Kungl. Maj:tu proposition nr 49 är Nr 49

(1)

Kungl. Maj:tu proposition nr 49 är 1966 1

Nr 49

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till särskilda bokföringsregler i beskattningshänseende för vissa yr

kesgrupper, in. m.; given Stockholms slott den 4 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats

rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an

taga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 20 § taxeringsförordningen den 23 no

vember 1956 (nr 623);

2) förordning om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering;

3) förordning om skyldighet för pälsdj ursuppfödare, kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering;

4) förordning om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås på grundval av förslag som utarbetats inom riks

skattenämnden särskilda bokföringsregler för taxeringsandamal för tand

läkare, kreaturshandlare, pälsdjursuppfödare in. fl. och för dem som driver taxirörelse. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 september 1966.

Därjämte föreslås ändring av 20 § taxeringsförordningen av innebörd, att skyldigheten att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighe- ten skall, liksom skyldigheten att bevara materialet, kvarstå under sex år. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 49

(2)

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1966

Förslag till Förordning

om ändrad lydelse av 20 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

19ÄÄ;!1]! § t®xer*ngsf®rordningen den 23 november l9öb skall erhålla andrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

20 §.

(Föreslagen lydelse) Den som--- kontroll därav.

Q^rlderlf(!9et fkal1 bevaT™ under Skyldighet att sörja för att under- derår^nderl^S3118611 aV det kalen' l°9 och att bevara detta Gar

derar underlaget avser. står under sex är efter utgången av

i , . det kalenderår underlaget avser.

Om skyldighet--- särskilt stadgat.

,5rtenna^£öf°5dning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dara meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 20 se 1961: 340.

(3)

Kungl. Mnj.ts proposition nr 4.9 är 1960 3

om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering

Härigenom förordnas som följer.

1 §• . ..

Den som driver tandläkarpraktik skall som underlag för tae"nJ ” räkenskaper för rörelsen enligt denna förordning. För den som ar bokfo-

och, om rörelseidkaren är aktiebolag eller ekonomisk foremng r lagen de 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag eller i lagen den 1 juni (n 308) om ekonomiska föreningar. ^

Staten samt kommun eller landstingskommun äro icke skyldiga föra ra- keN?raKtecknitglrsnomf°^vä2s i kommunalskattelagen den 28 septem-

Stel?gégn och taxering,förordningen, om annat icke ange, eller framgar av sammanhanget.

3 9-

För rörelse som avses i denna förordning skola föras

1) patientkort eller patientbok med uppgift för varje patient om patien- teninummer och om samtliga ekonomiska mellanhavanden med patienten med anledning av konsultation eller behandling,

2) förteckning i löpande följd över patienternas nummer med uppgift PteSai handling1 sorr^ariges i första stycket skatt göras på varaktigt sätt. Radering får ej ske. Anteckning får ej goras olaslig genom överst^

ning eller på annat sätt. Riktigheten av ändring i eller tillaOÖ till mton g skall vitsordas. Därvid skall dagen för åtgärden anges.

4 §•

På patientkort eller i patientbok skall efter varje behandlingsperiod an

ges den fordran som uppkommit på grund av konsultation el er behandling under perioden. Vidare skall där antecknas betalning som inHyter för ko sultation eller behandling med uppgift om betalningsdag °j* b Om likvid lämnas i form av vara eller tjansteprestation ska11

Som arvode skall därvid upptagas det belopp behandlingen skulle ha be

tingat om betalning erlagts kontant. ,, v

Vid anteckning i dagbok av patients betalning for konsultation eller be

handling skall även patientens nummer anges.

(4)

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 'r9 år 1966 o §•

Riksskattenämnden får medge undantag från bestämmelserna i 3 eller 4 fe för den, som driver tandlakarpraktik med mer än en anställd tandläkare om han pa grund av rörelsens omfattning har svårighet att följa bestämmel- der?i°för taam?ar 11 rfe<iOV;SI11I1gssystem som utgör tillfredsställande un- d lag för taxering. Mot beslut av riksskattenämnden i fråga om sådant medgivande tar talan icke föras.

dihnk S°T iCk<; äF bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall föra dagbok over inkomsterna och utgifterna i rörelsen samt över vad han satt g u ur rörelsen, varor eller annat. Han skall vidare upprätta och dagboken eller i bok, som ar särskilt upplagd för ändamålet, införa och med sin underskrift bestyrka förteckning över samtliga tillgångar och skul

der i rörelsen vid utgången av det senaste räkenskapsåret. Dagbok skall vara bunden och ha s^dor eller uppslag numrerade i löpande följd. Detsamma galler särskild bok för forteckning över tillgångar och skulder..

- I df^f>oken skola ink°mster och utgifter införas dagligen. Förteckningen vi lllgangarna och skulderna i rörelsen skall vara upprättad inom tre derns^skola °^ ™kenskaPsårets utgång. Tillgångarna och skul- d m specificeras, och for varje post skall värdet anges.

tillPånlirn 1Ckeutafl,b0rt Ur daSbok eller särskild bok för förteckning över tillgångarna och skulderna i rörelsen. Införing i sådan räkenskapsbok skall goras pa varaktigt sätt. Radering får ej ske. Ej*heller får något av innehåSfeJ g. as olashgt genom overstryknmg eller på annat sätt. Riktigheten av änd- g£in aSel 88 taWrt"* « vilsMd“s- »-vid Ä

larRSrffndterkn0,Ckh “f*cknil*ar“ed tillhörande verifikationer, följesed

lar från tandtekniker eller annan leverantör av produkter för rörelsen samt forXkaTkaV)m tldsbest“IIninSar från patienter inbegripna, skola förvaras i ordnat skick under sex ar efter utgången av det kalenderår då det räken- skapsur, som handlingarna avse, utgick. Om rörelseidkaren är bokförings- skybHg enligt bokföringslagen, gälla dock den lagens bestämmelser om tid för förvaring av räkenskapshandlingar. Angående bestämmelser om tid för nenT^elceXr

låeTcÄr

^8ä"'r

. 8 g*

Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och sattande av skyldighet att föra sådana böcker skall fande räkenskaper enligt denna förordning.

om påföljd vid åsido- icke tillämpas beträf- 9 §.

Narmare föreskrifter för tillämpningen av denna

Konungen. förordning meddelas av

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1966.

(5)

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1966 5

om skyldighet för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare in. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering

1 §•

Den som driver rörelse, vari ingår uppfödning av pälsdjur, skall som underlag för taxering föra räkenskaper för rörelsen enligt denna forord- mDetsamma gäller den som driver rörelse, vari ingår köp och försälj

1) nötkreatur, hästar, svin, får, getter eller fjäderfä . kter 2) kött eller andra produkter av djur som anges vid 1) eller produkter

från sådana djur, _ , . ,

3) andra jordbruksprodukter eller tradgardsprodukter, . . . 4) avverkningsrätter till skog, rundvirke, ved eller sagat och ovngt ej arbetat virke, eller

5) pälsdjur eller pälsskinn eller andra produkter av pälsdjur.

Förordningens bestämmelser gälla även den som driver rörelse vari in

går förmedling av försäljning av pälsdjur eller palsskinn eller andra F dukter av sådana djur genom auktioner eller genom verksamhet som kom- missionär eller på annat sätt. . , ,,. i^i.

Bestämmelserna gälla icke den, som ar bokforingsskyldig enligt bok

föringslagen den 31 maj 1929 (nr 117), om rörelseidkaren tillampar ett redovisningssystem som innebär dels en sådan redovisning av köp, för

säljningar och förmedling av försäljningar att darav framgå de uppgifter, som skola anges på notor och följesedlar enligt denna förordning del»en betryggande förvaring av redovisningshandlingarna. For annan bokförings skyldig gälla förordningens bestämmelser utöver vad som foresknves i bokföringslagen och, om rörelseidkaren är aktiebolag eller ekonomisk för

ening, i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag eller i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar.

2 ^§•

Staten samt kommun eller landstingskommun äro icke skyldiga fora räkenskaper enligt denna förordning.

När beteckningar som användas i kommunalskattelagen den 28 septem

ber 1928 (nr 370) eller i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) begagnas i denna förordning, ha de samma innebord som i kommu

nalskattelagen och taxeringsförordningen, om annat icke anges eller fram

går av sammanhanget.

(6)

6

3 §•

Den som säljer vara som avses i 1 § andra stycket skall upprätta för

sälj ningsnota, om försäljningen sker på annat sätt än över disk eller lik

nande inom detaljhandel. Försäljningsnota behöver icke upprättas om kontrakt angående försäljningen utväxlats mellan parterna och kontraktet innehåller de uppgifter som anges i 6 § andra stycket.

4 §•

Den som driver handel med vara som avses i 1 § andra stycket skall upprätta inköpsnota vid köp av sådan vara från inländsk uppfödare, pro

ducent av jordbruks- och trädgårdsprodukter eller idkare av skogsbruk, vidare skall pälsd jursuppfödare upprätta inköpsnota vid köp av fisk fisk- eller köttavfall eller annat foder till pälsdjur.

Inköpsnota behöver icke upprättas om säljaren lämnat försälj ningsnota, taktura eller kvitto med de uppgifter som anges i 6 § andra stycket eller om kontrakt angående köpet utväxlats mellan parterna och kontraktet innehåller dessa uppgifter. Ej heller behöver inköpsnota upprättas vid kön

av mjölk. v

5 §.

Vid försäljning som avses i 1 § tredje stycket gäller följande.

Palsdjursuppfödare eller skinnuppköpare, som lämnar skinn för försälj- nmg pa auktion eller för försäljning genom annans förmedling på annat sätt, skall i stallet for försäljningsnota upprätta särskild förteckning över skin

nen (följesedel).

Den som på auktion eller på annat sätt förmedlat försäljning av pälsdjur eller skinn av sådana djur skall upprätta såväl avräkningsnota som för säl i-

ningsnota. J

Kangl. Maj.ts proposition nr 49 dr 1966

6 §•

. cller försäljningsnota skall upprättas såväl för kontant- som för kreditaffärer. Sådan nota skall upprättas även när likvid lämnas i form av varor eller tjänsteprestationer.

På inköps- eller försäljningsnota skola anges säljarens eller köparens namn och fasta bostadsadress, datum för avtalet, myckenheten och arten av produkter, som köpet eller försäljningen avser, samt avtalad köpeskil- 7

f?,jesedel skola an8es säljarens och förmedlarens namn och fasta bo

stadsadresser, datum när följesedeln upprättas samt myckenheten och arten av de skinn som lämnas till försäljning.

7 §•

Inköps- eller försäljningsnota, avräkningsnota och följesedel skola av upprättaren överlämnas till den med vilken avtalet ingåtts respektive till förmedlaren.

En kopia av notan eller följesedeln skall behållas av upprättaren. Kopian s vall utgöra ett i blockstam fastsittande blad. Samtliga exemplar av notor och följesedlar skola vara numrerade i löpande sifferföljd, varvid original och kopia skola ha samma nummer. Makulerade notor få icke tagas bort ur blockstammen.

I dagboken skall för varje köp och försäljning, då inköps-, försäljnings- eller avräkningsnota upprättats, anges notans nummer.

(7)

7 g §

Även den som icke är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall föra dagbok över inkomsterna och utgifterna i rörelsen samt over vad ban satt in i eller tagit nt ur rörelsen, varor eller annat. Han skall vidare upp

rätta och i dagboken eller i bok, som är särskilt upplagd for andamålet, införa och med sin underskrift bestyrka forteckning over samtliga-till

gångar och skulder i rörelsen vid utgången av det senaste räkenskapsåret.

Dagbok skall vara bunden och ha sidor eller uppslag numrerade i löpande följd. Detsamma gäller särskild bok for forteckning over tillgå g

^'dagboken skola affärshändelserna införas dagligen post för post. Af

färshändelser av likartad beskaffenhet under samma dag fa dock mforas i en post, om de antecknats i särskild bilaga. Förteckningen over tillgång

arna och skulderna i rörelsen skall vara upprattad inom tre och en ha v månader efter räkenskapsårets utgång. Tillgångarna och skulderna skola specificeras och för varje post skall värdet anges. f_ , , •

Blad får icke tagas bort ur dagbok eller särskild bok för forteck g över tillgångarna och skulderna i rörelsen. Införing i sådan rakenskapsbo skall göras på varaktigt sätt. Radering får ej ske. Ej heller farnågot av innehållet göras oläsligt genom överstrykmng eller pa annat satt. Riktig

heten av ändring i eller tillägg till införing skall vitsordas. Därvid skall dagen för åtgärden anges.

9 §•

Räkenskaper och anteckningar, inköps-, försäljnings- och avrakmngsno- tor, följesedlar samt övriga verifikationer skola forvaras i ordnat skick un

der sex år efter utgången av det kalenderår då det räkenskapsår, som hand

lingarna avse, utgick. Om rörelseidkaren är bokformgsskyldig enligt bok - ringslagen, gälla dock den lagens bestämmelser om tid for förvaring av rä

kenskapshandlingar.

10 §.

Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och om påföljd vid åsidosät

tande av skyldighet att föra sådana böcker skall icke tillampas beträffande räkenskaper enligt denna förordning.

11 §-

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av

Konungen. __________

Knngl. Maj. ts proposition nr k9 år 1906

(8)

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1966

om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering

8-

i?e” som driver yrkesmässig beställningstrafik med personbil för person

befordran (taxirorelse) skall som underlag för taxering föra räkenskaper för rörelsen enligt denna förordning. För den som är bokföringsskyldig en

ligt bok för mgslagen den 31 maj 1929 (nr 117) gälla därvid förordningens bestämmelser utöver vad som föreskrives i bokföringslagen och om rörelse- 1944rrnra7n^tieb0lur e1!I<f ek°nomisk förening, i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag eller i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om eko

nomiska föreningar.

2 §.

Staten samt kommun eller landstingskommun äro icke skyldiga att föra räkenskaper enligt denna förordning.

i betQ⁷nar ,som användas i kommunalskattelagen den 28 september (nr 370) eller i taxenngsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) begagnas i denna förordning, ha de samma innebörd som i kommunalskattelagen och taxenngsförordningen, om annat icke anges eller framgår av

sammanhanget. 8

3 §.

Körrapport skall upprättas vid slutet av varje körpass. Körrapport får icke omfatta längre tid än tjugofyra timmar. Rapport skall ange bilens fö- rare och registreringsnummer, datum för rapportens upprättande, tidpunkt körpåsse?861 b°rjade °Ch slutade samt tid för och anledning till avbrott i Körrapport skall ange uppgifter om de i taxametern inbyggda olika räk

neverkens ställningar avseende total våglängd, betald våglängd, antal tio- oringar och antal körturer vid början och slutet av körpasset. Körrapporten skall vidare innehålla uppgift om under passet inkört belopp för sådana körningar för vilka priset beräknas enligt taxameter.

Har priset för körning beräknats på annat sätt än enligt taxameter skall korrapporten innehålla uppgift om tid för varje körnings början och slut körningens art (linjetrafik eller beställd körning) och det för dessa kör

ningar inkörda beloppet.

På körrapport skall vid varje månads utgång antecknas den totala väg- utvis S°m ^Cn kdens hastighetsmätare kombinerade väglängdmätaren

(9)

9 4 §.

Även den som icke är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall föra dagbok över inkomsterna och utgifterna i rörelsen samt över vad han satt in i eller tagit ut ur rörelsen. Han skall vidare upprätta och i dagboken eller i bok, som är särskilt upplagd för ändamålet, införa och med sin underskrift bestyrka förteckning över samtliga tillgångar och skulder i rörelsen vid ut

gången av det senaste räkenskapsåret. Dagbok skall vara bunden och ha si

dor eller uppslag numrerade i löpande följd. Detsamma gäller särskild bok för förteckning över tillgångar och skulder.

I dagboken skola inkomster och utgifter införas dagligen. Förteckningen över tillgångarna och skulderna i rörelsen skall vara upprättad inom tre och en halv månader efter räkenskapsårets utgång. Tillgångarna och skulderna skola specificeras, och för varje post skall värdet anges.

Blad får icke tagas bort ur dagbok eller särskild bok för förteckning över tillgångarna och skulderna i rörelsen. Införing i sådan räkenskapsbok skall göras på varaktigt sätt. Radering får ej ske. Ej heller får något av innehållet göras oläsligt genom överstrykning eller på annat sätt. Riktigheten av änd

ring i eller tillägg till införing skall vitsordas. Därvid skall dagen för åtgär

den anges.

5 §•

Räkenskaper och anteckningar, körrapporter samt övriga verifikationer, handlingar rörande köp och försäljning av rörelsen tillhöriga bilar inbegrip

na, skola förvaras i ordnat skick under sex år efter utgången av det kalen

derår då det räkenskapsår, som handlingarna avse, utgick. Om rörelseidka- ren är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen gälla dock den lagens be

stämmelser om tid för förvaring av räkenskapshandlingar.

6 §•

Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och om påföljd vid åsidosät

tande av skyldighet att föra sådana böcker skall icke tillämpas beträffande räkenskaper enligt denna förordning.

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen.

Kungl. Mnj:ts proposition nr M) år lt)6(i

(10)

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 4 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kung, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om särskilda bok- föringsregler i beskattningshänseende för vissa skattskyldiga, m. in. samt anför.

Inledning

Enligt 20 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) (TF) är den, som är skyldig att avge deklaration eller annan uppgift till ledning för egen taxering eller uppgift till ledning för annans taxering, skyldig även att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat sätt sörja för att underlag finns för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. Underlaget skall bevaras under sex år etter utgången av det kalenderår underlaget avser. I 121 § första stycket TF stadgas att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldig

heten att sörja för och bevara underlag och som därigenom omöjliggjort eller allvarligt försvårat fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldig- heten eller kontroll därav, döms till dagsböter. Föreligger vid uppsåtligt brott synnerligen försvårande omständigheter, må dömas till fängelse i högst sex månader.

Bestämmelserna i 20 § och 121 § första stycket TF erhöll nuvarande ly

delse genom beslut av 1961 års riksdag (prop. 1961: 100; BevU 50; rskr 317). I det betänkande som låg till grund för 1961 års ändringsförslag (SOU 1960:36) hade taxeringskontrollutredningen föreslagit att Kungl. Maj :t skulle erhålla befogenhet att i administrativ ordning meddela föreskrifter för särskilda yrkeskategorier om förande av räkenskaper för taxeringsända- inål. Vid remissbehandlingen av nämnda betänkande vitsordades allmänt att behov förelåg av en dylik precisering av den allmänna regeln i 20 § TF om

(11)

11 skyldighet att sörja för underlag. Frainlorda erinringar avsåg formerna för utfärdandet av de tilltänkta föreskrifterna samt lrågan hur sådana löic- skrifter skulle förhålla sig till bokföringslagen den Öl maj 1929 (nr 117)

(BL).

1 prop. 1901: 100 framhöll jag, att jag för egen del blivit övertygad om nödvändigheten av att för olika kategorier deklarations- och uppgiftsskyldiga föreskriva mera preciserade bestämmelser om anteckningar in. in. Vad angick förhållandet till BL erinrade jag om att vid sidan av nämnda lag redan existerade en skyldighet att för taxeringsändamåi ombesörja räken

skaper och annat underlag nämligen förordningen den 7 december 1951 (nr 793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. De av taxeringskontrollutredningen ifrågasatta nya bestämmelserna avsåg endast att närmare preci

sera skyldigheten att för taxeringsändamåi ombesörja räkenskaper och an

nat underlag. De kunde därför utfärdas oberoende av BL. Självfallet borde tillses, att man inte för samma kategorier fick mot varandra stridande reg

ler i BL och i föreskrifter av det här aktuella slaget. Jag framhöll även att det låg i sakens natur, att vissa sådana föreskrifter kunde bli obehövliga efter en framtida revision av BL.

I propositionen framhölls, att dylika föreskrifter borde, liksom den nuva

rande förordningen om bokföringsskyldighet för vissa jordbrukare, antas av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt. Bestämmelserna i 20 § tredje stycket TF utformades med tanke bl. a. på framtida föreskrifter av här ifrågavarande slag. Där erinras om att det är särskilt stadgat om skyldighet att föra räkenskaper i vissa fall.

Beträffande de tillämnade nya bestämmelserna framhölls, att de inte borde omfatta andra kategorier än sådana i fråga om vilka ett mera påtagligt behov av utförligare anteckningar framträtt. Å andra sidan borde inte nå

gon särskild yrkeskategori från början vara utesluten; även i fråga om jordbrukare borde dylika bestämmelser kunna ifrågakomma. Bestämmel

serna borde emellertid inte omfatta sådana skattskyldiga på vilka BL eller jordbruksbokföringsförordningen är tillämplig. Givetvis borde tillses att de skattskyldiga, för vilka bestämmelserna blev gällande, inte betungades över hövan. Mera komplicerade regler för bokföringen borde sålunda inte ifråga

komma. Syftet med bestämmelserna borde i stället vara att föreskriva vissa räkenskaper eller anteckningar, som från taxeringsmässiga utgångspunkter framstod som ett minimum, exempelvis någon form av kassabok eller annan dagbok samt anteckningar rörande utbetalda löneförmåner. Därjämte kun

de t. ex. ifrågakomma att närmare ange i vilken utsträckning verifikatio

ner bör anskaffas och bevaras.

Bevillningsutskottet (1961:50) framhöll, att den omständigheten att BL blev föremål för översyn inte borde hindra att, om så befanns ända

målsenligt, särskilda föreskrifter om räkenskapers förande meddelades i Kungl. Maj.ts proposition nr i9 år 1'Jdfi

(12)

12

TF. Huruvida dessa föreskrifter senare borde inarbetas i BL var huvudsak

ligen en praktisk fråga till vilken ställning fick tas då utredningsarbetet slutförts.

Riksskattenämnden (kontrollbyrån) har utarbetat förslag till förordning

ar om skyldighet för vissa kategorier skattskyldiga att föra räkenskaper som underlag för taxeringen. De hittills utarbetade fyra förslagen avser tandlä

kare, kreaturshandlare in. fl., pälsdjursuppfödare in. fl. samt den som dri

ver taxirörelse. Riksskattenämnden har vid utformningen av förslagen haft samråd med vederbörande organisationer.

De av riksskattenämnden utarbetade författningsförslagen torde få fo

gas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagor 1—i.

Över förslagen har efter remiss yttranden avgetls av riksåklagarämbetet, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten, överståthållarämbetet, samt

liga länsstyrelse!-, utredningen för översyn av bokföringslagen, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges advokatsam- lund, Föreningen Auktoriserade revisorer, Svenska revisorsamfundet, Svens

ka arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste

männens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisa

tion (SACO) samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Därjämte har yttranden avgetts över förslaget om bokföringsregler för tandläkare av medicinalstyrelsen och Sveriges tandläkarförbund, över för

slaget om boktöringsregler för kreaturshandlare m. fl. av Sveriges industri

förbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Riksför

bundet Landsbygdens folk, Köttbranschens riksförbund och Sveriges trävaru

handlareföreningars centralförbund, över förslaget om bokföringsregler för pälsdjursuppfödare m. fl. av Sveriges industriförbund, Sveriges grossistför

bund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksför

bund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska företagares riksförbund och Sveriges pälsdj ursuppfödares riksförbund samt över förslaget om bok

föringsregler för taxirörelser av Svenska droskbilägareförbundet, Motor

branschens riksförbund, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska lokal- tratikföreningen och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen har åbero

pat yttranden av näringslivets skattedelegation, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk har hänfört sig till yttranden av- lantbrukets skattedelegation.

Riksskattenämnden har för avsikt att utarbeta förslag till bokföringsreg

ler i skattehänseende för ytterligare kategorier skattskyldiga allteftersom behov av dylika regler visar sig föreligga. De redan utarbetade förslagen, som i princip tillstyrkts av flertalet remissinstanser, bör nu underställas riksdagen. I samband härmed vill jag även uppta en fråga som rör preskrip

tionstiden när det gäller brott mot 20 § TF. Detta spörsmål har aktualiserats i en skrivelse från riksskattenämnden.

Kungl. Maj.ts proposition nr A9 år 1966

(13)

Kungl. Maj:ts proposition nr 'r!) ur 1066 13

Riksskattenämndens förslag till bokföringsregler

Riksskattenämnden framhåller att förslagen är avsedda att utgöra eu precisering av eljest enligt 20 § TF gällande skyldighet att genom räken

skaper eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för deklara

tionsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. De föreslagna be

stämmelserna gäller både för icke bokföringsskyldiga och lör bokförings- skyldiga näringsidkare. Nämnden har inte ansett det möjligt att särskilja dessa båda grupper med hänsyn till den blandning av desamma som före

finns inom de berörda yrkesgrupperna. De bokföringsskyldiga näringsidkar

na torde för övrigt, framhåller nämnden, redan nu uppfylla ett tlertal av de i förordningarna föreslagna bestämmelserna, varför förslagen för deras vidkommande inte torde medföra någon ny belastning av betydelse. För tandläkare torde bokföringsskyldighet enligt BL i allmänhet inte föreligga.

Det har, framhåller nämnden vidare, ifrågasatts, om man inte från be

stämmelsernas tillämpningsområde — i likhet med vad som stadgats i den s. k. jordbruksbokföringsförordningen — kunde utesluta aktiebolag, ekono

miska föreningar och sambruksföreningar. Så har emellertid inte skett, enär det kunde riskeras att en näringsidkare i så fall ombildade sin en

skilda firma till ett aktiebolag för att därigenom minska möjligheterna till nu föreslagen taxeringskontroll. Förslagen upptar därför inte undantag för någon företagsform.

Nämnden understryker att i författningsförslagen föreskrivits endast ett visst minimum av räkenskaper. Det ligger i sakens natur, framhåller nämn

den, att flera böcker kan föras och bör föras, om näringsidkaren så anser lämpligt eller erforderligt. Om verksamheten är eller blir av större omfatt

ning, kan det visa sig svårt att få reda i räkenskaperna, om den skattskyl

dige endast för det minimum av räkenskaper som föreslagits. I författnings

förslagen rörande kreaturshandlare, pälsdj ursuppfödare och taxirörelser har särskilt utsagts att näringsidkaren i sådana fall bör föra även andra böcker än kassabok. Någon ovillkorlig skyldighet härtill, som kan medföra straffansvar, om den inte fullföljs, har nämnden dock inte föreslagit. Detta beror framför allt på att det ofta kan vara svårt att precisera vilka böcker, som i sådana fall bör föras utöver kassabok.

Till de olika författningsförslagen lämnar riksskattenämnden vissa kom

mentarer.

Bokföringsregler för tandläkare

Riksskattenämnden erinrar om att taxeringskontrollutredningen i sitt be

tänkande som exempel på yrkesgrupper, som är aktuella i förevarande sam

manhang, nämnt bl. a. tandläkare. Riksskattenämndens kontrollbyrå har vid

(14)

14

besök hos vissa länsstyrelser samt vid av byrån utförda taxeringsrevisioner och undersökningar beträffande ett antal tandläkare funnit, att det förelegat vissa svårigheter att kontrollera de av privatpraktiserande tandläkare dekla

rerade bruttoinkomsterna. I av sådana tandläkare avgivna självdeklaratio

ner har ofta upptagits anmärkningsvärt låga nettointäkter av tandläkarprak- tiken. De föreslagna bestämmelserna bör enligt nämnden ge taxeringsmyn

digheterna betydligt ökade möjligheter till kontroll av underlaget för de av tandläkarna avgivna deklarationerna, utan att tandläkarna därför belastas med alltför betungande redovisningsarbete.

Nämnden har vid utarbetandet av förslaget haft samråd med medicinalsty

relsens tandvårdsbyrå samt med representanter för Sveriges tandläkarför

bund.

Beträffande de olika bestämmelserna i sitt förslag (bilaga 1) lämnar riks

skattenämnden följande kommentar.

1 §■

De föreslagna bestämmelserna omfattar endast sådana tandläkare, som in

nehar tandläkarpraktik, alltså inte tandläkare, som är anställda hos den som driver praktik, inom folktandvården eller på annat sätt.

Har innehavaren av praktiken (t. ex. tandläkarens dödsbo) upplåtit drif

ten därav i dess helhet till annan tandläkare under sådana förhållanden, att den sistnämndes inkomst därav är att hänföra till inkomst av rörelse, bör bokföringsskyldighet föreligga för den, som bedriver praktiken, men där

emot inte för upplåtaren. En annan sak är, att även den ersättning som till

kommer upplåtaren med anledning av upplåtelsen skall redovisas som in

täkt av rörelse enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen den 28 sep

tember 1928 (nr 370) (KL).

Om tandläkarpraktik i något fall bedrivs i aktiebolagsform, föreligger en- 1 § BL bokföringsplikt för verksamheten. De föreslagna bestämmelserna avses skola omfatta även sådan verksamhet.

Någon särskild definition av uttrycket tandläkarpraktik synes inte behöva intas i författningen.

2^§•

Förandet av de i denna paragraf angivna räkenskaperna bör inte innebära något avsevärt merarbete för tandläkarna, då dessa redan nu torde föra fler

talet av desamma.

Det väsentliga med de i denna paragraf föreslagna bestämmelserna är att man föreskriver skyldighet för de privatpraktiserande tandläkarna att föra böcker eller anteckningar vilka flertalet tandläkare redan nu torde föra. Ge

nom denna skyldighet och den i 8 § föreslagna skyldigheten att bevara rä

kenskaperna under sex år efter utgången av det kalenderår handlingarna av

ser, får taxeringsmyndigheterna betydligt ökade möjligheter att kontrollera tandläkarnas deklarationer.

Kungl. Maj. ts proposition nr '/9 år 1966

(15)

15 a) Beträffande bokföring av inkomster liar, framhåller riksskattenämn

den, Sveriges tandläkarförbund lämnat medlemmarna följande skriftliga re

kommendation :

»Inkomsterna bör omedelbart efter det de uppburits post för post anteck

nas i inkomstdagboken (eller annan därmed jämförlig kassakladd) på så sätt, att de kan identifieras, dvs. med angivande av patientens namn (eller ev. initialer) eller med ett patientnummer om nummerregister upplagts över patienterna. Under dagen med postanvisning eller över post- eller bankgiro inbetalda arvoden kan dock sammanslås till en summa, under förutsättning att talongerna och girobeskeden bevaras såsom inkomstverifikationer, num

rerade i löpande följd. Anteckningarna bör göras med bläck (kulspetspenna) eller med anilinpenna. Eventuella ändringar bör göras så att vad som ur

sprungligen stått fortfarande är läsligt; ändringarna bör dateras och signe

ras. Inkomsterna i inkomstdagboken (kassakladden) summeras lämpligen per vecka eller månad och summorna införas i kassaboken. Även om in

komstdagbok eller annan därmed jämförlig kassakladd ej användes, utan in

komsterna antecknas direkt i kassaboken, gäller vad ovan sagts angående hur de bör bokföras och göras identifierbara.

Inkomstdagbok eller annan kassakladd, där primärnoteringarna angåen

de influtna patientavgifter gjorts, hör givetvis till de räkenskapshandlingar, som man enligt taxeringsförordningen är skyldig att spara för kontroll — detta även om primärnoteringarna gjorts på lösa lappar, i vilket fall även dessa måste bevaras. Mot systemet »lösa lappar» för de primära inkomstno

teringarna riktas emellertid här en bestämd varning. Vid en eventuell taxe

ringsrevision har den, som tillämpar det systemet, från början en svag ställ

ning.

Enligt allmänna tandläkarinstruktionen är varje tandläkare, vare sig han utövar enskild praktik eller är anställd, skyldig att rörande varje patient fö

ra en journal, i vilken bl. a. meddelad behandling skall redovisas. De flesta av dessa journaler (patientkort) har även plats för anteckning av debiterade och influtna arvoden. När (och om) anteckning om influtna arvoden göres på patientkortet, är det av vikt att även datum för inbetalningen antecknas, så att korrespondens i detta hänseende råder mellan patientkort och in

komstdagbok; i de fall, där de ekonomiska mellanhavandena med patienter

na icke antecknas på patientkorten utan på särskilda ekonomikort, måste överensstämmelse mellan dessa och inkomstdagboken föreligga.

Bristande överensstämmelse försvårar en eventuell taxeringsrevision, vari

genom tandläkaren kan få stora svårigheter att visa, att av en taxeringsrevi- sor eventuellt ej återfunna poster verkligen finnes med bland de redovisade inkomsterna.»

b) Tidsbeställningsboken är av betydelse för beräkning av sannolikt antal arbetstimmar per år. Tandläkarna torde för eget behov alltid göra något slag av noteringar om tidsbcställning. Det bör inte innebära nagot nämnvärt merarbete att göra dessa noteringar med varaktig skrift i en bunden bok, som kan bevaras.

c) Riksskattenämnden erinrar om att enligt 4 § punkt 2 av då gällande tandläkarinstruktion (SFS 1951:234) tandläkare skall beträffande varje patient föra anteckningar om namn, behandlingens art och tiden därför. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr Ml år 1 !)(>(>

(16)

16

torde redan nu vara vanligt att de s. k. patientkorten förses med uppgifter även om ekonomiska mellanhavanden. Inte heller i detta avseende bör där

för de föreslagna bestämmelserna i regel medföra något nämnvärt merarbete för tandläkarna.

d) För att förenkla de föreskrivna anteckningarna om namn på patient

korten brukar ibland ofullständiga namn eller enbart initialer utskrivas. För att kunna identifiera vilka patienter som avses fordras en förteckning av det slag som anges i denna punkt.

e) Upprättandet av den i denna punkt föreskrivna förteckningen över till

gångar och skulder torde inte heller kunna betraktas såsom någon mera be

tungande skyldighet. Det åligger tandläkarna liksom andra skattskyldiga att i den allmänna självdeklarationen redovisa sina tillgångar och skulder även om skulderna skulle överstiga tillgångarna. För att kunna fullgöra denna skyldighet måste någon form av förmögenhetssammanställning upprättas.

3 §•

Förslaget upptar vissa av de bestämmelser som återfinns i 5 § BL.

Kungl. Maj. ts proposition nr i9 år 1966

4§.

I denna paragraf har sammanförts vissa bestämmelser från 5 och 6 §§ BL.

Da de ekonomiska noteringarna pa patientkorten eller liknande handling i regel torde utgöra grundnoteringar, bör det finnas en specifikation som möj

liggör identifikation av de i kassaboken införda noteringarna angående in

flutna inkomster i verksamheten. Av denna anledning har föreslagits, att patientkorten skall vara numrerade och att numren skall anges i kassabo

ken.

6 §•

Jämför kommentaren till 2 § c). Det i förevarande paragraf använda ut

trycket behandlingsperiod återfinns bl. a. i kungörelsen om ändring i taxan den 28 maj 1959 (nr 245) för beräkning av ersättning för läkarvård och tand

läkarvård enligt lagen om allmän sjukförsäkring (SFS 1962: 515). Med be

handlingsperiod förstås i nu förevarande sammanhang tiden fr. o. m. den första undersökningen t. o. in. avslutandet av behandlingen.

7 §■

Överensstämmer i huvudsak med 7 § BL.

8 §•

Vid taxeringsrevisioner hos tandläkare har det ofta visat sig, att tandlä

karna inte bevarat tidsbeställningsbok, patientkort eller annat räkenskaps- material, som varit betydelsefullt från kontrollsynpunkt. Det är därför ange

läget, att det i den föreslagna författningen direkt utsägs, att tandläkarna

(17)

17 _ i överensstämmelse med vad som fr. o. in. den 1 juli 1961 gäller för samtliga skattskyldiga — är pliktiga att bevara sina räkenskaper under så lång tid, som kan bli aktuell för taxeringskontroll.

9 §•

Denna paragraf har utformats med ledning av bestämmelserna i 121 § första stycket TF. Med avvikelse från vad där stadgats föreslås emellertid, att villkoret för utdömande av fängelsestraff vid uppsåtligt brott skall vara, att »försvårande» omständigheter förelegat — alltså icke »synnerligen för

svårande» omständigheter. Anledningen härtill är, att en dylik skärpning anses i och för sig önskvärd och att förutsättningar för skärpningen torde fö

religga därigenom att bestämmelserna i den föreslagna förordningen är me

ra specificerade — och således lättare att efterkomma för den lojale — än de i fråga om det materiella innehållet ganska obestämda föreskrifterna i 20 § TF.

Kungl. Maj. ts proposition nr 4.9 ur 1UC6

Övergångsbestämmelserna

Enligt anvisningarna till 41 § punkt 1 första stycket KL skall inkomst av rörelse beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, varvid hänsyn skall tas till in- och utgående lager, fordringar och skulder. Inkomst av tandläkar- praktik är att hänföra till inkomst av rörelse och följaktligen gäller dessa bestämmelser även för privatpraktiserande tandläkare, vilket för övrigt framgår av förefintligt rättsfall (RÅ 1949 ref. 42). Ett flertal tandläkare torde emellertid inte ha redovisat inkomst av tandläkarpraktik enligt bok

föringsmässiga grunder, utan i stället tillämpat kontantprincipen och sålun

da inte tagit hänsyn till in- och utgående varulager, patientfordringar och varuskulder. Riksskattenämnden tillägger.

I den föreslagna förordningen har emellertid föreslagits [2 § c) och 6 §]

att privatpraktiserande tandläkare skall på patientkortet anteckna patient

fordringarna redan då de uppkommer. Denna regel har föreskrivits för att underlätta redovisningen av fordringarna vid beskattningsårets utgång. Den föreslagna förordningen förutsätter således att samtliga tandläkare, som deklarerar inkomst av privatpraktik såsom inkomst av rörelse, skall redovi

sa densamma enligt KL:s bestämmelser och följaktligen balansera angivna

* De problem som uppkommer i samband med en övergång och som har uppmärksammats vid företagna undersökningar av tandläkare i Örebro stad, synes böra få sin lösning på en gång i samband med ikraftträdandet av den nu föreslagna förordningen. Fr. o. m. 1965 års taxering skulle man i sa fall få en fullt riktig redovisning för samtliga privatpraktiserande tandläka

re Härvid bör observeras att även sådana tandläkare, som tidigare deklare

rat enligt kontantprincipen, bör för det första år, då bokföringsmässig redo

visning tillämpas, tillgodoräknas avdrag för ingående lager och patientford

ringar samt påföras ingående varuskulder.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 49

(18)

Bokföringsregler för kreaturshandlare m. fl.

Riksskattenämnden erinrar om att taxeringskontrollutredningen i sitt be

tänkande som forsta exempel på yrkesgrupper, som är aktuella i förevaran

de sammanhang, nämnt kreaturshandlare. Dessa saknar enligt uppgift ofta anteckningar, vilket försvårat taxeringskontrollen både beträffande deras egna och andra skattskyldigas taxeringar. Riksskattenämnden har vid be

sök hos vissa länsstyrelser erfarit, att underdeklarationer relativt ofta före

kommit hos kreaturshandlare, vilket många gånger lett till höjningar av taxeringarna och åtal för brott mot skattestrafflagen.

Förutom kreaturshandlare omfattar förslaget vissa yrkesgrupper, som kan anses stå dem nära. Såsom kreaturshandlare närstående yrkesgrupper har upptagits näringsidkare, som köper och säljer kött eller andra produkter av husdjur eller från dem erhållna produkter, andra jordbruksprodukter eller trädgårdsprodukter samt avverkningsrätter, ved eller virke.

Vid förslagets utarbetande har riksskattenämnden samrått med Kött- branschens riksförbund, lantbrukets skattedelegation, Riksförbundet Landsbygdens folk, Smågrishandlarnas riksförbund, Svenska sågverksför- eningars riksförbund, Sveriges foderämnes- och spannmål simportörers för

ening, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisa

tion, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lant- bruksförbund, Sveriges trävaruhandlareföreningars centralförbund samt Träindustriens branschorganisation.

1 §•

Denna paragraf behandlar först frågan om avgränsning av yrkeskategori

erna. I förordningen har upptagits de yrkesgrupper, som avses i 1 och 2 §§

kungörelsen den 9 december 1955 (nr 671) om skyldighet i vissa fall att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. Eftersom lantbrukarna inte avsetts skola omfattas av det nu framlagda förslaget, har verksamhet genom uppfödning och i samband därmed försäljning av husdjur inte med- tagits. Sådana trädgårdsmästare, som endast producerar och i samband därmed försäljer trädgårdsprodukter omfattas inte heller av förslaget. För

slaget omfattar således endast det andra ledet i produktionskedjan, dvs.

den som inköper och försäljer produkter av ifrågavarande slag.

Med uttrycket »produkter av sådana djur» avses exempelvis hudar. Un

der uttrycket från husdjur »erhållna produkter» avses skola inbegripas t. ex. ägg.

Försäljning av mjölk har undantagits, enär sådan försäljning nästan uteslutande torde ske till mejerier anslutna till jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Kontrolluppgifter till ledning för lantbrukarnas taxering

(19)

19 torde härvid alltid tillställas taxeringsmyndigheten enligt kungörelsen den 9 december 1955, nr 671. Anledning torde därför inte föreligga att ålägga mejerierna att upprätta inköps- och försäljningsnotor.

2 §•

Denna paragraf har utformats med ledning av motsvarande bestämmel

ser i 4 § BL. Den föreslagna paragrafens andra stycke innehåller ett mini

mikrav beträffande erforderliga räkenskaper.

3 §•

4 och 5 §§.

För att här ifrågavarande näringsidkare skall kunna lämna föreskrivna kontrolluppgifter enligt 37 § 1 mom. punkterna 5 och 6 samt 39 § 1 mom.

punkt 7 TF och enligt nyssnämnda kungörelse den 9 december 1955, nr 671, fordras noteringar om namn och fullständig postadress på säljarna och vad beträffar bestämmelserna i 39 § 1 mom. punkt 7 TF även på köparna.

Näringsidkaren bör givetvis även kunna styrka sitt inköp medelst kvitto från säljaren. På det exemplar av inköpsnotan, som enligt förslaget skall behållas av näringsidkaren, torde, om så befinns lämpligt, säljaren kunna teckna sin kvittens. På detta exemplar av notan torde särskilt tryck härfor med plats för namnteckning kunna anbringas.

Uppgifterna på de föreslagna försäljningsnotorna om namn och fullstän

dig postadress på köparna fordras framför allt för näringsidkarens egen inkomstredovisning. Vad beträffar kreaturshandlare torde större delen av dessas försäljning ske till slakterier. I dessa fall torde den föreslagna an- teckningsskyldigheten bli ganska lätt att fullgöra.

Det förekommer i åtskilliga fall, t. ex. vid inköp av avverkningsrätter och vid kreatur sköp, som verkställs av jordbrukets ekonomiska förening

ar, att på den nota, som upprättas vid överenskommelsen om köpet, anges endast den köpta kvantiteten. Köpeskillingen anges först då faktureringen sker. En dylik »ofullständig» nota är inte att anse som sådan inkopsnota, varom sägs i förordningen. Detta innebär med andra ord, att köparen vid faktureringen skall upprätta nota, som upptar de i förordningen föreskrivna uppgifterna. Det blir således genom denna nota som faktureringen sker.

I fråga om företag, vars verksamhet är av sådan natur att vid köp eller försäljning skriftligt kontrakt utväxlas med den andre kontrahenten, bor inte fordras att särskild inköps- resp. försäljningsnota upprättas; det

ta under förutsättning att kontrakten upptar de uppgifter, som skall lam- nas på notorna. För dylika fall fungerar kontrakten som notor. Vad i för

ordningen stadgas angående notor, t. ex. angående numrering, bör äga mot

svarande tillämpning med avseende på dylika kontrakt. Kravet pa blockstam kan dock inte upprätthållas för dylika fall.

Kungl. Ma j:Is proposition nr M) år W6li

(20)

20

Inom många företag — bl. a. inom jordbrukets ekonomiska föreningar — sker numera övergång helt eller delvis till maskinbokföring, varvid även datamaskiner används. Denna maskinbokföring medger enligt vad riks

skattenämnden mhamtat i regel inte att anteckning samtidigt görs på en nota fastsittande i en blockstam. Det i 5 § angivna kravet, att inköps- resp. fors^jnmgsuotor skall förvaras i löpande sifferföljd i eu blockstam, har darfor for dessa fall ansetts böra modifieras. Bestämmelserna har även ansetts hora modifieras i de fall där eljest fullgod verifiering förekommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

6—8 §§.

Förslaget överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i

®' §§ BL.

9 §•

I denna paragraf har sammanförts stadganden liknande dem, som åter

finns i 12 och 13 §§ BL.

Bokföringsregler för pälsdjursuppfödare m. fl.

Riksskattenämnden framhåller att det vid kontroll av pälsdjursupp- todare ofta förekommit underdeklarationer, vilket i ett flertal fall lett till höjningar av taxeringarna samt åtal och dom för brott mot skattestrafflagen. Forutom pälsdjursuppfödare omfattar förslaget vissa yrkesgrupper som kan anses stå dem nära. Nämnden har vid förslagets utarbetande haft samråd med Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund.

Beträffande de olika bestämmelserna i sitt förslag (bilaga 3) lämnar riks- skattenämnden följande kommentar.

i §.

I denna paragraf anges vilka yrkeskategorier som avses skola omfattas av forordningen. Som en gemensam förutsättning gäller därvid att före

taget driver verksamhet på sådant sätt, att inkomsten enligt kommunal

skattelagens bestämmelser utgör inkomst av rörelse. Är detta icke fallet om

fattas således verksamheten inte av denna förordning. I paragrafens tre stycken har angetts de olika slag av verksamheter som ansetts skola om

fattas av den föreslagna förordningen nämligen:

a) verksamhet såsom pälsdjursuppfödare b) verksamhet såsom skinnuppköpare

c) verksamhet, i vilken ingår förmedling av köp och försäljningar av päls

djur, skinn m. in.

Under grupp b) inbegrips pälsvarugrossister och körsnärer, de senare dock endast om de köper och säljer lösa skinn. Körsnärens vanliga verk

samhet bestående i inköp av lösa skinn för uppsyning och sedan försäljning av färdigsydda pälsvaror medför inte att han kommer att omfattas av för

(21)

21 ordningens bestämmelser. Till grupp b) hänförs även person som köper och säljer pälsdjur eller angivna olika produkter av sådana djur. Till grupp c) hänförs slutligen auktionsföretag, kommissionärer och agenter.

Ordet pälsdjur har inte definierats i lagtexten. Härmed avses emellertid djur, som uppföds eller är föremål för jakt huvudsakligen i avsikt att ut

nyttja skinnet av djuret, t. ex. mink, chinchilla, farmräv, rödräv, hermelin, ekorre och utter. Andra djur såsom får, som i regel uppföds huvudsak

ligen för utnyttjande av köttet och ullen, torde i vissa delar av landet även uppfödas för utnyttjande av skinnet. Då de nu föreslagna bestämmelserna enligt 1 § avser enhart rörelseidkare, kommer uppfödare av djur av sist

nämnda slag inte att omfattas av denna förordning, där uppfödningen ar av så liten omfattning att den ur taxeringssynpunkt är att hänföra till in

komst av jordbruksfastighet.

Kungl. Maj: Is propås Man nr 'i9 år liHiti

2 §•

Denna paragraf har utformats med ledning av motsvarande bestämmelser i 4 § BL. Den föreslagna paragrafens andra stycke innehåller ett minimi

krav beträffande erforderliga räkenskaper. Sålunda krävs endast kassabok, dvs. bok för kontanta in- och utbetalningar, och ej dagbok i bokföringslagens bemärkelse. Orsaken härtill är att förslaget avses omfatta även mycket små rörelser, varför minimikravet ansetts böra avse endast den enklaste formen av bokföring. Givet är att dagbok, olika utformad allt efter arten av i före

taget använt bokföringssystem, ersätter här angiven kassabok.

3 §•

4—7 §§.

Det i 4 § föreskrivna förfarandet, nämligen att pälsdjursuppfödare skall upprätta försäljningsnota vid försäljning av pälsdjur eller produkter av så

dana djur, överensstämmer inte med nu inom branschen tillämpat förfa

ringssätt. De i förordningen angivna skyldigheterna har emellertid ansetts böra åläggas pälsdjursuppfödarna dels med hänsyn till att försäljningar fö

rekommer även till sådana svenska och utländska personer och företag, som inte är skattskyldiga för inkomst av rörelse här i riket och som ej heller en

ligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. punkt 7 TF är uppgiftsskyldiga, dels med hänsyn till av riksskattenämndens kontrollbyrå gjorda erfarenheter i sam

band med företagen taxeringskontroll inom branschen. Enligt vad riksskat

tenämnden erfarit sker emellertid största delen av handeln med skinn ge

nom auktionsföretag. Dessa företag torde redan nu upprätta de i förordning

en föreskrivna notorna.

För att här ifrågavarande näringsidkare skall kunna lämna föreskrivna kontrolluppgifter enligt 39 § 1 mom. punkt 7 TF fordras noteringar om namn

(22)

och fullständig postadress på säljarna och köparna. Näringsidkaren bör gi

vetvis aven kunna styrka sitt inköp medelst kvitto från säljaren. På det ex

emplar av inkopsnotan, som enligt förslaget skall behållas av pälsdjursupp- fodaren, torde, om så befinnes lämpligt, säljaren kunna teckna sin kvittens.

a detta exemplar av notan torde särskilt tryck härför med plats för namn

teckning kunna anbringas.

Uppgifterna på de föreslagna försälj ningsnotorna och avräkningsnotorna om namn och fullständig postadress på köparna resp. säljarna fordras fram

for allt för pälsdjursuppfödarnas inkomstredovisning.

8—10 §§.

Förslaget överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i 5—7 §§ BL.

11 §•

I denna paragraf har sammanförts stadganden liknande dem, som åter

finns i 12 och 13 §§ BL.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 4,9 år 1966

Bokföringsregler för taxirörelse

Riksskattenämnden framhåller att det vid kontroll av denna bransch visat sig att underdeklarationer ofta förekommit. Nämnden har vid förslagets ut

arbetande haft överläggningar med representanter för Svenska droskbiläga- reförbundet.

1 §•

Denna paragraf behandlar först frågan om avgränsning av yrkeskatego

rien. Med personbil avses här, i enlighet med definitionen i 1 § 3 mom. väg

trafikförordningen, sådan bil, som är byggd huvudsakligen för befordran av personer dock, utöver föraren, högst åtta personer (passagerare). S. k.

\olkswagenbuss, som ofta används i sådan taxirörelse som utför skolskjut

sar, torde i regel registreras som personbil.

Därest taxirörelse bedrivs i sådan form att bokföringsplikt för verksam

heten föreligger enligt BL avses de nu föreslagna bestämmelserna skola om

fatta även sådan verksamhet.

2 §■

Denna paragraf har utformats med ledning av motsvarande bestämmelser i 4 § BL. Den föreslagna paragrafens andra stycke innehåller ett minimi

krav beträffande erforderliga räkenskaper (jfr uttalanden under 2 § före

gående förordning). Där taxirörelse bedrivs i kombination med t ex driv- medelsforsäljning eller bilreparationsverkstad, kan givetvis samma kassa-

(23)

23 eller dagbok användas för samtliga rörelsegrenar, under förutsättning att skilda noteringar sker av inkomster och utgifter för de ol.ka grenarna.

3 §■

4 §•

Begreppen beställningstrafik samt linjetrafik har definierats i 4 § förord

ningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobil- trafik m m. I 4 § andra stycket samt i 5 § i den föreslagna förordningen an

givna körningar avser beställningstrafik och i 4 § tredje stycket angiven kor- ning viss form av linjetrafik.

I denna paragraf avsedda taxirörelser, vilka i regel berakna priset för all körning enligt taxameter, torde huvudsakligen förekomma i stader oc större orter. Här sker också ofta körning enligt upprättad s. k. yagnturlista varvid ofta även av polismyndighet fastställd trafikbok skall foras. Denna bok skall då enligt gällande bestämmelser alltid förvaras i bilen.

Vid upprättandet av körrapporter skall samtliga siffror (i regel fyra stycken) i taxameterns olika räkneverk ifyllas på rapporten. Om endast de tre sista siffrorna ifylls, kan det framför allt beträffande tioöresverket bli svårt att konstatera, hur många gånger räkneverket uppnatt siffran 999

och om verket sålunda utvisar exempelvis 3 999 eller 4 999.

På vissa orter förekommer att taxibilar körs i linjetrafik mellan vissa i förväg bestämda platser, såsom till och från trav- och galoppbanor, var

vid körning sker mot i förväg bestämt belopp för varje passagerare. I tred

je stycket i denna paragraf anges på vad sätt dylika körningar skall anges och redovisas å körrapporten. Att här angiven linjetrafik förekommit bor framgå av skillnaden mellan den på körrapporten uppgivna totala vag

längden och den betalda våglängden. 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

5 §•

Taxirörelser på mindre orter samt på landsbygden drivs ofta utan an

ställd personal, varvid taxiägaren sålunda själv utför alla körningar. Vid skolskjutsar samt vid körning med trafikanter till och från järnvägs- och busstationer torde det vara regel, att priset beräknas utan ledning av taxa

meter. Även eljest torde körningar förekomma utan påslagen taxameter. For dylika körningar bör därför föras beställningsjournal i stället för körrap- port Där ersättning för enligt kontrakt eller eljest på kredit utförda kör

ningar uppbärs, t. ex. månadsvis eller för längre eller kortare perioder mot utfärdad räkning, skall uppburen likvid införas i kassaboken per den dag den verkligen influtit med angivande av beställarens namn. Per boksluts

dagen obetalda sådana räkningar skall givetvis upptas såsom utestående varufordran.

(24)

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1966 6 §•

Här har föreskrivits att anteckning skall ske vid angivna tidpunkter av den vaglangd, som den vaglängdmätare, varmed varje bil normalt är ut- rustad utvisar. Detta har ansetts nödvändigt för att möjliggöra kontroll av att utbyte mte sker av eljest använd plomberad taxameterapparat

i 5

7—9 §§.

;FT§§gBLÖVer“MltoD,er ‘ hnv,,dsak m'd molsv,rande bestämmelser

10 §.

I denna paragraf har sammanförts stadganden liknande

finns i 12 och 13 §§ BL. dem, som åter-

Riksakattenämndens skrivelse angående tillämpningen av 20 och 121 §§ TF 1 en till finansdepartementet den 5 januari 1965 ingiven skrift har riks- frågani°m Preskriptionstiden när det gäller brott

§ F. Riksskattenämnden aberopar följande skrivelse från förste taxeringsintendenten i Blekinge län.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i dom den 17 juli 1964 i mål Folke«ianfSfl!kS! en 1 ?attFaby distrikt och lantbrukaren Stig Folke Olof punkt för hefäU 8T ingivandet av självdeklaration såsom utgångs- imdprl/r-nde/V PresknPtlonstid vid underlåtenhet att sörja för nderlag för fullgörande av deklarations- och uppgiftsskyldighet och kon troll darav. Den ståndpunkt hovrätten intagit sySkunna leda in mindre' onskvarda konsekvenser. Två ledamöter av hovVätten var också skiStta tTdhufndn,iatttSkp1nlg^eten aU SÖfja för unclerlaget kvarstod under hela den t n w skulle bevaras. Riksåklagarämbetet har emellertid anslutit sig sörih f UeuS “pPfattning- Häradsrätten ansåg, att underlåtenheten att sorJa för underlag var knuten till bestämda tillfällen och i förevarande fall, nar fråga var om utbetalade löner, senast till den tidpunkt då anställ

ningarna upphört eller, då denna tidpunkt icke kunnat fastställas till ut gången av det år, under vilket arbetskraft varit anställd ’

tidn.mkt °C£ V §/0rftaJStyCket TF saknas bestämmelser om vid vilken tidpunkt och pa vad satt den skattskyldige skall sörja för behövligt under- f~g for fullgörande av sm deklarations- respektive uppgiftsskyldfghet och föf "1°jI^gorande a^ kontroll därav. Det material den skattskyldkufbehöver

ninJ ?-lamna en,riktlg självdeklaration samt korrekta uppgifter till led fördr «rf aTnt ?,xermg torde eJ a,ltid vara av den omfattning som er

fordras för kontroll av självdeklaration och uppgifter. Det kan därför tän kas, att den skattskyldige skulle kunna komplettera anteckningar o d som legat sasom underlag for självdeklaration och uppgifter i Samband med taxeringsmyndigheternas kontroll. Förseelsen mot Skyldighet att för sådant andamal prestera underlag skulle då ei vara fi.llhnrL/r - J

skattskyldige e„cr förfrägan e. från ££*

(25)

25 vara ur stånd att lämna erforderligt material. Då preskriptionsfristen ej kan löpa, innan förseelsen fullbordats, skulle utgångspunkten för denna frist tidigast vara den dag, då den skattskyldige av taxeringsmyndigheterna avkrävts underlag för kontroll av självdeklaration och/cllcr uppgifter.

Hovrättens ställningstagande synes innebära, att en skattskyldig, som underlåtit att sörja för underlag för fullgörandet av deklarations- och upp- giftsskyldigheten och kontrollen därav, kominer — med avseende på preskription av påföljd för förseelsen — i gynnsammare läge än skattskyl

dig som sörjt för ett underlag men underlåtit att bevara det eller bevarat ett icke godtagbart underlag. Anledning till en sådan skillnad töreligger ej. En konsekvens av hovrättens ståndpunkt blir att skattskyldiga, som haft ett underlag men ej bevarat det, eller har ett ofullständigt underlag — i många fall utan att kunna motbevisas — lockas att påstå, att de aldrig haft un

derlag och därmed kunna undgå påföljd på grund av den korta preskrip

tionsfristen i dylikt fall. Anses" förseelse ej ha ägt rum, förrän självdekla

ration eller uppgift lämnats, följer vidare härav, att den som uraktlåter att avlämna självdeklaration eller uppgift icke kan straffas för att han under

låtit att föra och bevara i 20 § TF föreskrivna räkenskaper eller anteck

ningar.

Den lagtolkning, som här skett, innebär att påföljd enligt 121 § första stycket TF starkt minskar i värde som ett medel att avskräcka från urakt

låtenhet att sörja för och bevara underlag för självdeklaration och upp

gifter.

Förarbetena till TF ger, framhåller riksskattenämnden, inte någon di

rekt ledning för bedömandet av ifrågavarande spörsmål. Såvitt nämnden kan finna måste emellertid lagstiftarens mening ha varit den, som kom

mit till uttryck i minoritetens i hovrätten ståndpunkt och som innebär att skyldigheten att sörja för underlaget kvarstår under hela den tid under

laget enligt 20 § TF skall bevaras.

Med den ståndpunkt hovrättens majoritet intagit och vilken uppfattning delats av riksåklagarämbetet kan sålunda lagstiftarens intentioner — så

dana de av nämnden uppfattats — inte fullföljas. En sådan ståndpunkt är enligt nämndens mening inte godtagbar utifrån de synpunkter beskattnings- myndigheterna har att beakta.

Riksskattenämnden uttalar som sin uppfattning att författningstexten bör ges en utformning, som överensstämmer med minoritetens i hovrätten ståndpunkt och som sålunda innebär, att preskriptionstiden i fråga om brott mot 20 § TF skall räknas från den i paragrafen angivna sexårsperiodens utgång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1906

Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Såsom redan nämnts har de föreslagna bestämmelserna i princip till

styrkts av det helt övervägande antalet remissinstanser. Att behov av dylika regler föreligger har understrukits bl. a. från länsstyrelsernas sida. Beträf-

(26)

fande olika detaljer i författningsförslagen har erinringar framförts i flera remissyttranden.

De remissinstanser som ställt sig avvisande till förslagen eller varit tvek

samma om de nu bör genomföras har som skäl härför främst anfört att man först bör avvakta resultatet av utredningen om BL. Näringslivets organisatio

ner förordar sålunda allmänt att genomförandet av förslagen bör anstå i av

vaktan på den översyn av BL som pågår. Näringslivets sknttedelegation an

för bl. a.

Sedan någon tid är BL föremål för översyn. Avsikten är att mot bakgrun

den av förändringarna inom näringslivet och med beaktande av moderna redovisningstekniska metoder förslag skall utarbetas till ändringar i gäl

lande lagstiftning. Dessa förslag bör enligt de för utredningen gällande di

rektiven utformas med hänsynstagande även till den funktion lagen skall fylla i skattehänseende, varvid en samordning och avvägning får ske mellan näringslivets och skatteväsendets krav. Utredningen skall bedrivas förut

sättningslöst. Därvid torde även frågan, om en utvidgning av kretsen bokfö- ringspliktiga bör ske, komma att övervägas under beaktande av inte enbart skattesynpunkter utan även andra omständigheter. Det kan under sådana förhållanden med fog ifrågasättas huruvida, innan denna översyn slutförts, särbestämmelser av ifrågavarande art bör införas. Sådana bestämmelser får en klart diskriminerande effekt, i synnerhet om de förenas med speciella straffsanktioner. Såsom det föreliggande förslaget utformats skulle det med

föra att bokföringsplikten utsträcktes till nya grupper näringsidkare samt att tillika såväl de nu bokföringsskyldiga som övriga näringsidkare inom branschen skulle åläggas en längre gående skyldighet att föra räkenskaper än som föreligger enligt BL och aktiebolagslagen. Några principiella över

väganden om vilka kategorier bestämmelser av detta slag bör omfatta bär inte gjorts i detta sammanhang.

Vid bedömande av behovet av bestämmelser av förevarande art bör hän

syn också tas till den omständigheten, att genom beslut av 1961 års riksdag en straffbestämmelse infördes i 121 § TF i syfte att understryka vikten av att den redan tidigare existerande skyldigheten att föra räkenskaper och andra anteckningar för taxeringskontroll fullgjordes. Såvitt vi kan bedöma erbjuder redan gällande lagstiftning möjligheter att komma till rätta med sådana skattskyldiga, vilka underlåter att föra de räkenskaper som med hän

syn till deras verksamhet och dem åliggande uppgiftsskvldighet är att anse som ett minimum.

Delegationen säger sig dook vilja särskilt betona, att det förhållandet att erinringar riktas mot förslagen inte betyder att delegationen inte anser be

hov av bokföringsregler föreligga för åtminstone vissa av de kategorier skatt

skyldiga, för vilka taxeringskontrollutredningen ifrågasatte lagstiftning med sådana regler. Delegationen finner det emellertid tveksamt, om det är rätt tidpunkt att nu tillgripa speciell lagstiftning på detta område.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation och lant

brukets sknttedelegation.

Även Föreningen Auktoriserade revisorer anser att bokföringslagsutred-