Anestesisjuksköterskans upplevelse av sitt yrke

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap D

Anestesisjuksköterskans upplevelse av sitt yrke

Författare Handledare

Anneli Gustavsson Christine Leo Swenne Examinator

Gunilla Burell Vårdvetenskap D

Uppsatskurs, avancerad nivå, 15 hp

VT 2010

Sammanfattning

Syfte: studiens syfte var att få en djupare kunskap om hur anestesisjuksköterskan upplever sin egen profession. Förhoppningen var att genom att få en djupare kunskap om hur

anestesisjuksköterskan upplever sitt arbete skapa bättre förutsättningar för utveckling och vidareutveckling av anestesisjuksköterskans yrkesroll och kompetens. Metod: för studien användes en kvalitativ metod där tio anestesisjuksköterskor intervjuades i åldrarna 27-55 år, fyra män och sex kvinnor deltog i studien. Intervjuerna bearbetades och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Som teoretisk referensram används Patricia Benners sju

kompetensdomäner. Resultat: resultatet utmynnade i sex teman, 1. Svåra arbetsförhållanden hanteras med eget systematiskt kontrollsystem.

2.

Innebörden av att vara en professionell anestesisjuksköterska. 3. Tillfredställande för professionen är god relation till patient, anhörig, teamet och att utveckla sin yrkesroll. 4. Otillfredsställande för professionen är egna missbedömningar och situationer man inte själv kan råda över. 5. Förutsättningar för ett bra teamarbete är tydlig kommunikation, att känna tillit till sina kollegor och vara lyhörd inom teamet. 6. Utmärkande för bristande teamsamarbete är bristande kommunikation och tillit, samt att känna sig överflödig i yrkesrollen. Kategorin mindre betydelsefullt stannade på kategori nivå. Slutsats: resultatet visar att trots att anestesisjuksköterskeyrket betraktas som ett självständigt yrke, var anestesisjuksköterskorna mycket beroende av teamet runt omkring dem. Slutsatsen är att stor vikt läggs på att kunna arbeta självständigt och att ha goda

medicinska kunskaper inom området, men det är även betydelsefullt att kunna samarbeta och respekteras av övriga team medlemmar.

Nyckelord; anestesisjuksköterska, yrkesprofession, yrkesskicklighet, kompetensutveckling, upplevelser.

Abstract

Aim: The purpose of this study was to gain a deeper knowledge of how nurse anesthetists feel about their own profession. It was hoped that by gaining a deeper understanding of how the nurse anesthetist is experiencing its own profession, it will create better conditions for development and evolution of the nurse anesthesia profession and skills. Method: for the study a qualitative approach was used in which ten anesthesia nurses were interviewed, aged 27-55 years, four men and six women participated in the study. The interviews were

processed and analyzed based on qualitative content analysis. As a theoretical framework Patricia Benner seven skill domains was used. Result: the analysis resulted in six themes: 1.

Difficult working conditions which are handled by its own systematic controls. 2. The meaning of being a professional nurse anesthetist. 3. Satisfaction for professionals, has a good relationship with the patient, family, team and develop their professional role. 4. Poor health professionals, has its own misjudgements and situations are not self-control. 5.

Prerequisites for a good teamwork, clear communication, trust with their colleagues and to be responsive within the team. 6. A characteristic of the lack of team co-operation is lack of communication and trust, and to feel redundant in the professional role. The category less important remained at the category level. Conclusion: the results show that despite the anesthesia nursing regarded as an independent professional, anesthesia nurses were very dependent on the team around them. The conclusion is that much emphasis is placed on being able to work independently and to have good medical knowledge in the field, but it is also important to be able to cooperate and respected by other team members.

Keywords: nurse anesthesia, occupational profession, professional skills, skills, experiences.

Innehållsförteckning

INLEDNING... 5

BAKGRUND ... 5

ANESTESISJUKSKÖTERSKAN I ETT HISTORISKT PERSPEKTIV... 5

KOMPETENS... 7

ERFARENHETSBASERAD KUNSKAP... 8

PROFESSIONELLT LÄRANDE OCH HANDLEDNING... 8

RISKER OCH SVÅRIGHETER INOM YRKET... 9

TEORETISK REFERENSRAM ... 10

PROBLEMFORMULERING... 12

SYFTE... 12

FRÅGESTÄLLNINGAR... 12

METOD ... 12

DESIGN... 12

URVAL... 12

DATAINSAMLINGSMETOD... 13

TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 13

DATAANALYS... 14

ETISKA ÖVERVÄGANDE... 15

RESULTAT ... 15

SVÅRA ARBETSFÖRHÅLLANDEN HANTERAS MED EGET SYSTEMATISKT KONTROLLSYSTEM. ... 15

INNERBÖRDEN AV ATT VARA EN PROFESSIONELL ANESTESISJUKSKÖTERSKA... 17

TILLFREDSTÄLLANDE FÖR PROFESSIONEN ÄR GOD RELATION TILL PATIENT, ANHÖRIG, TEAMET OCH ATT UTVECKLA SIN YRKESROLL... 18

OTILLFREDSSTÄLLANDE FÖR PROFESSIONEN ÄR EGNA MISSBEDÖMNINGAR OCH SITUATIONER MAN INTE SJÄLV KAN RÅDA ÖVER. ... 19

FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ETT BRA TEAMARBETE ÄR TYDLIG KOMMUNIKATION, ATT KÄNNA TILLIT TILL SINA KOLLEGOR OCH VARA LYHÖRD INOM TEAMET. ... 19

UTMÄRKANDE FÖR BRISTANDE TEAMSAMARBETE ÄR BRISTANDE KOMMUNIKATION OCH TILLIT, SAMT ATT KÄNNA SIG ÖVERFLÖDIG I YRKESROLLEN... 20

DISKUSSION ... 21

RESULTATDISKUSSION... 21

METODDISKUSSION... 27

FRAMTIDA FORSKNING... 28

KLINISKA IMPLIKATIONER... 28

KONKLUSION... 28

REFERENSER... 30

BILAGOR... 34

BILAGA 1 ... 34

BILAGA 2 ... 36

BILAGA 3 ... 38

INLEDNING

Att arbeta som sjuksköterska med specialisering i anestesisjukvård innebär ett flexibelt yrke inom flera områden allt från operationsavdelning, till att använda sina anestesiologiska kunskaper vid stora olyckor inom ambulanssjukvården och akutbilar. Anestesisjuksköterskan måste även kunna medverka vid katastrofer i fred och krig samt arbeta i sjukvårdsgrupper utanför sjukhuset (1). Anestesisjuksköterskans yrke bygger både på teoretisk och praktisk kunskap. Upplevelsen av yrket kan vara av betydelse för att skapa bättre förutsättningar för vidareutveckling av kompetens och att skapa en god pedagogisk miljö för professionen.

BAKGRUND

Anestesisjuksköterskan i ett historiskt perspektiv

Upptäckten av narkos har betecknats som ett av USA:s och Storbritanniens främsta bidrag till mänskligheten genom tiderna. Världens förste egentlige anestesiolog var engelsmannen John Snow, erkänt god infektionsläkare under koleraepidemin i London. Snow introducerade eternarkosen i England i december 1846. Narkotisören som det kallades på 1900-talet var oftast en icke sjukvårdsutbildad manlig person. ”För att kunna väl fylla dessa uppgifter krävs att narkotisören ej blott pålitlighet, samvets noggrannhet och lugn, utan äfven en stor

narkoserfarenhet … Säkerligen är det tryggare att blifva söfd af en narkoserfaren sjuksköterska än t.ex. av kirurgprofessorn” skrev professorn i kirurgi i Uppsala, Gustav Petrén, i första upplagan av Lärobok i kirurgi (1920) . På 1940-talet gavs möjlighet att utbilda sig till operationssköterska. Ur denna grupp rekryterades de första anestesisjuksköterskorna i Sverige. Tjänstgöringen var alternerande som operationssköterska eller anestesisjuksköterska.

Därefter infördes en fem månaders praktisk och teoretisk specialutbildning för sjuksköterskor, där den första kursen påbörjades i Göteborg 1954. 1966 förändrades utbildningen till att bli en fristående utbildning efter avslutad sjuksköterskeexamen och benämndes

påbyggnadsutbildning. 1997 blev den en akademisk utbildning och lades under

högskoleverket och 2001 blev den en specialistsjuksköterskeutbildning som leder till en skyddad yrkestitel (2). Internationellt används följande definitioner. I Tyskland och England förekommer Anaesthetic Nurse som är en sjuksköterska med eller utan

specialistsjuksköterskeexamen och som arbetar som assistent till anestesiologen.

Anestesiologen inducerar (startar), underhåller och avslutar den generella anestesin

specialistsjuksköterskeexamen och som självständigt inducerar, underhåller och avslutar den generella anestesin under visst stöd av anestesiologen. Dessa sjuksköterskor finns t.ex. i Sverige, Norge, Danmark, USA och Kanada (3). I vissa delar av världen utförs all anestesi i stort sätt själv av anestesisjuksköterskan. I exempelvis USA så utförs mer än hälften av all anestesi av anestesisjuksköterskan. Ute på den amerikanska landsbygden står främst

anestesisjuksköterskor som ensamma praktiserande av anestesi och detta är ofta ett måste för att kirurgiska och obstetriska instanser ska fungera på landsbygden (4, 5).

Anestesisjuksköterskans yrkesprofession idag innebär ett självständigt och komplext yrke. Att kunna övervaka patientens vitala funktioner och uppfatta förändringar och kunna handla därefter. Att hantera avancerad medicinteknisk apparatur och att skapa tillit och förtroende till patienten i de korta mötet inför anestesi (2, 6). Att skapa förtroende och tillit till barn och deras föräldrar kan vara speciellt känsligt och svårt, eftersom små barn är väldigt utsatta och rädda för okända situationer som de inte alltid förstår (7).

Svensk anestesiologi har präglats av ett förtroendefullt samarbete mellan anestesiläkare och anestesisjuksköterska (2). Anestesiologen har ofta ansvar för ett antal salar på

operationsavdelningen och deltar vid start och avslut av anestesin och när något eventuellt problem uppstår. Däremellan har anestesisjuksköterskan ansvar för patientens omvårdnad (8).

Kommunikation och samordning mellan läkare och sjuksköterskor tycks spela en betydande roll för att upprätthålla en hög prestanda under tidspress, särskilt för anestesiteamet, som konfronteras med osäkerhet och snabba förändringar i miljön. Genom underförstådd

kommunikationen kordineras arbetet på operationssalen på ett effektivt sätt. Anestesiologer uttrycker vikten av att teamet kan känna igen och utnyttja kunskapen och kompetensen på rätt sätt (9). Felbedömningar på operationssalen kan få förödande följder för både patienten och vårdare. Teamarbetet på operationssalen är därför av stor betydelse för patientens säkerhet.

Kommunikationen mellan personerna i operationsteamet är en förutsättning för att utöva en säker anestesi. Ett väl fungerade team ger också glädje i arbetssituationen (10, 11). I en studie som gjorts med finska, brittiska och amerikanska sjuksköterskor om vilka potentiella fel och om hur de kan förebyggas på operationssalen såg man att de faktorer som påverkade

sjuksköterskorna var rädslan för att göra fel, omsättning av personalen i teamet, övertid och känslomässig stress. På organisationsnivå krävs planering av arbetet, gott ledarskap, god kompetens bland personalkategorierna och en rimlig fysisk miljö (12).

Kompetens

Det latinska ordet för kompetens är competentia och betyder överensstämmelse. Kompetens i arbetet skulle då beskriva överenskommelsen mellan en persons kapacitet och krav på

arbetsuppgifter. En kompetent professionell person är den som utför sitt arbete väl (8). En studie av Ramritu och Barnard (13) beskriver nyutexaminerade sjuksköterskors förståelse av kompetens och fann stöd för en mer generell definition av kompetens (13). Sjuksköterskors kompetens varierar också beroende på var arbetet utförs. Överlag så uppfattar sjuksköterskor sin kompetens som god. Däremot så skattar anestesi och operationssköterskor lägre

kompetensnivå vad gäller lärande och utbildning av patient och anhörig och det kan förklaras av att de har mycket kort kontakt med patient och anhörig för att kunna utföra det (14). Att kompetensen vidareutvecklas har betydelse för fortsatt yrkesutövning. Kompetensen är inte statisk utan bör ständigt hållas vid liv. Kompetens består av individuella kunskaper, hållningar och färdigheter samt erfarenhetsbaserade insikter relaterad till yrkesfunktionen (15). Vi

känner igen kompetens när vi se det, men att mäta kompetens anses svårt. Det är trots detta viktigt att novisen får ett kvitto på att deras utveckling går framåt. Det måste också finnas någon sorts minimum nivå på kompetensen. Genom att observera novisen både i kliniska situationer och i simuleringssituationer kan utvärdering av tillvägagångssättet göras (8).

Simulators övningar kan vara ett verktyg att träna kritiska händelser inom anestesin och på så sätt öka både kompetens och patientsäkerheten (16, 17).

Det är av betydelse att som anestesisjuksköterska kunna lära sig och utveckla ett kunnande i en högteknologisk miljö. För det erfordras en noggrann och effektiv problemlösningsförmåga, att kunna observera situationen och vidta korrekta åtgärder (18). För att kunna utvecklas inom sin yrkesprofession är det av betydelse hur yrket upplevs. Det framkom i en studie hur

narkosläkare upplever och förstår sitt yrke. Följande fyra sätt beskriver detta. Den

professionella artisten som vill ge anestesi och kontrollera patientens vitala funktioner, den barmhärtige samariten som vill hjälpa patienten, lindra smärta och ångest, tjänaren som ger service till hela sjukhuset för att underlätta för andra läkare och sjuksköterskor och ger vård åt svårt sjuka patienter och slutligen samordnaren som organiserar och leder verksamheten på operationsavdelningen (19).

Enligt socialstyrelsens kompetensbeskrivning för sjuksköterskor med specialområde anestesi, omfattas detta av ansvar för övervakning och utförande av lokal och generell anestesi,

analgesi och sedering till patienter i alla åldrar. Hälso - och sjukvårdslagen och

åliggandelagen styr sjuksköterskans arbete. Anestesisjuksköterskan ska kunna följa ett etiskt förhållningsätt och i överensstämmelse med vetskap och beprövad erfarenhet, medverka vid operationer, behandlingar och undersökningar och ansvara för den perioperativa omvårdnaden (1). ”Peri” hänvisar till tiden närmast patientens operation och den perioperativa vården definieras som de vårdhandlingar som utförs av anestesi och operationssjuksköterskan under de pre-, intra- och postoperativa faserna (20).

Erfarenhetsbaserad kunskap

Inom vården finns tradition där stor fokus ligger på den medicinska och teoretiska kompetensen. Det finns riktlinjer, teorier och fakta som beskrivs i läroböcker och

kvalitetshandböcker. Därutöver finns en annan typ av kunskap nämligen den tysta kunskapen som erhålls genom träning, erfarenhet och reflektion. Erfarenhetsbaserad kunskap är kunskap som inte beskrivs eller kan beskrivas. Vid kritiskt svåra situationer, där teori ska lösas i praktiken, kan det vara svårt att handla rätt i den situation som råder. Larsson (8) beskriver att som ny anestesiolog kan man inte förvänta sig att den äldre kollegan kan delge all kunskap i minsta detalj hur de löser kliniska problem. De yngre kollegorna måste identifiera sig med den äldre kollegan och försöka se problemlösningen från deras sida. På detta sätt skapas ett förtroende mellan den yngre och äldre kollegan (8). En av deltagarna i en studie beskrev erfarenhetsbaserad kunskap som att; ”det kan ofta vara svårt att förmedla något som utförs varje dag. ”Det finns ingen direkt reflektion på hur momentet utförs, men kunskap finns att utföra det. Det är fäst i minnet, i ögonen och händerna och det går automatiskt”. Samma studie belyser vikten av att fortsättningsvis använda sig av klinisk praktik för att föra kunskap vidare. Men här betonas även den centrala rollen av att utöva självständigt arbete för

kompetensutveckling. Detta skedde genom att anestesiologerna i studien deltog i debriefing intervjuer eller läste observationsstudier. På detta sätt kunde de hitta erfarenheter som var värdefull för deras egen praxis (21).

Professionellt lärande och handledning

Handledning kan hjälpa både en organisation och en profession att hålla sig levande och att andas. Lärandet har utgått från att äldre yrkesutövare delger sitt kunnande till yngre

yrkesutövare. Lärandet har då gått ut på att anpassa sig till de färdiga normerna för

professionen som redan finns. Detta måste förstås finnas, men det är olyckligt om det stannar där. Det finns då risk för att professionen och yrkesutövningen stagnerar. Bra handledning kan vara svårt att lära ut. En kunskapssökande profession bör inte nöja sig med att handledningen förvandlas från ett utbyte av färdiga tankar till ett konstruktivt tänkande. Ambitionen måste också vara att utveckla synen på lärande till det större sammanhanget. Organisationen bör alltid sträva efter att hela tiden utveckla och stödja personalen i sin yrkesprofession (22).

Handledningen har som mål att utveckla och vidareutveckla den professionella kompetensen.

Denna kompetens kan beskrivas genom tre komponenter. Den kognitiva komponenten som innebär att ha kunskap, förståelse och insikt. Den affektiva komponenten som har med

värderingar, förhållningsätt och känslor att göra. Handlingsrelaterad kompetens innebär att ha olika typer av färdigheter som samarbetsförmåga och kommunikationsfärdigheter.

Vidareutveckling av kompetensen kan ske genom reflexion över den egna yrkesutövningen.

Medvetenheten av yrkesidentiteten utvecklas bland annat genom yrkespraxis. Genom att reflektera över yrkeserfarenheter kan yrkesutövaren bli trygg i sina ämnesmässiga värderingar, värden och hållningar. Kompetensen blir medveten och detta möjliggör för yrkesutövaren att identifiera sig med den egna yrkesgruppen (15).

Risker och svårigheter inom yrket

Praktiska fel som orsakas av sjuksköterskor kan ge upphov till lidande hos patienten, familjer och inte minst den egna professionen. Fel kan orsakas av bristande uppmärksamhet på

eventuella komplikationer som kan uppstå, att inte ta eget ansvar för sina handlingar, olämpliga bedömningar, felmedicineringar, missat eller missbedömt olika ordinationer och feldokumentationer (23). Anestesi anses vara ett erkänt svårt yrke med många kritiska och stressfulla situationer. Det tycks vara ett arbete för en expert. I vissa fall utsätts personalen för svåra etiska beslut och arbetet kan vara både svårt och tröttande (24). Det finns rapporter som visar att läkare som valt anestesi som specialitet dör i förtid pga. dessa arbetsförhållanden (25). Exempel på anestesiologiskt riskfyllda situationer som kan uppstå är problem med luftvägen, cirkulatoriskt och respiratoriskt instabil patient, att inte kunna erhålla fungerande venväg, problem med teknisk utrustning samt att administrera fel läkemedel eller i fel doser (26, 27). Att utföra anestesi utanför operationsavdelningen eller anestesi utfört av

ambulerande anestesiteam kan i sig vara en risk eftersom arbetet då utförs utanför

operationsavdelningen med annan utrustning eller för handhavaren okänd utrustning (28).

Nedskärningar inom vården kan principiellt vara den största säkerhetsrisken. Ofta ska sjukhusen producera mera med mindre resurser. Samtidigt som dagens patienter förutsätter högre standard på säkerhet och personal. Ett frustrerande och potentiellt farlig aspekt ur anestesiologisk synvinkel är pressen av att vara produktionseffektiv, både från kirurger, övriga kollegor, sjukhusledning och även från patienterna själva (17). Klinisk kompetens utvecklas inte bara från kunskap från böcker. Förmågan att vara professionell i svåra kliniska situationer kan förbättras genom att utsättas för dessa situationer, handla utifrån riktlinjer och därefter reflektera och lära sig av händelsen (8).

TEORETISK REFERENSRAM

Som teoretisk referensram kommer Patricia Benners teori från novis till expert att användas.

Varje steg i utvecklingen från novis till expert beskrivs ske genom ökad skicklighet och expertsjuksköterskans förmåga att fatta beslut och handla utifrån en situationsbaserad helhetssyn. ”Being in the situation” beskriver expertens förhållningsätt, hon står inte som novis sjuksköterskan utanför situationen utan är engagerad i den. Med sin

erfarenhetsbakgrund kan expertsjuksköterskan via sin intuition uppfatta varje tillstånd och direkt urskilja vad problemet är. Expertsjuksköterskan beskriver ofta sin iakttagelseförmåga med ord som intuition, oroskänsla eller en känsla av att något är på tok. Dokumentation av kliniska expertprestationer är det första steget i utvecklingen av kliniska kunskaper för vidare studier och utveckling. Experter på kliniskt arbete kan också fungera som rådgivare för andra sjuksköterskor. Men med undantag för intensivvårdssjuksköterskor har majoriteten som arbetar på expertnivå små möjligheter att jämföra och stämma av sina erfarenheter med andra sjuksköterskor. Det är inte alla sjuksköterskor förunnat att bli expertsjuksköterskor men beskrivningar av händelser utfört av experten kan underlätta övergången till den skickliga nivån (29). I början av 50-talet utvecklades en metod som Patricia Benner har valt att använda sig av i sitt arbete den s.k. Critical Incident tekniken (CIT). Under 80-talet ökade metoden bland vårdforskare. Tekniken ger berättelser av händelser i vårdsituationer struktur och underlättar beskrivandet av händelsen. Critical innebär inte att händelsen måste vara kritisk, men den måste vara betydelsefull för personen som upplevde den genom att den lärde personen något nytt eller innebar en förändring i personens liv. Händelsen gav en kunskap som kan användas vid liknande företeelser. Lösningen på problemet är inte heller det viktigaste för inlärningen utan att kunna identifiera, reflektera och resonera sig fram till vad situationen har lärt personen (30).

Benner har i sin forskning, genom intervjuer och deltagande observationer funnit kärnan i sjuksköterskors kliniska kunnande och sammanfattat det i sju kompetensdomäner enligt följande; Den hjälpande rollen. Sjuksköterskan ska vara närvarande för patienten, genom att trösta och beröra patienten. Att tolka olika slag av smärta och välja lämpliga strategier för att hantera smärta. Att ge känslomässig och informativt stöd till anhöriga. Den undervisande och vägledande funktionen. Sjuksköterskan ska fånga patientens vilja att lära sig om sin sjukdom och förstå patientens tolkning av sjukdomstillståndet. Kunna erbjuda en tolkning av tillståndet samt att förklara åtgärder. Den vägledande funktionen sker genom att göra kulturellt

svårbegripliga sidor av en sjukdom begripliga. Den diagnostiska och övervakande funktionen.

Sjuksköterskan ska ge akt på tidiga varningssignaler. Att förekomma försämringar hos patienten innan tydliga diagnostiska tecken visar sig. Att förstå de speciella krav som

sjukdomstillståndet orsakar. Att effektivt hantera snabbt skiftande situationer. Sjuksköterskan ska ha förmågan att snabbt uppfatta problem och kunna utföra kvalificerade åtgärder i

livshotande och akuta situationer. Att hantera oförutsedda situationer. Att balansera krav mot resurser i akuta situationer. Att ha kunnandet att identifiera och hantera kriser tills läkare är på plats. Att utföra och övervaka behandling. Sjuksköterskan ska kunna administrera läkemedel på korrekt och säkert sätt. Att inleda och underhålla intravenös behandling med minimala risker och komplikationer. Att förebygga risker vid immobilisering och skapa en strategi för sårbehandling. Att övervaka och säkerställa kvalitet i praktiskt vårdarbete. Att upprätthålla ett säkerhetssystem för att garantera säkrats möjliga vård. Kunna göra en bedömning av vad som riskfritt kan utelämnas från eller läggas till medicinska ordinationer. Att kunna få skäliga svar av läkare inom en rimlig tid. Att planera och organisera för personalens arbete och vården.

Att kunna samordna behov samt att prioritera skilda krav hos patienter. Att skapa och bibehålla ett vårdlag som kan ge optimal vård till patienten. Att skaffa sig socialt stöd från andra sjuksköterskor (29).

Styrkan i den här modellen är att kompetensområdena har urskiljts från faktiska situationer och inte genom att experter skapar kompetensområden med hjälp av modeller eller

hypotetiska situationer (29).

Problemformulering

Anestesisjuksköterskans arbete är ett självständigt yrke som sällan utförs i samarbete med en annan sköterskekollega. Därmed saknas ofta utrymme för reflektion med en kollega i den omedelbara situationen. Genom att få en djupare kunskap om hur anestesisjuksköterskan upplever sitt arbete ges en möjlighet att skapa bättre förutsättningar för utveckling och vidareutveckling av anestesisjuksköterskans yrkesroll och kompetens.

Syfte

Syftet med studien är att få kunskap om hur anestesisjuksköterskan upplever sin egen profession.

Frågeställningar

1. Vilka situationer uppfattar anestesisjuksköterskan som svåra och riskfyllda i sitt arbete?

2. Vid vilka situationer känner anestesisjuksköterskans tillfredställelse i sitt arbete?

3. Hur upplever anestesisjuksköterskan teamarbetet med övrig personal på operationssalen?

METOD

Design

I denna studie har en kvalitativ metod använts för att kunna beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av sin yrkesmässiga profession.

Urval

Studien baseras på intervjuer med tio anestesisjuksköterskor som arbetar vid ett

universitetssjukhus i mellansverige. Urvalet bestod från början av elva anestesisjuksköterskor, men en intervju exkluderades pga. tekniska fel med diktafonen. Denna informant erbjöds att

göra om intervjun, men avböjde pga. tidsbrist. Författaren själv valde ut informanterna där kriterierna för urvalet var att båda könen var representerade samt att det fanns en spridning vad avsåg ålder och antal yrkesverksamma år. Deltagarna i studien består av

anestesisjuksköterskor från klinikens fyra anestesienheter, som är placerade på barnoperation, neurokirurgisk operation, öron – plastik operation samt gynekologisk - obstretisk

operationsavdelning. Stor vikt lades vid att försöka hitta personer som trodde sig kunna ha betydande situationer att berätta om och ha förmågan att förmedla sitt budskap. Informanterna var fyra män och sex kvinnor i åldrarna 27-55 år (M= 41år). Antal yrkesverksamma år

varierade från mindre än ett år till 24 år som anestesisjuksköterska (M= 9,5, S= 9,46).

Datainsamlingsmetod

Datainsamlingen skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer, där en intervjuguide (Bilaga1) som utarbetats för ändamålet användes. Fyra intervjufrågor ställdes till intervjupersonerna. Vad uppfattar du vara svårt och riskfyllt i ditt arbete? Vad gör att du känner dig nöjd med ditt arbete? Vad upplever du vara mest betydelsefullt i ditt arbete? Hur upplever du teamarbetet med övrig personal på operationssalen? För att få ett vidare och djupare innehåll i intervjun, kompletterades intervjun med fördjupningsfrågor. Liknande frågor har använts i en studie som beskrev hur anestesiologer upplever sitt yrke (19).

Tillvägagångssätt

Alla tilltänkta intervjupersoner kontaktades initialt via mail med en förfrågan om att delta i studien. I detta mail fanns också ett informationsbrev (Bilaga 2) bifogat. Informationen i detta brev innehöll det huvudsakliga syftet med studien och information om att deltagandet i undersökningen var frivilligt och kunde avbrytas när så helst önskades. En del av informanterna kontaktades även personligen för att klargöra om de ville deltaga. Alla tillfrågade valde att delta i studien och i samband med intervjusituationen erhölls även muntlig information för att på så sätt försäkra att informanten förstått innerbörden i

informationsbrevet. Intervjuerna hölls på avskild plats för att kunna trygga anonymitet i så hög utsträckning som möjligt. Varje intervju tog mellan 20-30 minuter och intervjuerna genomfördes under en tre veckors period. Alla intervjuer spelades in med diktafon och transkriberades ordagrant. Mail kontakt togs även med varje teamledare på respektive enhet, med information om studien samt att intervjuer genomfördes under aktuella veckor.

Dataanalys

Författaren har själv arbetat som anestesisjuksköterska ett antal år på kliniken och har därmed en förförståelse för ämnet och det anses i kvalitativ forskning vara en viktig del i

tolkningsprocessen. Analysen genomfördes i form av kvalitativ innehållsanalys.

Innehållsanalys är en empirisk vetenskaplig metod som används för att dra slutsatser om innehållet i intervjuer (31, 32). Efter ordagrann transkribering av intervjuerna analyseras intervjutexterna enligt följande: först lästes hela analysenheten igenom omsorgsfullt flera gånger för att skapa en helhetsbild av materialet. Ord och meningar som var relevanta för frågeställningarna och studiens syfte plockades ut. Dessa meningar var de så kallade

meningsbärande enheterna. Därefter kondenserades texten dvs. den gjordes kortare och mer lätthanterlig, men ända bibehölls det väsentliga i texten. Därefter abstraherades det väsentliga innehållet till en högre nivå. Detta skedde i nästa steg genom att den kondenserade texten försågs med koder dvs. varje kod är en beteckning på en meningsenhet som kortfattat beskriver dess innehåll. Därefter grupperades de koder som hade liknande innehåll i en och samma kategori (Tabell 1) (33). Slutligen kunde sex teman formuleras utifrån att den underliggande meningen i ett antal kategorier bands samman (Bilaga 3). Kategorin mindre betydelsefullt stannade på kategori nivå.

Tabell1. Exempel på meningsbärande enhet, kondensering, kod och kategori.

Meningsbärande enhet

Kondensering Kod Kategori

Det är väldigt betydelsefullt det ansvaret man har gentemot patienten, att man inger ett förtroende och lugn. Det tycker jag är väldigt viktigt och betydelsefullt. Jag tycker att man är professionell med glimten i ögat.

Betydelsefullt det ansvaret man har mot patienten. Att inge förtroende och lugn.

Professionell med glimten i ögat.

Ansvar och professionell

med glimten i ögat. Skapa bra relation och inge förtroende.

ETISKA ÖVERVÄGANDE

Utifrån Centrala Etikprövningsnämnden (34) har hänsyn tagits angående etiska principer rörande forskningspersoner. Ansökan om tillstånd av genomförande av studie inom ramen för uppsats har gjorts och godkänts av klinikchef. Deltagarna i studien har informerats både skriftligen (Bilaga 2) och muntligen, om frivilligheten att delta i studien och att de kunde avbryta sin medverkan när de så önskade. Informationen innehöll studiens syfte samt

information om att intervjuerna spelades in via diktafon. Vidare informerades informanterna om att intervjuerna kodades i den följd de ägde rum, så att intervjupersonernas

avidentifierades. Därigenom kunde endast informanten och författaren själv koppla samman text som redovisas i resultatet med aktuell person. Likaså informerades att intervjumaterialet förvaras respektfullt och endast författare och handledare skulle läsa materialet. Slutligen informerades informanterna om att efter avslutad studie kommer materialet att bevaras i avidentifierad form. De anestesisjuksköterskor som deltog i studien kommer också att få ta del av resultatet i form av uppsatsen när den är godkänd och klar.

RESULTAT

Innehållsanalysen resulterade i sex teman (Bilaga 3): 1. Svåra arbetsförhållanden hanteras med eget systematiskt kontrollsystem. 2. Innebörden av att vara en professionell

anestesisjuksköterska. 3. Tillfredställande för professionen är god relation till patient, anhörig, teamet och att utveckla sin yrkesroll. 4. Otillfredsställande för professionen är egna missbedömningar och situationer man inte själv kan råda över. 5. Förutsättningar för ett bra teamarbete är tydlig kommunikation, att känna tillit till sina kollegor och vara lyhörd inom teamet. 6. Utmärkande för bristande teamsamarbete är bristande kommunikation och tillit, samt att känna sig överflödig i yrkesrollen. Kategorin mindre betydelsefullt stannade på kategori nivå.

Svåra arbetsförhållanden hanteras med eget systematiskt kontrollsystem.

Här beskriver anestesisjuksköterskorna känslan av att vara utsatt och lämnad ensam. Att arbeta i teamet med ibland för en själv okända personer och utan att veta deras kompetens.

Arbetet innebär ibland att förutsättningarna ändras, att det förekommer störande moment och

”Jag skulle väcka en femåring och sökte undersköterska och läkare och påbörjade väckningen och ingen kom.

Jag och operationssjuksköterskan stod ensamma inne på sal och patienten desaturerade. ” (3)

”Vårdade vi en brännskadad patient och jag skulle bara lösa två narkossköterskor för lunch och när jag kommer in på salen var patienten hemodynamisk instabil, blödde, kirurgerna fortsatte operera och det fanns både blod och plasma inne på salen, men ingenting var kontrollerat. Och sen när det väl börja blöda mer, när vi skulle beställa mer blod, då visade det sig att bastestet gått ut dagen innan. Och narkosläkaren valde att mitt i allt gå ut från situationen utan att meddela någon. Han bara försvann mitt i allt.” (3)

”Utsatta situationer, på jourtid. Dels arbetsuppgifter som inte görs lika ofta och få personer. Inte det vanliga teamet. Att man är ensam. En enkel situation kan bli riskfylld. De tog ner en patient på salen bredvid som det var jätte bråttom med och jag blev själv. Min patient blev jätte ytlig. Det blir en riskfylld situation när man blir utelämnad och en okomplicerad situation vänds till något farligt. Tur att operationspersonalen var där inne så att de kunde hjälpa mig.” (8)

”Det är ju ett ensamarbete samtidigt som det är ett teamarbete. Och det teamet är olika varje dag. Du jobbar ihop med personer som du inte alltid känner. Man kan stå och dela ett gemensamt ansvar med någon som man inte har en aning om vem den personen är och hur den arbetar, tänker och har för bakgrund. Och det är ju en risk också.”

(9)

”Ja, vi har varit på röntgen, iväg ifrån operationsavdelningen, inte på den röntgen avdelningen vi brukar vara. På lab 10 då och vi hade gett Ultiva (smärtstillande medel) och patienten fick andningsuppehåll. Vi hade en larynxmask istoppad och när vi skulle pumpa i luft sen, då var det tvärstopp.” (6)

Anestesisjuksköterskorna beskriver riskfyllda patientkategorier som ger olika utmaningar. Det handlar främst om svårt sjuka och neonatala barn. I dessa situationer finns också olika

riskfyllda moment som ska hanteras.

”Visst är det flera patienter så som eller som är väldigt sjuka eller… blödningsbenägna eller har olika åkommor sen tidigare eller sjukdomstillstånd som gör att man tänker oj oj oj … Att man förstår att det är en svårighet.” (1)

”Jaa...väldigt små barn och väldigt sjuka patienter, det är det som är svårast tycker jag. Mycket små barn…” (10) ”När man drar upp och späder massa läkemedel. Ibland under vissa stressade former.” (6)

”Svårigheten är ju inte så mycket när man har en egen patient för då har man den mer i sin hand, utan det är vid avlösningar och där man måste läsa av situationen. Vet man vad man har framför sig så har man mer

framförhållning, starta mer blod i tid eller vad det nu kan vara”. ( 7)

Svårigheter och risker hanteras genom att ha ett eget systematiskt kontrollsystem. Beskriver vikten av att fokusera och kontrollera sig själv.

”Försöker att ha ett säkerhetstänk. Att dubbelkolla sig själv. Så man inte får obehagliga överraskningar.” (5)

”Tänker extra om det är neonatala barn som man har sällan. Garderar sig och låter någon annan kontrollräkna.(5)

”Har sina kontroller. Gör alltid lika för att det ska bli rätt. Kontroll av utrustning. Vid ett litet ingrepp att man ändå inte ändrar sitt arbetsätt och har mindre säkerhetstänk. Risken finns att det kan bli en farlig situation.” (8)

Innerbörden av att vara en professionell anestesisjuksköterska

Här beskriver anestesisjuksköteskorna vikten av att vara patientens ställföreträdare och advokat. Att vara yrkesskicklig genom att ha goda medicinska kunskaper och att upprätthålla sin kompetens. Att vara väl förberedd för det svåra och att kunna vara flexibel. Det är också av stor vikt att genom sin intuition kunna avläsa situationen.

”Att vara patientens advokat. De är otroligt utelämnade. Om jag fått en bra kontakt, kan jag hjälpa dem att föra informationen vidare. Att miljön runt patienten blir bra.” (1)

”Utmanande miljö att arbeta i. Tänker man medicinskt tekniskt så finns det mycket apparatur som man ska lära sig. Tänker man fysiologiskt så finns det mycket som man ska lära sig med ventilation och cirkulation. Det är ett brett område.” (3)

”Inget är förutsägbart. Vet inte vad man möter. Det är en utmaning. Man kommer inte till jobbet och vet precis och har en plan. Det är stimulerande och svårt. Det är viktigt att ha beredskap för det ena och det andra.” (9)

”Jag tycker väldigt mycket om variationen i arbetet. Ena dagen händer ingenting alls, andra dagen är det något elände, tredje dagen är jag programansvarig. Jag tror att det är kärnan lite att det är variationer. Kompetensen att vi förväntas fixa det mesta.” (10)

”Jag kan komma in och läsa av situationen. Man läser av hur folk beter sig. Man kan se om en van kirurg är stressad. Vissa personer bara inger ett lugn och får alla att arbeta lugnt och vissa gör inte det. Om det är intuition eller att man läser av situationen.” (7)

Anestesisjuksköterskorna beskriver här betydelsen av att ha en egen etisk kod och ett bra förhållningssätt inom professionen. Det anses vara ett respektfullt arbete där man har ansvar för andra personers liv. Det finns en vilja att utföra arbetet korrekt och inte orsaka skada. Det är också viktigt att vara ärlig och stå för det man gör.

”Allt man gör vill man göra på ett korrekt sätt. Rätta läkemedelsdoser och att administrera på ett korrekt sätt. Det har man respekt för.” (3)

”Att man inte försöker dölja saker. Gett fel läkemedel eller gett för mycket eller vad man nu har gjort. Att man är ärlig och vågar stå för det man gör.” (5)

”Man har ju hand om en annan människas liv och det är ju en risk med det. Men sen är det ju också en risk att jobba i den här miljön själv... gaser och blod som man inte vet. Även om det finns regler på hur man ska hantera det. Det kan ju stänka och hej och hå... och det kan vara personer som är påverkade på något vis så att man inte vet hur de reagerar. Det finns ju risk från två håll, men det jag mest tänker på är att man har hand om en annan människas liv”. (9)

Tillfredställande för professionen är god relation till patient, anhörig, teamet och att utveckla sin yrkesroll

Här beskriver informanterna att det är en utmaning att få en bra relation vid det korta mötet med patienten. Att det är viktigt att få positiv feedback från patienten. Upplevelsen av att kunna göra skillnad för någon. Betydelsen av att bekräfta föräldrar till barn som opereras och skapa tillit till föräldrar och barn.

”Patienter som är sjukhus erfarna. För en del blir det bara jobbigare inför varje anestesi. När man möter dem och deras anhöriga och lyckas möta dem så att de känner sig sedda och respekterade. Att de känner att de har någon makt över situationen och kan bemästra det.” (8)

”Alltså feedback från patienterna kan jag säga det gör mig väldigt nöjd. Nu fick jag den där människan att känna sig nöjd… alltså hon litade på mig.” (4)

”Föräldrar som kommer till barn operation. Ger man dem fem minuter till, så brukar det ofta gå mycket bättre.

Och man kan säga hej då till en inte hysterisk mamma. Sådant man får genom tillit. Att teamet känns harmoniskt och vet vad de gör.” (4)

”Att man får kontakt, inte pratar förbi barnet utan får det bekräftat via henne (mamman). Bekräfta föräldrarna.”

(5)

Anestesisjuksköterskorna beskriver det som tillfredställande med en god relation till teamet.

Att vid akuta situationer lyckats som ett team. Att vara delaktig i att rädda livet på patienter och att få svåra saker att kännas enkelt. Att teamet lyckas få ett bra flyt runt patienten utan att stressa.

”Det har jag känt efter en del jourpass, då har jag känt mig riktigt nöjd. När vi haft akuta fall som blött sex-åtta liter så där och då har jag känt mig nöjd efteråt. Att man klarat livhanken på patienten.” (6)

”Det är upp till alla som är på sal om det blir bra eller dåligt. Att jobba tillsammans och få svåra saker att kännas enkelt. Man tar ner det på en enkel nivå.” (8)

”Ett team, man jobbar effektivt utan att stressa. Att alla vet vad den andra gör. Behöver inte prata. Man får till ett bra flyt runt patienten. Det är tjusningen när man jobbar bra i teamet.” (1)

Här beskriver anestesisjuksköterskorna betydelsen av att utveckla sin yrkesroll. Det finns en önskan om att få ett ökat ansvar och vara mer självständig utifrån riktlinjer. Upplevelser av att få göra extra ordinära insatser. Att det är ett utvecklande arbete.

”Att man känner att man får ta för sig, man får sköta ruljansen eller vad man ska säga. Att man får intubera man får ta ansvar, för det tycker jag om. Jag skulle vilja ha mer ansvar en vad jag egentligen har.” (6)

”Att ha generella ordinationer. Att ha mer riktlinjer. Jag menar med ansvar att man får ta egna beslut.” (6)

”Det ger mig mycket. Det är inget enkelt arbete, hela tiden står man inför problem” (7)

”Bland det roligaste att göra. Det är alltid nytt. Aldrig lika. Dessutom ett jobb där jag aldrig kommer att bli fullärd. Hela tiden lära mig något nytt. Spännande jobb.” (11)

”Handledning är en sådan sak som man kan få en jätte kick av. Då kan jag tänka så där ibland när jag går hem…

jäklar jag har vart med i den här processen och sett den. Och det är faktiskt jättekul” (4)

Otillfredsställande för professionen är egna missbedömningar och situationer man inte själv kan råda över.

Här beskrivs känslan av missnöje av att missbedöma situationer och att tappa greppet om situationen. Beskrivningar där man varit delaktig i dåligt arbete även om det i sig inte berodde på en själv och att inte få rätt förutsättningar för att göra ett bra arbete.

”Men jag vet någon patient som vaknade som hade ont, då blir jag väldigt missnöjd liksom. Ibland, missbedömer man hur mycket smärtstillande eller vad som behövs.” (1)

”När man missbedömt någonting. En ung kille som skulle göra ett litet ingrepp. Jag missbedömde mängden läkemedel. Jag kunde inte få honom att sova tillräckligt djupt. Man ökar och ökar, till slut är man bortom rimliga doser. Man tappar liksom greppet. En grej som ska vara enkel blir komplicerad. Man känner sig värdelös”. (8)

”Delaktig i det dåliga jobbet. Vi har haft några som inte varit tillräckligt smärtlindrade. Framförallt när man frågat om smärtlindring. Så har man inte fått gett det. De gångerna känner man sig delaktig även om det inte är jag som brustit.” (6)

”Har man inte rätt förutsättning. Ingen riktig anmälan. Jag har ingen aning om vad det är för patient. Jag pratade med narkosläkaren som bara sa att vi skulle ta ner patienten till operation. Jag fick ingen kontakt med pappan och patienten var helt hysterisk. Kunde jag gjort på något annat sätt och slagit i backen tidigare och sagt att nu behöver jag hjälp. Med facit i handen ... men jag visste inte vad jag hade. Man får ju lösa det, men det känns inte bra.” (7)

Förutsättningar för ett bra teamarbete är tydlig kommunikation, att känna tillit till sina kollegor och vara lyhörd inom teamet.

Här beskrivs vikten av att arbeta mot samma mål inom teamet. Att ha en god kommunikation, att kunna samarbete med alla inom teamet och värdet av att göra en tydlig arbetsfördelning i teamet så att alla vet sin uppgift.

”Att man ska kunna förutse vad som ska hända eller vad man ska göra. Att alla medlemmar i laget vet vad målet är och vad som ska göras och tar egna initiativ till att det blir gjort. Alla har dragit sitt strå till stacken. Då är det roligt, då är det teamwork.” (1)

”Jourtid märks det tydligt att man jobbar i ett team och att alla hjälps åt och tar ansvar, för då är man så medveten om att nu finns det inga fler att ropa på utan nu är det oss det gäller och hänger på och då får man hjälpas åt. Det är också korta informationsvägar det är inte någon annan utifrån som sitter på information som ska förmedlas till det här teamet runt ikring utan på jourtid är det liksom kortare vägar och man hjälps åt på ett annat vis och det är jättetrevligt att jobba ihop då.” (9)

”Stämmer av vad syftet är med det här ingreppet och är det några saker som man måste tänka på utifrån.

Checklistan gynnar ju teamarbetet och respekten för varandra och varandras roller och funktioner. För som det var tidigare man kunde ju stå ... man visste ju inte vem personen var och vad de hette och egentligen håller man på med väldigt livsavgörande ingrepp” (9)

”Där gjorde vi en tydlig fördelning redan innan vi sövde för det var mycket saker som skulle göras och då gjorde vi upp en fördelning redan innan vi sövde, vem som gjorde vad. Där lyckades vi som ett team riktigt bra.” (3)

Anestesisjuksköterskorna beskrev också betydelsen av att känna tillit och respekt för sina kollegor. Att vara fokuserad och lyhörd vid akuta situationer. Att ha ett tillåtande klimat inom teamet var också av betydelse.

”Att man känner att man är en kugge i hjulet. Att alla som är där är behövda och att man kan kommunicera.” (4)

”Framförallt på jourtid. När det är bråttom. Aldrig något gissel utan alla är fokuserade.” (11)

”När man genomfört en anestesi där det flyter och man jobbar bra ihop. Och patienten mår bra efteråt och inte har ont… och teamet håller ihop även om det kanske varit komplicerat och patienten har blött men ändå att man fungerat som ett team och jobbat bra ihop.” (5)

”Det farligaste man kan liksom det här syndabocks tänkandet…det är inte bra. Och man mår ju så dåligt själv.

Det är ju det värsta. Och då behöver man en omgivning som kan förstå att det kanske kunde hända. ” (4)

Utmärkande för bristande teamsamarbete är bristande kommunikation och tillit, samt att känna sig överflödig i yrkesrollen.

Här skildrar anestesisjuksköterskorna brister i teamsamarbetet och bristen på respekt för sin yrkesroll inom teamet. Otydlig kommunikation var också utmärkande för brister inom teamet.

”På jourtid ser det lite annorlunda det är väl tack vare att man blir en mindre homogen grupp, det är många som har sina idéer och mindre vana vid just det, så då kan det väl vara lite mer haltande så att det går åt mera energi åt att få ett bra samarbete.” (8)

”När jag var där på min inskolningsperiod hälsade inte ens folk trots att man hälsade på dem. Det är tråkigt. Man vet inte vad man gjort för fel.” (6)

”Det har varit kollegor som stått längst bak därför att de tycker att de inte har någon uppgift. Mycket doktorer, de backar tillbaka. Det kan vara alldeles för många som är involverade i patienten.” (7)

”I bland tycker jag att det brister lite också. Kommunikation där, nu har vi precis börjat med checklista.

Framförallt så händer det ju både då och då att läkare, kirurger kommer in, seglar in, kanske börjar operera utan att ens säga hej” (1)

”Att det byter narkosläkare ett par gånger under samma ingrepp och man har lite olika syn på hur man vill hantera anestesin. Det kan komma in någon och bara skruva eller ratta och försvinna igen. Det tycker jag är stor brist på teamarbete.” (9)

I intervjuerna framkom även att det förkom en viss konkurrens i rollen som anestesisjuksköterska. Upplevelser av att inte få förtroende i sin profession.

”St-doktorerna är fokuserade på sig själva. Förstår inte att jobba i team. Vi är hantlangare som behövs när det strular. Dåliga på att kommunicera. Och jag kan jämföra hur det var för femton år sedan. Då jobbade man mycket mer självständigt som narkossköterska än vad man gör idag.” (9)

”Ibland kan man känna sig totalt degraderad av vissa … nej, men du vet det känns som ena stunden så kan man inte ta det enklaste beslut själv och nästa stund är man lämnad på sal i andra ändan av sjukhuset.” (8)

”Det är mer läkartätt nu och det förekom ju aldrig att en läkare i samband med att de kom till sjukhuset ... skulle sitta på sal som det är idag och det tycker jag är bra att de gör så att de förstår arbetet. Men det har också blivit något slags ... det kanske är så att det blir ju bara mer och mer avancerad vård också... men lite ... känsla av att ST-doktorerna gör mer av det arbetet som vi gjorde förut.” (9)

Kategorin om vad som är mindre betydelsefullt beskrivs som:

”Anestesierna tar ju inte så lång tid det som tar tid är att sitta och skriva i datajournalen, för det är ju nåt som jag irriterar mig på eller är frustrerad över att det dubbel dokumenteras så otroligt mycket.” (1)

”Vill jag intubera så säger jag det. Inte så viktigt för mig längre.” (4)

DISKUSSION

Resultatdiskussion

Resultatet visar att trots att anestesisjuksköterskeyrket betraktas som ett självständigt yrke, var anestesisjuksköterskorna mycket beroende av teamet runt omkring dem. Slutsatsen är att stor vikt läggs på att kunna arbeta självständigt och att ha goda medicinska kunskaper inom området, men det är även betydelsefullt att kunna samarbeta och respekteras av övriga team medlemmar.

Anestesisjuksköterskorna upplever en känsla av att vara utsatta och lämnade ensamma i vissa situationer. I vissa fall måste de arbeta med personer som för dem själva är obekanta både till

svårt och riskfyllt i sitt arbete framkom även där att de kände sig ensamma och utelämnade.

De beskrev att de behövde anta utmaningen som svårigheterna innebar, men att känslan av att bli lämnad ensam var svår (25). Svårigheter kan även ses som en möjlighet att lära sig istället för ett problem. Det kan vara en utmaning att lösa det eventuella problemet och på så sätt utveckla sin kompetens (24). En studie beskriver betydelsen av att ha möten med reflektion vid svåra fall för att på så sätt kunna lära sig utav det svåra och att kunna föra kunskap vidare.

Tyvärr handlar ofta dessa fall om när något går fel och inte dagliga händelser, vilket också är av stor betydelse för att kunna utveckla sin kompetens inom yrket (21). Liknande forum för diskussioner och reflektion skulle kunna införas för anestesisjuksköterskorna på kliniken för att på så sätt kunna utveckla och stötta varandra i det som i professionen anses vara svårt. Det skulle då vara lämpligt att utgå från Benners critical incident metod (29). Genom handledning av detta slag finns möjlighet att utveckla den professionella kompetensen.

Uttryckligen finns det också en risk med att arbeta i ett nytt team och det kan bli en besvärlig situation om personerna inte kan lita på varandra. För att kunna utveckla samarbetet i teamet kan simuleringsövningar vara av värde. Studier beskriver att det här är en metod som faller väl ut för att förbereda studenter och personal för svåra och riskfyllda scenarios och det ger möjlighet till egen reflektion (17). Genom att ha regelbundna träningar ges möjlighet att utveckla teamets samarbetsförmåga och ökar därmed patientsäkerheten (16).

Patienterna vi opererar idag är sjukare och äldre och innebär större risker med

anestesiförfarandet vilket betyder att varje anestesiteam måste vara väl medvetna om de risker som finns och ha en plan klar för om det händer något (17). I resultatet framkom att

anestesisjuksköterskorna i stor utsträckning var medvetna om att förutsättningarna kunde ändras plötsligt och att det var av stor vikt att ha en så kallad plan B och att kunna lösa problem allt eftersom de uppstod. Att inte befinna sig på den för en själv sedvanliga

operationsavdelningen ger också en otrygghetskänsla. En studie visar att även de som anses vara erkänt duktiga, kan vid en eventuell flytt om bara så till operationsavdelningen intill uppleva en osäkerhet pga. att utrustningen inte är densamma, operationsteamet är nytt och operationerna som utförs inte är bekanta för en själv (28). Detta kan förstås vara ett orosmoment, speciellt i början av yrket. Många av anestesisjuksköterskorna som arbetar i jourlinjen blir trots allt vana vid att arbeta under olika förhållanden och skapar förmodligen en sorts strategi för att klara av det här, vilket innebär att göra sitt bästa utifrån det som finns framför en.

Anestesisjuksköterskorna i studien beskrev att genom att använda sig av ett eget systematiskt kontrollsystem för att kunna hantera svårigheter och risker, minimerades risken för att det uppstod problem. Benner beskriver i domänen att övervaka och säkerställa kvalitet i praktiskt vårdarbete att sjuksköterskan spelar rollen av ett säkerhetssystem. Med det menas att ofta ändrar sjuksköterskan andra vårdgivares behandlingsplaner. Expertsjuksköterskan är medveten om sina olika möjligheter att kringgå problemet och ifrågasätter ofta

behandlingsplaner. Av erfarenhet vet de att alla kan begå misstag och de är beredda att handla efter eget omdöme om så krävs (29).

Anestesisjuksköteskorna beskrev vidare betydelsen av att vara patientens ställföreträdare och advokat. I en studie som gjorts med nyutexaminerade anestesisjuksköterskor beskrevs också här vikten av att vara försvarare och advokat till patienten. Eftersom patienten befinner sig i en sårbar situation så är det anestesisjuksköterskans uppgift att värna om patientens integritet under anestesin (6). Benners komptensdomän den hjälpande rollen belyser detta ämne väl där sjuksköterskan skildras vara närvarande för patienten och bidra till att patientens känsla för sin egen person, betydelse och värdighet skyddas (29). Intervjuerna belyser även att det är viktigt att vara yrkesskicklig genom att ha goda medicinska kunskaper och att upprätthålla sin kompetens. Att vara väl förberedd för det svåra och att kunna vara flexibel. Det stämmer väl överens med en studie (18) som framställer vikten av att ha goda baskunskaper i

farmakologiska, fysiologiska och patofysiologiska principer för att förstå kliniska situationer.

De grundläggande handgreppen utprövas därefter praktiskt och allt eftersom erfarenheten växer skapas komplexa lösningar. Vidare påtalades att en erfaren anestesisjuksköterska har fingertoppskänsla för yrket och ett sorts sjätte sinne som agerar innan något verkligen hinner hända (18). Varje steg i utvecklingen från novis till expert kännetecknas av ökad

yrkesskicklighet. Expertsjuksköterskan handlar utifrån en situationsbaserad helhetssyn.

”Being in the situation” beskriver expertsjuksköterskans förhållningsätt och hon har förmågan att urskilja det väsentliga i situationen. Att bara veta hur något är inger individen

självförtroende och utestänger också kritik (29). Detta beskrevs även i denna studie där de erfarna sjuksköterskorna belyste vikten av att ligga steget före och att läsa av situationen och inge lugn. De beskrev detta förhållningsätt som att komma in på en operationssal och bara se vad som ska göras. Den kunskapen kommer med erfarenheten, men det är inte alla förunnat att kunna uppnå expertsjuksköterskans nivå. Att vara yrkesskicklig innebär också enligt

utföra saker på ett korrekt sätt. Detta är inte heller uppenbart att alla människor har denna etiska kod och har förmågan att känna av situationer från fall till fall.

Anestesisjuksköterskorna beskrev att de var angeläget att utveckla en bra relation till

patienten och dess anhöriga. Anestesiologer betonar också vikten av att skapa en god kontakt med patienten. De har fördelen av att träffa patienten före operationen i det preoperativa samtalet och därmed ha möjlighet att skapa en relation (19). För sjuksköterskorna kan det vara betydligt svårare eftersom de oftast träffar patienten i samband med att de kommer till

operationsavdelningen. Genom att ha förmågan att skapa en relation till patienten skapas tillit och patienten känner att den är i säkra händer. Vad avser barn och deras föräldrar är detta av yttersta betydelse eftersom det gäller att skapa tillit till båda parter. Det har visat sig att tidigare upplevelser av anestesin är det som påverkar barnet och föräldern mest (7).

Detta påtalades även i intervjuerna där det framkom att det var viktigt att hela teamet stod för den tilliten och kunde uppföra sig professionellt speciellt i samband med att barn sövdes.

Enligt Benners teori försöker många sjuksköterskor tillmötesgå patienten och skapa en relation som inte är beroende av ett socialt kontrakt eller utbyte från patientens sida (29).

Anestesisjuksköterskorna beskriver det som tillfredställande med en god relation till teamet.

En studie (12) beskriver att när relationen mellan team medlemmar är god skapas möjligheter för att utföra avancerad vård och öka arbetsglädjen i teamet. Att ha en förtrolig relation med teamet resulterade i att sjusköterskorna kände sig mera lugna och arbetsförhållanden på operationssalen optimerades. Läkarna beskrev att de litade på de systrar de kände och som de arbetat med tidigare. I kritiska och svåra situationer var det av betydelse att ha ett individuellt ansvarstagande för den egna professionen (12). Resultatet visar att det är av stor vikt att alla vet sin uppgift speciellt i akuta situationer och att teamet löser problemet tillsammans. Det visade sig heller inte vara någon skillnad vad gäller kön och antal yrkesår utan alla

informanterna uttryckte vikten av att ha en god relation till teamet och att samarbetet runt patienten fungerade.

I intervjuerna framkom att det var viktigt att ha möjlighet att utveckla sin yrkesroll och få ett ökat ansvar allt eftersom kunskap och erfarenhet växer. I flera länder utförs anestesin av anestesisjuksköterskor själva eller med anestesiologer som konsulter till sjuksköterskan (4,5).

I Sverige präglas anestesin mer av att ST – doktorer under utbildning utför

anestesisjuksköterskans arbete i början av sin utbildning för att kunna lära sig arbetet från

grunden, detta är inget som uppskattas negativt, men det kan som någon uttryckte det i

intervjuerna vara många personer runt patienten. Trots det framkom i intervjuerna att de flesta upplevde att de fick stöd av sin anestesiolog och kunde efter att visat sig färdig för olika utmaningar få förtroende och utvecklas i sin roll. I vissa fall fanns en önskan om att få mera ansvar utifrån riktlinjer, vilket kan tyda på att det ibland saknas stimulerande arbetsuppgifter för yrkesrollen som anestesisjuksköterska på kliniken.

Anestesisjuksköterskorna uttryckte missnöje av att missbedöma situationer och att det var risk för att hamna efter med t.ex. blod och vätskeersättning. Frustrerande upplevdes också

ordinationer som inte var rutin på avdelningen och att det då blev ett sämre resultat eller problem under anestesin och att de inte fick gehör för sina åsikter vid dessa tillfällen. Andra saker som var otillfredsställande var att inte få rätt förutsättningar, otydliga budskap från kirurger och anestesiologer. Att behöva stryka patienter från operationsprogrammet upplevdes som ett nederlag. Domänen att övervaka och säkerställa kvalitet i praktiskt vårdarbete med kompetensområdet att få skäliga svar i rätt tid av läkare ger inte sjuksköterskan mycket

tillfredställelse eftersom upptäckten av att varit nära att göra ett potentiellt misstag är oroande.

Men när misstagen verkligen uppstår ska de dokumenteras och rapporteras. När

kommunikationen är god mellan läkare och sjuksköterskor ökar flexibiliteten till fördel för patienten (29).

Vad avser teamarbete på operationssalen framkom i intervjuerna att anestesisjuksköterskorna tyckte att införandet av s.k. checklista på operationsavdelningarna har varit givande och gör alla i teamet synliga. Användandet av checklista innebär att teamet presenterar sig för varandra, vilken typ av ingrepp som ska genomföras samt förväntade risker med ingreppet.

Det framställs i en studie att checklistan ökar kommunikationen i teamet och ökar därmed patientsäkerheten (10). Det finns beskrivet att sammansättningen av teamet är av största betydelse och vikten av att ha ett delat ansvar för patienten (12). En annan studie visar att när teamets medlemmar kan lita på varandra och de får stöd och hjälp av varandra i svåra

situationer så utgör det grunden för att känna tillfredställelse i arbetet. Ett väl inarbetat team gör också färre misstag än individualister, speciellt om var och en vet sitt ansvarsområde (9).

Resultatet visar att för anestesisjuksköterskorna är det av betydelse att känna sig respekterad i sin yrkesroll av teamet och att ha förtroende för kollegor. När teamet fungerade bra kände

ett tillåtande klimat i teamet. Det innebär att det är av största värde att inte hänga ut någon vid eventuella fel som begås utan istället stötta varandra i svåra situationer. Misstag leder ofta till nervositet och ökar därmed risken för nya misstag.

I studien framkom att anestesisjuksköterskorna upplevde brister i kommunikationen och samarbete och att det i vissa fall saknades respekt för anestesisjuksköterskans profession. I intervjuerna kom det fram att en del upplevde en viss konkurrens i rollen som

anestesisjuksköterska, detta grundade sig på att ibland saknades förtroende från

anestesiologen. Detta kan säkerligen förklaras av att kliniken är stor och att det inte alltid är lätt att veta varje individs kompetens. Samt att ST- doktorerna till antalet är många fler idag än för några år sedan. Ett problem som beskrivs i litteraturen är att det kan av hierarkiska svårigheter vara bekymmersamt med kommunikation i teamet, att exempelvis sjuksköterskan inte törs ta upp saker till diskussion. Det upplevs även stressfullt att inte känna övriga

teammedlemmar och speciellt uttrycker sjusköterskor svårigheter med att läkare ofta gör på olika sätt (10). Kommunikationsproblem leder ofta till att missförstånd uppstår inom teamet.

Problemet som sådant förklaras ofta bero på personkemi och sjuksköterskor med mindre erfarenhet uttrycker behovet av att utbildas i tillvägagångssättet med s.k. ” svåra

personligheter”. Däremot de mer erfarna sjuksköterskorna upplever att de med tiden har utvecklat en strategi att handskas med det och accepterat olikheterna hos varje individ. De hade förmågan att anpassa sitt sätt att kommunicera (11). I resultatet visade det sig att anestesisjuksköterskorna upplevde att bristande kommunikation och samarbete ofta berodde på personkemi, men att en av informanterna med många års arbetslivserfarenhet också såg det som en utmaning att kunna arbeta med olika personer i teamet. Benners domän att planera och organisera personalens arbete och vården beskriver att det är viktigt att arbeta som ett lag, dels för att upprätthålla arbetsmoralen i teamet och att kunna ge en effektiv behandling till patienten. Åsiktsskillnader i ett lag är nästintill oundvikliga och när det skär sig mellan team medlemmar måste man anstränga sig att återupprätta intresset hos vårdlaget.

Expertsjuksköterskan använder laget som en integrerad del av hennes egen styrka (29).

Kategorin om vad som är mindre betydelsefullt var den fråga som anestesisjuksköterskorna hade svårast att besvara under intervjuerna. De flesta av informanterna valde att inte svara alls eftersom de inte kunde komma på vad som skulle vara mindre betydelsefullt än något annat i professionen. Det som dock kom fram var att de anestesisjuksköterskor med lång

yrkesverksamhet inte upplevde att det var lika viktigt att intubera varje dag, men att det var ett handlag som måste kunna utföras om det blev problem. De upplevde att det var viktigare att processen gick framåt och att operationen kom igång oavsett vilken av uppgifterna de gjorde.

Däremot kan urskiljas att de som precis börjat sin karriär som anestesisjuksköterska vill utföra alla moment under anestesiprocessen, vilket är naturligt innan kompetensen är så pass god att man känner sig bekväm i yrkesrollen. En annan sak som kommenterades i intervjuerna var dubbeldokumentationen vilket upplevdes frustrerande. Detta kan även ses som en fara eftersom det finns en viss risk för att ordinationer inte blir gjorda eller utförs två gånger. Det kan också vara svårt att hitta rätt information, speciellt vid akuta situationer.

Metoddiskussion

Uppsatsen bygger på en kvalitativ intervjustudie för att på så sätt få fram

anestesisjuksköterskornas egna och unika berättelser och upplevelser av sin profession.

Utifrån ett bekvämlighets urval med ett bortfall pga. tekniska fel med diktafonen inkluderade studien till slut tio anestesisjuksköterskor. Spridningen av urvalet vad gäller kön och antal verksamma år föll tämligen väl ut. Efter att intervjuat alla tycktes en mättnad ses i materialet.

Det kan ha varit en nackdel att informanterna kom från den klinik som författaren själv är verksam på och kände dem mer eller mindre. Detta kan ha påverkat informanterna att välja att inte berätta om saker som de tyckte var allt för känsliga eller att intervjusituationen kändes obekväm. Arbetet med analysen utgick ifrån syfte och frågeställningar, där svar söktes i den transkriberade texten. När citaten redovisades i resultatet valde författaren att inte ta med ord och uttryck som kunde härledas till medverkande personer, men i övrigt redovisas citaten ordagrant. Författarens förförståelse för ämnet kan inte uteslutas ha påverkat både

intervjusituationen och analysen av materialet. Intervjuerna utgick från den intervjuguide som skapats för ändamålet. Fördjupningsfrågorna som användes kan på ett sätt ha varit ledande i intervjun, men om de inte hade använts så hade intervjuerna inte kunnat fördjupas på samma sätt som nu gjordes. Eftersom frågorna var av öppen karaktär och frågorna som berörde vad som gör en nöjd i arbetet och vad som är mest betydelsefullt i professionen var likartade så framkom det ibland svar på frågor i ett tidigare skede under intervjun fast under en annan frågeställning och pga. detta refererade några av informanterna till föregående frågor och kompletterade i vissa fall med kortare kommentarer. Detta har inneburit att vissa utsagor har flyttas till den del där den hör hemma i analysdelen i samband med bearbetningen av