Det medeltida rådhuset på Stora torget i Visby Thoresen, Hans Fornvännen 164-176 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1978_164 Ingår i: samla.raa.se

(1)

Det medeltida rådhuset på Stora torget i Visby Thoresen, Hans

Fornvännen 164-176

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1978_164 Ingår i: samla.raa.se

(2)

Det medeltida rådhuset på Stora Torget i Visby

Av Hans Thoresen

Thoresen, H. 1978. Det medeltida rådhuset på Stora Torget i Visby. (The medieval City Hall in Visby.) Fornvännen 73. Stockholm.

The author bases a reconstruction of the medieval City Hall in Visby on four drawings from 1865, an exeavation plan from 1925, and Georg Braun's engraving of Visby from the 1590's. The Hall can be dated to after 1427, probably to the second half or end of the 1 Sth century.

Hans Thoresen, Nybrogatan 60, S-114 40 Stockholm, Sweden.

Det medeltida rådhuset på Stora Torget i Visby, varav större delen revs i mitten av 1600-talet (mera därom n e d a n ) , kvarstod som en ganska obetydlig ruin till 1866, då denna sista rest nedtogs på grund av rasrisk.

Den till 1866 kvarstående ruinen utgjorde en del av byggnadens sydvästra hörn, vilken kvarlämnats, då den även innehöll en sträv- båge, som stödde den intilliggande kyrkan Sancta Carins n o r d m u r — strävan möjligen j ä m n g a m m a l med rådhuset. (Jfr Nihlén 1929, s. 3 3 ; 1 9 7 7 , s . 2 5 ) .

D e n n a ruin avmålades, troligen i förra hälften av 1800-talet, av Lars Cedergren (1795—1863) och av Jacob Wilhelm Gerss (1784—1844), b å d a bilderna i ATA, ritades av 1866 av P. A. Säve (1811—87), bilderna i Uppsala UB, samt mättes u p p och ritades av sannolikt 1865 av F. G. A. Dahl (sedermera professor Frans Gustaf Abraham Dahl

1835—1927), som just detta år utfört ett för- stärkningsarbete på ringmuren (Eckhoff—

Janse 1936, s. 294, not 107). Dahl lät en till namnet okänd kopist avbilda sina teckningar och sin uppmätning i tusch, varvid f.ö. denne stuckit igenom originalen — utom bilden

från nordväst — med nål, för att förvissa sig om, att kopiorna blevo exakta i mått. Ko- piorna, alla tecknade på ett och samma blad, finnas i A T A . Tyvärr föreligger uppmätning- en i fasad och plan endast hos kopisten, som på ett ibland ganska summariskt sätt återgi- vit Dahls övriga teckningar av ruinen. (Jfr fig. 2 med fig. 3. Kopian av Dahls "interiör- bild" tryckt av Nihlén, 1977, s. 19.)

De tre originalteckningarna jämte en mått- skiss till fasaduppmätning och plan — alla i blyerts — tillhöra författaren, som fått dem av sin moster, friherrinnan Elsa Akerhielm, född D a h l (1872—1961), som meddelade, att de utförts av F. G. A. Dahl, författarens morfar.

På fasaduppmätningen finnas två rundbå- giga — igensatta — portar i bottenvåningen.

ö v e r varje port synes ett litet fönster ha funnits — åtminstone sitter ett sådant över söd- ra porten (till höger på bilden, Fig. 1).

Ovanför fönstret löper en list, som marke- rar golvnivån i första våningen — jämför lis- tens höjdläge i förhållande till remstyckshyl- lan på Dahls interiörbild från nordost. (Rem- stycket är den i vardera långväggen infällda Fornvännen 73 (1978)

(3)

Det medeltida rådhuset i Visby 165

^ ' / V " M ? * ^ & : ' ; / . > > ; ? '

X

^ r 7

Fig. 1. Kopia av F. G. A. Dahls försvunna fasaduppmätning och plan. ATA. — Kopie der verschwun- denen Westfassadenvermessung und Grundriss von F. G. A. Dahl.

eller på en hylla lagda stock, på vilken golv- net, visar genom sitt läge, att detta hörn och bjälkarnas ä n d a r vila. Fig. 2.) därmed första våningen varit indraget i för-

Den lodräta kanten ovanför listen, som le- hållande till bottenvåningen. Att indragning- gat i förbandslös stötfog med det på denna en funnits även på västgaveln, synes på Dahls höjd redan före 1865 försvunna rådhushör- bild från nordväst. (Fig. 5.)

(4)

å f X Å

Fig. 2. Dahls "interiör" av ruinen från nordost (något beskuren). — Dahls "Interieurbild".

Den lodräta kanten slutar upptill med ett hak, som är ett avtryck av listen mellan förs- ta våningen och våningen därovanför (eller g a v d r ö s t e t ? ) . (Jämför Georg Brauns Visby- bild, fig. 6, om d e n n a mera nedan.)

I första våningen ha kopistens fasadupp- mätning och interiör en fönsteröppning

(igensatt), medan Dahls interiör har två, den andra fönsteröppningens igensättning bildar murkrönets yttersta del åt höger ( n o r r ) . J ä m - för även Dahls bild från sydväst, där även det norra fönstret svagt kan anas (fig. 1, 2 och 4 ) . Möjligen ha f.ö. dessa fönster haft mot varandra ställda sittplatser i fönsterni- schen.

H ä r m å hänvisas till den plan, som nume-

ra professor John Nihlén, numera professor Alfred Westholm och sedermera fil. doktor Folke Bergman utförde 1925, då de grävde ut rådhusgrunden. (Rapport i ATA, Nihlén

1929, s. 27. Fig. 7.)

Undersöker man h u r många fönster, u p p - mätta enligt kopistens fasaduppmätning och Dahls interiörbild, som få plats i västfasaden mellan långmurarna i Nihléns plan, finner man, att fönstertalet blir sex som hos Braun, om de placeras med samma inbördes avstånd som de två fönstren på Dahls interiörbild.

Fasaden är dock omkring 80 cm bredare än som skulle behövas för de sex fönstrens sym- metriska placering mellan långmurarna. Det- ta gör det sannolikt, att sex fönster varit pla- Fornvännen 73 (1978)

(5)

Fig. 3. Kopistens något summariska återgivande av fig. 2. ATA.

Abb. 2.

Die etwas nachlässige Kopie von

cerade tre och tre med ett nästan fördubb- lat fönsteravstånd i fasadens mitt — som hos Braun. Möjligen har detta nästan dubbla fönsteravstånd motsvarats i det inre av en rad trästöd för en bärlina mitt under golvet till våningen ovanför. En motsvarighet till dessa stöd bör då ha funnits även i bottenvå- ningen, kanske i form av en trävägg.

Den i Nihléns plan redovisade yttre norra långmurens grund är vida svagare än övriga fyra yttermurar och torde väl närmast ha bu- rit en altan. D e n n a yttre långmursgrund har därför icke medtagits i de ovan utförda be-

räkningarna av västfönstrens placering. Nöt- ta stenar på denna yttre norra m u r visa, att även denna m u r haft portar. Kopparstickets lilla smala västport bör f.ö. — placerad på rätt sida, se nedan — ha lett in under denna altan.

På kopistens u p p m ä t n i n g av västfasaden finner man, att de båda igensatta rundbågi- ga portarna äro vida bredare än murstycket, som skiljer dem åt — ett drag, som återfin- nes hos Gerss, Cedergren och Säve. På Nihléns plan äro portar och mellanliggande murstycken ungefär lika breda. D e n n a skill-

(6)

->-,. - \ M

5fe

Fig. 4. Dahls bild från sydväst (något beskuren). — Dahls Bild von Siidwesten.

nad i portarnas bredd mellan grunden och teckningarna måste bero på, att m a n i ett sent skede av rådhusets tillvaro skottat igen källaren till torgets nivå och därvid fyllt igen källartrapporna, samt breddat portarna endast ovan jord, något som numera antikvarie Harry Thålin haft vänligheten att påpe- ka. Det vore historiskt sett naturligt att för- klara detta med att byggnaden reparerats efter Liibeckarnas härjningar vid anfallet 1525, då rådhuset synes ha stuckits i brand, Nihlén h a r nämligen hittat brandskador på Sancta Carins närbelägna n o r d m u r (1929, s. 32 f.).

D å torde också de m u r a r i källaren och öster om östra gaveln ha tillkommit, som finnas på stadsarkitekt A. W. Lundbergs plan och kavaljersperspektiv (fig. 8) av den utgrävda ruinen 1866 (Säve, Bok 4, s. 2 1/2, Gamla Svenska Städer, Bok I I , pl. 8 1 , baksidan) och

vilka m u r a r legat så högt i jorden, att de helt försvunnit vid ruinens avrivning 1866. De återfinnas nämligen icke p å Nihléns plan från 1925 och de av dessa murar, som fun- nos inne i källaren, torde ha stått på den fyll- ning, som skottats ne'd i källaren i samband med västportarnas breddning. Hos Lundberg kan man vidare se, att sydportarna icke bred- dats, att de ligga lågt i förhållande till väst- portarna och äro övertäckta av var sitt raka stenblock, troligen i trapplik stigning uppåt- utåt. O v a n p å dessa överliggare står ett skift byggstenar på högkant, tydligen lagda kilfor- migt i avlastningssyfte.

P. A. Säve (Bok 4, s. 1 f.), som riktigt uppger, att rummet innanför sydportarna haft golv av kalkflisor (jfr Nihlén, rapport s. 2 2 ) , och som alltså sett detta golv, uppger portarnas höjd till 3 alnar och 6 tum, d.v.s.

Fornvännen 7 3 (1978)

(7)

V *

'..

* k V» ** v /

Fig. 5. Dahls bild från nordväst (något beskuren).—Dahls Bild von Nordwesten.

193 cm och att överliggarna varit omkring 1 fot tjocka, d.v.s. 30 cm.

A. W. Lundberg säger sig ha funnit spår av tunnvalv med vederlag i norr och söder i de två r u m m e n innanför västgavlen (möjli- gen h a r han h ä r tagit avlastningsbågarna för sköldmurar) och i de två r u m m e n utanför östgaveln.

Möjligen h a r det stora utrymmet i höjd mellan de ursprungliga, troligen cirka 193 cm höga portarna och det ovanförliggande golvet till första våningen kunnat utnyttjas till ljusgluggar för källaren — i likhet med vad vi se hos Dahl, som ju har en glugg över södra porten, en glugg, som dock av Dahls bild från sydväst och hans interiörbild att döma åtminstone delvis sitter i det mur- verk, som tillkommit när portarna breddades.

De fyra västportarna ledde under rådhu- sets sista tid till var sitt lilla rum av A. W.

Lundbergs plan att döma. Dessa r u m voro avgränsade från v a r a n d r a genom ovannämn- da m u r a r och utgjorde kanske fyra små salu- bodar.

Sydportarnas ringa höjd hos A. W. L u n d - berg synes innebära, att källarens mittparti ej mera använts efter igenskottningen, kanske utom en mindre d d , som lämnat tillträ- de till de två nya r u m m e n utanför östgaveln, vilka enligt A. W. Lundbergs plan (fig. 8) ej haft utgångar åt torget.

Består fyllningen, som utöver mängder av tegel, bl.a. även innehåller valvribbtegel, av nedrasande (sekundära?) valv från rådhus- källaren, eller ha teglen lämpats ut från Sanc- ta Carin, sedan dess valv störtat in? I kyr-

(8)

Fig. 6. Georg Brauns kopparstick av Visby, troligen från 1598 (utsnitt). — Georg Brauns Kupfer- stich iiber Wisby 1598 ( ?).

kans valvrester finnes nämligen också denna typ av ribbtegel.

Att källarfyllningen åtminstone delvis kan ha kommit från Sancta Carin antydes av alt ett masverksfragment (en fönsterdetalj av huggen sten) påträffats bland ribbtegel och andra rasmassor i rådhusgrunden. Troligen h a r även Sancta Carin själv och hennes yt- tertak och valv skadats vid den våldsamma brand (1525), som så illa svett kyrkans utsi- da — även om kyrkan då " r ä d d a t s " (Nih- lén 1929, s. 33). O m valven då störtat, kan man ha fyllt rådhuskällaren med rasmassor- na för att bli av med dem, varpå rådhuskäl- laren inskränkts till de fyra nybyggda rummen innanför västgaveln och de likaledes nybyggda två rummen utanför östgaveln och källarens mittparti lämnades oanvänt.

På västfasaden kan man hos Dahl se — på bilden från sydväst — att m a n vid portbreddningen rivit ur ett murstycke omfattan- de även åtminstone större delen av det lilla fönstret ovanför den södra porten och ett par skift ovanför detta fönsters norra del. Även

på insidan kan iakttagas, att man måste ha förnyat muren i motsvarande omfattning, nämligen till i höjd med hjässan på avlast- ningsbågen över nyssnämnda södra port.

Tydligen har m a n vid denna portbreddning lyckats palla u p p gavelns övre delar medelst snedställda stockar och sedan riva ur mur- verket därnedanför, varpå m a n byggt de nya breddade portarna och deras små fönster ne- danför den stående gaveln.

Källaren, som senare delades i två av en enligt Nihlén sekundär inre långmur av tegel, har m å h ä n d a från början varit delad i tre rum genom träväggar, en utgående från den lilla murstumpen på sydmuren och tvärs över källaren till nordmuren, en andra trävägg ut- gående från murklacken mitt på östra muren och fram till den första träväggens mitt. M a n skulle vid en sådan uppdelning ha fått tre smala saluhallar med fyra till fem portar i varje hall, kanske med en köpman innanför varje port, kanske i sin egen avbalkning eller sitt eget rum? Voro platserna avsedda för handel med landsbygdens gotlänningar? Märk

rådhusets läge långt ifrån h a m n e n men med god förbindelse med ringmurens tre stora landportar. Kanske fick m a n då rådhuset byggdes — troligen 1400-talets mitt eller slut

(se nedan) — i en nedgångstid, då de stora, långväga handelsförbindelserna tillhörde det förgångna, hålla tillgodo med Gotlandsbön- derna som handelspartner, dessa bönder, som m a n 1288 till och med varit i krig med och 1361 lämnat åt sitt öde inför Waldemar At- terdags anstormning.

För att återgå till västfasaden må här på- pekas, att Braun har en liten port söder (till höger) om de fyra stora. Troligen har den i verkligheten legat norr om de stora portarna, och kopparstickaren h a r vänt sin tecknade förlaga vid reproduktionen — något som framlidne intendenten Kjell rioström haft vänligheten att påpeka. Detta att kopparstickaren skulle ha haft en särskild förlaga för just rådhuset, är mycket sannolikt även av det skälet, att hans återgivande av rådhusets två nedersta våningar så långt m a n kan kon- trollera det med ledning av Nihlén, Dahl m.fl. är i stora delar riktigt — undantagen utgöras främst av den ovan nämnda lilla por- Fornvännen 73 (1978)

(9)

PLAN AV GRUNDMURARNA TILL MEDELTID5HU5Å STORA TOROET I VISBV

.V^.

J

rV !

a

... L _ l

n

—

„ L_l

n ^{r n}

i , " ~

r*i

-

. . , [ . - 1

""

f 5 - T - r ^

1_

Fig. 7. John Nihléns plan över utgrävningen av grunden 1925. Vid östväggen en brunn. ATA. — John Nihléns Plan der Ausgrabung von 1925. An der Ostwand ein Brunnen.

tens felplacering och av att han så att säga dragit in den antagna nordliga altanen i själ- va byggnadskroppen, kanske för att u p p n å större symmetri. Hans Visbybild avviker i öv- rigt starkt från verkligheten — möjligen med u n d a n t a g av ringmuren. O m trots detta en datering av bilden skulle vågas, m å framhål- las, att han försett Sancta Carin med ett torn. Denna kyrkoruin fick ett torn 1598, vilket f.ö. kvarstod till 1885 (Lagerlöf-Svalm- ström 1973, s. 6 8 ) , vilket kanske kan datera Brauns bild till just år 1598, då del V av hans verk med denna bild utkom.

M a n ser hos Dahl m i l . , att någon liten port ej kan ha funnits söder om (till höger

om) de stora. Däremot torde den ovan antagna altanen på rådhusets norra sida ha haft en dylik port lik de fyra övriga västpor- tarna i deras ursprungliga skick, innan de — kanske efter 1525 — höjdes och breddades, för att leda in i var sin bod. Kanske gjordes denna portutvidgning även för att passa sma- ken under renässansen, då man gärna byggde rundbågiga arkader.

För de delar av västfasaden, som ligga ovanför bottenvåningen och första våningen, kan Braun icke kontrolleras. H a n h a r ett fönster åt norr i vardera ovanvåningen av samma art som fönstren i västgaveln, men ej heller detta kan kontrolleras och hans båda

(10)

'•:

fåO*-> * * 4 j L f . Å » * t

y/*-*-^«.*»^«.^y<H»fe.> t.

4V^S*£ - r _ - C _ < _ ^

i 2 T " " I'* i-

j f r * * &** *&•* mm•«> ,„- «— ^»»^C-

I I I I t I I

Ä r

Eig. 8. Stadsarkitekt A. W. Lundbergs plan och kavaljersperspektiv av de delar av ruinen, som grävdes fram 1866 och sedan borttogos samma år. Något beskuren. Uppsala UB. Den beskurna texten nedtill ly- der : "Källarrummet A. har vi b-b haft 4 dörröppningar mot gränden vid kyrkans norra vägg. Spår efter hwalf öfwer denna källare förefanns icke. Källarena B och C. hade ingenmurade rundbågiga dörrar åt wester. Dessa källare syntes hafwa haft tunnhwalf med wederlag i norr o söder. Källarne D o E har haft ingångar b o e från stora källaren A. Spår efter tunnhwalf kunde urskiljas. Spiraltrappan F har fört till öfre wåningen och wid d haft rakbetäckt dörr och vid e en liten glugg, hwari jernhakar till en lucka ännu vid rifningen fanns qwar. Gräfningen skedde ej så djupt att källrames botten uppnåddes.

Wid g-g skorstensrör från eldstäder i källrarne B och C " — Grundriss und Seitenansicht von dem Stadt- architekten A. W. Lundberg 1866 vor der Abtragung der Ruine.

Fornvännen 73 (1978)

(11)

A

_{Q Q Q}

D

i

n n n n

Fig. 9. A. Rekonstruktionsförsek av västfasaden före portbreddningen på grundval av Nihlén, Dahl och Braun. B. Rekonstruktionsförsök av nordfasa- den (med altan och fritrappa). Renritning Anne- Marie Kolare. — A. Rekonstruktionsversuch der Westfassade, gestiitzt auf Nihlén, Dahl und Braun.

B. Rekonstruktionsversuch der Nordfassade (mit Altan und Freitreppe).

östliga rådhustorn sakna varje motsvarighet i den framgrävda grunden.

Nihlén meddelar (1929, s. 2 7 ) , att en vat- tencistern, äldre än rådhuset, ligger under detta. I hans plan finnes i södra muren en lodrät t r u m m a ned till cisternen. Troligen är det denna trumma, som mynnar i sydväggen ett litet stycke över golvet en trappa u p p p å Dahls interiör. Mynningen ser ut som en liten nisch. T r u m m a n finnes —• jämte ännu en liknande — även på A. W. Lundbergs plan. H a n kallar dem skorstensrör.

I författarens h ä r meddelade rekonstruk- tionsförsök av västfasaden (fig. 9) ha botten- våningen och våningen en trappa u p p ritats på grundval av Nihléns plan, Dahls och kopistens bilder samt Brauns kopparstick, vilka som vi sett givit en någorlunda samstämmig bild av dessa delars utseende, under det att de övre delarna av gavelns rekonstruktion vila endast på Brauns kopparstick.

Långsidans rekonstruktion meddelas hu- vudsakligen för att ge husets proportioner enligt Nihlén, D a h l och Braun. Den fritrappa till altanen, vilken bör ha funnits vid östra gaveln, h a r markerats. Dess existens blev känd för mig genom vänligt påpekande av Alfred Westholm, som visade på den grund

till fritrappan, som ligger utmed en del av östra gaveln enligt Nihléns plan.

R i d i a r d Steffen, (1940, s. 70), John Nih- lén (1977, s. 22) och Erik B. Lundberg (1942, s. 56 f.) synas mena, att rådhuset varit en te- gelbyggnad på kalkstensfot. Likväl ha såväl Dahl som Säve så stora stenar p å sina teckningar från rådhuset, att de knappast kunna vara tegel. Gerss och Cedergren avmåla råd- husruinen och strävbågen i samma mörka färg, som de använt för Sancta Carin, vilket alltså visar, att rådhuset varit uppfört i kalksten. Cedergren visar genom talrika röda fläckar, att tegel funnits insprängda i mur- verket.

Bankdirektör Rudolf Waller, Visby, (1855

—1940) hade vänligheten att meddela mig, att han som 12—13-årig skolpojke sett råd- husruinen och att den var uppförd av kalksten.

Rådhuset torde kunna dateras bl.a. med stöd av Sancta Carins kyrka. De båda bygg- nadernas västgavlar lågo nämligen i flykt med varandra, d.v.s. att den yngre gaveln passats in efter den äldre. Vilken gavel är den yngre? D å Sancta Carins västgavel ställts alldeles intill den smalare ursprungliga 1200- talskyrkans västligaste och enda bevarade valv, mot vilket den sista, nu i rester bevarade välvningen av kyrkan provisoriskt av- slutats, framgår det, att gaveln — även den ett till vår tid bevarat provisorium — placerats med hänsyn till kyrkans välvning mellan två valvok. Därav följer, att det är rådhusga- veln, som är den yngre av de två, eftersom den placerats i flykt med kyrkgavdn, som själv till sin placering är beroende av kyrkans konstruktion. D å m a n vet (Svahnström 1971, s. 25 f.), att fyra pelare rests i långhuset 1397, ytterligare två år 1400 och att gåvor till ytterligare pelare influtit ä n n u 1427, torde man med hänsyn till två skarvar i norra muren k u n n a förutsätta, att större delen av långhusmuren tillkommit omkring 1397—

1400 och västligaste delen omkring 1427, allt i takt med pelarbyggena. Norra m u r e n h a r en ganska fin västlig avslutning, som liksom den stora gaveln är ett ännu kvarstående p r o - visorium. Pelare och gördelbågar, inmurade i västgaveln, visa, att m a n ä m n a t bygga u t

(12)

kyrkan i full bredd ä n n u ett valvok väster ut, d.v.s. så långt som 1200-talskyrkan räcker.

Att nordmuren fått en fin avslutning åt väs- ter liksom uppförandet av den stora gaveln i kalksten i stället för t.ex. trä, visar, att m a n räknat med, att den breddade kyrkans provi- soriska avslutning väster ut skulle komma att vara ganska länge.

Till detta provisorium, möjligen tillkom- met omkring 1427, avpassades alltså rådhu- sets västgavel, som därmed skulle vara yngre ä n 1427.

Nihlén och Erik B. Lundberg ha velat an- sluta rådhuset tidmässigt (1977, s. 25, resp.

1942, s. 56 f.) till Kronstallet och Klintska huset, båda i Visby, bl.a. p å grund av att samma stenhuggarmärken finnas i rådhus- grunden och i Kronstallet, vilket liksom Klintska huset på grund av jämförelser med byggnader i nordtyska städer daterats till

1400-talets a n d r a hälft eller slut.

Rådhuset torde alltså böra dateras till ti- den efter 1427 och kanske till 1400-talets a n d r a hälft eller slut, vilket gör byggnaden till ett av bevisen för ett sista uppflammande av kraften hos det medeltida Visby, represente- rat bl.a. även av påbyggandet av Sancta M a - rias västtorn 1423 (Svahnström, 1971, s. 7) och av Sancta Carins o v a n n ä m n d a tillbygg- nad.

O v a n h a r antagits, att rådhuset placerats med tanke på handel med den gotländska landsbygden. Det synes då naturligt, att med sedermera professor Erik Lundberg (1945, s. 321) antaga, att även torget norr om råd- huset tillkommit, när samma rådhus byggdes, och att detta torg ersatt torget vid Strand- gatan och den ursprungliga, under 1400-talet alltmera igengrundade hamnen.

Rörande rådhusets rivning p å 1600-talet m å följande anföras. R e d a n under ett av år- en 1654—55 betala enligt räkenskaper "nog- le borgare for mursten aff gamble Rådstuen p å torffved 6.16." (Säve, Bok 4, s. 643).

Är 1661 revos tydligen delar av rådhuset, emedan m a n då enligt superintendent Jöran Wallin säljer 2450 "takstenar" (troligen munk- och nunnetegel) till Sancta Maria kyrka i Visby. O m man (enligt vänligt påpe- kande av antikvarie Göran Tegnér) räknar

med, att ett dylikt taktegel kanske är 15 x 35 cm stort och att dessa tegel rätt mycket gripa över varandra, torde de sålda teglen ha täckt en yta på kanske 75 m2 av ett rådhustak på troligen cirka 500 m2. M a n synes alltså ha rivit ett stycke i taget av sitt gamla rådhus

(Lindström, 1892, s. 100, Nihlén 1929, s.

25, 1977, s. 21).

Är 1679 är det gamla rådhuset på tapeten igen (Steffen 1940, s. 70). I "Rådstufwurät- tens Protocoller" 1679—80 (s. 80 ff.) heter d e t :

"Anno 1679 den 24 Novembris höltis Raadstue på VVissby Raadhuus (ett nyare rådhus än det, som denna artikel eljest avhandlar) 9. Erindre- des om gammal Rädshusets Muur som i gåår natt är en deel nedherfallen och än gefahrlig ståår och dhen förfallna Kyrkiowägh wed Scharwärck (genom allmänt arbete) oprensas och dhet fahrliga nedriifwes."

Protokollen, som finnas i Visby landsarkiv, kända för mig genom vänligt påpekande av rektor Richard Steffen, som även tolkat ordet

"Scharwärck" som allmänt arbete (i "Got- lands organisation från äldsta tider till år

1645", s. 32, not 1).

" D h e n förfallna Kyrkiowägh" torde avse vägen in i Sancta Carins kyrka genom dess nordvästra port.

R å d m ä n n e n hade enligt Nihlén (1929, s.

28 f., 1977, s. 22 f.) vid mitten av 1600-talet det uteslutande privilegiet, att lagra öl och vin i rådhuskällaren. Kanske har denna la- gerhållning skett i de nya rummen utanför östgaveln, mörka hål, som saknade icke endast ingång från torget utan även saknade minsta ljusglugg (A. W. Lundbergs plan, fig.

8) och som därför böra ha varit i hög grad lämpade för lager av d e n n a art. Kanske ägde r å d m a n Nils Ihres (och hans kollegors?) av Nihlén omtalade öl- och vinförsäljning i råd- huskällaren rum i de fyra nya bodarna in- nanför västgaveln. Före 1525 bör m a n ha an- vänt hela rådhuskällaren till handel, som då kanske rent av dominerades av öl och vin, vilket bör ha kommit långväga farande väl till pass, då de kommo in till staden med sina varor. — Det förefaller troligt, att r å d m ä n - nen tagit sina lagringsprivilegier och sin öl- och vinförsäljning med sig från den stora välvda källaren i Kalvskinnshuset och att vi Fornvännen 73 (1978)

(13)

här ha att göra med en nära 400-årig tradi- tion. Detta hus, även kallat Vinhuset, torde ha varit företrädaren till rådhuset på Stora Torget (Lundberg, E. 1945, s. 321, Lund- berg E. B. 1942, s. 56 f.) och låg på Strand- torget, nära den ursprungliga hamnen. Det hade troligen uppförts på 1200-talet (i senare delen?) enligt Nihlén (1977, s. 5 ff.), som grävt ut d d 1926. Enligt Ivar Axelsson Totts räkenskapsbok för 1485—87 hade denne d å degraderat Vinhuset till spannmålslager

(Lundberg E.B. 1942, s. 5 3 ) , alltså vid unge- fär den tid, då efterträdaren, rådhuset på Stora Torget, bör ha färdigställts.

Referenser Otryckta källor:

Nihlén, J. Grävningsrapport 1925, i ATA.

Rådstufwurättens Protocoller 1679—80, Landsar- kivet, Visby.

Säve, P. A. Samlingar: Textböcker och teckningar, Uppsala UB.

Tryckta källor:

Braun, G., 1598. Civitates Orbis Terrarum, del V, Köln.

Eckhoff, E. & Janse, O., 1936. Visby stadsmur. 1.

Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitets- akademien, Monografier 9, Stockholm.

Gamla Svenska Städer. 1908—1930. Stockholm.

Lindström, G., 1892. Anteckningar om Gotlands medeltid l, Stockholm.

Lagerlöf, E. och Svahnström, G., 1973. Gotlands kyrkor, Stockholm.

Lundberg, E., 1945. Staden, Boken om Gotland I, Visby.

Lundberg, E. B., 1942. Bidrag till kännedomen om Visby medeltida profanarkitektur, Rig.

Nihlén, J., 1929. Från det okända Gotland, Stock- holm. (2 uppl. 1977.)

Steffen, R., 1940. Gotlandslitteratur 1938—40, Gotländskt Arkiv XII.

— 1943. Gotlands organisation från äldsta tider till år 1645. Lund.

Svalmström, G., 1971. Kyrkorna i Visby. Svenska Fornminnesplatser, Stockholm.

Das mittelalterliche Rathaus auf dem Grossen Märkt in Wisby

Drei Zeichnungen F. G. A. Dahls (1835—

1927) von 1865, und dazu eine Kopie mit Massangaben, zeigen die 1866 abgerissene Ruine des mittelalterlichen Rathauses auf dem grossen Märkt in Wisby. Aus den Mas- sen und Einzelheiten, die darin gegeben sind, sowie aus dem Grundriss des Hauses, dessen Kenntnis wir der grossen Ausgrabung von J o h n Nihlén im J a h r e 1925 verdanken, ist es möglich, die beiden unteren Stockwerke des Hauses auf dem Papier zu rekonstruieren.

Diese Rekonstruktion der unteren Hälfte der Westfassade zeigt eine ziemlich grosse Uber- einstimmung mit dem Wisbybilde Georg Brauns u m 1598. Die oberen Teile der Fas- sade finden sich nur bei Braun. Auf d e m Bild des " I n n e r e n " der Ruine sieht m a n zwei Fenster, von denen der Kopist das rech-

te nicht in die vermessene Fassade mit ein- bezogen hat — leider ist diese Fassade nur durch eine Kopie bekannt. Fiigt m a n vier weitere Fenster hinzu, so passen diese sechs Fenster recht gut in den Grundriss J o h n Nih- léns. Der Grundriss zeigt u.a. gegen Norden eine schwache äussere Langmauer, die wahrscheinlich einen Altan getragen hat. Dieser Altan scheint im Westen eine Pforte gehabt zu haben, die ihre urspriingliche Grosse be- hielt, während die vier anderen Westpforten, die in den Keller fiihrten, in ihren iiber der Erde liegenden Teilen vergrössert wurden. — Der Kupferstecher Brauns wird eine Skizze als Vorlage gehabt haben, die beim Drucken umgekehrt wurde, so dass die kleine Pforte rechts statt links von den vier vergrösserten Pforten zu liegen kam. Dass ihm gerade eine

(14)

Skizze des Rathauses zur Verfiigung stånd, lässt sich auch daraus schliessen, dass das R a t h a u s mit einer in diesem Wisbybilde un- gewöhnlichen Genauigkeit geschildert ist.

Diese Genauigkeit ist, wie oben gesagt, mit Hilfe von Nihléns Grundriss und den Bildern Dahls und anderer Kiinstler nachpriifbar.

N u r hat d e r Kupferstecher den hier ange- nommen Altan weggdassen und dessen kleine Pforte in die iibrige Fassade eingeschoben, um so ein mehr symmetrisches und "Renais- sance-artiges" Haus zu zeichnen. Die oben genannte Vergrösserung der vier Kellerpfor- ten in der Westfassade (s. die Spuren dieser R e p a r a t u r in Abb. 2 und 4) geschah ver- mutlich in Verbindung mit einer Restau- rierung, bei der der Keller bis zum Niveau des Marktes aufgefiillt wurde — vielleicht nach einer Feuersbrunst bei dem Lubecker Angriff im J a h r e 1525. Zumindest ein Teil dieser Fullung känn von eingestiirzten Ge- wölben der wahrscheinlich auch durch das Feuer beschädigten Catharinenkirche neben- an gekommen sein. Der mittlere Teil des Kellers wurde danach anscheinend nicht m e h r benutzt, nur die östlichsten Teile muss- ten passiert werden, um die beiden ausser- halb der Ostfassade gelegenen R ä u m e zu er- reichen (Abb. 8 ) . Auf dieser Fullung im R a t - hauskdler wurden vier kleine R ä u m e hinter den vier erweiterten Westpforten gebaut und zwar so, dass sie mit den oberen Schichten der Fullung beim Abreissen der Ruine 1866 wieder verschwanden. Ähnliches muss der Fall mit den beiden R ä u m e n gewesen sein,

die sich 1866 östlich der Ostwand befanden (A. W. Lundbergs Grundriss Abb. 8) und im J a h r e 1925 doch nicht wiedergefunden wurden. Auch von den 1866 noch vorhandenen R ä u m e n innerhalb der Westwand fand sich 1925 keine Spur. Alle sechs R ä u m e miis- sen mit ihren G r u n d m a u e r n hoch in der Er- de gelegen haben. — D a die Westwände des Rathauses und der dicht nebenanliegenden Catharinenkirche in Flucht gebaut waren, muss man sich beim Bau der späteren W a n d nach der bereits vorhandenen gerichtet haben. Welche W a n d ist d a n n die spätere? Die Placierung der Kirchenwestwand (der Sanc- ta Catharinen-Kirche), die heute noch statt einer geplanten Verlängerung der Kirche als Provisorium da steht, ist von der Wölbung der Kirche abhängig. Folglich muss die R a t - hauswand jiinger sein. D a m a n weiss, dass noch im J a h r e 1427 Spenden fiir Pfeiler ein- gingen, ist anzunehmen, dass die Kirchen- wand, in der eingemauerte Arkadenbogen und Pfeilerteile zu sehen sind, u m dieses J a h r entstanden ist. Das R a t h a u s ist mithin nach etwa 1427 gebaut worden. Dies stimmt auch mit der Beobachtung iiberein, dass die unter dem Märkt erhaltenen G r u n d m a u e r n des Rathauses die gleichen Steinmetzzeichen auf- weisen wie das Wisbyer H a u s "Kronstallet", welches stilistisch in das ausgehende 15. J a h r - hundert gehören durfte. Daraus ergäbe sich fiir das ganze R a t h a u s eine Datierung in das Ende oder möglicherweise die zweite Hälfte des 15. Jahrhunderts.

Fornvännen 73 (1978)