Biologiska undersökningar 2006
2007-01-22
Ekologgruppen i Landskrona AB på uppdrag av
Skurups kommun
Svaneholmssjön
Biologiska undersökningar 2006
Rapporten är upprättad av: Håkan Björklund, Cecilia Holmström och Johan Krook
Uppdragsgivare: Skurups kommun
Omslagsbild: Svaneholmssjön och Svaneholms slott Fotograf: Johan Krook
Landskrona 2007-01-22 EKOLOGGRUPPEN
Totalt antal sidor i huvuddokument (inkl omslag): 22 Antal bilagor: 9 Wordfil: M:\DATA-NY\Vattenprogram\Svaneholmssjön\Svaneholmssjön sjörapport.doc
Innehållsförteckning
sidan
Inledning ... 3
Metodik ... 3
Vattenvegetation ... 3
Plankton... 3
Fisk... 4
Bottenfauna ... 5
Stormusslor ... 5
Resultat med kommentarer... 6
Vattenvegetation ... 6
Plankton... 7
Undersökningens omfattning. ... 7
Bedömning av växtplanktonsamhället. ... 7
Jämförelse med tidigare år. ... 10
Fisk... 11
Planktonätande och fiskätande fisk – lite fiskekologi ... 14
Rekommenderade åtgärder för fisket ... 15
Bottenfauna ... 15
Rödlistade bottenfaunaarter... 17
Stormusslor ... 18
Sammanfattande diskussion... 19
Svaneholmssjön – en grund, näringsrik slättsjö ... 19
Klarvattensjö eller planktongrumlad sjö?... 19
Åtgärder för att bibehålla sjöns klarvattentillstånd ... 20
Förslag till åtgärder: ... 21
Referenser ... 21
Bilagor
1. Vattenvegetation - artlista 2. Vegetationskarta över sjön
3. Jämförelse av flytbladsvegetationens utbredning 1936, 1986 och 2006 4. Utbredning av undervattensvegetation – hornsärv och näckmossa 5. Plankton - artlista
6. Fisk – bedömning av tillstånd och avvikelse 7. Fisk - fångstprotokoll
8. Bottenfauna – provtagningsprotokoll, resultat och artlista 9. Bottenfauna – metodik
Inledning
På uppdrag av Skurups kommun har Ekologgruppen i Landskrona AB under sommaren 2006 utfört undersökningar av vegetation, fiskfauna och bottenfauna i sjön.
Svaneholmssjön är belägen 1,5 km norr om Skurup och är tillsammans med Svaneholmsslott ett mycket omtyckt utflyktsmål. Förutom att sjön som sådan, med sin öppna vattenspegel omgiven av skog, är av stor betydelse för områdets attraktionskraft på turism och friluftsliv, så utnyttjas den också för fiske. Sjön är näringsrik och stora delar av sjöytan är täckt med näckrosor. Under vattenytan är undervattensvegetationen utbredd i hela sjön och upptar en stor del av vatten- volymen. Den rikliga förekomsten av näckrosor och troligen också undervattensvegetation är inget nytt fenomen för sjön, utan har förekommit sedan lång tid tillbaka. I stort sett heltäckande näckrosbestånd i sjön förekom redan 1936. 1965 började man klippa näckrosbeståndet för att skapa större öppna vattenytor och fortsatte med detta under några år. Under senare år har endast någon eller några enstaka vegetationsrensningar skett i syfte att skapa möjligheter för fiske i sjön.
Föreliggande undersökning syftar till att dokumentera de biologiska värdena i sjön samt att utifrån de erhållna resultaten göra en bedömning av behovet och effekterna av olika åtgärder i sjön såsom vegetationsbekämpning.
Inventeringen av vegetationen i sjön har utförts av David Reuterskiöld och Johan Krook, Ekologgruppen. Fiskundersökningen är utförd av Birgitta Bengtsson och Håkan Björklund samt bottenfaunaundersökningen av Håkan Björklund (musslor) och Cecilia Holmström (övrig bottenfauna).
Metodik
Vattenvegetation
Undersökningen av vattenvegetationen i sjön utfördes från båt som systematiskt roddes i en rutt för att täcka större delen av sjöytan och strandkanterna. Utbredningen av flytbladsvegetationen och strandkantvegetationen markerades på en flygbild/karta och förekommande arter noterades.
Undervattensvegetationens utbredning undersöktes genom punktvisa karteringar på totalt 45 lokaler i sjön. Vid varje provtagningspunkt ankrades båten upp och koordinaterna registrerades med hjälp av en GPS, vattendjupet samt avståndet från ytan ned till undervattensvegetationen mättes. Medel, max resp mindjupet för de 45 provlokalerna var 1,6, 2,3 resp 1,0 m.
Förekomsten av undervattensvegetation undersöktes genom att en drygt 2 m lång kratta fördes längs bottnen varvid den vegetation som fastnade artbestämdes och registrerades i ett protokoll.
Mängden uppskattades i en fyrgradig skala (1= enstaka, 2=gles förekomst, 3=riklig förekomst, 4=fyller ut stor del av vattenmassan).
Plankton
Metodik
De kvalitativa växtplanktonproven insamlades med 25 µm planktonnät och djurplanktonproven med 45 µm nät. Dessa prov fixerades med formalin till en 2-4% slutkoncentration. De kvantitativa växtplanktonproven togs med ett plexiglasrör från ytan till bottnen. Dessa prov
fixerades med Lugols lösning. Provtagningen utfördes av Birgitta Bengtsson och Håkan Björklund, Ekologgruppen den 29 augusti 2006.
De kvantitativa proven analyserades i omvänt mikroskop. De dominerande arterna räknades i 10 ml:s kammare. Deras biomassa beräknades i mg/L (våtvikt). Dessutom har de olika arternas frekvens skattats enligt en tregradig skala (1 = enstaka fynd, 2 = vanligt förekommande och 3 = mycket vanlig, ofta dominerande). Organismerna har indelats i tre ekologiska grupper, utifrån deras allmänt sett huvudsakliga förekomst.
E = eutrofa organismer, dvs. de som framför allt förekommer vid näringsrika förhållanden,
O = oligotrofa organismer, dvs. de som föredrar näringsfattiga förhållanden,
I = indifferenta organismer, dvs. organismer med bred ekologisk tolerans.
Fisk
Provfisket utfördes under två nätter med fyra stycken översiktsnät av typ Norden, vilket ger åtta nätinsatser. Näten slumpades ut i de delar av sjön som med avsikt på vegetationen var möjliga att fiska med nät. Korrigering av plats och vinkel mot stranden skedde i fält p g a bitvis mycket tät vegetation som omöjliggjorde nätläggning. Näten lades ut på eftermiddagen och togs upp följande morgon.
Fångsten från varje nät sorterades och hanterades separat. Fisken artbestämdes, längmättes och registrerades i fält. Större fisk som var i så god kondition att den kunde tänkas överleva återutsattes efter mätning.
Biomassan har tagits fram genom beräkning med fiskeriverkets tabell för längd/vikt-korrelation med formeln Vikt (g) = a * (10-6) * L b där L= fiskens längd i mm och a och b är artspecifika konstanter framtagna genom empiriska data.
Figur 1. Nätens placering i Svaneholmssjön
Nätnummer X-koordinat Ykoordinat Riktning
1 6154921 1353136 VSV
2 6155076 1353065 SSO
3 6155000 1353042 V
4 6155014 1352899 NNV
5 6154852 1353042 NV
6 6154883 1352985 NNV
7 6155087 1353042 SSV
8 6155140 1352922 SSO
Tabell 1. Koordinater och riktning för nätens placering
Bottenfauna
Vid stranden strax SV om slottet togs ett standardiserat bottenfaunaprov den 30 augusti 2006 med den s k sparkmetoden (efter SIS metod SS 028191). Metodiken följer SLU:s ”Handbok för miljöövervakning, sjöar och vattendrag - bottenfauna tidsserier” (96-06-24). Vid lokalen togs 5 sparkprov à 0,2 m2 som hölls isär, samt ett kvalitativt sökprov. Dessutom togs extra sökprover, dels i strandmiljöer och dels ute i sjön. För närmare beskrivning av metodik, se metodik-bilagan sist i rapporten.
Stormusslor
Ett utökat sökprov utfördes för att ge en bild av vilka stormusslor som finns i sjön. På botten vid båtplatsen intill slottet återfanns ett stort antal tomma skal som uppenbarligen brutits upp av människor. I stora delar av sjön var det svårt att överblicka botten p g a den täta vegetationen, så
sökandet koncentrerades till viken vid båtplatsen. Där eftersöktes musslor dels genom vadning med vattenkikare på grundare områden, dels driftande från båt med vattenkikare där det var för djupt och/eller dyigt för att vada.
Ett 30-tal levande musslor togs upp och artbestämdes. De återutsattes sedan på samma plats som de hittats.
Resultat med kommentarer
Vattenvegetation
Den mest iögonfallande vattenvegetationen i Svaneholmssjön är de stora näckrosbestånden som täcker stora ytor av sjön. Näckrosorna utgörs av både gul och vit näckros, som förekommer i blandade bestånd och förekommer mer eller mindre heltäckande över ca 37 % av sjöytan. Den största utbredningen har näckrosorna i den norra och västra viken (bilaga 2).
Figur 2. Näckrosor täcker en stor del av vattenytan i sjön
I de områden av sjön som näckrosor inte är etablerade, förekommer mycket rikligt med under- vattensvegetation som helt domineras av hornsärv. Denna upptar en stor del av vattenmassan och påträffades på 43 av 45 provställen (se metodikkapitlet samt bilaga 4). På 38 av dessa lokaler förekom den rikligt – heltäckande och i genomsnitt nådde den från botten upp till 0, 6 m under ytan. Hornsärven förekom även i de djupaste delarna av sjön som var ca 2,2-2,3 m djup.
Här nådde hornsärven vanligen upp till 1,0-08 m under vattenytan och på något ställe växte den ända upp till ytan trots det stora djupet. På de grundare områdena nådde hornsärven upp till ca 0,5 –0,3 m under vattenytan och på några få ställen ända upp i ytan.
Förutom hornsärv förekom mindre bestånd av näckmossa, korsandmat och vattenpest i sjön.
Näckmossan påträffades på 11 av de 45 undersökta lokalerna på ett djup mellan 1,0 och 1,8 m (se bilaga 4). Korsandmat och vattenpest noterades på vardera 1 lokal, korsandmat utmed den norra stranden av den södra viken och vattenpest i den östra viken.
Förekomsten av undervattensvegetation, hornsärv och näckmossa, ned till ca 2 m visar att vattnet i sjön är klart och att ingen grumling förekommer.
Runt stränderna förekommer en förhållandevis smal vegetationsbård som domineras av säv.
Längs delar av den östra och södra stranden växer även ruggar av vass. Längs vissa sträckor saknas nästan helt örtvegetation och buskar samt träd av gråvide och klibbal växer ända fram till sjökanten. Andra vanliga arter utmed sjöns stränder är bunkestarr, vippstarr, slokstarr,
sprängört, kärrsilja, rosendunört, bredkaveldun, gul svärdslilja, vattenskräppa, vattenmärke, dyblad och strandklo.
Tidigare karteringar av näckros- och vassvegetationen genom flygbildstolkning som redovisas i Henriksson och Liedberg-Jönsson 1989, visar på en mycket omfattande utbredning av
näckrosvegetationen 1936 och en betydligt mindre utbredning 1986. En förklaring till denna utveckling är att från1965 och ett antal år framöver gjordes betydande insatser för att avlägsna flytbladsvegetation genom klippning. Vi denna tid fanns en stationär klippmaskin i sjön. (Stefan Cronquist muntligen). Effekten av dessa åtgärder var att ljuset kunde tränga ned till bottnen och undervattensvegetationen gynnades. Undersökningen 2006 visar åter på en förhållandevis stor utbredning av näckrosbestånden, dock ej lika stor som 1936 (se figur 3).
Undervattenvegetationens utbredning undersöktes av Henrikson 1991 och då kunde konstateras att undervattensvegetationen var utbredd i hela sjön. Föreliggande undersökning (2006) visade på samma förhållanden (se bilaga 4).
Plankton
av Gertrud Cronberg
Undersökningens omfattning.
Denna studie omfattar kvalitativ och kvantitativ undersökning av växtplankton samt kvantitativ undersökning av djurplankton i Svaneholmssjön.
Dessutom har äldre växtplanktonundersökningar från augusti 1949, 1994-1995 samt 2005 utnyttjats. Data angående totalfosfor, totalkväve och klorofyll från åren 1972-2006 har bifogats.
(Dessa kemidata har tidigare erhållits från Gunnar Andersson på Länsstyrelsen i Malmöhus län).
Bedömning av växtplanktonsamhället.
Nedan anges växtplanktons biomassa och dominerande arter eller släkten. Dessutom har listor över registrerade arter och släkten samt biomassa sammanställts i Bilaga 5a och 5c samt djurplankton i bilaga 5b.
Växtplanktons biomassa var mycket stor, 40,4 mg/L. Växtplanktonsamhället
dominerades av pansarflagellater, rekylalger och kiselalger. Övriga alggrupper hade mindre betydelse (Bilaga 5a och 5c).
Dominerande växtplankton mg/L % Dominerande djurplankton, ind/L Peridinium gatunense 37,76 93,6 1) Anuraeopsis fissa 600
Cryptomonas spp 0,712 2 2) Nauplius 410
Cyclotella sp 0,706 2 3) Polyarthra remata 315
Phacus gigas 0,668 2 4) Keratella cochlearis 160
Rhodomonas sp 0,151 0,4 5) Polyarthra vulgaris 115
Växtplanktonsamhället i Svaneholmssjön dominerades framför allt av pansarflagellaten Peridinium gatunense, 94 % av biomassan. Dessutom förekom en del av rekylalgen
Cryptomonas och kiselalgen Cyclotella sp. (Tabell 5a, Figur 2). Dessa arter/grupper utgjorde endast 8 % av den totala växtplankton biomassan.
Svaneholmssjön hade ett artfattigt växtplanktonsamhälle. Totalt registrerades 19 arter/grupper (Tabell 5c, Figur 1). Eutrofa och indifferenta arter dominerade.
Figur 3. Fördelning av växtplankton på olika alggrupper under augusti 2005 och 2006.
Växtplanktons fördelning på taxonomiska grupper i Svaneholmssjön 2005 och 2006.
0 1 2 3 4 5
Blågröna alger Guldalger Kiselalger Häftalger Grönalger Pansarflagellater Rekylalger Ögondjur Färglösa flagellater
antal/grupper
2006 2005
Figur 4. Växtplanktons biomassa fördelat på olika taxonomiska grupper 2005 och 2006.
Det totala antalet djurplankton var relativt stort. Djurplanktonsamhället dominerades av hjuldjuren Anuraeopsis fissa, Polyarthra remata P. vulgaris och Keratella cochlearis.
Dessutom förekom rikligt med nauplius larver. Antalet djurplankton arter var relativt högt, 21 arter/grupper registrerades. Endast indifferenta och eutrofa arter registrerades (Bilaga 5b, Figur 3).
Figur 5. Djurplanktons fördelning på olika taxonomiska grupper, 2006.
Djurplanktons fördelning på taxonomiska grupper 2006
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600
Hjuldjur Hinnkräftor Hoppkräftor Nauplier Musselkräftor
Antal individ /L
Växtplanktons biomassa, Svaneholmssjön 2005 och 2006
0 10 20 30 40
Blågröna alger Kiselalger Guldalger Rekylalger Pansarflagellater Ögonalger Färglösa alger
mg/L
2006 2005
Jämförelse med tidigare år.
Det finns endast ett fåtal planktonundersökningar gjorda tidigare. Almestrand & Lundh (1951) och Lundh (1951) undersökte vattenkemi och växtplankton i Svaneholmssjön 1946-1949. Då insamlades plankton med 55 µm planktonnät. De registrerade flest blågrönalgarter, 8 stycken och noterade även förekomst av pansarflagellater tillhörande släktet Peridinium och
cryptomonader (Bilaga 5 c).
1994-1995 genomfördes en studie över förekomst av blågröna alger och algtoxiner i 29 sjöar i Malmöhus län. Svaneholmssjön ingick även i denna studie (Cronberg & Annadotter 1996).
Växtplankton insamlades dels med 45 µm nät och dels med rör kvantitativt. Nätprov och kvantitativ studerades och ingående arter registrerades. I denna undersökning registrerades 8-18 växtplanktonarter med dominans av pansarflagellater och cryptomonader (Tabell 2).
Länsstyrelsen i Skåne län subventionerade sommaren 2005 en jämförande studie i skånska sjöar av växtplankton, algtoxiner och djurplankton (Cronberg in prep.). Plankton insamlades med planktonnät, 25 µm:s maskvidd samt kvantitativt med rör. Biomassan av växtplankton beräknades samt de ingående arterna registrerades. Djurplankton mängden bestämdes semikvantitativt. Vid detta tillfälle registrerades 14 respektive 18 arter av växtplankton och djurplankton. Växtplankton dominerades av pansarflagellater och cryptomonader. Hjuldjuren var representerade med flest arter och hade störst abundans (Bilaga 5b).
Vattenkemisk undersökning av Svaneholmssjön har pågåtts kontinuerligt sedan 1971. Proven har samlats in via länsstyrelsen i Malmöhus län bl. a. av Gunnar Anderson.
Figur 6. Totalfosfor, totalkväve samt klorofyll a under augusti i Svaneholmssjön.
Svaneholmssjöns plankton undersöktes både kvalitativt och kvantitativt i augusti 2006.
Växtplankton dominerades av pansarflagellaten Peridinium gatunense och hjuldjuren Anuraeopsis fissa, Polyarthra remata, P. vulgaris och Keratella cochlearis samt nauplius larver. Växplanktonsamhället var artfattigt och dominerades av indifferenta och eutrofa arter.
0 30 60 90 120
72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 98 2000 2004
µg/L
0 0,5 1 1,5 2 2,5
mg/L
Tot-P, µg/L Klorofyll, µg/L Tot-N, mg/L Svaneholmssjön
Även djurplankton dominerades av indifferenta och eutrofa arter. Antalet hinnkräftor var lågt eller saknades helt. Även få hoppkräftor påträffades.
Vattenkemi data visar under perioden 1971-2006 stora variationer i totalfosfor och totalkväve halter liksom även klorofyll (Figur 4). Växtplanktonsamhället verkar dock vara relativt stabilt.
Det ät framför allt pansarflagellater och/eller cryptomonader, som dominerar. Hinn- och
hoppkräftor saknas helt eller delvis, vilket antyder att det finns gott om småfisk, som äter dessa.
Det är svårt att göra en bedömning om planktonsamhället i Svaneholmssjön har förändrats under senare år, eftersom planktonprov endast studerats 5 gånger augusti månad under perioden 1949-2006. Dessutom har plankton insamlats på olika sätt, nätprov med olika maskvidd och ibland kvantitativt, vilket också försvårar bedömningen. Det finns däremot en lång serie med vattenkemi data. Dessa visar stora variationer från år till år. Svaneholmssjön domineras av kraftig bottenvegetation.
Planktonförhållandena i Svaneholmssjön har inte förändrats nämnvärt under senare år.
Registrerade skillnader kan vara naturliga mellanårsvariationer, som styrs mest av olika klimatiska förhållanden.
Bedömning
Svaneholmssjön har ett näringsrikt, eutroft plankton
Fisk
Totalt fångades1076 fiskar av sex olika arter. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder är det ett högt artantal. Cyprinider, främst mört men även sarv dominerade fångsten såväl till antal som vikt. Även abborre fanns i stort antal. Gädda är vanligtvis underrepresenterad vid nätfiske på grund av sitt jaktbeteende. De lurpassar på sitt byte och gör endast snabba korta utfall.
Eventuell ål och lake är också svår att få representativ fångst av i nät. Av denna anledning beräknas index på piscivora (fiskätande) fiskar endast på abborrfiskar, dvs abborre och gös i fiskätande storlek.
Art Antal Totalt
Antal per fångstinsats
Medellängd mm
Minsta längd
Största längd
Vikt, g Totalt Mört
Rutilus rutilus
657 82,1 120 51 251 12085
Sarv
Scardinus erythrophtalmus
174 21,8 141 71 211 5521
Ruda
Carassius carassius
3 0,4 167 70 320 800
Sutare Tinca tinca
4 0,5 361 130 470 3777
Abborre Perca fluviatilis
234 29,9 116 51 371 5446
Gädda Esox lucius
4 0,5 280 240 370 660
Totalt 1076 135 28292
Tabell 2. Sammanställning av fångsten avseende antal, vikt och storlek för de sex arterna
Hos såväl abborre och mört som sarv var tillgången på små fiskar god, vilket tyder på att reproduktionen fungerade tillfredsställande. När det gäller sarv var antalet fångade småfiskar
mindre än för mört och abborre (se nedanstående diagram). Detta är vad man kan förvänta sig, då sarv har avsevärt längre populationstillväxt (lägre resiliens) än dessa.
Figur 7.
Figur 8. Längdfördelning hos mört och sarv i Svaneholmssjön år 2006
Längdfördelning Abborre
0 10 20 30 40 50 60 70 80
0 5 10 15 20 25 30 35 40 cm
Antal
Figur 9. Längdfördelning hos abborre i Svaneholmssjön år 2006. Abborre större än 15 cm anses vara piscivor, dvs fiskätande. Mindre abborre livnär sig först på plankton och övergår sedan med ökad storlek först till att äta bottenfauna och senare fisk.
Sammansättningen av fisksamhället liknar det som är vanligt i grunda näringsrika sjöar.
Svaneholmssjön domineras av cyprinider (mört och sarv), men det finns även en relativt stor andel abborre. Av de fångade abborrarna räknas 22 % av antalet eller 62 % av vikten vara av sådan storlek att de räknas som piscivora, dvs de var över 15 cm.
Räknat på biomassan av den totala fångsten av alla arter, var andelen piscivora abborrfiskar 12 %. Detta är en låg andel, dock inte ovanligt låg för näringsrika grunda sjöar. Totalt av alla arter var 14 % av biomassan fisk som räknas som piscivora, 79 % var cyprinider medan resterande 7 % var icke fiskätande abborrar.
Längdfördelning Mört
0 20 40 60 80 100 120 140
5 10 15 20 25cm
Antal
Längdfördelning Sarv
0 10 20 30 40 50 60
5 10 15 20 cm
Antal
Fördelning mellan fiskar
Gädda 2%
Mört 43%
Piscivor Abborre 12%
Planktivor Abborre 7%
Sarv 20%
Ruda 3%
Sutare 13%
Figur 10. Fördelningen mellan olika arter. I figuren har planktivora och piscivora abborrar (mindre än, respektive större än 15 cm) separerats på grund av tillhörighet i olika funktionella grupper.
Parameter Tillstånd Benämning
Tillstånd
Antal arter 2 Högt antal
Diversitet 2 Hög
Biomassa 2 Hög
Antal 1 Mycket högt
Andel piscivora abborrfiskar 4 Låg andel
Samlat index 2 Lågt samlat index
Tabell 3. Tillståndsbedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Tillståndet delas in i klass 1-5. Klass 1 innebär ett bra tillstånd, med många arter, hög diversitet och stor andel piscivorer. Klass 5 Indikerar ett art- och individfattigt samhälle
Figur 11. Liten gädda
Antalet arter i Svaneholmssjön var högt, och alla fångade arter var inhemska. Detta tillsammans med hög biomassa och stort antal fiskar ger ett lågt samlat index, vilket innebär ett gott tillstånd.
Endast den låga andelen piscivora abborrar (klass 4) avviker från den positiva bedömningen.
Sjön har uppenbarligen en hög fiskproduktion, vilket kan förväntas i en näringsrik sjö.
Sammantaget kan sjöns tillstånd avseende fisksamhället betraktas som gott. Trots detta finns en viss risk att sjöns tillstånd snabbt förändras till det sämre om den utsätts för någon störning, se diskussion nedan.
Parameter Klass Jämförvärde
Benämning Jämförvärde
Antal arter 1 Ingen avvikelse
Diversitet 1 Ingen avvikelse
Biomassa 1 Ingen avvikelse
Antal 2 Liten avvikelse
Andel piscivora abborrfiskar 3 Tydlig avvikelse
Andel cyprinider 3 Tydlig avvikelse
Främmande arter 1 Ingen avvikelse
Andel tåliga arter 2 Liten avvikelse
Andel försurningskänsliga arter 1 Ingen avvikelse
Samlat index 1 Ingen avvikelse
Tabell 4. Avvikelse från jämförvärde (Jämförvärdet beräknas efter en” standardsjö i Sverige”
med liknande storlek, djup och altitud). Beräkningarna är gjorda efter Naturvårdsverkets bedömningsgrunder.
I Svanholmssjön är antalet fiskar liksom biomassan hög, men utan att det kan räknas som för hög produktion. Däremot är andelen fiskätande abborrfiskar låg och andelen cyprinider hög.
Detta ger en förskjutning mot en dominans av icke piscivora fiskar.
Planktonätande och fiskätande fisk – lite fiskekologi
Mört och sarv är som små planktivora (planktonätare), men övergår med åldern till att livnära sig på större evertebrater som insektslarver och mollusker, samt växter.
Abborren är som liten strikt planktivor för att efterhand övergå till makroevertebrater och senare fisk. I storlek under 12 cm anses dessa som icke fiskätande och över 18 cm som strikt
fiskätande. Abborren är en konkurrenssvag fisk som lätt kan hämmas i tillväxt av konkurrens från andra arter eller andra individer av samma art. Då kan så kallat tusenbrödrabestånd bildas om konkurrensen hindrar dem från att tillväxa så att många fiskar blir piscivora.
Mört och sarv, om de bildar stora bestånd ofta konkurrera ut abborren genom att de är effektivare på att fånga djurplankton och därigenom förhindra att andelen fiskätande abborrar blir stor. En stor mängd små mört/sarv kan hålla nere populationen av djurplankton på en så låg nivå att vattnet blir grumligt av växtplankton och därigenom får dessa små mört/sarv ytterligare konkurrensfördel gentemot abborren.
Abborren i sin tur är ofta den rovfisk som är effektivast på att hålla tillbaks mört/sarv- populationerna genom att effektivt jaga småfisk. Det är därför av stor betydelse att andelen rovfisk (mätt som piscivora abborrar) är hög för att bibehålla sjöns tillstånd med klart vatten.
Gäddan är under hela sin livstid fiskätande även om den också tar andra byten. Som nämnts ingår den inte i indexen då den pga av sitt beteende inte ger representativa fångster i näten. Trots detta är det en mycket viktig fisk för sjöekologin, och påverkar ofta fisksamhällets
sammansättning påtagligt då den är en effektiv predator som även tar större fisk som byte.
Gäddan jagar mestadels med synen och förlorar därmed lätt sin betydelse som topppredator om vattnet blir alltför grumligt.
För att bibehålla fisksamhällets goda status är det således av största betydelse att arbeta för att rovfiskarna ökar eller åtminstone inte minskar, samt att inte vidta åtgärder som riskerar att öka grumlingen av vattnet eller gärna utföra åtgärder som minskar denna risk. Se även under sammanfattande diskussion nedan.
Figur 12. Sutare till vänster, ruda till höger
Rekommenderade åtgärder för fisket
Sjöns fisksamhälle har således en god status i dagsläget, och det bör finnas goda möjligheter att bibehålla denna. Emellertid kan en ytterligare minskning av andelen fiskätande fiskar lätt få stora konsekvenser. För att förhindra en sådan förskjutning av fisksamhällets sammansättning rekommenderas vissa åtgärder.
- Obligatorisk fångstregistrering bör införas. Även om man inte får full kontroll på all fångad fisk brukar det ändå ge en ganska god bild av fiskuttaget från sjön. Vanligt är att ca 95 % av fångsten inrapporteras. Också återutsatt fisk bör registreras med uppskattad längd eller vikt
- Fiskare bör i ett första skede informeras om vikten av att inte ta upp för mycket rovfiskar. De bör uppmanas att inte ta upp mer fisk än vad som äts, alternativt att man överväger att uppmana om att inte ta upp över ett visst antal abborrar och/eller gäddor - Man bör överväga att införa minimi- och/eller maximimått på fisk som får tas upp.
- Stora gäddor på över 10 kg bör återutsättas efter vägning och fotografering. Dessa är sällsynta och vetskapen om att en sjö hyser sådana drar till sig fiskare som ofta har fiskevård som en ”sidohobby”, och tar oftast upp fångst på ett ansvarsfullt sätt. Samma sak gäller även stora exemplar av andra arter.
- Om det på sikt visar sig att fångsterna går ner eller vid nya provfisken visar på en nergång av piscivorer bör fångstbegränsning införas. I dagsläget är detta troligen inte nödvändigt.
Bottenfauna
Svaneholmssjön visade sig ha en unik och mycket artrik bottenfauna. Hela 66 taxa hittades, vilket gör sjön till den artrikaste bland de 294 sjöar/dammar som finns i Ekologgruppens databas. Dessutom tillkom 7 arter i de extra sökproven, totalt erhölls alltså 73 taxa, vilket gör sjön mycket skyddsvärd. Inom grupperna skalbaggar och trollsländor skulle ytterligare undersökningar med inriktning på dessa grupper dessutom sannolikt ge flera tillkommande arter.
Individantalet var inte så högt som kan förväntas i en näringsrik skånsk sjö, endast ca 1200 ind/m2. Det är troligen predation från den täta fiskfaunan som håller ner individantalet. Detta styrks av att få stora exemplar av dagsländor påträffades, få större kräftdjur (sötvattensgråsugga t ex) samt få buksimmare. I det extra sökprovet som togs i tät, skyddande vegetation fanns rikligt med buksimmare, medan sökprovet från sjöns mitt helt saknade buksimmare.
Dagsländor dominerade individantalet och utgjorde ca 50 %, vilket var positivt och visade att sjön har en god miljö och riklig vegetation. En annan grupp som gynnas av riklig undervattens- vegetation är snäckor, och snäckfaunan var mycket artrik med 13 olika snäckarter, vilket är mycket högt. Särskilt värdefullt var fyndet av den mycket ovanliga och rödlistade glansskiv- snäckan (Segmentina nitida,se beskrivning nedan). Fyra andra ovanliga snäckarter noterades, av dessa har tre arter tidigare funnits med på den svenska rödlistan.
Andra intressanta arter som är värda att nämnas är vattenbi (Ilyocoris cimicoides), dvärgrygg- simmare (Plea minutissima), svampsländan Sisyra sp. och den rödlistade nattsländan
Leptocerus tineiformis, vilken trivs i klart vatten (se nedan). Sjön hade totalt 12 ovanliga arter, vilket bidrog till det ovanligt höga naturvärdesindexet, 59 p. Det är det högsta värdet bland databasens samtliga 3500 undersökningar, fördelat på 1285 lokaler i södra Sverige.
Sjöns naturvärde, klassat utifrån evertebratfaunan, betecknas som mycket högt. Den rika och sällsynta faunan i Svaneholmssjön understryker sjöns mycket höga skyddsvärde. Särskilt värdefull blir sjön genom sitt läge i ett intensivt jordbruksområde, där vattendragen i omgivningen ofta är starkt påverkade, med en helt utarmad fauna.
Resultatet med artlista och provpunktsbeskrivning redovisas i bilaga 6.
Tabell 5. Antal arter (taxa) av olika grupper funna i bottenfaunaundersökningen 2006.
Latin Svenska Artantal Latin Svenska Artantal
Gastropoda Snäckor 13 Oligochaeta Glattmaskar 2
Trichoptera Nattsländor 7 Lepidoptera Fjärilar 2
Odonata Trollsländor 7 Bivalvia Musslor 2
Coleoptera Skalbaggar 6 Acarida Vattenkvalster 1
Hirudinea Iglar 6 Araneae Spindlar 1
Diptera Tvåvingar 6 Megaloptera Sävsländor 1
Hemiptera Skinnbaggar 6 Neuroptera Nätvingar 1 Crustacea Kräftdjur 4 Collembola Hoppstjärtar 1 Ephemeroptera Dagsländor 3 Hydrozoa Polypdjur 1
Turbellaria Virvelmaskar 3 TOTALT 73
Glansskivsnäcka (Segmentina nitida),
naturlig storlek 2 mm Dvärgryggsimmare (Plea minutissima), naturlig storlek 2,5 mm
Figur 13. Tre ovanliga arter från Svaneholmssjön 2006; glansskivsnäckan (Segmentina nitida) är rödlistad, liksom nattsländan Leptocerus tineiformis. Dessutom den lilla dvärgryggsimmaren (Plea
minutissima) som tidigare var rödlistad.
Teckningar: Maja Holmström
Nattsländan Leptocerus tineiformis, naturlig storlek 4 mm.
Rödlistade bottenfaunaarter
Glansskivsnäcka (Segmentina nitida) är rödlistad i kategorin sårbar (VU), och anses som en hotad art i Sverige. Arten har minskat påtagligt under 1900-talet enligt artdatabanken. Den trivs i rena vatten med hög alkalinitet. Troligen tål den en viss jordbrukspåverkan, men missgynnas av grumligt vatten. Dikesrensningar, övergödning och kraftiga vattenståndsfluktuationer är några troliga faktorer som påverkar arten negativt. Den förekommer både i sjöar och vattendrag.
I Ekologgruppens databas finns arten endast noterad i två skånska sjöar. Förekomstarean är liten (långt under 500 km2) och utbredningen är kraftigt fragmenterad.
Nattsländan Leptocerus tineiformis är rödlistad i kategorin hänsynskrävande (NT). Arten är känd från Skåne till Dalarna. Förekomstarean uppskattas till under 500 km2 även om ett påtagligt mörkertal inkluderas. Förekomsten är fragmenterad. Det finns indikationer om att populationerna minskar men detta är inte säkert belagt. I Ekologgruppens databas finns arten endast noterad från två nyanlagda dammar i sydvästra Skåne. Arten verkar föredra klara vatten, och liksom föregående art missgynnas den troligen av grumling och kraftig övergödning.
Stormusslor
Av de 30-tal musselskal som återfanns på botten vid båtplatsen intill slottet bestod till stor del av stor dammussla (Anodonta cygnea) och allmän dammussla (Anodonta anatina), men även ett skal av äkta målarmussla (Unio pictorum) hittades. Det kan inte uteslutas att skalet kan komma från någon annan sjö, men troligast är musslan från Svaneholmssjön.
Av de ca 30 stormusslor som togs upp för artbestämning var något över hälften stor dammussla (Anodonta cygna) och knappt hälften allmän dammussla (Anodonta anatina). Tre exemplar av stor dammussla var unga exemplar. Ca 20 musslor till iakttogs men var på för stort djup för att plockas upp.
Svaneholmssjön hyser således troligen åtminstone tre av landets sju inhemska stormusselarter, och kan således vara av intresse för en utförligare undersökning av stormusslor.
Figur 14. Musslor från Svaneholmssjön.
Sammanfattande diskussion
Svaneholmssjön – en grund, näringsrik slättsjö
Svaneholmssjön är en grund näringsrik slättsjö med en hög produktion, såväl avseende växter som djur. Vattnet är klart, med tät undervattensvegetation på de ytor som är fria från näckrosor.
Fisksamhällets sammansättning är av stor vikt för sjöns tillstånd och vice versa. En eutrof (näringsrik) sjö kan svänga mellan två tillstånd, klarvattensjö med låg biomassa av växtplankton eller planktongrumlig med hög biomassa av växtplankton. Orsaken är till största delen beroende på halterna av näringsämnen, men det finns biologiska mekanismer som interagerar.
Konkurrensen om ljus, men även konkurrensen om näringsämnen mellan växtplankton och vattenväxter har också stor betydelse.
Klarvattensjö eller planktongrumlad sjö?
I huvudsak skiljer sig de två sjötyperna ofta åt genom att en klarvattensjö vanligen har rikliga mängder av stora djurplankton (daphnier, vattenloppor) som kan konsumera så stora mängder växtplankton att produktionen av dessa hålls tillbaka och vattnet hålls klart. Detta ger
undervattensväxterna möjlighet att tillväxa och ta upp näring, samtidigt som vegetationen ger daphnier och andra smådjur skydd och föda. Ett rikt djurliv utvecklas som i sin tur är en födoresurs för småfisk som abborre som kan tillväxa och uppnå piscivor (fiskätande) storlek.
Abborren och övriga rovfiskar förhindrar att det blir alltför mycket planktonätande fiskar, vilka annars reducerar djurplanktonförekomsten.
Motsvarande i en planktongrumlad sjö är att växtplankton tillväxer snabbare än kärlväxter, och tar hand om tillgängliga näringsämnen och skuggar växterna. Gädda och abborre får svårare att finna byten eftersom de framför allt jagar med hjälp av synen. Cyprinider (mört, sarv m fl) är bättre än abborre på att fånga djurplankton och andelen cyprinider ökar. Dessa äter snart upp alla stora djurplankton, vilka därmed inte förmår hålla tilbaka växtplanktonproduktionen.
Abborren får svårt att växa upp till piscivor storlek och cypriniderna får ytterligare fördel genom att antalet rovfiskar minskar. Cypriniderna tillväxer till stort antal, men ofta blir de småvuxna, då det är stor konkurrens om födan. Bristen på undervattensvegetation gör att makroevertebrater (snäckor, insekter) inte trivs i samma omfattning, och födoresursen för större fisk begränsas.
Således finns det återkopplingsmekanismer som kan bibehålla en sjö i endera tillståndet även vid samma näringsämnesnivå.
Om för mycket näring tillförs blir växtplanktonproduktionen för stor för att djurplankton skall kunna ha en reglerande effekt på denna. Resultatet kan teoretiskt bli desamma om undervattens- vegetationen försvinner eller aktivt tas bort i för stor omfattning vilket ger utrymme för en ökning av växtplankton. d v s växtproduktionen kan komma att blir resultatet detsamma. På samma sätt kan systemet komma i ”obalans” om planktonätande fisk (cyprinider) ökar och kommer att dominera dominerar fisksamhället genom dess konsumtion av växtplanktonätande djurplankton.
Svaneholmssjön är naturligt en klarvattensjö med riklig undervattensvegetation. Vissa faktorer i sjön stämmer dock inte helt överens med klarvattensjöns. Andelen cyprinider (mört, sarv) har visat sig vara stor och planktonundersökningen visar på att förekomsten av stora djurplankton (hinn- och hoppkräftor) var liten. Växtplanktonsammansättningen i sjön dominerades 2006 av pansarflagellater och Cryptomonader, vilket varit fallet tidigare år också. Cryptomonaderna är mycket små och förökar sig så snabbt att fisken troligen inte hinner hålla tillbaka dess
utveckling.
Åtgärder för att bibehålla sjöns klarvattentillstånd
De mänskliga aktiviteter som påverkar Svaneholmssjön idag är:
• Näringstillförsel.
• Fiske på rovfisk (större abborre, gädda)
• Skörd av vattenvegetation
Samtliga dessa faktorer kan påverka sjön i riktning mot ett mera planktongrumligt tillstånd.
När det gäller näringstillförseln till sjön är det naturligtvis viktigt att minimera den så mycket som möjligt. Tillrinningsområdet är 453 ha och andelen åkermark är 60 %. Bidraget av näringsämen från markläcket från åkermark är av stor betydelse för sjöns näringstillstånd.
Fosfor och kvävebelastningen kan uppskattas med hjälp av att uppskatta markläckaget från åker respektive skog. Uppgifter från Dybäcksån och Skivarpsån tyder på ett reltivt högt
fosforläckage från jordbruksmarken i detta område av Skåne. En beräkning av
fosforbelastningen visar att den kan vara relativt hög i förhållandet till sjöns hydrologiska belastning (vattentillrinning i förhållande till sjöytan). Den faktiska belastningen påverkas dock av att flera av de större tillflödena rinner genom alsumpskogar och vattensamlingar i
skogsområdena norr om sjön innan de når sjön och i dessa miljöer sker rimligen en ganska omfattande reduktion. Åtgärder som skulle minska belastningen på sjön ytterligare är att uppmuntra markägare att anlägga våtmarker eller dammar i tillflödena till sjön. En noggrann kartering av sjöns tillflöden och dess tillrinningsområden skulle härvidlag vara ett bra underlag för sådana åtgärder i tillrinningsområdet.
I tidigare utredningar (Henriksson och Liedberg- Jönsson 1989) har konstaterat att
fosforhalterna i viken väster om slottet är förhöjda och att det sker ett utläckage av fosfor från dessa sediment. De fosforrika sedimenten i denna del av sjön är sannolikt orsakade av slottets avloppsutsläpp som dock upphörde 1987, då avloppsvattnet leddes till det kommunala VA- nätet. I utredningen föreslås att det fosforrika sedimentet i sjön tas bort genom sugmuddring.
Detta är emellertid inte en helt riskfritt att utföra då det finns risk att näringsrikt sediment rörs upp och bl a fosfor sprids i sjön, varför denna åtgärd inte rekommenderas.
Vissa resultat i undersökningarna, gällande fiskfaunans storleksfördelning och avsaknaden av hopp- och hinnkräftor skulle på sikt kunna påverka sjön i negativ riktning med risk för att klarvattentillståndet upphör. Äldre undersökningar (bl a planktonundersökningar och uppgifter om vegetationsutvecklingen) och uppgifter tyder dock på att sjön har befunnit sig i samma stadie under en lång tid. För att ändå trygga klarvattenstillståndet kan en enkel åtgärd vara att reglera fisket, så att andelen cyprinider minskar. Då ökar antalet djurplankton, vilket ger minskad växtplanktonproduktion. Detta gynnar undervattensvegetationen och ger ett klarare vatten. Från naturvårdssynpunkt kan detta också vara positivt för bottenfaunan.
En fortsatt måttlig skörd av vegetation där näckrosor och framförallt undervattensväxter får ha en fortsatt stor utbredning, bör inte ha någon skadlig inverkan på ekosystemet. Det är dock viktigt att värna om undervattensvegetationen, som är en viktig resurs för djurlivet i sjön.
Bekämpningen av vattenvegetationen kan således fortsätta i begränsad omfattning för att hålla vissa ytor av sjön tillgängligt för fiske. Vid bekämpning måste vegetationen givetvis avlägsnas och föras upp på land. Skördandet kan då också ha en positiv effekt genom att näring förs bort från sjön. Vegetationsbekämpningen bör huvudsakligen inriktas på näckrosbestånden med tanke på undervattensvegetationens positiva effekt på sjöns klarvattentillstånd och djurlivet i sjön.
Troligen gynnas också vissa fladdermusarter som jagar över öppna vattenytor av att näckrosbestånden begränsas i sin utbredning (Gerell 2005).
Näckrosbestånden kan avlägsnas antigen genom klippning eller genom rotskärning.
Klippningen måste upprepas i flera år för att den skall ha någon effekt och utföres lämpligen under juli-augusti. Rotskärningen, där rötterna skärs sönder varvid de flyter upp till ytan och insamlas, har en mer omedelbar effekt. Rotskärningen har dock den nackdelen att sjön grumlas upp vid åtgärden och utförs lämpligen i juli-augusti vid låga vattenflöden. Eventuellt föreligger också risk för att näringsämnen frigörs och sprids i sjön vid rotskärning.
Förslag till åtgärder:
• Reglering av fisket för att gynna rovfisk och minska andelen cyprinider. Detta kan ske genom information till berörda, och genom att registrera fiskfångsterna. Närmare beskrivning av detta ges under rubriken Rekommenderade åtgärder för fisket.
• Begränsa näringstillförseln till sjön genom åtgärder i tillrinningsområdet. En åtgärdsplan bör upprättas.
• Skörden av undervattensväxter bör utföras i begränsad omfattning och huuvudskaligen koncentreras till näckrosbestånden. Information ges till berörda.
Referenser
Almestrand, A. & Lundh, A. 1951. Studies on the vegetation and hydrochemistry of Scanian lakes I-II. – Botaniska notiser. Suppl. 2(3): 1-174.
Cronberg, G. (in prep.) Växt- och djurplankton från 10 näringsrika slättsjöar i det skånska jordbrukslandskapet sommaren 2005. – Länsstyrelsen i Skåne Län.
Cronberg, G. Annadotter, H. 1996. Förekomst av algtoxiner i sjöar, Malmöhus län 1994-1995.- Limnologiska avdelningen, Ekologiska Institutionen, Lunds Universitet, 1-32.
Cronqvist , Stefan. Limnoteknik AB. Muntlig kommunikation 2007.
Gerell, Rune. 2005. Inventering av fladdermöss kring Svaneholmssjön. Naturvårdskonsult Gerell på uppdrag av Skurups kommun
Henriksson, J. Liedberg-Jönsson, B. 1989. Svaneholmssjön. Sedimentens betydelse för vattenkvalitén. Förslag till restaurering. - Skurups kommun. Miljö- och hälsoskyddsnämnden Henriksson, J. 1991. Svaneholmssjön. Sedimentens betydelse för vattenbeskaffenheten.
Underlag till restaureringsplan. Etapp 2.- Skurups kommun. Miljö- och hälsoskyddsnämnden Kinnerbäck, A. Tabeller för längd-viktkorrelation hos fisk. Opubl.- Fiskeriverket
Lundh, A. 1951. Studies on the vegetation and hydrochemistry of Scanian lakes III. – Botaniska notiser. Suppl. 3(1): 1-138
Naturvårdsverket 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag Rapp 4913 Nielsen L Svedberg U. Våra fiskar Prisma 2006
SMHI svenskt sjöregister Vol 1(2) 1996
Atrlista kärlväxter (mossor) - Svaneholmssjön
Inventeringen är utförd av Johan Krook och David Reuterskiöld, Ekologgruppen den 4 sept 2006.
Frekvensangivelse: 1= enstaka, 2=gles förekomst, 3=riklig förekomst, 4=fyller ut stor del av vattenmassan, fl v = fläckv Rödlista
2005 Vetenskapliga namn Svenska namn sjön
strand-
kanten kommentar
EQUISETACEAE FRÄKENVÄXTER
Equisetum fluviatile sjöfräken 2, fl v 3
DRYOPTERIDACEAE TRÄJONVÄXTER
Dryopteris filix-mas träjon 2
SALICACEAE VIDEVÄXTER
Salix cinerea gråvide 3
BETULACEAE BJÖRKVÄXTER
Alnus glutinosa klibbal 3
Betula pubescens glasbjörk 2
POLYGONACEAE SLIDEVÄXTER
Rumex hydrolapathum vattenskräppa 2
NYMPHAEACEAE NÄCKROSVÄXTER
Nuphar lutea gul näckros 3 fl v ofta i blandade bestånd med vit näckr
Nymphaea alba vit näckros 3 fl v ofta i blandade bestånd med gul näckr
CERATOPHYLLACEAE SÄRVVÄXTER
Ceratophyllum sp. särvar 4
ONAGRACEAE DUNÖRTSVÄXTER
Epilobium hirsutum rosendunört 2
Epilobium palustre kärrdunört 1
APIACEAE FLOCKBLOMMIGA
Cicuta virosa sprängört 2
Peucedanum palustre kärrsilja 2
Sium latifolium vattenmärke 2
RUBIACEAE MÅREVÄXTER
Galium palustre vattenmåra 1
LAMIACEAE KRANSBLOMMIGA
Lycopus europaeus strandklo 2
Mentha aquatica vattenmynta 2
Scutellaria sp. frossörter 1
Stachys palustris knölsyska 1
SOLANACEAE POTATISVÄXTER
Solanum dulcamara besksöta 2
VALERIANACEAE VÄNDEROTSVÄXTER
Valeriana officinalis läkevänderot 1
ASTERACEAE KORGBLOMMIGA
Eupatorium cannabinum hampflockel 1
IRIDACEAE IRISVÄXTER
Iris pseudacorus svärdslilja 2
LEMNACEAE ANDMATSVÄXTER
Lemna minor andmat 1
Lemna trisulca korsandmat 2
HYDROCHARITACEAE DYBLADSVÄXTER
Elodea canadensis vattenpest 2 fl v
Hydrocharis morsus-ranae dyblad 2 2
SPARGANIACEAE IGELKNOPPSVÄXTER
Sparganium erectum storigelknopp 2
TYPHACEAE KAVELDUNSVÄXTER
2005 Vetenskapliga namn Svenska namn sjön kanten kommentar CYPERACEAE HALVGRÄS
Carex elata bunkestarr 2
Carex paniculata vippstarr 2
Carex pseudocyperus slokstarr 2
Schoenoplectus lacustris säv 3 fl v
POACEAE GRÄS
Phragmites australis vass 3 fl v
MOSSOR
Fontinalis antipyretica näckmossa 2, 3 fl v
2:95
S:4 2:1
1
2:1
2:84 1
2:45
Översiktlig vegetationsutbredning
Näckrosor och övervattensvegetationnäckros, mer eller mindre heltäckande säv och/eller vass
Utbredning av näckrosvegetation (svart)- och säv-vassvegetation (raster) i Svaneholmssjön 1936 (överst), 1986 (mitten) och 2006 (nederst).
Hornsärv
Förekomst/mängd
0 (2) 2 (5) 3 (6) 4 (32)
Näckmossa
Förekomst/mängd 0 (34) 1 (1) 2 (9) 3 (1)
Förekomsten av hornsärv och näckmossa på 45 undersökta
lokaler i Svaneholmssjön 4 sept 2006.
Växtplanktons biomassa i Svaneholmssjön 2005-2006.
Färskvikt mg/l (0-2 m)
DATUM 2001-09-26 2002-08-28
CYANOPHYTA Blågröna alger
Planktothrix agardhii 0,038
DIATOMOPHYCEAE, Kiselalger
Cocconeis sp. 0,035
Cyclotella spp. 0,706
CHRYSOPHYCEAE, Guldalger
Dinobryon divergens 0,047
Mallomonas spp. 0,039
Synura sp. 2,276
CRYPTOPHYCEAE, Rekylalger
Cryptomonas spp 0,912 0,712
Rhodomonas spp. 0,103 0,151
DINOPHYCEAE, Pansarflagellater
Ceratium hirundinella 0,059
Peridinium gatunense 37,63
Peridinium spp. 4,203 0,229
EUGLENOPHYCEAE, Ögonalger
Lepocinclis sp. 0,134
Phacus gigas 0,668
HETEROTROFA ALGER, Färglösa alger
Katablepharis ovalis 0,051
TOTAL BIOMASSA 7,62 40,37
Blågröna alger 0,038
Kiselalger 0,741
Guldalger 2,315 0,047
Rekylalger 1,015 0,863
Pansarflagellater 4,203 38,781
Ögonalger 0,794
Färglösa alger 0,051
Svaneholmssjön, djurplankton 2005 och 2006.
EG = ekologisk grupp
E = Eutrof, I = Indifferent, O = Oligotrof
Förekomst: x = enstaka, xx = vanlig, xxx = riklig.
Antal individ/L = värde
År 2005 2006
Dag 26 sep 28 aug
ROTATORIA, Hjuldjur E G
Anuraeopsis fissa (GOSSE) E 1640 600
Ascomorpha ecaudis PERTY) I x
A. saltans BARTSCH I 25
Asplanchna priodonta GOSSE E x
Conochilus hippocrepis (SCHRANK) I 85
Gastropus stylifer IMHOF I 10
Keratella cochlearis (GOSSE) I 1920 160
K. quadrata (MÜLL.) E 320 80
P. major (BURCKHARDT) I x
P. remata (SKORIKOV) I 720 315
P. vulgaris CARLIN I 1120 115
Pompholyx sulcata HUDSON E x
Synchaeta sp. I 1000 15
Trichocerca birostris (MINIKIEWCZ) E 400 90
T. capucina (WIERZ.) I 5
T. cylindrica (IMHOF) E 5
T. porcellus GOSSE E 5
T. pusilla (JENNINGS) E
T. rousseleti (VOIGT) E 5
CLADOCERA, Hinnkräftor
Bosmina longirostris (MÜLL.) I x 30
Ceriodaphnia quadrangula (MÜLL.) I x 100
Chydorus sphaericus MÜLL. E 30
Diaphanosoma brachyurum (LIÉVIN) I x 5
COPEPODA, Hoppkräftor
Calanoida copoder I 25
Cyclopoida copepoder I x 90
Nauplius I 320 410
OSTACODA, musselkrätor I 155
Antal arter/grupper 18 21
Svaneholmssjön, växtplankton 1949, 1994-95 och 2005-06.
Ekolgisk grupp: E=eutrof, I=indifferent, O=oligotrof (- = ej funnen, x = funnen, men frekvens okänd)
(1 = enstaka, 2 = vanlig, 3 = mycket vanlig till dominerande)
År EG 1949 1994 1995 2005 2006
Dag, månad 26 jul 08 aug 16 aug 30-aug 28-aug
Original prov (okoncentrerat) - orig. orig. orig. orig.
Nätplankton (µm) 55 - - 25-45 25-45
Cyanophyceae, Blågröna alger
Chroococcales
Aphanocapsa incerta (Lemm.) Cronb. & Kom. E x - - - -
A. planctonica (G. M. Smith) Kom. & Anagn. I x - - - -
Aphanothece bachmannii Kom.-Legn. & Cronb. E x - - - -
A. minutissima (W. West) Kom.-Legn. & Cronb. E - 1 1 - -
Chroococcus limneticus Lemm. E x - - - -
Merismopedia glauca (Ehr.) Näg. x - - - -
Microcystis flos-aquae (Wittr.) Kirchn. E 2 - - - -
Woronichinia compacta (Lemm.) Kom. & Hind. E x - - - -
W. karelica Kom. & Kom.-Legn. I - - - 1 -
W. naegeliana (Ung.) Elenk. E - - 1 - -
Oscillatoriales
Planktolyngbya limnetica (Lemm.) Kom.-Legn. & Cronb. I - 1 - - 1
Planktothrix agardhii (Gom.) Anagn. & Kom. E - 1 1 1
Planktothrix sp. E - - - - -
Pseudanabaena limnetica (Lemm.) Kom. E - - - - 1
P. mucicola (Naum. & Hub.-Pestal.) Bourr. E - - 1 - -
Trichodesmium lacustre Kleb. I - - 1 - -
Nostocales -
Anabaena circinalis Rabenh. ex Born. et Flah. E - - - - -
Anabaena sp. I - - 1 - 1
Aphanizomenon flos-aquae Bréb. E - 1 - - -
Chlorophyceae, Grönalger
Eudorina elegans Ehr. E - - - - -
Pandorina morum (Müll.) Bory E - - - 1 1
Pediastrum spp. E 2 - - - -
Chrysophyceaes, guldalger
Dinobryon divergens (Müll.) Bory I - - 1 1
D. sociale Ehr. I - - - 1 -
Mallomonas acaroides Perty E - - - 1
M. tonsurata Teil. I - - - 1 1
Mallomonas sp. I - - 1 -
Synura sp. I - - 2 2 -
Uroglena sp. I - - - 1 -
Haptophyceae, Häftalger
Chrysochromulina parva Lack. E - - - 1 1
Diatomophyceae, kiselalger
Aulacoseira sp. E - - - - 1
Cocconeis sp. E - - - - -
Cyclotella sp. I - - - - 2
Fragillaria construens Perty I - - - - 1
Surirella sp. I - - - - 1
Cryptophyceae, rekylalger
Cryptomonas sp. I 1 2 2 3 2
Rhodomonas sp. I - - 2 2 2
Dinophyceae, pansarflagellater
Ceratium hirundinella (O.F.M.) Schrank I - - - - 1
Peridinium cf. volzii Lemm. E 1 2 3 - -
P. gatunense Nyg. I - - - - 3
Peridinium sp. I - - 2 3 2
Euglenophyceae, ögonalger
Euglena sp. E - - 1 - -
Lepocinclis sp. E - - 1 - -
Phacus gigas Da Cunha I - - - - 2
P. pyrum (ehr.) Stein E - 1
Phacus sp. I - - 1 - -
Trachelomonas volvocina Ehr. E - - 1 - -
Trachelomonas sp. E - - - 1 -
Färglösa flagellater
Katablepharis ovalis Skuja I - - 2 2 _
Totalt antal arter 10 6 18 14 19
Bedömning av tillstånd och avvikelse
Tillstånd (tabell 1) och avvikelse från jämförvärdet (tabell 2) har beräknats enligt
naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalité (SNV rapport 4913). Ett lågt samlat index för tillstånd, klass 1, indikerar att sjöns fiskfauna består av ett stort antal arter, mycket fisk, hög reproduktion och hög andel piscivora abborrfiskar (gös och abborre). Om klassningen hamnar runt 3 betyder detta att sjöns fisksamhälle motsvarar genomsnittliga förhållanden för svenska sjöar. Höga index, klass 4-5, innebär art- och individfattiga sjöar med låg andel piscivora abborrfiskar, vilket kan tyda på en negativ påverkan på sjön.
Vid bedömning av avvikelse från jämförvärde tyder ett lågt samlat index, klass 1, på ingen eller obetydlig avvikelse medan höga index, klass 4-5, indikerar stor till mycket stor avvikelse från jämförvärdet. Jämförvärdet beräknas med konstanter som tar hänsyn till sjöarea och maxdjup.
Tabell 1. Klassning av tillstånd för fisk i sjöar
Klass
Tillstånd
Benämning Samlat index 1 Mycket lågt samlat index <2,2 2 Lågt samlat index 2,2-2,6 3 Måttligt högt samlat index 2,6-3,4 4 Högt samlat index 3,4-4,2 5 Mycket högt samlat index ≥4,2
Tabell 2. Klassning av tillstånd för fisk i sjöar
Klass
Andel piscivora abborrfiskar
Benämning Samlat index 1 Mycket hög andel pisc >0,82 2 Hög andel pisc 0,54-0,82 3 Måttligt hög andel pisc 0,24-0,54 4 Låg andel pisc 0,09-0,24 5 Mycket låg andel pisc ≤0,09
Tabell 3. Klassning av avvikelse från jämförvärden för fisk sjöar.
Klass
Avvikelse från jämförvärde
Benämning Samlat index 1 Ingen eller obetydlig avvikelse ≤1,7
2 Liten avvikelse 1,7-2,1
3 Tydlig avvikelse 2,1-2,6
4 Stor avvikelse 2,6-3,0
5 Mycket stor avvikelse >3,0
