Ersta Sköndal Bräcke högskola Institutionen för socialvetenskap Socionomprogrammet 210 hp
- Barnets bästa?
En kritisk diskursanalys om hur tingsrätten resonerar kring uppgifter om pappans våld mot mamman i vårdnadstvister
- Best interests of the child?
A critical discourse analysis of how the district court reasoned about information about the father's violence against the mother in custody disputes
Malin Larsson
Examensarbete i socialt arbete, 15 hp SOC 63, VT20 Kandidatexamen Handledare: Johan Von Essen Examinator: Magnus Tideman
Tack
Jag vill tacka min fina familj för pepp, hejarop och ert tålamod. Och tack Josef, för allt.
Skå, februari 2021 Malin Larsson
Sammanfattning
Syftet med studien är att bidra med kunskap kring hur diskurser konkurrerar om vad som är barns bästa och hur dessa styr tingsrättens beslut vid vårdnadstvister när det finns uppgifter om pappans våld mot mamma och eventuellt barn. Det empiriska materialet utgick ifrån 14 domar där det fanns
uppgifter om pappans våld inom familjen. Tingsrätten hade som uppgift att döma huruvida vårdnaden skulle vara gemensam eller ensam för föräldrarnas gemensamma barn. Studien är kvalitativ och Norman Faircloughs diskursanalys används både som teori och metod tillsammans med
socialkonstruktionism, med betoning på genus som social konstruktion. Resultatet i studien visar på två diskurser som tingsrätten motiverar sina beslut utifrån, där båda syftar till att argumentera eller göra trovärdigt vad som är för barnets bästa. I ”behovsdiskursen” betonas vikten av en god och nära relation till båda föräldrarna, emedan ”riskdiskursen” betonar risken för att barnet kan fara illa. Dessa två diskurser påverkar domstolens syn på föräldrarnas samarbete, vilket i sin tur påverkar tingsrättens beslut om gemensam respektive ensam vårdnad. Även på vilket sätt tingsrätten tar upp våldet och benämner våldet påverkas också utifrån vilken av de två diskurserna som råder. Inom behovsdiskursen bedömdes samarbetet som tillräckligt bra vid minsta möjliga tecken på att föräldrarna kunde enas i olika gemensamma beslut rörande barnet, vilket resulterade i gemensam vårdnad. Uppgifter om våld från pappan omformulerades eller omnämndes aldrig, vilket gjorde att våldet inom behovsdiskursen förminskades och fick en underordnad betydelse. Inom riskdiskursen bedömdes det svåra samarbetet mellan föräldrarna utgöra en risk för att barnet skulle fara illa, vilket gjorde att utfallet här blev ensam vårdnad. Inom riskdiskursen synliggjordes och problematiserades våldet i mycket högre grad.
Nyckelord: vårdnadstvist, barn som upplever våld, gemensam vårdnad, enskild vårdnad, domstol, familjerätt, vårdnad om barn, barnets bästa
Abstract
The purpose of the study is to contribute with knowledge about how discourses compete for what is in the best interests of the child and how these govern the district court's decisions in custody disputes when there is information about the father's violence against the mother and any children. The
empirical material was based on 14 judgments where there was information about the father's violence within the family. The district court's task was to judge whether custody should be joint or single for the parents' common children. The study is qualitative and Norman Fairclough's discourse analysis is used both as a theory and method together with social constructionism with emphasis on a gender perspective as an additional theory. The results of the study show two discourses from which the district court justifies its decisions, there both aim to argue or make credible what is in the best interests of the child. The “Discourse of needs” emphasizes the importance of a good and close relationship with both parents, while the “Discourse of risk” emphasizes the risk that the child may be harmed. The court's reasoning regarding the parents' cooperation is affected by which of the two discourses prevails. The way in which they address the violence and denominates it violence is also affected on the basis of the discourse on which the court is based. Violence tended to be deminished in both discourses, however, it became clear within the discourse of needs.
Keywords: custody dispute, custody of children, child custody, child-custody, case custody, custody reform, sole custody, joint custody, domestic violence, violence against children, court, family law, best interest of the child , parental rights, parental responsibility.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 6
1.1. Problemformulering ... 6
1.2. Syfte och frågeställningar ... 7
1.3. Avgränsningar i studien ... 8
1.4. Relevans för socialt arbete ... 8
2. Bakgrund ... 9
2.1. Vårdnadsrättens rättsliga ramar ... 9
2.1.1. Barnets bästa ... 9
2.1.2. Barnets bästa vid tvister om vårdnad ... 9
2.2. Våld i nära relationer ...11
3. Tidigare forskning ...12
3.1. Vårdnad och pappors våld ...12
3.2. Barnets bästa - ett besvärligt begrepp vid vårdnadstvister ...13
4. Teoretiska utgångspunkter ...15
4.1 Socialkonstruktionism ...15
4.1.1. Genus som social konstruktion ...15
4.2. Diskursanalys ...16
4.3. Kritisk diskursanalys och Faircloughs kritiska diskursanalys ...17
5. Metod ...18
5.1 Litteratursökning ...18
5.2. Urval ...18
5.3. Faircloughs tredimensionella metod för analys ...19
5.4. Analysverktyg ...20
5.4.1. kodning ...20
5.4.2. modalitet och interdiskursivitet ...20
5.5. Forskningsansats...21
5.6. Studiens tillförlitlighet ...21
5.7. Forskningsetiska överväganden ...22
6. Resultat och analys ...23
6.1. Domstolens beaktande vid ensam vårdnad ...23
6.1.1 Riskdiskurs ...23
6.1.2. Behovsdiskurs ...25
6.2. Domstolens beaktande vid gemensam vårdnad ...26
6.2.1. riskdiskurs ...27
6.2.2. Behovsdiskurs ...27
6.3. Sammanfattande resultat och analys ...31
6.3.1. Hur våldet har beaktats och benämnts ...31
6.3.2. Förväntningar på samarbetet ...32
6.3.3. Konstruktion av familjenormer ...33
6.3.4. Beviskravet vid vårdnadstvist ...34
6.3.5. Domstolens beslut - ett rationellt resonemang eller ett subjektivt antagande? ...34
6.4. Interdiskursivitet ...35
Referenslista ...41
1. Inledning
Idag har vart fjärde barn i Sverige, eller cirka 480 000 barn, föräldrar som separerat eller som aldrig levt tillsammans (SCB, 2014). När föräldrar separerar kan de allra flesta föräldrar enas om hur vårdnad, boende och umgänge ska fungera för deras barn, men för vissa föräldrar är det omöjligt att själva nå en lösning. Det blir då domstolens uppgift att besluta hur barnets framtid kommer att se ut tillsammans med föräldrarna, vilket tingsrätten gör i enlighet med 6 kap. Föräldrabalken (FB).
Samtidigt som domstolens handläggning av en vårdnadstvist ska vara konfliktlösande mellan föräldrarna ska processen också skydda barnets intressen. Olika reformer har genomförts i
Föräldrabalkens sjätte kapitel i syfte att döma till gemensam vårdnad för de separerande föräldrarna då gemensam vårdnad ses som den bästa vårdnadsform för barnet (Schiratzki, 2019). Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge enligt 6 kap. 2 a § FB.
Många barn upplever stora svårigheter när föräldrarna separerar och i de familjer där det finns våld är barnen extra utsatta (BO, 2005). Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och förekommer oavsett etnicitet, klass, ålder, sexuell läggning, kulturell eller religiös läggning eller funktionsnedsättning. Majoriteten av fallen i våld i nära relationer utgörs av mäns våld mot kvinnor (Sinisalo & Moser Hällen, 2018). Våldet sker oftast i hemmet vilket är en plats som ska förknippas med trygghet och förövaren är oftast en partner, en person som ska stå en nära och som man ska kunna lita på. Dessa två faktorer bidrar till att göra våld i nära relationer komplicerat och osynligt (Sinisalo &
Moser Hällen, 2018). I flera av dessa hem finns det barn. Mäns våld mot kvinnor drabbar därmed även barn som lever i våldets närhet. Cirka 10 procent av alla barn i Sverige beräknas ha upplevt våld i hemmet minst en gång och 5 procent har upplevt det upprepade gånger (SOU 2001:72).
Forskning visar även att det är sex gånger ökad risk att ett barn utsätts för fysiskt våld i hemmet i de hushåll där det förekommer våld mellan vuxna (Dahlkild-Öhman, 2011). När den ena föräldern utsätter den andra föräldern för våld och barnet bevittnar detta blir barnet också indirekt ett brottsoffer för våldet (Lundgren, Heimer, Kalliokoski & Westerstrand 2001). Att som barn uppleva att ens anknytningsperson utsätter den andre föräldern för våld, den person som egentligen ska utgöra
trygghet, kan bli ett oerhört trauma för barnet (Broberg, Almqvist, Risholm Mothander & Tjus, 2015).
1.1. Problemformulering
Enligt 6 kap. 2 a § FB ska domstolen vid bedömning av vad som är bäst för barnet ta särskild hänsyn till risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp. I prop. 2005/06:99 finns ett förtydligande som innebär att uppgifter om våld måste beaktas samt att en risk att barnet far illa bör väga tungt i bedömningen av domslutet. I samma proposition betonas även att det oftast är bäst för barnet att inte stå under vårdnad av en förälder som utsätter barnet eller annan familjemedlem för våld.
Ändå visar studier att domstolar dömer till gemensam vårdnad även när det förekommer uppgifter om våld inom familjen (BO, 2005). Barnombudsmannens rapport (2005) visade att i 43 % av de
undersökta målen dömde tingsrätten till gemensam vårdnad trots att pappan blivit dömd för brott inom
familjen. I en senare studie (Diesen, 2016) undersöktes vilken inverkan mannens dömda brott mot kvinna och/eller barn påverkade den aktuella vårdnadsfrågan. I endast 5 av 34 domar diskuterades uppgiften om våld och dess eventuella betydelse för vårdnad och umgänge. Det kan utifrån detta konstateras att det här finns brister i barnperspektivet vid vårdnadstvister när det kommer till beslut som rör vårdnad. I de flesta fall är det bästa att föräldrarna har gemensam vårdnad för barnet vid en separation, dock måste det finnas utrymme för undantag. Ensam vårdnad kan i vissa fall vara det bästa för barnet och när det finns uppgift om våld inom familjen kan det vara nödvändigt med ensam vårdnad.
Förutom att i barnets bästa utgå från lagrummet i 6 kap. 2 a § FB så är Barnkonventionen lag i Sverige sedan januari 2020 där artikel tre anger följande: “Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.”
(Barnkonventionen, artikel 3). Domstolen har en betydande roll att besluta över barnets framtida uppväxt. Domstolen har som uppgift att skydda barn utifrån olika risker. Utgången i dessa domar kan få betydelse för dessa barn och prägla dem både på kort och lång sikt (BO, 2005). Dock är det en svår balansgång för domstolen att ta ställning till barns bästa då det är svårt att förutsäga vad som på sikt blir det bästa för barnet. Dessutom kan begreppet barns bästa svårt att utgå ifrån då det inte ger en definitiv innebörd (Schiratzki, 2003).
Trots att barns bästa har en central roll i lagstiftningen så visar ändå studier på att våldsamma pappor i vissa vårdnadstvister får tillgång till sina barn genom att domstolen dömer till gemensam vårdnad, vilket kan få konsekvensen av att barn far illa. Hur är det möjligt att detta scenario uppstår trots att domstolen ska beakta barns bästa? Hur kan detta förstås? Är det så att det finns olika diskurser som konkurrerar om att uppfylla barns bästa och som påverkar domstolens beslut?
Jag vill undersöka hur domstolens professionella resonerar om våldet och hur de definierar pappans våld utifrån begreppet om barns bästa i beslut i vårdnadstvister.
1.2. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att påvisa att det finns diskurser som konkurrerar om vad som är barns bästa och hur dessa styr tingsrättens beslut vid vårdnadstvister där det finns uppgifter om pappans våld inom familjen. För att besvara studiens övergripande syfte tillämpas en kritisk diskursanalys med följande frågeställningar:
- På vilket sätt resonerar tingsrätten kring uppgifter om pappans våld mot mamma och eventuellt barn?
- Vad tar domstolen i beaktande vid beslut om gemensam respektive enskild vårdnad när det finns uppgifter om att pappan utövat våld mot mamma och eventuellt barn?
1.3. Avgränsningar i studien
När jag i min studie belyser hur de professionella inom domstolsväsendet resonerar och beslutar vid tvistemål i vårdnadsärenden när våld inom familjen förekommer gör jag det endast med domskälen som underlag. Det innebär att jag inte tagit hänsyn till vårdnadsutredarnas framställning i de fall där dessa fanns utskrivna i domarna.
1.4. Relevans för socialt arbete
Även om min studie ingår inom ramen för det rättsliga så är socialnämnden delaktig på olika sätt när det kommer till vårdnadsärenden. Tingsrätten är skyldig att frågor om vårdnad blir lämpligt utredda (FB 6:19) utifrån barnets bästa, vilket gör att domstolen ofta har en vårdnadsutredning som underlag till sitt beslut om ensam eller gemensam vårdnad, boende och umgänge. En sådan utredning görs oftast av socialtjänsten där vårdnadsutredarna utgörs av familjerättssekreterarna, vilka liksom domstolen utreder och bedömer efter principen om barnets bästa. Vanligtvis är det en
vårdnadsutredning som ligger till grund för domstolsärenden vid komplexa ärenden, vilket är aktuellt när det kommer till våld i nära relationer som vårdnadsärendena i denna studie innehåller.
Utredningens syfte är att ge domstolen underlag att bedöma vad som är bäst för barnet.
Vårdnadsutredningen ska innehålla en bedömning av om det finns en risk för att barnet eller någon annan utsätts för våld eller andra övergrepp eller att barnet olovligen förs bort, hålls kvar eller på annat sätt far illa (Schiratzki, 2019). Vårdnadsutredaren ska även titta på hur barnets behov av en nära och god kontakt med föräldrarna kan tillgodoses, föräldrarnas förmåga att hålla barnet utanför sina konflikter och hur god föräldrarnas samarbetsförmåga är och föräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare. Vårdnadsutredningen resulterar sedan i en slutrapport som ligger till grund för vårdnadsmålet, vilket utgör bryggan mellan det sociala och det rättsliga arbetet (SOSFS 2012:4). Detta innebär att familjerättssekreteraren bör ha god kännedom om sin egen expertis och om de juridiska lagar och regler som styr det sociala arbetet, vilket utgör en viktig grund för bedömningen i varje enskilt ärende (Mattson, 2015).
Innan det gått så långt att det har blivit ett rättsligt vårdnadsärende så är kommunerna genom socialnämnden skyldiga att erbjuda samarbetssamtal till föräldrar som inte är överens om vårdnad, boende och umgänge för barnet. De kan även få hjälp att träffa avtal i fråga om vårdnad, boende och umgänge, vilket framgår av socialtjänstlagen 5 kap. 3 § FB och 6 kap. 17 a § FB.
Det rättsliga sammanhanget kan komma att påverka det sociala arbetet då det kan bli
konsekvenser för de barn som berörs av domstolens beslut. Om domstolen tar beslut om gemensam vårdnad och inte har beaktat uppgifter om våld från pappan kan konsekvens bli att socialtjänsten beslutar om att gå in med insatser för att minimera riskerna för det aktuella barnet. Om risken att barnet far illa anses vara särskilt hög kan ett omhändertagande bli aktuellt, enligt 2 § LVU.
2. Bakgrund
I detta kapitel görs en överblick av den lagstiftning som ligger till grund för domstolens beslut i vårdnadstvister. Det för domstolen centrala begreppet barnets bästa presenteras närmare och sätts in i en vårdnadsrättslig kontext. Avslutningsvis beskrivs våldet i nära relationer ur en könsmaktsordning.
2.1. Vårdnadsrättens rättsliga ramar
2.1.1. Barnets bästa
Enligt 6 kap. 2 a § FB ska det enskilda barnets bästa vara avgörande i alla beslut som gäller vårdnad, boende och umgänge. Vad som är barnets bästa har inte definierats av lagstiftaren då tanken är att domstol och socialnämnd ska kunna göra individuella bedömningar utifrån barnets bästa i den
specifika situationen. Vad som är bäst för barnet ska grundas utifrån kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med en bedömning utifrån det enskilda barnets situation och behov. Barnets bästa är på många sätt ett problematiskt begrepp då det varken är helt självklart vad det innebär eller är tydligt definierat (Eriksson 2001, Schiratzki, 2003). Då begreppet erbjuder lite vägledning, inryms ett stort handlingsutrymme där domstolens respektive socialnämndens uppfattning, antaganden och
bedömningar blir avgörande i de beslut som tas. Samtidigt innebär avsaknaden av en närmare definition att begreppet kan tillskrivas ett förändrat innehåll då det är möjligt att ta hänsyn till barnets specifika situation (Heide Ottosen 2006, Schiratzki 2003).
Barns bästa blir den vuxnes professionellas tolkning av ett barns behov, åsikt och perspektiv som
i sin tur tolkas genom den professionellas kunskap och föreställningar (Kaldal, 2010).
2.1.2. Barnets bästa vid tvister om vårdnad
Vid vårdnadstvister ska alla beslut om vårdnad utgå från barnets bästa enligt FB, 6 kap. 2 a §, som beskrivits ovan. Utifrån bedömningen av barns bästa så är domstolen också skyldig att uppmärksamma om ”risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna” enligt FB, 6 kap. 2 a § andra stycket (Schiratzki, 2019). Vid prövningen av barnets bästa i vårdnadstvister ska barnets enskilda förhållanden bedömas och en prognos görs av de framtida
förhållandena. Det som domstolen bör ta hänsyn till utifrån barnets bästa är risken för att barnet far illa, föräldrarnas lämplighet, föräldrarnas överenskommelse, barnets vilja samt barnets umgänge och kontakt med den förälder som barnet inte bor med (6:2 a FB, 6:7 FB) (ibid). Vid tolkning av vad som är barnets bästa i vårdnadsmål är huvudpresumtionen att det bästa för barnet är att vårdnaden är gemensam och att främja barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (6:2a FB, 5–
6 FB). Domstolen kan besluta om gemensam vårdnad mot en av föräldrarnas vilja. Vid bedömningen om vårdnaden ska vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna ska domstolen enligt 6 kap. 5 § FB fästa särskilt avseende vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet (ibid). Enligt praxis förutsätter gemensam vårdnad att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt
och inom rimlig tid kunna lösa de frågor som rör barnet och hantera de delade meningar som kan tänkas finnas. Det betonas samtidigt att en konflikt mellan föräldrarna inte behöver utesluta gemensam vårdnad om motsättningarna mellan föräldrarna på sikt är övergående så att ett samarbete är möjligt längre fram (NJA 2007 s. 382). Enligt prop. 2005/06:99 uttrycks följande: ”Gemensam vårdnad kan alltså vara oförenlig med barnets bästa även om konflikten mellan föräldrarna inte kan sägas vara så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta. Vad som är barnets bästa bör i varje enskilt fall bestämmas utifrån en bedömning av de individuella förhållandena, och någon presumtion för eller mot gemensam vårdnad bör inte gälla” (s. 51).
Gemensam vårdnad behöver inte alls betyda att föräldrarna måste dela lika om vårdnaden för barnet, utan barnet kan bo hos en av föräldrarna eller ha växelvis boende, eller umgänge med den andra föräldern (Schiratzki, 2019).
Vid vårdnadstvister när det finns uppgifter om våld eller andra övergrepp finns inga riktlinjer om vad som krävs i bevisning när den ena föräldern uppger våld som den andre föräldern nekar till.
Det är dock uttalat att det inte krävs lika höga beviskrav som i ett brottmål. Uppgifter om övergrepp ska i en vårdnadstvist beaktas även om förundersökningen lagts ned (ibid).
Vid 2006 års lagändring bestämdes att en riskbedömning alltid ska göras. Det som är av vikt när domstolen gör en riskbedömning är om tidigare övergrepp har förekommit, attityd till våld,
missbruksproblem och psykisk ohälsa. Det som också ingår i riskbedömningen är om övergreppen visar på att förövaren har ett behov av att utöva makt och kontroll, vilket blir aktuellt i denna studies domar där pappan utövar våld mot mamman (ibid).
Barnets behov av kontakt med båda föräldrarna har länge uppfattats som barnets bästa och har därför haft ett stort inflytande på vårdnadsreglernas utveckling. Ett barns kontakt med båda föräldrarna anses ha stor betydelse för barnets utveckling och välbefinnande, vilket gör att gemensam vårdnad är att föredra framför andra vårdnadsformer (Singer, 2019). Ett gemensamt föräldraansvar där båda föräldrarna kan engagera sig och vara delaktiga i viktiga beslut är ofta det bästa för barnet, dock är en nära och god kontakt med båda föräldrarna varken möjlig eller till barnets bästa för alla barn.
Den successiva utvidgningen av reglerna för gemensam vårdnad har alltså till stor del utvecklats mot bakgrund av en stark föreställning om att den gemensamma vårdnadsformen är för barnets bästa.
(SOU 2005:43). År 1998 ändrades lagstiftningen så det blev möjligt för domstolen att döma till gemensam vårdnad även i fall där en förälder motsatte sig detta, vilket inte varit möjligt tidigare.
Lagändringen fick till följd att gemensam vårdnad blev till norm och en presumtion som endast kunde brytas vid särskilda omständigheter (Singer, 2019). Detta fick konsekvensen att domstolen kunde förbise risker som talade emot kontakt med en av föräldrarna, vilket gjorde att barnets bästa inte alltid sattes främst. Därav kom det 2006 en ny vårdnadsform för att stärka barnrättsperspektivet där ett andra stycke tillades i 6 kap. 2 a § andra stycket FB, om ”risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna”. Man betonade nu att barnets behov av
kontakt med en förälder inte fick bli på bekostnad av barnets skydd (SOU 2005:43). Utvidgningen av lagen återspeglar att barn som bevittnar våld mot närstående har kommit att uppmärksammas som någonting väldigt allvarligt.
2.2. Våld i nära relationer
Varför människor utövar våld mot någon som står dem nära är svårt att förstå och en svår uppgift att försöka förklara. Hur den våldsutsatta väljer att förklara våldet påverkar hur hen förhåller sig till våldsutövaren och påverkar också synen på vem som hålls ansvarig för våldet och vilka förändringar som de anser behöver göras för att få stopp på våldet (Sinisalo & Moser Hällen, 2018). Även
våldsutövarens val att förklara orsaker till sitt våld påverkar viljan att förändra sitt våldsamma
beteende. Likaså hur samhället väljer att se på mannens våld mot kvinnan påverkar hur problematiken ska bemötas, vilka insatser som samhället ska fokusera på och hur samhällets ekonomiska resurser bäst ska användas för att bemöta och förebygga våld i nära relationer (ibid).
Samhällets syn på våldet har tidigare utgått ifrån en mer individfokuserad förklaringsmodell där mannens våld dels var något som biologin skapat då evolutionen gjort män mer aggressiva än kvinnor, dels bero på psykiska trauman hos mannen. Vid mitten av 1990-talet så började mannens våld mot kvinnan förklaras ur ett könsmaktsteoretiskt perspektiv. Där förklaras våldet ur en könsmaktsordning där våldet ses som ett uttryck av mannens strukturella överordning i samhället och där kvinnan är underordnad, vilket är en strukturell feministisk förklaringsmodell. Det är de samhälleliga
strukturerna, de sociala rollerna och de sociala sammanhangen som möjliggör våldet (ibid). ”Fokus blir att utmana normer för kön, hur män och kvinnor är och ska vara” (SOU 2004:121).
Att förklara mäns våld mot kvinnor ur en könsmaktsordning är i Sverige den dominerande och även den officiella politiska förståelsen. WHO har en socioekologisk förklaringsmodell, vilket utgörs av en holistisk förklaringsmodell där flera faktorer tillsammans förklarar våldet. Men där mannens våld mot kvinnan förklaras och betonas utifrån en könsmaktsordning (Sinisalo & Moser Hällen, 2018).
I Sverige får den strukturella feministiska förklaringsmodellen, vari könsmaktsordningen ingår, konkurrens framför allt av den relationella förklaringsmodellen (Mattsson, 2013). Enligt Mattsson (2013) är det en kamp mellan de två om vilket perspektiv som ska ha tolkningsföreträde. Mattsson menar också att det finns risker och begränsningar hos de båda modellernas perspektiv, då det inom den feministiska modellen finns en risk att synen på både kvinnans utsatthet och mannens
våldsutövning blir för oflexibel då andra perspektiv inte vägs in (ibid). Inom den relationella modellen ses våldet som ett resultat av en jämlik och ömsesidig konflikt mellan kvinnan och mannen varför risken här blir att den maktobalans som finns mellan mannen och kvinnan osynliggörs och att våldet därmed tas ur sin kontext (ibid).
3. Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer både nationell och internationell forskning inom området presenteras utifrån två rubriker: vårdnad och pappors våld och barnets- bästa ett besvärligt begrepp vid vårdnadstvister.
3.1. Vårdnad och pappors våld
Maria Eriksson (2003) har i sitt avhandlingsarbete I skuggan av Pappa, familjerätten och hanteringen av fäders våld dels undersökt hur pappors våld hanteras i samband med skilsmässor och separationer, dels analyserat hur kön konstruerar och konstrueras i relation till varandra när det handlar om pappors våld. Samhällets försök att skapa ett mer jämställt omsorgsansvar för barnen efter en skilsmässa eller separation kan få negativa konsekvenser för våldsutsatta mammor och barn då politiska försök omvandlar frånvarande pappor till närvarande pappor. Avhandlingen bygger på intervjuer med våldsutsatta mammor och intervjuer med familjerättssekreterare inom socialtjänsten. En av studiens slutsatser är att samhället i mångt och mycket bygger på en politik med en kärnfamiljsnorm som möjliggör pappors tillgång till sina barn men fungerar hindrande gällande mammors och barns tillgång till skydd efter separationer. I intervjuerna framträder en dubbel syn på föräldraskapet, dels är
föräldraskapet könsneutralt där samma krav på föräldrarna ingår, dels finns en könskomplementär syn där det inte ställs samma krav på pappan. Eriksson (2003) resonerar vidare att när det kommer till föräldraskap och separation i vårdnadsärenden så konstrueras våldsamma pappor som icke-våldsamma då våldsamma pappor inte existerar som begrepp.
I Brunos (2015) avhandling Contact and Evaluations of Violence: An Intersectional Analysis of Swedish Court Orders. International Journal of Law, Policy and the Family diskuteras det faktum att lagrummens könsneutrala formuleringar överskuggar den könsmaktsordning som karakteriseras i våld i nära relationer, vilket kommer till uttryck i att uppgifter om våld förminskas inom den
familjerättsliga diskursen. I studien framkommer även att riskbedömningen och tillika skyddet för barnet åsidosätts i de domar hon ämnar undersöka, då kontakten med den våldsutövande pappan vägde tyngre, trots att uppgifter om övergrepp mot barn eller våld i hemmet kunde påvisas. I studien
framkommer fem olika diskurser i samband med vårdnadstvister vid uppgift om våld: family law discourse som bagatelliserar våldet, developmentalism eller ”male role-model discourse” där en manlig förebild poängteras, adult privilege där vittnesmål ignoreras av domstolen vilket leder till umgänge och till sist masculinist discourse där sympatier uttrycks för förövaren trots att han är likgiltig för våldets konsekvenser.
I avhandlingen Ofridstid - Fäders våld, staten och den separerade familjen, vilket är ytterligare en avhandling av Bruno (2016,) resonerar hon kring statens hantering av pappors våld mot barn och mammor vid en separation. En av Brunos frågeställning är hur de professionella framställer pappors våld och vilka konsekvenser dessa olika framställningar av våld kan ha för våldsutsatta. Studien består av fyra delstudier som bygger på flera olika slags empiri såsom tingsrättsdomar vid vårdnadstvister, intervjuer med våldsutsatta mammor och professionella. Andra frågor som studien rör sig kring är vem
som tillskrivs ansvar och vad ojämlikhet får för betydelse i sammanhanget. Hon diskuterar vidare att olika maktordningar upprätthålls av både kön och etnicitet. Hon presenterar två begrepp:
familialisering och selektiv repression som hjälper till att förstärka könsmaktsordningen.
Anna Forsells (2016) doktorsavhandling Better safe than sorry? Quantitative and qualitative aspects of child-father relationships after parental separation in cases involving intimate partner violence analyserar under vilka omständigheter en fortsatt kontakt mellan pappa och barn bör fortskrida efter en separation där pappan använt våld mot mamman. Hon diskuterar barnets bästa utifrån en fortsatt kontakt med en våldsutövande pappa och utifrån föräldraideal och familjenormer i en svensk kontext. I Studien har hon använt både kvalitativa och kvantitativa metoder vid insamling av empiri och avhandlingen utgörs av tre artiklar, där den kvalitativa empirin utgörs av intervjuer med 165 mammor och 165 barn boende på kvinnojour. Den kvantitativa metoden bestod av en
utvärderingsstudie som undersöker stöd till barn som hade bevittnat våld i nära relationer. Resultatet från den första artikeln i studien visar att 75 procent av barnen hade kontakt med sin våldsutövande pappa efter föräldrarnas separation, även i de fall där barnet utsatts för våld. Forsell resonerar här att orsaken till att så många faktiskt trots allt träffade sin pappa kan grunda sig i att barnet har ett behov av kontakt. Slutsatsen i Forsells andra artikel är att det inte var någon skillnad i välmående mellan de barn som hade kontakt med sin våldsutövande pappa kontra de barn som inte någon kontakt, vilket skiljer sig åt från andra studier som visar på att barnets kontakt med pappan ökar barnets
välbefinnande (Forsell, 2016). Vilket kan visa på att utebliven kontakt med en av sin förälder inte behöver få den negativa konsekvensen som annars är ett vanligt antagande i samhället i övrigt. Forsell menar på i studien att det tycks råda ett övergripande antagande inom det juridiska och sociala arbetets fält att vid en vårdnadstvist så ska barn ha fortsatt kontakt med den våldsutövande pappan.
I den tredje artikeln avhandlar Forsell hur barn beskriver de våldsamma papporna som
opålitliga. Hon belyser vikten av att kvalitén på kontakten mellan barn och pappa är viktig men att det inte är något som diskuteras då det bara uttrycks att pappa och barn ska ha en kontakt men inte på vilket sätt. Hon resonerar vidare att det överlag i samhället finns olika uppfattningar på pappor och mammor, där det tillstår lägre förväntningar på pappan vilket visar på att jämställdheten inte alltid existerar i praktiken.
3.2. Barnets bästa - ett besvärligt begrepp vid vårdnadstvister
Lagstiftningen gällande frågor om vårdnad baseras på för att underlätta för majoriteten av
medborgarna. För majoriteten för de separerade föräldrarna som själva når en överenskommelse kan lagarna vara till en hjälp, dock inte för de föräldrar som inte själva når en överenskommelse och hamnar i en svår vårdnadstvist. Schiratzki (2008) i Mamma och pappa inför rätta menar att för dessa familjer blir gällande lagstiftning en mall där barnets bästa tolkas utifrån det ”normala” barnets premisser, men som egentligen ska ses som barn i ovanliga situationer. Schiratzki poängterar
dessutom att det finns risk för att dessa avvikande familjer mäts mot en idealiserad familj – som kanske rent ut av inte existerar.
Leonard Ngaosuvan (2018) menar på att barnets bästa är ett besvärligt begrepp då det är så svårdefinierat och föränderligt då det är så många aspekter som skulle kunna uppfattas som barnets bästa. Begreppet är av en relativ natur som kan få negativa konsekvenser i vårdnadstvister då det skapas godtyckliga tolkningar av olika situationer. Ngaosuvan är av uppfattningen att professionella istället bör använda begreppet ”barnets bästa” i mer absoluta termer som exempelvis ”tillräckligt bra”.
I Skivenes (2010) studie Judging the child’s best interests: Rational reasoning or subjective presumtions? analyseras domstolsärenden vid adoption och hur den norska domstolen har beslutat utifrån barnets bästa. Det dilemma som blir aktuell i hennes studie är om besluten i domstolen om barns bästa baseras på ett rationellt resonemang eller om det baseras på ett subjektivt antagande. Hon har i studien utgått från en sociologisk teori om rationell argumentation. Det visade sig att två av tre beslut inte uppfyllde normen för rationell argumentation, vilket resulterade i att besluten istället baserades på godtyckliga och subjektiva antaganden. Skivenes konstaterar att denna irrationella bedömning av domstolens kan i förlängningen äventyra att demokratin urholkas.
I Heide Ottosens (2006) studie In the name of the father, the child and the holy genes.
Constructions of the childs best interest in leagal disputes over contact undersöks hur familjerätten konstruerar barns bästa i tvister om vårdnad. Hon kunde i studien definiera två diskurser, dels den juridiska diskursen som har att utgå från lagstiftningen vilket ger en mer generaliserad uppfattning om barnets bästa. Dels psykdiskursen som representerades av andra professionella aktörer såsom
psykologer, läkare och socionomer där barnets bästa definierades utifrån ett mer individuellt
perspektiv där fokus låg på det enskilda barnets behov. Studien visade på att den juridiska diskursen dominerade i förhållande till psykdiskursen i domstolens beslut om vårdnad. Heide Ottosens resonerar också om välfärdsstatens jämställdhetsretorik där det uttalas att barnet behöver båda sina föräldrar istället för att titta på hur de sociala relationerna är mellan barn och förälder och därmed gå miste om vad som faktiskt är barnets bästa.
Avhandlingen Post-separation abuse of women and their children: Boundary-setting and family court utilization among victimized mothers (Zeoli, Rivera, Sullivan & Kubiak 2013) bygger på en amerikansk studie där 19 våldsutsatta mammor genomgått vårdnadstvister med våldsbenägna pappor.
Det som bland annat framkom i studien var att domstolen hade svårt att se sambandet mellan våld i nära relationer och föräldraskap, vilket gjorde att domstolen inte tog mammorna oro och uppgifter om våld på allvar. Författarna menar att när mammorna kom med uppgifter om våld så gjorde domstolen uttryck för att mammorna hindrade pappornas rätt att ha en relation till sina barn. Det fanns därför en tendens att domstolen förminskade våldet då våldet var irrelevant för föräldraskapet. Mammorna upplevde därmed sig motarbetade av familjerätten då deras och barnens skydd och säkerhet inte prioriterades. Författarna menar på att domstolen har här ett ansvar och kan bidra med att minska våldet genom att ta mammornas berättelser på allvar och att maximera skyddet för dem och dess barn.
4. Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel behandlas de teoretiska utgångspunkter som empirin analyseras utifrån. Studien bygger på kritisk diskursanalys då jag ville undersöka vilka diskurser som styr utifrån barnets bästa när domstolen ska besluta i vårdnadstvister. Jag kommer i detta kapitel förklara diskursanalysen samt beskriva den kritiska diskursanalysen med fokus på Faircloughs kritiska diskursanalys som teori.
Trots att studien innefattar det juridiska fältet så har jag valt att röra mig inom det sociala arbetets fält, varpå jag har valt bort teorier inom den juridiska diskursen.
4.1 Socialkonstruktionism
De olika riktningarna inom diskursanalysen bottnar alla i en socialkonstruktionistisk grund.
Socialkonstruktivism innebär ett vetenskapligt perspektiv på samhället som ser världen som socialt konstruerat av människor i samspel med varandra. Där allting såsom attityder, sociala grupper och identiteter är socialt konstruerat (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). De socialkonstruktivistiska angreppssätten kan vara skiftande men binds enligt Burr ihop av fyra premisser (ibid). Den första premissen är att vår kunskap om världen inte är en allmängiltig sanning. Så som vi ser på världen utgör inte en spegelbild av verkligheten, utan hur vi ser på välden påverkas av hur vi väljer att
kategorisera vår omvärld. Ytterligare en premiss handlar om att vår syn och kunskap om världen alltid genomsyras av en kulturell och historisk påverkan. Vilket gör att världsbilder och identiteter därför kan se annorlunda ut och också ändras över tid. Tredje premissen utgörs av att det finns ett samband mellan vår syn och kunskap om världen och om sociala processer, där kunskapen produceras och bibehålls genom sociala flöden. I dessa sociala flöden uppstår olika sanningar som i sin tur kämpar om att vara den sanna eller falska sanningen. I denna sociala interaktion uppstår således gemensamma sanningar (ibid). Den fjärde och sista premissen handlar om hur våra olika sociala världsbilder leder till olika sociala handlingar, där vissa handlingar blir naturliga och därmed normaliserade emedan andra handlingar blir helt otänkbara (ibid).
4.1.1. Genus som social konstruktion
Begreppet genus förstås som en social konstruktion av kön, där könstillhörighet kopplas till bestämda normer och förväntningar. Genusbegreppet betonar den maktordning som uppstår vilken är relaterad till de föreställningar om manligt och kvinnligt som är kulturellt och socialt skapad (Butler, 2007).
Maktordningen består i att mannen utgör normen och där kvinnan är underordnad och där män och kvinnor tillskrivs olika positioner och roller. Denna maktordning skapas och upprätthålls i varje samhälle (Hirdman, 2003).
Hirdman (2001) beskriver i sin forskning hur samhället skapar dessa olika osynliga normer, seder och förväntningar om det manliga och kvinnliga, vilket utgör ett genuskontrakt som består av tre grundprinciper. Första principen består av att män och kvinnor hålls isär genom dikotomier, dvs där helheten delas upp i två separata delar som blir varandras motsats. Delarna verkar uteslutande mot varandra där ingenting samtidigt kan tillhöra båda delarna. De separata delarna utgörs av män och
kvinnor eller flickor och pojkar och där uppdelningen exempelvis kan bestå av att vi pratar om
”bråkiga pojkar” och ”tysta flickor". Den andra principen utgörs av att det manliga värderas högre än det kvinnliga. Den manliga överordningen leder till att mannen betraktas som mer värdefull och tillskrivs därför högre status. Att män generellt tjänar mer är ett exempel på detta. Den tredje och sista grundprincipen består i att alla är med och skapar genusordningen. Då denna maktordning för många upplevs som något ”normalt” gör att vi omedvetet är med i skapandet av en genusordning. Det är viktigt att betona att genuskontraktet är något som skapas på strukturell nivå, på en individuell nivå kan det se annorlunda ut (Hirdman, 2003).
Inom genussystemet inryms begrepp som genusordning, könsmaktsordning och
könsmaktssystem, vilka alla är begrepp som vill förklara hur strukturer i samhället skapar och upprätthåller ett icke jämställt samhälle.
4.2. Diskursanalys
Språket är centralt inom diskursanalysen. Winther Jørgensen & Phillips (2000) menar att det är genom språket vi får tillträde till och konstruerar vår verklighet. Genom att sätta ord på ting, händelser eller fenomen så skapas sammanhang och verklighet har producerats (Börjesson & Palmblad, 2007).
Språket ska inte ses som något som speglar vår verklighet, utan i stället ses som en aktivitet eller en handling. Språket ”gör” något med världen, det konstituerar vår verklighet och vår omvärld (ibid).
Olika sätt att tala om verkligheten utgör olika diskurser, och dessa olika sanningar kämpar om att nå dominans på fältet. Därmed kan vi se på språket som en ”maskin” som konstituerar vår värld. Språket konstituerar vår sociala värld med allt vad det innebär, som exempelvis våra sociala identiteter och våra sociala relationer. Vi kan därmed säga att när det sker förändring i diskursen påverkar det också vår sociala verklighet (ibid).
Olika diskurser skapar en ständig kamp om att vara den rådande diskursen. Denna diskursiva strid bidrar därmed att både förändra och reproducera vår sociala verklighet, där de olika diskurserna pekar ut olika möjliga handlingar i olika situationer (ibid). Diskurser begränsar och skapar
handlingsutrymme – på gott eller ont (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
Foucault anses vara den som på allvar började arbeta med diskursanalysen och han utvecklade både dess teori och metod (ibid). Foucaults syfte var att klarlägga dels reglerna för vad som över huvud taget kan sägas och vad som är helt otänkbart, dels reglerna för vad som betraktas som sant eller falskt. Det märkliga är att även om vi i princip har oändligt många möjligheter att skapa olika påståenden, så är det trots allt snäva gränser för vad som faktiskt ”får” sägas inom olika
verksamhetsfält (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Det är intressant att faktiskt titta på de effekter som diskurser kan få, och på de sätt som vissa grupper kan gynnas respektive missgynnas av dessa effekter. Vem får tala och var ligger denna legitimitet? (Börjesson & Palmblad, 2007).
4.3. Kritisk diskursanalys och Faircloughs kritiska diskursanalys
Kritisk diskursanalys fokuserar på relationen mellan språk och makt (Boréus, K. & Brylla Seiler, 2018). Kritisk diskursanalys är inspirerad av Frankfurtskolan och dess kritiska teori vilket blir tydligt då det gemensamma är att reflektera och kritisera samhället och avslöja och utmana rådande
maktstrukturer. Med skillnaden att inom kritisk diskursanalys betonas språket som en maktresurs som är kopplad till ideologi och sociokulturell förändring. Kritisk diskursanalys betonar att de olika diskurser som uppstår skapar ojämlika maktförhållanden mellan olika sociala grupper. Uppgiften för kritisk diskursanalys blir att genom textanalys och diskurser få syn på vilken roll språket har i
skapandet och återskapandet av makt, orättvisor och ojämlikheter inom samhället. Sedan blir målet för den kritiska diskursanalysen att skapa en förändring av de rådande orättfärdiga maktförhållandena (Boréus, K. & Brylla Seiler, 2018).
Norman Fairclough var en brittisk lingvist och var en av de personer som utvecklade den kritiska diskursanalysen. Till skillnad från socialkonstruktionismen och diskursteorin som anser att världen är socialt konstruerad, gör Fairclough skillnad på ”en verklig värld” som är oberoende av våra sinnen och en ”konstruerad värld” som motsvarar vad våra sinnen kan uppfatta. Han menar att de riktiga maktförhållandena är på ”riktiga” oavsett hur vi förstår dem och befinner sig i den ”verkliga världen” , emedan innehållet i de texter som ska analyseras återfinns i den icke verkliga världen. Med andra ord kan Faircloughs kritiska diskursteori förutsätta en värld som existerar oberoende av våra konstruktioner (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
Fairclough använder sig av en tredimensionell analysmodell som metod som beskrivs i avsnitt 5.3.
5. Metod
I detta avsnitt redogörs för Faircloughs tredimensionella modell, vilket är den metod som kommer att användas för analys av empirin. Vidare presenteras litteratursökningar, urvalsprocess, vilka etiska överväganden som gjorts samt resonemang kring studiens tillförlitlighet.
5.1 Litteratursökning
De vetenskapliga artiklar som presenteras i tidigare forskning har sökts genom Ersta Sköndal Bräcke Högskolas biblioteksdatabas, Sociological abstract, SocIndex, DIVA, LIBRIS, Academic search complete samt Google Scholar. De sökord som har använts, var för sig och tillsammans i olika kombinationer är: vårdnadstvist, gemensam vårdnad, enskild vårdnad, domstol, familjerätt, vårdnad om barn, barnets bästa. För att finna internationell forskning har jag använt mig av sökorden: custody dispute, custody of children, child custody, child-custody, case custody, custody reform, sole custody, joint custody, domestic violence, violence against children, court, family law, best interest of the child, parental rights, parental responsibility.
Urvalet av artiklarna som valdes ut skulle vara kopplade till studiens syfte. I flera sökningar av artiklarna användes krav på att artiklarna skulle vara vetenskapligt granskade, dvs peer-reviewed.
Genom att följa referenslistor för relevant litteratur så har även artiklar hittats genom detta.
5.2. Urval
Jag valde att kontakta Solna tingsrätt ur ett praktiskt perspektiv då det var den tingsrätt som geografiskt låg närmast min bostad. Dock visade det sig att jag inte skulle behöva ta mig till tingsrätten då det bästa alternativet var att få domarna skickade till mig digitalt. Jag kontaktade tingsrätten angående min studie och bad om att få ta del av domar gällande vårdnadstvister för åren 2017–2019. Då det endast är personal på tingsrätten som får göra digitala sökningar i arkivet, så fick jag hjälp av arkivariepersonal att ta fram domar. Det gick dock inte att begränsa urvalet så att det endast skulle omfatta vårdnadstvister med uppgifter om våld, då våld inte specificeras i målen.
Huruvida våld har förekommit eller ej är inte något som specificeras i målen och därmed inte sökbart.
Det enda sökbara är huruvida förändringar gjorts rörande vårdnaden. Det fanns totalt 636 domar för måltypen ”vårdnad” för åren 2017–2019, vilka skickades i digital form.
För att få så aktuell bild som möjligt valdes i första hand de domar från 2019. Jag valde ut de domar innehållande uppgifter om våld. Detta första urval resulterade i 32 domar. Endast domar med uppgifter om våld i nära relationer med pappa som förövare selekterades. En dom där kvinnan utövat våld mot mannen valdes därför bort. Utifrån tidsaspekten för denna studie valdes 14 domar ut. Dessa var jämnt fördelade utifrån utfallet; sju med utfallet ensam vårdnad och sju med utfallet gemensam vårdnad. Ur en kronologiskt ordnad lista med de senaste domarna först valdes domar ut. Ensam vårdnad med tidsaspekten 2019.12.18 - 2019.06.28. Domar med gemensam vårdnad som utgång var färre i antal, vilket gjorde att urvalet från år 2019 inte räckte till, varav det blev tvunget att även göra ett urval från år 2018. Så dessa sju domar har tidsintervallet 2019.12.18 - 2018.05.31.
Av intresse för min studie är själva domskälet, vilket är den sammantagna bedömningen som tingsrätten gör och motiveringen till beslutet.
5.3. Faircloughs tredimensionella metod för analys
Fairclough har utvecklat en modell som används som analytisk ram vid diskursanalys. Denna modell beskriver språket i tre olika nivåer eller dimensioner. Dessa tre dimensioner är text, diskursiv praktik och social praktik (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Se Fig. 1.
Figur 1. Faircloughs tredimensionella modell (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 74)
Den innersta kärnan: Texten är materialet och utgörs av text, en tidningsartikel eller intervju, och är det Fairclough kallar för den kommunikativa händelsen. Fokus ligger på språket som förmedlas i texten. I denna studie utgörs texten av Tingsrättens domar i vårdnadstvisterna och hur våldet
beskrivits i domskälet (ibid).
På nästa nivå beskrivs diskursiv praktik. Det är inom den diskursiva praktiken som texten (eller talet) produceras, konsumeras och tolkas. Exempelvis hur tolkas texten? hur sprids den? Inom vilken diskurs ingår texten? Den diskursiva praktiken både speglar och aktivt bidrar till social och kulturell förändring. Den diskursiva praktiken är kopplad till den kommunikativa händelsen. I den diskursiva praktiken finns diskursordningen, vilket är olika diskurser som finns inom samma fält. Exempelvis diskursordningen på ett sjukhus rymmer olika diskurser såsom samtalet mellan läkare och patient, eller personalens medicinska och vetenskapliga tal mellan kollegier. Det kan också vara olika diskurser som inom en diskursordning kämpar om att peka ut riktningen för diskursen (ibid). I den här studien är diskursordningen de diskurser som existerar inom den sociala sfär som våra domar hänvisar till, och en annan juridisk diskursordning som verkar inom ett annat fält med sina inbördes diskurser.
På den tredje och yttersta nivån analyseras texten i en större kontext. Här förbinds texten och den diskursiva praktiken till den sociala praktiken, vilket nu utgörs av ett större samhälleligt perspektiv (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Det finns nu möjlighet att urskilja särskilda
maktrelationer då texten analyseras i en större kontext. Syftet med att analysera den sociala praktiken är att få en bredare förståelse för hur diskurser skapas och upprätthålls men också hur de används och
påverkar människor och dess omvärld, då den sociala praktiken påverkas av diskursordningen (ibid).
Samtidigt fungerar varje kommunikativ händelse fungerar som en form av social praktik genom att den reproducerar eller ifrågasätter diskursordningen. Möjligheten att förändra diskursordningen är om diskurser utnyttjas på nya sätt eller om diskurser kommer in från en annan diskursordning, dvs ett helt nytt verksamhetsfält, då finns också möjlighet att skapa något nytt. Det är viktigt att samtliga tre nivåer analyseras och målet med kritisk diskursanalys är att kartlägga sambanden mellan språkbruk och social praktik (ibid).
5.4. Analysverktyg
Analysverktygen som har använts till denna studie är kodning, modalitetsmarkörer och interdiskursivitet vilka har använts under olika delar av arbetsprocessen.
5.4.1. kodning
Då Faircloughs kritiska diskursanalys saknar tydliga riktlinjer för att i ett första steg arbeta med sin empiri valdes därför ett verktyg från innehållsanalysen, varav jag använde mig av kodning och
kodschema (Boreus & Kohl, 2018). Detta analysverktyg var ett bra komplement föra att kunna hantera materialet och kategorisera det och bryta ned texten i olika teman (ibid). Utifrån de temana började två diskurser framträda ur empirin.
5.4.2. modalitet och interdiskursivitet
Enligt Fairclough inbegrips en text av olika egenskaper vilka kan analyseras med hjälp av olika textanalytiska verktyg (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Det är främst analysverktyget modalitet som kommer att användas i analysen av texten. Även analysverktyget interdiskursivitet kommer att användas till viss del.
Modalitet analyserar talarens grad av instämmande i ett uttalande, där graden av instämmande beskrivs i term av affinitet. Graden av affinitet påverkas av talarens säkerhet eller sanning i det hen uttrycker. Om talaren uttrycker en bestämd kunskap som en sanning så bedöms uttalandet ha en hög affinitet (ibid). Exempelvis att talaren utrycker bestämt att ”det är” kallt. Däremot om talaren är mindre säker på sin sak vilket påvisas genom att uttala att man ”tror det är” kallt ger uttalandet en låg affinitet.
Modaliteten kan även vara subjektiv eller objektiv beroende på om uttalandet kan knytas till någon.
Beroende på vilken modalitet som uttrycks så kommer det att påverka diskursens konstruktion av sociala relationer men även kunskapssystem (ibid).
Interdiskursivitet betyder vilken artikulering olika diskurser har inom och mellan olika diskursordningar. Genom nya former av artikulering av olika diskurser flyttas gränserna både inom diskursordningen och mellan olika diskursordningar (ibid). En text kan ha låg grad av
interdiskursivitet, då texten utrycker diskurser på ett traditionellt sätt med en oförmåga att förändras vilket återskapar något som redan är. Vilket i sin tur även upprätthåller den rådande sociala praktiken.
Emedan hög grad av interdiskursivitet förknippas med något föränderligt där nya former antas vilket betyder att nya diskurser har påverkat varandra och en ny artikulering har skett (ibid).
5.5. Forskningsansats
Studien har en kvalitativ ansats då jag använder mig av Faircloughs kritiska diskursanalys. I studien kommer jag analysera de 14 domslut där det uttalats att pappan har utsatt mamman och/eller barnen.
Studiens syfte är att titta på hur domstolen resonerar kring våldet och att lyfta de diskurser som konkurrerar om barnets bästa och som påverkar domstolens beslut vid vårdnadstvister. Studien använder sig av en deduktiv ansats vilket innebär att jag prövar en teori mot empirin (Bryman, 2018).
De teorier som studien innefattar är socialkonstruktionism och kritisk diskursanalys. De diskurser som framträdde ur materialet utspelar sig inom den diskursiva praktiken vilket utgör den andra nivån i Faircloughs analysmodell (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). För att kunna gör en analys av den sociala praktiken användes socialkonstruktionismen med betoning på konstruktion av genus. I studien ansluter jag mig till en feministisk diskurs, dels då forskningen entydigt visar på att våld i nära relationer drabbar kvinnor i högre grad än män (Sinisalo & Moser Hällen, 2018). Dels att den feministiska diskursen betonar den maktordning som uppstår och som är relaterad till föreställningar om kön.
Inledningsvis arbetade jag med kodning och ett kodschema för att få fram olika teman i texten vilket var en hjälp att skönja de två diskurser som framträdde ur materialet (Boréus & Bergström).
Vidare analysverktyg som användes var modalitet, vilket innebär sanningsgraden i ett uttalande (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Även interdiskursivitet användes för att analysera om de valda diskurserna påverkade diskursordningen genom att artikulera nya former eller återskapar något som redan är (ibid.).
5.6. Studiens tillförlitlighet
När en studie ska utvärderas finns det olika kriterier att utgå från för att kunna göra en sådan
utvärdering. De termer som då används är reliabilitet och validitet, Att undersöka en studies reliabilitet är inom den kvalitativa forskningen att se till studiens pålitlighet eller äkthet. Validiteten visar på studiens trovärdighet (Bryman, 2018).
Reliabiliteten generellt vid en diskursanalys kan bli något problematiskt dels att den som gör en textanalys kommer med sin förförståelse prägla tolkningen av både texten och studien som helhet, dels vilar diskursanalys på ett konstruktionistiskt synsätt som anser att all kunskap är socialt konstruerad och därmed finns ingen sanning (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Även analysverktygen kan ur ett reliabilitetperspektiv uppfattas problematiskt då de kan uppfattas på olika sätt och även anses vaga, det blir här viktigt att väl beskriva hur verktygen har använts (Bergström & Ekström, 2018). Det är av stor vikt att forskaren beskriver hur resultatet har arbetats fram för att kunna avgöra studiens
trovärdighet (ibid). Bryman (2018) menar att genom att vara detaljrik så möjliggör man för läsaren att själv kunna bedöma ifall studien är överförbar till omvärlden.
Jag har försökt att tydligt i studien redovisa hur processen sett ut under arbetets gång för att säkerställa studiens transparens och därmed dess reliabilitet. Jag har under olika avsnitt i studien beskrivit och redovisat hur urvalet har gjorts, motiverat val av teori och metod. Textanalysen är genomförd efter den kritiska diskursanalysens riktlinjer och jag har presenterat mitt resultat som är väl förankrat med studiens empiri, vilket har illustrerats med citat och källor. Då materialet till empirin är inhämtat från tingsrätten så utgör domarna en pålitlig källa, dock kan kodning och framtagna teman från materialet gjorts utifrån en subjektiv tolkning. Urvalet till studien är väldigt begränsat då det rör sig om endast 14 domar vilket gör det till en låg generaliserbarhet och även en låg reliabilitet.
Då det kommer till validitet, om studien är trovärdig, så har jag arbetat med empirin utefter studiens syfte och frågeställningar. Dock har vissa domskäl varit mindre utförliga vilket det kan finnas en risk att bli mer spekulativ kring vissa antaganden.
Val av diskurser som har urskilts ur materialet skulle kunna utgöra en risk att inte se andra möjliga sätt att tolka vissa uppgifter. Samtidigt är diskursanalys det motsatta, att det är ett verktyg att se alternativa tolkningar (Börjesson & Palmblad, 2007).
5.7. Forskningsetiska överväganden
Enligt Vetenskapsrådets (2002) goda forskningssed ska särskilda etiska principer följas inom det humanistiska samhällsvetenskapliga forskningsområdet. Principerna består av fyra allmänna
huvudkrav vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
De som var aktuella för denna studie var nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Individerna i domarna deltar inte aktivt varav samtycke- eller informationskravet inte behövde delges. Studiens empiri består av domar vilka går under offentlighetsprincipen som regleras i tryckfrihetsförordningen (SFS 1949:105). Vilket gör att domar är att betrakta som offentliga handlingar som vem som helst har rätt att ta del av. Då domarna innehåller synnerligen känslig information och det rör GDPR, så hade vanligtvis vid forskning krävts en etikprövning. Då denna studie är en studentuppsats har detta inte krävts (Vetenskapsrådet, 2017).
Enligt konfidentialitetskravet så avidentifierades materialet genom att koda domarna. Där varje dom avidentifierades med bokstav och siffra, barnets namn benämndes med endast barn, son eller dotter samt föräldrarnas namn byttes ut mot mamma eller pappa. För ytterligare avidentifiering så har datum och plats anonymiserats. Enligt nyttjandekravet kommer allt material till empirin att raderas efter att uppsatsen godkänts (Vetenskapsrådet, 2002).
6. Resultat och analys
Under resultat och analys ämnar jag att svara på frågeställningen hur tingsrätten resonerar kring pappans våld i nära relationer vid vårdnadstvister samt studiens syfte: om det finns diskurser som kan vara motsägande konflikter som styr tingsrättens beslut. Utifrån empirin så är det framförallt två diskurser som framträder som representerar det studien avser att undersöka. Dessa två diskurser syftar båda till att argumentera eller göra trovärdigt vad som är för barnets bästa. De två diskurserna är barnets behov av en god och nära relation med båda sina föräldrar, som jag benämner som en
behovsdiskurs och risken för att barnet far illa vilket jag benämner som en riskdiskurs. Hur domstolen resonerar kring pappans våld påverkas utifrån dessa två diskurser. Då jag vill undersöka om det råder någon skillnad vid domstolens resonemang kring våld vid gemensam respektive ensam vårdnad väljer jag att dela upp empirin under respektive utfall av vårdnad. Domstolens resonemang kring föräldrarnas samarbete påverkas av vilken av de två diskurserna som råder. Även på vilket sätt de tar upp våldet och benämner våldet påverkas också utifrån vilken diskurs som domstolen utgår från i det specifika målet, vilket kommer att framgå av materialet. Argumentationen kommer därmed att utgå från en av de två utgångspunkterna; behovsdiskursen respektive skyddsdiskursen.
Det är mamman och/eller barn som har fört fram uppgifter om våld i samtliga 14 vårdnadsmål.
Det är olika typer av våld som beskrivs i domarna, där mammornas uppgifter om våld har vittnat om hur papporna har utsatt dem för hot och dödshot, ofredande samt fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld under deras relation och i några fall även efter föräldrarnas separation. I fem av domarna finns även uppgifter om att papporna även har utsatt sina barn för våld (E4, E6, E7, G3 och G5).
6.1. Domstolens beaktande vid ensam vårdnad
Detta stycke visar på vad domstolen tar i beaktande kring det eventuella våldet i de vårdnadsmål där utfallet blev ensam vårdnad. I samtliga sju domar där utgången varit ensam vårdnad har riskdiskursen dominerat domstolens beslut, vilket betyder att riskdiskursen vägt tyngst i förhållande till
behovsdiskursen utifrån barnets bästa. Utfallet i alla sju domar är ensam vårdnad då det anses vara för barnets bästa då det finns en risk att barnet far illa av föräldrarnas samarbetsproblem.
6.1.1 Riskdiskurs
I fem av sju domar (E2, E3, E4, E6 och E7) anser domstolen att pappans våld utgör en risk för barnets bästa och därmed motiverar ensam vårdnad. Här uttalas mer eller mindre att det är våldet som utgör orsaken till det svåra samarbetet mellan föräldrarna tillsammans med att mammans tillit till pappan är låg. I dom E6 och E7 motiveras ensam vårdnad dels av våldet i sig, dels av att pappan är olämplig som vårdnadshavare då han har utövat våld mot sina barn. I dom E1 är det inte våldet som utgör
samarbetssvårigheterna mellan föräldrarna utan att pappan har försvårat beslut som rör barnets skolval, vilket gjort att myndighet varit tvungen att gå in och göra tvångsbeslut. I dom E5 motiveras det dåliga samarbetet av en stark och ömsesidig misstro mellan föräldrarna. Generellt för de domar där våldet är
orsaken till samarbetsproblem så betonas mammans och/eller barnets berättelse om våldet som väldigt trovärdig. Vilket vi kan se exempel på i följande citat:
De uppgifter som [mamma] har lämnat om [pappans] nedvärderande och kränkande beteende mot henne har framstått som trovärdiga. De har också vunnit stöd av vittnesberättelserna från [mammans] släktingar och vänner. (E2).
I domen ovan styrks inte våldet av någon polisanmälan eller någon övrig utredning, men här anser domstolen att mammans berättelse om pappans våld är trovärdig och att det även styrks av vittnen. Det kan vi även utläsa genom att modalitetsmarkörerna har en hög affinitet genom uttrycken ”har framstått som trovärdig” och ”vunnit stöd av”.
Följande dom styrks inte heller av någon polisanmälan, men domstolen anser även här att mammans berättelse om våld är trovärdig. Domstolen kan därför inte bortse från uppgifterna om pappans våld mot mamman och även hot mot barnets äldre halvbror, vilket domstolen anser kan utgöra en risk för barnet.
Tingsrättens slutsats, i den här delen, är att det inte är styrkt i strikt mening att [pappa] hotat [mamma] eller hennes äldste son eller att han utsatt henne eller pojken för psykiskt våld eller övergrepp. Men [mammans]
uppgifter om dessa förhållanden är högst trovärdiga, enligt tingsrättens uppfattning. Vid den
riskbedömning angående framtida förhållanden som tingsrätten gör går det inte att bortse från vad som tycks ha förekommit tidigare och att liknande situationer kan uppstå igen. Det går i detta sammanhang inte att ställa upp ett beviskrav av det slag som används t.ex. i brottmål……Tingsrätten anser sig alltså inte kunna bortse från det [mamma] har gjort gällande. (Dom E3).
Här konstrueras pappan till någon som kan fortsätta utsätta familjen för våld och därmed utgöra en risk. Vid vårdnadstvister krävs inte samma beviskrav som vid ett brottmål (Prop. 2005/06:99:42f), vilket domstolen har utgått ifrån här. Detta visar även modaliteten genom att uttalandet uttrycks med hög affinitet ”det går i detta sammanhang inte att ställa upp”. Likaså utgör modalitetsmarkörerna i detta citat av hög affinitet ”är högst trovärdiga” och ”det går inte att bortse” när det gäller mammas trovärdighet och uppgifterna om våldet. Dessutom består de två sista exemplen av en subjektiv modalitet då det tydligt framgår att Tingsrätten adresserar uttalandet. I båda dessa domar är Tingsrätten tydlig med att uppgifter om våld måste tas hänsyn till i bedömningen om vad som är barnets bästa, samt att det här utgör en risk och ensam vårdnad därför är motiverad. Intressant att poängtera är att domstolen här går emot vårdnadsutredningens yttrande om gemensam vårdnad.
I en annan dom tar domstolen hänsyn till att våldet styrks av både polisanmälan och vårdnadsutredningens slutsats och en trovärdig redogörelse från barnen.
Enligt tingsrättens bedömning framstår vårdnadsutredningens slutsatser som väl underbyggda och de får stöd av den övriga skriftliga bevisningen. Mot den bakgrunden och då det föreligger djupgående samarbetssvårigheter mellan parterna bedömer tingsrätten att det saknas förutsättningar för gemensam vårdnad. Tingsrätten kan konstatera att barnen – på sätt som varit adekvata för deras respektive ålder – har gett tydligt uttryck för att de har utsatts för och bevittnat våld från sin fars sida och att de är rädda för honom. (Dom E6).
Här utgörs påståendena av en hög affinitet då tingsrätten ger uttryck för att vara en sanning då de använder ord som ”får stöd av”, ”saknas förutsättningar” och ”gett tydligt uttryck för”. Domstolen gör här den sammanfattande slutsatsen att det inte finns några förutsättningar för samarbete mellan
föräldrarna då det finns uppgifter om våld, vilket gör att riskdiskursen väger tyngre. Tingsrätten gör bedömningen att gemensam vårdnad anses olämplig.
Även hur det eventuella våldet benämns påverkas av den rådande riskdiskursen. Då fem av sju domar motiverar att samarbetssvårigheterna utgörs av pappans våldsgärningar blir konsekvensen att domstolen problematiserar, benämner och utrycker pappans våld. Vilket följande citat påvisar:
Han utsatte [sonen] för våld upprepade gånger i samband med raseriutbrotten. Hotat att ta livet av [mamman] eller se till att hon får sitta i rullstol resten av livet. Hon vet inte vad han är kapabel till. Att [pappans] ilska är en realitet för barnen och [mamman] framgår även med all önskvärd tydlighet av de ljudfiler som har spelats upp. [Pappan] visar på dessa en stundtals helt besinningslös ilska riktad särskilt mot [sonen]...Tingsrätten anser att det våld som [pappan] har utsatt [sonen] för och de hot och andra
kränkningar som enligt vad som har angivits ovan har riktats mot [de två barnen] och [mamman] inte bara är allvarliga i sig utan också omöjliggör ett verkligt samarbete mellan parterna. (Dom E7)
Tingsrätten gör sanningar i sina uttalanden om våldet genom modalitetsmarkörerna; ”inte bara allvarliga i sig” och ”omöjliggör”. Här uttalar domstolen våldet explicit och våldet betonas både i underlag och domslut. I dom E3 uttrycker även här domstolen våldet:
[Mamma] har i vårdnadsutredningen och vid huvudförhandlingen berättat om en tillvaro som kan beskrivas som att [pappa] dominerat henne och hennes äldre son med provocerande uppträdande, hot, psykiskt våld och sexuella och andra trakasserier. Steg för steg har han fått henne att böja sig för hans vilja och han har psykologiskt tryckt ned henne tills hon kommit till den punkt där hon inte längre förmår att hävda sin egen vilja eller stå emot hans påtryckningar och trakasserier (Dom E3)
I dom E2 betonar domstolen våldet och utgör skäl till ensam vårdnad tillsammans med mammans bristande tillit till pappan, dock tonas våldet ner när domstolen motiverar sitt domslut till ensam vårdnad:
Enligt henne har han under deras förhållande kontinuerligt nedvärderat och kränkt henne och till och med gått så långt att han i [dotterns] närvaro hotat [mamman] med kniv. De uppgifter som [mamman] har lämnat om [pappan] nedvärderande och kränkande beteende mot henne har framstått som trovärdiga….
[Pappan] och [mamman] har gått igenom en uppslitande separation och har inte nått fram till något konfliktfritt samarbete. [mammans] tillit till [pappan] förefaller i stor utsträckning att saknas. Det finns enligt tingsrättens bedömning stor risk för att [pappan] och [mamma] inte kan hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar [dottern]. Utsikterna för att deras motsättningar ska vara övergående och inte hindra ett fungerande samarbete på längre sikt förefaller att vara små. (Dom E2)
Samtidigt som domstolen benämner våldet så görs våldet trots det ändå om till en konflikt mellan två parter i själva motiveringen för ensam vårdnad. Våldet göms bakom ord som ”uppslitande separation”
och ” inte nått fram till något konfliktfritt samarbete”.
6.1.2. Behovsdiskurs
I dom E1 motiveras parternas samarbetssvårigheter till ensam vårdnad då samarbetet inte fungerar då pappan försvårat beslut som rör sonen och därför utgör en risk för barnet. Här har myndighet varit tvungen att gå in och göra ett tvångsbeslut vid byte av skola. Dock ser tingsrätten här en risk i att sonen inte får tillgång till båda sina föräldrar om ensam vårdnad döms.
Tingsrätten anser att det i och för sig finns en viss risk för att [sonen] inte får tillgång till båda sina föräldrar om [mamma] får ensam vårdnad om sonen. Tingsrätten gör dock den bedömningen att den risken inte är påtaglig då [mamma] ställer sig positiv till kontakt mellan [sonen] och [pappan]. (Dom E1).
