. Kåreland menar att det är begripligt med hänsyn till John-Johns avsaknad av närhet och stöd i familjen (Kåreland 2005, s. 314 ff.).
Vidare framhäver Kåreland att det har blivit en omställning gällande könsmönstren i skolan, och inte som en trend i litteraturen utan som ett faktum i samhället. Omställningen visar sig i att flickorna tycks starkare gentemot pojkarna. I klassrummet delar flickorna och pojkarna i större utsträckning på utrymmet. Hon påpekar vidare att pojkars uppfattning kring läsning inte införlivas med vad som kan ge intryck av att vara manligt. Kåreland menar även att pojkar många gånger tillämpar sexuella trakasserier där uppsåten är att utmana läraren. Genom att använda grova könsord visar pojkarna sin manlighet. Elever med utländsk bakgrund och flickor förefaller vara de som främst drabbas av den kränkande behandlingen (Kåreland 2005, s. 323 ff.).
Maria Nilson (2010) diskuterar vad som karaktäriserar samtidsromaner. Bland annat tar hon upp förhållandet mellan mor och dotter. I de flesta fall skildas relationen dem emellan antingen som en kompisrelation eller som ett förhållande där dottern får tar hand om mamman. Båda dessa relationer riskerar att i vissa avseenden slita sönder bandet mellan mor och dotter. Det skall tilläggas att hon menar att i hennes material är det porträtten av mödrar som dominerar, fäderna skildras inte i samma utsträckning (Nilson 2010, s. 62 f.). Nilson (2010) nämner även
att relationen mellan mor och son inte förekommer i samma utsträckning i de samtidsromaner som hon har läst. Det är främst i fantasy detta förhållande förekommer, och det handlar då främst om att pojken får ta hand om sin mamma. Nilson (2010) hävdar att föräldrarna får olika betydelser i ungdomsromaner beroende på om protagonisten är en flicka eller en pojke. I böckerna med en pojkprotagonist hamnar relationen till föräldrarna i skymundan, medan samma relation är ett viktigt tema i böckerna med en flickprotagonist (Nilson 2010, s. 69 ff.).
Vidare tar Nilson (2010) upp att skolans värld är en betydelsefull plats i många av de ungdomsromaner som hon har läst. Hon har observerat att en positiv framställning av skolan lyser med sin frånvaro. De teman Nilson (2010) kan finna som ofta skildras i skolans värld är bland annat våld, det sociala livet, stressade lärare och vikten av att vara ”populär”. Det ska även påpekas att det under den senaste tiden har utkommit fler ungdomsromaner vars intrig behandlar lärare som går över gränsen med en elev. Det är främst kvinnliga lärare som skildras, och Nilson (2010) frågar sig om det finns ett behov av att porträttera kvinnor som förövare (Nilson 2010, s. 80 ff.). Andra teman som hon för på tal när det handlar om ungdomsromanen är kärlek och att hitta den rätta. Den första kärleken och att skaffa sig sexuella erfarenheter är ofta återkommande, och främst i fantasy förekommer föreställningar om tanken på en själsfrände och en livslång kärlek (Nilson 2010, s. 86 ff.). Fortsättningsvis menar Nilson (2010) att många fantasyromaner har en pojke som huvudperson, medan en flicka har en stöttande funktion (Nilson 2010, s. 100).
Avslutningsvis, i kapitlet om samtidsromaner, påpekar Nilson (2010) att hon kan iaktta en sorts idyllfobi i dessa ungdomsromaner. Hon menar att böckerna tar upp bland annat övergrepp, dåliga hemförhållanden och våld. Pojkprotagonisterna och flickprotagonisterna står många gånger inför tuffa val och lever, vad många skulle kalla, ett tufft liv. Nilson (2010) menar att i dessa ungdomsromaner skildras verkligheten utan tillstymmelse till förmildrande. Dock finns det oftast ett slut som vittnar om en ljusare framtid för karaktärerna i boken (Nilson 2010, s. 92).
Helen Asklund (2017) undersöker pojkprotagonistens utveckling i ungdomslitteratur i “Perspektiv på ungdomsbokens pojkgestalter”. Hon kommer genom sin forskning fram till att det manliga idealet luckrats upp och omförhandlats, till viss del genom att föräldrarollen i ungdomslitteratur fått en annan betydelse. Tidigare hade föräldern eller de vuxna haft en passiv roll i litteraturen, men har i den moderna ungdomslitteraturen fått en mer framträdande roll och då antingen som närvarande eller frånvarande. Det är när föräldern eller de vuxna har en frånvarande roll i familjen som pojken i litteraturen får möjlighet till en annan identitetsbildning. Som exempel ger Asklund (2017) protagonisten i Peter Barlachs Inte bara
tennis (2007) där mamman går bort och sonen får trösta sin pappa. Hon menar att i situationer
som denna nyanseras manlighetsbilden och det manliga idealet, samtidigt som maktrelationen mellan far och son förändras. Ett annat exempel som Asklund (2017) lyfter fram är från Katarina Kieris Dansar Elias? Nej! (2004) när mamman har lämnat familjen och pappan är ensamstående, vilket gör att han åker och köper gardiner till hemmet. Även här menar hon att manligheten nyanseras genom att mannen utför sysslor förknippade med kvinnan. Asklund (2017) benämner den modernare versionen av pojken i ungdomslitteratur som “den milde vilden” vilket inom pojkologin är en etablerad form av maskulinitet, detta syftar till att beskriva pojkprotagonisten som vild, våldsam och utagerande men som samtidigt visar och utvecklar goda moraliska egenskaper (Asklund 2017, s. 184). Detta menar hon är en utveckling av den västerländska kulturen där synen på pojken i litteraturen kännetecknas av att han allt som oftast tilldelas manliga egenskaper så som: orubblighet, aggressivitet, rationalitet och analytisk förmåga. Motsvarande kvinnliga egenskaper är att visa känslor och intuition (Asklund 2017, s. 185).
Helene Ehriander (2017) undersöker den historiska ungdomsromanen på 2000-talet. Hon påpekar att det idag ges ut färre historiska ungdomsromaner än tidigare och skriver att anledningen kan vara en ny typ av hybridgenrer, där hon ger historisk fantasy och historisk chic-lit som exempel. Under 1990-talet ökade intresset för Europa och andra kulturer inom den historiska ungdomsromanen, vilket gjorde att man i litteraturen söker sin identitet i framtiden istället för i dåtiden. Framtid och dåtid vävs samman i historiska inslag, vilket möjliggör tankar om historiemedvetande (Ehriander 2017, s. 77 f.). Niklas Ammert, professor i historia, förklarar begreppet historiemedvetande på följande sätt: “historiemedvetande handlar om upplevelsen av samband och sammanhang mellan tolkning av det förflutna, förståelse för nutiden och perspektiv på framtiden” (Ammert 2012, s. 300). Historiemedvetande som begrepp inom historievetenskapen syftar alltså till att människan ska förstå sin plats i historien, och att se samband mellan dåtid, nutid och framtid.
I historiska ungdomsromaner är ofta mycket fakta insprängt, då författaren inte kan anta att ungdomsläsaren har samma förkunskaper som en vuxen läsare. I verklighetens skola har historiska ungdomsromaner ibland fungerat som komplement till den mer klassiska undervisningen i historieämnet, här reser dock Ehriander (2017) höjer ett varningens finger då man som pedagog måste veta att romanen har någon grund av historisk korrekthet (Ehriander 2017, s. 81). De hybridgenrer som växt fram kan enligt henne vara en orsak till att den historiska romanen idag inte används i skolan i lika stor utsträckning som tidigare. De traditionella historiska skildringar som publicerats på 2000-talet riktar sig mer mot mellanstadieåldern,
vilket hon förklarar med en annan typ av historieundervisning där litteraturen får en annan roll (Ehriander 2017, s. 84).
Sedan 1970-talet är människan i fokus i de traditionella historiska skildringarna, och de senaste decennierna skriver man ur barnets eller ungdomens perspektiv. Ett vanligt tema i den historiska ungdomsromanen är våld och förtryck, samt fokus på ungdomars utsatthet och deras kamp för att förbättra sin situation. I romanerna av svenska författare är ofta Sverige spelplats och det är svenska förhållanden som råder (Ehriander 2017, s. 82 f.). Det moderna samhället kommer till uttryck i de historiska ungdomsromanerna genom att de följer sin tid och plockar upp aktuella trender, till exempel genom att diskutera politiska frågor och aktuella ämnen för att ungdomsläsaren ska känna igen sig. På det sättet blir romanen/romanerna en kommentar till det samtida samhället. Identifikationen över tid och rum och igenkänningsfaktorn lyfter hon tillsammans med “analogiproblemet”, det vill säga att skriva in likheter mellan vår tid och den historiska tiden (Ehriander 2017, s. 84). Samtidigt skriver Ehriander (2017) att det historiska stoffet är inte längre det viktigaste i den historiska ungdomsromanen, fokus ligget istället på att väcka frågeställningar om livet idag och om framtiden. Enligt henne kan detta vara en förklaring till varför hybridgenrerna uppstått eftersom de formulerar och uttrycker just detta (Ehriander 2017, s. 91).
3. Teori
Genus är de kulturellt skapade föreställningarna om manligt och kvinnligt (Hirdman 2012). Begreppet används för att skilja kultur från biologi. Genusforskaren Yvonne Hirdman skriver att begreppet “gender” i många texter används synonymt med kvinnokön och saker som har med kvinnor och göra (Hirdman 2012, s. 456). Vidare har feministisk kritik lärt oss att det är det socialt konstruerade genuset som är relevant för litterär analys, inte det biologiska könet. Detta kallar Nikolajeva för “performativt genus”. Hon förklarar “performativt genus” på följande sätt, och indikerar samtidigt en forskningsfråga för barnboksforskarna: “Hur många av barnbokens pojkar och flickor uppvisar ett performativt genus, det vill säga beter sig på ett sätt som avslöjar deras genustillhörighet, och hur många bryter mot det?” (Nikolajeva 2017, s. 193).
Enligt Hirdman (2012) behöver människan strukturera sin omgivning. Medlet för detta är särhållning, det vill säga, att skilja på olika delar. I genuskontraktet tar sig detta uttryck genom att skilja på manligt och kvinnligt. Isärhållandet bygger på ett motsatstänk som utnyttjar naturliga olikheter mellan män och kvinnor, till exempel att män inte kan föda barn. Överallt kan vi finna isärhållandets lag och den representeras i olika former. Vi väljer att tolka Hirdmans tankar om isärhållandets lag på följande sätt: fysisk form (plats), sysslor samt psykisk form (egenskaper). Platsen (fysisk form) där mannen eller kvinnan utför en syssla, resulterar i att det förknippas med en egenskap som bidrar till en föreställning om manligt eller kvinnligt (Hirdman 2012, s. 460 f.). Upprätthållandet av att strukturera föreställningar om manligt och kvinnligt sker genom tre skapandeprocesser. Den första som hon nämner är kulturell överlagring, vilket innebär att genus skapas genom manliga och kvinnliga förebilder. Den andra är social integration där genus skapas genom att sfärer och platser tolkas som manliga eller kvinnliga. Den sista kallar hon socialisering, om hur genus skapas på det sätt man pratar om manligt och kvinnligt (Hirdman 2012, s. 461).
Hirdman har i ett annat sammanhang utvecklat en teoretisk modell av hur föreställningar om genus kan genomsyra våra livdär hon beskriver hur egenskaper hos män och kvinnor skapar en maktstruktur där kvinnan är underordnad eller olik mannen. De är inte och kan aldrig vara samma. Om mannen är stora A (A) är kvinnan någon av tre: motsatsen (B), en icke fullständig version av mannen (a) eller icke närvarande (icke A). I vår studie har vi valt att undersöka romanerna med hjälp av ett analytiskt verktyg som utgår från den första motsatsen, den mellan A och B (Hirdman 2001, s. 26 ff.).
Hirdman (2001) förklarar genusformeln genom att A-B-formeln genus görs/skapas genom att hålla isär mannen och kvinnan, till exempel hund (mannen) och katt (kvinnan). Hirdman tydliggör att här handlar det inte om olika variationer av samma art, utan “två helt olika arter” (Hirdman 2001, s. 36). Till skillnad från formeln A-icke A som omtalas som enkönsmodellen säger man om A-B istället tvåkönsmodellen. Grundtemat i “B-melodin” (som uppkom på tidigt 1800-tal) skiljer sig starkt från antikens bild av den sexuella och vilda kvinnan, istället ska kvinnan böja sig för sitt biologiska öde: att bli mor och föda barn (Hirdman 2001, s. 37). Kvinnan ska vara: ljuv, god, tyst, blyg, ömsint, religiös, asexuell, pryd, ömtålig (Ibid). Detta är av intresse för genuskritiska analyser av skönlitteraturen, eftersom romanen var omtvistad och snabbt växande som genre under 1800-talet (Öhman 2002, s. 8 f.).
Med denna del av genuskontraktet som utgångspunkt vill vi undersöka om protagonisterna i ungdomsromanerna beskrivs enligt det genuskontrakt som Hirdman beskriver. För att operationalisera Hirdmans genuskontrakt använder vi oss av en mycket enkel modell av Maria Nikolajevas schema, som har gjort ett schema över de egenskaper manliga respektive kvinnliga protagonister ofta tillskrivs (Nikolajeva 2017, s. 193). Schemat av Nikolajeva ger samma bild av kvinnan som underordnad och okontrollerbar (i den mån att hon gör vad som faller henne in utan att reflektera, intuitiv) som Hirdman menar tar sig uttryck i genuskontraktet. Därför kan schemat användas för en diskussion huruvida genuskontraktet upprätthålls eller inte i aktuella ungdomsromaner. Som tidigare nämnts beskriver Nikolajevas schema i likhet med Hirdmans (2001) A-B formel hur kvinnliga och manliga stereotyper bygger på motsatta egenskaper (Nikolajeva 2017, s. 192).
Ett annat viktigt analysverktyg för att beskriva genusrelaterade maktstrukturer i
fiktionsberättelser är intersektionella perspektiv. I vår undersökning märkte vi snabbt att vi skulle få ett resultat som innebar att flertalet protagonister blev beskrivna med egenskaper som var både kvinnliga och manliga. Nikolajevas schema var alltså för trubbigt för vår studie. För att utveckla vår analys har vi valt att även, när Hirdmans genuskontrakt upplevs som otillräckligt, analysera vårt resultat med hjälp av intersektionella perspektiv. De olika faktorerna man kan titta på med intersektionella perspektiv som analysmetod är: kön, etnicitet, klass, ras, sexualitet och så vidare (Lykke 2005). Här har Nina Lykke varnat för en förenklad och felaktig användning av det intersektionella perspektivet på problematiska sätt, och som två exempel på sådana förenklingar nämner hon additiv intersektionalitet och konkurrerande intersektionalitet. Additiv intersektionalitet innebär att man använder olika delar av intersektionella perspektiv var för sig och att “ju fler desto bättre” (Lykke 2005, s. 9). Konkurrerande intersektionalitet
innebär att man värderar olika sociala kategorier högre än andra (Lykke 2005, s. 10). Däremot är det ingen anledning till att inte använda det som ett effektivt analysverktyg. Begreppet är användbart inom feministisk analys där det som ett sociokulturellt analysverktyg inom genusdiskursen kan användas för att undersöka maktordningar (Lykke 2005, s. 13). I vår undersökning blir intersektionellt perspektiv ett analysverktyg för att tillsammans med Nikolajevas modell undersöka det kulturella könet och dess normativitet inom skönlitteratur.
I arbetet med att analysera vårt material har det blivit tydligt för oss att den additiva
intersektionaliteten skulle kunna bli ett hinder. Vi är medvetna om Lykkes kritik och varnande finger, men tycker inte att det har blivit ett problem i vår undersökning. Syftet har inte varit att uteslutande lyfta några delar av vårt resultat ur endast ett perspektiv eller att värdera vilka perspektiv som passar bäst. Vi har haft intentionen att lyfta möjliga intersektionella perspektiv till diskussion.
4. Metod och Material
Med hänsyn till uppsatsens omfång och antalet romaner som ligger till grund för resultatet, valde vi att dela upp romanerna sinsemellan. För att vi i våra närläsningar av romanerna ska bli
så lika i läsningen som möjligt har vi valt att, som tidigare nämnts, utgå från Nikolajevas abstrakta schema, vilket beskriver hur manliga och kvinnliga egenskaper skrivs fram i litteraturen. Intresset ligger i att utröna om protagonisterna i våra romaner beter sig och beskrivs på ett sätt som kan förväntas utifrån rådande normer (performativt genus). Nikolajeva påpekar visserligen att alla manliga och kvinnliga gestalter i litteraturen inte faller inom ramen för detta schema, men hon anser likväl att schemat kan gynna en undersökning av eventuellt stereotypa skildringar av protagonister (Nikolajeva 2017, s. 192).
4.1 Urval
I föreliggande uppsats har materialet valts ut med hjälp av utlåningsstatistik från två folkbibliotek, ett bibliotek i en stad och ett bibliotek på landsbygden. Vi har tagit kontakt med bibliotekarier på folkbiblioteken som antingen hjälp oss direkt eller hänvisat oss vidare till någon som är bättre inläst på ungdomslitteratur. Vi fick återkoppling via mail, där statistik över utlånade ungdomsromaner under det senaste året, det vill säga 2017, presenteras (se bilaga 1 och 2). I detta material har ytterligare urval gjorts. För vår studie har inbundna romaner varit av intresse, vi har alltså valt bort serier och lättlästa böcker i den statistik vi har fått ta del av. Därefter valde vi de tre mest utlånade romanerna författade av en kvinna, och de tre mest utlånade romanerna författade av en man från våra två listor, vilket resulterade i tolv ungdomsromaner. Dessutom var ett krav att alla tolv böcker skulle vara skrivna av olika författare. Eftersom vi dels ville ha lika många författare av båda könen, dels inte ville läsa mer än en bok av samma författare, resulterade det i att det inte är de sex mest utlånade ungdomsromanerna på biblioteken som ligger till grund för den här undersökningen. Dock är det de mest utlånade ungdomsromanerna skrivna av sex olika kvinnliga och sex olika manliga författare vi har tillämpat närläsning på, vilket var vårt syfte.
Det ska även tilläggas att romanerna är utgivna under olika årtal, vilket blev en konsekvens med hänsyn till att vi har använt oss av utlåningsstatistik på utlånade böcker mellan januari och december 2017. Vi vill understryka att vi har bett om utlåningsstatistik där ingen skola eller annan pedagogisk verksamhet har varit inblandad, detta för att hålla oss nära vårt syfte: att
undersöka vilken ungdomslitteratur ungdomar lånar. Vi kan inte kontrollera att ingen vuxen har påverkat ungdomar att låna dessa böcker, men genom att lyfta bort skolverksamhetens inblandning menar vi att möjligheten för detta minskar.
Andra val vi har gjort för att hålla vårt material så genuint som möjligt, och för att stärka validiteten i uppsatsen, är att tillåta vårt material vara av heterogen art. Då vårt syfte är att undersöka vilken typ av/vad för ungdomslitteratur ungdomar lånar innehåller vårt material: 1) olika genrer, 2) flera utgivningsår, 3) olika typer av litteratur det vill säga svensk och översatt samt 4) olika många protagonister i romanerna.
4.2 Metodkritik
Efter hand som vi läste våra tolv ungdomsromaner, kunde vi iaktta svårigheterna med att använda Nikolajevas schema som analysverktyg i vår studie. Schemats svaghet låg i avsaknaden av vissa egenskaper. Vi kunde helt enkelt tillskriva romanfigurer vissa karaktärsdrag som inte går att finna i Nikolajevas schema. Vi inser hur trubbigt analysverktyget är, men har trots detta valt att inte lyfta in ytterligare egenskaper, utan enbart dem vi menar omfattas av Nikolajevas schema. Motivet till vårt val är att vi annars riskerar att laborera med för många egenskaper, varav några kanske endast passar in på en enda protagonist. För att vår analys ska bli så kvalitativ som möjligt håller vi oss till den valda metoden.
Ytterligare en möjlig svaghet i vårt upplägg är att vi har delat upp romanerna mellan oss, vilket innebär att vi har läst sex böcker vardera istället för samtliga. Vi inser att vi har olika preferenser och att vi kan uppfatta karaktäriseringen av de utvalda protagonisterna på olika sätt, men vi menar likväl att som litteraturvetenskapligt utbildade pedagoger närmar vi oss romanerna med ett likartat synsätt och en etablerad metod inom litteraturvetenskap.
5. Resultat
Nedan presenteras de tolv ungdomsromanerna efter utgivningsår, tidigast först.
5.1 Hjärtans Fröjd (Nilsson, 1992)
Romanen handlar om en pojkprotagonist som blir kär i flickan Ann-Ka, som han åker samma buss som till skolan. Protagonisten bor med sin mamma, styvpappa och en yngre styvlillasyster i en lägenhet i utkanten av en stad i Sverige. När protagonisten inleder sin första kärleksrelation är det med Ann-Ka, en vacker flicka som han får syn på bussen. De går i samma skola och tar följe till skolan några dagar i veckan. Relationen utvecklas efter hand till ett förhållande som sätter livet i gungning när protagonisten inser att kärleken inte uppfattas likartat av de båda ungdomarna. Hjärtans Fröjd skildrar en ung mans första kärleksrelation och hur man kan uppleva det när man är upp över öronen förälskad, och vad som kan hända när hon träffar en annan. I romanen anges inget namn på huvudpersonen, däremot får man reda på att protagonisten är en pojke som är 16 år, därför får han i hela uppsatsen kallas “protagonisten” istället för att namnges.
Protagonisten i romanen ger utlopp för ett visst våldsamt och aggressivt beteende, till exempel så kastar han ut saker från balkongen när han blir arg, en krukväxt (Nilsson 1992, s. 35) och en LP-skiva (Nilsson 1992, s. 49), vilken tillhörde hans frånvarande pappa (Nilsson 1992, s. 50). Han uppvisar ett aggressivt beteende genom att vara uppkäftig mot sin mamma och smälla igen dörren när hon vill prata med honom (Nilsson 1992, s. 57), klipper sönder saker när han är irriterad (Nilsson 1992, s. 82). Ett annat exempel är när han en gång när han blir arg slår näven i bordet, svär, river sönder papper med dikter ur sin anteckningsbok och spolar ner i toaletten (Nilsson 1992, s. 96). Han analyserar mycket och funderar, till exempel när han analyserar sin dikt han skrev om när han såg Ann-Ka första gången (Nilsson 1992, s. 15), eller när han funderar på om det finns möjlighet att lära känna sin pappa i efterhand genom de saker han lämnat (Nilsson 1992, s. 51). Han försöker också analysera situationen som uppstår när Ann-Ka, hennes tjejkompis och de båda schweiziska killarna kommer till bion, och varför inte Ann-Ka berättat för honom att det var middag på restaurang först, eller varför inte han fick följa med (Nilsson 1992, s. 115 f.). Efter händelsen på bion så märker protagonisten att Ann-Ka:s relation till schweizaren Hasse liknar ett förhållande med de blickar de ger varandra, och han analyserar fram fem olika scenarion på hur kvällen ska sluta (Nilsson 1992, s. 119 ff.), vilket
också stärker egenskapen analyserande i skildringen av honom. Han ger ett självständigt intryck då han trots att han, enligt sin uppfattning, inlett en relation till Ann-Ka åker på en utbytesresa till USA. Han sätter sig själv framför sin relation. Protagonisten ger utlopp för ett kvantitativt tänkande/beteende då han till exempel samlar flera av Ann-Ka:s hårstrån som fastnat i hans matta efter deras första träff, vilka han lägger i en plastask som han lägger under huvudkudden för att spara som minne (Nilsson 1992, s. 57). Något annat som gör att protagonisten kan beskrivas som kvantitativt tänkande är att han och Ann-Ka har svårt att “få till det”, det blir inte bra från början och han undrar hur många gånger det ska ta innan det blir en bra sexuell upplevelse för de båda (Nilsson 1992, s. 79), eller när han smörjer in henne och i texten nämner samtliga kroppsdelar han smörjer in, istället för att bara nämna “hela kroppen” (Nilsson 1992, s. 78).
Protagonisten uppvisar också egenskaper som enligt Nikolajevas schema måste uppfattas som kvinnliga. Han beskrivs som emotionell vid flertalet tillfällen. Några exempel är att han gråter när han tittar på film (Nilsson 1992, s. 67), att han har nära till gråt när han får reda på hur det verkligen ligger till med Ann-Ka och hennes nya kille (Nilsson 1992, s. 139) eller hans närhet till ilskan när han gräver runt bland sin pappas saker (Nilsson 1992, s. 48). Vid detta tillfälle verkar också protagonisten som mycket sårbar, vilket oftast sker i samband med att relationen till hans pappa lyfts. Protagonisten nämner också tankar om självmord i sammanhanget med Ann-Ka och hennes nya kille (Nilsson 1992, s. 123 ff.). Protagonisten beskrivs som omsorgsfull, till exempel när han ringer för att åka och lämna tillbaka en skolbok som Ann-Ka glömde hemma hos honom (Nilsson 1992, s. 33). I sin relation till Ann-Ka beskrivs protagonisten som passiv, då han är mer oerfaren i de sammanhangen om man jämför med henne. Detta tar sig uttryck i till exempel osäkerhet (Nilsson 1992, s. 72). Vid några tillfällen beskrivs protagonisten som intuitiv, till exempel då han väljer sätt han ska försöka ta sitt liv på (Nilsson 1992, s. 125) eller när han ska köpa kondomer till sin första natt med Ann-Ka, och blir så nervös att han precis innan velar och plockar på sig fler saker för att kondomerna ska smälta in i det andra han ska handla (Nilsson 1992, s. 65 f.).
Genre: kärleksroman
5.2 Vinterviken (Wahl, 1993)
Romanens huvudperson, John-John, är 16 år gammal och bor i en lägenhet med sin ensamstående mamma, sin fyra år äldre storasyster och sin styvpappa. Hans färgade pappa
lämnade familjen när John-John var liten och flyttade till USA, och John-John har inte träffat honom sen dess, vilket innebär att han inte minns någonting av sin biologiske far. Däremot har hans mamma varit tillsammans med Rolf, som har varit som en styvpappa för John-John, sedan John-John var sju år gammal. Rolf är aggressiv, dricker mycket, och beskrivs som en person som lever på mamman i hushållet. John-John tycker illa om honom, och benämner honom som ”Skithuvet”.
John-Johns bästa vän, Sluggo, börjar umgås med nazister och klä sig som en efter att han och John-John har bråkat (Wahl 1993, s. 94, 145 f.). Han ser dock inte John-John som en invandrare (Wahl 1993, s. 27), utan när han inser att nazisterna är på väg att gå för långt i sina handlingar så är det John-John han vänder sig till (Wahl 1993, s. 257 ff.), trots att senast de träffades skildes de som ovänner. Han menar även att John-John är svensk eftersom han beter sig som en svensk, och det är det som är det viktigaste enligt Sluggo (Wahl 1993, s. 27).
John-John är i romanen kär i en tjej vid namn Elisabeth. Han räddade hennes lillasyster en varm sommardag från att drunkna (Wahl 1993, s. 13), och träffade henne då hennes far tog med John-John och Sluggo hem för att ge dem en belöning i form av pengar (Wahl 1993, s. 16 f.). När John-John sedan börjar gymnasiet visar det sig att Elisabeth ska gå i hans klass (Wahl 1993, s. 69). Det är teaterlinjen i Tumba som de har kommit in på, och den främsta anledningen till att John-John vill gå den linjen är att han har vetskap om att hans pappa har arbetat som skådespelare. Elisabeth och John-John inleder ett förhållande med varandra som inte inte är helt okomplicerat. Elisabeth bor i ett stort hus med tillhörande pool, och John-John påpekar skillnaden dem emellan när de ska handla kläder och hon tycker att han ska ha märkeskläder han inte har råd med (Wahl 1993, s. 176).
Enligt Nikolajevas schema passar egenskapen våldsam in på John-John, då han har varit i slagsmål flera gånger och tränar boxning på fritiden. Han är även aggressiv och känslokall, bland annat då han med en laddad pistol hotar sin styvpappa till livet och tvingar honom att lämna dem och aldrig återvända (Wahl 1993, s. 58 f.). Han uppvisar även ett sorts tävlande då han utmanar en annan kille på skolan på grund av att han flörtar med Elisabeth (Wahl 1993, s. 172). Nedanstående citat är John-Johns svar på frågan vad han gör när han möter en kille som den han precis har gett stryk.
Första gången går jag undan, jag kan till och med garva åt honom för han är ju en idiot och såna kan man rycka på axlarna åt, andra gången också, men sen blir det svårare. Och allra svårast blir det om han ger sig på min tjej och tycker att han ska vara med henne istället. Då blir det riktigt svårt (Wahl 1993, s. 209).
Genre: samhällskritisk roman, familje-kärleksroman, stockholmsskildring
5.3 Godnatt, mister Tom (Magorian, 1994)
Willie ska snart fylla nio år då han evakueras från London till den lilla byn Weirwold på landet. Året är 1939 och Storbritannien hotas av Tyskland. Mr Oakley, enstöringen i byn, är den som motvilligt tar emot Willie och ger honom ett hem (Magorian 1994, s. 7 f.). När Willie kommer till byn tillskrivs han flera egenskaper som Nikolajeva inte beskriver som typiskt manliga. Han är väldigt lydig, han tillmötesgår Mr Oakley utan en skymt av motstånd; “Han var inte det minsta hungrig, utan satt bara ängsligt och tänkte på att hans mamma hade sagt att han var tvungen att göra som han blev tillsagd” (Magorian 1994, s. 10). Willie skildras även som sårbar och aggressionshämmande genom att han beskrivs som rädd och van vid att få stryk av sin mamma. Då han kommer till Mr Oakley är han full av blåmärken och öm i kroppen på grund av misshandeln han har blivit utsatt för i hemmet (Magorian 1994, s. 11). När Willie får en tillsägelse av Mr Oakley är han genast beredd på att bli slagen (Magorian 1994, s. 15 f.).
Willie tappade nästan lerklumpen han höll i handen. Det var aldrig någon som hade sagt till honom att de tyckte om honom. Han hade alltid accepterat att ingen gjorde det. Till och med hans mamma sa, att hon bara tyckte om honom när han var tyst och stilla. Om hon skulle tycka om honom, var han tvungen att göra sig osynlig (Magorian 1994, s. 75).
Efter ett tag börjar Willie att trivas hos Mr Oakley, och han får flera vänner. Han lär sig att läsa och skriva (Magorian 1994, s. 101 ff.), och upptäcker sin talang i att teckna (Magorian 1994, s. 109). En dag blir han kallad hem till London av sin mamma, i ett brev till Mr Oakley där hon påstår att hon är sjuk (Magorian 1994, s. 169). När Willie kommer hem blir han inlåst i en liten skrubb tillsammans med en nyfödd bebis, och när Mr Oakley åker för att titta till honom hittar de honom sittande i skrubben, i sina exkrementer och en död bebis i sin famn (Magorian 1994, s. 200). Mr Oakley tar med Willie hem och sköter om honom tills han är på bättringsvägen. Då drabbar en ny tragedi Willie, nämligen att hans bästa vän Zach dör. Han är också ett evakuerat barn som åker tillbaka till London för att träffa sina föräldrar, men omkommer i ett tyskt flyganfall (Magorian 1994, s. 271). Willie visar sin emotionella sida då han sörjer sin väns bortgång djupt (Magorian 1994, s. 272 ff.).
Genre: Historisk roman
5.4 En ö i havet (Thor, 1996)
Boken utspelar sig i skärgården utanför Göteborg 1939-1940. Flickprotagonisten i boken är 12-åriga Steffi som har tvingats lämna sina föräldrar i Wien och fly undan nazisterna och kriget tillsammans med sin lillasyster Nelly. De blir placerade i varsitt hem, trots att modern har lovat att de ska få bo tillsammans (Thor 1996, s. 17). Nellys fostermor är snäll och söt, medan Steffis fostermamma är sträng och till synes känslokall. Steffi gör som hon blir tillsagd, och försöker lära sig det svenska språket så att hon kan börja i skolan. Hoppet om att få återse föräldrarna genomsyrar hela romanen.
Steffi får efter ett par månader börja skolan. Flera av klasskamraterna till Steffi är elaka, de härmar hennes uttal och säger rakt ut att hon inte har i Sverige att göra. Det är främst flickorna i klassen som är elaka, och vid ett tillfälle blir hon räddad från sina plågoandar av en pojke i klassen (Thor 1996, s. 120). Hennes lillasyster är dock populär i sin årskurs och lär sig att tala svenska flytande (Thor 1996, s. 74). Till slut får Steffi en riktig vän i Vera, och hennes stränga fostermamma visar tecken på ömhet då hon försvarar Steffi mot folk från stan som har kallat henne för “judeunge” (Thor 1996, s. 190 ff.).
Steffi kan tillskrivas ett flertal kvinnliga egenskaper ur Nikolajevas schema. Hon lydig, och gör som sin fostermor säger. Hon är beroende av sina fosterföräldrar, utan dem klarar hon sig inte i det nya landet. Dock uppvisar hon egenskapen våldsam som ofta tillskrivs manliga romanfigurer då hon slår en pojke, som kallar henne för “judeunge” och sparkar hunden hon passar i sidan, så att han börjar blöda (Thor 1996, s. 179 f.).
Genre: historisk roman
5.5 Över näktergalens golv (Hearn, 2003)
Boken är den första delen i en trilogi, Sagan om klanen Otori. Den innefattar förräderi, hämnd, kärlek och olycklig kärlek, skönhet, makt, ära och lojalitet. Genren är fantasy, men upplevs delvis som historiskt realistisk på grund av att Hearn beskriver Japans landskap, årstider, seder och bruk i sin berättelse. Takeo är en ung man som lever med sin mamma, styvpappa och systrar i en avlägsen bergsby, där folket håller sig för sig själva. Klanen går under namnet “de gömda”. En dag bränner krigsherren Iida Sadamu ner hela byn, och alla i den mister sina liv, utom Takeo
(Hearn 2003, s. 20 ff.). Han räddas av den unge ädlingen, Otori Shigeru, som tillhör klanen Otori (Hearn 2003, s. 24 ff.). Takeo får följa med honom till hans klans hem, och där får han bland annat lära sig att läsa.
Han upptäcker snart att han har andra förmågor som kan tyckas magiska. Han får plötsligt under resans gång från sin nedbrända by till sitt nya hem en onaturligt bra hörsel och kan höra klart och tydligt vad andra personer samtalar om trots att de befinner sig i andra delar av huset (Hearn 2003, s. 37 f., 69 f.). Han har talang för att teckna, vilket upptäcks när hans hand gör en teckning samtidigt som han skriver med den andra (Hearn 2003, s. 96 f.). Han har även ett “andra jag” som han kan lämna kvar på en plats som en avbild, vilket kan vara till hans fördel i till exempel en strid eller när han behöver undkomma att bli tillfångatagen (Hearn 2003, s. 193). Dessa egenskaper har han för att han tillhör Släktet, vilket hans okände pappa också gjorde (Hearn 2003, s. 84 ff.).
I kapitel två, fyra, sex, tio och tolv får läsaren följa flickan Kaede. Krigsherren Iida anordnar ett bröllop mellan henne och Shigeru med den officiella ursäkten att klanerna ska sluta ett förbund, men den främsta avsikten med bröllopet är att mörda Shigeru när denne befinner sig inom Iidas murar. När bröllopsföljet är på plats träffas Takeo och Kaede, och de blir blixtförälskade i varandra (Hearn 2003, s. 149 ff.). Kaede påpekar vid flera tillfällen i romanen hur orättvist hon tycker att samhället är, att kvinnorna lider och saknar frihet i den värld som tillhör männen (Hearn 2003, s. 65, 109).
Takeo uppvisar manliga egenskaper som skyddande, aktiv och analyserande tack vare att han tillhör Släktet. Han viger sitt liv åt att skydda Shigeru. Han tränar aktivt varje dag för att utveckla sina färdigheter och han analyserar noga innan han ska genomföra ett uppdrag. Han vill även hämnas på den som dödade hans familj (Hearn 2003, s. 96). Då han kan smyga ljudlöst, hör exceptionellt bra och får lära sig svärdfäktning gör det honom till en god spion eller lönnmördare, vilket de flesta blir som tillhör Släktet (Hearn 2003, s. 86). Dock känner han en stark motvilja mot att ta liv (Hearn 2003, s. 95), vilket ger honom egenskaper som mild och aggressionshämmande. Takeo visar även att han kan vara emotionell då han gråter över förlusten av sin familj (Hearn 2003, s. 29).
Genre: fantasy
Berättarperspektivet skiftar hela tiden mellan olika protagonister. Det är främst Malin, Adnan och Robert som vi får följa i handlingen. Malin är enda barnet och bor i en lägenhet med sina föräldrar. Hennes mamma är svårt sjuk och får assistans av hemtjänsten (Nordin 2005, s. 26 f.). Därför är det Malins pappa som sköter hushållssysslorna (Nordin 2005, s. 24). Malin och Adnan är tillsammans, men den senaste tiden har deras förhållande varit stelt. Malin gör abort utan att berätta om det för någon, vilket beror på att det är hennes ex, Jocke, som har gjort henne gravid under en våldtäkt (Nordin 2005, s. 71, 212). Robert förföljer Malin utan hennes vetskap till en början, och frågar efter henne i receptionen på gynmottagningen. Han uppger då Adnans namn, innan han tar sig därifrån (Nordin 2005, s. 39). Malin gör slut med Adnan istället för att berätta sanningen (Nordin 2005, s. 50). När hon inser vem det är som har frågat efter henne på mottagningen åker hon dit för att ta reda på vem han är och om hon har rätt i sina misstankar (Nordin 2005, s. 73 ff.). Det är sista gången Adnan och hennes föräldrar ser henne i livet igen. Det är dock inte Robert som är mördaren, men Adnan listar ut att Robert har kidnappat ännu en tjej som är försvunnen och som liknar Malin till utseendet (Nordin 2005, s. 196 f.). Han hittar flickan hos Jocke där han räddar henne genom att sätta en kanyl i vilket som ska visa sig vara mördaren, och hota Jocke med ett hagelgevär tills polisen anländer (Nordin 2005, s. 237).
Med hänsyn till bokens cirka 250 sidor och flera protagonister är det svårt att bilda sig en tydlig bild av var och en av dem. Malin är enligt Nikolajevas schema omsorgsfull då hon sköter om sin mamma och alltid sätter hennes välmående i första rum (Nordin 2005, s. 22). På så vis blir hon också självuppoffrande då hon väljer att stanna hemma när hennes mamma är dålig istället för att träffa sin pojkvän (Ibid). Hon är lydig och upplevs som något passiv, förutom när hon väljer att konfrontera den som förföljer henne (Nordin 2005, s. 73).
Adnan jobbar på sin pappas pizzeria (Nordin 2005, s. 29). Vi får veta att han studerar juridik, till skillnad från Malin (Nordin 2005, s. 150). Vi vet att hon studerar, men inte vad. Adnans egenskaper som stämmer in i Nikolajevas schema är att han är stark, han gymmar varje vecka. Att han kan vara våldsam och aggressiv visar han då han hotar Jocke med vapen (Nordin 2005, s. 240). Han är självständig och vill inte ha någons medlidande då Malin försvinner (Nordin 2005, s. 157).
Robert får vi egentligen inte veta så mycket personligt om. Han bor på gården efter sin avlidna mor, och då han växte upp där var han utan några vänner, trots att det bodde jämngamla barn i närheten. Han faller för flickor med ett visst utseende, och han tror själv att han är deras stora förälskelse även om de aldrig har pratat med varandra. Dock tillskrivs han egenskapen omtänksam då han är ytterst mån om att flickan som han har kidnappat ska ha det bra och vara skyddad (Nordin 2005, s. 200 f.).
Genre: Spänningsroman
5.7 Pojken i randig pyjamas (Boyne, 2006)
Nioåriga Bruno bor i centrala Berlin med sin mamma, pappa och tre år äldre syster. Han har tre bästa kompisar vilka han spenderar sina dagar med. När pappan blir förflyttad till Auschwitz för att arbeta som SS-officer följer hela familjen med till det nya huset som ligger mitt emot dödslägret. I lägret bor en pojke som är lika gammal som Bruno, som protagonisten inleder en stark relation till. Romanen berättar en gripande historia om en ung pojkes naivitet och oförstånd till det hatiska Tysklands process i att utrota icke önskvärda människor, vilket mynnar ut i en vänskapsrelation som ska vara livet ut för Bruno och hans nyfunna vän.
Protagonisten Bruno framställs i romanen som en naiv nio-åring. När familjen ska flytta till Auschwitz, där fadern (en tysk SS-officér) fått arbete har Bruno svårt att förstå varför flytten behöver bli av, det är ju faktiskt bara fadern som vill flytta (Boyne 2006, s. 20). Vid flera tillfällen i romanen kan ett kvantitativt tänk härledas till Brunos sätt att se på saker, till exempel när han och Shmuel är i början av sin vänskapsrelation och de båda kommer fram till att de har saker gemensamt (Boyne 2006, s. 104f, 105 f. och 123). När Shmuel nämner saker han har varit med om så är Bruno snabb med att påpeka att han har varit med om liknande. Bruno kan ofta relatera till de saker som Shmuel berättar om och verkar vilja göra deras öden likartade för att dela något gemensamt med någon i den nya staden. Detta kvantitativa tänk som yttrar sig (gruppen före individen) vittnar om en (enligt Nikolajeva) manlig egenskap i litteraturen.
En annan egenskap som är traditionellt manlig i litteraturen är ett aktivt handlande, man tar initiativ istället för att vara passiv och kanske bara hänga med. Denna egenskap visar Bruno genom att försöka göra vistelsen i det nya huset i den nya staden mer uthärdlig genom att bygga leksaker (Boyne 2006, s. 65) eller när han går på upptäcktsfärd (Boyne 2006, s. 89). Bruno funderar också mycket, och ställer många frågor för att slippa undra och få rätsida på saker han inte förstår (Boyne 2006, s. 8 f., 20). Nikolajeva skriver att egenskapen analyserande är manlig, vilket är något Bruno ofta gör. Till exempel när han med sin syster Gretel (eller som hon kallas av Bruno: det Hopplösa Fallet) diskuterar om det är så att de flyttat ut till landsbygden när de jämför sitt nya hem med det gamla i Berlin (Boyne 2006, s. 32 f.). Eller när det finns ord och uttryck han inte vet vad som menas med, till exempel “överskådlig framtid” (Boyne 2006, s. 25). Han uppvisar ett rationellt tänkande när han funderar över och kommer fram till om familjens husa haft ett liv innan hon blev husa, då han kommer fram till att eftersom
de båda är människor borde hon ha tankar precis som honom och kunna känna precis som honom (Boyne 2006, s. 53). Även om Bruno aldrig sett husan som mer än husa förstår han att det vore logiskt om hon kunde fungera som han, känna som honom och tänka som honom.
Bruno uppvisar även egenskaper som i Nikolajevas schema beskrivs som kvinnliga. Bruno har nära till sina känslor och gråter flera gånger i romanen när det inte går som han känner eller vill (Boyne 2006, s. 18, 44, 57), han är emotionell. Han är också omsorgsfull och uppoffrande vilket blir tydligt när han smyger med mat till sin nya kompis Shmuel som ofta ser trött och hungrig ut (Boyne 2006, s. 113, 155). I något fall är det till och med så att den choklad han tänkt ge till Shmuel, men råkat äta upp nästan allt på sin promenad, plockar han inte fram då han tänker att det är bäst att inte plocka fram den då det kan göra Shmuel mer läskad än mätt (Boyne 2006, s. 130). Det är med välvilja han just denna gång inte lämnar fram choklad till Shmuel, utan istället nöjer sig med att ge honom bröd och ost.
Han är en lydig pojke, och gör som hans föräldrar säger. Han ställer inte till med bråk och är trevlig i sin ton mot sina föräldrar, han vet sin plats i familjen. I några fall är han inutiutiv och säger vad som faller honom in utan att fundera först, vilket sker när han säger till sin pappa hur han egentligen känner om flytten till deras nya hem, och använder ord han i efterhand kommer på var okloka att använda mot sin far kommendanten (Boyne 2006, s. 46). Han verkar också något inutiutiv och naiv i sitt tänk när han och Shmuel lär känna varandra. Han ser många likheter mellan sig själv och Shmuel och deras bakgrund och kan inte förstå att de bär på mycket olika upplever. Till exempel när Shmuel berättar att han och hans familj blev instängda mycket trångt med många andra människor i ett tåg på vägen till lägret, varpå Bruno inte kan förstå varför Shmuel och hans familj inte bara gick ut genom dörren som finns längst bak i alla tåg (Boyne 2006, s. 105 f.).
Genre: historisk roman
5.8 Afrodite och döden (Jacobsson, 2006)
Afrodite är en tjej som är 13 år gammal och går på högstadiet i årskurs 8. Hon bor tillsammans med sina föräldrar och sin hund Voff i ett litet område utanför stan. Granne till Afrodite (som i romanen även kallas Ditte eller Nisse) och hennes familj bor hennes kompis Mikaela med sin mamma och styvpappa. En höstdag försvinner Mikaela, det blir ett stort pådrag med polisutredningar och artiklar i tidningen, och det tar inte många dagar innan hon hittas död i en skogsdunge. I samma dunge hittar Ditte en annan grannes hund skadad. Ägaren till hunden,
Linus, går på samma skola i samma klass som Ditte och Mikaela, och Ditte har ett intresse för Linus i form av en begynnande förälskelse. Tillsammans börjar Ditte och Linus en egen utredning om Mikaelas död.
Afrodite beskrivs många gånger i romanen som emotionell, vid de flesta tillfällen när till exempel när hennes pappa inte längre vill tillbringa tid i med henne eller lyssnar på henne som han tidigare gjort (Jacobsson 2006, s. 40, 134) eller när hennes klasskompis blivit mördad (Jacobsson 2006, s. 57). De allra flesta fall berör dock hennes försämrade relation till sin pappa vilket gör henne ledsen och sårad (Jacobsson 2006, s. 142). Hon beskrivs också som sårbar, till exempel när killen hon är kär i berättar att han först tyckte att hon var konstig (Jacobsson 2006, s. 75), det går dock över fort när han berättar att han inte tycker det längre utan nu tycker om henne. Några gånger beskrivs Afrodite som beroende, då hon gärna vill ha mycket uppmärksamhet. Då skvallrar hon om tråkiga saker som hänt en annan klasskompis för att de i hennes närhet ska lyssna på henne istället för någon annan (Jacobsson 2006, s. 22 f., 28). Hon behöver också ha hjälp av vänner med sitt utseende när de ska på disco för att killen hon gillar ska se henne (Jacobsson 2006, s. 41 f.). Flera gånger beskrivs hon som intuitiv vilket tar sig uttryck genom att hon uttrycker sig snabbt och klumpigt vilket ibland kan bli opassande (Jacobsson 2006, s. 118), eller tycker att hennes pappa ska byta jobb för att kunna vara hemma mer (Jacobsson 2006, s. 142) men förstår inte att det inte bara är att byta jobb hur som helst. Hon tackar dessutom ja till en fest hon inte vill gå på för att hennes coola klasskompisar bjuder in henne (Jacobsson 2006, s. 163). Hon förstår inte vilka termer de pratar om när de ska fixa “dricka” och konsekvensen blir att hon tackat ja till något hon inte riktigt vet vad det är.
Afrodite uppvisar även egenskaper som enligt Nikolajevas schema är kopplade till den manliga protagonisten: aggressiv, analyserande och aktiv. Som exempel när Afrodite beskrivs som aggressiv är när hon smäller i dörrar för att hennes mamma inte kan hjälpa henne med något direkt “här och nu” (Jacobsson 2006, s. 66) eller är otrevlig och låter anklagande mot sin pappa när han inte kommer med de svar hon vill ha (Jacobsson 2006, s. 89). Hon analyserar ofta och tänker mycket, vilket sker bland annat när hon varit ute på promenad i skogen och funderar över vad det egentligen är hon har sett (Jacobsson 2006, s. 85 f.) eller när hon funderar över varför hennes pappa beter sig underligt under en middag hos mormor och morfar (Jacobsson 2006, s. 150 f.). Aktiv är Afrodite på flera olika sätt, dels utövar hon både löpning och simning (Jacobsson 2006, s. 22). Dessutom är hon ofta ute och promenerar med sin hund Voff (Jacobsson 2006, s. 15). Hon är också aktiv i sin och sin granne Linus utredning i vad som hänt med deras klasskompis Mikaela (Jacobsson 2006, s. 31 ff.).
Genre: spänningsroman
5.9 Miss Peregrines hem för besynnerliga barn (Riggs, 2011)
Protagonisten i romanen är en pojke vid namn Jacob som fyller 16 år under handlingens gång. Jacobs farfar dör, vilket tar hårt på Jacob då han är den som oftast tar hand som sin gamla farfar. När Jacob hittar sin farfar död i skogen får han syn ett konstigt väsen. Vid tillfället då Jacob, hans far och faster rensar ut i farfaderns hus hittar de mystiska bilder som farfadern använt när han berättat om sin barndom för Jacob. Berättelserna har innehållit historier om barn med mystiska förmågor, vilket Jacob har upplevt som skräckhistorier utan verklighetsanknytning. När han berättar om detta för sina föräldrar föreslår de terapi för att försöka få Jacob att må bättre. I terapin föreslår terapeuten att Jacob ska resa tillbaka till barnhemmet som farfadern tillbringade sina ungdomsår på. Jacob och hans far reser dit och Jacob upptäcker en värld han inte kunnat föreställa sig ens i sin vildaste fantasi.
Jacob beskrivs med många egenskaper i romanen. Inledningsvis presenteras enligt
Nikolajevas schema stereotypt manliga egenskaper i litteraturen. Han är ibland våldsam, till exempel när han kommit till barnhemmet och snokar reda på en koffert han gärna vill öppna. Då drar han sig inte för att sparka och använda våld mot den (Riggs 2011, s. 118 f.). Att han också skjuter en man med en pistol vittnar också om ett våldsamt beteende, även om det är i en hotfull situation (Riggs 2011, s. 352). Jacob har också ett aggressivt beteende genom att vara tyken och otrevlig mot sina föräldrar och sina vänner (Riggs 2011, s. 86, 193). Han är rovgirig vilket tar sig uttryck i att han flera gånger tjatar sig till att få som han vill, även om han vet att det kan vara farligt eller skadligt för andra (Riggs 2011, s. 214) eller när han rotar bland andras saker (Riggs 2011, s. 243 ff.). Han är skyddande, vilket han visar genom att dels försöka leta reda på sin farfar som är försvunnen (Riggs 2011, s. 32) eller när Jacob och hans vänner blir jagade av ett monster och han vill skydda sina vänner genom att låta monstret jaga honom istället för dem (Riggs 2011, s. 324). Situationen skulle också kunna uppfattas som att Jacob är uppoffrande, vilket enligt Nikolajevas schema är en kvinnlig egenskap på protagonister. Jacob visar sig analyserande genom att föreställa sig saker (Riggs 2011, s. 115) eller vara fundersam över huruvida han blivit upptäckt eller inte när han är på väg in i tidsloopen (Riggs 2011, s. 254). Han är aktiv i sitt letande efter sanningen om hans farfar och hans liv innan han bildade familj (Riggs 2011, s. 48, 82, 306).
till Nikolajevas schema. Vid något tillfälle skulle Jacob kunna beskrivas som hämmad i den mån att han är försiktig (Riggs 2011, s. 207), detta sker dock vid något enstaka tillfälle och kan inte sägas vara någon “allmängiltig” egenskap hos Jacob. Han har nära till sina känslor och är emotionell när han vill behålla sin farfars gamla saker (Riggs 2011, s. 49 f.), är lättskrämd (Riggs 2011, s. 89) och ledsen (Riggs 2011, s. 116). De flesta gånger Jacob blir ledsen har det med hans relation till sin bortgångna farfar att göra. Det tar sig också uttryck i ett sårbarhet hos honom och han beskrivs som “bräcklig” (Riggs 2011, s. 39). Han beskrivs också som sårbar när han mamma talar nedlåtande om honom och fadern i telefon med en väninna där hon uttrycker att det ska bli skönt att slippa ta hand om de båda (Riggs 2011, s. 70). Modern skildras på detta sätt som den överlägsna. Han är uppoffrande och omsorgsfull i sin relation till sin farfar och är den som åker och ser efter honom när han inte svarar i telefon (Riggs 2011, s. 31 f.). Han är också uppoffrande när han väljer att till slut stanna hos sina vänner på andra sidan loopen (den plattform protagonisten använder för att ta sig till platsen där en tidsrymd återupplevs, lever Jacobs vänner om samma datum (3/9-1940) varje dag) då hans förmåga att se monster kan hjälpa många av de vänner han skaffat sig (Riggs 2011, s. 368), och han är omsorgsfull när han hjälper sin vän Emma att plocka ner äpplen när hon inte når (Riggs 201, s. 212 f.). Vid några tillfällen är Jacob intuitiv, vilket yttrar sig genom att han pratar utan att tänka sig för ibland (Riggs 2011, s. 187, 204, 269). En speciell situation där Jacob uttrycker sig utan att tänka sig för är när han sitter i en bar med sin far som berättar att det kommit ytterligare en ornitolog till ön. Jacob ställer en fråga till sin far som indikerar att fadern inte är lika tillgiven i sin hobby som den nya ornitologen, och fadern tar illa upp och uttrycker sin otillräcklighet (Riggs 2011, s. 254 f.).
Genre: skräckfantasy.
5.10 Som James Dean fast snyggare (Nicklas, 2013)
Boken handlar om Jim och hans perfekta familj. Pappa Jakob är fotomodell och fem år yngre än mamma Jill som är plastikkirurg. Jim som är pojkprotagonisten är 18 år gammal och har en lillebror som heter John. Familjen råkar plötsligt ut för en bilolycka, och det perfekta livet är inte längre så perfekt för Jim. Lillebror dör och pappa Jakob blir invalid och fordrar assistans i hemmet dygnet runt. Jim blir äcklad av sin dreglande pappa och önskar att han kunde dö. Ångesten som växer inom Jim blir bara större, och han upptäcker att ett sätt att dämpa den är att skada sig själv. Han är medveten om att det inte är ett bra sätt, men ibland kan han inte hejda
sig. Att ha ångest och må dåligt och ha en dysfunktionell tillvaro är inte vad Jim behöver just nu då det viktigaste i hans liv är att komma in på teaterskolan, vilket skulle resultera i att han kan bli känd: “Jim kan inte släppa tanken på att bli känd över hela världen. Han vill bli älskad och avgudad. Av alla! Det är först då man är någon. Det är då man räknas. Det är då man inte har några problem” (Nicklas 2013, s. 63).
Jim är van vid att få all uppmärksamhet från tjejer, även från killar. Därför blir det jobbigt
för honom när klassens nörd plötsligt kommer till skolan och tar blickarna från Jim (Nicklas 2013, s. 65 f., 69). Det blir en tävling mellan Jim och Sebastian, vem som ligger med vem och flest. När en vacker utbytesstudent, Wendy, är på besök slår de två killarna vad om vem som kan ha sex med henne först (Nicklas 2013, s. 84 f.). Detta resulterar i att Wendy söker upp killarna, har sex med dem, och utan deras vetskap eller medgivande spelar in sexakten. Detta lägger hon sedan upp på internet (Nicklas 2013, s. 95). Även om både Sebastian och Jim tycker att detta är uselt gjort så kan de inte låta bli att kolla vem av dem som har fått flest likes på sin sexvideo (Nicklas 2013, s. 96).Jim förlorar oskulden till Viktoria som blir besviken på honom när hon hör honom skryta om att han tagit hennes trosor efter att han har legat med henne (Nicklas 2013, s. 81). Han paras sedan ihop med henne på audition för teaterskolan (Nicklas 2013, s. 104), och utan att han vill det eller ej börjar han att falla för henne. Men hon ser inte ut som de snygga sminkade och smala modellerna han brukar träffa på sin fritid då han blir fotograferad. Viktoria har rött hår och är osminkad (Nicklas 2013, s. 105). Genomgående tema i boken är det ytliga. Det betydelsefulla i att ha ett attraktivt utseende. Hans mamma gör fula personer vackra, och det är väldigt tydligt vad Jim tycker om människor som inte har begåvats med ett tilltalande yttre.: “Vad finns det för mening med att leva om man ser ut så där? Jim tänker att livet är grymt. Han försöker att inte tänka hemska tankar, men det är svårt att inte göra det. Han skulle definitivt tagit livet av sig om han såg ut sådär” (Nicklas 2013, s. 31).
Boken slutar med att han vaknar upp på sjukhuset. Hela handlingen har varit en dröm, resten av hans familj lever och är friska medan han har brännskador på bröstet och ena sidan av ansiktet. Men han är lycklig över att leva och att familjen mår bra (Nicklas 2013, s. 149). Enligt Nikolajevas schema skulle romanfiguren Jim kunna tillskrivas en del egenskaper som stämmer in för en manlig romanfigur. Han är väldigt känslokall mot sin pappa, vilket blir tydligt när han önskar livet ur honom (Nicklas 2013, s. 50,58 mfl). Samtidigt visar han en kvinnlig egenskap i att vara emotionell och omtänksam då han förklarar för skolkuratorn att han på grund av dåligt samvete tittar till sin pappa ibland för att se så att han lever då han har önskat livet ur honom så många gånger (Nicklas 2013, s. 89). Jim tävlar mot Sebastian i vem som ser
bäst ut eller vem som ligger med flest. Han är även våldsam i sitt självskadebeteende (Nicklas 2013, s. 137 f.). Den främsta egenskapen som Jim tycks besitta är ändå att han är vacker. Han är modell och alla tittar efter honom i skolan. När det då kommer någon som också ser bra ut känner han en konkurrens, vilket även skulle kunna tolkas som kontrollbehov genom att han måste vara den som har monopol på att se bäst ut.
Genre: Samtidsroman
5.11 Tårar i havet (Sepetys, 2016)
Romanen berättar en historia om en grupp människor på flykt från östra till västra Tyskland i början av 1940-talet. Tre av protagonisterna, Joana, Florian och Emilia, ingår i samma grupp och utvecklar under resans gång ett starkt vänskapsband tillsammans med flera andra i gruppen. Den sista protagonisten, Alfred, arbetar på en av båtarna som ska ta flyktingarna från Gotenhafen (öst) till Kiel (väst). Deras öde sammanförs när gruppen av flyktingar kommer fram till Gotenhafen och de ska borda båten, vilket är en utmaning i sig. Eftersom flyktingarna är jagade på grund av etnicitet/nationalitet (Joana och Emilia) eller för att de undviker militärtjänstgöring (Florian) behöver de ta sig igenom vakterna som släpper ombord på båten. Att Emilia är gravid underlättar inte uppdraget. Fortsättningsvis påminner romanen om filmen
Titanic, gruppen råkar ut för en båtolycka och splittras ifrån varandra i en kamp för överlevnad.
Sepetys (2016) historiska ungdomsroman har fyra protagonister. Av dessa har vi inte valt ut en enskild, utan väljer att presentera en kort beskrivning av samtliga fyra för att hålla materialet så genuint som möjligt. Inläsningen av detta avsnitt blir därför längre än de andra med bara en protagonist. Protagonisterna är jämnt fördelade könsmässigt.
Joana
Joana är en litauisk 21-årig sjuksköterska som flyr från östra till västra Tyskland under andra världskriget. Hon beskrivs många gånger i romanen som vacker av samtliga andra protagonister ur vilkas perspektiv historien berättas (Sepetys 2016, s. 34, 92, 187, 342 m.fl). Hon beskrivs också som emotionell till exempel när hon får reda på att Emilia är gravid (Sepetys 2016, s. 109 f.) eller när hon får reda på hur Emilia blev gravid (Sepetys 2016, s. 267 f.). Vid båda tillfällena är hon ledsen. Joana beskrivs många gånger som uppoffrande och omsorgsfull. Dels så ljuger hon för att skydda sina vänner (Sepetys 2016, s. 324) dels är hon är mån om att den gravid Emilia ska få vila och få åka vagn när resten av gruppen går långa
