Examensarbete 15 hp – Journalistik
Flickan som ville leva
En kvalitativ studie om rapporteringen kring försvinnandet och mordet av Wilma Andersson
Författare: Lovisa Essunger
Författare: Emma Norén Mårtensson
Handledare: Anette Forsberg Examinator: Britt-Marie Ringfjord
Termin: HT20 Ämne: Journalistik Nivå: Kandidat
Abstract
Author: Lovisa Essunger & Emma Norén Mårtensson
Title: The girl who wanted to live – A qualitative study of the news coverage surrounding the disappearance and death of Wilma Andersson
Location: Linnaeus University Language: Swedish
Number of pages: 35
The aim of this study was to examine how two different newspapers covered the disappearance and murder of Wilma Andersson. The research questions were: How are the victim and perpetrator portrayed? What differences and similarities can we see in national news media versus local news media, and how did the image of the victim and perpetrator change over the course of the coverage?
The method used was critical discourse analyses of 14 articles in the local newspaper Bohusläningen and the national tabloid Aftonbladet. By analysing the assigned characteristics from each source, it was determined that the victim, Wilma Andersson, was portrayed to the reader as a young and innocent girl. She was described as caring, responsible and ambitious. She was depicted as a girl with a bright future and love of life. The local newspaper labeled her as a part of the community, while the national tabloid focused on describing her character through family members. The perpetrator, Tishko Ahmed, was portrayed as a cold and sinister man who was indifferent to Wilma Andersson’s disappearance and death. However, early on in the national tabloid’s coverage he was also described as an everyday man. The local newspaper was more prone to cover the story in a neutral manner, while the national tabloid dramatized the event to a greater extent. Our study shows that the geographical distance between the newspaper and the place of the crime scene is the main factor in the differences between the portrayals of the people involved. The closer the newspaper is to the crime scene, the closer they are to people who knew the victim and perpetrator. This results in the newspaper being more cautious in how they cover the story.
Nyckelord
Wilma Andersson, Tishko Ahmed, crime, media, journalism, victim, perpetrator, media and crime, discourse analysis, Aftonbladet, Bohusläningen
Innehåll
1 Inledning _________________________________________________________________________ 1 2 Bakgrund ________________________________________________________________________ 2 3 Syfte _____________________________________________________________________________ 3 3.1 Frågeställningar: ______________________________________________________________ 3 4 Teori ____________________________________________________________________________ 4 4.1 Diskurser _____________________________________________________________________ 4 4.2 Nyhetsvärderingsteorin _________________________________________________________ 4 4.3 Det idealiska offret _____________________________________________________________ 5 4.4 Inkludering och exkludering _____________________________________________________ 6 4.5 ‘A victim, and that’s all’: the construction of Meredith Kercher in the British national newspapers ______________________________________________________________________ 7 4.6 Truthful or Engaging? Surpassing the dilemma of reality versus storytelling in journalism 8 5 Metod ___________________________________________________________________________ 9 5.1 Kritisk diskursanalys ___________________________________________________________ 9 5.2 Frågor till texten ______________________________________________________________ 10 5.3 Material och avgränsningar ____________________________________________________ 10 5.3.1 Val av artiklar ____________________________________________________________ 11 5.4 Metodkritik __________________________________________________________________ 12 5.5 Reliabilitet och validitet ________________________________________________________ 12 5.6 Forskningsetiska överväganden _________________________________________________ 13 6 Resultat och analys _______________________________________________________________ 14 6.1 Wilma ______________________________________________________________________ 14 6.1.1 Den oskyldiga flickan _______________________________________________________ 14 6.1.2 Duktig och levnadsglad _____________________________________________________ 16 6.1.3 En del av Uddevalla ________________________________________________________ 17 6.2 Tishko ______________________________________________________________________ 19 6.2.1 Som vem som helst _________________________________________________________ 19 6.2.2 Nonchalant och likgiltig _____________________________________________________ 20 6.2.3 En mörk karaktär __________________________________________________________ 21 6.3 En destruktiv relation _________________________________________________________ 22 6.4 Där rapporteringen skiljer sig åt ________________________________________________ 24 6.5 Sammanfattning ______________________________________________________________ 26 7 Slutsats och diskussion ____________________________________________________________ 27 7.1 Sammanfattning. _____________________________________________________________ 32 7.2 Förslag till fortsatt forskning ___________________________________________________ 32 Referenser ________________________________________________________________________ 34 Bilagor _____________________________________________________________________________ I Aftonbladets artiklar _______________________________________________________________ I Bohusläningens artiklar_____________________________________________________________ I
1 Inledning
Den 16:e november 2019 rapporterades Wilma Andersson, 17 år, försvunnen. Två dagar senare börjar en sökinsats som engagerade hela Sverige. Dygnet runt sökte frivilliga efter den försvunna flickan. Den 29:e november släcktes hoppet. En kroppsdel hittas som konstaterar att Wilma Andersson inte är vid liv (Hovrätten mål nr B 3280-19 dom 2020-07-27). Wilma Anderssons försvinnande blev mycket uppmärksammat i medier och engagerade det svenska folket. Därmed blev även rapporteringen om fallet stor och intensiv.
Det är nästintill omöjligt att undvika mediekonsumtion i dagens samhälle. Bara genom att slå på sin mobiltelefon möts man av det. Därför har medierna en mycket central plats i våra dagliga liv (Nord & Strömbäck, 2004). Medierna och journalisternas största roll i samhället är bland annat att informera om vad som händer (Weibull & Wadbring, 2014), och att hela tiden välja vad som ska uppmärksammas och hur verkligheten ska beskrivas och gestaltas (Nord & Strömbäck, 2004). Det vi inte får berättat för oss eller upplever själva får vi veta via medier. Därför har medier ett viktigt uppdrag i samhället att förmedla information (Weibull & Wadbring, 2014).
Brottsnyheter är mycket säljande och har en stor betydelse för exempelvis
kvällspressens lösnummerförsäljning och publiktillströmning till tv-kanaler med brott som underhållning. Nyheter uppmärksammar det avvikande, annorlunda och
exceptionella. Brottsligt beteende uppfyller dessa krav på avvikelser och har genom journalistikens historia varit det mest centrala ämnet (Pollack, 2001).
I denna studie ska vi genom kritisk diskursanalys undersöka huruvida det finns några skillnader i porträtteringen av brottsoffret Wilma Andersson samt förövaren Tishko Ahmed i två olika nyhetsmedier. Vi ska analysera artiklar från Aftonbladet och Bohusläningen. Aftonbladet är en av Sveriges största rikstäckande tidningar i Sverige (Aftonbladet, 2019). Bohusläningen är en lokaltidning som sträcker sin rapportering över Wilmas hemtrakter i Uddevalla. Det är intressant att jämföra hur
nyhetsvärderingen ser ut, och ta reda på hur de olika medier dramatiserar eller glamoriserar sin nyhetsrapportering.
2 Bakgrund
I detta avsnitt kommer en kort översikt samt händelseförlopp av fallet Wilma Andersson.
Försvinnandet
Den 14:e november försvann Wilma Andersson, 17 år gammal (Hovrätten mål nr B 3280-19 dom 2020-07-27). Den 16:e november anmäls Wilma försvunnen (FUP, AM- 157002-19).
Sökandet
En stor sökinsats inleds för att hitta den försvunna Wilma Andersson. Hundratals frivilliga engagerade sig i försvinnandet och att hitta den försvunna flickan. Sökinsatsen sker i Uddevallaområdet samt Ljungskile (Hovrätten mål nr B 3280-19 dom 2020-07- 27). Den 19:e november 2019 grips Tishko Ahmed, Wilmas pojkvän, misstänkt för mordet på Wilma Andersson (Hovrätten mål nr B 3280-19 dom 2020-07-27).
Wilma hittas död
Den 28:e november bekräftas det att Wilma Andersson inte kommer hittas vid liv.
Wilmas huvud har hittats i Wilmas pojkväns lägenhet. Huvudet var väl inpackat i aluminiumfolie i en resväska. Wilma ska den 14:e november ha blivit utsatt för trubbigt våld och sedan avlidit i lägenheten. Grannar i expojkvännens lägenhetsbyggnad har berättat att det var ett gräl i deras lägenhet och efter bråket mellan paret har det inte funnits några livstecken från Wilma Andersson (Hovrätten mål nr B 3280-19 dom 2020-07-27).
Domen
Den 13 maj 2020 åtals ex-pojkvännen, Tishko Ahmed 23 år, för mord och brott mot griftefriden. Strax därefter började rättegången. Den 27:e juli dömde Uddevalla tingsrätt Tishko Ahmed till livstids fängelse för mord och brott mot griftefriden (Hovrätten mål nr B 3280-19 dom 2020-07-27). I början av augusti överklagade han sedan domen.
Hovrätten sänkte straffet den 23:e oktober. Fängelsestraffet blir istället för livstids fängelse, 18 års fängelsestraff. Anledningen är flera saker, men bland annat att det våld
som lett till hennes död inte är styrkt. Man kan inte heller fastställa någon direkt dödsorsak, då det fortfarande saknas en kropp. Tishko Ahmed nekar fortfarande till brott (Hovrätten mål nr B 4402-20 dom 2020-10-23).
3 Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur den rikstäckande tidningen Aftonbladet porträtterade mordet på Wilma Andersson i jämförelse med lokaltidningen
Bohusläningen. Vi kommer genomföra en kritisk diskursanalys av ett antal utvalda artiklar för att undersöka skillnader och likheter. Genom denna studie vill vi få förståelse för hur medier vinklar och dramatiserar en händelse för att anpassa sig till sina läsare.
Vi ska undersöka både hur Wilma Andersson samt Tishko Ahmed porträtteras i de olika tidningarna och hur bilden av offer och förövare förändras över tiden. Därför har vi tre frågeställningar som studien ska utgå ifrån.
3.1 Frågeställningar:
1. Hur framställs offer och förövare?
2. Vilka likheter och skillnader kan vi se i riksmedier kontra lokalmedier?
3. Hur ändras bilden av offer och förövare under rapporteringens gång?
Att undersöka porträtteringen av Wilma Andersson och Tishko Ahmed är relevant då de är beroende av varandra. Christie (2001) berättar om offret som är beroende av
gärningsmannen, då det inte är ett brott utan varandra. För att få en bra bild av Wilma behöver vi undersöka hur hennes motpart beskrivs.
Att studera lokalpress kontra kvällspress är intressant då dessa typer av tidningar skiljer sig åt. I detta fallet har lokalpressen mer närhet till offer och förövare än kvällspressen.
Det är även intressant att studera hur bilden av offer och förövare förändras under rapporteringens gång efter att mer bevis kommer fram.
4 Teori
4.1 Diskurser
Diskurser är hur vi pratar om och ser på världen utifrån våra egna erfarenheter och föreställningar och hur det formar vår bild av verkligheten (Winther Jørgensen &
Phillips, 2000). Diskurser är de bakomliggande premisserna som bestämmer hur en person uppfattar och tolkar det den ser och hör (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
Man kan likna det till glasögon. Beroende på vilka glasögon (diskurser) du har så upplever du din omgivning på olika sätt. Inom diskursteorin utgår man från att vår bild av världen inte nödvändigtvis stämmer överens med hur den faktiskt ser ut.
Diskursforskaren Peter Svensson menar att vår syn av världen filtreras genom de föreställningsramarna som finns på plats vid den tidpunkten. Han förklarar vidare att föreställningsramarna inte heller är en produkt av naturen utan istället skapat av människan och dess kultur (Svensson, 2019). Vi kan med hjälp av vårt språkbruk antingen förstärka, styra eller bryta ner diskurser. En diskurs föds ur ett språkbruk, då det i grund och botten är ett sätt att tala om någonting (Svensson, 2019). Hur
journalister väljer att skriva om en händelse kan styra hur läsarna sedan kommer att uppfatta den. Genom att analysera det språkbruk nyhetsmedierna använder i sin rapportering kring mordet på Wilma Andersson kan vi försöka blottlägga vilka diskurser som ligger bakom texterna och hur de formar synen på händelsen och dem inblandade.
4.2 Nyhetsvärderingsteorin
Nyhetsvärderingsteorin handlar i stora drag om vad som gör en nyhet intressant.
Nyhetsvärdet kan ses som den förmåga händelsen har att väcka läsarnas uppmärksamhet och intresse (Forsberg, 2015). Ett vanligt sätt att utvärdera en nyhet är genom att titta på olika kriterier och sedan se hur nyheten förhåller sig till dem. Om nyheten innehåller, exempelvis, en konflikt eller har ovanliga inslag höjs nyhetsvärdet. Om det är
tidsmässigt, kulturellt eller geografiskt nära har det också en bidragande effekt på nyhetsvärdet då det gör det enklare för läsaren att identifiera sig med det den läser (Forsberg, 2015). Hur olika medier ställer sig till dessa kriterier kan skilja från redaktion till redaktion. Enligt Forsberg (2015) tenderar lokalmedier att prioritera nyheter som
sker nära rent geografiskt och faller inom brott- och straffgenren, medan kvällspress ofta prioriterar nyheter som kan dramatiseras, oavsett deras geografiska närhet.
Enligt Deirdre O’Neill och Tony Harcup (2019) tillåter nyhetsvärderingen för
journalister att översätta stökig verklighet till förskönade berättelser med början, mitten och slut. Vilket mer blir som en saga eller ”storytelling”. Nilsson (2012) berättar också om journalister som omedvetet eller medvetet ställer offret i relation till
gärningsmannen. Detta är intressant att ha med sig i analysen för att se hur de olika medierna väljer att porträttera händelsen och hur de använt sig av dramaturgi i sin rapportering.
4.3 Det idealiska offret
Nils Christie (2001), professor i kriminologi, presenterade teorin om det idealiska offret och den idealiska gärningsmannen. Christie (2001) menar att det idealiska offret inte är en person som ser sig själv som ett offer. Utan den person som drabbats av brott som lättast får fullständig och legitim status som ett offer. Idealiska offret har samma abstraktionsnivå som exempelvis ”hjälte” eller ”förrädare”. Ett offer behöver enligt teorin uppfylla fem egenskaper för att ses som idealiskt.
(1) Offret är svagt, exempelvis ungt. (2) Offret är på en plats som hen har skäl att vistas på, (3) och gör något respektabelt. De två sista kriterierna står i förhållande till
gärningsmannens karaktär. Christie (2001) berättar att om ett offer ska nå hög
brottsofferstatus behövs även den idealiska gärningsmannen. Ju mer idealiskt ett offer är, desto mer idealisk blir gärningsmannen. Den idealiska gärningsmannen beskrivs som en varelse på avstånd. Hen är snarare omänsklig än mänsklig. (4) Gärningsmannen behöver vara stor och ond (5) samt inte ha någon personlig relation med offret.
De flesta brottsoffren saknar dock kriterierna som ingår i förutsättningarna för det idealiska offret(Christie, 2001). De offer som benämns som icke-idealiska brukar delas in i tre olika grupper, det passiva offret, motsträviga offret och medskyldiga offret. Det passiva offret anses provocerat till brott genom att varit berusad, utmanade eller
befunnit sig på fel plats. Offret blir oftast skuldbelagt för att varit för passiv och inte gjort tillräckliga försök att komma ifrån våldet. Det motsträviga offret tar tillbaka sina
destruktiv relation som de har möjlighet att lämna men väljer att stanna kvar i. Det medskyldiga offret har exempelvis varit berusad eller provocerande. I vissa fall
överlappar brottsoffer och gärningsman varandra och kan ibland vara samma individer.
Det blir en slump vem som blir offer och gärningsman (Lindgren, 2004). Att som offer ha varit påverkad eller inte gjort motstånd rättfärdigar inte händelsen, men det är aspekter som påverkar hur offret uppfattas och behandlas (Lindgren, 2004).
4.4 Inkludering och exkludering
Denna teori är ett sätt att förklara hur vi ställer oss till en gärningsman. Det handlar om våra ordval och hur vi beskriver dem, är de med oss eller mot oss? Beskrivs personen som ett vi eller ett dem? I Det individuella brottet? Offer och förövare i svenska
medieberättelser 1965-2005 av Marie Demker och Göran Duus-Otterström beskriver de detta som en underliggande logik i artiklarna som skrivs. De pratar om en viss
berättarkultur där vi antingen inkluderar eller exkluderar en gärningsman (Demker &
Duus-Otterström, 2011). I en inkluderande berättelse är gärningsmannen en av ”oss”, det är någon som vi kan identifiera oss med och sympatisera med. Man beskriver brottet som en olyckshändelse eller ett misstag, något som hade kunnat hända vem som helst (Demker & Duus-Otterström, 2011). I den exkluderande berättelsen är det tvärtom. Vi ser på gärningsmannen som en främling och en del av ett ”dem”. Man skriver om brottet som en ond handling som är ett resultat av någons omoraliska karaktär.
Gärningsmannen beskrivs således som en ”sadist” eller ”psykopat”, och alla spår av sympati för förövaren tvättas bort (Demker & Duus-Otterström, 2011).
Man talar ibland om konsensusbestämda brott, som är ett resultat av en exkluderande syn på förövaren. I ett konsensusbestämt brott är i stort sett hela samhället överens om att gärningsmannen är helt och hållet skyldig till det som skett (Demker & Duus- Otterström, 2011). Det finns det inga förmildrande omständigheter, gärningsmannen är ensamt skyldig och det är på grund av hans onda natur som brottet begåtts (Demker &
Duus-Otterström, 2011). Detta sättet att se på ett brott är vanligt när det kommer till just styckmord av kvinnor (Demker & Duus-Otterström, 2011), vilket är den sortens brott vi valt att analysera. Av den anledningen finner vi att denna teorin kan vara intressant i vår analys av hur Tishko Ahmed porträtteras i materialet. Vi vill se om han inkluderats eller
exkluderats i mediernas rapportering av honom, samt om brottet kan ses som konsensusbestämt.
4.5 ‘A victim, and that’s all’: the construction of Meredith Kercher in the British national newspapers
En artikel som vi finner relevant för vår studie är ”‘A victim, and that’s all’: the construction of Meredith Kercher in the British national newspapers” skriven av Atalanta Goulandris och Eugene McLaughlin. Denna kvalitativa studie undersöker hur brittiska medier konstruerade mordet på Meredith Kercher och hur det stämmer överens med teorin om det idealiska offret. I studien har de analyserat 45 nyhetsartiklar som publicerats mellan den tredje och sjätte november 2006, vilket är tiden innan någon arresterades för mordet. Genom att titta på andra studier inom ämnet och hur de har genomförts kom de fram till tre viktiga delar av rapporteringen att analysera. Dessa var de beskrivande dragen, karaktäriseringarna och visualiseringen av både mordet och offret (Goulandris, & McLaughlin, 2020).
De har utgått från teorin om det idealiska offret, som talar om vilka kriterier ett offer måste besitta för att räknas som ett legitimt offer. De närmar sig denna teorin med en
”pragmatist-participatory attitude” som beskrivs i ”The Handbook of Journalism Studies” som ett sätt att se på teorier som under utveckling (Ahva & Steensen, 2020).
När författarna till denna studie först skriver om teorin de valt berättar de om hur olika forskare ser på den och hur den har utvecklats och utvärderats under årens gång. Syftet till deras analys har från början en lätt kritisk utgångspunkt. De vill se om teorin om det idealiska offret verkligen är något som används av nyhetsmedier och hur den stämmer överens med nyhetsvärderingen.
I resultatet framkommer det att beskrivningen av Meredith Kercher som en vild partytjej hade högst nyhetsvärde, medan beskrivningar som hennes nära och kära gjort av henne som en lugn och oskyldig tjej begravdes. Med detta resultat i hand väljer forskarna att argumentera för att det krävs mer forskning inom teorin om det idealiska offret inom nyhetsmedier. Detta styrker att deras användning av teori bör klassificeras som pragmatist-participatory, då detta visar på att de inte ansåg att deras material var anledningen till att teorin i deras fall inte stämde. De hävdar istället att teorin behöver
vidareutvecklas och forskas kring då den saknar viktiga aspekter, såsom nyhetsvärdering (Goulandris, & McLaughlin, 2020).
4.6 Truthful or Engaging? Surpassing the dilemma of reality versus storytelling in journalism
I ”Truthful or Engaging? Surpassing the dilemma of reality versus storytelling in journalism” undersöker författarna Tim Groot Kormelink och Irene Costera Meijer genom akademisk diskurs och yrkesdiskurs diskussionen om journalistik och
berättandets framsteg. Detta har gjorts genom att studera 100 akademiska artiklar om berättande och journalistik publicerade mellan 1975 och 2014. I sin analys fann de sju olika repertoarer som används för att diskutera journalistik och berättande: (1) ”Not simply mirroring reality”, (2) ”Defending the truth”, (3) ”Journalism as myth-making”, (4) ”Facts not stories”, (5) ”The audience demands good storytelling”, (6) ”Storytelling as journalism’s panacea” och (7) ”Cost–benefit”. Dessa sju repertoarer är olika sätt att förhålla sig till berättande inom journalistiken.
Journalister har blivit anklagade när de använt sig av berättandetekniker för att de ökar publikens engagemang med känslor och dramatisering snarare än fakta, vilket ökar en källa till kritik och oro. Anklagelserna hävdar att de istället för att förse allmänheten med samhällsviktig information ”spelar dumma” genom att justera fakta för att passa det de tror allmänheten vill höra (Groot Kormelink & Costera Meijer, 2015).
I sin analys undersöker Groot Kormelink och Costera Meijer bland annat vad journalistik ska handla om; fakta, objektivitet och sanningsberättande. Det Groot Kormelink och Costera Meijer kommer fram till är att varje repertoar väckt viktiga frågor när det kommer till journalistiken. (1)”Not simply mirroring reality” visar hur journalistik inte är en reflektion utan en konstruktion av verkligheten. Detta gör
journalister medvetna om den inverkan formella konventioner har på deras uppfattning om vad som räknas som sanning och verklighet och vad de kan se som nyheter.
(2)”Defending the truth” påminner om att journalister i grund och botten söker sanningen, och kan offra mycket för att nå den. (3)”Journalism as myth-making”
påminner om att medier har kontroll över status quo och styr hur personer uppfattar verkligheten. Det är därför viktigt att journalisterna håller sina ideologier för sig själva i sin rapportering och inte låter det färga hur de berättar om händelser. Detta för att inte
styra publiken åt ett håll eller ett annat, utan låta dem skapa sin egen uppfattning.
(4)“Facts not stories” säger att en berättande inställning till nyheter kan påverka nyheternas auktoritet och trovärdighet. Detta tenderar att gynna offervinklar framför förklarande. (5)”The audience demands good storytelling” talar om att berättande inom journalistik är väsentlig för att fånga upp läsaren. Om inte artikeln innehåller dramaturgi kan det uttråka publiken som då i sin tur inte tar del av det innehåll och den fakta som presenteras. (6) ”Storytelling as journalism’s panacea” hävdar att nya, digitala
berättandeformer kan engagera publiken och göra dem mer kritiska och involverade, samtidigt som (7)”Cost–benefit” säger att även om det finns nya, spännande digitala möjligheter så måste ändå journalistiken alltid vara ekonomiskt lönsam (Groot Kormelink & Costera Meijer, 2015).
5 Metod
I följande kapitel redogör vi för det material vi analyserat i vår studie.
5.1 Kritisk diskursanalys
För att undersöka hur Wilma Andersson och Tishko Ahmed porträtteras i Aftonbladet och Bohusläningen valde vi att använda oss av kritisk diskursanalys då vi ansåg att det var mest relevant för vår studie. Eftersom vi undersökte hur olika nyhetsmedier
framställde en händelse behövde vi verktyg som kunde hjälpa oss att förstå språkbruket i texterna och de underliggande premisserna. Vi valde därför att utgå från Norman Faircloughs angreppssätt inom den kritiska diskursanalytiska riktningen, som är den mest utvecklade metoden och teorin inom forskning om kommunikation, kultur och samhälle (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
Vi valde att använda oss av Faircloughs tredimensionella analysmodell. Eftersom detta är en modell som används vid empirisk forskning om kommunikation och samhälle ansåg vi att den passade till vår studie. Den går ut på att man analyserar i tre steg. Text, diskursiv praktik och social praktik. Första delen i analysen är att göra en detaljerad textanalys. Där undersöks ordval och formuleringar. Detta för att utläsa vad texten vill förmedla till läsaren. I andra delen sätter man texten i ett större sammanhang. Där undersöks hur texten produceras och hur den konsumeras. I det sista steget undersöker man hur texten ställer sig i relation till diskursordningen. Man undersöker hur den
antingen styrker eller omstrukturerar befintliga diskurser, och vad det kan ha för konsekvenser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
5.2 Frågor till texten
För att kunna genomföra en grundlig analys av hur de olika medierna valt att rapportera om mordet av Wilma Andersson har vi valt att bryta ner våra frågeställningar till olika delfrågor.
1. Hur framställs Wilma Andersson och Tishko Ahmeds relation?
2. Vilka egenskaper tilldelas Wilma Andersson respektive Tishko Ahmed ? 3. Vilken information väljer de olika medierna att presentera?
4. Hur framställs samhället?
5. Hur ändras bilden av offer och förövare under rapporteringens gång?
5.3 Material och avgränsningar
Rapporteringen av Wilma Anderssons försvinnande och död har varit omfattande i både press och etermedier. Detta resulterade i att det fanns stor andel material som var
relevant för vår studie. Men för att kunna analysera material nöjaktigt inom den tidsramen vi hade behövde vi göra ett begränsat urval av materialet. Vi valde då att undersöka material från skriftlig press. Att undersöka material från radio och tv är intressant och något som kan göras i en framtida studie, men för att kunna djupgående och tydligt analysera språkbruk och ordval ansåg vi att skrift passade vår studie bättre.
Efter val av medie bestämde vi oss för att göra en jämförande analys av lokalpress och kvällspress. Valet av kvälls- och lokalpress är intressant då redaktionens och
läsarkretsens storlek, samt geografisk närhet till händelsen, skiljer sig markant mellan de två tidningarna. Vi ville undersöka hur detta påverkade nyhetsvärderingen samt skillnader i tidningarnas gestaltning av händelsen och det som följde.
För att välja ut en lokaltidning behövde vi först undersöka vad för tidningar som fanns i Wilma Anderssons hemtrakter. Det visade sig vara relativt smalt med lokaltidningar i Uddevallaområdet, med bara ett fåtal som bevakade området. Bohusläningen var den
lokaltidning som vi fann mest relevant till vår undersökning eftersom denna hade tydligast och starkast anknytning till Uddevallaområdet.
För kvällstidningen valde vi Aftonbladet, då det är en av de största kvällstidningarna i Sverige och når ut till en stor del av befolkningen. Andra kvällstidningar hade också varit relevanta att undersöka, men inom vår tidsram och möjlighet fanns det bara tid att undersöka en kvällstidning.
5.3.1 Val av artiklar
I studien använde vi oss av webb-publicerade artiklar från Aftonbladet och
Bohusläningen. Innan vi gjorde vårt strategiska urval av artiklar bestämde vi oss för att göra en avgränsning i sökandet av material. Vi bestämde oss för att använda artiklar som publicerats vid eller efter specifika datum som var av relevans till händelsen. Den 16:e november, då Wilma Andersson anmäldes försvunnen, den 22:e november när Tishko Ahmed häktades för mordet på Wilma, den 28:e november när Wilma hittades död, den 13:e maj när Tishko åtalades och till slut den 27:e juli när Tishko dömdes för mordet på Wilma. Vi valde de olika tidsspannen för att gestaltningen av de olika aktörerna kan ha förändrats efter att nya uppgifter har framkommit.
När vi bestämt oss för vilka tidsperioder vi skulle samla material från delade vi upp arbetet. Lovisa samlade in material från Aftonbladet och Emma samlade in material från Bohusläningen. Vi kom överens om vilka kriterier vi skulle utgå från när vi valde ut artiklar för analysen. Vi valde att endast undersöka nyhetsartiklar, därför valdes debattartiklar och krönikor bort. Båda var överens om att artiklarna skulle innehålla ett beskrivande av gärningsmannen, brottsoffret, händelseförloppet, samhället eller andra berörda. Därefter samlade vi in material på varsitt håll som vi tyckte var relevanta för studien efter överenskommelser. Efter insamlat material hade vi 15 artiklar från Aftonbladet och 20 artiklar från Bohusläningen. Alltså 35 artiklar totalt. Eftersom det inte är genomförbart att analysera 35 artiklar inom tidsramen av vår studie valde vi att göra ett andra urval. Vi gick igenom artiklarna tillsammans och gjorde därefter en bedömning vilka som var mest relevant för vår studie och innehöll flest beskrivande element. Efter urvalet hade vi sju artiklar från Aftonbladet och sju artiklar från
Bohusläningen. Vi hade då totalt 14 artiklar att analysera. Därefter gick vi gemensamt igenom artikel för artikel och jämförde och diskuterade. Detta gjorde att vi båda fick en överensstämmande helhetsbild av hur rapporteringen sett ut i respektive tidning av
Wilma Andersson och Tishko Ahmed. Total analyserade vi 14 artiklar. Dessa förtecknas i bilaga 1.
5.4 Metodkritik
Kritisk diskursanalys som metod går att kritisera enligt Winther Jørgensen och Philips (2000). Faircloughs modell som vi använde oss av i vår studie är otydlig när det kommer till avgränsningar mellan diskursanalys och analys av den sociala praktiken.
Det finns inga avgränsningar för hur mycket social analys som behövs (Winther Jørgensen och Philips, 2000). Vidare bygger Fairclough på olika teoretiker. Men vilka teorier som ska användas eller inte använda till den kritiska diskursanalysen är inte tydlig (Winther Jørgensen och Philips, 2000).
Svensson (2019) diskuterar även vad som uppfattas som idealism inom diskursanalys.
Det är tolkningar som gör att vi upplever och känner vissa saker (Svensson, 2019).
Eftersom vi ser på världen olika utifrån våra egna erfarenheter kan vi ha analyserat annorlunda än vad andra skulle ha gjort. Vi är medvetna om att våra egna associationer angående mordet på Wilma Andersson kan ha påverkat vår analys. Därför har vi genom noggranna förklaringar beskrivit hur vi tolkat materialet som vi samlat in och hur vi kommit fram till våra slutsatser.
Vi valde att analysera artiklar från webben. Att texten kan ha uppdaterats efter datumet vi analyserade är vi medvetna om. Därför hänvisar vi till datumet då vi gjorde vår analys, alltså den 24 november 2020.
5.5 Reliabilitet och validitet
När man genomför en forskningsstudie är det viktigt att man gör det på ett tillförlitligt sätt. Med detta menar man att man har både hög validitet och reliabilitet, vilket kan vara svårt att bevisa i en kvalitativ analys. I boken Introduction to Qualitative Research Methods skriver författarna att validiteten och reliabilitet i en kvalitativ studie kan vara komplicerad, då forskarna inte är intresserade av rak sanning och statistik, utan istället undersöker olika perspektiv och narrativ, vilka kan vara svårbedömda (Taylor et al., 2015). För att nå ett resultat i en kvalitativ studie krävs det att man gör tolkningar av
empirin som man kan dra slutsatser från. Problematiken ligger i hur tolkningen går till och vilka ramar som finns.
Hög reliabilitet och validitet betyder att det studien kommer fram till stämmer, och att studien går att replikera med samma resultat. Hur något tolkas kan vara högst subjektivt, beroende på den enskilde personens egna uppfattningar. Detta betyder att olika personer kan komma fram till olika slutsatser beroende på hur de uppfattat materialet. För att undvika detta krävs snäva ramar och strikta avgränsningar när det kommer till både urval och analysmetod.
I vår studie har vi haft strategier när vi samlat in våra artiklar både när det kommer till tidsspann och empirins egenskaper. Detta för att försäkra oss om att det material vi valt att analysera är det mest relevanta för det vi undersöker. Innan vi påbörjade analysen var vi noga med att studera den teori vi valt att utgå från och även se över tidigare forskning på ämnet för att sedan kunna tolka materialet utifrån den forskning som finns.
För att säkerställa att vårt resultat var baserat på teori och tidigare forskning har vi under analysens gång stämt av med varandra för att garantera att vi kommit fram till samma slutsatser och tolkningar av materialet.
5.6 Forskningsetiska överväganden
När man gör en forskningsstudie är det av stor vikt att man väver in den etiska aspekten i sitt arbete för att säkerställa att studien är etiskt försvarbar. Detta innebär att man noga ser över hur forskningen kan påverka dem inblandade och samhället som stort
(Vetenskapsrådet, 2017). Enligt Vetenskapsrådet handlar god forskningssed om att hitta en balans mellan olika intressen (2017). Kunskapsintresset talar om hur värdefull den kunskapen som studien vill ta fram är och hur den kan bidra till samhällsutvecklingen.
Medan integritetsintresset handlar om att skydda medverkande från kränkningar och risker (Vetenskapsrådet, 2017). Alla intressen är legitima och det är viktigt att reflektera över och ta hänsyn till alla innan man påbörjar sin forskning.
Eftersom vi inte involverat några deltagare i vår studie, utan endast analyserat skriftligt material, har vi inte behövt ta hänsyn till lika många intressen och etiska aspekter som
exempelvis en intervjustudie. Men vår studie innehåller ändå ämnen av känslig natur, vilket medför vissa etiska aspekter att ta ställning till.
En aspekt var huruvida offret och gärningsmannens namn skulle skrivas ut i studien. Vi fann att namnen bidrog till tydligheten i vår analys och var av relevans, samt att det inte medför några risker eller kränkningar då namnen redan var offentliggjorda. Vi har även haft i åtanke att det finns en chans att en anhörig kan läsa studien, vilket lyfter frågan angående hur detaljerat vi kan beskriva händelseförloppet utan att kränka den anhörige.
Då vår studie rör vid hur beskrivande de olika tidningarna skrivit om händelsen har vi valt att ha med vissa detaljer från mordet då vi finner att det är i hög grad relevant för det vi undersöker.
6 Resultat och analys
I följande kapitel kommer vi att presentera vår analys av Aftonbladet och
Bohusläningens rapportering kring mordet på Wilma Andersson. Vi har valt att dela upp analysen i fyra delar. Först kommer vi att presentera de diskursiva teman vi kunnat blottlägga i rapporteringen av Wilma Andersson, sedan presenteras de diskursiva teman vi funnit i rapporteringen om Tishko Ahmed. I den tredje delen analyseras
framställningen av Wilma och Tishkos relation. Därefter har vi valt att jämföra hur rapporteringen skiljer sig mellan de olika tidningarna, detta presenteras även genomgående i analysen.
6.1 Wilma
6.1.1 Den oskyldiga flickan
Det idealiska offret är enligt Christie (2001) svagt och oskuldsfullt. I materialet vi undersökt poängterades hennes 17 unga år upprepade gånger. Att hon var en ung flicka gör att hon uppfyller kriterierna för det idealiska offret.
Wilma är en ordentlig tjej. Hon är vår lilla tös. Det här är så fruktansvärt. (Aftonbladet 2019-11-19 Hälsningen från Wilmas mamma: Vi är jättetacksamma)
Aftonbladet lyfter fram Wilmas mammas beskrivning av hur Wilma var som person. Vi får veta att hon var en ordentlig tjej och var hennes mammas lilla tös. Genom att Wilma benämns som ”vår lilla tös” får vi en bild av att hon var liten och svag. Beskrivningen av att hon var ordentlig ger oss en bild av att Wilma inte skulle försvinna frivilligt.
Wilma skulle inte lämna sina nära och kära i ovisshet.
23-åringen har utsatt den yngre och fysiskt underlägsna flickvännen för omfattande våld som ägt rum även då hon befunnit sig i en låg position mot golvet. (Aftonbladet 2020- 07-27 Tishko Ahmed, 23, får livstid för mordet på Wilma Andersson)
Vi får reda på att i situationen Tishko utsatte Wilma för var hon i underläge och inte kunde kämpa emot honom. I båda tidningarna lyfts beskrivningar av Wilma som ett svagt och oskyldigt offer. Vi får en bild av Wilma som oskyldig, svag och ung. Med sitt sätt att berätta om Wilma styrker de beskrivningen och egenskaperna för det idealiska offret.
Det ska, enligt Emmeli, ha varit slut mellan Wilma och 23-åringen då hon försvann. – Hon var bara där för att hämta sina saker. (Aftonbladet 2020-05-13 ”Wilma tröstade sin lillebror”)
Vi får veta att Wilma har försökt lämna förhållandet med sin pojkvän Tishko och även varit i sitt eget hem när mordet skedde. Christie (2001) nämner i en av de fem
kriterierna för det idealiska offret att hen har varit på en plats som hen inte kan klandras för att ha befunnit sig på när brottet skedde. Förutom att ha varit i sitt eget hem har hon även haft en respektabel syssla på platsen. Wilma kan alltså inte klandras för det som skedde. Hon försökte fly från den destruktiva platsen hon befann sig på. Att hon både var i sitt egna hem samt gjorde en respektabel syssla gör att hennes egenskaper för det idealiska offret styrks.
Wilma hade mördats i sitt hem. Men det skulle dröja flera dagar innan någon
kontaktade polisen. (Bohusläningen 2020-07-27, Wilmas öde skakade en hel stad – idag döms pojkvännen till mord)
Även Bohusläningen poängterar att Wilma var på en respektabel plats och egenskaperna för det idealiska offret lyfts. I detta citat lyfter Bohusläningen att hon mördats i sitt hem.
Hem förknippar vi med en plats där man känner värme och trygghet.
6.1.2 Duktig och levnadsglad
I både Aftonbladet och Bohusläningen ser vi ett diskursivt tema där Wilma beskrivs som levnadsglad och ambitiös. Det idealiska offret beskrivs ofta som oskuldsfullt, alltså en god människa (Christie, 2001) såsom Wilma framställs i artiklarna.
Samtidigt är sanningen drabbande – den 17-åriga levnadsglada tjejen kommer aldrig mer att skratta mot henne, klappa om djuren på gården eller ta med småsyskonen på skogsäventyr. (Aftonbladet 2020-05-13 ”Wilma tröstade sin lillebror”)
Jämfört med offret som beskrivs som oskuldsfullt beskriver Christie (2001)
gärningsmannen som en ond människa. I detta citatet får vi veta att en ondskefull person har tagit livet ifrån henne. Det betonas i citatet från Aftonbladet genom att nämna att Wilma aldrig mer kommer få skratta. Genom att beskriva Wilma som levnadsglad får vi veta att Wilma ville leva. Hon ville ha en framtid, ta hand om djuren på gården och se sina småsyskon växa upp. Vilket en gärningsman tagit ifrån henne.
– Hon var väldigt omtänksam mot de små barnen. Hon var en dröm som storasyster, säger Emmeli. (Aftonbladet 2020-05-13 ”Wilma tröstade sin lillebror”)
Här lyfter Aftonbladet fram Wilmas styvmammas beskrivning av Wilma. Den ger oss en bild av en person som var ordentlig och snäll mot de som var svagare än henne.
Vilket i sin tur bidrar till en bild av en person som hade ett gott hjärta och som inte förtjänade detta öde. Hon beskrivs också som en kärleksfull storasyster som var en förebild för sina mindre syskon. Vi får en bild av att Wilma inte ville dö, hon ville se sina syskon växa upp och finnas där för dem.
Hon berättar hur Wilma ibland matade minstingen på morgonen så att de slutkörda föräldrarna fick sovmorgon. Och hur 12-åriga Wilma brukade ta med den 6 år gamla halvbrodern för att bygga kojor och dammar i skogen. Och om hur hon ställde upp när han var ledsen. (Aftonbladet 2020-05-13 ”Wilma tröstade sin lillebror”)
Wilmas roll som familjemedlem uppmärksammas genomgående i Aftonbladets
rapportering. Vi får veta att Wilma var en hjälpsam, kärleksfull syster som ställde upp.
Hennes roll i familjen lyfts fram som betydande, och narrativet om att Wilma togs från sin familj är ständigt närvarande. Det målas upp en bild av en familj som nu förlorat sin stöttepelare, en familj som aldrig kommer att bli detsamma igen.
Hon berättar att Wilma några år innan hon försvann flyttade till Uddevalla för att studera. Där träffade hon en äldre kille – den 23-åring som nu åtalas misstänkt för mord.
(Aftonbladet 2020-05-13 ”Wilma tröstade sin lillebror”)
Aftonbladet nämner också Wilmas oskyldighet samt hennes framtid. Hon hade ambitioner och förhoppningar om den framtid som gärningsmannen tog ifrån henne.
Wilma flyttade till Uddevalla av oskyldiga anledningar. Hon var duktig, ville studera och skapa sig en bra framtid. Här får vi även reda på att Wilma hade hela livet framför sig. Att studera kopplar vi till en framtid, man går en utbildning för att kunna skapa en stabil och säker framtid för sig själv.
Hon hade precis kommit igång med att övningsköra för att skaffa körkort när hon mördades av sin pojkvän förra året. Livstecknen upphörde på torsdagseftermiddagen den 14 november. (Bohusläningen 2020-07-27 Wilmas öde skakade en hel stad – idag döms pojkvännen till mord)
Bohusläningen lyfter även Wilmas oskyldighet och ambitioner. Hon var snart 18 år fyllda och ville ta körkort. Vi tänker på vuxenlivet som tagits ifrån henne då man som 18 anses som myndig och vuxen. Många kan relatera till den stora dagen när man får körkortet i handen, vilket bidrar till sympati. Körkort innebär även en slags
självständighet. När man nämner körkortet i kontext med att hon mördats tolkas det som att hela hennes vuxenliv tagits ifrån henne.
6.1.3 En del av Uddevalla
I Bohusläningen har vi sett ett diskursivt tema där Wilma benämns som en del av Uddevalla, vilket vi inte funnit i Aftonbladets artiklar. Vi tolkar detta som ett samhälle som kände närhet till Wilma.
– Det är klart att vi vill hjälpa till. Det är en utsatt situation som ingen vill vara med om.
Vi vill bistå med det vi kan, och vi har många minderåriga som jobbar här som inte kan vara med och söka. Då kan vi hjälpa till på det här viset. (Bohusläningen 2019-11-20 Uddevalla går samman för att hitta försvunna Wilma)
I citatet ovan berättat Bohusläningen att många i samhället vill hjälpa till i sökandet av Wilma. Det presenteras som en självklarhet att man deltar i letande efter henne.
Forsberg (2015) berättar att det är vanligt att låta personer utan nära relation till offer framträda i medier. Detta för att de vill visa sin delaktighet i sorgens gemenskap. Hon berättar vidare att perifera personer medverkar i mediebevakning för att de identifierar sig med dem som är drabbade och tänker att de kunde varit de som förlorat en
närstående. Hon menar att medverkandet är en form av bearbetning av något som inte skett, men som kunde ha skett.
– Det är jättefint att staden verkligen går samman i en sådan här situation och att så många ställer upp, säger Hasse Lagervall verksamhetsledare för Missing People.
(Bohusläningen 2019-11-20 Uddevalla går samman för att hitta försvunna Wilma)
Samhället beskrivs som ett vi. Uddevalla framställs som ett samhälle med stort hjärta och ett samhälle där ”alla känner alla”, som ställer upp för varandra när det behövs.
Wilma Andersson kommer inte att återfinnas vid liv – det meddelade polisen under fredagen. Beskedet släckte hoppet om ett lyckligt återfinnande. Och Uddevalla är nu en stad i sorg. (Bohusläningen 2019-11-29 Hoppet ute – Uddevalla i sorg efter Wilmas död)
Bohusläningen berättar för oss att Wilma är bragd om livet och att detta inte endast påverkar närstående till Wilma. Eftersom Uddevalla framstår som en stad med
gemenskap blir därför sorgen av att ha förlorat en stadsbo påtaglig. Att hela samhället är i sorg kan vi tolka som att de kände en samhörighet till Wilma. Trots att alla inte kände Wilma personligen har de förlorat en Uddevallabo.
I mörkret, intill den stora julgran som rests en dryg vecka tidigare, gick människor fram i stillhet och tände ett ljus för Wilma. (Bohusläningen 2020-07-27 Wilmas öde skakade en hel stad – idag döms pojkvännen för mord)
Här beskriver de hur minnesstunden såg ut med mörker och ljus. Ljusen representerar Wilma med värme, kärlek och hopp. Men själva minnesstunden beskrivs som mörk, vilket vi tolkar ska vara symboliskt för gärningsmannen. Att trots det som skett så finns det fortfarande hopp för framtiden, och ljuset vinner över mörkret. Det blir som en protest mot våldet som skett i Uddevalla. De påvisar genom sin delaktighet sympati och tar aktiv ställning i att våldet som skett i deras samhälle inte är acceptabelt.
6.2 Tishko
6.2.1 Som vem som helst
Två av fem egenskaper som kännetecknar det idealiska offret kan kopplas till gärningsmannens egenskaper. En av dem är att gärningsmannen är en stor och ond person (Christie, 2001). Enligt Christie (2001) hjälper de båda aktörerna varandra för att leva upp till idealiska. Han menar på att desto mer idealiskt ett offer är, desto mer idealisk blir gärningsmannen. Genom att beskriva gärningsmannen som vem som helst skapas en kontrast till beskrivningen av Wilma som ett idealiskt offer.
En granne säger till Aftonbladet att han träffat på både Wilma och den misstänkte gärningsmannen flera gånger.
– De har alltid varit väldigt artiga och trevliga. De brukade alltid hälsa och småprata när vi mötte varandra.
– Jag har haft mest kontakt med mannen. Han erbjöd sig ofta att hjälpa mig med olika saker, som att gå och handla. Han är en väldigt fin kille. Jag förstår inte vad det är som hänt. (Aftonbladet 2019-11-19, Gripne mannens granne: Hörde tunga steg i
trapphuset)
Här beskrivs Tishko Ahmed som en av oss. Han är en helt vanlig granne. Att det också nämns att grannen inte förstår vad som skett ger oss en bild av att detta är inte är något som han tror att Tishko Ahmed skulle kunna ha begått. Christie (2001) nämner att humanisering av gärningsmannen gör att hen inte faller inom ramen som den idealiska gärningsmannen. Den idealiska gärningsmannen ska hamna långt ifrån oss och beskrivs som ett monster. Men här kommer Tishko nära genom att framställas som en av oss.
Demker & Duus-Otterströms (2011) beskriver den inkluderade gärningsmannen som en person som oss, men som på grund av omständigheter begår brott.
Personer som träffat mannen uppger att de uppfattat honom som ordningsam, vältalig och artig.
– Han verkade ha ordning och reda på saker och ting, säger en närstående. (Aftonbladet, 2019-11-19, Hälsningen från Wilmas mamma: vi är jättetacksamma)
Även här väljer Aftonbladet att inkludera gärningsmannen genom att lyfta hans positiva egenskaper.
– Jag blev chockad och förvånad när jag fick veta att han misstänktes för mord. Det var ett tag sen vi sågs, men i skolan var han en i gänget som alla andra. Lite av klassens clown, säger en före detta klasskamrat. (Aftonbladet, 2019-12-04, Wilmas misstänkte mördareflyttad till rättspsyk)
Tishko Ahmed beskrivs som en helt vanlig skolungdom. Han ges även rollen som klassens clown, vilket tyder på att han var en utåtriktad och komiskt lagd person. I kontrast till detta så kan dock beskrivningen av honom som klassens clown även tolkas som att han är en person som spelar roller och gömmer sig bakom ett skådespel. Hans före detta klasskamrat nämner att hen är chockad och förvånad över att Tishko är misstänkt för mordet. Att den före detta klasskamraten är chockad över att hans före detta vän kunnat begå dessa brutala gärningar får oss att förstå att han inte såg Tishko som en mördare, vilket styrker bilden av att Tishko var vem som helst.
6.2.2 Nonchalant och likgiltig
Bilden som tidningarna målat upp av Tishko Ahmed går igenom förändringar under tidens gång. När allt mer bevis kommer till ytan och hans historier plötsligt börjar låta osannolika går beskrivningen av Tishko Ahmed från inkluderande till exkluderande.
Nonchalansen är ett återkommande tema i bådas rapportering. Han framställs stundvis som en känslokall och likgiltig person som inte känner någon ånger över vad han gjort.
I Bohusläningens artikel från rättegången skriver de följande:
När domaren konstaterade att rättegången var över pekade mördaren finger åt Wilmas familj. De lever fortfarande i ovisshet om var resten av flickan finns. (Bohusläningen 2020-07-27 Wilmas öde skakade en hel stad – idag döms pojkvännen för mord)
Genom att lyfta detta ögonblick från rättegången och sedan i meningen efter påminna läsaren om familjens sorg skickar de en tydlig signal om hur de valt att porträttera gärningsmannen. De vill understryka att han inte bryr sig om familjens sorg, och att han inte ångrar det han gjort. Denna exkluderande beskrivning är ett sätt att kategorisera
gärningsmannen som en känslokall och obrydd psykopat, som stulit Wilma från sin älskade familj. Ett annat exempel på denna exkludering finner vi i Aftonbladet:
Hundratals frivilliga trotsade mörkret och kylan för att leta efter Wilma Andersson.
Samtidigt gick hennes ex-pojkvän till McDonalds med några vänner – och spelade tv- spel hemma i lägenheten.
– Han verkade inte bry sig så mycket om att hon var försvunnen, säger en kompis i förhör. (Aftonbladet 2020-05-13 Spelade tv-spel och åt hamburgare efter att Wilma dödats)
Här väljer Aftonbladet att först beskriva hur människor tar sig ut i ett obekvämt klimat för att hitta Wilma och sedan berätta hur Tishko spenderade tiden Wilma var
försvunnen med underhållning och snabbmat. De avslutar med ett citat från en vän som säger det Aftonbladet velat lyfta fram, att Tishko inte bryr sig. Kontrasten mellan människor som i mörkret och kylan hopplöst letar efter Wilma, och Tishko sittandes i sin varma lägenhet med en hamburgare och en spelkontroll tvättar bort all sympati för Tishko och bjuder istället in läsaren till att känna avsmak.
6.2.3 En mörk karaktär
Båda tidningarna tenderar att beskriva Tishko på ett exkluderande vis, och målar upp honom som en ondskefull och nonchalant person. För att styrka denna bild har de båda även valt att poängtera färgen på hans kläder. De enda gångerna färgen av hans kläder nämns i artiklarna är när han är svartklädd. Färgen svart associeras ofta med mörker och ondska. Det är här vi kan blottlägga en tongivande diskurs som genomsyrar deras rapportering, vilket är Tishko Ahmed som en mörk karaktär. När en bild på Tishko från en övervakningskamera i en livsmedelsbutik släpps väljer Aftonbladet att beskriva den som följande:
Han är klädd i en svart rock och har hörlurar i öronen. På bilder från
övervakningskamerorna på Netto i Uddevalla ser det ut som att 23-åringen ler mot kassabiträdet när han betalat för sina cigaretter. (Aftonbladet 2020-05-13 Spelade tv- spel och åt hamburgare efter att Wilma dödats)
Beskrivningen av den svarta rocken i kombination med leendet bjuder in till
associationer till ondskefulla karaktärer i filmer och böcker. Leendet kan ses som en fasad, ett sätt att lura allmänheten. Detta styrks i följande beskrivning i Aftonbladet:
En av dem som delade efterlysningen var Wilmas 22-årige pojkvän. Men enligt polisens misstankar var det bara ett spel för gallerierna. (Aftonbladet 2019-12-04 Wilmas
misstänkte mördare flyttad till rättspsyk)
I Bohusläningen beskrivs han även vid ett tillfälle ha narcissistiska drag, vilket ofta för tankarna till psykopater. Detta, tillsammans med hans mörka kläder och fokus på hans nonchalanta inställning till sökandet, rättsprocessen och familjens sorg, bildar
tillsammans bilden av honom som en mörk karaktär - en ondskefull och känslokall person utan ånger över det han gjort.
6.3 En destruktiv relation
Relationen mellan Wilma Andersson och Tishko Ahmed blir med tiden en central del av tidningarnas rapportering. Ju fler detaljer som kommer fram om vad som hänt, desto mer fokus läggs på att försöka förstå hur deras förhållande var. Synen på relationen går från lugn och stillsam, till turbulent och destruktiv.
I tidiga artiklar talas det inte om deras förhållande mer än att de bodde ihop och att de var tillsammans. Tishko benämns som Wilmas pojkvän och i Bohusläningen stannar alla spekulationer om hur relationen mellan de två såg ut där. När Tishko grips intervjuar Aftonbladet grannar som får säga följande:
– De har alltid varit väldigt artiga och trevliga. De brukade alltid hälsa och småprata när vi mötte varandra.
– Jag har haft mest kontakt med mannen. Han erbjöd sig ofta att hjälpa mig med olika saker, som att gå och handla. Han är en väldigt fin kille. Jag förstår inte vad det är som hänt. (Aftonbladet 2019-11-19 Gripne mannens granne: Hörde tunga steg i trapphuset)
En kvinna som bor i huset beskriver området som lugnt.
– Det är ganska många äldre som bor här, och det brukar aldrig vara bråk eller
någonting sådant alls. (Aftonbladet 2019-11-19 Gripne mannens granne: Hörde tunga steg i trapphuset)
I citaten målas det upp en bild av ett trevligt, skötsamt och ungt par. En av grannarna nämner att det är att lugnt område, där man sällan hör bråk. Detta uppmanar läsaren att tänka att relationen mellan Wilma och Tishko varit ordnad, eftersom grannarna inte hört dem bråka. En annan granne säger att han inte förstår vad det är som kan ha hänt, vilket styrker bilden av att relationen varit lugn och stillsam.
Det är inte förrän den 13:e maj, när åtal mot Tishko väcks som bilden av paret plötsligt tar en dramatisk vändning. I Aftonbladet skriver de att paret gjort slut strax innan mordtillfället och Tishko benämns nu som Wilmas ex-pojkvän. Tishko framställs som likgiltig till vad som hänt Wilma. I en artikel går de in i detalj över hur Tishko spenderat tiden Wilma var försvunnen. Han sägs ha ätit på en snabbmatskedja och spelat TV-spel medan frivilliga var ute och letade efter henne. I texten skriver de även följande:
Wilma Andersson anmäldes försvunnen den 17 november. Redan dagen därpå hade hundratals frivilliga engagerat sig i sökandet. Ex-pojkvännen delade efterlysningen på Facebook, men höll sig hemma i stället för att leta efter sitt ex. (Aftonbladet 2020-05-13 Spelade tv-spel och åt hamburgare efter att Wilma dödats)
Att Tishko delade en efterlysning på facebook kan ses som oskyldigt. Men i samband med att artikeln detaljerar allt han gjorde istället för att leta efter sitt försvunna ex framställs det som att han delade efterlysningen för att upprätthålla en fasad. Senare i artikeln blottar Aftonbladet vad de tror kan ligga bakom fasaden.
Wilma och 23-åringen var tillsammans i ungefär två år. Personer i hennes närhet beskriver honom som kontrollerande, våldsam och svartsjuk. (Aftonbladet 2020-05-13 Spelade tv-spel och åt hamburgare efter att Wilma dödats)
Porträtteringen av paret har nu tagit en vändning. Bilden av deras relation går från lugn och stillsam till destruktiv och stormig. Tishko sägs vara en kontrollerande, våldsam och svartsjuk pojkvän som försökt hålla uppe en fasad för att dölja hur deras förhållande verkligen såg ut.
Efter åtalet börjar även Bohusläningen spekulera kring deras förhållande:
Ett av de första förhören med mannen hölls den 17 november. Han påstod då att paret haft ett "stormigt förhållande och att allt har en gräns". Efter att ha bråkat packade hon en väska och lämnade bostaden. (Bohusläningen 2020-13-05 Pojkvännens egna ord om misstankarna)
Wilma bodde tillsammans med sin pojkvän i en lägenhet i centrala Uddevalla sedan drygt två år tillbaka. Relationen var stormig och flera anhöriga har vittnat om att pojkvännen var kontrollerande och våldsam. Dagen innan hon mördades hade hon gjort slut med mannen. (Bohusläningen 2020-07-27 Wilmas öde skakade en hel stad – idag döms pojkvännen för mord)
Bilden som läsarna av både Aftonbladet och Bohusläningen lämnas med efter domslutet är den av ett stormigt förhållande kantat av våld och svartsjuka. Tishko pekas ut som den drivande kraften i varför deras förhållande såg ut som det gjorde. Han ses som kontrollerande och våldsam. Det framkommer att Wilma försökt lämna relationen kort innan mordtillfället vilket ytterligare styrker bilden av att Wilma var i Tishkos våld. Att hon försökte fly det destruktiva förhållandet cementerar hennes roll som idealiskt brottsoffer i enlighet med Christies (2001) kriterier. Tishkos våldsamma och
kontrollerande beteende öppnar upp för den exkluderande rapporteringen om honom, följande Demker & Duus Otterströms (2011) beskrivning av exkluderande rapportering.
6.4 Där rapporteringen skiljer sig åt
I Bohusläningen har vi sett ett diskursivt tema där Uddevallaborna får en central roll i artiklarna. Medan vi i Aftonbladet sett ett annat tema där närstående till både Tishko och Wilma får ta plats. Forsberg (2015) skriver att nyheter om sörjande är en
uppbyggnad i flera steg. Man ska välja vad som är en nyhet, vilka källor som ska intervjuas och på vilket sätt.
– Jag ringde henne men fick inget svar. Jag tänker att jag borde åkt till lägenheten där hon bodde direkt då. Om jag hade gjort det hade jag kanske kunnat hjälpa henne, säger en familjemedlem. (Aftonbladet 2019-11-19 Hälsningen från Wilmas mamma: Vi är jättetacksamma)
I första artikeln i Aftonbladet om Wilmas försvinnande tar de med citat från en orolig familjemedlem till Wilma. Medan i Bohusläningen är det oroliga Uddevallabor som lyfts:
