Expon
Sickla, f.d. Atlas Copcos industriområde, hus 408
Antikvarisk förundersökning
2005-02-18
LjungbergGruppen AB
Antikvarisk förundersökning
Atlas Copco expanderar på 1950- och 60-talen
På 1950-talet utarbetades en generalplan vilken gav riktlinjer för utbyggnaden under perio- den. Företaget samarbetade nu med Karl G H Karlssons arkitektkontor AB som kom att pro- jektera merparten av företagets nybyggnader in på 1960-talet. 1953 byggdes parallellt med 314 den envåniga snickeri- och måleriverkstaden 322. Nytt huvudkontor 502 byggdes i tom- tens hörn längs Värmdövägen 1954. Redan 1961 utvidgades detta med en hög kontors- byggnad byggd i vinkel mot huvudkontoret. Österut byggdes 1959 det stora envåniga, meka- niserade centrallagret 326; 1960 byggdes Simbaverkstaden som ersatte en äldre godsmot- tagning och lagerbyggnad. Söder härom byggdes 1961 Siroccoverkstaden. Järlaleden anlades 1962 och invid denna uppfördes en personalbyggnad med matsal som numera är riven. 1965 -67 uppfördes invid leden provningsverkstaden (404) och forskningsbyggnaden (415) samt den eleganta expobyggnaden (408) med där transparenta glasfasader står mot slutna fasader av betong klädda med tegel. Byggnaderna var det något bantade resultatet av en planerad utbyggnadsfas kring en ny gårdsbildning vid Sickla industriväg. Planerna
utarbetades av arkitekt Bengt Hidemark som också är upphovsman till provningsverkstaden, forskningsbyggnaden och expobyggnaden. 1967 byggdes en stor och två mindre service- verkstäder utanför området väster om Sickla allé. Vid 1970-talets slut byggdes en ny
verkstadsbyggnad längst österut, helt enligt generalplanens mönster. Vid 1980-talets början uppfördes, efter Ragnar Uppmans ritningar, en ny kontorsbyggnad i anslutning till Expon.
408 Expobyggnad 1967
Bakgrund
I september 1967 stod bolagets nya utställningsbyggnad EXPO klar. Byggnaden utfördes med fasader i glas och tegel och placerades på en i området centralt belägen plats där den gamla marketenteribyggnaden tidigare funnits.
Expon ritades av arkitekt Bengt Hidemark som beträffande inredningen samarbetade med inredningsarkitekten Jack Ränge. Byggnaden är tämligen unik i sitt slag: enligt Hidemark själv hade han ingen särskild förebild till den varken som företeelse eller i fråga om utform- ning. Dess strama och eleganta formspråk är en god representant för en exklusiv industri- arkitektur typisk för 1960-talet. Byggnaden är ett utryck för den ekonomiska optimism som präglade tidsandan i allmänhet och exportindustrin i synnerhet vid tiden.
Expon byggdes som en utställningslokal för Atlas Copcos produkter. Utställningsbyggnaden innehöll demonstrationshall, verkstäder, biograf och utrymmen för konferens och möten samt mindre representationstillställningar. Byggnaden hade hissförbindelse med provgruvan.
Ursprunglig utformning
Konstruktion: Betongstomme med fasadpartier dels av glas, dels av tegel. Stommen består av både platsgjuten betong och prefabricerade betongelement. De prefabricerade delarna inskränker sig till takstolarna och de pelare som håller upp dessa. Källare och övrig stomme är platsgjuten i brädform och de murade delarna beklädnadsmurar.
Exteriör: Fasadutformningen speglar husets inre organisation och tydliggör därmed byggna- dens idé och innehåll. I utställningsbyggnaden kunde företaget exponera sina senaste pro- dukter. Expon består dels av en öppen utställningshall med dubbel våningshöjd i vilken en entrésol skjuter in, dels av en mer sluten del i två våningar som rymmer kapprum, toaletter konferensrum och filmsal med teknikutrymmen. Från entrén leder hissen ner i provgruvan där produktvisningen kunde fulländas genom demonstration av produkternas funktioner.
Expon är uppförd på en tomt som svagt faller undan åt öster. Långfasaderna vetter åt öster och väster och består båda av en större del glasfasad och en mindre del sluten tegelfasad.
Ostfasaden har nedtill en putsad sockel med en rad liggande träfönster till souterräng- eller källarvåning. Västfasaden är huvudfasad vilket markeras dels av huvudentrén med dess plåtavtäckta skärmtak och de innanför glasfasaden exponerade produkterna. Glasfasaderna är konstruerade i ”Curtain Wall”-teknik d.v.s. de stålprofiler i vilka de stora glasen är fästa med glasningslister av aluminium är infästa dels i takbjälkarna dels i en stående stomme av stålrör och H-balkar. Kopparplåt förekommer som taklist, som avtäckning i fasad av takbjälk- ändarna och av huvudentréns skärmtak samt som avtäckning nedtill i tegelfasad över västra och södra fasadernas hörn. Den tegelklädda gavelfasaden mot norr är sluten då den nära nog har byggts an mot tekniska kontorets sydgavel. Expons sydgavel däremot har i sin röda tegelfasad ett fönsterband i bottenvåningens fasad och ett fönsterband i fasaden till våningen 1 tr. Fönsterpartierna är ursprungligen av trä med större fasta fönster och mellan dessa mindre öppningsbara bågar.
Vita glaskupor sitter på skärmtakets undersida. Varningsbelysning finns på väggfäst arm med rött glas vid huvudentré. Väggarmaturer med vita glaskupor sitter på fasad i anslutning till nödutgångar från vind och våningen 1 tr. Utvändig armatur av svart metall sitter på fasad i anslutning till entré mot Marcusplatsen.
Interiör: Expons entré nås via ett vindfång i byggnadens västra fasad. Vindfånget består av blå stålprofiler, låg bröstning och glasytor. De två ytterdörrarna och två innerdörrarna har draghandtag av trä och förkromat stål. Entréplanet innehöll ursprungligen reception, kapp- rum, toaletter, en mindre utställningsyta och konferensrum samt en utställningshall som sträcker sig genom två plan. Utställningshallen utformades med en hög- och en lågdel för att passa de olika produkternas dimensioner. En trappa från utställningshallen leder till våning 1 tr. som består av foyer på entresol och biograf eller hörsal. Under utställningshallen finns en källare eller souterrängvåning i vilken verkstäder var inrymda. Bottenvåningen,
souterrängvåningen och gruvan kan nås via en hiss som finns vid entrén.
Många väggar, tak samt entrésolens och trappans fronter består av den på plats i brädform gjutna betongen som sedan målats. I entréns tak, i entrésolens undersida och taket i bottenvåningens konferensrum finns fördjupningar eller ursparningar för armaturer med glaskupa. Utställningshallen hade ursprungligen en fondvägg av vitmålat tegel. Det mest dominerande inslaget här är emellertid glasväggarna vars stålprofiler och bärverk var blåmålade i likhet med vindfånget. Mot det blå stålet kontrasterar på ett tidstypiskt sätt de omålade aluminiumprofilerna. Den del i entrén som rymmer toaletter, telefonhytt, hiss etc. är klädd med lackad träpanel: ett material som också förekommer som profilerad handledare på barriärer till trappa och entrésol. Samtliga invändiga dörrar är släta och träfanerade. I många fall har dörrarna ursprungliga trycken, lås och gångjärn. Utställningshallen har ett blålackerat undertak av järn- eller aluminiumplåt. Panelerna är långa och smala och följer rummets rikt- ning. De bärs av profiler i motsatt riktning. I taket finns bl.a. cirkulära tilluftsdon – anemosta- ter – och lysrörsarmaturer. I undertakets plana del finns infällda cirkulära armaturer, en armatur som även förekommer i hörsalens undertak. Utställningshallens golv och trappornas plan- och sättsteg är täckta med skiffer. Längs glasfasaderna finns i golvet infällda stålgaller under vilka radiatorer återfinns.
Biografen eller hörsalen på våning 1 tr. har en genomarbetad inredning med 100 sittplatser.
AV-tekniken är för sin tid påkostad och avancerad bl.a. med sammetsridåer och många tek- niska funktioner. I anslutning till hörsalen finns teknikutrymmen med bl.a. tolkutrustning.
Hörsalen rymmer ännu stora delar av sin ursprungliga inredning t.ex. stolar (troligen
omklädda, svensktillverkade Kee Klamp), armaturer och ett medvetet gestaltat undertak av blålackerade aluminiumlameller och en textilklädd fasadrelief i rött.
Entresolen, våning 1 tr. var vid utförandet planerad som utställningshall men fungerar som salong vid representation och mindre tillställningar. Entrésolen utgörs av en på plats form- gjuten betongplatta med barriärer och anslutande trappa. Mot glasad yttervägg släpper entresolen och barriären döljer radiatorer som är monterade i bjälklagsnivå. Stolarna är ritade av Bruno Mattson tillverkades 1967 och hör till den ursprungliga inredningen.
Souterrängvåningen är kraftigt förändrad men rymmer ännu klinkerklädda fönsterbänkar, ursprungliga plåtpaneler över kanalisation längs fönstervägg och två ursprungliga och genomarbetade glaspartier med stålprofiler. Våningen rymde ursprungligen verkstad för sprutmålning och lokal för verktygsdemonstration.
Kulörer
En återkommande och därmed karaktärskapande kulör är blått som förekommer i undertak, på konstruktionsdelar och partier av stål. Detta gäller såväl exteriör som interiör. Utvändigt är den putsade sockeln mot Marcusplatsen avfärgad i blått, liksom de på insidan lackerade glaspaneler som täcker de täta delarna i sydfasadens fönsterband. Vitt förekommer rikligt på de i brädform gjutna betongytorna som ställs i kontrast mot golvskifferns mörkgrå. Träfönster och bröstningar går också i vitt. Mörkrött förekommer som fasadtegel och i hörsalens textilier.
Att undersöka den ursprungliga färgsättningen vore värde fullt för att antagandena ovan ska kunna styrkas. Det kan t.ex. vara så att två blå kulörer användes, en ljusare inne och en mörkare ute. Utställningshallens fondvägg mot norr är murad av gult tegel. Huruvida detta ursprungligen var vitmålat, vilket verkar troligt, är inte utrett.
Förändringar
Byggnadens ursprungliga kvaliteter är till stor del bevarade både exteriört och interiört. Änd- ringar i planlösningar har inte gjorts i bottenvåningen och våningen 1 tr. Souterräng-
våningens planlösning är däremot starkt förändrad.
- I tegelfasad mot öster har nytt hål för liggande fönster tagits upp och försetts med nytt fönster med grova profiler.
- Entrétrappan mot Marcusplatsen har riktats om.
- Ursprunglig entrédörr i fasad mot Marcusplatsen har rivits och ersatts med entrédörr av grova dimensioner och olämplig utformning.
- Glasfasadernas ursprungliga typ av isolerglas finns kvar till viss del men i många fall har dessa bytts ut till isolerglas av modernare typ. De modernare isolerglasen är något tjockare men skillnaden är obetydlig.
- Ett mindre antal glasningslisert har ersatts med en av grov och avvikande utformning.
- Ett sentida monterat droppbläck har lagts till nedtill på glasfasaderna.
- Ursprungliga fönsterband av trä har beslagits med plåt vilket medfört att dimensionerna har förgrovats.
- Mot nordost finns ett glas- och entréparti till källarvåningen, av sent datum, med utformning som är främmande för Expobyggnadens arkitektur.
- Entresol (även kallad foyer) på våning 1 tr. har till viss del ändrats. I anslutning till öpp- ningsbart fasadparti eller vädringsdörr har ett ursprungligt metallräcke avlägsnats. Som en följd av de rivningsarbeten som utförts under början av år 2005 har entresolen givits en mer ursprunglig utformning. Matta har rivits ut varvid fris av skiffer åter kommit i dagen. Sentida träpaneler framför barriärer har avlägsnats varvid målad betong återigen blottlagts.
- Stolar i biograf har troligen klätts om. Huruvida heltäckningsmattan är ursprunglig eller inte är också oklart.
- Ursprunglig fristående, rund receptionsdisk och glasparti till mindre utställningslokal m.m. är sedan tidigare avlägsnat. En mer sentida receptionsdisk, mellanväggar till ett sentida rum vid kapprummet, undertak under entresolen och vindfång till sekundärentré har rivits i början av 2005. Ett sentida konferensrum under entresolen ska rivas 2005.
Förändringarna är inte mer omfattande än att förlorade kvaliteter är möjliga att återskapa.
Kulturhistoriska kvaliteter
Utställningshallen har ett högt kulturhistoriskt värde då den uppfördes för ett specifikt ända- mål. Lokalens kompromisslöst formade rumsvolymer, det enkla och funktionella formspråket utgör en tydlig exponent för en sextiotalsarkitektur av god klass. Byggnadens kulturhistoriska värde kan hänföras till: Byggnadens arkitektoniska värde. Byggnadens starka
samhällshistoriska värde som en exponent för den svenska industrihistorien.
Utställningsbyggnadens koppling till provgruvan torde i sig göra byggnaden sällsynt.
Byggnadens grad av autenticitet är hög.
Exteriör:
Byggnadens volym med svagt sluttande takfall.
Tegel- och putsfasader bestående betong beklädd med mörkrött fasadtegel alt. putsat.
Glasfasader av Curtain Wall-konstruktion d.v.s. stålprofiler (glasningslister av aluminium) infästa i takbalkar och i ett stående stålramverk av stående rör och horisontella H-balkar.
Entréparti bestående av vindfång och skärmtak samt skjutdörr och vädringsdörr i glasfa- sad.
Fönsterband av trä i bottenvåningen och i våningen 1 tr. Fönstersnickerier av trä i souterrängvåningens fasad. Av plåtar dolda fönstersnickerier av trä i sydfasad.
Avtäckningar av kopparplåt.
Utrymningstrappa och två ståldörrar.
Utvändiga armaturer.
Blockbokstäver – Expo - på västfasad, vilka kan antas vara ursprungliga och ha flyttats från vindfångets tak.
Interiör:
Planlösning – bottenvåningen och våningen 1 tr.
Rumsvolymer – entré, kapprum, konferensrum, utställningshall, entresol och biograf.
Renodlade ytor och material. Industriellt förknippade material som formgjuten betong som målats, glas samt målat stål och undertak av lackad aluminium har ställts i kontrast till ädla material som lackat trä i paneler, dörrar och handledare, skiffergolv med nedfällda stålgaller för radiatorer, tegel samt hörsalens medvetet utformade och påkostade textila inredning.
Armaturer i tak och på väggar.
Entrérummets, kapprummets och konferensrummets fasta inredning - fönsterpartier, träpaneler, undertak och fönsterbänkar med fronter. Telefonhytt, städskrubb, välbevarade toalettutrymmen m.m. Sittgrupp - läderfåtöljer och stenbord, ursprungligen placerad utanför konferensrummet invid kapprummet.
Entresolens (även kallad foyer) funktion och utformning i form av fast och lös inredning.
Ursprungliga stolar av Bruno Mattson tillverkade 1967 finns kvar.
Biografen med dess podium, ridåer, fasta inredning, undertak, fönsterpartier och fönster- bänkar med fronter.
Två partier av stålprofiler, trådarmerat glas, aluminiumlister och draghandtag av trä och läder i souterrängvåningen. Fönster mellan tolkrum och utställningshall.
Konstruktion:
Byggnadens stomme bestående av grund, fasader, väggar och bjälklag på plats och i brädform gjuten armerad betong; pelarstomme av både prefabricerade pelare och formgjutna dito; prefabricerade takbalkar samt glasfasader av ”Curtain Wall”-konstruktion fästade i ett stående ramverk av stål.
Preliminär konsekvensanalys
Utifrån ett antal preliminära ombyggnadspunkter, som muntligen presenterats av Ljungberg- Gruppen genom projektledare Ralph Torgerson vid möte på plats 2005-02-09, följer nedan kommentarer med avseende på hur åtgärderna inverkar på byggnadens kulturhistoriska värde.
Planerade åtgärder
Huvudentré och vindfång ska anpassas så att det kan fungera både som entré till Svensk Möbelcenter och gruvans hiss.
Kommentar: Här kan det finnas olika lösningar som är acceptabla ur antikvarisk synvinkel.
Arkitekt tar fram olika skissalternativ som diskussionsunderlag.
Utrymning från bottenvåning. Då stora människomassor vistas i lokalen kan det enligt uppgift behövas ytterligare brandutrymning från bottenvåningen.
Kommentar: Den stora skjutdörren i glasfasaden mot väster sköts manuellt vid större tillställ- ningar. En sådan lösning måste förankras med brandkonsult. Att ta upp utrymningsdörr i glasfasaden är olämpligt.
Dörrhål och dörr för utrymning från entresol våningen 1 trappa i gavelfasad mot norr.
Kommentar: Detta är en fullt acceptabel lösning. Emellertid måste åtgärden studeras av arkitekt. En naturlig referenspunkt för utformningen kan tas i den utrymningstrappa som finns mot södra gavelfasaden. Vore det en fördel om lösningen kunde samordnas med
brandtrappa från hus 405 och med källartrappa till 408?
Fläktrum inryms i biografens teknikutrymme
Kommentar: Då ny hyresgäst inte är betjänt av ett teknikutrymme för biograf och det dess- utom krävs ett nytt fläktrum är denna lösning fullt acceptabel även om teknikutrymmet har ett byggnadshistoriskt värde.
Utvidgning av entresol
Kommentar: En sådan lösning är olämplig ur kulturhistorisk synvinkel. Den tydliga princip med sin nord-sydliga rumsriktning, utifrån vilken rummet är format, skulle kraftigt rubbas om en utvidgad entresol t.ex. byggdes längs tegelväggen i norr. Om detta behov skulle vara mycket starkt är det en förutsättning att arkitekt skissar fram en lösning i dialog med antikva- riskt sakkunnig.
Eventuella åtgärder i anslutning till undertak
Kommentar: Undertaken består dels av betongtak gjutna i brädform, dels av två undertaks- system som monterats mot takytan. Undertaken i denna byggnad är av särskilt stor bety- delse eftersom de är medvetet formgivna och färgsatta av arkitekt i för 1960-talet typiska material. Undertaken i utställningshallen och biografsalongen är dessutom bestyckade med allehanda teknik och ljudabsorbtion. Vid utformningen av eventuella tillägg bör stor hänsyn tas till den ursprungliga formgivningen.
Fler toalettgrupper kan komma att behövas.
Kommentar: Detta bör i möjligaste mån undvikas i bottenvåningen eftersom kapprum och den träpanelklädda del som rymmer bl.a. toaletterna är medvetet utformat. Ursprungligen rymde kapprummet förutom en rak sektion klädhängare även en möbel grupp i anslutning till fönsterbandet (gruppen är nu mer placerad utanför hissen i suterrängplanets fönsterlösa del) Genom denna utformning och möblering fungerade utrymmet som entrérum med representa- tiva kvaliteter. Om fler toaletter krävs kan dessa byggas i anslutning till toalett och duschrum i souterrängvåningen vilken också nås via hiss.
Åtgärder som skulle bidra till att återskapa förlorat kulturhistoriskt värde
Att byta entréparti i fasad mot öster. Ny dörr utformas utifrån Bengt Hidemarks originalrit- ningar.
Att avlägsna utvändig plåtbeklädnad och renovera sydfasadens träfönsterpartier i omfattning som erfordras med ursprunglig färgsättning.
Att byta isolerglas i de fall kondens uppstått.
Att byta sekundär glasningslist med felaktig utformning i fasad mot öst. Detta gäller endast en sektion.
Att riva vindfång till souterrängvåningens entré i gavel mot norr.
Att åter ta armaturer i bruk. Armaturerna under entresolen finns kvar men ska kompletteras med vita glaskupor.
Att undersöka ursprunglig färgsättning i syfte att använda det som kunskapsunderlag vid färgsättning.
