”Barnets bästa är ett sådant där fluffigt begrepp…”

”Barnets bästa är ett sådant där fluffigt begrepp…”

En kvalitativ intervjustudie kring hur föräldrar och familjerätts- sekreterare uttrycker ett barnperspektiv i surrogatarrangemang.

Robin Björkas

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Socionomprogrammet

Termin 6, VT -12 Kandidatuppsats, 15 hp Författare: Robin Björkas Handledare: Lars Evertsson

Svensk titel: ”Barnets bästa är ett sådant där fluffigt begrepp…”

- En kvalitativ intervjustudie kring hur föräldrar och familjerättssekreterare uttrycker ett barnperspektiv i surrogatarrangemang.

English title: ”The best interests of the child is one fuzzy concept…”

- A qualitative study of how parents and social workers express a child perspective in surrogacy arrangements.

Sammanfattning

”Barnets bästa är ett sådant där fluffigt begrepp…” skrevs utifrån tanken att utreda hur ett barnperspektiv kan formuleras i förhållande till barn som är komna ur en surrogatprocess.

Detta utifrån synvinkeln av ett antal personer som är eller tänker sig till att bli föräldrar via en surrogatprocess och ytterligare ett antal familjerättssekreterare. Totalt genomfördes fem stycken semi-strukturerade intervjuer med sex personer. Dessa intervjuer analyserades sedan utifrån en så kallad konventionell innehållsanalys. Här har det empiriska materialet kodats förutsättningslöst och utan förutbestämda kategorier, vilket så också lett till en begreppsutveckling av informanternas ”barnens bästa”/barnperspektiv.

Ett barnperspektiv har visat sig vara ett mångfacetterat och tvetydigt begrepp där innebörden kan skilja sig stort beroende på vem man talar med. Likväl som det finns ett socialt perspektiv så finns också ett offentligt, mer juridiskt präglat, synsätt. I denna studie kännetecknades informanternas berättelser tydligt utifrån den roll de intervjuades. Då föräldrarna framförallt hyste ett ”barnets perspektiv” i fråga om att se till barnets bästa var familjerättssekreterarnas syn mer präglad av ett pendlande mellan ett renodlat barnrättsperspektiv och ett allmänt barnperspektiv, samtidigt som de alla var individer med egna och unika ingångar.

Att värna ett barnperspektiv är slutligen framförallt beroende på individens unika inställning till detta synsätt. Det finns dock en tendens att detta till stor del handlar om en situation av god omvårdnad enligt föräldrarna medan familjerättssekreterarna kompletterar detta synsätt med att lägga en minst lika stor vikt också vid barnets juridiska situation.

Sökord:

Barnperspektiv, barnets bästa, föräldraskap.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 1

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 1

2.1AVGRÄNSNINGAR ... 2

3. METODOLOGI ... 2

3.1METODVAL ... 2

3.2URVAL ... 2

3.3FORSKNINGSINTERVJUN ... 2

3.4ANALYS AV INTERVJUERNA ... 3

3.5ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ... 3

3.6VALIDITET OCH RELIABILITET ... 4

3.7BEGREPPSFÖRKLARINGAR ... 4

3.8PRESENTATION AV DE INTERVJUADE ... 5

4. BARNPERSPEKTIVET SOM REFERENSRAM ... 5

4.1BARNPERSPEKTIVET SOM BEGREPP ... 5

4.2BARNKONVENTIONEN &1996 ÅRS HAAGKONVENTION ... 7

4.3BARNPERSPEKTIVET, BARNETS PERSPEKTIV & BARNRÄTTSPERSPEKTIVET ... 8

5. EMPIRI ... 9

5.1EMPIRISK DATA OCH ANALYS ... 9

5.1.1 Ett gott föräldraskap ... 9

5.1.2 Rätten till ens ursprung ... 12

4.1.3 Ett stigmatiserat ämne ... 15

5.1.4 Ett juridiskt mellanland ... 17

6. SLUTDISKUSSION ... 19

6.1DISKUSSION KRING ANALYS OCH RESULTAT ... 19

7. REFERENSER ... 22

BILAGA 1 – FÖRFRÅGAN OM INTERVJUPERSONER ... 24

BILAGA 2 – INTERVJUGUIDE FÖR FÖRÄLDRAR ... 25

BILAGA 3 – INTERVJUGUIDE FÖR FAMILJERÄTTEN ... 26

1. Inledning

Frågan om surrogatmödraskap är inte bara en stor fråga för länder utanför Norden utan det finns numera även en alltmer växande nationell debatt kring den komplexa frågan rörande surrogatmödraskapet och dess vara eller icke vara. Politikerna är oense och media levererar med jämna mellanrum dramatiska rubriker rörande ämnet. Detta till trots att fenomenet i sig på intet sätt är nytt. I Bibeln, närmare bestämt i Gamla Testamentet, omtalas det som kan tolkas som en av de äldsta dokumenterade surrogatprocesserna i viken Abraham och hans fru Saraj tar slavflickan Hagar till surrogatmoder (1 Mos 16:1-13). Detta är något som även brukar ses som en av de allra första formerna av modernt familjebildande. Under historiens gång har sedan detta fenomen existerat i olika grad till och från men det är inte förrän i slutet av 1900-talet som diskussionen har seglat upp på allvar (Beckman & Ciccarelli, 2005).

När frågan om surrogatmödraskap diskuteras inom den akademiska världen är det oftast utifrån ett feministiskt perspektiv gällande surrogatmoderns problematiska och utsatta situation. Frågan handlar då sällan om barnets rätt till sin moder, vare sig det rör sig om den födande eller tilltänkta sådana. Istället kretsar dagens diskurs nästintill enbart kring surrogatmoderns roll och rätt. Inte nog med att lagstiftningen hamnat på efterkälken så har även det vetenskapliga fältet fokuserat främst på surrogatmodern. Detta har resulterat i att det är väldigt sparsamt forskat kring dessa barn (van den Akker, 2007). Detta har inte endast präglat diskursen i sig utan likväl även gjort tydliga avtryck i bristen på lagstiftning.

Föräldrabalken (FB, SFS 1949:381) klargör tydligt att det är den födande kvinnan som också oavsett omständigheterna blir moder till ett barn i en strikt juridisk mening (1:6-9 §§). Detta är ett problematiskt fenomen då surrogatprocesser inte endast är lagligt på sina håll i världen utan även fungerar som en slags växande industri med resultatet att allt fler barn tillkomna via en surrogatmoder anländer alternativt föds i Sverige. Enligt Fredrik Eng (mailkonversation, 2012-04-24), ordförande i ”Föreningen för surrogatmödraskap”, beräknas det idag vara ett tresiffrigt antal barn i Sverige komna ur en surrogatprocess.

Under arbetet med denna studie, närmare bestämt den 13:e mars 2012, meddelade riksdagens socialutskott med en bred majoritet i betänkande 2011/12:SoU26 att regeringen skulle åläggas uppgiften att tillsätta en förutsättningslös utredning rörande surrogatmödraskap som skall syfta till att utreda ”ett brett perspektiv som inkluderar juridiska och etiska frågeställningar samt ekonomiska övervägande och hänsyn till internationella förhållanden"

(Socialdepartementet, 2012).

Verkligheten har nu kommit i ikapp lagstiftningen. Allt fler blir de singlar samt par som åker utomlands för att senare återvända till Sverige som en utökad familj. Det är med vetskapen om det ökande antalet barn, tillkomna i en surrogatprocess, i Sverige som denna studie kom till. Fokus riktas här mot dessa barn genom att låta föräldrar och familjerättssekreterare tala om barnen och deras situation.

2. Syfte och frågeställningar

Föreliggande studie syftar till att undersöka hur ett barnperspektiv i en svensk kontext kan konstrueras i förhållande till surrogatarrangemang.

Frågeställningar:

• Hur ser surrogatföräldrar på surrogatprocessen kopplat till barnets bästa?

• Hur hanterar två Familjerätter surrogatarrangemang kopplat till ett barnperspektiv?

2.1 Avgränsningar

Denna studie har ej för syfte till att diskutera surrogatmödraskapets etiska berättigande utan utgår istället enbart från barn tillkomna genom en surrogatprocess och deras samhälleliga roll sett ur ett barnperspektiv. I föreliggande studie är synen på ett barnperspektiv vidare begränsat till att omfatta vuxnas synsätt, tankar och idéer kring detta fenomen.

3. Metodologi

3.1 Metodval

Den kvalitativa intervjun avser att frilägga den värld informanterna befinner sig i före de vetenskapliga förklaringarna och tolkningarna görs. Forskningsintervjun bygger visserligen på ett vardagligt samtal men är samtidigt ett professionellt sådant. Inom forskningen har intervjun nämligen både en struktur och ett syfte till skillnad från det vardagliga samtalet. Här får forskaren genom omsorgsfullt valda frågor samt ett lyhört lyssnade till den beforskade ta del av dennes personligt grundligt prövade kunskaper (Kvale, 1997). Intervjuerna här har varit av en semi-strukturerad natur (fasta, men öppna frågor) i syfte att låta samtalet få löpa relativt fritt i informanternas berättelser och utsagor, men åndå inte glida allt för långt ifrån den huvudsakliga frågan (Bryman, 2009).

3.2 Urval

Urvalet av informanter till denna studie bygger på ett icke-sannolikhetsurval, även känt som ett så kallat bekvämlighetsval. Ett urval likt detta leder visserligen inte forskaren till något statistiskt representativt stickprov, men är å andra sidan en möjlighet för forskaren att komma i kontakt med en stor grupp människor som denne annars eventuellt inte skulle nå.

I sökandet efter föräldrar att intervjua publicerades en annons på ”Föreningen för surrogatmöderskap”:s internetforum (http://www.surrogat.nu/forum/index.php). I denna annons efterfrågades föräldrar att intervjua (se Bilaga 1). Vidare är de intervjuade familjerättssekreterarna yrkesverksamma på Socialtjänster vilka omtalats (hämtade 2012-03- 08) på nyss nämnda forum. I syftet att försäkra handläggarnas personliga erfarenhet av fenomenet i fråga så kontaktades dessa organisationer, vilket i sin tur förhoppningsvis ökat chansen för dem att föra en djupare reflektion kring detta fenomen.

3.3 Forskningsintervjun

De föräldrar och familjerättssekreterare som blivit intervjuade inför denna uppsats har gjort detta under skilda förutsättningar. I deras berättelser finns en specifik faktor som är av särskild stor vikt att ta hänsyn till i läsningen, tolkandet och inte minst i jämförandet samtalen emellan. Intervjuerna med surrogatföräldrarna har nämligen utgått från begreppet ”barnets bästa” medan intervjuerna med tjänstemännen utgått från begreppet tillika föreliggande studies utgångspunkt av ett barnperspektiv. Detta för att inte förvirra eller skrämma bort dessa föräldrar som annars skulle riskeras uppfatta ”barnperspektivet” som ett komplicerat akademiskt begrepp och därmed låsas sig i avancerade tankebanor.

I arbetet med intervjuguiden gick jag genom ett antal studier baserade på barnperspektiv för att på så sätt få en känsla för vad andra gett uttryck för att vara till vikt i denna diskurs.

Kandidatuppsatsen ”Barnperspektivet inom socialtjänsten” av Holgersson och Vishaj (2011) har haft en specifik betydelse då denna studie utgått ifrån enkla och tydliga men samtidigt omfattande frågor. Deras intervjuguide fick därför också stå modell inför arbetet med föreliggande studies dito.

Intervjuerna har genomförts på platser efter informanternas önskemål. Detta har inneburit att själva intervjun har tagit plats i deras hem, på arbetsplatser samt av mig erbjudna samtalsrum på RFSL:s huvudkontor i Stockholm. Samtalslängden på dessa intervjuer har varierat mellan 55 minuter och 1h 30 minuter.

3.4 Analys av intervjuerna

Föreliggande studie använder sig av vad som benämns en kvalitativ innehållsanalys. Detta för att lyfta fram en alternativ bild av de strukturer och diskurser som kan bilda människors förståelse av surrogatprocessen utifrån ett barnperspektiv. Denna forskningsansats är vald utifrån dess lämplighet till just att analysera skriftlig och verbal kommunikation samt likheter och skillnader runt detta (Statens beredning för medicinsk utredning, 2012).

Uppsatsen syftar till att använda sig av en specifik form av innehållsanalys kallad konventionell innehållsanalys. Denna inriktning av den kvalitativa innehållsanalysen innebär bland annat att kodningen av det empiriska materialet skett förutsättningslöst utan förutbestämda kategorier och innebär även att analysen kommer att resultera i en begreppsutveckling av barnperspektivet i förhållande till surrogatprocessen snarare än att syfta till utformandet av ny teori (Isaksson, 2012).

De intervjuer som genomförts har samtliga spelats in med hjälp av en diktafon för att sedan transkriberas till text. De transkriberade intervjuerna har lästs igenom ett upprepat antal gånger i syfte att få en känsla för helheten. Följt av detta har sedan fraser bedömda relevanta för föreliggande studie plockats ut och sorterats in i kategorier vilka återspeglat de allra mest centrala budskapen i intervjuerna (Isaksson, 2012). De citat som sedan valts ut till att publiceras i denna studie har utstått en varsam språklig revidering där stickord förekommande i talspråk tagits bort eller där andra ord lagts till i syfte att framhäva det faktiska budskapet för läsaren.

3.5 Etiska ställningstaganden

I syftet att värna studiens informanter har fyra grundläggande forskningsetiska frågor som behandlar information, frivillighet, konfidentialitet samt anonymitet använts (Bryman, 2009);

• Informationskravet: En forskare bör informera berörda personer om aktuell forskning samt vad den syftar till. Här skall det bland annat informeras om att studiens deltagare är med på frivillig basis och att de när som kan avbryta sin medverkan i studien. På så sätt har också studiens informanter upplysts om dessa villkor i samband med bokandet av själva intervjutillfället.

• Samtyckeskravet: Deltagarna i en studie har alltid rätt att själva bestämma över sin medverkan vilket så även det informerats om i samband med bokandet av intervjutillfället.

• Konfidentialitetskravet: Uppgifter kring studiens deltagare skall behandlas med största möjliga konfidentialitet. De personuppgifter som samlats in har således förvarats så att obehöriga ej kan ta del av dessa. Vidare kommer detta att förstöras efter studiens slut.

• Nyttjandekravet: Den informationen som samlas in kring enskilda personer får endast användas för forskningsändamålet. Insamlad data har i regel med detta endast ämnat nyttjas till föreliggande studie vilket också innebär att alla filer med inspelade intervjuer kommer att förstöras efter studiens slutförande.

Då surrogatmödraskap som ämne är av en känslig karaktär har intervjuade föräldrar inte bara fått ställa upp anonymt, utan introduceras även i löpande text temavis framför alternativet att presenteras med fingerade namn. Föräldrar till barn komna ur surrogatprocesser är ännu begränsade i Sverige och många av dessa vuxna är således måna om att inte göra sina barns berättelser allmänt kända. På samma sätt har här även intervjuade familjerättssekreterare introducerats i texten. Detta i enlighet med utlovad anonymitet för att få dessa att känna sig bekväma att öppna upp för diskussion kring detta komplicerade och stundtals känsliga ämne.

3.6 Validitet och reliabilitet

Till skillnad från kvantitativ forskning kan inte kvalitativ forskning mäta tillförlitlighet i siffror, utan får istället granskas på ett annorlunda sätt. I föreliggande studie har detta gjorts i enlighet med fyra nedanstående delkriterier för tillförlitlighet (Bryman, 2009):

• Trovärdighet: Att skapa en trovärdighet i en kvalitativ studie innebär att forskningen i studien utförts i enlighet med rådande regler inom den akademiska världen. I föreliggande studie har således etiska och metodologiska tankar ständigt varit i diskussion under utformandet av denna uppsats.

• Överförbarhet: Föreliggande uppsats för en fyllig redogörelse för aktuell studien rakt igenom, vilket möjliggör för andra personer att bedöma hur pass överförbara framkomna resultat är till en annan miljö.

• Pålitlighet: I detta arbete redovisas en fullständig redogörelse för samtliga faser i forskningsprocessen, exempelvis val av informanter samt analysmetod, vilket sedan är upp till läsaren att bedöma pålitligheten av.

• En möjlighet att styrka och konfirmera: Då det inte går att säkerställa en fullständig objektivitet i samhällelig forskning är det istället upp till forskaren att redogöra för att denne agerat i god tro. I detta har således arbetet med föreliggande studie präglats av ett aktivt reflekterande tankearbete i skrivprocessen för att på så vis undvika att låta personliga åsikter riskera färga skrivandet, resultat eller analys.

3.7 Begreppsförklaringar

Föreliggande uppsats ämnar till att bruka sig av ett antal engelska uttryck till begrepp. Detta då dessa tolkningar även används inom den svenska surrogatdebatten och därför har ett symboliskt värde.

Förälder/Föräldrar I denna studie avses socialt befattade föräldrar även om de är utan juridiskt ansvar.

Gestational surrogacy Surrogatprocess i vilken antingen surrogatmoderns eller en donators ägg används.

Intended parents (IP) Begrepp i debatten kring surrogat som avser tilltänkta föräldrar.

In vitro fertilisation (IVF) Provrörsbefruktning.

Traditional surrogacy Surrogatprocess där den tilltänkte moderns genetiska ägg används.

3.8 Presentation av de intervjuade

Föreliggande studie bygger på fem stycken antal intervjuer med totalt sex personer. Av dessa intervjuer var tre stycken med föräldrar medan intervjuerna med de professionella representerades av tre personer från två familjerätter. Intervjuerna med familjerättssekreterarna var uppdelade på två intervjutillfällen efter informanternas önskemål.

De tre intervjuade föräldrarna är samtliga män i parförhållanden. Två av männen lever i ett samkönat sådant och en av männen i ett olikkönat dito. När det kommer till själva surrogatprocessen har en man påbörjat denne, en man är för tillfället gravid med sin surrogatmoder och den sista av männen är sedan en tid tillbaka pappa till en son.

De tre familjerättssekreterarna är samtliga socionomer i grunden och arbetar idag inom två skilda socialförvaltningar i en svensk storstad. Dessa tre personer har samtliga kommit i kontakt med/handlagt surrogatarrangemang under sin tid på familjerätten.

4. Barnperspektivet som referensram

4.1 Barnperspektivet som begrepp

Barns välfärd är något som engagerat samt fungerat som enande faktor i det senaste århundradet av inhemsk politisk debatt. Ett exempel på detta är 1930-talets skoldebatt och dess förhoppning av att skapa aktiva medborgare som inte bara tog ansvar för sitt eget liv utan även för andras. Det sades att folkhemmet skulle byggas genom aktiva och deltagande medborgare, underförstått då barnen, som menades på att få till stånd denna samhälleliga förändring. Denna idé stöttats upp även av de många förändringar i och av det moderna välfärdssystemet. Inte minst har mycket hänt sedan år 1990 då Sverige ratificerade ”FN:s konvention om barnets rättigheter”, i folkmun även känt som Barnkonventionen, som arbetar utifrån barnets bästa samt för att ett barnperspektiv skall genomsyra såväl det offentliga som det privata (Lindgren och Halldén, 2001).

Inom den akademiska världen används beteckningen barndomsforskare, istället för den alternativa beteckningen barnforskare, som ett samlingsbegrepp för den grupp som studerar barndomen som ett fenomen i sig. Dessa forskare, som även går under titlarna barndomssociologer samt representanter för ”the new social studies of childhood”, står bakom en vetenskap som skapats genom tituleringen av densamma. Det är genom att markera på barndomen likt ett fenomen som också denna ges bilden av en speciell period i livet med en samhällelig och kulturell betydelse (Halldén, 2003).

Barnperspektivet är ett mångtydigt och komplext begrepp som både kan diskuteras och förstås i relation till vitt skilda kontexter. Likaväl som barnperspektivet kan användas som ett ideologiskt begrepp med en stor retorisk kapacitet kan det också likasom här användas i ett akademiskt sammanhang som ett metodologiskt begrepp (Halldén, 2003).

I ”Proposition 2009:10/232 - Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige” talar socialdepartementet om barnkonventionen som ett slags definierat barnperspektiv. Detta förhållningssätt innebär enligt departementet bland annat att det handlar om attityder, kunskap och arbetssätt där ansvariga beslutsfattare också skall reflektera kring om och i så fall hur dess bestämmande kan påverka ett barns situation. Det är ett synsätt menat att spegla synen på barn som fullvärdiga medborgare och kompetenta individer att bemötas med respekt i alla sammanhang. Vidare talar socialdepartementet här om när en åtgärd eller ett beslut bedöms få konsekvenser för barnet skall då också hänsyn tas till barns speciella rättigheter, däribland barnkonventionen. Detta aktiva handlande i att säkerställa barnets rättigheter menar propositionsförfattarna handlar om ett barnrättsperspektiv (Socialdepartementet, 2012).

Trots en öppning där det talas om att ta hänsyn till både attityder, kunskap och arbetssätt blir det barnperspektiv som diskuteras till ett barnrättsperspektiv och kommer således att handla om barnets juridiska rättigheter. Visserligen nämner propositionen att ”barnets bästa särskilt ska uppmärksammas vid alla åtgärder som rör barn (artikel 3)” (Socialdepartementet, 2012, s. 15) men å andra sidan utgår detta perspektiv helt och hållet utifrån ett fullgörande av barnkonventionen och dess paragrafer, där intet mycket tankearbete lämnas åt det rättslösa barnet och dess sociala situation bortom lagstiftningen (Socialdepartementet, 2012). Detta perspektiv tas med och redovisas här trots att de kan uppfattas som en snäv syn på vad ett barnperspektiv kan innebära. Detta för att vidga förståelsen för detta begrepp utifrån synvinkeln utav en svensk offentlighetskontext.

Utöver det sätt att se på barnperspektivet som presenteras ovan finns det även ett flertalet alternativa vetenskapliga perspektiv och tolkningar om barnperspektivet som ett metodologiskt begrepp. Ett alternativ till tolkning är en svenskt utarbetad variant som vilken utgår från tre grundläggande tankemodeller (Arnér & Tellgren, 2006):

• Det generella barnperspektivet: Detta första perspektiv utgår ifrån vuxna individers perspektiv och erfarenheter. Beroende på den relation (förälder, lärare och socialsekreterare med flera) som den vuxne står i gentemot det enskilda barnet bygger detta perspektiv på olika referensramar. Vidare är detta perspektiv även färgat av sociala, kulturella samt eventuellt historiska sammanhang då det är i samklang som dessa faktorer sammanfattar ett generellt barnperspektiv. Ett (generellt) barnperspektiv som återfinns både inom familjen och i samhället som stort.

• Barns perspektiv på den egna tillvaron: Hur barn ser på sin egen situation är något som även det kommer ur ett socialt, kulturellt och historiskt sammanhang. Beroende på den roll som barnet definierar sig i förhållande till andra (att vara kompis, elev eller sin förälders barn med flera) påverkar i samklang med ett ytterligare antal faktorer såsom kön, mognad och självförtroende barnets syn på sin egen tillvaro.

• Mötet mellan barn och vuxna – barn som förmedlare och vuxna som tolkare: Kunskap om barnet är inte endast beroende på vad som framkommer i mötet mellan barnet och den vuxna utan beror även på hur man tar hänsyn till samspelet dessa emellan. Detta tredje perspektiv handlar framförallt om den vuxnes möjligheter som står i att tillägna

sig ett barnperspektiv baserat på just barnets känslor, värderingar och erfarenheter med mera.

Likasom barnperspektivet som helhetsbegrepp här analyseras för att bättre förstå dess uppbyggnad syftar detta kapitel till att göra på samma sätt. Barnperspektivet som vid en första anblick kan kännas både krångligt och byråkratiskt ger här ovan uttryck för att vara ett mångsidigt begrepp. Inte bara är detta perspektiv vigt åt offentliga sammanhang utan kan likväl reflekteras kring och påverka också i barnfamiljens vardag.

Barnperspektivet är ett komplext begrepp där många anser sig ha tolkningsföreträde. Det är belagt med stora svårigheter att föredra ett barnperspektiv framför ett annat, då detta begrepp kan ta sig olika uttryck trots att de i slutändan mer eller mindre siktar mot ett och samma mål;

vad som kan tolkas som en god tillvaro för barnet. Det är med anledning av detta som inte heller denna studie kommer att ha någon konkret definition av begreppet utan istället ses som ett mångfacetterat begrepp. Detta blir viktigt inte minst utifrån det akademiska sammanhang som denna studie kommit ur, till skillnad från de ideologiska sammanhang som studiens informanter istället finns i. Till detta har jag valt att komplettera med det perspektiv som Socialdepartementet (2009) framhåller, det vill säga att begreppet även handlar om attityder, kunskap och arbetssätt. Denna studie utgår från en syn på barnet som en såväl fullvärdig medborgare som en kompetent individ värdig att alltid bemötas med respekt.

Många frågor uppstår då man reflekterar och ämnar undersöka hur barnperspektivet omsätts i praktiken. För att få svar på detta räcker det ej med söka svar på några få frågor, utan ett grundligt och uttömmande arbete krävs. Hur reflekterar egentligen intendent parents¹ kring deras avkommor och dessa barns situation i samhället just utifrån det faktum att dessa är att komma av och ur en surrogatprocess? Lever dessa barn under samma rättsliga förutsättningar som andra barn tillkomna via den traditionella vägen? Hur agerar svenska sociala myndigheter efter barnens bästa i surrogatarrangemang? Alla dessa frågor, och mången fler därtill, är intressanta att utreda för att få svar på hur användningen av detta barnperspektiv kan sammanfattas såväl i det vardagliga familjelivet som det professionella verksamhetsområdet inom socialt arbete.

Värt att åter notera är hur föreliggande studies tillvägagångssätt utgår från ett barnperspektiv utifrån vuxna människors tankar, upplevelser och idéer. Detta då de barn bosatta i Sverige som kommit till världen via ett surrogatarrangemang fortfarande är väldigt små. I största mån ämnas detta dock, i den mån det går, ”kompletteras” kring hur dessa vuxna tror sig att barnen upplever detta i avvaktan på nya studier då dessa barn blivit något äldre.

4.2 Barnkonventionen & 1996 års Haagkonvention

Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling den 20:e november 1989 i en enad samling. Denna konvention är ett rättsligt bindande dokument á 54 stycken artiklar där 41 stycken sakartiklar definierar och reglerar mänskliga rättigheter för barn och där resterande artiklar talar om hur stater som ratificerat denna skall arbeta med detta. Faktum är att all världens länder utom USA och Somalia har ratificerat just denna. Barnkonventionen erkänner bland annat att även barn har medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella

1INTENDENT PARENTS (IP:S) ÄR INOM SURROGATDEBATTEN ETT VEDERTAGET BEGREPP FÖR TILLTÄNKTA FÖRÄLDRAR.

rättigheter (UNICEF, 2012a) och bygger på en grund av fyra grundläggande principer (UNICEF, 2012b);

• Artikel 2: ”Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.”

• Artikel 3: ”Barnets bästa skall komma vid främsta rummet vid alla beslut som rör barn.”

• Artikel 6: ”Barn har rätt till liv och utveckling.”

• Artikel 12: ”Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.”

Barnkonventionen utgör en del av vad som benämns den internationella folkrätten vilket i sin tur betyder att de stater som ratificerat konventionen också är skyldiga till att följa konventionens artiklar. Det finns dock ingen instans i vilken en stat kan stämmas för brott mot barnkonventionen i internationell domstol (Barnombudsmannen, 2012).

Haagkonventionen från 1996 är även värd att nämna i detta sammanhang. Den kom till i syfte att förbättra skyddet för barn i internationella situationer. Detta genom att reglera bestämmelser kring vilket lands myndigheter som skall vara behöriga att vidta åtgärder samt regler kring vilket lands lagar som skall tillämpas i dessa olika situationer. Vidare reglerar även denna konvention erkännande av avgöranden i andra länder, likasom förutsättningar för att verkställa ett beslut från utlandet (SOU 2005:111, 2012).

Haagkonventionen som bland annat avhandlar barns rättigheter är tillämplig i frågor rörande föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn. Föräldraansvaret innefattar frågor om vårdnad eller dylika förhållanden vilka avgör föräldrars och förmyndares befogenheter, rättigheter samt ansvar i förhållande till barnet (och dess egendom). Åtgärder i enlighet med konventionen kan således beröra vårdnad, förmynderskap samt placering av barnet antingen i familjehem eller på institution med mera. Något som denna konvention däremot inte omfattar är bland annat frågor kring faderskap, adoption eller underhållsskyldighet för att nämna något (SOU 2005:11, 2012). Notera dock att denna konvention ej är upptagen i svensk lagstiftning men däremot är en av regeringen överlämnad remiss till lagrådet (Justitiedepartementet, 2012).

I diskursen kring barnperspektivet lyfts ofta barnkonventionen fram som en naturlig del av resonemanget, inte minst då Sverige på olika sätt inkorporerat denna konvention i svensk lagstiftning till skillnad från 1996 års Haagkonvention som är under utredning. Att vara medveten om dessa konventioner är med andra ord av vikt i diskussionen både för att förstå diskursen än bättre då de bägge tagits upp och behandlats i Regeringen, men också för att kritiskt kunna se på debatten där begreppet ”barnets bästa” är en stor och viktig faktor i bägge dessa fördrag.

4.3 Barnperspektivet, barnets perspektiv & barnrättsperspektivet

Det är viktigt att klargöra är skillnaden på de två, till namnen likartade begreppen ”barnets perspektiv” respektive ”barnperspektivet”. Namnens likhet till trots är det stora skillnader i tolkningen av deras faktiska innebörd inom den akademiska världen (Qvarsell, 2001).

”Barnperspektivet” är, enligt den tolkning som framförs här ovan, ett omfattande begrepp som sammanfattat berör tre underliggande perspektiv till skillnad från begreppet ”barnets perspektiv” vilket istället fokuserar på att just som namnet lyder fokuserar på att ta barnets perspektiv. Denna åtskillnad är av stor vikt att belysa då denna studie avser att utreda synen av ett barnperspektiv i surrogatarrangemang.

Begreppet ”barnrättsperspektiv” är ett annat aktuellt begrepp som även det innefattar ett slags barnperspektiv men sett ur en juridisk synvinkel. I detta tar man utgångspunkt främst ifrån barnets rättigheter snarare än dess skyldigheter. Viktigt att klargöra är dock hur distinktionen dessa perspektiv emellan inte fungerar ömsesidigt uteslutande då även ett barnrättsperspektiv kan innefatta ett omsorgs- och delaktighetsperspektiv. Dessa likheter till trots kan det vara till analysens fördel att peka på och förklara dessa skillnader (Bruno, 2011).

5. Empiri

I den tematisering som använts på genomförda intervjuer har fyra övergripande kategorier utkristalliserats, vilka samtliga har omtalats eller på annat sätt behandlats i informanternas berättelser. Dessa fyra kategorier är följande; 1) Ett gott föräldraskap, 2) Rätten till ens ursprung, 3) Ett stigmatiserat ämne och 4) Ett juridiskt mellanland.

Utifrån ovan fyra nämnda kategorier kommer informanternas berättelser att presenteras och detta varvas med en analys utifrån vad som sagts, vad som utelämnats ur diskussionen samt hur detta påverkar både såväl en allmän syn på som även föräldrar och familjerättssekreterares definition av barnperspektivet i förhållande till surrogatarrangemang.

5.1 Empirisk data och analys

5.1.1ETT GOTT FÖRÄLDRASKAP

Begreppet ”barnperspektivet” ett stort och mångtydigt begrepp. Tolkningen utav detta kan skilja sig stort beroende på kontext, likaså gäller detta även begreppet ”barnets bästa”. Detta bekräftas inte minst utav en av familjerättens representanter som uttryckte sig på följande vis;

”Barns bästa är ju ett sådant där fluffigt begrepp som alla använder och ingen vet vad det är.”

”Barnets bästa” är ett begrepp som inte funnit med i direkt uttal av någon av föräldrarnas.

Istället har barnets situation istället funnits med i tankarna hos samtliga föräldrar under deras process. Här har de hävdat att de haft ett slags alternativt barnets bästa-tänk bortom ett bestämt begrepp. En uppfattning var att barnets bästa värnas så länge som man kan bekräfta de emotionella, praktiska samt ekonomiska förutsättningar som krävs för att ha barn:

Jag skulle aldrig skaffa barn om inte jag kunde ge det absolut bästa […] Vi bor utanför stan i ett stort hus med en stor tomt. Vi har en relativt stabil ekonomi. Vi har mina föräldrar, relativt unga, som bor här tio minuters bilfärd ifrån oss. Vi har min bror och hans familj fem minuter ifrån oss. Så jag känner att vi kan nog verkligen ge det här barnet det absolut bästa vi kan göra, och inte bara materialistiska saker utan även trygghet och allting liksom.

En annan kompletterande uppfattning som även den fanns hos informanterna var att även utgå från barnets eventuella tankar om sin situation utifrån ett antal olika åldrar. En av föräldrarna påpekade dock det problematiska i att använda sig i definierade föreställningar som ”barnets bästa”;

Det uttrycket, ’barnets bästa’, är ganska… Det är fortfarande ett normativt begrepp som lagstiftaren som säger om vad som är barnets bästa som jag inte alltid håller med om. Vi har ju helt klart pratat om vad som är vår sons bästa och vår bild av det.

Sedan får väl han avgöra i efterhand om detta.

Denna pappa som uttryckte sig likt ovan menade på att det kan finns ett slags problematik i det faktum att sälla sig till redan vedertagna begrepp, som han i sin tur också menar på innebära att finna sig i gammalmodiga normer. Istället lät denna förälder processen fram till barnet präglas på följande vis:

Alla de här olika etiska, praktiska, likasom sociala övervägandena är på något sätt, alltså, vi har väl försökt hela tiden att ha honom som mitt i det. Just för att det är så lätt hela tiden att glida in på vad som är praktiskt för oss och henne [surrogatmodern, författarens anm.] så får man ha som kontrollfråga hela tiden; ’Är detta till vårt barns bästa, liksom?

Familjerättssekreterarna talade på ett liknande sätt kring barnperspektivet och barnets bästa och dess förhållande till surrogatprocessen. Här var dock den juridiska frågan mer framträdande. Bland annat nämndes att varje ärende som gäller barn skall ha syftet att tillgodose deras eget bästa tolkat utifrån Haagkonventionen. En annan av representanterna från familjerätten inledde sitt svar på frågan om vad ett barnperspektiv innebär just med att börja tala om begreppet kopplat till de juridiska frågorna i handläggningen. Denna familjerättssekreterare menade på att en rättssäker samt korrekt situation för barnet bland annat innebär att ha en vårdnadshavare, då i och med detta kommer även ha tillgång till det samhället har att erbjuda barn och deras föräldrar:

Att de kommer in i det formella, det är det juridiska barnperspektivet om man kan dela upp det så. Att jag ser till att de här föräldrarna, att barnen kommer in i systemet. Att barnen kommer ut i ljuset, att de får finnas, va!

Såsom här ovan kan utläsas gör alltså denna familjerättsrepresentant en tydlig distinktion mellan det juridiska samt det sociala barnperspektivet. Denna syn, finns även hos de andra familjerättsrepresentanterna även om de inte direkt formulerat sig så tydligt. När dessa tjänstemän diskuterar barnperspektivet gör de detta inte bara ur en juridisk synvinkel utan ser på begreppet utifrån fler nivåer. Faktorer såsom ett gott föräldraskap och en god omsorgsförmåga är även de av stor vikt i en myndighets tolkning utav vad som i slutändan blir avgörande i deras handläggning utifrån ett barnperspektiv.

Vidare kan här relateras till vad språkvetaren Teleman (1979) talar om som ett normkonfliktfel i det offentliga språket. I detta resonemang menar han på att det offentliga språket använder sig av en ”korrekt” norm i kontrast till samhällets språkbrukare som istället använder sig av en ”kontrasterande” norm. Bägge dessa normer står på en stadig grund med en fullt acceptabel motivering varför de också kan existera samstämmigt. Skillnaden dessa två emellan är dock att den offentliga normen har en juridisk uppbackning och därför också kan riskerar till att förtrycka språkbrukarnas alternativa normpräglade synsätt. På detta sätt kan

även ett barnperspektiv synas utifrån beroende på om det diskuteras i en privat alternativt i en offentlig kontext, där det offentligt präglade barnperspektivet på gott och ont således också faller ut att bli det styrande perspektivet i och med dess juridiska uppbackning. Exempelvis kan familjerättssekreterare och andra offentliga personer i detta, både medvetet och omedvetet, helt styra sin handläggning utifrån vad de anser vara ett barnperspektiv utan att ta vidare större hänsyn till den kontraherande kontrastnormen som faktiskt samexisterar hos dessa föräldrar.

I frågan om ett förverkligande av barnets bästa/barnperspektivet så måste detta ske i förhållande till den unges ålder, detta är informanterna rörande överens om. Att resonera kring det går, men i slutändan så är det barnets personliga uppfattning som påverkar hur denne känner, tycker och tänker inför föräldrarnas handlingssätt och tjänstemännens handläggning. Bara under processen har delar av föräldrarna kommit att förstå vad en surrogatprocess faktiskt innebär medan andra utav dem fått förändrade perspektiv under resans gång:

Att man hajar ’Vem fan är vi att avgöra vad som är hans bästa?´. Det kan vi ju göra utav egenskaper som föräldrar liksom att vi försöker fundera genom saken allvarligt och seriöst, men som sagt så är det han som får avgöra i efterhand om vi hade rätt så att vi kan ju inte vara helt säkra men vi får göra de val som vi tror är bäst. Och vi har ju själva fått känna oss för. Det har vart en jäkligt lång resa för oss och vi har ändrat oss under resans gång om vad som är barnets bästa.

Informanterna är samtliga ödmjuka inför att diskutera samt handla efter barns bästa och/eller ett barnperspektiv. Ingen av vare sig familjerättssekreterarna eller föräldrarna gör anspråk på att säga hur ett barn kommen ur en surrogatprocess känner eller tänker. Däremot är en uppfattning som är starkt rotad bland informanterna vikten av att kunna stå för sitt eget handlande i förhållande till barnet och dess situation. En pappa förklarar:

Det vi har kommit fram till överhuvudtaget är väl att vi är ärliga och att vi har svar på tal hela tiden så att vi kan svara på det han frågar om. Eh, vi säger att vi själva tänkt igenom varför vi gjort detta, att vi har lite koll på varför hon gjorde det, vad hon gör, vem hon är. Att man hela tiden kan hjälpa honom att reda ut frågetecken. Sedan så får han bilda en uppfattning utifrån det på något sätt. Och ju äldre han blir desto mer komplicerade frågor kanske han kommer att tänka, och återigen då gäller det att vi kan stå för det vi gjort.

Bortom andra konstellationer finns härmed surrogatprocessen som en alternativ väg till de vanligare formerna av familjebildning. Kring detta menar familjerättssekreterarna att den roll som föräldraskapet får i dessa sammanhang existerar på ett annorlunda sätt och därmed även på andra villkor;

Vi tog även upp det här med att vara barn till någon som aldrig har tid för en, karriärister. Om man ställer det i ett barnperspektiv så kan man ha det dåligt som barn i alla möjliga sammanhang och konstellationer… Det är inte givet att man får det sämre för att man är ett surrogatbarn. De får en annan problematik och så. Andra saker att fundera över, andra saker att säga. Det är dock inte alls för givet att de skulle få det sämre.

Bristen på stöttning i föräldraskapet gör här att IP:s riskerar åsidosätta sina tankar och värderingar. Familjerättssekreterarna talade bland annat om hur folk hoppar av sina adoptionsutbildningar med anledningen av att just föräldraskapet var ett större projekt än vad de tidigare anat varför de, likasom ovan nämnt, är intresserade av att både handha kurser för blivande föräldrar men också öppnar upp för diskussioner med IP:s kring föräldraskap och deras barns speciella livssituation.

I diskussionen om vad ett gott föräldraskap är, kopplar alla informanter samman barnets bästa och/eller ett barnperspektiv med hur man kan säkra ett gott föräldraskap, i olika former av familjekonstellationer. Detta sammanfattar samtliga informanters utläggningar och berättelser. En av informanterna konstaterade sina tankar på följande sätt; ”Det som garanterar att barn får det bra är att man är en bra förälder. Ger tid och kärlek till sina barn, vare sig det är biologi eller så”.

I slutändan är det, såsom informanterna resonerar, vetenskapligt bevisat på att det inte är den genetiska kopplingen men istället den sociala rollen som i slutändan definierar en fungerande och god föräldrarelation (Elrod, 2011). Att värna ett barnperspektiv utifrån ett omvårdnadsperspektiv kan således också tolkas utifrån flertalet förståelser där ett av de mer centrala sådana är att omvärdera vem eller vilka som tillsammans bildar en familj.

5.1.2RÄTTEN TILL ENS URSPRUNG

Diskursen om ett barnperspektiv leder osökt vidare in på barns tankar och funderingar kring sin egen tillkomst och situation. Detta är en viktig för att se till barnets behov utifrån olika begrepp och perspektiv. Att vara öppen med barnets ursprung är något som samtliga föräldrar betonar vikten utav. De tänker att saker och ting alltid kommer fram i slutändan och har idéer om rätten till sitt eget ursprung. En av papporna trycker specifikt på föräldrarnas personliga ansvar;

De har rätt till sin historia, det får man aldrig glömma bort! Det är en väldigt egoistisk sak att skaffa barn överhuvudtaget och det vi gör på det här sättet så är det kanske ännu mer egoistiskt, så då måste man på något sätt kanske bana vägen för att det skall bli så bra som möjligt för sitt barn. Du kan inte bara se att du skall ha ett barn utan du måste se att det skall bli så bra som möjligt för ditt barn sedan, faktiskt.

Jag tycker att man har ett ansvar där.

Vikten av att känna sitt ursprung är något samtliga informanter belyste. De ville ge utrymme för funderingar kring existentiella frågeställningar, det vill säga av att kunna leva med sitt liv och hur man kommit till.

Så ur ett barnperspektiv, ja, man vet ju en sak i och för sig och det är ju att adopterade barn mår i regel sämre än biologiska barn. I synnerhet i tonåren, men det har ju sin förklaring. De har en gång blivit övergivna. De har kanske haft en väldigt dålig start. Ja, så det kanske är med sånt att göra. Det kan ju hända att surrogatbarn i någon mening har en bättre start i livet, man kanske är med direkt och får ta emot det här barnet. Så i start, eftersom att vi vet en hel del om vad starten i livet betyder för ett barn så kan det ju hända att ett surrogatbarn har alla såna möjligheter att ha det bra, men att det snubblar på de existentiella tankarna.

Familjerättssekreterarna fastslår att forskningen tydligt visar på adopterade barns speciella behov vilket också skulle kunna jämföras med barn komna ur en surrogatprocess. De menar på att dagens adoptivföräldrar är än mer förberedda än många andra föräldrar på vad ursprung och identitet har för betydelse hos barns tankar och välbefinnande. Detta sker bland annat genom forum såsom adoptionsutredningar och den obligatoriska utbildningen för blivande adoptionsföräldrar i socialtjänstens regi. Till skillnad från detta naturliga diskussionsforum finns inget likartat konkret och professionellt forum att vända sig till för surrogatföräldrar utan dessa istället får vända sig till privata kontakter och/eller Internet. Här blir så också rätten till ens ursprung en fråga som inte får stötas annat än på eget initiativ. Barn komna från denna process växer upp i ett hem som eventuellt saknar den kompetens socialtjänsten vanligtvis önskar från familjer med barn som har en särskild historia med existentiella frågeställningar;

Alltså, de frågeställningarna finns ju väldigt levande i en adoptionsutredning, man grottar ju väldigt mycket med de frågorna där och jag är inte säker på att de dyker upp i surrogathandläggningen om man tänker sig via de här förmedlings- organisationerna. Där tänker jag att det är rätt mycket kontrakt, hälsa, försäkringar och sådana saker. Jag kan tänka mig att man inte berör de sakerna där. Och där har väl jag tänkt att det blir min del att föra in i processen.

I detta lyfter familjerättssekreterarna upp det ansvar som föräldrarna har till att ta upp och diskutera frågan kring ursprung och dess betydelse. Vidare menar de även på att barn komna genom en surrogatprocess eventuellt skulle kunna ha godare förutsättningar inför livet framför en adopterad, men att det ändock kan finnas stora existentiella frågeställningar kring ursprung ej att förringa då man talar om ett barnperspektiv.

Att definiera vad detta ursprung innebär har i såväl informanternas berättelser som i forskning visat sig att vara ett mångtydigt begrepp kanske främst beroende på den omgivande kontexten. Vetskap om geografisk-, etnisk- eller klasshärkomst är viktigt för vissa, medan andra vill ha en än bredare bild där möjligheten till att ta tala ansikte-mot-ansikte med ens biologiska ursprung väger tyngre (Jonsson Malm, 2011). I denna studie har informanternas svar varit olika men alla vilat på samma grund om öppenheten kring hur man kom till, även om detta tolkats i olika former. Samtliga föräldrar ämnar att på ett eller annat sätt göra surrogatmodern levande i sina barns liv. Tankar och idéer om möjligheten till att ta kontakt med henne om så barnet vill lever jämsides med möjligheterna till en annan förälders naturliga kontakt i vardagen. Föräldrarna kommer här med skilda förutsättningar där exempelvis informanten med sin process i USA blev rekommenderad av sin klinik att för barnets skulle välja en känd donator medan mannen som istället har sin process i Indien omöjligen kan hålla kontakt med sin äggdonator då de enligt landets lagar är och skall vara anonyma. Inte heller rekommenderades denna förälder till kontakt med surrogatmodern efter processen. En av föräldrarna framförde följande resonemang;

Han lever inte med sin mamma och hon är inte hans förälder i det vardagliga, men han har en mamma och det känns viktigt att inte ta ifrån honom. Det är väl min personliga åsikt. Det är likadant med donatorbarn egentligen att jag tycker det är rätt schysst att ha en känd donator. Och jag tror det bevarar mycket krisande att veta sådant.

Studiens informanter framhåller vikten att föräldrar ser till och stöttar barnet i dess identifikationsprocess under tonåren. Forskning har bekräftat att en majoritet av alla adoptivbarn, då även dem som är av samma etniska ursprung av samma utseende som sina

nya föräldrar, finner denna process komplicerad och önskar veta om sin biologiska och sociala bakgrund för en harmonisk identitetsutveckling (SOU 2003:49).

Vidare i diskussionen om barnets intresse över föräldraskapet fanns olika tankebanor där föreställningar om hur barnets genetiska ursprung (äggdonatorn) skulle var den intressanta personen för barnet, medan en annan av informanterna hävdade på det motsatta där kvinnan som burit på barnet i själva verket var barnets alternativa moder. Den siste av de tre informanterna ansåg dessa bägge frågor lika viktiga vilket var något som även en av familjerättssekreterarna stött på då hon handlagt ett par där de talat med barnet om hur det har två mammor, en äggmamma och en bärmamma. Hur denna öppenhet skall tolkas och se ut är däremot något som det råder olika uppfattningar kring. Vad innebär det egentligen att vara öppen med sitt barns ursprung och hur kan detta tillvaratas på bästa sätt? En surrogatprocess innebär antigen traditional² eller gestational surrogacy³ . Redan här skapas de första frågorna om vad som egentligen är ens ursprung och vilka som har en del i det. Hos föräldrarna var uppfattningen om detta mycket skilda där såväl genetik som surrogatmoderns roll belystes i olik ljus.

Att konstruera en föräldraroll är dock beroende av långt mycket mer än att enbart ha donerat ett ägg. Det vore felaktigt att tillskriva dessa kvinnor ett moderskap som de inte själva definierar sig i. Exempelvis så har ”faderns” roll i den lesbiska familjen inte någon given utgångspunkt utan är snarare föremål för en förhandlingsprocess. En man som donerat sperma till en kvinna som delar ett föräldraskap med sin kvinnliga partner kan vara okänd och icke- involverad, känd men inte involverad eller känd och involverad. I vissa fall blir alltså donatorn i fråga enbart en givare av sperma och kan inte uppfattas besitta ett föräldraskap. I andra fall så kan ett par välja att involvera spermadonatorn mer eller mindre i barnets liv. Vad som således skapar en mamma, pappa eller förälder kan därav ha olika betydelser i olika konstellationer. Utgångspunkten i detta är att ett biologiskt ursprung inte behöver innebära en social eller juridisk roll som förälder (Halldén, Hydén & Zetterqvist-Nelson, 2003).

I Sverige har barnet som bekant rätt till dess donator via rättigheten till att veta om sitt ursprung, men det har även rätt till sin vårdnadshavare som ofta också är dess socialt befattade förälder. Den IVF⁴-assisterade familjen blev normaliserad i det offentliga i och med den statliga utredningen av densamma där idén om den heterosexuella biologiskt självförsörjande kärnfamiljen som det enda korrekta familjealternativet blev utmanad av en alternativ syn på ett tidigare exklusivt föräldraskap. Vidare blev dock den lag som kom utav denna utredning på intet sätt bindande med juridiska följder i frågan om att berätta för barnet om dess faktiska ursprung utan konstruerade istället dessa tilltänka föräldrar till moraliska individer. (Jonsson Malm, 2011).

Att de facto låta ett barn känna till sitt ursprung är med andra ord att konstatera av betydelse ur en psykologisk, en social men också en kulturell förståelse. Hur detta skall ske är den vuxnes ansvar att tolka, men i slutändan till barnet att besluta om i just sin unika uppfattning kring sitt ursprung. Här kan diskuteras kring föräldern och dennes inställning kontra verkligheten. I denna studie har dock samtliga informanter fört en medveten etisk och

2TRADITIONAL SURROGACY ÄR EN PROCESS DÄR DEN TILLTÄNKTE MODERNS GENETISKA ÄGG ANVÄNDS.

3GESTATIONAL SURROGACY ÄR EN PROCESS DÄR AV SURROGATMODERN ELLER EVENTUELLT EN TREDJE PARTS DONERADE ÄGG ANVÄNDS.

4IN VITRO FERTILISATION (IVF) ÄR DEN MEDICINSKA TERMEN FÖR PROVRÖRSBEFRUKTNING.

moralisk diskussion runt surrogatprocessen i relation till barnets ursprung och kopplat detta till vad de anser vara barnets bästa i frågan. Likaså har de intervjuade familjerättssekreterarna utgått från vad de definierat vara gott i enlighet med ett barnperspektiv.

4.1.3ETT STIGMATISERAT ÄMNE

Det faktum att frågan om surrogatmödraskap är ett stort ämne är det inget tvivel om.

Informanterna hänvisade ofta till saker de sett eller hört i radio, på TV och i tidningar bara de senaste dagarna. Något som alla informanter återkom till är rädslan för att ta tag i ämnet.

Surrogatarrangemang som idé präglas enligt informanterna av en hätsk debatt där du aldrig vet hur du kommer att bli mottagen i kontakt med vare sig privatpersoner eller myndigheter;

Ja… Det är som att myndigheterna, ja, är den personen man ringer till emot surrogat och vill jävlas… Bråka med flit. Jag vet inte om det är så, men det nästan den känslan, som andra påstår att det är.

Då ”normala” jämställda familjer oftast studeras inom sociologiska kretsar tenderar istället

”andra familjer” till att bli beforskade inom akademierna för socialantropologi eller här inom socialt arbete (Mulinari, 2007). På så sätt markeras surrogatfamiljer bland andra familjebildningar inte bara som alternativt utan också som något avvikande även inom den akademiska världen och marginaliserar så också därefter. Detta riskerar då i sin tur, likasom citatet här ovan lyder, att påverka professionella som tar anställning i det offentliga.

En av papporna talar om hur han lever i en något av en skyddad värld med en öppensinnad familj och en HBT-kunnig barnavårdscentral. Samtidigt pekar denna pappa på att hans son kommer att växa upp och allt mer själv kommer att välja sina egna sammanhang i vilka sonen där riskerar att bli utsatt för allt fler kritiker. Kring detta resonerar en av familjerättssekreterarna som menar på att ett barnperspektiv även kan vara att ha en sansad ton i debatten;

Jag kan oroa mig lite grand för hur det kommer att kännas om det tonläget som för stundom finns i debatten om ”exploaterade köpta livmödrar” och liksom den tonen.

Om den tonen får råda så kan jag tänka mig att det inte är så kul att vara ett barn som haft den starten, och där skulle jag önska att man fick ett annat tonläge så att man kunde problematisera runt, för det är en komplex fråga, men för barnens skull skulle jag önska att det inte blev så hårt i tonen som jag ibland upplever att det är.

Här kan således konstatera att ett barnperspektiv kan utvidgas och inte bara handla om sociala och juridiska roller utan även om hur man pratar om och benämner olika företeelser. Den psykologiska aspekten träder här ännu en gång fram och visar med all tydlighet att den inte är att förringa i diskussionen. Stigmatisering är trots allt ett välbeforskat ämne med tydliga konsekvenser, i vilka dessa påtryckningar utifrån mycket väl kan riskera att spä på den egna skammen och således också påverka individens psykiska (o)hälsa (Wallin, 2009).

Att bilda familj idag är inte längre något privat utan istället något som på ett eller annat sätt involverar allt från högste lagstiftare till gemene Svensson i diskussionen. Föräldrarna har mötts av såväl okunskap och oförståelse som ett direkt riktat missnöje;

Då sade hon såhär: ’Men måste ni göra surrogat då? Kan ni inte gå ihop med ett lesbiskt par då? Har ni ingen tjejkompis?’. Och det känns ju som någon form av diskriminering. Varför skall vi gå ihop med ett annat par?

Kring denna mångfald av åsikter som idag råder i samhället kring hur en familj bildas och om hur den bör se ut talar informanterna vidare om folks uppenbarligen utbredda uppfattning till rätten att lägga sig i deras privatliv och det utan större hämningar;

Det känns som allas allmänhet liksom. Eller egendom om man skall säga så, alltså det är fritt fram för alla att fråga oss om; ’Men hur kom han till?’, ’Hur gjorde ni?’ eller

’Vad kostade det?’. Det har jättemånga frågat oss! ’Vad kostade det?’…

Detta är en ”ny” slags familjebildning vilket också väcker nya frågor. Såsom tidigare belysts finns det många likheter mellan surrogatmödraskap och IVF samt adoption, till vilka det finns mycket kunskap att återkoppla till. Vad citatet ovan belyser är att familjen de facto är ett politiskt subjekt, så även i det privata. En annan av informanterna beklagade sig över hur folk drar igång ”stora frågepaket” varje gång han berättar om att hans son är kommen ur en surrogatprocess. Föräldrarna konstaterar det faktum att vara öppen med sin process också kan få konsekvenser för folks bemötande gentemot familjen och barnet, vilket i sig är en del av informanternas skäl beslut till att mer eller mindre begränsa sin öppenhet gentemot omgivningen rörande just deras personliga surrogatprocess.

Att surrogatprocessen rör upp mycket känslor, tankar och frågor är av informanterna konstaterat, men de menare vidare på att det inte slutar där. I det politiska subjekt som familjen kan definieras som är frågan stor även på ett offentligt plan, ty att avgöra vem som är juridisk vårdnadshavare i surrogatarrangemang är inte på något sätt en självklarhet idag. Vad som egentligen är en familj är inte helt lätt att klargöra heller inom den akademiska eller sociala världen. Här har däremot informanterna genom att i sina intervjuer bruka sig av definierande begrepp som förälder också utövat ett slags motmakt mot rådande hegemoni, där de i detta väljer att själva tolka om och således även visa på alternativa sätt till att definiera familjen som subjekt i vilket också ”surrogatfamiljen” får liv.

Familjen som begrepp innefattar inte sällan (den heterosexuella) kärnfamiljen; mamma, pappa, barn. Något som på senare mött motstånd bland annat inom den moderna familjeforskningen som istället är i full gång med att omvärdera detta uttryck (Wasshede, 2010). Samkönade parrelationer har på senare år fått allt mer uppmärksamhet i samhället vilket också påverkat den allmänna struktureringen av relationsmönster. Här har istället en familjebild präglad av kreativitet trätt fram där samkönade par med flera gör anspråk på vad som ur ett historiskt synsätt kan ses likt ett unikt familjeliv (Norberg, 2009).

De två intervjuade föräldrarna som lever i ett samkönat förhållande gav inte utryck för något motstånd kopplat till deras familjebildande som samkönat par. Även om föreliggande studies syfte inte uttalat ämnar undersöka ett HBT-perspektiv är det av vikt att känna till detta samt att vara lyhörd till det i debatten kring ett barnperspektiv. Forskning har nämligen visat på hur en god föräldraroll framförallt kännetecknas av dess sociala funktion (Elrod, 2011).

Föräldrarnas sexuella läggning blir således inte heller synonymt med ett barnperspektiv per automatik såvida inte detta uttryckligen tas upp till diskussion.

5.1.4ETT JURIDISKT MELLANLAND

Ett nyfött barn bryr sig varken om det kommit till via ett traditionellt samlag eller om det istället är kommet ur ett medicinskt reproduktivt alternativ, inte heller bryr det sig om den icke-/biologiska relationen till den födande kvinnan, till skillnad från lagen som strikt reglerar den unges rättssituation utifrån bland annat dessa faktorer. I och med att surrogat som fenomen är något som på senare år ökat markant och numera även är en del av den medicinska turismen har så också socialtjänsten med familjerätten i spetsen ställts inför ett fenomen det inte längre går att blunda för. Utan riktlinjer från Socialstyrelsen eller tydliga lagar att stötta sig på handlägger nu familjerättssekreterare runt om i landet surrogatprocesser de ställs inför utifrån egna tolkningar av socialtjänsten uppgift;

Men vår chef här tycker det är jättesvårt. Han tycker det är jättesvårt, han tänker inte ens diskutera det. Det lägger han på oss och det fixar vi. […] Och vi har gemensam handledning. Så, det rör ju på sig. Chefen… Vi är så pass självgående. Chefen är någon slags administratör kan man säga. Ibland väljer vi att inte diskutera ärendet för att han inte har den kunskapen eller det tänket.

Hur handläggningen sedan ser ut är inte endast beroende på om en familjerättssekreterare väljer att handlägga detta utan också på var i processen som surrogatföräldrarna befinner sig.

En del folk ringer anonymt för att rådgöra inför en process står andra med sitt nyfödda barn ”i farstun” för att ansöka om vårdnad. Samtliga informanter från familjerätten har uttryckt en önskan om att dessa föräldrar skall ta en tidig kontakt. Detta inte minst för att man skall kunna bolla tankar och idéer inför denna process, men en av dessa familjerättssekreterare har utöver detta även på egen hand utformat ett avtal om ensam vårdnad för den genetiska fadern som surrogatmodern kan skriva under. Ett avtal som är inspirerat av redan befintliga svenska vårdnadsavtal som familjerätten arbetar utifrån vid vårdnadstvister. Anledningen till att detta berättade en av familjerättssekreterarna är att det endast är europeiska domar som per automatik också gäller i Sverige, varför eventuella domar kring vårdnad som kommer från Indien, USA, Ukraina eller andra länder med en utbredd surrogatindustri faller rättslösa i detta land. Det juridiska perspektivet blir i dessa surrogatarrangemang således till en komplicerad situation. Då IP:s genom sin surrogatprocess blir vårdnadshavare i länder som Indien och USA blir istället surrogatmodern vårdnadshavare i Sverige i enlighet med svensk lagstiftning.

En situation som upprör studiens informanter;

Alltså steg nummer ett tycker jag är att överhuvudtaget att erkänna de här barnen i lagstiftningen för att idag så finns de inte. De är hela tiden undantagsfall. Juridiskt mellanland, eller utanför juridiken till och med. Det innebär att det inte finns något svenskt begrepp som de passar in på när man är i kontakt med myndigheter, med skola och med dagis. Alltså, vanliga sociala kontakter för den delen också. Utan det här är hela tiden ’special case’.

Ett sätt att diskutera skulle kunna vara att prata om donatorer och tilltänkta föräldrar i likhet med hur vissa delstater i USA reglerat sin lagstiftning kring surrogatarrangemang. Detta har stora likheter med hur svensk lagstiftning berör IVF. Här har en person som donerar exempelvis sperma, och som ej heller har för avsikt att bli förälder, heller ingen juridisk koppling till det barn som då sätts till världen. I andra delar av USA, som faktiskt har en utbredd surrogatvärld, döms istället vårdnaden till den vuxen som varaktigt vårdar och tillgodoser barnets grundläggande behov eller så syftar till också tilldelas vårdnadshavareskapet just i syfte att skydda denna relation barn och förälder emellan (Elrod,

2011). Det finns således alternativ till hur skapandet av vårdnadshavare kan ske men frågan är här, snarare när detta behandlas i en svensk kontext.

En utav föräldrarna har tagit kontakt med ett antal myndigheter som bett att få återkomma till honom, vilket de också gjort, endast för att be om mer tid. Det enda svar som han egentligen hittills fått är att situationen är komplicerad och att det slutgiltiga svaret väl kommer ”i skarpt läge”. Fadern som istället har sin surrogatprocess i Skandinavien faller under andra villkor eftersom det här endast finns privata surrogatarrangemang bortom kliniker och dylikt. Här pågår istället processen genom det sociala systemet, varför kontakten med myndigheter är på andra villkor och där juridiken egentligen inte är till något större hinder så länge en undviker att tala om detta som ett surrogatarrangemang;

Ja, alltså vi har varit i kontakt med Försäkringskassan, Skatteverket och så, men det är samma sak där. Vi har inte sagt någonting om surrogat utan där har vi bara, alltså, den biologiska pappan har ensam vårdnad - varsågod och fixa. Ge oss, eller ge mig föräldrapenning blir det då.

Anledningen till detta förfarande förklarar denna pappa med att då folk hör ordet surrogat så blir allting ”genast mycket mer komplicerat” varför han istället ställt sig frågan ”Vad behöver jag säga till den här myndigheten när jag ringer, utan att ljuga?”. I liknande banor har övriga informanter till föräldrar funderat där bland annat lösa tankar på att skriva sig i en annan kommun funnits med som alternativ.

Att barn har en stabil tillvaro med vårdnadshavare är inte enbart en viktig juridisk fråga utan har en direkt betydelse för att värna barnet också i ett socialt hänseende Om en, inte legalt erkänd, förälder blir nekad att ha en relation med ett barn det tidigare haft en relation till kan detta riskera att allvarligt skada den unges psykiska välmående (Elrod, 2011). Detta är något som studiens familjerättssekreterare tycks ta ha tagit i beaktande då de bedömt att det ligger i enlighet med barnets bästa att skyndsamt ordna med en juridisk förälder i dess fall, istället för att ordna med tillfälliga lösningar såsom att exempelvis placera dessa barn i jourhem i väntan på utredning.

Hur myndigheter väljer att handlägga dessa surrogatarrangemang får liksom här konstaterat sociala, psykologiska och juridiska konsekvenser som är viktiga att ta hänsyn till i handläggningen. Det kan således åstadkomma en klart problematisk situation där handläggare tvingas att handlägga ärenden utan officiell vägledning utifrån den tolkning de gör av den lagstiftning, eller snarare brist på lagstiftning, som finns;

Jag var tvungen att hitta något som var begripligt för mig och som jag och som jag tyckte höll det här med rättssäkerhet och begriplighet och respektfullhet och ringde runt högt och lågt, Länsstyrelse och Socialdepartement, domstolar och universitet, och inga… När man får samtliga svar så är det: ’Ja, det finns inget regelverk’, så måste man ju hitta på något när man har barnet i farstun så att säga.

När en förälder väl anlänt Sverige tillsammans med sitt barn startar här vårdnadsprocessen.

Beroende på om denne förälder är förberedd med avtal eller helt förutsättningslöst dyker upp på Familjerätten kan en handläggning ta upp till dryga året med domstolsförhandlingar med mera, vilket också är orsaken till att denna handläggare utformat detta avtal; ”Jag gillar när barn har vårdnadshavare”. Det är dock långt ifrån alla familjerättssekreterare som arbetar utifrån en liknande princip. Hur detta skall handhas ur ett myndighetsperspektiv är en stor