"Korphacka" från Tryserum i Småland
Bagge, Axel
Fornvännen 1947, 180-181
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_180
Ingår i: samla.raa.se
S M A l i l i B M E I ) I I B I. A N II E N
stolphål. En annan hustyp markeras av tunna eller mäktigare lergolv. Hur dessa hus varit uppbyggda var omöjligt att konstatera. Därom läm-nade de sparsamma rosterna ingen upplysning, men man vågar anse cn träkonstruktion såsom trolig. Husen ha haft en längd av 8—10 m och on bredd av 6—8 m. Mindre hus förekomma också. De ha haft växlande orien-tering och ha ofta legat mycket tätt. I husens mitt eller vid ena gavel-ändan har härden varit placerad.
Fyndmaterialet är rikt och belyser livet på boplatsen. Det utgöres a\ smycken, husgeråd och redskap av olika slag .såsom pärlor och spännen, kammar, knivar, nålar, runda och pyramidformiga vävtyngder, sländtris-sor, redskap av sten och järn för eldslagning, pincetter, brynen, amuletter och en mängd krukskärvor av grövre och finare lerkärl. Keramikmatc-rialot var utomordentligt rikt och fyller på ett intressant sätt en lucka i dot skånska materialet. J&målderskeramik från Skånes östliga områden har nämligen tidigare varit mycket sparsamt förekommande. Det nu fram-komna lerkärlsmaterialet skiljer sig avsevärt från den rika sydväst-skånska järnålderskcramikon och står liksom delvis materialet i övrigt betydligt närmare material från Bornholm och Weichselområdet.
Enligt fyndens vittnesbörd hur bebyggelsen på don nämnda höjdsträck-ningen fortgått från tiden strax efter Kr. f. fram till 1100-tulot, ehuru materialet från äldre järnålder dominerar. Under 1100-talet anlades k\ rkan i Vä öster om järnåldersområdet. Den drog snart till sig bebyggelsen, så alt cn bcbyggelseförskjutning åt öster ägde rum.
Berta Stjemquitt.
»KORPHACKA» FRÅN TRYSERUM I SMÅLAND
Under år 1946 förvärvade Statens historiska museum genom byte med Västra Tryserums folkskola ett vackert exemplar av on s. k. korphacka av hård, kvartsitisk bergart med ett bikoniskt dels hugget, dels borrat skafthål (inv. 23633). Den synes vara tillformad huvudsakligen genom slipning (efter den ursprungliga tillhuggningen). Genomskärningen är i
Hacka från Tryserum. — Stone-hack from Tryserum parish.
S H A It II E M E II II B I. A N I) K N
s t o r t s e t t p l a n k o n v e x , e m e d a n e n a b r e d s i d a n ä r t ä m l i g e n p l a n s l i p a d . Don h ä r r ö r sannolikt frau T r \ s e r u m s sn.
D y l i k a h a c k o r ä r o g a n s k a s ä l l s y n t a fynd och u t g ö r a en myc kel ålder-domlig typ. E n s t a k a exemplar h a p å geologisk väg k u n n a t tidfäslas till Ancylustiden (ca 7000—5000 f. K r . ) , såsom exempelvis den k ä n d a grön-atenshacka, som påträffades inlagrad djupt nere i den g a m l a strandvallen
över Sandarnaboplatsens centrala kulturlager i Göteborg (so härom Alin,
Niklasson, Thomasson, Stenåldersboplataen på Sändarna vid Göteborg, 1934).
Men vanligen föreligga de • mlalerbara. lösfynd, sum h ä r v a r a n d e exemplar [rån T r y s e r u m .
Axel B a g g e
HUGO OBERMAIER IN MEMORIAM
D e n 12 nov. 191(1 avled i s t a d e n F r o i b u r g i Schweiz p r o f e s s o r n \ id d ä r
-varande universitet Hugo Obermaier i en ålder av 73 år. När jag törsta
g å n g o n u p p s ö k t e honom i W i e n . v a r han b i k t f a d e r i e t t n u n n e k l o s t e r men samtidigt k ä n d för sina lyckosamma g r ä v n i n g a r i Willendorf bei W i e n ,
dar han bl. a. upptäckte den ryktbara kvinnostatyett av röd kalkston från
aurignac-tid, sum fatt namnet Venus Iran Willendorf. I Wien utkom (1912)
han- arbete Der Mensch i t r Eiszeit. Han flyttade sedermera över till Spanien,
d ä r h a n 1916 blev professor vid Madrids universitet och samtidigt funge-rade som llausgeisllichcr» h o s hertigen av Alba. D e s s f ö r i n n a n hade han dock lidvis vistats sum professor i P a r i s oeh därvid i samband med för-s t a v ä r l d för-s k r i g e t f ö r l o r a t en del av för-sina för-s a m l i n g a r , En l i k n a n d e och ä n n u
Eran arkeologkongressen i Oslo 1938. Fr, v. M. lieygasse, fru Ida Arne m-h prof. Hugo Obermaier. — From lhe arche-ological congrés» in Oslo 1936. Fram the left Mr M. Reygasse,
AIrs Ida Arne and Prof. Hugo Obermaier.
