”Diakoni – ett yrke i gränslandet mellan kyrka och socialt arbete?”

MITTUNIVERSITETET Institutionen för socialt arbete

Ämne: Socialt arbete, C-kurs 15 högskolepoäng Handledare: Angelika Lindahl

SAMMANFATTNING: Denna uppsats behandlar diakonalt arbete utifrån yrkesverksamma diakoners erfarenheter och upplevelser, inom ramen för kyrkan i det traditionella sociala arbetets kontext. Uppsatsen beskriver grunderna för det diakonala arbetet och dess utformning.

Vidare beskrivs hur beslutet år 2000, då kyrkan fick laglig rätt att

”konkurrera” med staten, har påverkat diakonernas arbete. Studien är uppbyggd utifrån ett kvalitativt perspektiv, där grunden ligger i intervjuer med tre diakoner från olika kommuner. Diakonernas tankar och uppfattningar om eventuella likheter mellan diakoni och traditionellt socialt arbete låg till grund för uppsatsens analys.

Resultatet visade att diakonerna upplevde, att deras arbete kan liknas med traditionellt socialt arbete. Diakonerna uppmärksammade dock vissa skillnader, exempelvis tidsperspektivet, lagrummet och hur, var och varför insatser riktas.

NYCKELORD: Diakoni, Diakon, Traditionellt socialt arbete

TITEL: ”Diakoni – ett yrke i gränslandet mellan kyrka och socialt arbete?”

FÖRFATTARE: Linda Hansson DATUM: april 2010

Innehållsförteckning

1. INLEDNING...1

1.3 SYFTE...4

1.5 DEFINITIONER...5

1.6 DISPOSITION...5

2.1 INSAMLINGSMETOD...7

2.2 LITTERATURUNDERSÖKNING...7

2.4 URVAL...8

2.5 INTERVJU- OCHSITUATIONSMETOD...8

2.6 DATABEARBETNINGOCHANALYSMODELL...9

2.7 ETISKAÖVERVÄGANDEN...10

2.8 VALIDITET, RELIABILITETOCH GENERALISERBARHET...10

3. DIAKONI...12

3.1 SVENSKAKYRKANSRIKTLINJERFÖRDIAKONIOCHDESSÄMBETE...12

3.2 SVENSKAKYRKANSKONTEXT...12

3.3 ATTBLIDIAKON...13

3.3.1 TRO...13

4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER...14

4.1 DIAKONIISAMHÄLLET...14

4.1.2 KYRKANSSOCIALAARBETE...14

4.1.3 FÖRFÖRSTÅELSEAVDIAKONALTARBETE...15

4.1.4 SYSTEMTEORI...16

4.1.5 EMPOWERMENT...17

5. RESULTAT OCH ANALYS...19

5.1PRESENTATIONAVINTERVJUPERSONERNA...19

5.2 DIAKONIBESKRIVETURDIAKONENSÖGON...19

5.3 DIAKONERNASUTBILDNING OCHERFARENHET...20

5.4 DIAKONALTARBETE...22

5.5 DIAKONALTARBETEIFÖRSAMLINGEN...25

5.6 DIAKONERNASTROOCHTEOLOGISKAUPPFATTNING...28

5.7 DIAKONINSVERKANOCHFRAMTID...29

6. SLUTDISKUSSION...32

REFERENSLISTA...35

BILAGA 1 - INFORMATIONSBREV...35

BILAGA 2 - INTERVJUGUIDE...36

1. Inledning

Diakonens uppgift är att genom sin gärning vara ett barmhärtighetens tecken i både samhälle och församling. Diakonen har ett ansvar att utföra kärleksgärningar särskilt riktade mot socialt utsatta människor. Arbetsuppgifterna varierar beroende på lokala sociala behov, församlingens struktur och vilka diakonala prioriteringar som råder. Överallt där det finns människlig nöd har diakonen ett ansvar att ingripa och inspirera människor till att ta ansvar för sin utsatta levnadssituation (Svenska kyrkan, 2010)¹.

Det finns cirka 1200 yrkesverksamma diakoner som antingen verkar i Svenska kyrkans församlingar eller med andra diakonala projekt, exempelvis mission eller andra hjälpinsatser (Arbetsförmedlingen, 2010) ².

Enligt Engel (2006) anser de anställda i kyrkan att det diakonala arbetet är en mycket betydelsefull del av församlingsarbetet. Diakonalt arbete utgår från kyrkans egna stadgar och befolkningens förväntningar. Dessutom riktas arbetet till människor i utsatta situationer såsom missbruk, hemlöshet och kriminalitet. Författaren menar dock att detta sällan är det centrala i diakonin, och att arbetet istället ofta riktas mot allmänheten.

Jag ska i denna uppsats studera vad diakoni och diakonalt arbete innebär och innefattar.

Uppsatsen kommer att belysa vilket handlingsutrymme diakonerna upplever att de har.

Vidare undersöks hur just deras församlingsarbete ser ut och om det är diakonens eget, församlingens eller andra sociala aktörers intresse som påverkar arbetets utgång. Dessutom kommer jag att uppmärksamma eventuella likheter och skillnader med traditionellt socialt arbete, utifrån kvalitativa intervjuer med diakoner där de själva berättar om sitt arbete och sina upplevelser. På dessa grunder kommer diakonernas åsikter och berättelser ligga till grund för min forskningsprocess.

1 http://www.svenskakyrkan.se/

1.1 Bakgrund

Diakonin har sina rötter i de första kristna församlingarna, som bildades runt 30 e. Kr. Då lade församlingsmedlemmarna stor vikt vid att utöva social omsorg, genom att exempelvis stötta och ta hand om svaga och utsatta samhällsgrupper, vilket sågs som ett tecken på Guds barmhärtighet (Spjut, 1999). Engel (2006) skriver att under 1800- talets början levde ca 90 procent av Sveriges befolkning av jordbruk. Under denna tid skedde en stor befolkningsökning och behovet av fattigvård blev allt större. Enligt Levenstam (1981) hade diakonin inte någon större roll i samhället, utan kyrkan ansvarade för fattigvården. I vardagslivet hjälpte samhällsborna istället varandra, antingen familj, by eller grannvis emellan och var nästan helt oberoende av kyrkan och diakonin. Engel (2006) skriver att under denna tidsperiod inrättades diakonala anstalter inom Svenska kyrkan, som i och med den ökade andelen sociala problem, urbaniseringen och industrialiseringen fick större betydelse.

Den sociala problematiken förvärrades dock i början av 1800-talet, då fattigdomen på grund av befolkningstillväxt och missväxt blev alltmer omfattande. ”Vardagsdiakonin” räckte inte längre till och diakonin och diakonerna fick en allt större roll i samhället, då det också kom influenser från den franska revolutionens liberala idéer.

Vidare tar Engel (2006) upp det att i samband med samhällsförändringen och framväxten av sociala skyddsnät inte längre var självklart att diakonala uppgifter skulle räknas som kyrkans ansvar. I och med detta minskade efterfrågan av diakonal verksamhet. Istället skulle samhället vårda och ta hand om sina medborgare, vilket resulterade i att det diakonala arbetet ifrågasattes och diakonens arbetsuppgift själavård fick en större och viktigare roll. Själavård definieras av Nationalencyklopedin (2010)³ som kyrkans omsorg om den enskildes andliga välbefinnande. Diakonin verkade som en omsorgsverksamhet vars yttersta syfte var själavård.

Det ansågs dock viktigt att bygga upp en samverkan mellan kyrka och samhälle. Under 50- och 60-talet började diakonins församlingsverksamhet inom Svenska kyrkan och arbetet blev mer inriktat på diakonens egen församling och att medverka i gudstjänsten (Engel, 2006).

Innan år 2000 fanns det en lagstiftning som yrkade på att diakonala insatser inte får konkurrera med kommunens sociala arbete. Den första januari år 2000 togs denna lagstiftning bort. Den nya lagstiftningen förändrade relationen mellan Svenska kyrkan och staten. Det finns exempel på hur kyrkan har visat sig vara en aktiv aktör på flera håll, där kommunerna är villiga att släppa in frivilligaktörer som utövare av kommunal verksamhet. Det finns idag

3 http://www.ne.se/

pastorat som har tagit initiativ till att starta behandlingshem, enskilda förskolor, friskolor och äldreboenden (Thidevall, 2003).

Istället för att försöka arbeta fram och ha färdiga lösningar i beredskap ska människornas behov avgöra vilka insatser som behövs göras. Människovård är alltså en förklaring på vad diakoni egentligen är, vilket Levenstam (1981) sammanfattar med orden kärleken, nästan och tjänandet, där kärleken innefattar den kärlek som kommer ifrån Gud och den kärlek Han ger.

Med nästan menar författaren sina medmänniskor, och med tjänandet att det inte alltid är genom ord, korrekt handling och talesätt som diakoni ska verka, utan även genom social omsorg, givande, att handla medmänskligt och att dela med sig utan att förvänta något tillbaka.

Idag är det diakonala arbetet mer inriktat mot utsatta och marginaliserade grupper, som exempelvis missbruk och hemlöshet. Problem som ofta är framhållna, men sällan prioriterade. Församlingar som finns i och kring större städer har på grund av den stora befolkningsmängden problem med detta. I dessa områden ingår det ofta i diakonens uppgifter att möta människor som ansöker om ekonomiskt bistånd, medan församlingar i och kring mindre orter har fokus på stöd åt äldre människor – i form av exempelvis soppluncher, gemensamhetsträffar och besök på ålderdomshem, där diakonen har samtal eller håller i en gudstjänst. Oavsett om församlingen befinner sig på landsbygden eller i storstaden bedrivs också barn- och ungdomsverksamhet, där diakonen antingen är arbetsledare eller assisterar (Engel, 2006).

1.2 Problemformulering

Innan år 2000 var det sociala arbetet starkt sammanfogat med den offentliga sektorns riktlinjer och bestämmelser. Man har sedan början på 1990-talet diskuterat vem som bör ha ansvaret för samhällets välfärd, då privata och frivilliga aktörer fått större betydelse. Kyrkan fungerar som en social aktör bredvid andra organisationer inom det frivilliga arbetet, vilket främst sker genom kyrkans diakonala arbete (Jeppsson Grassman, 2001). Blennberger, Hansson och Stål (1999) menar att det diakonala arbetets utformning, till viss del, beror på lokala förhållanden, då utförarna kan ta hänsyn till det sociala arbetet som bedrivs av andra aktörer och även påverkas av de stöd- och hjälpbehov som människorna lokalt kan tänkas ha.

Denna uppsats kommer, genom kvalitativa intervjuer med diakoner, att studera vad det diakonala arbetet inom Svenska kyrkans organisation innehåller i tre olika stora kommuner.

Jag kommer också att undersöka vilket handlingsutrymme diakonerna upplever att de har och hur just deras församlingsarbete ser ut. Alltså om det är diakonens eget, församlingens eller andra sociala aktörers intresse som påverkar inriktningen på diakonens arbete. Jag kommer också att undersöka om det finns eventuella likheter och skillnader mellan diakonalt och traditionellt socialt arbete. Jag anser att detta forskningsproblem är relevant att belysa ur en vetenskaplig utgångspunkt, då lagförändringen – innebärande att kyrkan fick ”konkurrera”

med de statliga sociala myndigheterna – kan ha inneburit förändring. Hur ser diakonerna själva på det arbete de utför? Hur formas arbetet av att kyrkan fått en starkare roll i samhället, med fokus på församlingen och andra aktörer?

1.3 Syfte

Syftet med denna uppsats är att få kunskap om och analysera diakonalt arbete, utifrån yrkesverksamma diakoners erfarenheter och upplevelser, inom ramen för kyrkan i det traditionella sociala arbetets kontext.

1.4 Frågeställningar

1. Hur beskriver diakonerna sitt arbete?

2. Vilka är grunderna för det diakonala arbetets utformning?

3. Hur har det diakonala arbetet påverkats, i och med den nya lagstiftningen, som trädde i kraft den 1 januari år 2000?

4. Hur upplever diakonerna själva att diakonalt arbete kan liknas med traditionellt socialt arbete?

1.5 Definitioner

I denna uppsats använder jag mig av fem centrala begrepp, Diakoni, Diakon, Svenska kyrkan Församling och Traditionellt socialt arbete. När jag nämner dessa begrepp menar jag följande:

1. Diakoni: Nationalencyklopedin (2010)⁴ beskriver diakoni som kyrkans sociala ansvarstagande.

2. Diakon: En person som arbetar i en församling och leder det diakonala arbetet. En diakon har utbildat sig inom diakonyrket samt blivit godkänd och vigd av Svenska kyrkan (Arbetsförmedlingen, 2010)⁵.

3. Svenska kyrkan: Nationalencyklopedin (2010)⁶ beskriver Svenska kyrkan som ett evangelisk-lutherskt trossamfund i Sverige.

4. Församling: Svenska kyrkan (2010)⁷ beskriver församlingen som en gemenskap, för de individer, som är medlemmar i Svenska kyrkan.

5. Traditionellt socialt arbete: Payne (2002) definierar traditionellt socialt arbete som social förändring och problemlösning, för den enskilde individen eller den utsatta gruppen, med syfte att öka individens välbefinnande.

1.6 Disposition

Uppsatsen inleds med en redogörande inledning och bakgrund, där diakoni definieras och dess historia och framväxt beskrivs. Därefter följer problemformulering, syfte och frågeställningar. I metoddelen beskrivs mitt tillvägagångssätt. Det avsnittet behandlar, bland annat, tidigare forskning inom området och urvalsprocesser. Därefter följer en teoridel där två teoretiska perspektiv, som blir en referensram för resultat- och analysdelen, beskrivs. Efter

4 http://www.ne.se/

5 http://www.arbetsformedlingen.se/

6 http://www.ne.se/

teoriavsnittet kopplas teori och empiri samman i en resultat- och analysdel. Avslutningsvis förs en diskussion kring ämnet.

2. Material och metod

I följande avsnitt framförs studiens process gällande utförande och tillvägagångssätt. Vidare följer en beskrivning av metodval, insamlingsmetod, litteraturundersökning, urval, databearbetning och analysförfarande. En diskussion angående studiens validitet, reliabilitet och generaliserbarhet förs därefter.

2.1 Insamlingsmetod

Information och data, som ligger till grund för uppsatsen, har inhämtas genom intervjuer med diakoner i tre olika församlingar runt om i Sverige. Det underlag som har inhämtas genom intervjuerna har legat till grund för studiens analys- och resultatdel. Materialet, som ligger till grund för studiens teoretiska ramar, har inhämtas genom litteraturstudier gällande diakoni, kyrkan och socialt arbete. Jag har dessutom innan studiens start läst in mig på aktuell forskning.

2.2 Litteraturundersökning

Litteraturen som legat till grund för min studie har inhämtas via den externa bibliotekskatalogen Libris och genom referenslistor i intressant litteratur berörande forskningsämnet. Databaser som har använts för att finna vetenskapliga artiklar, har varit Academic Search Elite och CSA Social Sciences. Vid artikelsökningen använde jag mig av följande sökord, både enskilt och i diverse kombinationer:

Church, Lay work, Deacon*, Deaconess, Sweden, NGO – National Government Organisation*, Empowerment och Social Work.

2.3 Metodologiska svårigheter

Under insamlingen av material uppkom svårigheter att finna relevanta artiklar. Det finns en uppsjö av artiklar men många har inte varit passande då de antingen inte varit vetenskapligt granskade, akademiska eller berikande för mitt intresseområde. En annan metodologisk svårighet var att intervjun med Diakon 3 genomfördes via telefon, vilket kan ha medfört att samtalet inte hade möjlighet att bli lika naturligt som jag önskat i och med att jag inte hade möjlighet att träffa informanten personligen.

2.4 Urval

Valet av en passande urvalsstrategi är viktigt, beroende på vad som ska undersökas och hur.

Exempel på olika urvalsstrategier är strategiskt urval, maximerat urval, extrema urval och urval av typiska fall (Larsson, Lilja & Mannheimer, 2005). Jag har valt att använda mig av strategiskt urval. Jag ville genom att intervjua diakoner från olika församlingar belysa kontexter och vilka inriktningar de har. Genom detta val av urvalsmetod ville jag också få en bredare bild av hur diakonerna utformade sitt arbete, vad de hade för handlingsutrymme och om det kunde liknas med traditionellt socialt arbete. De intervjupersoner som medverkar i studien är valda från olika bakgrund och erfarenhet. Jag har medvetet valt informanter från tre kommuner med olika storlek och befolkningsmängd för att få en större spridning på empirin som sedan kommer att ligga till grund för min forskningsprocess.

Uppsökandet av diakoner har skett genom sökningar på Internet efter olika diakoner i de valda undersökningskommunerna. Därefter skickades ett e-brev ut med en närmare beskrivning av ändamålet och en förfrågan angående deras medverkande. I brevet beskrev jag också villkoren för intervjun (se bilaga 1). Av de tre diakoner, en man och två kvinnor, som blev tillfrågade kunde samtliga medverka. Att genomföra en studie med begränsat antal informanter har medfört att jag har hunnit genomarbeta och analysera materialet inom tidsramen för uppsatsen. Kvale (1997) menar att en studie som denna inte bör ha allt för många informanter.

2.5 Intervju- och situationsmetod

Studien har haft sin grund i en riktad öppen intervjuform som berör intervjupersonens upplevelser av den kontext individen befinner sig i. Metoden kräver att intervjuaren är tydlig med att identifiera vilken kunskap som är viktig och meningsfull att undersöka i sammanhanget. Detta bör ske med hjälp av olika relevanta frågeområden (Lantz, 1993).

Thomsson (2002) menar att det är viktigt att vara reflexiv i intervjuer. Jag som författare har, för att undvika att uppsatsen skulle bli etiskt orätt, uppmärksammat betydelsen av intervjuplats och haft en teoretisk förförståelse för interaktionen mellan intervjuare och den intervjuade. Genom ett intresse för diakonal verksamhet och en litteraturstudie över detsamma anser jag som författare ha skaffat mig en förförståelse kring ämnet, vilket kan ha bidragit positivt till intervjusituationen.

Thomsson (2002) menar på att det också är mycket viktigt för en intervjuare att fundera kring ämnet makt i intervjusituationen. Det kan exempelvis uppstå en situation där intervjupersonen känner sig orolig och inte riktigt kan slappna av, vilket kan påverka intervjun. Jag har medvetet mött två av diakonerna i enrum på deras arbetsplatser för att underlätta och ta bort eventuella stressfaktorer. Den tredje intervjun (diakon 3) utfördes på grund av tidsbrist och geografiskt avstånd via telefon. Samtliga intervjuer tog cirka 30 minuter och spelades in på diktafon. När intervjuerna ansågs klara samtalade jag och intervjupersonen en stund. Jag har dessutom gett information till diakonerna som medverkade i intervjun att de kommer att hållas konfidentiella och kan avbryta intervjun när de vill.

2.6 Databearbetning och analysmodell

I en analys försöker författaren att finna mönster, struktur och kopplingar i det insamlade materialet för att sedan kunna analysera (Kvale 1997). Jag valde att använda mig av den allmänna intervjuguiden. Den innehåller olika temaområden som intervjuaren med hjälp av öppna frågor har som mål att få svar på. Genom att använda den blir resultatet presenterat genom aktörernas ögon istället för observatören, det vill säga jag. Guiden resulterade dessutom i att jag fick möjlighet att vara öppen i intervjuerna med informanterna samtidigt som temaupplägget som låg till grund för intervjun och intervjufrågorna (se bilaga 2) bidrog till en god struktur. Jag har också använt mig av adhoc-modellen för att binda ihop tidigare forskning, teorier och det insamlade materialet från intervjuerna. Jag har gått igenom intervjuerna och noterat de olika teman som framkommit i varje svar för att på så sätt få fram mönstret i svaren. Det var mycket positivt att ha en viss öppenhet i intervjun. Den kvalitativa metoden betonar att den information och data, som kan insamlas genom direkta citat är detaljerade och innehållsrika. Målet är att kunna fånga och återge informanternas förståelse av den verklighet de befinner sig i. Det är också viktigt att ha en god strategi, som bygger på att de olika delarna i intervjun ska leda studien framåt. För att uppnå detta krävs det att jag som intervjuare är påläst på ämnet och närvarande under intervjun (Larsson, Lilja &

Mannheimer, 2005)

2.7 Etiska överväganden

Ett flertal etiska överväganden bör beaktas vid genomförandet av en undersökning. Som forskare måste jag följa vissa riktlinjer, som bland annat innefattar samtycke att göra en intervju. Personen i fråga ska vara medveten om möjligheten att avbryta intervjun när utan någon motivering (Kvale, 1997).

Jag har valt att varken namnge informanten, församlingen eller den ort individen verkar i.

Fördelen med det valet är att läsaren inte ska kunna söka upp informanten eller informanterna och ifrågasätta deras uttalanden. Vidare bidrar informanternas konfidentialitet till att de kan vara hur öppna de vill, utan att kritiseras och ifrågasättas. Jag frågade också om jag fick tillåtelse att spela in intervjun, vilket alla gick med på. Dessutom informerade jag dem om att min handledare eventuellt kommer att vilja ta del av materialet och att det kommet att förvaras på en säker plats. Utöver detta har alla uppgifter och all information hanterats konfidentiellt. Andra etiska överväganden som jag haft i åtanke är att jag har format studien efter eget intresse och skildrat information som inhämtas med fokus på att besvara uppsatsens frågeställningar och syfte. Detta kan ha medfört att viss information har uteslutits.

2.8 Validitet, Reliabilitet och Generaliserbarhet

Frågor kring reliabilitet och validitet är mycket diskuterade inom den kvalitativa forskningen.

Det finns dock vissa svårigheter med dessa begrepp, då den kvalitativa forskningen både är ett mätinstrument och en tolkning av insamlad data. Reliabiliteten är inte något som kan fastställas på ett enkelt och tydligt sätt i kvalitativa forskningsmetoder, eftersom det inte görs någon direkt mätning utan främst beskrivningar av ett fenomens kvalitéer. Då behövs inga mätinstrument och reliabilitetsfrågan blir inte särskilt meningsfull (Larsson, Lilja &

Mannheimer, 2005). Reliabilitet kan förklaras som tillförlitligheten och mätnoggrannheten i studien. För att öka reliabiliteten i forskningen kan flera frågor som rör samma ämne ställas till den intervjuade. Angående kvalitativ forskning talar Kale (1997) om svarens konsistens, innebärande att svar med samma eller liknande innehåll är besitter högre konsistens, och svar som skiljer sig mycket åt har låg konsistens. Om konsistensen är hög ökar sannolikheten att intervjupersonen blivit korrekt uppfattad. Enligt Grönmo (2006) handlar intervjuarens reliabilitet om hur pålitlig tolkningen av materialet är samt hur tolkningen av data är utförd.

Allt material som jag har använt mig av har funnits inspelat på ljudfiler. De har använts under hela uppsatsen och jag har haft möjlighet att lyssna på dem flera gånger för att få fram det mest relevanta ur intervjuerna. Kvale (2006) påpekar hur utskriften av en intervju blir en tolkning från författarnas sida.

Kvale (1997) koncentrerar innebörden av validitet till att kontrollera, ifrågasätta samt teoretisera studien och på det sättet se om den är hållbar. Kvalitativa studier har ifrågasatts eftersom de inte kan resultera i siffror på samma sätt som kvantitativa studier och på så sätt jämföras med andra studier. Därför har jag varit noggrann under transkriberingen för att öka uppsatsens reliabilitet. Jag har markerat särskilt betonade ord, speciella gester och de få stycken där jag varit osäker på vad intervjupersonen sade eller menade för att minska risken för eventuella feltolkningar. Grönmo (2006) uttrycker att validitet handlar om att det insamlade materialets tillförlitlighet och hållbarhet, medan Kvale (2004) menar att författaren kan kontrollera validiteten genom att fråga sig själv om uppsatsen mäter det som den var avsedd att mäta.

Jag, som författare har efter bästa förmåga varit tydlig med att det som skrivs är välgrundat och förståeligt samt att läsaren enkelt ska kunna se mina slutsatser. Under hela min forskningsprocess har jag fått återgå till syftet och frågeställningarna, för att försäkra mig om att jag fokuserar på rätt litteratur för att kunna besvara uppsatsens frågeställningar och syfte.

Hur tillvägagångssättet och urvalsprocessen gått till är viktigt att studera för att kunna göra en bedömning över studiens generaliserbarhet. Genom att urvalet av informanter i denna kvalitativa studie har gjorts utifrån systematiskt urval minskar möjligheterna till generalisering (Kvale, 1997).

För att öka generaliserbarheten i denna studie valde jag att intervjua diakoner ifrån olika kommuner med olika befolkningsmängd. Resultatet jag förfogar över, kan inte generaliseras till vad diakoner i allmänhet upplever eftersom jag endast har valt att intervjua tre diakoner som är ett begränsat antal. Angående användbarheten av min uppsats kan den bidra till viss kunskap hos informanterna och andra personer som kommer i kontakt med diakonalt arbete.

Den kan exempelvis ligga till grund för en diskussion kring diakonins situation i samhället vid exempelvis personalmöten eller personaldagar för individer som är verksamma inom diakonalt eller traditionellt socialt arbete.

3. Diakoni

3.1 Svenska kyrkans riktlinjer för diakoni och dess ämbete

Diakonin är en del av det tredelade ämbetet i Svenska kyrkan, som beskrivs i Biskopsbrevet, där biskop och präst är de två andra delarna. I brevet beskrivs de olika rollernas profiler och uppgifter, samt att deras uppgifter till viss del går in i varandra utan att konkurrera.

Biskopsbrevet hänvisar också till de församlingar som beskrivs i Nya Testamentet i Bibeln och deras diakonala arbeten. Brevet betonar att diakonin är mycket väsentlig, med särskild uppgift att inspirera och stärka medkristna till ”lyhörd medmänsklighet och uthålligt tjänande” (Svenska kyrkan, 2010)⁸.

I kyrkoordningen från den 1 januari år 2000 beskrivs diakonens tystnadsplikt på följande vis.

”Den som är behörig att utöva uppdraget som diakon har tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon har fått veta under själavårdande samtal, om inte personen i fråga medger att uppgiften får lämnas ut. Tystnadsplikten gäller inte om diakonen enligt lag ålagts att uttala sig under ed eller om det föreligger uppgiftsskyldighet enligt 71§ socialtjänstlagen (1980:620)”. Kyrkoordningen 32 kap 9§ (Svenska kyrkan, 2010)⁹

Tystnadsplikten är en del av diakonens yrkesvillkor, men den skiljer sig från prästens absoluta tystnadsplikt. Att vara diakon betyder att vara på de ”förtrycktas” sida, exempelvis att ge de svaga en röst inför exempelvis myndigheter. I det praktiska arbetet kan detta innebära avvikelse från tystnadsplikten, så att diakonen ska kunna stötta den hjälpsökande på bästa sätt (Svenska kyrkan, 2010)¹⁰.

3.2 Svenska kyrkans kontext

I kyrkoordningen från den 1 januari år 2000 beskrivs det att sedan relationen med staten förändrades samma år är Svenska kyrkan ett trossamfund (Svenska kyrkan, 2010)¹¹. Kyrkans arbete bedrivs i församlingens lokala enhet där församlingens grundläggande uppgifter är att fira gudstjänst, bedriva undervisning, utöva diakoni och mission (Lindström, 1989). Berglund (2005) skriver att Svenska kyrkan är en organisation som är byggd på demokratisk grund och

8 http://www.svenskakyrkan.se/

9 http://www.svenskakyrkan.se/

10 http://www.svenskakyrkan.se/

11 http://www.svenskakyrkan.se/

har val till sina beslutande organ. Kandidaterna till posterna i valen kan ha anknytning till de politiska partierna. Kyrkomötet är kyrkans högsta beslutade organ på nationell nivå, stiftfullmäktige och kyrkofullmäktige är beslutande organ på regional nivå, där den sistnämndes huvuduppgifter är att besluta om mål och riktlinjer för det arbete som bedrivs i församlingen. Det finns också ett direktvalt kyrkoråd, där de högsta beslutande organen inom församlingarna samlas på lokal nivå. Det regelverk som Svenska kyrkan förhåller sig till finns i kyrkoordningen, vars syfte är att ange struktur och beslutsformer till hjälp för kyrkan att utföra sin kallelse. Kyrkoordningen beskriver också de grundläggande uppgifterna för församlingen, som exempelvis att fira gudstjänst, utöva mission och diakoni, där diakonen har ett särskilt ansvar för att just de diakonala uppdragen utförs (Svenska kyrkan, 2010)¹².

3.3 Att bli diakon

För att bli diakon måste det finnas en vilja hos individen att arbeta för Gud och ett intresse av att arbeta med människor. För att bli vigd till diakon krävs det att man är döpt, konfirmerad, medlem i Svenska kyrkan och har en examen relaterad till socialt arbete, exempelvis sjuksköterske- eller socionomexamen. Innan den ettåriga diakonutbildningen får påbörjas krävs det att personen har genomgått Svenska kyrkans terminslånga grundkurs, haft sex månaders praktik i Svenska kyrkan och avklarad lämplighetsprövning. Efter att ha genomfört diakonutbildningens alla moment och genomgått en behörighetsförklaring vigs man till diakon av biskopen vid respektive stift (Svenska kyrkan, 2010)¹³.

3.3.1 Tro

Blennberger, Hansson och Stål (1999) skildrar att grunden för diakonins tjänande bottnar i de kärlekshandlingar Jesus gjorde, som beskrivs i Bibelns Nya Testamente. Kyrkans tro på Gud är stommen och det mest centrala i det diakonala arbetet. Tron ger en livshållning med tjänandet i centrum och det är viktigt att arbetet utgår från tron på Gud. Andra faktorer som påverkar arbetet är att visa barmhärtighet mot medmänniskor och att se värdet i varje människa. Författarna menar att det är en konsekvens av att tro på Gud att tjäna människor i nöd. Samarbetet med andra kommuner och organisationer utan religiös ståndpunkt är stort.

Det viktiga är då inte att hävda sin egen tro eller att missionera utan att vara en medmänniska

12 http://www.svenskakyrkan.se/

och att kunna se och stödja dem som inte själva kan föra sin talan, vilket är en av diakonins huvuduppgifter.

4. Teoretiska utgångspunkter

I följande del kommer de teoretiska referensramarna som ligger till grund för denna studie att redovisas. Dessa referensramar är bland annat de två perspektiven empowerment och systemteori applicerade på utförande av socialt arbete. De anses vara relevanta för studien på så sätt att olika system, i detta fall staten och kyrkan, påverkar varandra; hur de väljer att arbeta med människor i behov av stöd, i samarbete med traditionellt socialt arbete.

Empowerment ligger till grund för analysen därför att det finns en förförståelse att kyrkan endast skulle sätta in direkta insatser utan långvarig kontakt med den specifika klienten ifråga.

4.1 Diakoni i samhället

Björklund, Sandahl och Stenos (2004) menar att diakonalt arbete bör utformas utifrån dagens samhälle och att det dessutom ska vara kontextuellt. Diakoni består av flera olika slags arbete, exempelvis förebyggande, akut, politiskt och profetiskt. Med förebyggande insatser menar författarna att försöka minska den enskilda individens utsatthet och med akut arbete menar de vidare att stötta den akut drabbade. Politiskt och profetiskt arbete handlar om påverkansarbete för att förändra de strukturer i samhället som skapar människors utsatthet.

Vidare tar författarna upp att kyrkan, efter separationen med staten, har fått en friare ställning att agera.

4.1.2 Kyrkans sociala arbete

Enligt Blennberger, Hansson och Stål (1999) var det diakonala arbetet under 1800-talet inriktat på vård och socialt arbete. Utövarna av det diakonala arbetet ville verka som förebilder för andra välfärdsarenor som också bedrev socialt arbete. Idag sker den största delen av de sociala insatserna i samhället inom den offentliga sektorn. Den vanligaste inställningen bland aktörer som arbetar med traditionellt socialt arbete är att diakonin ska vara ett komplement till insatserna den offentliga sektorn erbjuder. Detta kan enligt författarna innebära olika saker, exempelvis att diakonins arbete kan vara ett tillägg eller en extra resurs då den offentliga sektorn behöver det en viss tid, i form av samtal eller annat stöd

vid krissituationer. Kyrkan kan också vara en arena som väljs av ideologiska skäl, som exempelvis diakoni inom sjukhuskyrkan (Blennberger, Hansson och Stål, 1999).

I en studie som Bräckström (2004) skrivit ses Svenska kyrkan som en samhällsresurs vid katastrofer. Anledningen till detta är enligt författaren att kyrkan behandlar och kommer i kontakt med en stor del av befolkningen genom exempelvis dop, konfirmation, vigsel och begravning. Dessutom är Svenska kyrkan den största organisationen i det svenska samhället som också har flest medlemmar.

Jeppsson Grassman (2001) har liknande tankar som Blennberger, Hansson och Stål (1999), och ser kyrkan och diakoni som ett komplement till den offentliga sektorns insatser.

Författaren menar dock att diakonerna har en större valmöjlighet att själva få bestämma vart de ska rikta insatserna. Vidare beskriver författaren att komplementbegreppet innebär att erbjuda insatser när den offentliga sektorn inte räcker till och att kyrkan erbjuder en valmöjlighet för befolkningen. Kyrkan har, genom att komplettera, ofta gått in med resurser där den offentliga sektorn har gjort nerskärningar eller nedläggningar – för att fylla det behov som den offentliga sektorn inte har förmåga att tillgodose. Författaren tar upp flera exempel på detta, som det faktum att de går in och erbjuder försörjningsstöd och vissa former av familjeterapi. Diakonerna kan också observera vilka grupper som är mest utsatta i samhället och inom vilka situationer människor verkar falla utanför det offentliga sociala skyddsnätet.

De kan då motivera arbetet och själva sätta in insatser där det fattas.

4.1.3 Förförståelse av diakonalt arbete

Det finns ett flertal skrifter, avhandlingar, artiklar och böcker som tar upp ämnet diakoni. De flesta har dock sin grund i hur diakonins teologi ser ut, samt diakonis utformning utanför Sveriges gränser. De artiklar jag funnit beskriver främst hur kyrkans sociala arbete i andra länder ser ut. Hungerman har skrivit artikeln ”Are Church and State substitutes? Evidence from the 1996 welfare reform” (2005), där han skriver om hur kyrkan och andra frivilligorganisationer har tagit över en del av det sociala arbetet i samhället efter reformationen av det amerikanska sociala systemet under 1996. Dyrud Furman, Benson, Grimwood och Canda (2004) har skrivit rapporten ”Education and Direct Practise at the Millennium: A Survey of UK Social Workers”, som visar att det finns intresse för andlighet

och religiositet bland socialarbetare och att fler än hälften av respondenterna säger att andlighet är en viktig del av människan.

Engel (2006) skrev avhandlingen ”Svenska kyrkans sociala arbete - för vem och varför?” om det praktiska diakonala arbetet. Författaren har intervjuat anställda och besökare i olika församlingar. Slutsatser som Engel (2006) kan dra är att det finns en skillnad i diskursen mellan den diakoni som utförs i församlingar och de mål och den inriktning som lärs ut under utbildningen och skildras i litteraturen kring vad diakoni är. Skillnaden ligger i att det är de mest utsatta människorna som diakonin riktar sig mot, men att arbetet i praktiken riktas mot äldre samt barn och ungdom. Dessutom tar avhandlingen upp vilka möjligheter och utmaningar diakonin står inför, utifrån den ökade sekulariseringen i samhället. Den tidigare forskning som har gjorts inom det diakonala området har till stor del varit forskning angående vad som ligger bakom diakonin, såsom teologi och diakonins historia (Blennberger, Hansson

& Stål, 1999). Det har dock börjat komma allt mer forskning inom området, som bland annat Charlotte Engels avhandling från 2006.

4.1.4 Systemteori

Systemteori är en mycket bred teori. I denna uppsats kommer fokus att ligga på det mest centrala inom teorin. Egeland och Schjödt (1994) lyfter fram helhetstänkande som ett mycket centralt begrepp, och menar att det – för att man ska kunna få en förståelse för helheten – bör finnas kunskap angående de olika delarna i systemen som samverkar med varandra, men också vilken roll delarna har var för sig. Det är alltså inte meningsfullt att fokusera enbart på en enhet i systemet, då tanke om orsak och verkan inte fungerar som en linjär process utan att enheterna inom systemteorin verkar cirkulärt utan tydlig början eller slut.

Enligt Öquist (2008) är teorins grundläggande tankar uppbyggda av olika nivåer, som kan tillämpas för att förstå hur organisationer är konstruerade och hur de påverkar varandra.

Nivåerna är hierarkiskt uppbyggda vilket resulterar i att system med högre nivå påverkar de lägre nivåernas verksamhet. Engel (2006) diskuterar kyrka och makt, där det finns en uppfattning om att Svenska kyrkans makt i och med lagförändringen har minskat. Författaren belyser dock att detta inte är något som kyrkan själv uppfattat. En annan viktig aspekt är enligt Öquist (2008) att det måste finnas gränser mellan de olika nivåerna. Sådana gränser kan vara en persons skyldigheter och rättigheter, förväntat beteende eller olika markeringar

av livsfaser. Dessutom kan en organisation befinna sig i flera olika system, där vissa system har större inverkan på organisationen än andra. Trots att en organisation kan befinna sig i flera olika system är det helheten som bildar hela organisationens system. Detta kan exempelvis innebära att en störning i en del av systemet kan påverka hela organisationen.

Dessa påverkansfaktorer delas in i fyra analysnivåer, micro-, meso-, exo-, och makronivå.

Micronivån utgör centrum och den närmiljön organisationen befinner sig i. Mesonivån är interaktioner mellan de olika miljöerna organisationen befinner sig i. Exonivån innefattar förhållanden som ligger utanför organisationens direkta vardagsverklighet och det som indirekt påverkar. Slutligen är makronivån den nivå organisationen befinner sig i men inte kan påverka (Payne, 2002).

Öquist (2008) förklarar att om ett system ska fungera och verka mot samma mål måste det finnas samband mellan dess olika nivåer och delar. Det är också viktigt att det finns gemensamma, sammanbindande faktorer, som bland annat gemensamma normer och värderingar. Dock faller ett system samman om inte kommunikationen med omvärlden upprättas. Detta kallas för positiv entropi. Kyrkan måste marknadsföra sig för att ”överleva”

(Blennberger, Hansson & Stål, 1999). Öquist (2008) menar också att systemet måste ha ett öppet sinne för att nå målet. Det är oklokt att ha en fast planerad väg då systemet ständigt förändras. Istället för att ha en konstant väg menar författaren att systemet ska välja det arbetssätt som visar sig vara framgångsrikt. Författaren menar också att ett system inte kan pressa ett annat, men att kan olika systems beslut påverkar varandra. Det kan exempelvis pågå en maktkamp mellan systemen, och då särskilt på samhällelig nivå. Att sträva efter att vara på toppen kan vara bra och motiverande men samtidigt ansträngande då det pågår en ständig kamp och viss fientlighet mellan systemen.

4.1.5 Empowerment

Empowerment har som syfte att hjälpa en individ att få makt över beslut och handlingar som rör dennes liv. Det kan bland annat uppnås genom att minska följderna av sociala eller personliga hinder genom att stärka självförtroendet, den egna förmågan att använda makten och genom att flytta över makten från omgivningen till individen (Payne, 2002).

Empowerment handlar alltså om att individen ska uppnå en högre grad av självständighet och

kunna sätta upp sina egna mål. Detta kan ske genom att han eller hon återfår makten över sitt liv (Nationalencyklopedin, 2010)¹⁴.

Empowerment har blivit ett viktigt synsätt när det gäller det sociala arbetets utveckling. Detta synsätt används också inom ledarskap, exempelvis genom att motivera team att fungera oberoende av ledarskapets kontroll. Målet för teorin är social rättvisa, ökad trygghet för människorna samt större social och politisk jämlikhet, via kollektivt lärande och gemensamt stöd. Dessutom är empowerment en process där människor som arbetar med socialt arbete ger stöd åt klienterna så att de kan se alla möjligheter och tillgodose deras behov. Arbetet inriktas då på att hjälpa klienten att fatta beslut som påverkar dennes liv. Ofta besitter individen makt över sitt liv som denne inte själv är medveten om eller förmår utnyttja. Det blir då socialarbetarens uppgift att uppmärksamma detta, och empowerment blir på så vis ett positivt synsätt som belyser klientens kapacitet och handlingsförmåga i dennes situation (Payne, 2002).

Termen empowerment börjar enligt Blennberger, Hansson och Stål (1999) användas allt mer i samband med diakonalt arbete som ett alternativ till den traditionella hjälparrollen. Då syftet är att inspirera mobilisera och ge kraft att förändra individens utsatta situation. Speer och Peterson (2002) menar att empowerment har blivit ett viktigt mål för socialarbetare i verksamheten, och att teorin kan tillämpas inom flera olika sociala arbetsområden. För att en socialarbetare ska kunna hjälpa klienten att finna vägen till empowerment behöver denne ha utbildning om organisationsstrukturer. Dessutom krävs det att socialarbetaren har egna erfarenheter av empowerment för att kunna urskilja komplexiteten av olika intressen och maktstrukturer som rör klienten i samhället (Leonhardsen, 2007).

14 http://www.ne.se/

5. Resultat och Analys

För att få kunskap och förståelse om vad diakonerna, som intervjuades, har för tankar kring sin roll, hur de arbetar och vad det finns för likheter med traditionellt socialt arbete, kommer de tre intervjuerna redovisas och analyseras. Uppdelningen är som tidigare presenteras temabaserad där varje tema belyses genom påståenden från intervjupersonerna och avslutas med en reflektion.

5.1Presentation av intervjupersonerna

Intervjun med Diakon 1 ägde rum 2010-03-22 på dennes arbetsrum. Diakon 1 är en kvinna som är yrkesverksam i en mindre ort. Anledningen till förfrågan att intervjua just henne berodde på att jag vill ha, som beskrivs i urvalet tre personer ifrån olika kommuner för att få en sådan stor omfattning som möjligt. Diakon 1 är utbildad socionom och diakon och har arbetat som diakon i 5 år samt i samma församling i 5år. Hennes arbetsuppgifter är främst riktad mot äldre där hon försöker skapa mötesplatser genom exempelvis soppluncher.

Intervjun med Diakon 2 ägde rum 2010-03-29 på dennes arbetsplats. Diakon 2 är en man som är yrkesverksam i en stor kommun. Diakon 2 och har en socialarbetarutbildning med social omsorgsinriktning och har arbetat som diakon i 20 år och i samma församligt i 6 år. Hans arbete är främst inriktat mot hemlöshet och missbruk.

Intervjun med Diakon 3 ägde rum 2010-03- 29 via telefon på grund av geografiskt avstånd och tidsbrist. Diakon 3 är en kvinna som är yrkesverksam i en mellanstor kommun och har en diakon, socionom och chefutbildning. Hon har varit utbildad diakon i 15 år och verksam i en och samma församling i 10 år. I hennes församlingsarbete bedrivs bland annat samtalsmottagning, även samtal för barn vars föräldrar har eller har haft en psykisk ohälsa, missbruk eller använder sig eller har använt sig av våld. De bedriver också soppluncher för äldre samt fritidsgårdsverksamhet.

5.2 Diakoni beskrivet ur diakonens ögon

Om jag samtalar med en person, som inte vet vad jag arbetar med, beskriver jag diakoni och diakonalt arbete som socialt arbete på kyrklig grund.

Likheter som jag kan se med socialt arbete är att vi båda möter människor och försöker se till deras bästa, medan skillnaden är den andliga dimensionen, som ger extra kraft. Jag skulle också säga att det som skiljer oss ifrån ”socialtanterna”, är att vi inte utför någon myndighetsutövning.

(Diakon 1)

Jag skulle definiera diakoni som arbete på kristen grund och att man ska vara till hjälp för alla människor, som har någon utsatthet. Det som skiljer diakonalt arbete mot socialt arbete är att jag, som diakon, kan ”go between”.

Jag kan samtidigt ha en individ i samtal, samtidigt som vi umgås i församlingslivet. Jag tror att man kommer närmare personen och får på så sätt en större och rikare förståelse för dennes problematik. (Diakon 3)

Rollen som stödjare för de svaga grupperna i samhället är det, som kännetecknar diakonernas arbete. Diakoni kan dessutom liknas med traditionellt socialt arbete. Det finns dock skillnader, då alla diakoner berättar om att de möter människor på ett annat vis, exempelvis som en informant uttrycker, att den även möter individer i andra sammanhang än i

”hjälparrollen”. Dessutom uttrycker diakonerna att de upplever och känner en viss frihet i och med att de inte utövar någon myndighetsutövning, i samma bemärkelse som socialarbetare gör.

5.3 Diakonernas utbildning och erfarenhet

Jag har en socionomutbildning, som har gett mig en bra grund, eftersom jag träffar så mycket personer på så många olika ställen, ger det mig en bra och bred kompetens. (Diakon 1)

Jag har en socialarbetarutbildning med social omsorgsinriktning. Den känns bred och nästan som en socionomutbildning, då vi läste bland annat handikappsvetenskap och hade en chefinriktning. (Diakon 2)

Jag har en bred erfarenhet, eftersom det är en bredd kyrkan står för. Jag har inte någon ”nisch” på samma sätt, som en socialarbetare. Jag har en större upptagningsarena, eftersom till mig kommer folk frivilligt och det tror jag påverkar mötet mycket. Jag har samma kompetens som en socialarbetare i grunden, eftersom jag har en socionomutbildning. (Diakon 3)

Alla tre informanter har en eller flera utbildningar, som har gett dem den kompetens de anser sig behöva i arbetet. Två av informanterna har en socionomexamen och en har en liknande examen, som den aktuella diakonen såg som bredare än socionomexamen. Diakon 3 uttrycker att denna möter människor i olika sammanhang med olika problematik. Dessutom menar

diakonen att eftersom kyrkan har en stor upptagningsarena och inte har någon särskild inriktning, har det skapats en bred kompetens hos den aktuella diakonen.

Reflektioner

Det diakonala arbetet, som informanterna bedriver, är likt socialt arbete på många sätt exempelvis samtal och stödjande. Informanterna menar att arbetet de bedriver kan liknas vid socialt arbete på många sätt, då de båda två försöker skapa samlingsplatser för människor.

Dessutom har diakonerna en uppgift att rikta kärleksgärningar särskilt mot socialt utsatta människor. Flera informanter uppger att de har en kallelse att ingripa och stödja människor, vilket också beskrivs i Kyrkoordningen (Svenska kyrkan, 2010)¹⁵.

Enligt Nationalencyklopedin (2010)¹⁶ beskrivs diakoni som kyrkans själavård och omsorg samt omsorgen om den enskildes andliga välbefinnande. En av informanterna beskriver att det är skönt att de kan erbjuda något mer än just den omvårdande delen. En annan av informanterna menar att den upplever att som diakon kommer denne närmare en eventuell klient då man även kan umgås i församlingslivet. Detta kan kopplas samman med ett av de tre ord Levenstam (1981) beskriver diakonin, nämligen tjänandet. Det innefattar bland annat att man ska leva som en medmänniska och stödja om det behövs inte endast utöva social omsorg som myndighetsperson. Flera av de intervjuade personerna uttrycker, att de inte utövar någon myndighetsutövning, på samma sätt som en socialarbetare gör. De regelverk Svenska kyrkan och diakonerna dock måste förhålla sig till är kyrkoordningen där det bland annat står om att diakonerna har ett särskilt ansvar för att det diakonala uppdraget utförs i församlingen. I kyrkoordningen beskrivs också diakonens tystnadsplikt.

Angående frågor om kompetens och utbildning uttryckte sig samtliga informanter att de inte känner att de saknar någon kompetens. Svenska kyrkan (2010)¹⁷ beskriver hur det går till att bli diakon, vilket är en mycket omfattande process. För att få utbilda sig till diakon krävs det att personen ifråga har en viss grundkunskap om socialt arbete, som denne fått exempelvis genom en socionomexamen, sjuksköterskexamen eller annan examen, som kan liknas med dessa. Dessutom krävs Svenska kyrkans grundkurs, en praktikperiod på sex veckor vid Svenska kyrkan samt en lämplighetsprövning.

15 http://www.svenskakyrkan.se/

16 http://www.ne.se/

5.4 Diakonalt arbete

Vi bedriver, i denna församling, främst arbete med äldre. Vi försöker skapa samlingsplatser i form av exempelvis soppluncher, där vi för en dialog med dem utan tidspress. Mötesplatser skapar också de, som arbetar med socialt arbete, men det är nog mer hajpat. Vi har mer tid och har inte samma stressfaktorer. (Diakon 1)

I vår församlig bedriver vi samtalsmottagning, även samtal för barn vars föräldrar har eller har haft en psykisk ohälsa, missbruk eller använder sig eller har använt sig av våld, där vi skapar en samlingspunkt för barnen. Vi har också soppluncher för äldre och bedriver fritidsgård. Att skapa samlingsplatser för människor, liknar visst socialt arbete och självklart samtalen som vi har. Det som däremot skiljer oss emellan, är att jag inte lyder under samma regler, eftersom människor kommer till mig frivilligt.

Jag behöver exempelvis inte ha föräldrars godkännande vid samtal och så vidare. Jag tror att detta kan ses som gränslöst, men jag skulle vilja påstå att det är den gränslösheten, som gör diakonalt arbete möjligt och att vi kan hjälpa människor på andra nivåer. (Diakon 3)

Det kan tydligt ses att kyrkan bedriver liknande arbete som görs i traditionellt socialt arbete.

Dock finns det vissa skillnader som exempelvis att de olika församlingarna har lite olika inriktningar. Diakon 3 beskriver att dennes arbete kan ses som gränslöst av socialarbetare, men beskriver att det är just den gränslösheten som gör att de kan arbeta som de gör.

Vårt arbete bestäms genom behov, vad kyrkoheden bestämmer och mitt eget intresse. Det blir en kombination utav detta som påverkar. Dessutom lovar vissa personer när de vigs av biskopen till diakon att rikta in sig på något speciellt. Församlingen har också en policy som jag följer. (Diakon 1)

Först så är det kyrkorådet som bestämmer sedan går det vidare till kyrkoherden och sedan till mig. Givetvis har man då behov i tankarna, när det bestäms vad vi ska arbeta med. (Diakon 3)

Det är tydligt att det finns tre faktorer, som påverkar innehållet i det diakonala arbetet. Det är behov, högre organ som bestämmer samt diakonens eget intresse.

Det är ju så att jag, som diakon, inte vet vad jag möter för människor. Då kan jag ju inte neka en person, som kommer vill ha hjälp. Jag är satt här för att vandra med dem, tills att de kan vandra själva. Det är lite empowerment.

(Diakon 2)

Mitt arbete riktar sig till alla, oavsett tro. Visst faller vissa personer i mellan, vilket jag tror beror på att det finns förutfattade meningar, om att kyrkan håller på med ”smygevangelisering” och då kan det bli problem. För det är ju inte min avsikt, dock upplever jag att detta sker mycket sällan. Personer som vi möter har aldrig problem, med att jag kommer ifrån kyrkan. Om min hjälp inte skulle räcka till, så skickar jag dem till andra sociala aktörer.

(Diakon 3)

Det är för diakonerna oviktigt om en individ är medlem i Svenska kyrkan eller inte. De anser att det är viktigare att fokusera på att hjälpa personen, då det är en diakons uppgift att bland annat hjälpa sina medmänniskor. Dessutom säger samtliga diakoner, att om deras kompetens inte är tillräcklig, skickar de vidare personen till en annan social aktör.

De som hamnar utanför mitt område, är ofta personer som inte är medlemmar av Svenska kyrkan. Ofta fångas personer upp genom kontakter.

De som då hamnar utanför, blir de som inte är med i kyrkan på något sätt, exempelvis vid gudstjänster, eftersom att vi inte har någon marknadsförning av kyrkans tjänster. (Diakon 1)

Det är enkelt att kolla upp vem som är medlem eller inte och det gör jag bara då vi delar ut fondmedel, som exempelvis ett bidrag så att en familj, som vill åka på en semester, kan åka. Då nekar jag icke-medlemmar, men annars så nekar jag inga grupper. Man får fråga sig vad som är viktigt och värdefullt? Att neka någon hjälp eller finnas där? (Diakon 2)

Kyrkans arbete riktar sig till alla, oavsett medlemskap, tro eller annan bakgrund.

Trots detta hamnar vissa utanför kyrkans ramar, då en av diakonerna påstår att de som oftast tar del av de hjälpinsatser, som kyrkan har att erbjuda, är medlemmar och aktiva gudstjänstbesökare.

Jag anser att mitt handlingsutrymme är begränsat. Jag hade önskat att det var större, så att jag skulle få större utlopp för min kreativitet. Dessutom tycker jag, att kyrkoherden inte tar tillvara på min kompetens. (Diakon 1)

Jag tycker att jag har extremt fria händer. Jag kan arbeta med det jag brinner för och jag får lägga upp mitt arbete själv. Det är bara två gånger under mina år som diakon, under min kyrkoherde, jag har fått tillsägelse att avbryta det jag håller på mer. (Diakon 2)

Det är relativt spridda uttalande angående handlingsutrymme. Diakon 1 påstår att det är begränsat och att denne har en önskan om att få större utrymme, för egen kreativitet och kompetens. Medan en annan (diakon 2) uttrycker att den har ett stort handlingsutrymme och att den kan och får göra det som är till hjälp för en individ, om den samtidigt har en dialog med kyrkoherde och kollegor. Dessutom uttrycker diakon 2 att arbetstiderna är fria.

Reflektioner

Empowerment börjar, enligt Blennberger, Hansson och Stål (1999), allt mer användas i samband med diakonalt arbete som ett alternativ till den traditionella hjälparrollen. Syftet är att inspirera, mobilisera och ge kraft att förändra individens utsatta situation. Denna term uttrycker en av informanterna särskilt att denna arbetar efter, det vill säga att kunna hjälpa individen, att stå på egna ben. Diakonerna lägger ner relativt mycket tid på klienterna och detta är ett av huvudsyftena med deras arbete det vill säga att leva som en medmänniska. Det framkom inte direkt under intervjun men ändå indirekt i ett uttalande om att diakonerna arbetar utifrån empowerment att det fanns en viss frustration hos informanten vilket kan tolkas som att denne är frustrerad på de fördomar som finns mot kyrkan. Exempel på fördomar är att kyrkans arbete och diakoni endast skulle sätta in direkta insatser till en person, utan arbeta med långsiktiga lösningar för klienten där personen inte behöver göra något på, vilket enligt informanten är felaktigt. Samtliga informanter uppger att hur deras arbete bestäms och var resurserna läggs, beror på tre komponenter det vill säga behov eget intresse och vad kyrkorådet bestämmer. Detta kan kopplas samman med vad Svenska kyrkan (2010)¹⁸ uttrycker, att en diakons uppgifter kan variera bland annat beroende på de lokala sociala behoven och prioriteringarna som diakonen själv har eller gör.

18 http://www.svenskakyrkan.se/

Engel (2006) skriver att diakonalt arbete utgår från kyrkans egna stadgar och befolkningens förväntningar. Dessutom riktas arbetet till människor i utsatta situationer, såsom missbruk, hemlöshet och kriminalitet. Författaren menar dock, att det sällan är detta som är det centrala i diakonin, i stället riktas arbetet ofta mot allmänheten. Denna slutsats kan ”styrkas”, genom informanternas uttalanden. De ser mycket till församlingens behov och önskemål angående vad den vill att diakonen ska arbeta med såsom sorgegrupper, fritidsgårdar och soppluncher.

Samtidigt som de också kommer i kontakt med de människor som Engel (2006) påstår att arbetet bör riktas mot. En av informanternas församling arbetar, bland annat, med hemlöshet.

Två av diakonerna beskriver att de har ett relativt stort handlingsutrymme och att de får arbeta, så att det gynnar den enskilda individen och kan planera arbetstiden efter detta. Detta måste dock chefer och annan personal vara medvetna om vilket kan kopplas till vad Berglund (2005) skriver om att kyrkan är en organisation som är byggd på demokratisk grund med flera beslutfattande led och har val till sina beslutande organ. Det är inte endast kyrkoherden som ska se till att arbetet sker på rätt grunder och att diakonerna gör sitt jobb utan också högre organ. Enligt systemteorin som beskrivs av Öquist (2008) är det viktigt för de som ingår i en organisation exempelvis kyrkan att vara medvetna om och ha förståelse för hur hierarkin ser ut, så att de på bästa sätt kan samverka inom organisationen. Detta kan kopplas till handlingsutrymmet som diakonerna upplever, då de till relativt stor del kan bestämma när de vill arbeta men att de också måste få ett godkännande från kyrkoherden.

5.5 Diakonalt arbete i församlingen

Jag anser att diakoni är viktigt, för att ett behov finns, till exempel nu med alla arbetslösa och alla 40-talister nu som går i pension så att de har något att göra och att vi kan erbjuda hjälp om det så behövs. (Diakon 1)

Jag ser att det finns ett behov för ungdomar av, att de vill prata med någon, prata om livsfrågor och det tycker jag att vi kan erbjuda då vi har tid att lyssna under relativt enkla former. Vi är tydliga med att inte pracka på någon en tro, utan vi lyssnar och ger stöd. (Diakon 2)

Det som jag kan se, är att människor är ensamma, ensamma med sina tankar, sina funderingar och frågor. De har ingen att be om råd och om de inte ingår i ett tydligt system blir de också ensamma, eftersom de inte

upplever att de får någon uppbackning och det är då vi diakoner kan komma in med hjälp och stötta upp. (Diakon 3)

Alla diakoner menar att diakoni är viktigt och att det finns ett behov. Behoven finns i olika åldersgrupper, men genomgående är att de individer, som tar hjälp av diakonin, oftast vill ha någon att tala med, inte bara om trosfrågor utan om livsfrågor i stort. Dessutom har diakonerna, som de uttrycker det, möjlighet att samtala utan tidspress. Annan hjälp som diakonen har att erbjuda är att bryta den ensamhet som individer känner då de inte ingår i ett naturligt system.

Vi har inget samarbete mer än på äldreboendena. Orsaken till det beror på att jag upplever att socialsekreterarna inte vill samarbeta, på grund av deras sekretess. Jag får hela tiden övertyga dem att jag inte vill snoka, utan att jag vill hjälpa och när man har gjort denna övertygelse, så kan vi samarbeta, men det är svårt. Vi får, som sagt, hela tiden övertyga om, att vi inte bara är snälla hjälptanter, som vill gulla. (Diakon 1)

Vi har ett bra samarbete med socialen. Vi samarbetar i arbetet med de hemlösa, då delar vi på bemanningen med kommunen, Röda korset och frikyrkor. (Diakon 2)

Vi samarbetar med psyk, försörjningsdelen, ungdomsteam, där alla är måna om ett tätt samarbete. (Diakon 3)

Diakon 2 och 3 har ett tätt samarbete med andra sociala aktörer, där båda arenorna värdesätter samarbetet. Diakon 1 skulle vilja se, att samarbetet med andra sociala aktörer skulle vara bättre. Diakonen menar vidare att samarbetet också skulle kunna bli bättre, om färre fördomar skulle finnas mellan arenorna.

Skillnaden som vi märker, är att vi inte får samma resurser som förut. Det beror bland annat på att medlemmantalet minskar. Vilket leder till att skatten minskar. Vi når inte heller ut till skoleleverna på samma sätt som förut, då man är rädd att vi ska pracka på ungarna något. (Diakon 1)

Jag tror att kyrkan, inte är riktigt medveten, om vad som har hänt, men jag kan se, att de ekonomiska resurserna har minskat något. (Diakon 2)

Nej, det har inte påverkat oss. Vi har i denna kommun sedan länge, sålt våra tjänster till kommunen. (Diakon 3)

Den nya lagstiftningen, som trädde kraft den första januari år 2000, har påverkat de tre olika församlingarna på olika sätt. Två diakoner (1 och 2) uttrycker att de har märkt vissa ekonomiska svårigheter. En av dessa (diakon1) berättar att medlemmantalet har minskat en del och den tredje kan inte se någon förändring alls.

Reflektioner

Levenstam (1981) menar att diakoni inte hade någon större roll i samhället under 1800-talet, utan att man istället utförde något, som författaren beskriver som ”vardagsdiakoni”. Detta står i motsats till dagens samhälle. Diakonerna uttrycker, att människor känner sig ensamma och inte har någon att tala med om livsfrågor, angående livet i stort eller trosfrågor, vilket diakonerna uttrycker att de kan erbjuda. Enligt Blennberger, Hansson och Stål (1999) sker den största delen av de sociala insatserna, i samhället inom den offentliga sektorn. Den vanligaste inställningen bland aktörer som arbetar med traditionellt socialt arbete är att diakonin är ett komplement till insatserna den offentliga sektorn gör. Detta behöver inte stämma överens med verkligheten då diakonen uttrycker att de har en mycket stor upptagningsarena.

Angående samarbetet mellan diakoni och traditionellt socialt arbete, uttrycker två av informanterna, att det skulle kunna vara mycket bättre, eftersom de verkar sida vid sida och egentligen har samma mål och till viss del påverkar varandra. Öquist (2008) menar, utifrån systemteorin, att trots att diakonalt och traditionellt socialt arbete, kan påverka varandra, kan de inte pressa den andre till något. Den enes beslut kan dock påverka den andra. Diakonerna beskriver att det skulle få en mycket positiv utgång, om de skulle börja samarbeta med den offentliga sektorns insatser. En viss konkurrens skulle dock kunna uppstå mellan de olika

”systemen”, då de båda, exempelvis, skulle sträva efter att befinna sig på toppen.

Engel (2006) diskuterar, i sin avhandling, om ämnet kyrka och makt. I avhandlingen finns en uppfattning att, i och med lagförändringen, har Svenska kyrkans makt minskat. Påståendet att lagförändringen, som trädde kraft år 2000, har förändrat kyrkan drastiskt, håller inte diakonerna med om. Det har dock skett vissa förändringar, bland annat, har den ekonomiska

delen påverkats, när forna medlemmar väljer att kliva ur kyrkan och därmed sluta betala kyrkoavgift.

Frågor angående vem diakoners arbete riktas mot och vilka som hamnar utanför dessa

”ramar” kan kopplas samman med en studie, som Bräckström (2004) har gjort. I studien påvisades, att Svenska kyrkan kan ses, som en samhällsresurs vid katastrofer. Anledningen till detta, menar författaren, är att kyrkan behandlar och kommer i kontakt med en stor del av befolkningen, genom exempelvis dop, konfirmation, vigsel och begravning. Dessutom är Svenska kyrkan den största organisationen, med flest medlemmar, i Sverige. Flera av diakonerna uppgav, att deras upptagningsarena är så stor, att den täcker de flesta befolkningsgrupper.

5.6 Diakonernas tro och teologiska uppfattning

Vi brukar säga såhär, kollegor emellan, att det som skiljer oss och socialarbetare, är att vi vet att vi inte är ensamma. Jag har en till som kan hjälpa mig och som kan vägleda. (Diakon 1)

Vårt arbete skiljer sig inte så mycket. Vi har samma människosyn som socialtanterna. Jag menar, vi tycker och har som utgångspunkt att alla är lika värda, men den största skillnaden är att jag kan tala om min tro i mitt arbete.

Jag kan också be för personen. Visst kan en socialtant göra det, men jag kan, som sagt, göra allt öppet. (Diakon 2)

Jag upplever inte att personer har problem med att jag har en tro. Det tror jag beror på, att kyrkan är så pass tydlig med trosfrågan. Jag har ju gjort ett aktivt val att bekänna mig som kristen. (Diakon 3)

Tron har ingen större betydelse i arbetet med människor, då diakonerna tror att de har samma människosyn, som en traditionell socialarbetare. Två informanter (diakon 1och 2) uttrycker däremot, att tron och det andliga kan ge styrka och kraft samt att de kan praktisera sin tro öppet om klienten ger sitt samtycke.

Reflektioner

Att tron är en drivkraft för diakonerna, framkommer i intervjuerna. Det är den största skillnaden mellan diakonalt och socialt arbete enligt informanterna. Blennberger, Hansson