”En bild säger mer än tusen ord” - Föräldrars uppfattning av bildstöd vid vanligt förekommande procedurer: En enkätstudie inom barnsjukvården

Institutionen för kvinnors och barns hälsa Specialistsjuksköterskeprogrammet

”En bild säger mer än tusen ord”

Föräldrars uppfattning av bildstöd vid vanligt förekommande procedurer

En enkätstudie inom barnsjukvården

Författare

Anna Carlström Mia Schilström

Examensarbete i vårdvetenskap 15 hp Med inriktning mot barn och ungdom År 2021

Handledare

Eva-Lotta Funkquist Examinator

Maria Grandahl

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Barnperspektiv och barns perspektiv är grundläggande för ett barncentrerat förhållningssätt där barnet respekteras och tillåts vara delaktig. Vården ska utformas och genomföras i samråd med barnet och föräldrarna vilket ställer krav på vårdpersonalen att ge individanpassad information utifrån barnets förutsättningar.

Syfte: Syftet var att utvärdera implementeringen av bildstöd vid vanligt förekommande procedurer på barnakuten och barnavdelning 64 i Västerås. Syftet var även att undersöka föräldrars uppfattning om bildstödet kan hjälpa barn vid procedurer som insättande av perifer venkateter och provtagning.

Metod: Data insamlades genom att 57 föräldrar besvarade en enkät med slutna och öppna frågor. Kvantitativ data analyserades med beskrivande och jämförande statistik och de öppna frågorna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Alla barn som planerades genomföra insättning av perifer venkateter eller

provtagning erhöll information inför proceduren. Totalt fick 50 barn (88%) information med bildstöd och 7 barn (12%) erhöll endast muntlig information. Samband kunde ses mellan hur föräldrar skattade på en tiogradig skala att informationen var anpassad till barnets ålder och i vilken utsträckning de uppfattade att barnet förstått informationen i bildstödet (r

=0.396, p=0.008). Öppna frågorna resulterade i två huvudkategorier implementering av bildstöd och barns rättigheter inom sjukvården.

Slutsats: Studien visade att bildstödet hade implementerats och att bildstöd kan hjälpa barn att förstå och ge dem möjlighet att vara involverade före och under proceduren. Det är viktigt att informationen är anpassad till barnets individuella förutsättningar och att föräldrarna kan delta i bedömningen av detta.

Nyckelord: Barn, Bildstöd, Procedurförberedelse, Föräldrar, Information

ABSTRACT

Background: The child perspective is fundamental to a child-centered approach. The care must be provided by inviting the child and the parents to participate. This places demands on the healthcare professionals, who must provide information based on the child’s needs.

Aim: To evaluate the use of picture support in procedures at the Children’s hospital in Västerås. A secondary aim was to investigate parents’ experiences of the use of picture support in procedures.

Methods: Parents completed a questionnaire with multiple choice alternatives, ten-point scales questions and open-ended questions. Quantitative data were analyzed with descriptive and comparative statistics and the open-ended questions were analyzed with qualitative content analysis.

Results: A total of 50 children (88%) who were planned to undergo peripheral venous catheters insertion or blood sampling received picture support prior to the procedure while 7 children (12%) received only verbal information. There was a correlation between how parents estimated that the information was adapted to the child's age and to what extent they perceived that the child understood the information in the picture support (r

=0.396, p=0.008).

The open-ended questions resulted in two main categories, the implementation of visual support and children's rights in healthcare.

Conclusion: The study showed that the picture support had been implemented and that picture support can help children understand and give them the opportunity to be involved before and during the procedure. It is important that the information is adapted to the child's conditions and the parents can be involved in the assessment of this.

Keywords: Children, Picture Support, Procedure Preparation, Parents, Information

Innehållsförteckning

INTRODUKTION ... 1

Föräldrars roll inom barnsjukvården ... 1

Förberedelse inför procedurer ... 1

Kommunikation inom barnsjukvården ... 2

Bildstöd ... 3

Barnsjuksköterskans roll ... 3

Barnets rättigheter i vården ... 4

Barnkonventionen ... 4

Riktlinjer för vård av barn på sjukhuset ... 5

Barnrättsperspektiv, barnperspektiv och barnets perspektiv ... 5

Teoretisk ram ... 7

Barncentrerad vård ... 7

Problemformulering ... 8

Syfte ... 8

Frågeställningar ... 8

METOD ... 9

Design ... 9

Urval ... 9

Studiens kontext ... 10

Verksamheten ... 10

Bildstödsmaterial ... 10

Datainsamling ... 10

Tillvägagångssätt ... 11

Dataanalys ... 12

Forskningsetiska överväganden ... 13

RESULTAT ... 15

Bakgrundsdata ... 15

Information vid proceduren ... 15

Föräldrars upplevelse om informationen stämde överens med händelseförloppet ... 16

Föräldrars upplevelse om barnet fick utrymme att ställa frågor ... 17

Föräldrars uppfattning om barnet var nöjd med informationen ... 17

Föräldrars uppfattning om barnet har förstått informationen ... 17

Föräldrars uppfattning om information var till hjälp för barnet inför proceduren ... 18

Föräldrars uppfattning om information var till hjälp för barnet under proceduren ... 19

Föräldrars uppfattning om information var anpassat till barnets ålder ... 19

Föräldrars uppfattning om vad som behövde förbättras med bildstödet samt vad som var bra respektive dåligt med informationen ... 20

Utmaningar med nya rutiner ... 20

Bildstödets utformning ... 21

Muntlig information ... 21

Skapa förståelse hos barnet ... 21

Skapa trygghet hos barnet ... 22

Göra barnet delaktig ... 22

Individanpassad information ... 22

DISKUSSION ... 23

Resultatdiskussion ... 23

Hur ofta användes bildstödet efter implementering ... 23

Föräldrars uppfattning av information till deras barn vid proceduren ... 24

Anpassning av information utifrån barnets behov ... 26

Klinisk implikation ... 27

Metoddiskussion ... 28

Metodens lämplighet ... 28

Studiens svagheter ... 29

Studiens styrkor ... 30

Etiska överväganden ... 31

Vidare forskning ... 31

Slutsats ... 31

Självständighetsdeklaration ... 32

REFERENSER ... 33

Bilaga 1 ... 40

Bilaga 2 ... 41

Bilaga 3 ... 42

Bilaga 4 ... 43

Bilaga 5 ... 45

Bilaga 6 ... 46

Bilaga 7 ... 47

Bilaga 8 ... 48

Bilaga 9 ... 52

INTRODUKTION

När barn och familjer besöker sjukvården kan det upplevas som obehagligt och utmanande vilket ofta grundar sig i rädslan för det okända (Edwinson Månsson & Dykes, 2004). Barn som besöker sjukvården beskriver ibland att det är som att vara med i olika världar. Dels en värld som inte är hotfull och dels en värld som upplevs som mer hotfull. Vilken värld som barnet befinner sig i beror på vad barnet upplever, om det är de dagliga rutinerna eller behandlingar och undersökningar som kan uppfattas som obehagliga för barnet. Barn har behovet av att uppleva en känsla av kontroll och när detta inte uppfylls kan de istället uppleva känslor som oro och rädsla. För att barn ska få kontroll behövs stöd från en trygg person som exempelvis en förälder till barnet (Runeson, 2003).

Ur ett samhällsperspektiv är det betydelsefullt att barn får en positiv upplevelse av

barnsjukvården eftersom detta skapar tillit för vårdsystemet inför framtida vårdbesök. Genom att sjuksköterskan tillhandahåller barnet stöd och information minskar risken för rädsla inför medicinska procedurer (Forsner, 2015). Tillåtelse till att genomföra procedurer och få barn att aktivt delta kan erhållas genom information samt låta barnet assistera och efteråt uppmuntras med belönande present (Rindstedt, 2013).

Föräldrars roll inom barnsjukvården

Föräldrar har en unik kompetens som bör tillvaratas inom sjukvården. De känner sitt barns känslomässiga behov allra bäst och har kännedom om hur barnet upplever olika situationer (Ygge, 2015). Föräldrar har en betydande kunskap och expertis om sitt barn och dess normala beteende vilket leder till förmågan att kunna se när något avvikande uppstår. Inom

barnsjukvården är föräldrarna en viktig komponent då de kan vara behjälpliga till att förmedla information som barnet själv inte är förmögen till (Done, Oh, Im & Park, 2020). Föräldrar har en betydande roll för barnets upplevelse både inför, under och efter procedurer, därför är föräldrarnas känslor och beteenden en central faktor i hur även barnet upplever sina känslor.

Genom en god förberedelse kan alla inblandade skapa en lugn och behaglig situation för barnet när proceduren genomförs (Finnström, Käck & Söderhamn, 2011).

Förberedelse inför procedurer

När barn besöker sjukvården kan olika former av medicinska procedurer behöva genomföras

som ingår i undersökningen av barnet. Barn anser att de mest negativa upplevelserna inom

sjukvården är i samband med procedurer som är stickrelaterade, detta grundas i att det

upplevs som en pressande situation (Hjelmgren, Ygge, Nordlund & Andersson, 2021). Utifrån tidigare erfarenheter och upplevelser reagerar barn olika inför och under procedurer.

Känslomässiga reaktioner grundas i barnets ålder och mognad samt barnets förmåga till fantasi och förståelse. För att skapa bra förutsättningar inför procedurer är det av stor vikt att sjuksköterskan informerar barnet vad som planeras genomföras. Genom ärlig och rak

information skapas ett förtroendefullt samarbete (Edwinson Månsson, 2015).

Kommunikation inom barnsjukvården

I informationsutbytet mellan barn, förälder och sjuksköterska kan situationen vara komplex.

Det finns olikheter mellan barn och vuxna som skapar en ojämlik relation såsom fysisk storlek, kunskap och erfarenhet. Utifrån ett barnetiskt perspektiv behöver sjuksköterskan ha kunskap och kännedom kring barnets förutsättningar och begränsningar för att kunna

inkludera barnet i ett aktivt deltagande. Genom att tala direkt till barnet och använda ett enkelt språk utan svåra terminologiska begrepp som kan användas inom sjukvården skapas

förutsättningar för barnet att delta och ställa frågor. Barn kan behöva vägledning för att vara delaktig, detta underlättas genom att vuxna stimulerar och hjälper barnet till tänkande och förståelse. Kompromisser är vanligt förekommande i den vårdande relationen och för att komma till ömsesidig förståelse kan olika metoder användas, som förslagsvis berättelser, lek, teater eller bilder (Söderbäck, 2016).

Barn kan ha svårt att behålla uppmärksamheten en längre tid därför är det viktigt att

kommunicera och informera barnet både inför och under proceduren genomförs. Det är

fördelaktigt att upprepa informationen under procedurens gång då det finns risk att barnet

glömt bort en del av informationen. Genom att kontinuerligt kommunicera med varandra

uppmuntras barnet att ta kontroll över situationen genom att ställa frågor och berätta vilka

tankar som uppstår (Tamm, 2003). Vid tydlig information upplever barn mindre ångest och

den eventuella psykologiska traumatiska återhämtningen blir kortare. Barn kan lättare hantera

sina känslor och skilja tankar från fantasi och verklighet genom tydlig och kontinuerlig

information (Edwinson Månsson & Dykes, 2004).

Bildstöd

Forskning gällande bildstöd är i dagsläget otillräcklig inom barnsjukvården (Thunberg, Buchholz & Nilsson, 2016). Bildstöd definieras som ett kommunikationshjälpmedel som kan anpassas utifrån barnets behov och förutsättningar. Bildstöd kan utformas på flera olika sätt beroende på vilken information som delges samt utifrån olika verksamheter. Denna form av kommunikationshjälpmedel består av bilder som kan användas för att förtydliga budskapet och öka förståelsen hos mottagaren. Bilderna kan kompletteras med skriftlig och muntlig information utifrån varje enskild situation. Syftet med användandet av bildstöd inom sjukvården är att underlätta kommunikationen och erbjuda information till samtliga

patientgrupper (KomHIT, 2017). Användandet av bildstöd skapar möjlighet för barn att vara delaktiga i sin egen omvårdnad. Genom bildstöd kan barnets rätt till kommunikation

tillgodoses då de får en ökad förståelse och därmed lättare att uttrycka sina åsikter

(Rikshandboken i barnhälsovård, 2018). Bildstöd som informationsmaterial skapar en konkret uppfattning om vad som planeras samt ger barnet en känsla av kontroll i en situation som kan upplevas som utmanade. Barn som informerats med bildstöd inför procedurer visade mindre känslor av ångest och stress (Vantaa Benjaminsson, Thunberg & Nilsson, 2015).

Barnsjuksköterskans roll

Omvårdnad är den legitimerade sjuksköterskans huvudområde där ett helhetsperspektiv utifrån patientens enskilda situation bör etableras (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Inom barnsjukvården ska patienter erhålla en individuell och omsorgsfull vård. Som

specialistsjuksköterska med inriktning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar finns ett ansvar att bemöta patienten utifrån olika utvecklingsstadium och individuella

förutsättningar. Barn har rätt till lika vård oavsett bakgrund, familjeförhållanden, sjukdom och funktionsvariation. I kompetensbeskrivningen redogörs barnsjuksköterskans roll inom olika sammanhang inom vården. Där betonas bland annat ansvaret att företräda barnet i situationer inom hälso- och sjukvården samt vikten av att individuellt anpassa information som ges vid exempelvis provtagningar, undersökningar och behandlingar. Barnsjuksköterskan ska alltid sträva efter att möjliggöra delaktighet i omvårdnadsarbetet och när det är möjligt inhämta barnets samtycke. Inom barnsjukvården ska barn och familjer inkluderas och samarbeta i team för att öka säkerheten och tryggheten. Enligt kompetensbeskrivningen ska

barnsjukvården arbeta utifrån Nordisk standard för barn och ungdomar inom hälso- och

sjukvård (NOBAB) och barnkonventionen (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).

Barnets rättigheter i vården

För att tillgodose barnets och föräldrarnas behov är det viktigt att sjuksköterskor som arbetar inom barnsjukvården har den kompetens som krävs för att arbeta utifrån barnets rätt i vården (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). För säkerhetsställande av barns rättighet inom hälso- och sjukvård finns stöd från lagar, föreskrifter och riktlinjer. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS, 2017:30) ska barnets bästa alltid beaktas när vård ges till barnet. Barnets behov av trygghet, säkerhet och kontinuitet ska tillgodoses under sjukhusvistelsen. Barnets rättigheter lyfts också fram i Patientlagen (SFS, 2014:821) där barnets inflytande i vården förtydligas ytterligare. I samråd med barnet ska vården utformas och genomföras och även barnets föräldrar ska göras delaktiga i omvårdnaden. Barnet har rätt till individuellt formulerad information som barnet förstår.

Barnkonventionen

Förenta Nationerna (FN) utvecklade år 1989 konventionen om barnets rättigheter eller barnkonventionen som den också benämns. Konventionen innehåller 54 artiklar som grundar sig i fyra huvudprinciper som ska vara vägledande för tolkning av konventionens övriga artiklar (Rädda Barnen, i.d.). Kärnan i barnkonventionen är att barns bästa alltid ska sättas i främsta rummet vid allt som berör barnet, oavsett kön, ras, språk och religion ska barnet respekteras och behandlas med respekt. Barn har rätt att uttrycka sina åsikter och bli lyssnade på. Barn ska få tillfälle att vara delaktiga och påverka sin situation samt att alla barn har rätt till utveckling, överlevnad och liv (Unicef i.d.).

Delar av barnkonventionen har transformerats in i svenska lagar under lång tid (Unicef, 2020). Efter att FN:s barnrättskommitté kritiserat Sverige på grund av brister i både

lagstiftning och praxis beslutade regeringen till slut införa barnkonventionen till svensk lag.

Från den första januari 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige (SFS, 2018:1197). Med lagen får barn i Sverige inte nya rättigheter däremot får barnkonventionen en högre status och barns rättssäkerhet kan stärkas. Barnkonventionen framhåller att varje enskilt barn är

rättighetsbärare vilket innebär att barnet ska ses som en individ med egna rättigheter, egna

behov och en personlig integritet (Unicef, 2020).

Riktlinjer för vård av barn på sjukhuset

För barn som vistas på sjukhus har NOBAB tagit fram tio standards för att säkra vårdkvalitén inom barnsjukvården (NOBAB, 2017). Riktlinjerna är framtagna i enlighet med

barnkonventionen för att säkerställa att barn bemöts och vårdas på bästa sätt. NOBAB belyser barns och föräldrars rätt till information om behandling, sjukdom och vård på ett

lättförståeligt sätt som är anpassat till barnets ålder och mognad. Vidare poängteras att barn ska vårdas tillsammans med andra barn i anpassad miljö och har rätt till föräldrars närvaro under sjukhusvistelsen. Barn ska bemötas med förståelse och respekt för barnets integritet samt medbestämmande. En annan viktig punkt är att personal som vårdar barn ska ha utbildning och kompetens för att på bästa sätt kunna bemästra barns fysiska och psykiska behov. Något som inte får förbises är att barn ska skyddas mot onödiga medicinska undersökningar och behandlingar (NOBAB, 2017).

Barnanpassad vård

I samband med att barnkonventionen blev lag i Sverige år 2020 infördes ett projekt om barnanpassad vård på Barn- och ungdomskliniken i Västerås. Projektet innebär att kliniken ska granska om verksamheten är anpassad för barn samt om lagar, konventioner och standarder efterföljs. Övergripande mål är att utforma ett arbetssätt och redskap som tillgodoser barns rätt till kommunikation i enlighet med barnkonventionen (Barnanpassad vård, i.d.). Införande av bildstöd (bilaga 1–3) på barnakuten och barnavdelning 64 i Västerås är en del av projektet.

Barnrättsperspektiv, barnperspektiv och barnets perspektiv

Ett barnrättsperspektiv inom hälso- och sjukvården innebär en skyldighet för verksamheten, inklusive den enskilde medarbetaren att arbeta rättighetsbaserat samt att det ska finnas tydliga strategier för förverkligande av barnets mänskliga rättigheter. Barnrättsperspektivet är ett perspektiv som överensstämmer med barnkonventionens barnsyn som utgår från ett barnperspektiv (Unicef, 2020).

Barnperspektiv skapas utifrån vuxnas kunskap, erfarenhet och uppfattning av barns livsvärld

och försöker rekonstruera barns perspektiv (Sommer, Pramling Samuelsson & Hundeide,

2011). Barnperspektiv syftar till att sjuksköterskan med sin kunskap och kompetens ser till

barnets bästa samt försöker förstå barnets perspektiv och dennes kunskap och erfarenhet

(Söderbäck, Coyne & Harder, 2011). När sjuksköterskan utgår får barnperspektivet möjliggörs barnet att bli mer delaktig i sin vård genom att sjuksköterskan anpassar

information utifrån barnets ålder, mognad och kompetens (Korczak, 2011). Ytterligare en aspekt inom barnperspektivet är att identifiera föräldrarnas betydelse i varje vårdsituation och göra dem delaktiga i utförandet av barnets vård (Söderbäck, 2010). Barns perspektiv utgår däremot från barnets tankar, känslor, uppfattningar, erfarenheter, upplevelser och förståelse av sin egen livsvärld (Sommer et al., 2011). Sjuksköterskan ska respektera och beakta barnets perspektiv genom att ge barnet möjlighet att utveckla sin kompetens och mognad i

vårdsituationer (Söderbäck et al., 2011). För att sjuksköterskan ska kunna ta del av barnets perspektiv måste sjuksköterskan lyssna in och ge barnet möjlighet att förmedla både verbala och icke-verbala uttryck (Sommer et al., 2011; Söderbäck, 2010). Genom att lyssna in barnet skapas en ömsesidig förståelse och barnet blir mer delaktig i vården (Sandberg, Stålberg &

Söderbäck, 2015).

Barnperspektiv och barns perspektiv anses båda vara behövliga vid hälso- och sjukvård av barn och deras föräldrar. Tillsammans sammanbinder de två perspektiven till ett barncentrerat synsätt där barnet medges och respekteras som en aktiv aktör (Söderbäck et al., 2011).

Implementering

Implementering av förbättringsarbeten är vanligt förekommande inom vården och är viktigt för den framtida utvecklingen samt för att underlätta för personal och öka patientsäkerheten (Bahtsevani, Willman, Stoltz & Östman, 2010). Det är dock en utmaning och kan vara svårt att få en varaktig förändring. En av de största faktorerna som gör implementering av

förbättringsarbeten till en utmaning är bristen på tid, det är viktigt att ha i åtanke att det är

något som sker över tid och att det kan ta flera år innan en framgångsrik implementering är

genomförd (Francke, Smit, de Veer & Mistiaen, 2008). Andra faktorer som underlättar

implementering är att det finns stödjande personer som inspirerar den övriga personalgruppen

att utföra förbättringsarbetet. Organisationens inställning har även en stor inverkan, genom att

under processens gång uppmuntra samt ge återkoppling stärks stödet och viljan ökar hos

medarbetarna (Bahtsevani et al., 2010; Ploeg, Davies, Edwards, Gifford & Miller, 2007).

Teoretisk ram Barncentrerad vård

Carter, Bray, Dickinson, Edwards och Ford (2014) förklarar att dagens barnsjukvård ofta grundas i modellen kring familjecentrerad vård, där barnet och familjen ses som en helhet.

Barnet betraktas som en del av en familj och innehar en passiv roll. I relation till detta har därför informationen främst riktats till föräldrarna. För att uppfylla barns rättigheter att vara delaktiga i sin egen vård är det i framtiden viktigt att inom barnsjukvården flytta fokus från familjecentrerad vård till barncentrerad vård. Barncentrerad vård ses som en vidareutveckling av den familjecentrerade vården där barnet är i fokus och ses som aktiv aktör i ett jämlikt partnerskap med föräldrarna och sjuksköterskan. Utifrån barnets ålder och mognad ska föräldrarna och sjuksköterskan uppmuntra och vägleda barnet i dess deltagande. Barnets behov och intresse sätts i första rummet men familjen har en betydande roll då de är en del av barnets livsvärld. I den barncentrerade vården inkluderas familjens perspektiv eftersom familjens kunskap om barnet har en betydande roll för barnets bästa (Carter et al., 2014).

Carter et al. (2014) påstår att arbeta utifrån barncentrerad vård ställer höga krav hos

sjuksköterskans förmåga att kommunicera med barn utifrån barnets ålder, utvecklingsnivå och bakgrund. Det är viktigt att vården anpassas utifrån barnets individuella förutsättningar och behov. Sjuksköterskan ska med respektfull förståelse lyssna till barnet och involvera barnet i de olika beslutsprocesserna. När omvårdnadsarbetet utgår från en barncentrerad vård är det viktigt att fortfarande ha familjen i åtanke, familjen har en central roll gällande barnets trygghet. Coyne, Hallström och Söderbäck (2016) poängterar för att kunna använda

barncentrerad vård i praktiken behöver sjuksköterskan engagera sig genom att aktivt lyssna på barnet, svara på funderingar och ge stöd för att göra det som blir bäst för det enskilda barnet.

Carter et al. (2014) framhäver att en barncentrerad vård ger sjuksköterskan en advokatroll vilket innebär att de ska försvara barnets rättigheter. Sjuksköterskan har ett ansvar att ta hänsyn till både barnets och föräldrarnas behov av information inför till exempel

undersökning för att minska deras känslor som oro och rädsla. Sjukvården behöver fortsätta

utvecklas utifrån barns behov och detta kan möjliggöras genom att försöka se sjukvården

utifrån deras perspektiv. Inom den barncentrerade vården framhävs det att varje barns intresse

ska skyddas och respekteras utifrån etiska och moraliska normer.

Problemformulering

Vanliga procedurer som genomförs dagligen inom sjukvården är insättning av perifer venkateter, ven- och kapillärprovtagning. Inom barnsjukvården kan dessa moment vara en utmaning att genomföra relaterat till att sjukvården ofta kan upplevas som obehaglig för barnet. Tidigare forskning inom området med bildstöd är bristfällig. Inom sjukvården har studier mestadels undersökt användandet av bildstöd inom habilitering och preoperativ vård som en del av förberedelserna inför besöket.

Inom dagens barnsjukvård pågår kontinuerliga förbättringsarbeten. Implementering av nya arbetssätt och redskap kan vara en utmanade uppgift och mötas med motstånd. Det är viktigt att ha i åtanke att implementering är tidskrävande. Det kan ta flera år innan ett nytt arbetssätt samordnas och blir en naturlig del av det ordinarie arbetet. En förhoppning med denna studie är att motivera medarbetare att använda framtaget bildstöd vid procedurer och därmed effektivisera projektet med barnanpassad vård.

Syfte

Syftet med studien var att utvärdera implementeringen av bildstöd vid vanligt förekommande procedurer på barnakuten och barnavdelning 64, Barn- och ungdomskliniken i Västerås.

Studiens syfte var även att undersöka föräldrars uppfattning om bildstödet kan vara till hjälp för barn vid procedurer som perifer venkateter och provtagning vilket inkluderade ven- och kapillärprovtagning.

Frågeställningar

1. Hur ofta användes bildstödet efter implementeringen?

2. Hur upplevde föräldrar att barn uppfattade informationen vid proceduren?

METOD Design

Studien genomfördes med hjälp av kvantitativ forskningsdesign med kvalitativt inslag. Data inhämtades genom egenkonstruerade enkätformulär innehållande slutna och öppna

svarsalternativ. Under en bestämd tidsperiod insamlades data till studien, en tvärsnittsstudie genomfördes vilket är vanligt vid enkätstudier (Polit & Beck, 2019).

Urval

Ett konsekutivt urval genomfördes vilket innebar att förbestämda kriterier ska stämma överens med samtliga deltagare (Polit & Beck, 2019). Individer som uppfyllde

urvalskriterierna under de planerade veckorna och på de bestämda platserna tillfrågades om att delta. Inklusionskriterier för att bli tillfrågad till studien var föräldrar/vårdnadshavare till barn i åldern 3–15 år som besökte barnakuten eller var inskrivna på barnavdelningen 64 i Västerås samt att de planerades genomföra en av följande procedurer: perifer venkateter eller provtagning vilket inkluderade ven- och kapillärprovtagning. Exklusionskriterier var

föräldrar/vårdnadshavare till svårt sjuka barn i ett akut skede och barn som vårdades i ett palliativt skede. Även föräldrar/vårdnadshavare som inte förstod svenska språket i tal och skrift valdes att exkluderas i arbetet. Tydliga kriterier arbetades fram för att kunna definiera vilka deltagare som tillhörde målpopulationen i denna undersökning. Detta är viktigt eftersom urvalet av populationen kommer att påverka resultatet samt dess externa validitet (Polit &

Beck, 2019).

Målsättningen var att samla in minst 70 enkäter. Enligt Trost och Hultåker (2016) bör ett minimum på minst 50 enkäter insamlas för en tillförlitlig analys. Totalt tillfrågades 68

föräldrar att delta i studien. Åtta föräldrar tackade nej till att delta och tre enkäter registrerades som bortfall. Urvalet presenteras i tabell 1.

Tabell 1. Tillfrågade föräldrar att delta i studien

Enhet Tillfrågade Ja, vill delta Nej, vill ej delta Bortfall

Barnakuten 49 44 5 3

Avdelning 64 19 16 3 0

Totalt 68 60 8 3

Studiens kontext Verksamheten

Avdelning 64 är en allmän pediatrisk vårdavdelning med tillhörande barnakut. Verksamheten innehåller både akut och viss planerad barnsjukvård. På avdelningen vårdas barn mellan 0–17 år med varierande diagnoser inom många specialiteter. Barn som är inskrivna på avdelningen är främst i behov av medicinsk, kirurgisk eller ortopedisk sjukhusvård. Avdelningen tar även emot barn som tillhör öron-näsa-hals-, urolog- och kvinnokliniken. Barnakuten vårdar barn med akut medicinska tillstånd i åldern 0–17 år. Barn som söker för andra besvär hänvisas till akutmottagningen som vårdar vuxna patienter.

Bildstödsmaterial

Enheten har arbetat fram tre olika informationsmaterial utifrån KomHITs (2017) bildbank som används vid procedurerna insättning av perifer venkateter, ven- och kapillärprovtagning.

De olika bildstödsmaterialen är; magnettavla, knippa och A4-ark. Magnettavlan kan användas genom att vid proceduren placera bilderna på tavlan. Vartefter momentet genomförs kan barnet, föräldern eller vårdpersonalen förflytta bilderna med hjälp av magnet för att på ett pedagogiskt sätt visa barnet vad som är klart och vad som kommer hända härnäst. Knippan kan användas genom att bläddra mellan bilderna för den procedur som ska genomföras.

Barnet och föräldern informeras genom att varje enskild bild förklaras och på så vis informerar om tillvägagångssättet. A4-arket är ett bildschema där barnet och föräldern kan följa proceduren steg för steg på ett överskådligt sätt. Det finns inga rekommendationer om vilket bildstödsmaterial som bör användas utifrån barnets ålder (KomHIT, 2017).

Datainsamling

Föräldrar till barn som uppfyllde urvalskriterierna erbjöds att delta i undersökningen genom att på enheten fylla i en besöksenkät (bilaga 8). Detta tillvägagångsätt är ett bekvämt och lätthanterligt sätt att samla in data på (Billhult, 2017a).

Relevanta frågor har egenkonstruerats utifrån studiens syfte då ingen tidigare validerad enkät

hittats för användning till datainsamlingen. Frågorna som har framtagits har diskuterats

utifrån egna erfarenheter med evidens som grund. Polit och Beck (2019) rekommenderar att

enkätfrågorna testas inför studiens start för att säkerhetskälla att de uppfattas som tydliga och

för att minimera risken för feltolkningar. Genom att granska enkäten kontrolleras även

validiteten, vilket innebär att instrumentet mäter det den avser att mäta (Billhult, 2017b). För att kontrollera enkätens validitet tillfrågades fem föräldrar som uppfyllde studiens

urvalskriterier om att besvara enkäten för att upptäcka eventuella otydligheter. Efter återkoppling från föräldrarna gjordes några mindre justeringar i formulering på två av enkätens frågor och efter granskning av examinator förtydligades ytterligare två frågor.

Enkäten utformades med en inledning med kort förklaring kring den procedur som barnet planerades genomföra, detta för att få en ökad förståelse kring proceduren samt för att förenkla processen med att fylla i enkätfrågorna. Efter detta besvarades fem frågor av samtliga deltagare. Därefter var enkäten uppdelad beroende på om bildstöd använts som informationsmaterial vid proceduren eller inte. Om bildstöd använts besvarades nio frågor relaterat till detta varav den sista var en öppen fråga. I de fall som bildstöd inte har använts besvarades fem motsvarande frågor. Enkäten avslutades med att samtliga deltagare besvarade två frågor med eventuella tilläggssvar samt tre öppna frågor.

Tillvägagångssätt

I första skedet kontaktades enhetschefen för barnakuten och avdelning 64 i Västerås för att informeras om studien och för att inhämta muntligt godkännande om tillåtelse att utföra studien på de beskrivna enheterna. Efter att projektplanen godkänts av examinator kontaktades verksamhetschefen via e-post, där studien presenterades och projektplanen bifogades tillsammans med en ansökningsblankett om tillstånd att genomföra studien.

Skriftligt godkännande erhölls från verksamhetschefen innan studien påbörjades.

Insamlandet av data startade vecka 10 och pågick till vecka 13, 2021. Personal på berörda enheter informerades om studiens syfte och tillvägagångssätt på en arbetsplatsträff och ett skriftligt informationsblad (bilaga 4) om studien skickades ut via e-post till personalen. För att öka svarsfrekvensen fanns författarna närvarande två dagar i veckan utöver dagarna de

arbetade kliniskt för eventuella frågor och mer information. Polit och Beck (2019) poängterar att det är svårt att hitta lämpliga deltagare helt ensam utan oftast behöver författarna

samarbeta med andra för att uppnå lämpliga deltagare till studien. Enkäter och svarslådor placerades ut på sjuksköterskeexpeditionen på barnakuten samt teamexpedition på

barnavdelningen. Informationsblad till personal och deltagarlista (bilaga 5) fanns tillgängligt

vid svarslådorna på respektive enhet. På deltagarlistan noterade personal om tillfrågade

föräldrar valde att delta eller inte i studien. Datainsamlingen utfördes av båda författarna de dagar de arbetade och övrig tid av patientansvarig sjuksköterska eller barnsköterska på respektive enhet.

De föräldrar som valde att delta i undersökningen tilldelades ett numrerat kuvert innehållande informationsbrev (bilaga 6), samtyckesblankett (bilaga 7) och frågeformulär (bilaga 8).

Enkäten besvarades anonymt men alla kuverten var numrerade för att kunna registrera bortfall. På respektive enhet fanns en anonym deltagarlista för att registrera deltagare som tackat ja respektive nej till deltagande i studien. Alla kuvert med enkäter placerades i svarslåda oavsett om de var ifyllda eller om deltagaren hade tackat nej. Inlämnade kuverten återlämnades förslutna och förvarades i en förseglad svarslåda på respektive enhet. Efter varje vecka kontrollerades deltagarlistan och på grund av fåtal insamlade kuvert valde författarna vid tre tillfällen att skicka ut påminnelse via e-post till personalen för att motivera till fortsatt datainsamling. Datainsamlingen förlängdes med en vecka i förhållande till den ursprungliga planen för att få ihop tillfredsställande antal deltagare. Efter avslutad datainsamling

förvarades enkäterna och samtyckesblanketterna i låst skåp på avdelningen och endast författarna hade tillgång till enkäterna.

Dataanalys

När enkäterna var insamlade kodades de med siffor mellan 1–57 och svaren sammanställdes.

Kvantitativ data analyserades med hjälp av Statistical Package for the Social Sciences, SPSS version 27. Billhult (2017a) skriver att denna typ av dataprogram är idealiskt för inmatning av enkätfrågor. Den valda signifikansnivån är <0.05. Statistisk signifikans visar om det är

osannolikt att resultatet har uppstått på grund av en slump (Polit & Beck, 2019). Antal, median och procent användes för att beskriva materialet. Skalnivåer som användes i studien var kvot-, nominal- och ordinalskala. Statistiska metoder som använts i studien har bestämts utifrån vilken typ av skalor som användes (Björk, 2020). De demografiska frågorna

analyserades med hjälp av deskriptiv statistik. Chi-två test användes för att undersöka om det

fanns skillnader mellan variabler vid nominala skalor. Mann Whitney U-test användes för att

jämföra medelvärden mellan två grupper. För att undersöka samband användes Spearman’s

rangkorrelation (Polit & Beck, 2019). Utförlig beskrivning av vald skalnivå och statistisk

analys presenteras i bilaga 9.

De öppna frågorna (14, 22, 23, 24) från enkäten analyserades med hjälp av kvalitativ

innehållsanalys för att identifiera framträdande mönster (Polit & Beck, 2019). De manifesta budskapet i texterna studerades vilket betyder fokus på det synliga och uppenbara i texten (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017). Författarna utförde en textnära tolkning av texterna och analysen utfördes stegvis enligt Lundman och Hällgren Graneheims (2017) beskrivning.

Det första steget i analysen var bearbetning av texten. Båda författarna läste igenom svaren på de öppna frågorna enskilt och tillsammans upprepade gånger samt diskuterade svaren för att bilda en gemensam förståelse och helhetsbild. I nästa steg markerades de meningsbärande enheter ut som var relevanta för studiens syfte. Meningsbärande enheter bestod av ord och meningar av text som var centrala och skapade sammanhang. Därefter sammanfattades de meningsbärande enheterna genom kondensering men det centrala budskapet behölls. De kondenserade meningsenheterna bildade koder för att urskilja likheter och skillnader. Sista steget i analysen var att skapa subkategorier och slutligen kategorier genom att organisera de koder som hade gemensamt budskap. Exempel på analysprocessen finns beskrivet i tabell 2.

Tabell 2. Exempel på innehållsananalys

Forskningsetiska överväganden

Forskning på barn kan vara komplicerat och bör genomföras med försiktighet då det inte alltid är etiskt rätt att utföra forskning på barn (Codex, 2021). Innan forskning påbörjas på barn rekommenderas att forskaren tänker igenom om studien lika väl kan genomföras på vuxna (Kjellström, 2017). Utifrån det forskningsetiska dilemmat att utföra forskning med barn valde författarna att genomföra denna studie inom barnsjukvården med fokus på föräldrarnas uppfattning kring deras barn.

Meningsbärande enheter

Kondenserade meningsbärande enheter

Koder Subkategorier Kategorier

”Personal behöver öva mer för att det ska bli ett naturligt inslag i arbetsmiljön”

Öva och bekanta sig med nytt material

Ny arbetsrutin Utmaningar med nya rutiner

Implementering av bildstöd

”Det är bra att barnet förstår vad som ska ske, men framförallt att barnet är delaktig”

Inbjuden att vara delaktig Delaktighet Göra barnet delaktig

Barns rättigheter inom sjukvården

Framtagna etiska principer användes som riktlinjer i examensarbetet, dessa principer har använts för att skydda deltagarnas grundläggande rättigheter och värde (Kjellström, 2017). De fyra etiska huvudkraven som ligger till grund för studiens forskningsetiska övervägande var;

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet

(Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet innebar att föräldrar erhöll muntlig och skriftlig

information om studiens syfte och genomförande, vilka som var ansvariga samt hur data

behandlades. Föräldrarna informerades att deras deltagande var frivilligt samt att vården till

deras barn inte kommer påverkas om de väljer att delta eller inte i undersökningen. Skriftligt

samtycke inhämtades av föräldrarna i samband med att de erhöll frågeformuläret. Information

erhölls att de hade rätt till att avbryta sitt deltagande utan att ange anledning. Ifyllda enkäter

och samtyckesblanketter hanterades konfidentiellt och förvarades i förseglad låda. Efter

datainsamlingen förvarades materialet inlåst så inga obehöriga hade tillgång till det. Enbart

författarna och deras handledare hade tillgång till enkäterna. Författarna erhöll inte några

personuppgifter om deltagarna förutom barnets ålder och kön. Nyttjandekravet tog hänsyns

till genom att materialet som samlats in endast använts till forskningsändamål med studien

(Vetenskapsrådet, 2002). Efter studiens godkännande kommer insamlade enkäter och

samtyckesblanketter förstöras.

RESULTAT

Av de 68 tillfrågade föräldrarna var det 60 som valde att delta i studien. Tre enkäter hade flera ofullständigt ifyllda svar och registrerades som bortfall, således inkluderades 57 enkäter i resultatet, vilket innebar en svarsfrekvens på 84%.

Bakgrundsdata

De som deltog i studien var alla föräldrar till barnen, 74% (n=42) var mammor och 26%

(n=15) var pappor. Åldern på barnen varierade från 3–15 år, median 7, med en variationsvidd på 12 år. Av barnen var 61% (n=35) flickor och 39% pojkar (n=22) (Figur 1).

Figur 1. Antal flickor och pojkar utifrån ålder

Vid datainsamlingen genomfördes 72% (n=41) av procedurerna på barnakuten och 28%

(n=16) på barnavdelning 64. Procedurerna delades in i två kategorier, perifer venkateter och provtagning vilket inkluderade ven- och kapillärprovtagning. Av de inkluderade barnen hade 44% (n=25) fått en perifer venkateter och 56% (n=32) hade genomgått provtagning.

Information vid proceduren

Alla barn erhöll information vid proceduren, 88% (n=50) fick information med bildstöd och 12% (n=7) erhöll endast muntlig information. Majoriteten av barnen 96% (n=48) fick

information med bildstöd tillsammans med personal och 4% (n=2) utan personal. Av de barn

4

1 4

2 1

3

1 2 2

1 1

2

3

2 7

3 3

4 2 2 4

1 1 0 1

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

3 år 4 år 5 år 6år 7 år 8 år 9 år 10 år 11 år 12 år 13 år 14 år 15 år

Pojke Flicka

40% (n=20) ingen erfarenhet. Korrelationsanalys visade att ju yngre barnen var, desto oftare hade de tidigare erfarenhet av bildstöd (r

=0.408, p=0.03).

Inget signifikant samband fanns mellan hur barnet erhöll information utifrån barnets ålder, kön eller vårdande enhet. Inget samband kunde heller ses mellan vilket bildstödsmaterial som användes utifrån procedur. Vilket bildstödsmaterial som användes vid de olika procedurerna redovisas i figur 2.

Figur 2. Bildstödsmaterial som användes vid de olika procedurerna presenteras i antal

Föräldrars upplevelse om informationen stämde överens med händelseförloppet Majoriteten av föräldrarna 97% (n=55) ansåg att information stämde överens med händelseförloppet vid proceduren och 3% (n=2) ansåg att det inte stämde överens.

Chi-två test visade att mammor (100%) i större utsträckning än pappor (84%) upplevde att informationen stämde överens med händelseförloppet (p=0.016). Av de föräldrar som inte tyckte det stämde överens svarade en förälder på tilläggsfrågan och den föräldern upplevde att steget där blodkärlet värmdes saknades i bildstödet. Mann Whitney U-test visade att de

föräldrar som ansåg att informationen i bildstödet stämde överens med händelseförloppet skattade högre på frågan hur nöjda deras barn var med informationen (md=7 versus md=5, p=0.027).

5 10

4 5

12

14

0 5 10 15 20 25

Magnettavla A4 ark Knippa

Perifer venkateter Provtagning

Föräldrars upplevelse om barnet fick utrymme att ställa frågor

Procentuellt var det 95% (n=54) av föräldrarna som ansåg att deras barn fick utrymme att ställa frågor vid proceduren och 5% (n=3) ansåg att deras barn inte fick utrymme för att ställa frågor.

Chi-två test visade att föräldrar upplevde att barnet i mindre utsträckning fick utrymme att ställa frågor vid proceduren perifer venkateter än vid provtagning (86% versus 100%, p=0.044). Chi-två test visade också att pappor (75%) uppfattade i mindre utsträckning än mammor (100%) att deras barn fick utrymme att ställa frågor vid proceduren (p=0.003). På tilläggsfrågan om vad anledning var till detta svarade två föräldrar på frågan; en förälder svarade att den inte visste varför barnet inte fick utrymme att ställa frågor och den andra uppgav att anledningen möjligtvis var barnets låga ålder.

Föräldrars uppfattning om barnet var nöjd med informationen

Av föräldrarna upplevde 90% (n=45) att deras barn var nöjda med information i bildstödet. På den tiogradiga skalan (en skala från 1–10, där 1 var stämmer inte alls och 10 stämmer helt) skattade föräldrarna mellan 6–10 på skalan. Medianen (vidd) var 10 (1–10) på hur föräldrar upplevde i vilken utsträckning barnet var nöjd med informationen i bildstödet. Föräldrar till barn som endast erhöll muntlig information skattade alla (n=7) från siffran 6, median (vidd) 10 (6–10). Det fanns ingen signifikant skillnad i median mellan de två grupperna.

Mann Whitney U-test visade att föräldrar upplevde att deras barn var mer nöjda med informationen i bildstödet när barnet fått utrymme att ställa frågor vid proceduren (md=10 versus md=8, p=0.044). Korrelationsanalys visade samband mellan nöjdhet och om föräldrarna ansåg att bildstödet var anpassat till barnets ålder (r

=0.624, p<0.001). Detta samband kunde även ses i gruppen som endast fick muntlig information (r

=0.825, p=0.022).

Det fanns också ett signifikant samband mellan nöjdhet och om föräldrar ansåg att bildstödet var till hjälp inför (r

=0.514, p<0.001) och under proceduren (r

=0.687, p<0.001).

Föräldrars uppfattning om barnet har förstått informationen

Föräldrarna värderade i median (vidd) 10 (3–10) på skattningsskalan som mätte hur bra barnet

hade förstått informationen i bildstödet. Det var 92% (n=46) av föräldrarna som skattade

högre än 5 på skalan. Föräldrar till barn som endast erhöll muntlig information skattade alla

(n=7) från siffran 7 och uppåt, medianen (vidd) 10 (7–10). Det visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna.

Föräldrar skattade i median högre på den tiogradiga skalan att flickor (md=10) förstod informationen som gavs i bildstödet i större utsträckning jämfört med pojkar (md=9) (p=0.032). Korrelationsanalys visade att föräldrar som upplevde att barnet förstått informationen i bildstödet var mer nöjda med informationen (r

=0.365, p=0.009).

Korrelationsanalys visade också att när föräldrarna upplevde att barnet förstått informationen i bildstödet uppfattade de att det var det till större hjälp för barnet inför (r

=0.323, p=0.022) och under (r

=0.371, p=0.008) proceduren.

Föräldrars uppfattning om information var till hjälp för barnet inför proceduren Föräldrar skattade att bildstödet var till hjälp inför proceduren i median (vidd) 9 (1–10).

Föräldrar som ansåg att bildstödet var till hjälp för deras barn inför proceduren var 86%

(n=43) och dessa skattade högre än 5 på skattningsskalan. Föräldrar (n=7) till barn som endast erhöll muntlig information skattade i median (vidd) 9 (8–10). Det var ingen signifikant

skillnad mellan grupperna.

Mann Whitney U-test visade att föräldrar som svarade ja på frågan (md=10) om att deras barn

fått utrymme att ställa frågor i större utsträckning blev hjälpta av bildstödet inför proceduren

jämfört med de föräldrar som svarade nej (md=7) (p= 0.033). Korrelationsanlys visade att när

föräldrar skattade att bildstödet var anpassat efter barnets ålder skattade de också högre på

skalan i vilken utsträckning de upplevde att informationen varit till hjälp för barnet (r

=0.424,

p=0.002). Korrelationsanlys visade också samband att när föräldrar upplevde att information

med bildstöd var till hjälp inför proceduren ansåg de i större utsträckning att bildstödet var till

hjälp för barnet under proceduren (r

=0.899, p<0.001) (se figur 3). Detta samband påvisades

även hos de föräldrar vars barn endast erhöll muntlig information (r

=0.881, p<0.009).

Figur 3. Samband mellan antal föräldrar som upplevde att bildstödet var till hjälp för deras barn inför (x-axel) och under (y-axel) procedurerna; perifer venkateter och provtagning

Föräldrars uppfattning om information var till hjälp för barnet under proceduren Av föräldrarna upplevde 82% (n=41) att bildstödet var till hjälp för deras barn under

proceduren, det vill säga att de värderade mellan 6–10 på skattningsskalan, medianen (vidd) 9 (1–10). Föräldrar (n=7) till barn som endast erhöll muntlig information skattade alla från siffran 8, medianen (vidd) 10 (8–10). Skillnaden var inte signifikant mellan de två grupperna.

Mann Whitney U-test visade att föräldrar upplevde att bildstödet var till större hjälp för barnet vid provtagning jämfört med när insättning av perifer venkateter genomfördes (md=10 versus md=8, p=0.038). Föräldrar skattade i median högre på en tiogradig skala att bildstödet var till hjälp för deras barn under proceduren när de ansåg att händelseförloppet stämde överens (md=9 versus md=2.5, p=0.038). Korrelationsanalys visade signifikant samband om

informationen i bildstödet var anpassat till barnets ålder och om informationen var till hjälp under proceduren (r

=0.523, p<0.001).

Föräldrars uppfattning om information var anpassat till barnets ålder

Av föräldrarna upplevde 76% (n=38) att bildstödet var anpassat till barnets ålder, det vill säga

att de värderade mellan 6–10 på skattningsskalan, median (vidd) 10 (3–10). Föräldrar (n=7)

till barn som endast erhöll muntlig information skattade från siffran 4, median (vidd) 9 (4–

10). Skillnaden var inte signifikant.

Korrelationsanalys visade att det fanns ett samband mellan hur föräldrarna skattade att informationen var anpassad till barnets ålder och i vilken utsträckning barnet förstått informationen i bildstödet (r

=0.396, p=0.008).

Föräldrars uppfattning om vad som behövde förbättras med bildstödet samt vad som var bra respektive dåligt med informationen

Av de föräldrar som svarade på de öppna frågorna i enkäten ”Vad tycker du kan förbättras angående bildstödet” svarade 28% (n=14). På frågan ”Vad tycker du är bra med

informationen?” svarade 73% (n=42) och på frågan ”Vad tycker du är dåligt med

informationen?” svarade 14% (n=8) av föräldrarna. Ingen förälder svarade på frågan ”Har du något som du vill tillägga?”

I den kvalitativa innehållsanalysen arbetades två huvudkategorier fram som beskrev föräldrars upplevelse om informationen var till hjälp för deras barn vid vanligt förekommande

procedurer inom barnsjukvården. Kategorin implementering av bildstöd skapades utifrån tre subkategorier och kategorin barns rättigheter inom sjukvården skapades utifrån fyra

subkategorier, se tabell 3.

Tabell 3. Kategorier och subkategorier av innehållsanalys

Kategorier Subkategorier

Implementering av bildstöd

Utmaningar med nya rutiner Bildstödets utformning Muntlig information

Barns rättigheter inom sjukvården

Skapa förståelse hos barnet Skapa trygghet hos barnet Göra barnet delaktig Individanpassad information

Utmaningar med nya rutiner

Föräldrarna var positiva till användandet av bildstöd som informationsmaterial till deras barn

och upplevde att enheten lyckats bra med bildstödet. Några föräldrar upplevde att personalen

behövde öva och bekanta sig mer med materialet men uppskattade att personalen var

annat sätt, föräldern önskade att personalen hade gått igenom knippan tillsammans med dem istället för att de själva fick titta igenom bildstödet.

”Personal behöver öva mer för att det ska bli ett naturligt inslag i arbetsmiljön”

– Förälder 11

Bildstödets utformning

Majoriteten av föräldrarna beskrev att bildstödets utformning var bra som det var. Föräldrarna lyfte fram att bilderna gav barnet en överblick av förloppet. Föräldrarna lyfte också fram att bilderna var lättförståeliga och tydliga. Flera föräldrar kom med förbättringsförslag kring utvecklingen av bildstödsmaterialet. Föräldrar beskrev att de tror att deras barn skulle hjälpas bättre om bildernas layout var tydligare genom att markera ut vilken ordning stegen i

proceduren ska genomföras samt att verkliga bilder skulle vara till större hjälp.

” ... förstod inte att något skulle stickas i armen och att det skulle göra ont. Kunde varit mer förberedande om den visade tydligare själva sticket” – Förälder 3

Muntlig information

De föräldrar vars barn som endast erhöll muntlig information vid proceduren lyfte att

informationen var ganska bra. En förälder lyfte att informationen som gavs var tydlig och att personalen förklarade långsamt procedurens olika steg.

”Borde förklarat med bilder” – Förälder 50

Skapa förståelse hos barnet

Majoriteten av föräldrarna var positiva till användningen av bildstödet som

informationsmaterial. Föräldrar beskrev att bildstödet var ett bra redskap att använda för att förbereda barnet. De förklarade också att det var ett pedagogiskt arbetssätt som skapade förståelse hos barnet och gjorde att barnet kunde följa processen vid proceduren. Föräldrar lyfte att bildstödet medförde att barnen blev lugnare när de förstod vad som skulle hända.

”..., det var väldigt tydligt då sköterskan både talade och pekade på delarna på bildstödet

samtidigt” – Förälder 53

”Innan var hon väldigt rädd och ledsen. Efter informationen var hon lugn och det kändes okej att sträcka fram armen. Hon var väldigt nöjd och glad över bildinformationen” – Förälder 54

Skapa trygghet hos barnet

Föräldrar framhöll att bildstödet gjorde att deras barn blev tryggare när de fick se på bilderna och samtidigt få information om vad som skulle ske. Flera föräldrar upplevde att information med bildstöd var bra för att minska barnets rädsla. En förälder beskrev att det är viktigt att skapa trygghet för barnet så att momentet inte blir en överraskning. Föräldrar beskrev också att barnen upplevdes tryggare då de fick vara med i händelseförloppet.

”Både bra för distraktion och information. Barnet kände sig tryggare då hon var införstådd med vad som skulle hända. Barnet kunde tillgodogöra sig informationen om vad som skulle göras. Kände sig duktig och därmed tryggare” – Förälder 51

Göra barnet delaktig

Föräldrar beskrev att bildstödet var väldigt bra för barnen då de blev involverade i vad som skulle göras. Föräldrar upplevde också att bildstödet öppnade upp för dialog och barnet fick möjlighet att ställa frågor. Flera föräldrar poängterade att bildstödet hjälpt deras barn att förstå proceduren och därmed blev mer delaktiga.

”Väldigt tydligt och på en bra nivå för barnet. Och väldigt bra att barnet involveras så mycket” – Förälder 38

Individanpassad information

Föräldrar beskrev att barn är olika och behöver förbereda sig på olika sätt och att barn förstår bilder väldigt bra. Några föräldrar upplevde att deras barn var för gamla men tyckte att bildstödet ändå var till hjälp för barnet. Föräldrar beskrev också att bildstöd är ett bra komplement till barn med funktionsvariationer. Flera föräldrar lyfte att bildstödet är ett bra sätt att kommunicera med barn som har svårt med kommunikation på olika sätt.

”…”Min dotter har ADHD och därmed vet jag att det är en bättre väg till kommunikation.

Vissa kan ha svårt att lyssna till främmande vuxna när dom mår dåligt och då är ju bilder

toppen” – Förälder 7

DISKUSSION

Resultatet visade att alla barn som planerades att utföra någon av procedurerna: perifer venkateter eller provtagning erhöll information vid proceduren, 88% (n=50) fick information med bildstöd och 12% (n=7) erhöll endast muntlig information. Majoriteten av barnen 96%

(n=48) erhöll informationen med bildstöd tillsammans med vårdpersonal. Resultatet visade att 95% (n=54) av föräldrarna ansåg att deras barn fick utrymme att ställa frågor vid proceduren.

Föräldrar värderade median (vidd) 10 (3–10) att barnet hade förstått informationen i

bildstödet, även föräldrar till de barn som endast erhöll muntlig information skattade i median (vidd) 10 (7–10). På den tiogradiga skalan skattade föräldrarna i median (vidd) 10 (3–10) på frågan om bildstödet var anpassat utifrån barnets ålder. De barn som endast erhöll muntlig information skattade föräldrarna i median (vidd) 9 (4–10) på om informationen var anpassad utifrån barnets ålder. Korrelationsanalys visade också att när föräldrar upplevde att barnet förstått informationen i bildstödet uppfattade de att det var det till större hjälp för barnet inför (r

=0.323, p=0.022) och under (r

=0.371, p=0.008) proceduren.

Den kvalitativa innehållsanalysen visade att majoriteten av föräldrarna var positiva till användandet av bildstöd som informationsmetod. I analysen framkom två huvudkategorier:

implementering av bildstöd kategoriserades utifrån tre subkategorier: utmaningar med nya rutiner, bildstödets utformning och muntlig information. Kategorin barns rättigheter inom sjukvården kategoriserades utifrån fyra subkategorier: skapa förståelse hos barnet, skapa trygghet hos barnet, göra barnet delaktig samt individanpassad information.

Resultatdiskussion

Hur ofta användes bildstödet efter implementering

Resultatet i denna studie visade att majoriteten av barnen erhöll information med bildstöd tillsammans med vårdpersonal och endast ett par erhöll information med bildstöd utan personal. Målet med implementeringen var att skapa nya riktlinjer för att individanpassa information utifrån barns olika förutsättningar, detta anses utifrån studiens resultat uppnåtts. I den barnanpassade vården ingår det att barnet ska vara i fokus för att uppfylla barns

rättigheter enligt barnkonventionen (Unicef, 2020) och att barnet ska tillåtas vara delaktig i vården. Vårdpersonal behöver ha en förmåga att kommunicera med barn utifrån barns olika åldrar, erfarenheter och individuella förutsättningar men även uppmuntra barnet till

deltagande (Carter et al., 2014). Genom att använda bildstöd kan barnets delaktighet främjas,

resultatet i denna studie visade att nästan alla barnen fick utrymme att ställa frågor vid proceduren vilket visar att barnets deltagande har uppmuntrats. Studien har pågått under en begränsad tid men målet är att projektet ska fortgå och att barnen fortsättningsvis ska vara delaktiga.

Utmaningen framöver blir att personalen fortsätter använda bildstödet i så stor utsträckning som möjligt för att göra barnen delaktiga. Implementering av förbättringsförslag i vården är en utmaning, bristen på tid är en av de största barriärerna för implementering. Av de

förbättringsarbeten som görs är det svårt att få en varaktig förändring (Francke et al., 2008).

Studiens resultat visade att implementeringen av bildstöd har lyckats då majoriteten av barnen som genomgick någon av procedurerna perifer venkateter eller provtagning erhöll information med bildstöd jämfört med de som endast erhöll muntlig information.

I analysen av de öppna frågorna framkom det att majoriteten av föräldrarna ansåg att enheterna lyckats bra med förbättringsarbetet att använda bildstöd. Några av föräldrarna upplevde att personalen var ovana med bildstödsmaterialet och behövde öva mer för att få ett naturligt inslag av bildstödet i det vardagliga arbetet. Francke et al. (2008) betonar att det kan förekomma olikheter bland personalen hur motiverade de är till att implementera nya

arbetsuppgifter vilket kan leda till utmaningar. Detta kan möjligtvis vara orsaken till att föräldrarna upplevde att några i personalen var ovana med bildstödsmaterialet. Majoriteten av föräldrarna var nöjda med bildstödets utformning men det framkom att flera av föräldrarna hade åsikter kring bildernas layout. Bilderna som använts i bildstödsmaterialet på enheten är sedan tidigare framtagna till ett projekt som är utvecklat av Västra Götalandsregionen (KomHIT, 2017).

Föräldrars uppfattning av information till deras barn vid proceduren Barns erfarenheter av bildstöd

Av de barn som erhöll information med bildstöd hade större andelen av barnen erfarenhet av att använda bildstöd sen tidigare. Resultatet visade att ju yngre barnen var desto oftare hade de tidigare erfarenhet av bildstöd. En trolig orsak till att yngre barn visade sig ha mer erfarenhet är att forskningen på senare tid har utvecklats kring användandet av bildstöd.

Bildstödet har utvecklats från att vara ett alternativ för barn med kommunikativa svårigheter

och funktionsvariationer till att nu användas till alla barn för att underlätta vardagen (Lutz,

2013). Förhoppningen är att barn även ska få mer erfarenhet av bildstöd inom sjukvården i

enlighet med att barnkonventionen blivit lag i Sverige för att göra barnen mer delaktiga (Unicef, 2020).

Föräldrars uppfattning om barnet fick utrymme att ställa frågor

I resultatet framkom det att föräldrar som upplevde att deras barn fått utrymme att ställa frågor i större uträckning blev hjälpta av bildstödet inför proceduren. Lambert, Glacken och McCarron (2011) lyfter att när barn erhåller åldersadekvat information inför planerade procedurer upplever barnet mindre rädsla inför vad som ska ske. Genom att vårdpersonal pratar direkt till barnet istället för till föräldrarna tillåts barnet ha en aktiv roll i deltagandet genom att det öppnar upp för att ställa frågor som kan uppstå. Detta framkom även av

föräldrarna i denna studie där de förklarade att bildstödet öppnade upp för dialog och att deras barn fick möjlighet att ställa frågor. Coyne och Gallagher (2011) förklarar att barn uttrycker att de gärna vill vara delaktiga i kommunikationen gällande sin vård men att de många gånger endast har en liten roll i diskussionen och att det främst är föräldrarna och sjuksköterskan som kommer till tals.

Svensk sjuksköterskeförening (2016) lyfter att barnsjuksköterskan har ett ansvar att tillgodose barnet individuellt anpassad information samt möjliggöra barnets delaktighet i omvårdnaden.

Coyne (2006) poängterar att ett problem som kan uppstå är när sjuksköterskor fattar egna beslut kring i vilken grad barnet tillåts vara involverad i sin egen vård utifrån barnets ålder och mognad. Utifrån denna studies författares egna erfarenheter uppstod frågor i

personalgruppen kring att använda bildstöd till tonåringar då flera ansåg att de inte var i

behov av detta. Curtis, Liabo, Roberts och Barker (2004) har i sin studie lyft detta med

vårdpersonalens förutfattade meningar kring barns ålder och att det visade sig i deras resultat

att tonåringar även uppskattade att få information genom bilder och fotografier. När bildstödet

användes underlättande det för sjuksköterskan att skapa en dialog med barnet och barnet

bjöds in att vara delaktig samt fick utrymme att ställa frågor. Genom att använda bildstöd kan

informationen individanpassas utifrån barnets förutsättningar i enlighet med enligt Hälso- och

sjukvårdslagen (SFS, 2017:30) och Patientlagen (SFS, 2014:821).

Bildstödets betydelse vid procedurer

Resultatet i denna studie visade samband när föräldrar upplevde att bildstödet var till hjälp för barnet inför proceduren skattade de även högt på att bildstödet var till hjälp för barnet under proceduren. Detta stämmer överens med resultatet i en studie gjord av Thunberg, Törnhage och Nilsson (2016) där det framkom att barn som erhöll information med bildstöd upplevde en känsla av kontroll och delaktighet och visade mindre rädsla i samband med proceduren.

Barn som fick bildstöd som förtydligande information till den muntliga informationen fick en ökad förståelse vilket resulterade i att barnet samarbetade mer med vårdpersonalen när proceduren skulle genomföras.

I denna studies resultat kunde skillnader ses i hur föräldrar skattade den tiogradiga skalan beroende på om barnet genomgick proceduren med insättande av perifer venkateter eller proceduren med provtagning där ven- eller kapillärprovtagning ingick. Resultatet visade att föräldrarna upplevde att bildstödet var till större hjälp för barnet vid provtagning jämfört med när insättande av perifer venkateter genomfördes. Möjliga orsaker till detta skulle kunna vara att barnet tidigare genomgått proceduren och utvecklat en rädsla från tidigare negativa följder som exempelvis tidigare upplevd smärta (McMurtry et al., 2015). En annan anledning kan vara föräldrars negativa känslor som oro och ångest överförs till barnet som ska genomgå proceduren och att det påverkar barnet när insättning av perifer venkateter genomförs (Du, Jaaniste, Champion & Yap, 2008).

Det framkom i en studie av Karlsson, Rydström, Nyström, Enskär och Dalheim Englund (2015) där de utgick från barns perspektiv vid stickrelaterade procedurer att barnen upplevde rädslan för det okända som uppstår genom att inte känna till proceduren som jobbigare än smärtan från själva sticket. Detta stämmer överens med det Edwinson Månsson (2015) som förklarar att genom att informera barnet vad som ska ske upplevs proceduren ofta som skonsammare och mindre smärtsamt för barnet.

Anpassning av information utifrån barnets behov

Resultatet i denna studie visade ett samband när föräldrar skattade att informationen var

anpassad till barnets ålder upplevde föräldrarna att barnet förstått informationen i bildstödet

bättre. Det har framkommit i en tidigare studie av Hemingway och Redsell (2011) att när barn

erhåller individanpassad information anpassad till barnets ålder får barnet en ökad förståelse

för vad som ska ske vilket gör att proceduren kan genomföras på ett effektivt sätt. Detta överensstämmer med vad föräldrarna svarade i de öppna frågorna i denna studie där de poängterar att bildstödet skapade förståelse hos deras barn och gjorde att de kunde följa procedurens olika steg. Föräldrarna ansåg också att deras barn blev lugnare när de förstod vad som skulle ske. Detta går i linje med en studie av Salmela, Aronen och Salanterä (2011) som beskriver att barn kan ta till skyddande åtgärder som skrik och gråt när barnet inte förstår och saknar en känsla av kontroll.

Inga skillnader kunde ses mellan de som erhöll information med bildstöd och gruppen som endast erhöll muntlig information. Det kan möjligtvis bero på att gruppen som endast erhöll muntlig information var liten. Resultatet med att inga skillnader kunde ses i denna studie kan anses vara förvånande då tidigare studier som gjorts inom bildstöd stärker användandet av detta som ett bra kommunikationshjälpmedel. Vantaa Benjaminsson et al. (2015) beskriver att bildstöd som informationsmaterial minskade oro hos både barn och föräldrar och att det bidrar till att barn medverkar mer vid stickrelaterade procedurer. Barn som fick information med bildstöd visade mindre känslor av oro och ångest jämfört med de som inte fick information med bildstöd inför proceduren.

I de öppna frågorna svarade någon förälder som endast erhöll muntlig information att information med bilder kunde vara en alternativ metod att förklara proceduren på. Detta har även framkommit i tidigare studier av Nilsson, Svensson och Frisman (2016) att föräldrar saknat information som riktade sig till deras barn och gärna att informationen var i form av bilder.

Klinisk implikation

Barnsjuksköterskans område inkluderar ansvaret kring att tillgodose barn individanpassad vård utifrån barnets ålder, erfarenheter och individuella förutsättningar. Inom barnsjukvården har sjuksköterskan ansvaret att möjliggöra barnet delaktighet i omvårdnadsarbetet som exempelvis vid olika provtagningar och undersökningar (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).

Genom att implementera arbetssätt där en individanpassad vård med information som

exempelvis genom bildstöd kan barns delaktighet inom hälso-och sjukvård för barn

tillgodoses. Barn ska bemötas med förståelse och respekt för barnets integritet samt