ÖREBRO UNIVERSITET
Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1–3 Svenska språket
Svenska, Självständigt arbete inriktning f-3, A-nivå, 15 högskolepoäng HT 2021
Barnlitteratur ur ett genusperspektiv
En text- och bildanalys av Astrid Lindgrens böcker Lotta på Bråkmakargatan och Alla vi barn i Bullerbyn.
Elisabet Magnerot
ID - D116961855.
Handledare: Carina Lidström
1
Abstract
Elisabet Magnerot: Barnlitteratur ur ett genusperspektiv: En text- och bildanalys av Astrid Lindgrens böcker Lotta på Bråkmakargatan och Alla vi barn i Bullerbyn (2021). Svenska, Självständigt arbete, A-nivå, inriktning f-3, SV012G, HT21.
Syftet med den här studien är att utföra en text- och bildanalys av Astrid Lindgrens böcker Lotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947). I studien undersöks huvudkaraktärerna med inriktning på Lotta och Lisa ur ett genusperspektiv och jämför deras genuskonstruktion, och hur de framställs i anknytning till de genusnormer som förekommer i barnlitteratur. I studien undersöks även illustrationerna av karaktärerna ur ett genusperspektiv och avslutningsvis tillämpas begreppet critical literacy och läroplanens värdegrundsuppdrag i anknytning till undervisningen med syftet att uppmärksamma genus i barnlitteraturen.
I studien tillämpas en kvalitativ textanalys och en kvantitativ analys, samt en komparativ metod då jag jämför huvudkaraktärerna. För att kunna undersöka huvudkaraktärerna Lotta och Lisa ur ett genusperspektiv och jämföra deras genuskonstruktion, och hur de framställs i samband med de normer som förekommer i barnlitteratur uppmärksammas, bland annat, litteraturvetaren Maria Nikolajevas sammanställning av de genusnormer som förekommer i barnlitteratur.
Slutsatsen av studien är att Lotta framställs som både normbärande och normbrytande utifrån sin könstillhörighet, och Lisa framställs som normbärande och förmedlar ett traditionellt könsmönster i anknytning till Nikolajevas sammanställning av genusnormer. Slutsatsen är att Astrid Lindgrens böcker med fördel kan användas i undervisningen för att belysa genus då böckerna framhåller olika sidor av genuskonstruktioner och detta anser jag är bra för barn att möta.
Nyckelord: Lotta på Bråkmakargatan, Alla vi Barn i Bullerbyn, Astrid Lindgren, genus, traditionella könsroller, critical literacy, kritisk litteracitet, illustrationer, normbrytande
2
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 4
2 Syfte & Frågeställning ... 4
2.1 Frågeställningar: ... 4
3 Disposition ... 5
4 Teori & Metod ... 5
4.1 Kvalitativ textanalys ... 5
4.2 Norm ... 7
4.3 Genus ... 7
4.4 Genus i undervisningen ... 8
4.5 Litterära karaktärer ... 8
4.6 Critical literacy – kritisk litteracitet ... 9
4.7 Genus & utseende ... 10
5 Tidigare forskning ... 11
5.1 Genus i barnlitteraturen ... 11
5.2 Könsroller i barnlitteratur ... 13
5.3 Berättarroller ... 14
5.4 Illustrationers påverkan och betydelse ... 15
6 Material och presentation av valda böcker ... 15
6.1 Astrid Lindgren ... 15
6.2 Lotta på Bråkmakargatan (1961) ... 16
6.3 Alla vi barn i Bullerbyn (1947) ... 16
7 Analys ... 17
7.1 Textanalys ... 17
7.1.1 Lotta på Bråkmakargatan (1961) ... 17
7.1.2 Den envisa Lotta ... 17
7.1.3 Emotionella Lotta ... 18
7.1.4 Dynamiska och runda Lotta ... 19
7.1.5 En arbetande pappa och en hemmafru ... 20
8 Alla vi barn i Bullerbyn (1947) ... 21
8.1.1 Jag-berättare ... 21
8.1.2 Den skötsamma och omtänksamma flickan ... 22
8.1.3 Den busiga pojken ... 23
8.1.4 Den omtänksamma pojken ... 24
3
8.1.5 Statiska och platta Lisa ... 25
9 Bildanalys ... 26
9.1 Lotta på Bråkmakargatan (1961) ... 26
9.1.1 Karaktärernas utseende ... 26
10 Alla vi barn i Bullerbyn (1947) ... 28
10.1 Karaktärernas utseende ... 28
11 Slutsats & Diskussion ... 29
11.1 Lotta på Bråkmakargatan ... 30
11.2 Alla vi barn i Bullerbyn ... 31
11.3 Likheter och skillnader ... 32
12 Didaktisk diskussion ... 32
12.1 Vidare forskning ... 34
13 Referenslista ... 35
4
1 Inledning
Jag har valt att göra en kvalitativ textstudie och bildanalys av Astrid Lindgrens böcker, Lotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947). Studien undersöker
litteraturens huvudkaraktärer ur ett genusperspektiv och jämför deras genuskonstruktion och hur de framställs gentemot de normer som förekommer i barnlitteratur enligt litteraturvetaren Maria Nikolajevas sammanställning. Jag har också diskuterat böckernas genuskonstruktion mot bakgrund av de normer som förekommer i läroplanens värdegrundsuppdrag.
Enligt läroplanen är skolans uppdrag att förmedla och förankra grundläggande värden, samt verka för jämställdhet. Skolan ska därför förmedla samma rättigheter och möjligheter för alla elever, oavsett könstillhörighet. Detta förmedlar Skolverket:
Skolan ska verka för jämställdhet. Skolan ska därmed gestalta och förmedla lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för alla människor, oberoende av könstillhörighet. I enlighet med grundläggande värden ska skolan också främja interaktion mellan eleverna oberoende av könstillhörighet. Genom utbildningen ska eleverna utveckla en förståelse av hur olika uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt kan påverka människors möjligheter (Skolverket, 2018, s. 7).
I anknytning till läroplanen och begreppet critical literacy, samt Lotta på Bråkmakargatan och Alla vi barn i Bullerbyn kommer jag i min studie framhålla hur detta i samspel kan tillämpas i undervisningen för att göra elever medvetna om underliggande genusnormer i barnlitteratur.
Förhoppningsvis ska detta hjälpa mig att uppmärksamma hur jag i min blivande profession som lärare undviker att agera annorlunda mot elever baserat på deras könstillhörighet.
2 Syfte & Frågeställning
Syftet med denna studie är följaktligen att göra en kvalitativ textstudie och bildanalys av Astrid Lindgrens böcker, Lotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947), och där undersöka huvudkaraktärerna Lotta och Lisa ur ett genusperspektiv och jämföra deras genuskonstruktion. Studien undersöker även illustrationerna av karaktärerna ur ett genusperspektiv. Jag fortsätter sedan med att diskutera innebörden av critical literacy och läroplanens värdegrundsuppdrag, och hur det kan tillämpas i undervisningen för att göra elever medvetna om underliggande genusnormer i böckerna.
2.1 Frågeställningar:
- Hur framställs huvudkaraktärerna ur ett genusperspektiv utifrån litteraturens text och bild?
5 - Vilka likheter och skillnader förekommer i Lotta och Lisas genuskonstruktion?
- Hur kan Lotta på Bråkmakargatan och Alla vi barn i Bullerbyn i anknytning till begreppet critical literacy användas i undervisningen för att uppmärksamma genus?
3 Disposition
Min uppsats är fortsättningsvis disponerad på följande vis: inledningsvis presenteras
innebörden av kvalitativ textanalys och kvantitativ analys som studien, delvis, bygger på och sedan redogörs relevanta begrepp som tillämpas i studien, bland annat, critical literacy. Vidare presenteras tidigare forskning som jag funnit i anknytning till böckerna och karaktärerna ur ett genusperspektiv. Sedan presenteras Astrid Lindgren och böckerna Lotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947).
I nästa avsnitt presenteras den text- och bildanalys som jag genomfört av böckerna och huvudkaraktärerna, och sedan presenterar och diskuterar jag de slutsatser som jag dragit utifrån den analys som jag genomfört. Avslutningsvis för jag en didaktisk diskussion i anknytning till begreppet critical literacy och läroplanens värdegrund. I diskussionen framhåller jag hur detta kan tillämpas i undervisningen för att göra eleverna medvetna om underliggande genusnormer i de aktuella böckerna. Diskussionen inkluderar även
undervisningsförslag i anknytning till böckerna och den verksamma läraren Britta Stenssons metoder och arbetssätt för undervisning i litteraturläsning.
4 Teori & Metod
Som jag tidigare nämnt har jag valt att göra en kvalitativ textanalys och bildanalys av Astrid Lindgrens böcker Lotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947). Jag undersöker framställningen av böckernas huvudkaraktärer ur ett genusperspektiv och
undersöker vilka genusnormer och könsroller som framställs i de olika böckerna. Studien blir även komparativ då jag jämför böckernas huvudkaraktärer med varandra och med Maria Nikolajevas sammanställning av genuskonstruktioner, så som de i allmänhet sett ut, i barnlitteraturen, samt med de normer som förekommer i läroplanens värdegrundsuppdrag.
4.1 Kvalitativ textanalys
I boken Handbok i kvalitativ analys beskriver pedagogikforskarna Andreas Fejes och Robert Thornberg begreppet kvalitativ analys. Kvalitativ analys är enligt dem undersökningsmetoder som innebär att bryta ner, bearbeta och analysera material för att få ett resultat (2019, s. 35).
6 Pedagogen Pär Widén beskriver i kapitlet ”Kvalitativ textanalys” begreppet kvalitativ
textanalys som handlar om att analysera texter, exempelvis dagstidningar, och syftet är att försöka förstå textens innebörd (Fejes och Thornberg, 2019, s. 193). Visserligen analyserar inte denna studie dagstidningar utan skönlitterärt material men trots det så tillämpas en kvalitativ textanalys där mitt syfte är att försöka förstå de valda böckerna och att frilägga de normer kring genus som böckerna förmedlar. Avslutningsvis framhåller Widén att kvalitativ textanalys följer tolkningstraditionen hermeneutiken och detta beskrivs och tillämpas senare i studien (Fejes och Thornberg, 2019, s. 193–195). Studien tillämpar också, i en ytterst liten omfattning, en kvantitativ analys och sociologen Mikael Hjerm beskriver i boken Introduktion till samhällsvetenskaplig analys att kvantitativ analys handlar om att sätta siffror på det som analyseras (Hjerm, Lindgren och Nilsson, 2014, s. 87). Den kvantitativa analysen består i att jag räknar böckernas bilder och antalet gånger karaktärerna illustreras.
Som tidigare nämnts så kan undersökningen ses mot bakgrund av en hermeneutisk tolkningstradition och pedagogen Ingrid Westlund beskriver i kapitlet ”Hermeneutik” att begreppet hermeneutik handlar om att tolka, förstå och förmedla intryck av olika fenomen (Fejes och Thornberg, 2019, s. 72). Vidare framhåller Widén i kapitlet ”Kvalitativ textanalys”
att det handlar om att skapa mening ur texter där fokus antingen ligger på författarens syfte med innehållet eller läsarens tolkning av innehållet (Fejes och Thornberg, 2019, s. 195). I min studie kommer jag, läsaren, att tolka innehållet i Astrid Lindgrens böcker, Lotta på
Bråkmakargatan och Alla vi barn i Bullerbyn ur ett genusperspektiv.
I min studie kommer jag som jag nämnt ovan att tillämpa en komparativ metod då jag jämför de två aktuella böckerna med varandra. I boken Litteraturvetenskap – en inledning beskriver litteraturvetaren Anders Olsson i kapitlet "Intertextualitet, komparation och reception”
begreppet komparativ metod så här: ”Begreppet förutsätter en jämförelse mellan olika verk med avseende på likheter och olikheter” (Bergsten, 2002, s. 53). Komparativ metod innebär alltså att jämföra olika verk och finna likheter och skillnader dem emellan. I min studie kommer jag att jämföra Lotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947), och studera de likheter och olikheter som förekommer mellan karaktärerna, med inriktning på Lotta och Lisa, ur ett genusperspektiv. Nedan redogör jag för ett par begrepp som är aktuella för den analys och diskussion som jag kommer att föra.
7 4.2 Norm
Enligt uppslagsverket Nationalencyklopedin innebär begreppet norm det som anses vara normalt och ett godtagbart beteende, och något som människan bör anpassa sig till. Vad som anses som normalt och som ett godtagbart beteende har formats av vår historia, kultur och av det samhälle som människan befinner sig i (Nationalencyklopedin, ”Norm”, u.å.):
norm (latin no´rma ’rättesnöre’, ’regel’), det ”normala” eller godtagna beteende i t.ex. en social grupp; konvention, praxis. Ett normsystem anger det normala mönster som
individers handlingar bör överensstämma med (Nationalencyklopedin, ”Norm”, u.å.).
4.3 Genus
Således kan begreppet norm anknytas till begreppet genus eftersom genus innefattar normer om vad som kännetecknas som manligt respektive kvinnligt, exempelvis, vilka beteende och sysslor som anses mer normalt för en kvinna och vilka beteenden och sysslor som anses mer normalt för en man. Enligt Nationalencyklopedin är begreppet genus ett annat ord för
människans sociala kön, det vill säga det som kännetecknar och utmärker vad som är manligt och kvinnligt, exempelvis att pojkar är busiga och flickor ordentliga. Genus är något som formas och konstrueras utifrån det samhälle människan lever i och uppfattningen av vad som bedöms som manlig och kvinnligt förändras ständigt (Nationalencyklopedin, ”Genus”, u.å.).
Litteraturvetaren Lena Kåreland framhåller i boken Modig och stark – eller ligga lågt att varje samhälle bygger på en genusordning:
Varje samhälle bygger på en genusordning, ett mer eller mindre tydligt mönster mellan kvinnligt och manligt, mellan sysslor och beteenden som kopplas till kvinnor respektive män (Kåreland, 2005, s. 10–11).
I citatet ovan framhåller Kåreland att genusordningen utgör en norm för vilka beteende och sysslor som identifieras och betraktas som kvinnligt respektive manligt. I kapitlet
”(S)könlitteraturen i förskolan” lyfter Lena Kåreland och pedagogikforskaren Agneta Lindh- Munther fram genus i barnlitteraturen och att man under 1960-talet började ifrågasätta genusnormer i barnlitteraturen. Detta resulterade i att barnboksförfattarna försökte lyfta fram en annan sida av könen än vad som tidigare hade presenterats (Kåreland, 2005, s. 114). Vidare hänvisar Kåreland och Lindh-Munther till den amerikanska konstvetaren Ellen Handler Spitz som framhåller att det är viktigt med böcker som ifrågasätter genusnormer eftersom den litterära framställningen kan påverka barnets uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt (Kåreland, 2005, s. 127). Och därför är det, enligt Kåreland och Lindh-Munther, viktigt att
8 reflektera kring hur kvinnliga och manliga karaktärer framställs i barnböcker (Kåreland, 2005, s. 126).
4.4 Genus i undervisningen
I boken Genuspedagogik lyfter pedagogen Kajsa Svaleryd fram att individen tilldelas olika uppgifter och roller baserat på individens biologiska kön, och att barnet formar en förståelse för vad det innebär att vara pojke eller flicka i sitt möte med andra individer (2003, s. 25). De traditionella föreställningarna om vad som är manligt och kvinnligt påverkar människan inom bland annat skolan och Svaleryd framhåller att det pågår en genussocialiserande process i skolan (2003, s. 25). Detta innebär att flickor och pojkar prövar sig fram i vilka beteenden som är lämpliga och utifrån den respons som individen får så formas det tysta
överenskommelser om vilka beteenden som är lämpliga för pojkar respektive flickor (Svaleryd, 2003, s. 25). Vidare framhåller Svaleryd att skolor och arbetslag behöver erhålla kunskap rörande genus och som pedagog behöver man bli medveten om att man har möjlighet att påverka och omforma barns identitetsskapande (2003, s. 42).
Människans förväntningar på och uppfattningar om pojkar och flickor är, enligt Svaleryd, bland annat att flickor är och ska vara söta, hjälpsamma och snälla, medan pojkar ska ägna sig åt fysisk aktivitet och kräva uppmärksamhet (2003, s. 15). Vidare framhåller Svaleryd att dessa uppfattningar av hur pojkar och flickor är medföljer även in till klassrummet, bland annat, att pojkar är aktiva och har ett större rörelsebehov än flickor, medan flickor är snälla och lydiga. Detta leder till att flickorna ibland, och omedvetet, blir frökens hjälpreda och får sitta mellan två stökiga pojkar för att minska deras störande i undervisningen (2003, s. 18–
21). Svaleryd hänvisar även till läroplanen som lyfter fram att pedagoger ska motverka traditionella könsmönster och ge eleverna möjlighet att utveckla sina intressen och förmågor oavsett deras könstillhörighet (2003, s. 44).
4.5 Litterära karaktärer
I min studie ägnas framställningen av två litterära karaktärer och i Barnbokens byggklossar diskuterar litteraturvetaren Maria Nikolajeva gestaltningen av litterära karaktärer, vilket är personerna som agerar i berättelsen och kan vara allt från människor till övernaturliga varelser (2017, s. 145). Vidare lyfter Nikolajeva fram att vi i litteraturen stöter på huvudpersoner och bipersoner, och att det finns ett par kännetecken för dessa. Det första kännetecknet för litteraturens huvudperson är att det är den karaktär som återkommer och som är kärnan i
9 berättelsen. Det andra kännetecknet är att det är den karaktär som på något sätt genomgår en förändring, utvecklar en förståelse eller insikt om något. Det tredje kännetecknet är att huvudpersonen kan vara den som ingår i titelns namn (Nikolajeva, 2017, s. 154–155).
Litteraturens bipersoner är alla de karaktärer som är utöver huvudpersonen och utan dessa kan inte handling bildas eller utvecklas, och således är bipersoner en nödvändighet för berättelsen (Nikolajeva, 2017, s. 160).
Fortsättningsvis framhåller Nikolajeva att huvudpersoner och bipersoner kan kännetecknas som dynamiska eller statiska. Vidare beskriver hon att dynamiska personer utvecklas och förändras under historiens gång medan statiska personer inte gör det utan förblir desamma (2017, s. 166). Litteraturen innefattar även platta och runda personer. Nikolajeva beskriver att platta personer, även kallade endimensionella, har vanligtvis endast en egenskap antigen god eller ond och att personens handlingar är lätta att förutse (2017, s. 167). Exempel på platta personer är karaktärerna i Nalle Puh, Nasse är rädd, Tiger är busig och I-or är en tänkare (Nikolajeva, 2017, s. 167). Runda personer, även kallade flerdimensionella, lär läsaren känna under historiens gång och har flera egenskaper, både positiva och negativa. Runda personer kan vara både dynamiska och statiska, som exempelvis karaktären Pippi Långstrump, en rund person med många egenskaper men statisk och utvecklas inte under historien (Nikolajeva, 2017, s. 168).
4.6 Critical literacy – kritisk litteracitet
I antologin Critical literacy i svensk klassrumskontext framhåller pedagogikforskarna
Marianne Skoog, Ninni Wahlström och Albin Skillmark begreppet literacy som ett komplext begrepp då det innefattar flera olika tolkningar av hur läs- och skrivprocessen kan beskrivas och förstås, men främst handlar literacy om de intellektuella processer som sker när individen utvecklar sina läs- och skrivfärdigheter (Lundgren och Damber, 2015, s. 176). Vidare
hänvisar Skoog, Wahlström och Skillmark till pedagogen Brian Street (1995,1997) som framhåller att människans läs- och skrivfärdigheter är omgivna av sociala praktiker som, bland annat, innefattar normer och värden (Lundgren och Damber 2015, s. 177). Detta innebär att individen läser och skriver utifrån sina egna erfarenheter och de normer och värden som individen har. I antologin beskrivs även begreppet critical literacy, även kallat kritisk
litteracitet, och pedagogikforskarna Berit Lundgren och Ulla Damber hänvisar till pedagogen Hillary Janks (Janks 2010; Luke & Freebody, 1999) som framhåller att det innebär att man kritiskt granskar och tolkar texter för att kunna skapa en förståelse för textens underliggande
10 budskap (Lundgren och Damber, 2015, s. 8). Att kritiskt granska och tolka texter
uppmärksammas även i läroplanen. Läroplanen lyfter man fram att eleverna ska analysera skönlitteratur och andra texter, samt bruka ett källkritiskt synsätt för att bli medvetna om hur textens avsändare påverkar innehållet (Skolverket, 2018, s. 257–259). I anknytning till läroplanen och Lundgren och Damber som även här hänvisar till pedagogen Hillary Janks (Comber 2001; Morrow och Torres 2002; Janks 2010) som lyfter fram att undervisning som arbetar med critical literacy gör det möjligt för eleven att bli medveten om hur språkliga uttryck upprätthåller normer och värderingar (Lundgren och Damber, 2015, s. 10). På Skolverkets läs- och skrivportal framhåller pedagogikforskaren Catarina Schmidt i artikeln, Kritiskt tänkande, makt och genus – utrymme för förändring, att barn möter en stor mängd budskap och att det därför är viktigt att man i undervisningen arbetar med att diskutera och kritiskt granska texter för att på så sätt ge eleverna möjlighet att tolka, förstå och ifrågasätta texter och deras innehåll (Skolverket, 2015, s. 1). Att arbeta med kritisk textgranskning handlar inte om att komma fram till vad som är rätt eller fel utan göra det möjligt för eleven att upptäcka och lära av varandra (Skolverket, 2015, s. 8).
Det finns inget beskrivet om hur man kan arbeta med critical literacy i klassrummet och därför vill jag i min studie bidra med förslag på detta. Senare i studien presenteras olika metoder och arbetssätt i anknytning till Lotta på Bråkmakargatan och Alla vi barn i
Bullerbyn, och läraren Britta Stensson som i boken Mellan raderna presenterar olika metoder och arbetssätt kring litteraturläsning (2006, s. 8).
4.7 Genus & utseende
I kapitlet ”Barnet i klädkammaren” som ingår i Barnlitteraturanalyser, lyfter Anna Grettve fram om klädernas betydelse i barnböcker. Hennes tes är att barnets kläder säger något om vem och vad barnet är. Kläder har en central del i hur människor uppfattar en individs
identitet och utifrån individens kläder blir människans identitetsuppfattning antigen bekräftad eller avvisad (Andersson och Druker, 2008, s. 27–28). Vidare hänvisar Grettve till Diana Crane som framhåller att kläder, bland annat, signalerar den enskilda individens
genustillhörighet och vidare framhåller Grettve att kläder kan vara ett effektivt verktyg för att utmana traditionella föreställningar kring genus (Andersson och Druker, 2008, s. 28). Vår uppfattning av en individs kläder gäller inte bara i det verkliga livet utan även i
skönlitteraturen och utifrån karaktärers kläder skapar läsaren en föreställning av karaktären (Andersson och Druker, 2008, s. 28). I boken Modig och stark – eller ligga lågt lyfter
11 Kåreland och Lindh-Munther fram Lena och Olof Landströms böcker om Bu och Bä. De framhåller att bokens bilder tydligt signalerar ett manligt och ett kvinnligt får då det ena fåret har en röd rosett i håret och är iklädd en röd kjol och det andra fåret är iklädd blåa byxor (Kåreland, 2005, s. 147). Senare i studien kommer jag att analysera illustrationerna i Lotta på Bråkmakargatan och Alla vi barn i Bullerbyn, och där undersöka ifall deras kläder signalerar en viss genustillhörighet.
5 Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer jag inledningsvis att presentera tidigare forskning kring genus i barnlitteratur i anknytning till, bland annat, Nikolajevas schema över manliga och kvinnliga egenskaper. Därefter presenterar jag tidigare forskning kring könsroller i barnlitteratur i anknytning till, bland annat, studentuppsatser och Astrid Lindgrens böcker. Avslutningsvis presenterar jag tidigare forskning kring berättarroller och hur det kan anknytas till genus, samt hur illustrationer kan förstärka genusnormer.
Vid sökning av tidigare studentuppsatser fann jag ett par som lyfter fram genus och könsroller i Astrid Lindgrens böcker men de har dock inte visat hur Lotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947) framställs i samband med de normer som förekommer i barnlitteratur enligt Nikolajevas sammanställning eller genom en bildanalys ur ett
genusperspektiv av de aktuella böckerna. Detta gjorde det intressant att undersöka detta närmare. Vid sökning av tidigare forskning använde jag mig av databaserna DiVA och ELSA men även av LIBRIS och bibliotek för att hitta givande material till min studie.
5.1 Genus i barnlitteraturen
I Barnboken i samhället lyfter litteraturvetaren Lena Kåreland fram barnlitteraturens funktion vilket är, bland annat, att fostra och socialisera barnet, samt förmedla den ”rätta”
uppfattningen av exempelvis genus (2013, s. 158). I boken Modig och stark – eller ligga lågt lyfter Kåreland fram att man vid analys av barnlitteratur kan använda ett genusperspektiv för att studerar hur kvinnor respektive män framställs (2005, s. 12). Vidare framhåller Kåreland och Lindh-Munther att barnlitteratur förmedlar samhällets syn om vad som är feminint och maskulint och därför är det viktigt att reflektera kring hur kvinnor och flickor, samt män och pojkar framställs i böcker (Kåreland, 2005, s. 126). Vidare lyfter de fram att pojkar
kännetecknas med styrka och aktivitet, och flickor kännetecknas med anpasslighet och passivitet, men betonar även att det förekommer undantag (Kåreland, 2005, s. 128). I
12 Barnbokens byggklossar framhåller Nikolajeva att det i de tidiga studierna av barnlitteratur ur ett genusperspektiv såg ut så här:
Tidiga studier av barnböcker ur ett genusperspektiv nöjde sig med en beskrivning av könsroller, det vill säga litteraturens sätt att skildra män och kvinnor, pojkar och flickor, och även dessa gestalters förhållande till verkligheten. Könstereotyper var nyckelbegrepp i dessa studier (Nikolajeva, 2017, s. 191).
Vidare beskriver Nikolajeva att begreppet könstereotyper innebär att individen har förväntningar på sig utifrån sitt kön, bland annat, att flickor förväntas vara snälla,
väluppfostrade och duktiga, och pojkar förväntas vara busiga och äventyrliga (2017, s. 191–
192). I de senare studierna har man, enligt Nikolajeva, ändrat sitt fokus från könstereotyper till att intressera sig för genus som en social konstruktion, vilket betyder att genus är format utifrån de förväntningar och normer som förekommer i samhället om vad som kännetecknas som manligt respektive kvinnligt (2017, s. 196). Fortsättningsvis presenterar Nikolajeva ett schema för kvinnliga och manliga egenskaper, så som de framställs i barnlitteratur, och framhåller att dessa egenskaper bygger på varandras motsatser. Avslutningsvis betonar Nikolajeva att det inte innebär att alla kvinnliga och manliga karaktärer följer schemat till punkt och pricka utan det ska användas som ett verktyg för att bedöma stereotypa karaktärer (2017, s. 192).
Nikolajevas schema för kvinnliga och manliga egenskaper (2017, s. 193).
Män/pojkar Kvinnor/flickor
Starka Vackra
Våldsamma Aggressionshämmande
Känslokalla, hårda Emotionella, milda
Aggressiva Lydiga
Tävlande Självuppoffrande
Rovgiriga Omtänksamma, omsorgsfulla
Skyddande Sårbara
Självständiga Beroende
Aktiva Passiva
Analyserande Syntetiserande
Tänker kvantitativt Tänker kvalitativt
Rationella Intuitiva
13 Vid min analys av Astrid Lindgrens böcker Lotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947) kommer jag, med varsamhet, att använda Nikolajevas schema som ett verktyg för att undersöka och jämföra böckernas karaktärer.
5.2 Könsroller i barnlitteraturen
I boken Astrid Lindgren – vildtoring och lägereld beskriver litteraturvetaren Vivi Edström Astrid Lindgrens författarskap så här: ”Det lustbetonade med Astrid Lindgrens berättelser hör säkert samman med hennes förmåga att förankra dem tryggt i en genre samtidigt som hon spränger in konventionerna. Hon är både traditionalist och
normbrytare” (1992, s. 17).Vidare lyfter Edström fram Astrid Lindgrens Bullerbyn- böcker och noterar att man i de samtliga böckerna gestaltar traditionella könsroller genom att uppge att flickorna leker med dockor, bakar och förbereder sig för rollen som kvinna, och pojkarna leker rövare och indianer (1992, s. 63). Men Edström påpekar också att Bullerbyn-böckerna ifrågasätter och problematiserar de genusnormer som böckerna framställer. Hon uttrycker: ” Men själva denna tydlighet i beskrivningen väcker ett slags undran, ska det vara så här? […] Måste pojkar alltid leka och ha roligt medan flickorna får sitta hemma och sköta marktjänsten?” (Edström, 1992, s. 63).
I studentuppsatsen Alla vi barn i Genusbyn (2006) uppmärksammar Isabelle Nesterud boken Alla vi barn i Bullerbyn (1947) och lyfter fram att pojkarna framställas som mer bråkiga och busiga än flickorna (2006, s. 13). Vidare framhåller Nesterud att boken inkluderar
traditionella könsroller och att det, bland annat, synliggörs då flickorna leker på ett sätt och pojkarna på ett annat. Hon menar att barnens olika sysselsättningar och beteenden beror på deras kön (2006, s. 32). I studentuppsatsen Pojkar och flickor i Astrid Lindgrens bilderböcker (2015) studerar Frida Bengtsson hur pojkarna och flickorna skildras i bilderboken Vår i Bullerbyn (1965). Hon uppger att boken inkluderar traditionella könsroller och att det, bland annat, synliggörs då pojkarna leker med barkbåtar och flickorna leker i sin lekstuga (2015, s.
24). Hon uppger att boken utspelar sig på 1900-talet och att det under denna tid förekom andra genusuppfattningar än de vi omfattar idag och lyfter, bland annat, fram att även pojkarna hjälper till med Olles lillasyster Kerstin, vilket anses som ovanligt under denna tidsperiod (2015, s. 19).
När det gäller böckerna om Lotta så lyfter Kåreland och Lindh-Munther fram i boken Modig och stark – eller ligga lågt att Lotta på Bråkmakargatan inkluderar en traditionell familj. En mamma som är hemmafru och omhändertagande och en pappa som arbetar och leker
14 (Kåreland, 2005, s. 137). I sin studentuppsats Könsroller i Astrid Lindgrens böcker (2015) lyfter Jennifer Svanström fram att Lotta på Bråkmakargatan (1980) innehåller både
traditionella och normbrytande könsroller. Till exempel Lotta som agerar normbrytande då hon vid ett tillfälle framställs som tuff då hon säger att hon ska klå upp sina äldre syskon för att de slagit hennes Bamse (2015, s. 28). Lotta fasthåller även vid traditionella könsroller då hon vid ett tillfälle uttrycker att hon alltid velat ha ett hushålle som mamma, och Svanström framhåller att Lottas mål är att bli hemmafru i stället för att arbeta (2015, s. 23). Men hon lyfter även fram att Lottas dröm kanske ändras när hon börjar skolan (2015, s. 28). Vidare framhåller Svanström att Lottas pappa agerar normbrytande då han vid ett tillfälle blir känslosam och ledsen för att Lotta flyttat hemifrån, men att han också fasthåller vid
traditionella könsroller då det är han som arbetar och försörjer familjen (2015, s. 28–29). I en annan studentuppsats studerar Amelia Davies och Fanny Jansson boken Barnen på
Bråkmakargatan (1961) och Lottas normbärande och normbrytande egenskaper. Dock har författarna angivit boken Lotta på Bråkmakargatan men detta måste ha blivit fel då berättelserna i studien passar in i boken Barnen på Bråkmakargatan. Davies och Jansson beskriver ett normbrytande tillfälle när Lotta och hennes syskon går till tandläkaren och Lotta tar emot 25 öre efter hon varit inne hos tandläkaren för att han drog ut en tand, men det framkommer senare att tandläkaren drog ut en tand på storebror Jonas och inte på Lotta (2021, s. 32). Lotta framställas normbrytande och, enligt Davies och Jansson, med egenskaper som envis, listig, och rovgirig då hon tar emot 25 öre fastän tandläkaren inte drog ut en tand på henne (2021, s. 33). Lotta har inte, enligt Davies och Jansson, många kvinnliga egenskaper och den kvinnliga egenskapen de nämner är emotionell då hon kommunicerar sina känslor i form av gråt eller skrik (2021, s. 33).
5.3 Berättarroller
I Barnbokens form uppmärksammar litteraturvetaren Vivi Edström berättarrollerna: berättare i tredje person och berättare i jag-form, och deras betydelse för berättelsen (1982, s. 68).
Edström beskriver berättare i tredje person så här: ”Den ”allvetande” berättaren som i tredje person återger handlingen och som har fritt tillträde till alla figurernas alla tankar och känslor står sig genom åren” (Edström, 1982, s. 68). Berättare i jag-form är vanligtvis den person som är bokens huvudkaraktär och den som är kärnan i berättelsen (Edström, 1982, s. 76). Genom berättarrollen i jag-form skapas, enligt Edström, ett personligt band mellan berättaren och läsaren vilket leder till att händelser och situationer blir extra roliga och spännande (1982, s.
81). Edström framhåller att Astrid Lindgrens bok Alla vi barn i Bullerbyn (1947) inkluderar
15 berättare i jag-form och att den rollen inkluderar 7-åriga Lisa. Redan i inledningen av boken visar hon sin roll genom att tydligt säga: ”Jag heter Lisa. Jag är en flicka.” (Edström, 1982, s.
76). Vidare framhåller Edström att Lisa påminner läsaren regelbundet om att hon har berättarrollen genom att använda ordet jag, exempelvis: ”Nu ska jag berätta om det stora ovädret, som kom strax före jul” (1982, s. 77). Fastän att Lisa har berättarrollen så är inte alla äventyr och händelser enbart fokuserade på henne utan genom sin berättarroll så för hon talan för de andra barnen också (Edström, 1982, s. 77). I boken Astrid Lindgren – Vildtoring och lägereld framhåller Edström att eftersom Lisa har berättarrollen, och tydligt visar det, så kan hon eventuellt förstärka den kvinnliga könsrollen i boken (1992, s. 56).
5.4 Illustrationers påverkan och betydelse
Som tidigare nämnts så studerar Bengtsson hur flickorna och pojkarna framställs genom illustrationerna i Vår i Bullerbyn (1965). Hon beskriver flickorna som söta och fint klädda med klänningar, kjolar och stövlar, och att deras hår ofta är prydligt uppsatt i tofsar eller flätor (2015, s. 16). Vidare beskriver Bengtsson pojkarna och framhåller de som prydligt klädda med byxor, skjorta och stövlar precis som flickorna, och kortklippt hår (2015, s. 16). I boken illustreras flickorna ett flertal gånger tillsammans med kattungar och lammungar, och detta menar Bengtsson kan vara ett sätt att förstärka genusnormen om att flickor är söta och snälla.
Pojkarna illustreras aldrig utan flickorna och när pojkarna är med i bild förekommer inte söta djur lika ofta (Bengtsson, 2015, s. 18).
6 Material och presentation av valda böcker
I detta avsnitt presenteras författaren Astrid Lindgren och hennes böcker Lotta på
Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947). Anledningen till att jag valt att arbeta med Lotta på Bråkmakargatan är Lotta, en envis, påhittig och självsäker flicka som gärna går sin egen väg. Anledningen till att jag valt att arbeta med Alla vi barn i Bullerbyn är huvudkaraktärerna, tre flickor och tre pojkar som uppfattas som ”typiska” flickor och pojkar.
Vid min analys av text och bilder kommer jag att dela in karaktärerna i grupper om flickor och pojkar men med inriktning på Lotta och Lisa.
6.1 Astrid Lindgren
Den 14 november år 1907 föddes Astrid Lindgren i Vimmerby, Småland. Astrid var en övertygad humanist som, bland annat, kämpade för barns rättigheter men det är som
barnboksförfattare som hon senare gör sig känd för runt om i världen (Astrid Lindgren AB,
16 Astrid Lindgren, 2021). År 1944 inleder Lindgren sitt författarskap med debutboken Britt- Mari lättar sitt hjärta och år 1945 publicerades boken Pippi Långstrump som blev en succé, och Pippi är idag en av världens mest kända barnboksfigurer (Astrid Lindgren AB, Yrkeslivet, 2021). Under sin livstid skrev Astrid Lindgren 34 kapitelböcker och 41 bilderböcker och tillsammans har hennes böcker sålts i 165 miljoner exemplar och har översatts till mer än 100 språk (Astrid Lindgren AB, Astrid Lindgren, 2021). År 2002 avlider Astrid Lindgren i
Stockholm och trots att det är många år sedan hon gick bort lever hon och hennes böcker vidare (Astrid Lindgren AB, Arvet efter Astrid Lindgren, 2021).
6.2 Lotta på Bråkmakargatan (1961)
Böckerna om Lotta utspelar sig på 1950-talet i en idyllisk småstadsmiljö. På Krukmakargatan bor familjen Nyman som består av mamma, pappa, storebror Jonas, storasyster Mia-Maria och såklart Lotta och hennes grisbjörn Bamse. Bamse är en tjock liten gris i skärt tyg som Lotta fick av sin mamma när hon fyllde 3 år. Familjen bor på Krukmakargatan men barnens pappa har döpt om deras gata till Bråkmakargatan för han tycker det stämmer bättre överens med de som bor där. Bredvid familjen Nyman bor Tant Berg, en äldre dam som syskonen brukar leka hos. I böckerna är Lotta huvudpersonen, hon är mellan 4–5 år och är en påhittig och självsäker flicka. Hon är, enligt hennes pappa, väldigt envis men även snäll och löser oftast familjens problem. Första boken publicerades år 1958 och heter Barnen på
Bråkmakargatan. Nästa bok publicerades år 1961 och heter Lotta på Bråkmakargatan, och det är den bok jag kommer studera (Astrid Lindgren AB, Lotta på Bråkmakargatan, 2021).
Lotta på Bråkmakargatan (1961) är indelad i fem kapitel och omfattar 64 sidor, och handlar om när Lotta flyttar hemifrån. En morgon vaknar Lotta och är arg, hon hade drömt att Jonas och Mia-Maria hade slagit hennes Bamse. Sedan blir Lotta rasande för att hennes mamma tvingar henne att ta på sig en jumper som killar och sticks, och ger ut ett vrål som hörs ända in till Tant Berg. Och när Lotta är som mest rasande klipper hon sönder den dumma jumpern.
Lotta tycker det är orättvist och att alla är elaka mot henne så då bestämmer hon sig för att flytta hemifrån.
6.3 Alla vi barn i Bullerbyn (1947)
Böckerna om barnen i Bullerbyn utspelar sig i en liten by på landsbygden i början på 1900- talet och här får läsaren följa livet på landsbygden genom flickan Lisa. I Bullerbyn finns det tre gårdar, Norrgården, Mellangården och Sörgården. I Norrgården bor barnen Britta och
17 Anna, i Mellangården bor Lisa och hennes två äldre bröder Lasse och Bosse. Och i Sörgården bor Olle och hans lillasyster Kerstin som visar sig i de senare böckerna. I böckerna är alla sex barnen huvudpersoner, de är mellan 7–9 år och har för det mesta alltid roligt. Barnen leker nästan jämt tillsammans, de bygger lekstugor, sover på höskullen och fångar kräftor i sjön.
Den första Bullerbyn-boken kom år 1947, Alla vi barn i Bullerbyn, vilket är den boken som jag kommer att studera (Astrid Lindgren AB, Barnen i Bullerbyn, 2021).
Alla vi barn i Bullerbyn (1947) är indelad i 16 kapitel och omfattar 108 sidor. I boken får vi följa barnen Lisa, Britta, Anna, Bosse, Lasse och Olle under ett helt år, och ta del av olika historier, bland annat, om när Lisa fyller år, när barnen slutar skolan, när Anna och Lisa rymmer hemifrån och historien om när Olle fick sin hund Svipp (Astrid Lindgren AB, Barnen i Bullerbyn, 2021).
7 Analys
I detta avsnitt kommer jag att utföra både en text- och bildanalys av Lotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947). I studien analyseras böckernas innehåll och
karaktärer ur ett genusperspektiv med inriktning på Lotta och Lisa. Inledningsvis kommer jag presentera textanalysen och sedan presenteras bildanalysen.
7.1
Textanalys
7.1.1 Lotta på Bråkmakargatan (1961)
I detta avsnitt kommer jag att utföra en textanalys av Lotta på Bråkmakargatan och studera karaktärerna med fokus på Lotta ur ett genusperspektiv.
7.1.2 Den envisa Lotta
I boken framställs Lotta som en envis unge:
När hon sen skulle klä sig, kom mamma med den vita jumpern som mormor hade stickat åt Lotta. ”Inte den”, sa Lotta ”Den killar och sticks”. ”Det gör den visst inte”, sa mamma.
”Känn här så len och mjuk den är”. ”Nej för den killar och sticks, sa Lotta utan att känna efter. ”Jag vill ha med samvetsklänning” Hon hade en ljusblå sammetsklänning som var hennes finaste. ”Samvetsklänningen” kallade Lotta den. Och nu ville hon ha den, fastän det bara var torsdag, en alldeles vanlig torsdag. ”Om söndag får du ha
sammetsklänningen”, sa mamma. ”Idag blir det den här jumpern.” ”Då går jag hellre naken”, sa Lotta. ”Gör det då”, sa mamma och gick ner i köket. Lotta satt kvar upp i barnkammaren, arg och naken, ja, inte alldeles naken förstås. En liten tröja och ett par byxor hade hon på sig och strumpor och skor (Lindgren, 1961, s. 7–8).
18 I citatet ovan lyfts Lotta fram som en envis flicka när hon ett flertal gånger säger nej till sin mamma som ber henne att ta på sig jumpern. Det uppmärksammas också att Lotta är arg vilket med störst sannolikhet beror på att hennes mamma inte låter henne få bestämma själv vad hon ska ta på sig. Utifrån citatet ovan avviker Lotta utifrån de normer och förväntningar som förekommer hos flickor då Nikolajeva framhåller att flickor förväntas vara snälla, väluppfostrade och duktiga (2017, s. 191–192). Även Davies och Jansson lyfter fram i sin uppsats Lotta som normbrytande då hon och hennes syskon går till tandläkaren och Lotta tar emot 25 öre fastän tandläkaren inte drog ut en tand på henne, detta får Lotta, enligt Davies och Jansson, att framställas som envis, listig och rovgirig (2021, s. 32–33). Jag instämmer att hon kan uppfattas som listig men egenskapen rovgirig känns förstorat om man ser till Lotta som helhet och hennes unga ålder. Som tidigare nämnts identifieras Lotta som arg och detta beteende fortgår i boken:
Och när hon var som mest rasande, fick hon syn på den vita jumpern. Den låg på en stol och såg ut att killa värre än någonsin. Lotta gav till ett tjut och slängde jumpern på golvet.
Men sedan blev hon tyst. För på golvet alldeles bredvid jumpern låg en sax, som Lotta brukade ha att klippa pappersdockor med. Alldeles tyst tog Lotta saxen och klippte ett stort hål i jumpern (Lindgren, 1961, s. 15).
I exemplet ovan är Lotta så rasande att hon klipper sönder jumpern och om vi jämför Lotta med Nikolajevas schema över kvinnliga och manliga egenskaper, så som de framställs i barnlitteraturen, kan vi utifrån detta citat se att Lotta inte följer det kvinnliga schemat tillfullo då hon uppvisar de manliga egenskaperna aggressiv och aktiv, och inte de kvinnliga
egenskaperna lydig och passiv (Nikolajeva, 2017, s. 193). Lotta lyder inte sin mamma som ännu en gång uttrycker att hon ska ta på sig jumpern och detta resulterar i att Lotta blir arg och agerar genom att klippa sönder jumpern. I anknytning till Kåreland och Lindh-Munther som framhåller att flickor kännetecknas som anpassliga och passiva kan Lotta lyftas fram som ett undantag då hon inte uppvisar dessa personlighetsdrag (Kåreland, 2005, s. 128). Lotta synliggör tydligt att hon inte tänker anpassa sig till sin mammas önskan om att ta på sig jumpern utan agerar i stället i frustration och klipper sönder tröjan.
7.1.3 Emotionella Lotta
I boken visas även en emotionell och mild sida av Lotta:
”Dom har slagit min Bamse”, skrek Lotta, när mamma kom för att se varför Lotta satt i sängen och tjöt klockan åtta på morgonen [---]. Men nu låg Bamsen där på kudden och var ledsen för att Jonas och Mia-Maria hade slagit honom, trodde Lotta. Hon grät och klappade Bamsen och sa: ”Stackars Bamsen, jag ska spöa Jonas och Mia-Maria, det ska jag!” (Lindgren, 1961, s. 4–6).
19 Redan i början av boken uppmärksammas Lotta som ledsen då hon sitter och gråter i
barnkammaren för att Bamsen blivit slagen av Jonas och Mia-Maria. Lotta är även ledsen för att hon tycker synd om Bamsen som blivit slagen och som nu är ledsen. Men mitt i sin sorg framställs hon även som arg och uttrycker att hon ska stå upp för Bamsen och spöa Jonas och Mia-Maria. Om vi jämför detta med Nikolajevas schema för kvinnliga och manliga
egenskaper, så som de framställs i barnlitteratur, kan vi se att Lotta följer ett par kvinnliga egenskaper. De kvinnliga egenskaperna emotionell och omtänksam uppmärksammas då Lotta visar omtanke och klappar Bamsen som är ledsen. Hon påvisar även den manliga egenskapen aggressiv då hon säger att hon ska spöa Jonas och Mia-Maria (Nikolajeva, 2017, s. 193).
Egenskapen emotionell återkommer även i slutet av boken när Lotta är ledsen och längtar hem:
”Lotta har flyttat hem”, skrek pappa redan när de kom i farstun. Mamma satt framför brasan i vardagsrummet. Hon sträckte ut armarna mot Lotta och sa: ”Är det sant? Har du verkligen flyttat hem, Lotta?” Lotta kastade sig i famnen på mamma och grät så att tårarna sprutade. ”Ja jag ska bo hos dej i hela mitt liv, sa Lotta (Lindgren, 1961, s. 59–
60).
Även i detta citat lyfts Lotta fram som ledsen då hon gråter för att hon längtat hem till sin familj. Således kan Lotta även här kopplas till Nikolajevas schema och den kvinnliga
egenskapen emotionell (2017, s. 193). Egenskapen emotionell innebär emotioner, det vill säga känslor, och ilska är också en emotion men jag har valt att inte inkluderat ilska i Nikolajevas emotion då hon själv heller inte verkar göra det eftersom hon placerar ordet milda bredvid emotionella (2017, s. 193). Detta är anledningen till att jag inte i detta avsnitt framhåller något exempel då Lotta är arg. Utifrån den envisa och emotionella Lotta som jag redogjort för ovan anser jag att Lotta har både manliga och kvinnliga egenskaper, precis som Nikolajeva betonar att karaktärerna kan ha (2017, s. 192). Kåreland och Lindh-Munther belyser att
barnlitteraturens framställning av kön kan ha en stor påverkan på barn och jag anser att böcker som Lotta på Bråkmakargatan och karaktärer som Lotta är värdefulla då de ifrågasätter genusnormer, och således kan boken bli ett värdefullt möte för barn då de får chansen att se och upptäcka annat (Kåreland, 2005, s. 126).
7.1.4 Dynamiska och runda Lotta
Framställningen av Lotta och hennes humör förändras under historiens gång och nedan presenteras varierande sinnesstämningar som Lotta uttrycker i boken:
”Jag kan väl dricka lite choklad då, om det nu ska vara så nödvändigt”
20
”Nej, det är inte alls nödvändigt,” sa mamma. ”Och förresten måste du klä på dej först.”
Visst var Lotta redan förut ganska arg, men nu blev hon alldeles rasande (Lindgren, 1961, s. 13).
I citatet ovan uttrycker Lotta en ilska till sin mamma då hon måste klä på sig innan hon får sätta sig och äta frukost. Vidare i berättelsen framställs en annan sida av Lotta där hon synliggörs som ledsen över det som hänt under dagen:
Hon slog armarna om mammas hals och kramade henne så hårt hon kunde och sa:
”Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt!” Sedan bar mamma upp Lotta i barnkammaren och stoppade ner henne i hennes egen sköna säng, som det var lakan i och en skär filt, som Lotta brukade rycka tussar ur, när hon skulle sova (Lindgren, 1961, s. 62).
I citatet ovan blir Lotta det lilla barnet igen som sitter i sin mammas famn och söker tröst och förlåtelse för det som hänt under dagen. I slutet av boken framställs ännu en sida av Lotta när storebror Jonas ger henne en retsam kommentar när de ligger i sina sängar:
”Det var väl det jag visste, att du inte skulle bo kvar där över natten.” Då sa Lotta: ”Men jag ska vara där om dagarna och leka, så det så. Och om ni slår min Bamse, du och Mia- Maria, så ska jag spöa er båda två, så det så.” (Lindgren, 1961, s. 62–63).
Och avslutningsvis framställs Lotta som tuff. Utifrån dessa tre exempel framställs Lotta som en karaktär som utvecklas och förändras under historiens gång vilket, enligt Nikolajeva, kan kategoriseras som en dynamisk karaktär (2017, s. 166). Vidare framhåller Nikolajeva att huvudpersoner kan kännetecknas som runda eller platta och Lotta kan beskrivas som en rund person då hon har många olika egenskaper som både är positiva och negativa, vilket
framställs i exemplen ovan (2017, s. 167). Avslutningsvis och i anknytning till Davies och Jansson som i sin uppsats framhåller att Lotta endast har de kvinnliga egenskaperna vacker och emotionell, anser jag att Lotta även påvisar den kvinnliga egenskapen omtänksam till Bamsen. Detta framhåller jag i ”Emotionella Lotta” (2021, s. 33).
7.1.5 En arbetande pappa och en hemmafru
Till skillnad från huvudpersonen Lotta som, delvis, framställs normbrytande framställs hennes föräldrar och deras tillvaro enligt mer traditionella könsmönster:
Varje morgon gick Jonas och Mia-Maria till skolan och pappa till kontoret. Det var bara mamma och Lotta, som blev kvar hemma. ”Vilken tur för mej att jag har min lilla Lotta”, brukade mamma säga. ”Annars fick jag gå här ensam om dagarna.” (Lindgren, 1961, s.
6–7).
I citatet ovan synliggörs de traditionella könsmönstren i familjen då Lottas pappa arbetar och Lottas mamma är hemma och tar hand om Lotta och hushållet. Detta kan kopplas till
21 Kåreland och Lindh-Munther som framhåller att Lotta på Bråkmakargatan inkluderar en traditionell familj med en mamma som är hemmafru och en pappa som arbetar (Kåreland, 2005, s. 137). Traditionella könsmönster uppmärksammas även, enligt mig, under familjens morgonbestyr där Lottas mamma ägnar sig åt att klä på Lotta och ordna frukost. Lottas pappa och hans delaktighet i familjens morgonbestyr saknas och detta, anser jag, kan bero på att han redan har gått till arbetet. Traditionella könsmönster återkommer även senare i boken:
När hon hade ätit, dammade hon sina möbler om igen. Sedan stod hon vid fönstret och kikade över till Nymans. Jonas och Mia-Maria var i trädgården och spelade krocket med pappa (Lindgren, 1961, s. 54).
I citatet synliggörs traditionella könsmönster då det är Lottas pappa som spelar krocket med barnen och det finns en avsaknad av Lottas mamma som, med störst sannolikhet, är inne och sköter hushållet. Framställningen av föräldrarna i boken kan anknytas till Kåreland och Lindh-Munther som framhåller att mamman vanligtvis är den som ägnar sig åt hushållet och de ting som hör till detta och pappan är den som ägnar sig åt lek och nöje (Kåreland, 2005, s.
137). I anknytning till Svanström som i sin uppsats framhåller att Lotta blir påverkad av familjens traditionella könsroller då hon vill bli hemmafru i stället för att arbeta så anser jag också att detta skulle kunna förändras. Möjligtvis inte på grund av skolan utan på grund av att Lotta som person, ibland, agerar normbrytande och skulle därför kunna agera normbrytande även mot denna syssla som traditionellt påvisas hos kvinnor. Vidare lyfter Svanström fram Lottas pappa som normbrytande då han är ledsen när Lotta flyttat hemifrån (2015, s. 28–29).
För att anknyta Svanström till Nikolajevas schema över kvinnliga och manliga egenskaper, så som de framställs i barnlitteratur, förekommer egenskapen emotionell hos Lottas pappa. Han har, precis som Lotta, både manliga och kvinnliga egenskaper (2015, s. 193).
8 Alla vi barn i Bullerbyn (1947)
I detta avsnitt kommer jag att utföra en textanalys av Alla vi barn i Bullerbyn och studera karaktärerna, med fokus på Lisa ur ett genusperspektiv. Denna textanalys är upplagd lite annorlunda än analysen om Lotta på Bråkmakargatan då jag inledningsvis kommer att framhålla hur ett jag-berättande kan anknytas till genus.
8.1.1 Jag-berättare
Att Lisa besitter berättarrollen synliggörs tidigt i boken:
22 Jag heter Lisa. Jag är en flicka, det hörs förresten på namnet. Jag är sju år och blir snart
åtta (Lindgren, 1947, s. 7).
I citatet ovan får vi en presentation av Lisa. I sin presentation använder hon ordet jag och detta kan anknytas till Edström som framhåller att Bullerbyn-böckerna inkluderar ett jag- berättande och att det tydligt synliggörs att Lisa har berättarrollen då hon återkommande använder ordet jag (1982, s. 77). Men även fast Lisa har berättarrollen så lyfter hon ibland fram de andra barnen:
Om en stund ropade mamma på mig, att jag skulle springa ett ärende, och när jag var borta, kom Lasse och Bosse och Olle in i mitt rum och fick se breven, och Lasse skickade iväg ett brev i cigarrlådan, där det stod så här: ”Prinsessan Lisa gick, för hon behövde snyta sej. Men här finns en hoper prinsar. Prins Lars Alexander Napoleum”. Det tyckte Britta och Anna var fånigt (Lindgren, 1947, s. 25).
I citatet ovan anser jag att Lisa använder sin berättarroll för att redogöra för Britta och Annas tankar och känslor kring pojkarnas bus genom att uttrycka: ”Det tyckte Britta och Anna var fånigt” (Lindgren, 1947, s. 25). Detta kan anknytas till Edström som framhåller att Lisa för talan för de andra barnen genom sin berättarroll och att hon här för talan för Britta och Annas tankar (1982, s. 77). Vidare kan detta anknytas till Edström som lyfter fram att Lisa, genom sin tydliga berättarroll, kan eventuellt förstärka den kvinnliga könsrollen i boken och vid detta tillfälle, anser jag, att kvinnorollen förstärks då hon endast lyfter fram flickornas tankar och känslor och inte pojkarnas (1992, s. 56). Generellt så anser jag att den kvinnliga könsrollen är förstärkt då Lisa har berättarrollen och återger från sitt flickperspektiv även när hon lyfter fram icke kvinnliga karaktärer.
8.1.2 Den skötsamma och omtänksamma flickan I boken framställs flickorna som skötsamma:
Mamma har sagt, att jag måste hålla mycket fint i mitt rum. Jag gör så gott jag kan. Ibland har jag storrengöring. Då kastar jag ut alla trasmattor genom fönstret. Agda hjälper mig att piska dom. Jag har en liten piskkäpp, som är min egen. Den piskar jag med. Jag polerar dörrhandtaget och dammtorkar överallt och sätter in nya blommor och bäddar docksängen och dockvagnen. Ibland glömmer jag bort att städa. Då säger mamma, att jag är en slarvlisa (Lindgren, 1947, s. 25–26).
I citatet uppfattas Lisa som skötsam och ordningsam då hon gör det som hennes mamma sagt åt henne. Utifrån citatet ovan följer Lisa de normer och förväntningar som förekommer hos flickor då Nikolajeva framhåller att flickor förväntas vara snälla, väluppfostrade och duktiga (2017, s. 191–192). I anknytning till Nikolajevas schema över kvinnliga egenskaper så
23 synliggörs den kvinnliga egenskapen lydig då hon gör det som hennes mamma bett henne att göra. Vidare uppmärksammas även en omtänksam sida av Lisa:
Jag lekte så mycket med Murre. [---] Jag gjorde i ordning en korg åt honom att sova i.
Där bäddade jag så mjukt åt honom. Ibland släppte vi ihop Murre och Sessan och Malkolm på gräsmattan för att de skulle få leka med varann. För de var ju syskon och ville nog gärna träffas (Lindgren, 1947, s. 39–40).
I citatet uppfattas Lisa som omtänksam mot sin nya kattunge Murre genom att ordna en skön sovplats och låta han leka tillsammans med sina syskon. I anknytning till Nikolajevas schema över kvinnliga egenskaper, så som de framställs i barnlitteratur, så synliggörs den kvinnliga egenskapen omtänksam då Lisa visar omtanke till katten på olika sätt (2017, s. 193).
Fortsättningsvis återkommer traditionella könsmönster i boken och i kapitlet ”Vi börjar skolan igen” berättar Lisa om när flickorna hjälper deras fröken som är sjuk:
Och där låg hon och var så sjuk. [---] Efteråt diskade Britta, och Anna och jag torkade.
Lasse och Bosse och Olle satt vid Frökens bokhylla och läste hela tiden, för pojkar gör just aldrig nån nytta (Lindgren, 1947, s. 89–90).
Detta citat förmedlar hjälpsamma och omtänksamma flickor som hjälper sin fröken som är sjuk med disken. Pojkarna förmedlas inte som hjälpsamma då de i stället sitter och läser.
Vidare i kapitlet berättar Lisa att flickorna även går dit nästa dag och hjälper fröken med att, bland annat, bädda hennes säng och laga frukost. Att pojkarna Lasse, Bosse och Olle inte följde med signalerar att de, med störst sannolikhet, inte känner samma omsorg och vilja att hjälpa, utan detta är något som endast flickorna har eller känner att de måste ha med
anledning av att de är flickor och ska vara duktiga och hjälpsamma. Återigen så bekräftar boken det som Nikolajeva uppmärksammar kring kvinnliga könsstereotyper, så som det framställs i barnlitteratur, att flickor är duktiga (2017, s. 191–192). Även Edström framhåller att boken redogör för traditionella könsroller genom att flickorna leker med dockor och förbereder sig för rollen som kvinna, medan pojkarna leker rövare (1992, s. 63).
8.1.3 Den busiga pojken
I boken framställs Lasse och Bosse som busiga och starka:
Lasse och Bosse, det är mina bröder. Lasse är nio år och Bosse är åtta. Lasse är väldigt stark, och kan springa mycket fortare än jag. Men jag kan springa lika fort som Bosse.
Ibland, när Lasse och Bosse inte vill ha mig med, så håller Lasse mig fast, medan Bosse springer ett stycke, så att han får försprång. Och sen släpper Lasse mig och springer ifrån mig så lätt som ingenting (Lindgren, 1947, s. 7–8).
24 I citatet berättar Lisa att hennes bror Lasse är stark och att han som pojke kan springa
mycket fortare än Lisa som är en flicka. I anknytning till Kåreland och Lindh-Munther anser jag att Lisa förmedlar ett traditionellt könsmönster i beskrivningen av Lasse då hon lyfter fram honom som stark och aktiv (Kåreland, 2005, s. 128). Dock förmedlar detta citat även ett normbrytande könsmönster då pojken Bosse och Lisa kan springa lika fort även fast Bosse är en pojke och Lisa är en flicka. I boken får vi ta del av många lekar och äventyr som barnen hittar på och Nesterud framhåller i sin uppsats att barnen för det mesta leker isär och anledningen till det är, enligt Nesterud, att barnen har olika kön (2006, s. 32). Exempelvis berättar Lisa om när hon och Anna leker att de är två fruar som hälsar på varandra:
Min finaste docka heter Bella. Hon har blå ögon och ljust, lockigt hår. Hon ligger i en docksäng med skärt täcke och lakan, som mamma har sytt. En gång, när jag kom och skulle ta upp Bella ur sängen, så hade hon mustascher och pipskägg. Det hade Lasse och Bosse målat dit med ett stycke kol (Lindgren, 1947, s. 13–14).
I citatet framställs Lasse och Bosse som busiga då de har målat på Lisas finaste docka. Utifrån citatet ovan följer Lasse och Bosse de normer och förväntningar som förekommer hos pojkar då Nikolajeva framhåller att pojkar förväntas att vara busiga (2017, s. 192). Vidare och i anknytning till Nesterud instämmer jag, delvis, att barnen för de mesta inte leker ihop då de flesta kapitel berättar om när barnen leker isär (2006, s. 32). Dock uppmärksammas det vid enstaka tillfällen att barnen leker ihop, bland annat, i kapitlet ”Vi bygger en lekstuga” och där Lisa säger: ”Lasse ville, att vi skulle spela brännboll, och det gjorde vi” (Lindgren, 1947, s.
80). Och i kapitlet ”När vi klädde ut oss” och där Lisa säger: ”När Lasse fick se, att vi var utklädda, ville han också klä ut sig, och då ville Bosse och Olle också.” (Lindgren, 1947, s.
96). Utifrån detta anser jag att barnen även leker ihop.
8.1.4 Den omtänksamma pojken
Som tidigare nämnts så framställs Lasse och Bosse utefter traditionella könsmönster men Olle avviker från traditionella könsmönster i berättelsen om skomakaren och hans hund Svipp:
När Olle kom för att hämta sina skor, hade han med sig ett köttben åt Svipp. Svipp skällde och morrade, men han var så hungrig och han satte tänderna i köttbenet. Hela tiden medan han åt så satt Olle ett stycke därifrån och sa åt Svipp, att han var en fin och snäll hund (Lindgren, 1947, s. 43).
I citatet framställs Olle som omtänksam och kärleksfull när han har med sig mat till Svipp och när han uttrycker att Svipp är en fin och snäll hund. Olles goda handlingar resulterar i att
25 Svipp blir snäll och får flytta in hos Olle och hans familj. Om vi jämför detta med Nikolajevas schema för kvinnliga och manliga egenskaper, så som de framställs i barnlitteratur, kan vi se att Olle inte följer och agerar utifrån de manliga egenskaperna till fullo då han, bland annat, visar de kvinnliga egenskaperna omtänksam, omsorgsfull och emotionell (2015, s. 193). Olle blir emotionell och känslosam när han ser hunden bli utsatt för våld genom slag och utebliven mat, och detta resulterar i att han visar omtanke till hunden genom att ge mat och städa hundkojan. Sammanfattningsvis anser jag att Olle har både kvinnliga och manliga egenskaper vilket Nikolajeva betonar, att alla karaktärer inte följer schemat till punkt och pricka, utan att det i stället kan användas som ett verktyg för att bedöma hur stereotypa karaktärer framställs i barnlitteraturen (2017, s. 192).
8.1.5 Statiska och platta Lisa
Lisa är ganska oförändrad under bokens gång och förvånar inte läsaren i sina yttranden och handlingar:
Vi kallade vår kattunge för Murre. [---] Lasse och Bosse lekte också med honom i början, med dom tröttnade snart. Det var jag, som fick se till, att han fick mat. [---] Jag gjorde i ordning en korg åt honom att sova i. Där bäddade jag så mjukt åt honom (Lindgren, 1947, s. 39–40).
I citatet ovan framställs Lisa som ansvarfull över den nya kattungen som familjen har skaffat och visar omtanke genom att ge mat och göra i ordning en sovplats. Detta beteende visar Lisa genomgående i boken:
För jag tycker om skolan. Jag tycker om vår Fröken, och jag tycker om mina kamrater och mina skolböcker, när jag har lagt nytt, fint papper om dom och satt på etiketter med mitt namn på (Lindgren, 1947, s. 87).
Och sen satt vi runt omkring bordet i lekstugan och drack kaffe ur mina skära dockkoppar och åt av bullarna till. Och Anna hämtade saft i sin saftkaraffin, och vi drack saft också.
Vi lekte, att Britta var frun i huset och hette fru Andersson, och jag var jungfrun och hette Agda, och Anna var barn (Lindgren, 1947, s. 78–79).
I exemplen ovan framställs Lisa återigen som ansvarsfull och ordningsam då hon är noga med att hennes skolböcker är fina och prydliga, och i samband med lek så är Lisa väldigt förtjust i att underhållas med lekar som är kopplade till familjeliv och hushåll. Utifrån dessa tre
exempel lyfts Lisa fram som en karaktär som inte utvecklas utan förblir densamma under berättelsens gång vilket, enligt Nikolajeva, kan kategoriseras som en statisk karaktär (2017, s.
166). Nikolajeva framhåller även att huvudpersonen kan kännetecknas som rund eller platt och Lisa kan beskrivas som en platt person då hennes handlingar är lätta att förutse och kan
26 kännetecknas som god genom sina handlingar (2017, s. 167). Men Lisa kan även beskrivas som en rund person då hon har flera egenskaper, dock endast positiva och inte negativa (2017, s. 167). I anknytning till Nikolajeva som framhåller att schemat över manliga och kvinnliga egenskaper, så som de framställs i barnlitteratur, kan användas som ett verktyg för att bedöma stereotypa karaktärer så anser jag att Lisa är en stereotypisk kvinnlig karaktär då hon uppvisar flera kvinnliga egenskaper (2017, s. 192).
9 Bildanalys
I detta avsnitt utförs en bildanalys av Lotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947). Inledningsvis kommer jag att beskriva bokomslagen och sedan redogöra för illustrationerna av huvudkaraktärerna, med inriktning på Lotta och Lisa, ur ett
genusperspektiv. I detta avsnitt förekommer även en kvantitativ analys då jag räknar antal illustrationer och hur ofta karaktärerna förekommer i dessa illustrationer.
9.1 Lotta på Bråkmakargatan (1961)
Den klarröda omslaget pryds av en illustration av Lotta som med uppsträckta händer och ett glatt leende står med sitt ljusa hår, iklädd en grön klänning. Boken innehåller svartvita illustrationer som till stor del endast illustrerar Lotta och sammantaget innehåller bokens 64 sidor 26 illustrationer av Lotta, en illustration av Jonas och Mia-Maria och två illustrationer av Tant Berg. I boken finns det ingen illustration av Lottas pappa och den enda gången Lottas mamma illustreras är i sista kapitlet, och då skyms hennes ansikte av Lottas huvud.
9.1.1 Karaktärernas utseende
Som tidigare nämnts så kommer bildanalysen att fokusera på illustrationerna av Lotta ur ett genusperspektiv och på bokomslaget framställs Lotta med kort, ljust hår och iklädd en vit tröja och en mörkgrön klänning. Vidare sedan till sida nio har Lotta på sig en tröja, kortbyxor och strumpor, där den ena strumpan ser slarvigt uppdragen ut. Och hennes hår är utsläppt och är enligt mig, oborstat. I anknytning till Grettve som framhåller att barnets kläder säger något om vem barnet är anser jag att Lottas kläder signalerar olika föreställningar då kläderna på omslaget är ”typiska flickplagg” och sedan på sida nio uppfattar jag inte hennes kläder som
”typiska flickplagg” (Andersson och Druker, 2008, s. 27–28). Lottas klänning på bokomslaget anser jag som ett ”flickplagg” och i anknytning till Crane som lyfter fram att kläder kan säga
Lindgren, 1961. Lotta på Bråkmakargatan.
27 något om barnets genustillhörighet anser jag att plagget överensstämmer med hennes
könstillhörighet (Andersson och Druker, 2008, s. 27–28). Detta påstående förstärks då andra kvinnliga karaktärer, bland annat, Tant Berg också illustreras iklädd klänning.
Men som tidigare nämnts så framställs Lotta även i tröja, byxor och slarvigt uppdragna strumpor och detta anser jag som mer ”pojkplagg” i jämförelse med det som Lotta var iklädd på omslaget. Ifall jag återigen lyfter fram Crane så anser jag att dessa kläder, i jämförelse med klänningen, inte överensstämmer lika väl med hennes könstillhörighet (Andersson och
Druker, 2008, s. 27–28). Sammanfattningsvis visas Lotta i olika klädstilar och i anknytning till Grettve som lyfter fram att kläder kan vara ett effektivt verktyg för att utmana traditionella föreställningar så anser jag att Lottas kläder, ibland, utmanar de traditionella föreställningarna av flickor (Andersson och Druker, 2008, s. 28). Detta kan anknytas till Kåreland och Lindh- Munther som hänvisa till Ellen Handler Spitz om att det är viktigt med böcker som
ifrågasätter genusnormer och detta anser jag att Lotta, ibland, genom sina kläder gör (Kåreland, 2005, s. 127).
På sida 26 har Lotta kommit hem till Tant Berg och har fått på sig en stor vit jumper. Så här står det i anknytning till situationen: ” Den var lite stor, den blev nästan som en liten klänning åt Lotta.” (Lindgren, 1961, s. 27). Detta anser jag kan anknytas till Crane som framhåller att kläder signalerar individens genustillhörighet. Genom att uttrycka att tröjan blev som en klänning åt henne passar plagget till Lotta eftersom hon är en flicka (Andersson och Druker, 2008, s. 28). Min fundering kring citatet ovan är vad syftet är med att förtydliga att tröjan blev som en klänning på henne och inte bara skriva att tröjan var stor. Edström framhåller att Astrid Lindgren var en traditionalist och min uppfattning är att detta är ett tillfälle då Lindgren var en traditionalist och ansåg att det passa bättre att benämna den stora tröjan som en
klänning då Lotta är en flicka.
Lindgren, 1961, s. 9
