frfn medeltida

Subfossila skalbaggsfynd frfn ^{medeltida Halmstad}

GEOFFREY LEMDAHL & MAGNUS THELAUS

Lemdahl, G. & Thelaus, M.: Subfossila skalbaggsfynd frAn medeltida Halmstad. [Subfossil Coleo- ptera of Medivial age from Halmstad, SW Sweden.l - ^{Ent. Tidskr.} ll0: 39-41. UmcA. Sweden

1989. ISSN 0013-886x.

Macroscopic remains of plants and insects fiom an archaeological site in Halmslad, SW Sweden, were analysed. The studied sample was dated to the later pan of the l5th century. Six differcnt laxa of beetles were identified, and nrost of them are common in Scandinavia today. However, lhe record of Heptaulatui testudinarius (Fabr.) is interesiing because it is currently regarded as extinct in southemmost Scandinavia and Denmark. The last modern records from the region are older than one hundrcd years. Change in landusc, c.g. grazing, has earlier been proposcd as an explanation for this disappearence, Climatic change is here suggested as an altemaiive cxplanation ftrr the species'extinction.

G. Lemdahl & M. Thelaus, Dcpt. ol Quaternary Ceoloqy, Lund Universit!, TornavdS l 13, S 223 63 Lund. Sweden.

Vid arkeologiska utgriivningar under viren 1983 i

Orups griind, Halmstad, togs prov fdr analys av vdxt- och insektlemningar i syfte att belysa den dltida mil- jiin. De provtagna kulturlagren, vilka arkeologiskl sett var relativt fyndfattiga, dateras till senare hiilften av 1400{alet. Vid griivningen pariiffades gArden eller staket. vilket tyder pA an omridet varit inhegnat och troligen anvants som betesmark. I narheten av utgrav- ningsplatsen ligger en siinka med vattenavsatta sedi- ment. I kulturlagren finns rikligt med kvistar och ris, vilket har tolkats som rustbaddar, utlagda fdr att dka stabiliteten i sanka omriden. Aven spAr av trampninS har iakttagits (Bjuggner in prep).

Provet som uttogs fair analys var litet, ca 0,4 kg, och innehiill relativt sett en liten miingd bestembara viixt- och djurrester. Viixtliimningarna bestAr huvud- sakligen av ruderatviixter eller ogriis. Provet innehiill sdrskilt en storre antal frdn av dikesskreppa ^(Rume.r u)n ^g k)m eral u s) och trampirrt ^(P o ly gonunt atiutlarc\,

samt cnstaka friin av starr (Corcx), _Etas (Craminae), svinmif la (Cheruryxlium album) och knutig pil6rt (Polygonum lupathiJoliun). Alla vanligt fiirekom- mande pA fuktig kulturnrark.

Insektfynd

Insektrester extraherades och bestiimdes enligt meto- der som tidigare beskrivits i Lemdahl ⁽ 1988). F6ljan- de 6 skalbaggstaxa kunde identifieras frAn fossilntate- rialet (siffror anger individantal):

Carabidae: Pter<tstit htts diligenr (Sturm) 2. Hydrophilidae:

Ccrcyon inpressus (Stllrrll.)l haemorrhorila/lr (Fabr.) l.

Staphylinidae: Olophrtin assirii/c (Payk.) l. Scarabacidae:

Aphoclius ?prodromrrs (Brahm) l, A. spp. 3, Heptuulu(ut

te

udinarius ^(F abr.) l.

Jordldparen Prerostic'hus diligcns lever i tuktiga mil- jder pl strlinder. angar eller kan. Bede i skog och pe iippen mark, huvudsakligen pA n[ringsfattig jord (Lindroth l9tl6). De bada Cgr('.v(rr-ancrna pitriiffas huvudsakligen i spillning, men dven iruttnande vlixt- rester (llansen 1987). Kortvingen Olophrunr a:isintile

iir allmln pi fuktiga och sumpiga marker, si.irskilt bland lijv, mossa, i svamp och pi as (Palm 1948).

Tve arlcr av dyngbaggar kunde bestimmas. Ar,rh(r(,lllr,r

lrrxlnrmus ^{finns p6 iippna} betcsmarker tiiirnst i hiisl-

spillning. Htlttuulurus lcsttrdinu'ius (Fig. l) levcr i

sandiga ontrlden, srirskilt i f{rspillning (Hanscn 1925.

40 Geoffrcy Lemdahl & Magnus Thelaus

B tton 1956). men Aven pn giidslade ikrar, i histspill- ning och i nrttnande vextrester (Horion 1958). Den har antraffats i larvglngar hos Geotrupes mutator (Marsh.), diir den kan tAnkas upptAda som niiringspa- rasit (Sopp 1898, Landin 1957).

Diskussion

Bede arkeologiska data och studier av vdxtmakrofos- sil pekar entydigt pa att utgravningsplalsen under me- deltiden Atminstone tidvis anvants som beteshage -

en tiinkbar biotop fdr de identifierade insektema. Alla funna skalbaggsart er tltom H e pt ou lacus n st udi nar

u s

dr idag allmlnna i Sydsverige. Fyndet av H. testudi- narius dr ddremot intressant i ett faunahistoriskt per- spektiv. Arten iir imodem tid i Sverige endast funnen en ging, ir ^1870, vid Ringsjiin i Skine. Den betraktas numera som fiirsvunnen ur den svenska faunan (An- dersson et al. 1981). I Danmark iir anen ej heller noterld sedan mer dn hundra ar tillbaka. Aldre upp- givna lokaler Ar sandmarkema vid Vejlp Bugt, Raa- bjerg och Klittmoller (Hansen 1925, 1969). I Nord- tyskland, i Hamburgregionen fdreligger ocksl endast Sldre fynd (tlansen 1969). H. testudinarius har klag sin huvudsakliga utbredning i Vdst- och Mellaneuro-

pa, med sydgrdns i ^Spanien (Valencia), Italien (Toskana), Balkan och Sydukraina. Den upptrAder hiir tidigt pe Arcl (Balthasar 1964).

Halmstadsomridet kannetecknas av kalklattiga och sandiga jordar med dynbildningar av flygsand vid kusten (Caldenius et al. 1966). En kraftig dverbetning av dessa magla marker har ltminstone under hislorisk tid beftemjat uppkomsten av vidstrackta ljunghedar.

Med hjAlp av regelbunden svedjning och intensivt bete permanentades ljungheden och nldde sin maxi- mala utbredning i mitten av 1800-talet de den lricklc 150 000 ha av Hallands yra (Malmstriim 1938).

Ungefir samtidigt fanns vid Hallands kusler ca 4 ()U) ha flygsandliilt (von Posr 1933, Malmsrriim 1959).

Omridcna vid [-agans nrynning och runt Tyliisand var speciellt hirt drabbade av sandflykt. I samband med introduktionen av modernare jord- _och skogsbruks- metoder under senare delen av 1800-talet och biirjan av 1900-talet minskade ljunghedama r--h flygsands- filten kraftigr i areal och idag fiirekommer de endast som reliktcr pi ctt lital platser i Halland. I och med

alt Halnrslad cxpantlcrade under mitten och senare delen av l4(Xllalet intensifierades uinyttiandet av onrgivande onrrlden bl a genom aft husdjur flyttadcs ut lill nrindre atlraktiva marker. Enligt pollenanalys frin centrala I lalnrstad blir ljungen (Cullunu vtlguri.t\

Fig. l. Sublbssil hiiger tiickvinge av dyngbagget Hcptuulu- Lus testudinurius frin Orups grand. Halmstad.

Sublbssil right elytron of the dungbeerle Itcptqula(.us testu dinarius from Orups griind. Halmstad. SW Su.eden.

vanligare frin och med slutet av l4o0-talet ^(Thelaus 1980).

Subfossillyndet av H. testudinurius frln de medel- tida lagren i Halmstad visar att anen fijrr varit mer utbredd i Sydskandinavien. Andersson et ul. (1987) anger iindrad eller upphdrd betesglng sorn orsak till

att anen fdrsvunnit ur den svenska f'aunan, vilket lig- ger nd.ra tillhands med tanke pi ovan nlimnda fiiriind- ringar av beteslandskaper. Djuret verkar dock enligt litteraturen inte vara specielh bundet till ^viss typ av bclesmark. t ex ljunghedar, utan tycks endast fijredra sandmarker i allmdnhet. Den 6r ej heller hiinvisad till viss tvp av spillning utan kan tom livniira sig pl

konrpost.

Enligt Landin (1961. 1968) iir flygaktiviteten, som

ir avgdrande fiir fddosdkande, reproduktion etc, av hlingig lemperatur och i viss min luftfuktighet. Price ( 1975) menar att man kan anta att klimatiska faktorer

Lir av slrskiit stor betydelse i marginella tlclar av ar-

lcrs ulbrcdn ingsomriden. H. t(.\tudino'iu\ har (hade)

sin nordliga utbredn ing sgriin s isydligastc Skandina-

vien (Sk&ne) och man skulle diirthr kunna lbrrnoda

att en klimatfdrendring. typ irstidsfiirskjutning, ^kan ha orsakat arlens ftirsvinnande ur den nordiska fau- nan. Dl arten rir tidig i Mellaneuropa kan en ftirsening av vtr eller fdrsonrmar inverka negativt pe djurets utveckling i virt ^land.

Det iir dock omijjligt att utifren ovan presenterade data avgtira vilken av hypotesema (klimat eller mark- anviindning) som iir korrekt i detta speciella fall. FOr att komma sanningen ndrmare ar framst mer detal.je- rad information om H. testudinarirs biologi niidviin- dig. Eftersom subfossilfyndet gjons ikulturlager fdre- ligger alltid miijligheten att djuret kan ha trans- porterats till platsen Senom miinsklig aktivitet, iiven om risken idetta fall [r liten. Fler subfossila fynd av anen tiAn andra lokaler vore diirfiir dnskviirda. Sub- fossila beliigg fijr aner med liknande utbredningst'Or- iindringar i tid och rum an stella mot meteorologiska data skulle ytterligare underlafia ^lOsningen av proble- met.

Litteratur

Andersson, H., Coulianos. C.-C., Ehnstriim. 8., _-Hammar- stedt. O., lmby, L., Janzon. L.-4., Lindelatw, A. & wal- d€n, H. w. 1987. Hotade evenebraler i SveriSc. - ^Ent.

Tidskr. 108: 85 75.

Balthasar, V. 1964. Monographie der Scarabaeidae ^und Aphodiidac dcr palcar*tischen und orientalischen Re- gion. Coleoptera: Lamellicomia. Band 3. Aphodiidae.

Prag (Verlag der Tschechoslowakischen Akadcmic der Wissenschafien).

Britton, E. B. 1956. Coleoptera. Scambaeoidea. - ^Handbk

Ident. Br. Insects 5(2\: 129.

Subfossikt skalbaggsfynd 4l

Caldcnius. C.. Larsson, W., Mohrdn, E.. Linnman, C. &

Tullstriim, H. 1966. Beskrivning till kanbladel Halm- stad. - ^{SGU. ser Aa Nr 198.}

Hansen. V. 1925. Biller Vl, Torbistcr. - ^{Danmarks f'auna} 29 1 l'79.

Hansen. V. 1969. Biller XXXVI. andct tillacgshand. - ^Dan-

marks fauna 78: I ^128.

Hanscn, M. 1987. The Hydrophiloidea (Coleoptera) of Fen- noscandia and Denmark. Fauna ent. scand. l8: I 254.

Horion. A. 1958. Faunistik die mittclcuroplischen KAfer.

Vt. Lamellicomia. Uberlingen-Bodcnscc.

Landin. B. O. 1957. Bladhomingar (Lamcllicomia, Coleo-

ptera). Svensk lnsektfauna 46: 1 ¹⁵⁵

- ^1961. Ecological studies on dung-beetles. Opusc. Ent.

suppl. 19: I ^227.

1968. The diel flight activity of dung-bcctlcs (ColeoPte ra, Scarabaeidae). - Opusc. Ent. suppl. 32: l-172.

Lenrdahl. G. 1988. KvanAra inseklfossil. ett faunahistoriskt kiillmaterial. Ent. Tidskr. 109: I ^13.

t,indroth. C. H. 1986. The Carabidae (Coleoptera) of ^Fen-

noscandia and Denmark. - Fauna ent. scand. l5(2): 233-

49'7

Malmstrijm, C. 1938. Hallands skogar undcr dc senaste 300 eren. En dversikt iiver deras utbredning och sammansiitt ning cnligt officiella dokumenrs vitlnesbiird. - ^Mcdde-

landcn frAn Statens Skogsf6rsdksanstalt 3l: l7l-277.

- ^1959. Hallands historia 2. Landskapsbildens liiriindring- ar i Halland under de senaste 300 iren. Halmsmd (Hal- lands Lans Landsting).

Palm, T. 1948. Konvingar. Fam. Staphylinidac, underfam.

Micropeplinae, Phloeocharinae, Olisthacrinac, Proteini nac. Omaliinae. - Svensk Insektfauna 38: l-133 Post, L. von. 1933. Den Halliindska stranden. - ^Svcnska

Turistfiireningens enskrift 1933: 104 134.

Price, P. W. 1975. Insect ccology. London (J. Wiley &

Sons).

Sopp, E. J. 1898. Habits of Heplaulacus tcstudinarius. -

Entomologist's. mon. Mag.34: 2 9

Thelaus, M. 1980. Pollenanalys fren de medeltida lagren ⁱ kvanerd RAdhuset, Halmstad. Stencil (Hdmsrad Muse- um).

Om mrirdarbin och bikvalster

Needham, G. R., Page, R. E. (J0, Delfinado-Baker, M. & Bowman, C. E. Ged). ^1988. Afritanized honey bees and bee miles. John Wiley & Sons Ltd, Chiches- ter. 572 s. Pris ca 1400 SEK.

Boken behandlar tve mycket aktuella emnen, nemli- gen afrikaniserade bin, populairt kallade mdrdarbin, och parasitkvalster pe bin. Den bestir av en samling fbredrag fren en konferens i Columbus, Ohio, 1987, med deltagare frAn 22 linder. Fiirfattarlistan tar upp 120 namn varav ungefdr h?ilften med adress i USA.

Syftet med konferensen var dels att samla de senaste erfarenheterna om biodlingens problem (i Nordameri- ka) och dels att fdra samman biforskare med kvalster- forskare.

I en konferensbok dr kapitlen ofta av blandad kvali- tet och brannande nyheter publiceras siillan i ett si- dant forum. Aven denna bok innehlller nlgra mycket korta bidrag men ocksi minga gedigna mh liisvdrda kapitel. Jag har hiir valt att kon sammanfafta den del som behandlar bi-kvalsler och lite utfbrligare ^referera de fOredrag som behandlar afrikaniserade bin.

Bikvalster

Tre kvalsterarter ges stor uppmarksamhet ^{pA konf'e-} rensen, eftersom de kan ha betydande negativa etTek-

ter i biodlingar. Vatoa jacobsoni och 'fropilaclaps clareac lever ^utanpa biet och Acarapis n'ootli lever i

biets trak6er. Av speciellt intresse dr Varnxt-kval-