aef . se

~r:.-o,;a E l?<.rfll"'lkr~· . I~...;a ::: 're.... n;

VI/WIN.

aef. se

- främst när det gäller

ALPHA pressgods för radiotekniken

lAGET~

E T T L M

ALPHA

Låga förluster och hög effektiv per­

meabilitet är kännetecknande för spo­

lar, där mon använder högfrekvens­

kärnor och trimspolar av A L P H A S tillverkning.

Begagna Eder av våra erfarenheter pli det presstekniska omrlldet vid lösandet av Edra konstruktions- och tillverkningsprogram.

Vi tillverka för radioindustrien: bake­

litpressgods, kondensatorer, motstånd, strömställare, tryckknappar m. m.

ERICSSON FORETAG

s u N D B ^y B E R G T E L E F O N 2 8 2 6 O O

ATLANTUS

SIGNALGENERATOR

Lik- och växelström, inbyggd katodstr&leindikator

Pris Kr. 395: - exkl. oms.

*

Sex frekvensområdeo 100 kHz-26 MJlz.

*

^{Fem tw.ta} frekvenser för mellan- ech lA.na-våg.

*

Frekvensooggrannhet

+

0,5 '/, på LV och

+

0,26 '/,

på MY och· KV , . - -

*

Variabel modullltlon Imllbrerad 0-100 ' / ••

.. Katod8R'l\lelndlkator för exakt trimBJnK.

. *

Etsad och belyst glasskaJ.o.. lmldernd I kHz och MHz.

*

220 volt viUel­ eller likström, ..,parat transf. för 11Il och 127 volt.

*

KlavIaturomkopplare med 12 IBD/r6Ilter.

Lagerföres av alla större radiogrossisler.

Be8krlVnlng ...d"" gratis.

Fabrikant:

AU

TRAKO, Regeriogsg. 40, Sthlm.

SlEMENS ~

HOGFREKVENSJARN SIRUFER

H-kärnor, korskärnor, skruvkärnor, rullkärnor, burkkär­

nor och cylin derkörnor utgöra et: idealiskt material för hö gfrekvensspo lar. Stort godhetsvörde, besparing av tråd och arbetstid, små spOldimensioner, enkel trim­

ning, lött montage.

SlEMENS

STOCKHOLM· GOTEBORG . MALMO· SUNDSVALL· NORRKCJPING SKEllEFTEÅ O REBRO · KARLSTAD· JONKOPING '

SM 195

RAD I O TEK NI K ELEK TRO NI K

GRAMMOFON- OCH FORST A RKAR TE KNIK LJUDÅ TE RG I VNING TEL EV I SI ON

AMA TOR R ADIO EXPER I ME NT

O C H AP PAR AT BYG G E M ÄTTEK N IK

RA DIOSERVIS

Utkommer den 20 vorle m6nod.

Lösnummerpri., 60 öre. dubbelnummer 1 U.

Prenumerotionspris l

1/1 6r kr. 6, - . 1/2 6r kr. 3. 25.

Redoktion. prenumerotionskontor oc:h nnnons.

expedition .

Lunfmokoregoton 25. 5 tr.• Stockholm.

Telelon , Nomnonrop "Nordi.k Rotogravyr".

Te legramadresS! Nordisk Rotogrovyr.

Postgiro 9~ - Postfack

"SO.

EFTERTRYCK AV ARTIKLAR HELT ELLER DELVIS UTAN ANGIVANDE AV KÄLLAN FORBJUDET

POPULÄR

1 0

ORGAN FOR STOCKHOLMS RADIOKLUBB

A

TEKNISK REDAKTOR, ING ENJOR W. STOCKMAN

INNEHÅLL AP RIL 1 944

Litteratur 58

Radioindustri ens nyheter 58

Sammanträden 58

Mottagningsantenners ve rkni ngssätt 59

Likrikt arrör och likriktare . 64

Förstärkarteknik och l judå tergi vning 68

Mottagarens ljudkvalitet 70

Amatörbygge 72

Frågespalten 76

TAVELI NSTRUMENT

av Helweg Mikkelse n & Co:s kvalitetstillverkning kunna levereras a v oss i följande dimensioner:

63-83-13~ISO-

185-225 mm diameter. Beträffande större serier ä ro vi synnerligen leveranskraftiga och kunna anskaffa spe­

cialinstrument alltefter Edra önskningar

AKTIEBOLAGET

RÅDMANSGATAN 84, STOCKHOLM

INDIKATOR

Telefon växel 314500

i

.. • . • .••.• . • ••.•••.• • u . . . .~ •.•.••• . to • •• • • •• • • • 0. . . .. .. . . .. . . . . .. . . .. .. . . ... . . . .. . . .. . . ... . . ., • • • •

... ...

l T T E R A T u ^R

... ... ... ... ... ... ...

... ...

. talells Ho:ntverksinstitut. Uppgifter, organisation och utrustning.

Av Ragnar ~chlylcr ffi. fl. _tockholm 1943, 92 sidor, rikt illustre·

rad, kr. 2: - .

Denn skrift, om utgör nr l i serien ~reddelanden, redogör dels iiir institutet arbet5program, klU.er och kllIsavglfter, dels för insti·

tutionsbyg::''11adeD~ dispositicrn, inredning och utrustning. Innehållet är till största delen hämtat ur ån;boken 1942, som nu är slutsåld.

Bland det nya materialet märkes en översikt over institutets kurs­

verksamhet 1940-43.

En stor m,ingd skrifter har redan utgi,it5 av institutet, bl. a. hand·

böcker samt publikationer av instiwtets tjänstemän och lärare. En förteckning; återfinnes i ovamtående volym 1\1 1.

Radi.ohandlaren, Organ för Sveriges Radiohandlares Riksförbund.

Ansvarig ut«ivare: Erik Eklund. Redaktör: Curt Martinson.

Denna vår nya kollega utkom med sitt första nllIfimer i december 1943, och m 3 har utkommit i da"arna. Ett e"et branschorgan har länge varit ett önskemål inom riksJörbundet, och det är glädjande att saken nu kunnat förverkligas. åväl radiohandlare som leverantörer skola kunna framlägga sin!! synpunkt r på olika branschproblem i tidningens spalter_ innehållet i tidningen skall {ör övrigt omfatta populärtekniska uppgifLer, försäljnill"s, och reklamteknik m. m. Utan tYiveI har tidningen »Rarliohandlaren» en bet delsefull uppgift att fylla.

Fiirsta numret innehåller bl. a. en artikel al' RR:s ordfiirande, riksdagsman Franzon, riktad till Sverig radiohancliare, samt en redogcirelse för SRR:5 tillkomst. Vidare märka' artiklar om radio­

handlarens och leverantörens syn p branschproblemen samt en tek·

nisk artikel om iuftdepolariserade element. Andra numret behandlar bl. a. avtalsfrågorna samt inneh'Uer artiklar om skyltning, bok·

föring TIl. rn.

Att dcima av dessa båda för la nummer finns det anledning alt fäöta stora förhoppningar vid tidningen »Radiohandlarcn» i fort­

siiiluingen.

DX·RADIO, Vägledning för korwagsl}'ssnare. Ägare: veriges Ra·

dioklubb, Salt5jöbaden 2. Ansvarig utgivare: Dir. B. Lundström J :or.

Huvudredaktör: II. G. Appelgren.

Att intreoset för kortva",lys nin'" f. n. är synnerligen stort framgår al' all Sveriges HadiokltJbb, som bildad . den 18 januari, redan har 500 medlemmar. Klubben har till och med sett ig i tänd att utge en egen tidskrift, vars första nummer, daterat pril 1944, ^lIU före­

ligger. Vanligen brukar det ju, då det "iler tt föreningsblad, bli en ganska blyg am början med nligra 5idor pil &in höjd. Ian blir därför ganska örvånad, d, man f.inner, alt )DL ·RADIO» är en tidshift om 24 sidor, trevligt redigerad och med intressant innehåll.

l>DX-RADIO» tycks med en gång ha funnit sin fom1.

Bland innehåLlet i detta första nummer märka! artiklax om l>Radio Metropol», :s-Radio Dakan> ID. fl. stationer. Den furstnämndas iden­

titet, varom man länge varit ovetande, synes nu vara fastställd. I artikeln »FrekveIls eller vågJännd» ges en populär orientering om frekvensbegreppel. En värdefull beståndsdel i tid klriiten utgör kort·

vil,y""tabellen, som löper hela året runt. Varje nummer innehåller en tredjedel al' tabe.llen. Då tre nummer utkommit, Inr man således cn komplett tabell. I numret därpå kommer en reviderad upplaga av den första tredjedelen OSl'. Det blir alltså fyra tabeller ärlige1l. De5s­

lItom komma ändringaT !lndan för undan att anges genom noti,er i tidskriften. Tabellen hålles på detta sätt alltid fär~k. Genom det ingående tidsschemat kan man när 50m hel 't p[i ett ögonbJjck se, vilka stationer SOnI man ju>'! då har möjlighet att avlyssna.

KortvågstabeUen redigera ' al' radiotelegraii6t O. A. Skoog, vilket borgar för dess vederhäftighet. För Populär Radios läeare är herr Skoog känd genom sina in_tnLkliva och intre,st:väckande artiklar om kort vågsnloUagnjng.

:!>DX·R.ADIO» erhjuder både intl' ant o h värdefull läsning fur dem, som finna nöje i alt r;l'er ctcrhal'cl nå kontakt m~d iorclcm alla länder, och tidskriften,; innehäll är också sådant. alt \,~'m ^SO!ll hel t kan tillgodogöra 'öig det. .

58

. ...

"

...

. ... ... ...

,.

RADIOINDUSTRIENS NYHETER

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

SATT Ilyttar till MidsoTnmarkransell.

Svenska Aktiebolaget Trådlös T elegra/i inflyttade den l april AEG:s nya fabriksbyggnad, belägen i tockholms nya industricentrum, l'vlidsoIDmarkransen. Hit äro nu såväl kontoo" som alla tidigare spridda avdelningar förlagda.

Fabrikationen kommer förutom rundradioapparater alt omfatta skiv­

växlare, förstärkare ooh framdeles även radiorör_

Det nya fabriks 'omplexet är beläget Tellusborgsvägen 83---87, post­

adress Stockholm 32.

Färgerna på Firma Radioinstruments rörprovare.

Genom ett beklagligt misstag lämnades i marslInmr t felaktiga upp­

gitter om färgerna hos de tre fälten på FirnJa Radioinstrumenls rör­

provaJr _ Färgerna äro följande: grönt fält för bra rör, rött GUt {ör dåliga rör och gult fält för iövaga men fortfarande användbara rör.

Att \~ ej bland de ö\-nga omtalade fördelarna hos instrumentet nämnde något om i olationsprovning mellan elektroderna innebär icke.

att möjligheter till 8adan pTovning saknas. Tvärtom finns en!. uppgift en mycket tiil.förlitlig anordning för dylikt prov inbyggd i inst.rumentet_

The JI1icrophone Corp. AB, K un"sgatan 30, Stockholm, har startat till" rkning av kristailmikrofoncr del med membran, dels med So k.

ljudeeller. Vidare tillverkas en piezoelektrisk graverdosa för skiv­

inspelning samt en guitarrmikrofon.

Ensamförsäljningen av de nämnda produkterna innehas av Univer, sal·l/npon AB, Tomtebogalan 2. Stockholm.

:::: ::::::: :::::::: :::::::::::: :::: :::::::::::::::: :::::::::: ::::::: ::: ::::::: :::::::: ::::::::::::: :::::: :::::::: ~

SAMMA N T R Ä D E N

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: :::::::::::::::::::::::::::::::::::::!::::::::::::::!::;

Stockhvlms Radioklubb.

Vid sammanträdet den 23 mars hölio;; tvenne föredrap:, det na av ingenjör Gunnar Johnson över ämnet: ~Johnson·koppling n», det andra av ingenjör Ejnar MyckeIberg öl'er ämnet: »Något om hörsel·

förbättrande appara:ten . Det si-tnämnda föredraget åtföljdes aven demonstration med hjälp av grammofonskivor över inve.rkan aven beskärning av fr kvensområdet pa hegripligheten hos tal. R ida före­

dragen hoppas vi bli i tillfälle att publicera i Populär Radio.

Programmet för nästa sammanträde är i 5krivande stund ieke bestämt.

...... " ........ ,." ... .1.· ....... . ·· ... · ... ....... ... . .........,., .................. ..

"Med enkla medel."

»T knik filr 1 lla:sl) utställning i Fordhallen, Vasagatan 16, som pågick under tiden 15 mars till 4, april, har varje dag haft en jämn ström av besökare. Intresset för mudcllbyggnadskonsten är tydligen mycket stort. Ett par hundra modeller vara utställda. Dessa voro resultatet av en tävling, utlyst bland landets alla modellbyg!!;are.

J ur)' i tävlingen v r -tyrel en för Modellhyggarn -Riksfiirbund. Även professionella modelLbyggare deltogo i utställningen, men amatör rnas arbeten behövde ej skämmas för sig. Där funnas modelljärnviigar med lok, kopierade in i minsta detalj efter verkli«a förebilder, mo­

dellflygplan med och utan motor, miniatynnotorer för fl ygplan och nwdellbåtar. ,mgll1a-kiner av nIcka typer och storlekar, fartygsrnodel­

ler m. m. D.; fly«andc modellplanen med bensin- eller dieselmotor väckte sär'kilt , tort intresse.

Betydelsen al' den propaganda, som l>Teknik för Alla:il på detta sätt gör bland ungdomen, kan ej överskattas, ~1ånga hlivande ingen·

jörer uch tekni ker finnas säkert inom modelibl'ggarnae led.

Heminspelnin g av grammofonskivor.

Artiklar om herninspplning al' grammofonskivor finnas publicerad".

nedanstående nummer av Populär Radio, Från 1938 är innehållet

l artiklarna i korthet angivet. !h nurnren före 1942 f.innas enda~t Forts. Då sid. 76.

POPULÄR RADIO.

POPULÄR

R A D I

TID S KRIFT F O R RADI O TEL EVI S I O N OC H ElEKTR O A KUS T IK

N R 4 APR IL 19 4 4 _A • _{RG. XVI}

Mottagni ngsantenners ver kningssätt*

A v tekn. dr E. T . Gla s

Allmänt.

E ⁿ

^alltenn

^{för sändn ing eller} mottagning är n ledare lIer

SHnlIrl

n äLle a fl er sil. aIla, som föra 'äxel­

ström \- radiofrek\'ens och som upps atts (Ivan jordytan.

I

praklike n påv ,rkas antennens

S~1 tt

att fungera all tid

i

stäne

eller

mind re grad av jordytans närv ar o_

Om man, i syft att för kla teoretiska betraktelse r alltingen tä nker sig j ordytan borttagen eller speglande

(dy .

a ntacrer mark n lektri ka ledningsför n äo;a oänd­

ligt stor). få r man att göra med problem, som utgöra gene­

rali seringar a den kvasistationär a elektrod ynamikens van­

liga, d;'rjcyenom att försk jutning sströmmen b akta. Även det enkla te, problemet om den e!nala stavformiga ledaren,

~

:illar emell rtid stora svå righeter.

Den stavfo rnliga leda ren - fria r mden kan kort

^Oell

g ott ka la

ledar _

En sådan leda re saknar orientering ; det är t. ex. men ingsl öst a tt tala om en vertikal eller ho ri­

110. f

/(: - A'x·z M=

H,."

K

, ,,-^{/ /~ /}

~

M

(>,2

POPULÄR RADIO

s Il

tell

förläggnill g_ En metallstav 1/2 vå olängd lå na

i

fria rymden bör s lunda kallas 1/ 2-vagsled are, medan be­

näm ningen 1/2.vågsanteml reserveras för en 1/2 våglängd lång stav uppsatt ovanför j ordytan.

Är

stavens axel (kärn­

linj e) vertik 1 , tala vi om en vert ikal 1/2-våO"s aTltenn, är den horisont ell om en huri ontell 1/2-vagsantelln.

1/2 -vågsledaren i fria rymden

är e ~vivalent

med en 1/4­

vågsantenn, som med sin fo t tö d r på speglan de jordyta.

Det finnes däremot ingen obelautad ledare som ä r ekvi­

valent med en rtikal 1/2-vå gsantenll med d n nyss h e­

skrivna

upp~tällnincren.

Man inser detta,

rOlll

man upprita r approximativa strömfördelningskurvo r för all len leda re och spegelbild.

Hos varje n orm al anlenn är r adien

i

dess cirkulä r- c. lin driska leda re m ycket liten

i

förh ållande till våg­

län gden _

Ener oitillfö rseln förut älles "ara kontinuerlig, så a lt lJIan kan räkn a med stationär sinus tröm. Alltså är mo­

" Föredrag i Stockholms Radioklubb den decemher 191:3.

Fig. 1. Vertikala anlenner för oändning (nr I) och mottagning (nr 2) .

59

Fig. 2. Allaiy,. al fiill N ~ril\g JJl[,''':J nr 2.

E

_.

fil'

~ _i J~(:Z)

_~

~(Z)=J.(o)-(f_~)

_{~ ~ ~}

-~ J_ l ^,

_I

^{- - - - --:} t ^K~ _{i t} ^r~~t _{I ~} ^{- ---"}

_I

_~

_/

^,----­

_E

₌

_C%..Z

: ' '~ I '

l .

: /

I I H =H'f" tp

I , I

I

II

I

J . ' "

i!a.

mental1\, ä rdet av st römmeII

, so

m li i nke förträngd till an­

tennledarens

kämlinj e,

i(t,z) = Y2 . 11e

I(z) 'ei(J)t

där

z

ä r en koor din at längs ledar

en, oel]

Re beteckn ar

»reella d

ele

n

av».

f( z iiI'

en

j

allmän et komplex funk­

ti on, vars moclul är !J(z) l.

Vektor er betec kna vi

m

ed

stora (enhetsvektorer d

ock med sma l

boksliiver j

f e til, d er

a

(skalär a

)

omposan ter llled

stora hokstäver i

vanli g s til.

Fält et

beskrive

s

i

cylinder koor dinater (e,

z) .

"lutligen gö res bruk av ast

erisk

f" r att beteckn

a

kon j u­

se ring. Om exempelvis spä nningens komplexa bild är

IVI.

^e

i

^(wl

+ ⁽

^Pr

f trÖ lJ1l1lens

ar

Re r· V = Re I I ' /v

I

' ei ('I' I-

q,:! i=11I

' /V

I' cos(

q

Jt-

qJ2)' Am plilud erna I I I dl !V I an!2'cs överallt i effektiv vä rden . l

forml

er, d är både elektr iSck oeh magnetisk fältst yrka upptriider,

r~'kna

m ed e.

111.

e., annars

i

r egel med p. e.

Nerälming av strömmen i antennledaren.

Vi välja

f

eiljancle enklast möj li

ga

problemstälInlng. En

\'ertikal

polariser

a 1 clektro ma(Y lletisk våg in duce rar en tunn,

cylindrisk v rtika! stava

ntenn över s peglande jord yta _ Vå­

gens e1ektl"isk. och magneti ska fälts tyrkevektorer vid jord­

ytan må yara K och M . .. r sända ren mycket avIä'fsen, gä ller att lKl = c ' 111 11 , där c= 3 . IOS m/ s .

Xl" peciellt sä/l darantennen

(ant enn nr l i f ig. l ) en

\ e rtikal 1/ 4.-vågsantenn med likfasig och sin usform ig str ömIördelning

fl (z) -

stT ängt taget gä1ler delta blott för en ytterst tunn L1nteuIlledar e

-

och tä nker m an sig tillfälIi rrtvi

s

strömmen ko

ncentrerad till antennI

edaren kärnlinj e e= O, s

å

ha l' man med hänvis ning till fig. l, att (slröm A, avstån d m )

I M I

⁼

~~ . ^{10- ::}

^{e. 111. e.}

(}

I K I=

60 · jf1 (O) IY/

(1)

Tt m

60

oJJeroende av a vstä ndet frå ll sk

illdaralltellllell

. I d e ~s

f{)rJll ­ le

r be vä r ar icke den up

pdeln

in g av

i~iltet

inii r.,

l1l

ella n­

O dl

f

j ärrzo n, vilken

karakteri~erar

de H

ertz'ska

Hiltst)'r ke­

r orml rna f ör

ett t

röm element

D

et !c)nar ;::ig att n

ågot

nä rmar e

skä

rskåda fnrrnlemC1s f ysikali

ska innebö

rd. Fnr­

me1n fö r magnetiska bltstyrka n

i l'

identisk med den

\'<111­

liga, för en oi 4ndligt lå ng ledare gäll m

'lCle

f orm

elu ur deJ

kva i lati onära

elektrodY

llamik el1. Om

man t

iink r

sig strömmen i

den hetraktad e

~ändarantennen a

ll'rgtt som

förskj ulnil10"s~tröl1l

i d

en omg

iva nde r ym den

eller ~UIU

konvekti onsstr öm i ledar en,

nä

r kn na

~luter sicr

i oä nd­

ligheten, kom mer alltsa här pa

ett nt.

\' f ig.

l

inses också att strk ickan

^1".

visserli gen växer, då

[J v~ix r,

men

j s

ända r­

antennens

omecl lbar a närh et m ycket sa kta re. Den elek­

triska

Iä1tstyr kan f all

er

alltsa lån gsamma r

e

ä ll den magl1

e­

ti

ka inom n ärzo nen, ett fÖ

l-hä

lland e som på

ett

mer

a

k om­

plieera t sätt iUu trera. av den beka nta trpdj jlotr-ns ter­

J

len i f ormeln för elektr.i:ka

f

ältsty rkan från

ett

lröm­

elem

en

t. et ändliga g r ii nsyärcle av el ekt ri

ska Liltst)'r

kan ,

som

enli

gt

(l ) erhålles i b rnlinj en, gäller föl' en ytt ers t

tu

nn tr ds egensvängnin gar, och det har intet

omedelb

art praktiskt intre se. •

Formlerna (1) gälla

ej

blott f ör

cn

vertikal 1/ 4-yågs­

antenn över spegla11Cle jo rdyta utan

~1ven

för en (genofn k omplettering m ed

spegelbilden erhållen)

1/ 2-vågs lecla re

i f

ria r

ymd

en.

E fter denna utvikning frå n el en ege ntli

^u 8

u ppgiften

en·

li gt ru hriken övergå vi till att närm are un dersöka fält et i den

inducera

d

m ottag1l7:ngsantel111ens

(an tenn n I' 2 i ri O"

.

l ) orn ed ·lb ara o m o'ivnin

o',

sedan denn a antenJl kom­

pletter ats me d sin spegelb ild,

nell

jordytan därefter kan lämn as

ur

räkn ingen. Mo ttagnin gsal. ltcnnens cirkulär \' ­ lindriska l eda re fö rutsättes för enkelhets skull ha obegrän­

sat stor elektr isk ledningsf ön l1aga (»ideell ledare») , och ( en föruls äLtes hlir va ra obelastao, varmed vi mena , att ingen appar at inkopplats

.i

an tenn en. Den ifr åo'avara11C ]f' ledarens längd

m

å ara l, d

ss radie a.

Till en b örj an t änka v i

oss

antenn nr 2 borttagen

ur

fält et (Thevenin

'sk t

ankegå ng

)

och den från ant enn nr

l

härrörande påtr

yckta axiella elektromotoriska eller -

i

m ekanikens m ening

yttre -

fältstyrkekompo santen K vara

känd vid rand en av det uppkomna hålrummet. Tack vaTe

elen yttre fältstyrkan s

existen~ u

ppvticke per längd enhet

POPULÄR RADIO

al den p sin plals ålerin5aua antennledarcn, 'c fig. 2, influcnsladdningen

Q2 '

oeh mot dessa laddningar på leda·

rens) ta ~varat' en tström

1

₂ vars

b

tän111ing ulgör pro­

blelllet.

Från

Q~ oeh 1~, vilk ammanhindas av konLinui­

letsekvationen

.iwQ~ = ;;:: ¹

2, härrör ett nytt fäll i rym·

den omkr1ng ledaren, ledarens reagerande »cgcnfiiltlJ mcd

d -

j mekal~ikens lllcning inre - fältstyrkevektorerna

E

ol,;h

H .

Det har förut'atts,

alt

I·daren nr 2

är

idcel1, ntt alltsa resulterande fältstyrkevektorn

K + E

står vinkclriit mot ledarens) ta al1del s ;um i elektro latiken; något

S p äll ­

11illt'"fall finnes ju ieke i en ideell ledare, J':ftC1'Ll)]1l allt-[l

Kz+Ez= O

längs ledarens yta, så gäller,

da

ledaren spe­

~elbild

s k all

inkjude 'ay och K~=-K, all

K (Q, ;;) = E(a, z) för ·-l_z~ + l (2)

Enligt (2 hålla 'ttre och inre lektrisk Hiltst~ rka (kraft pa enhetsladdningen ) balan i ana punkter

pr ,

^ledal'Cl1S

) la. Denn i och för ~ig enkla

f)

ikali"ka regel iir pro·

blemets fundamelltala ekl'ation.

Fältstyrkan

E

kan Ullr) ,kas "om funktion av strömmell J~, och det gäller, iOedan detta f()nlllllerats allrneu tillhjälp

av (2) slllla sig tillbaka till den löslling

1~ (z) '

ejuif, som uppfyll r ~peglin<)'sl'ill oret,

elvs.

som ger planet

z= O

llo][polential, och SOlU dessulom uppfyller ralldl·ilIkoret .I~( ± l)

= 0,

i betrakta ju en sta antenn utan

tak. I

all·

miinhct

l

lir

Jt (z)

en kompl x fllllktion av

z. Om

antell­

nt~lI tir kort i förhallandt: till våoliing len en r antenllleda· rell 'tterst lunll, är emellertid strömmen niinnelseYis

lik·

fa~ig lällg hela ledarell, oeh j fl

i 11

bIll'

l t (z :

1~(O) reell. Den 11lalemal i~\..a proceduren, som kriive för lös·

111llS!:, ar 1111 eket komplicerad och skall ej niirmare

ing:'ts

på biir.

JIl· och utstrålad

if

ehl s/uni

lI/oua.gntllgSQlllellllens effelä ivQ höjd.

L'lt oss i stället

i

anslutning till fig, 2 gå vidare med del fy-ikaliska resolluemangel ! ntellnell llJ'

2

omges för den kull med ett cylind riskt fodral rned radien a och ay­

:::lutal

i

ändarlla med plana loek. Del inre magne~jska Hil­

lel eller »egenfiiltet»

H

hal' rolatiol1E5Ylllluetl'i kring kärn­ linjen

i

antenn m 2, De.-s kraftlinj er äro <;irklar i plan parallella med jordytan, Låt oss fixera en sådan cirkel

Fig. 3. Sändarantenn av ]/2 våglängds höjrl o 'h mhl 5ådan ~triill l­

fördelning, att fälbtyrkan vid jordytan blir noll.

P OPULÄR RADIO

och intcgr ra mao'n risk. fältstyrkan längs den5amma ome­

delhart utanför ryhnclerylall, så att

II - 2J1 a=< .k-r .

1~ (3 a)

riclare inleOTeras Po~'nling·s slralning~l'ekt(J 1' ön~r d ·t cy·

lindriska Iodralet.

l

det I,ekallla ullrycke för' slralnings.

\~ekl rn kall inre ·lektrisk fälLslyrkel insätta , lrålnill~s, l' t~klol'l1 vi ar lItåt från kärnlinjen i anlenn nr

2,

l lstralad effekt [mll ntelJn nr 2 inklLlsil' ~pegelbilcl är alll"a. jiufl­

för (3 a) emecL lJ bidragen från de pbna lo l en kunlla för:;umm<lS

för en

slavformig ledare,

+ 1

^+/

2· Ps= R

4~ -jE, ^{fr ·}

^2;ra'

d:: - R "IJ~'

^{E , d::}

- l - I

och analogi hiirll1c(l instrålad effekt 1 antenn nr 2

[)

s = :·

^"1

n

J..."\.e

j

^-rI

'/

^2:

'"

.

^K'

^{• G,Z}

l

(3 b) - l

Skulle ^I i ha riikllal Illed re ulterande i ,'Ställel fiir llled lmr el ,klrisk Liltslyrka, had vi enligt (~ )

tu

viirdet noll.

Detta Iörklar

i

sikaliskt dära\', all den in-tndade (a\

el1lk, tillförda) effekten erakt kompenserar den utstr}l ae, Iliir ingen yärme utvecklas j ledaren.

Som xcmpel taga i en i förhtdlande

tm

vilghingclcn

Jll)' 'ket kort sla anlenn, vars ctröll1förcld ning anta"es lik.­

fasig och uppfy llande villkoret

12( z) = J~ (O)'(1+ r )

^{för z}

~ O

ITäral^T , Bl del påtryckla filltet är hOll1ogenl, ^Dd) om fa . vinkeln mellan

K

och

1

₂ iir a

p, = ~ . ! J

^{2 (0)}

I ' I K I ·

eos ^{Il '}

r I'

^O

^{1+ +) ,dz+}

- l Tf

+I ( I -T) . ^elz]

⁼

1 ./2

^(O)

^{1- IK ! - } .}

^{eos Ii}

()

Vi

skriva

och ha härigenom defillierat den mol det ,lt re fältels I eJ'­

kan svarande elllk-ampliluden IV~(O)

I

ⁱ llellllew fot som

!V2(O)

!= I K I ' }= I K I '

h,rr (3 e)

(3

el

definierar rnottagningsalltennens

effekt iva höjd

h ej)"

Det är tydligt, atl vi i exemplet cklllle ha kunnat 5krila inslrillacl effekt som

l

I ·

eos ( l '

j 'Ji (Z ) 'dz

. .r

2 (O) O

61

J lItegralen hetyder här den normerade

strörnytmL

Genom normeringen uttryckes st römmen med strömbuken :som en­

het. r ^{, ärL}

eX~l1lpel är

tydli

<ren den

normerade strcimytan det' amma om cH

kliv I höj

den_ Följande fall äro sär­

l

"kitt

'nkla:

lriang uLir

-lrömIördelni

n<T slavantenn h

_e

1, = l - 2 · 1

;;jnu~ rorrnig »

l j 4

.vagsulltenn 2

rektangu lii r

»

dipolunlcnn

I

]

I allmänhet beror den inducp raIlde vagens fältsl) rka av vågens infallsriktning mellan horisonten och zenit. Därför

kommer

ock

ii en l1JOllag

ningsantenlls

effektiva

hiijd att utfalla

olika för mark·

och för rYll1dvåg, som följ and reciproka

ändlling;;fall

s fig. 3, närmare

belyser. E11

trådformig

1/2. ^c

ågsall

te.J1rI·

(elektrisk

vi

nkel 180° ) höj d och tak

h

ljusteras 5 5. ,

att str

ömytan

-

algebraiska vkirde blir 55. litet som möj ligt. För

en lunn b"åd

skulle man vid

~iindning

kunna närm 1;:>evis inju

s

tera

,

trömJfördelnin

creIl

/ l (z) =

J

^{l (}

O)

• eos

f '

^n;

vilken uppenbarligen ger s Lrömytan noll

. emedan

de båda 1/ 4-vågsytorna på iimse

s

idor

av slr" !11

noden i h

'ådens

mittpunkt balansera \ aralId

ra.

Därför fö

rsvinner

fält

styr­

kan

vi

d j

ordyLan

. Men all

te ter~om

polarvinkeln avtag

r,

häves halansen

,

n h en

vis

fält

Lyrka

uppstå r; denna

för­

sv inner

emellertid åter i f

j ärrzonen

för

/)

=

0, dvs.

i

zen

it.

E

tt fältsL

yrkemaximum

nås för

U';'; 4{)"

med

en

fiillstyrk

e­

mnplitud

<:a 30

0/ o

av

fält

t yrkan vid jordytan

från

en 1/ 4-vagsantellll Jlled li

ka

stor

.. trömbuk

. . nligt reciproci­

lelsteor met har

den hetraktade anlennen,

använd

SOI11

lllotlagning. ant nn

,

I11ma r

iktegenskaper so

m vid sänd­

ning. En

sådan

11lottagnin

< _antenn

är med andra ord ()känslig IIc

r föga känslig

för markvag, medan uen r - pon­

derar för rymdvag

. Det är tänkbart, att

man med dess hj i ilp

skulle kunna etablera rymdv[w!:)rnoLlaglling,

ulan aU

cu ll~irbeliigeH

,ändare på samma

eller

ungefär samllla frekvens

skulle

störa

så svå

rt.

/1 nlelLnen och dess elwivalenta lednin.rr.

Fiir

en vertikalantenn

kan,

upp lill en

antennhl-ijd a

L

Itmin

ston 1/ 4-

vliglängd, en m d a

vseende

på ström / 2

...

_~fdJ..

I(a') Fi~. 4. Antenn och ekvivalent ledning.

och spänning V

₂

närmelsev is ekvivalent homogen dubbel­

ledninO" anges. LedninO'ens lilngd är I, dess våghastighet c och dess vågres1slans

Zo = GO' (elog~ -l ) n ⁽⁴⁾

a

Ledl1in

^cr en själv

stn lar icke märkbart, men intet hind­

rar, att man tänk r sig cn sådan

re~sliv

apparat inkupplad

pa lämpligt

stäne i

densamma,

t. ex. i

en strömbuk, alt effektf-' r1usten i

apparaten blir

lika stor som antenneIlS

utst

ralael

e

effekt. NIan brukar också tänka sig effektför­

Iu ten

utportionerad

per

längdenhet, men detta är

egent­

ligen fysikali kt rikliot. Det fodral,

i

vilket antenn jiimtc

speO"e1bild inneslutes, när '

lralnin

gseilekten

beräkna, nd;;.­

le

ni-imligen

vara slntet. Det är O"odtyeke att

utbryta

dCll

strålningseffekl, so

m

ra

serar nagon viss avg

ränsad del av fodralet, t.

ex. en cyl

inder) la av

ellhetslängd.

I fråga onl

ell

lllollagnin

gsantenn

får man tänka

sIg

den

ck\rjvalenta lednill O" 11 '

ena bran

sch

angripen av den axiella

yllr

fä

ltst '

rkal1

K och lösa motsvarande

lednings­

ekvationer.

Om pe

ieHl

antennen

ä

r kort

i

förhållande LiLl

åglängden, sU

att den el

ektriska

vinkeln €J

=

2]1 .}.=

= kl

ä

r

tillrä -

li"t liten

2

kan den ekvivalenta ledningen antagas förlustfri,

varig JlOm

riikningarna i hög

grad för­

enkla .

Exempelvis kall man på

o\al1

angivet sätt be rilkna

spiin­

ningens komplexa bild V~(d ) '

e

jwt i antennfoten,

se fig.

4.

Det har hä

r

antao-its, alt anlenllfolen har en viss höjd Il

över mark

Den tolala

spänning

n

³

i ant

ennfoten, den

spänning, som d

ri

ver triim gerIOm

en mottagare eller

volt­

meter Ra,

s

om inkopplats mellan

3l1tennfot

och j ord, er­

hålles emellertid fö

rst

sedan man lagt till det yttre fältet."

j uJl 'gen

spänningsLild

(potential i

etern avses)

V(d)· e .

Dt är tydli!rt,

aLt den totala

spänningsamplituden

!V2(d) + V(d)1

reducerar ig till den förut definierade

ernk-ampliluden IV~

(e») j för

d =

0,

(hts. när an,tennfoten s~inkes

till jordytans nivå

.

Detta fall är dock sällsynt

i

prakLiken.

Vid jorJyta n faller spälUl ingen V m)'cket snabbare än V

2 ,

då avs

tåndet Vl 2

mellan sändarantenn och miitplat:;

viixer. Därfö

r

frlr superponeringen betydelse endast

i

siin­

daranLenll

ens

omedelbara grannskap,

t.

ex. för [112<1/ 4­

(/[gI2<900 ).

(Forts.)

( Med (upolantenn för;;tods lriin början en

1 -

eller T-antenn mcr'l

sa

stor topP. att cm nännelsevi' rektangulär slrörnfönlelning erhölls längs ned!edningen. Pil enare tid har benämningen använt,; f,ir en 1/ 2-,'ågsledare, varigenom i onödan förviixling uppstår.

u I antennteorien brukar I'agkonstanten ^(I varJligpn betecknas med k . .\Iukiplicering med faktorn k reJucerar en given sträcka till e!ektriok vinkel. T. ex. motsvarar l = lj4. kl= ;7/2 eller 90° .

. , :--e härom J. R. Carson & R. S. HOJI : Propagation of periodie currenls over a syölem of paraIlel wires. Bell System Technical Jom­

na! 1927, vol. 6, p. 4-95 etc.

POPUlÄR RADIO 62

SS:- 59:­

~ ^GRAHA M BROTHERS A/B ~ GRAHAMBROTHERSA/B

S TO CKHOL M STOCKHOL M

VIBRATOR Typ LL 6 V VIBRATOR Typ LV 6 V

Sek. ii Jikriktarekontakterna

max 4 A f"V

max. 12 W, 3 A, 300 V

SockelII u dd IlI/cle/'if/' JIl. Sockehl sedd ,mderifråll.

S M Å V I B R A T O R ER.

Genom ett extra ankare, en extra lindning och specieH fjäderkonstruktiOD, ha dessa smävibratorer fått en säkerhet mot kontaktklibbning och fjäderbrott som nästan når Allformarorns. Säkerhetslindningen verkar även som ca hög­

frekvensdrossel varför avstörningen underlättas. Vid 6 volIS utfö­

rande levereras vibratorerna omg. fr n lager. Övriga spänningar pi några veckor. Mått utan sockel H

=

88 mm, D

=

S4 mm.

GRAH A M BROTHER S ^A/B

ST OCKHOLM 16.

TEL.

NAMNANROP.

Likriktarrör och likriktare

Av ingenjör Axel Carlander

4. Nä ttransformatorn

.\liillran·s[orl11atom skall vara Srt dimensionerad, att den förmår avg den erforderliga effekten under gynnsamma hetingeIser, såsom O'od verk-:ningsgrad, ofarlig uppvärm, rrin^u och lå nt pris.

MOlståndel i transformato rn.

Betrakta vi det fallet, att transfonnatorns seklllldkirlind, ning är lindad omedelbaTt utanpå eller inuti den till nätet anslutna primärlindningen, så kunna \ i hillka os den primära resistansen (ohmska motstånd t) överreducel'ad till s·kundiir idan på följande sätt. Vi veta, alt den sekun­

dära triimmen förorsakar en likvärd primär str"m, ^S0111 11ållcr s~·~tel11et i jämvikt. De sekundära och primära amperc\ an'talen måste alltså V~ll'a lika, dvs.

l r , + I'J JV,,= O

d~:i r

l

äl' ",trömst~ rkan och

N

vaIy talet.

l

primärlindningen förorsakar trömmeu

1 /1

tt s1Jä.n­

nillCTsf

11

på grund av lindllingsre isLall~ell

RJI'

Denna spiin­

Iling.förlust kU1l1l vi även tänka oss förorsakad ay II

re istall,

p å

transfornlatorns ;;ekundär

ida.

Den skenbara i_ikningen av sC'undiira lindningsrcsistansel1 hlir då

(2G )

(2G) ,<Tiiller emellertid ich obCUll'fat. I det fallet nam· ligen, aU sekundärlilldningen belastas med en likriktare, innehåller i;uiimmen i sckundärlindningvn en liksU'öms­

kOl11I>oncnt, som ic.:ke finn. på primäTsidan. Växelstri.ims­

komponenterna upphäva varandra helt och likströmsam­ perevarven bli kvar. Detta har till följd alt (26), SOll1

grum lar ig pi'l relati ncn

V 1=

r

icke Eingr ~i r riktig och all \i ~eU fntl1 sekundärsidau, ieke kunna r älta

R

p med n sekundär re,,;istansökning. Pi! grund a

R

p uppstår en skenbar likspiil!ning

i

-ekun­

Hirkre 'en. d lukcl

vi

enkelt kunna 6vertyga os~ om . Tänk vi o s sekundäI'ströllll11en

Is uppdelad i

en \äxel­

. lTÖms· och el! likströmskomponent. allts;}

l ,=l

sv

+ I,,/

Sfl a r pr

i

lI1ii n'lrön1l11l"11

64

Primära sp~illning'sförlLlsten är

'fl '

^R

^,I

⁼

^{iV N}

^s _fl

^.

^{Isv •}

^{R/ I}

IIiidgenolll uppstår en sekullCl i:ir spi:inningsförlust

iV tV,

c

- /fV.=:.2. ·

I . R

= - .

l" . .

R/ I - , N"

^{II II}

N"

I

Uttryckt

i

totala sekundärströmmen

Is

får man

, \'1

' A '

^{\ :!}

- ,dV

s

= /) . R;J ,1' - (1\ 1 ' . R" ' /., /=

,

^{1 fJ /'} ,

) N"

~

=Lt1\.s ·

1 ,- ( --;;- . ^{R/ J·1, /}

h ;1

Sista termen motsvarar en likspkirming. Vill lllan taga hänsyn till denna, förlorar emellertid

de

olika räkningarna myeket

v

sin enkelhet, och därför bestämma vi oss för

i,llt i vanliga fall alwända endast (2G) . Det fel vi då begil kan nämlio'cn försummas. De,sutorn ~il' denna formel xakt när det rör sig om likriktare med miltulLaⁿ }la t1' nsfon na­ Loms sekundärsida, sii~om fallet är .med ilertalct

i

prak.

tiken förekol11mande lihiktal' ; fastalet ^fL pa ' 'undiir­

sidan är alltså två gåuger det })rilllä ra (t. ex.

1 : 2,

3:6 1.

r

d.etta fall iir primärströmmen i alla avseenden likformig

med 'sekundärslrömmel1.

Jiimj örlustema.

förluslem a

i

en transformator inskriinka sig mellertid ick > en-dast

till

,ådana J örursakade av Iindningsre~istan, serna. På [[rund av den elektriska ledningsförmågan och dcu äm liga tjockleken hos transforrnatorplåtam a upp­

träda vin 'el lrÖmsfÖrluster. Dessutom ha vi att l'''kna mcrl magnetiseringsförlusterna. Des

äro

proporlionella mot hysteresi slinITans ytinnehåll multiplic rad med frekven­

sen.

Bilda

slagen a förluster stiga ungefär med h 'a(lraten

på

maximiincluktiollen

E

_max '

Vid

d .

praktiska iörlustberäkningarna utcrår man lämp­

ligen iran den s.

k.

fi:irlustsiffran, dvs. ji-iruförlu terna per

kg

jim vid

/ = 50 p/s

och

B

_{max exe}mpelvis

10 000

gau,s (W₁₀ ) samt s.inllsf rmig y-ariatiou av B. Då nu för­

lustsiffran

består

av två

delar,

hystcresisförlu"terna,

U ;,u'I.

och \'irvch rölIlsförlu

tem a,

lli

u !",

så

är

vid kvadrati"k variation av fi"irlustcma me(l tätheteu

hy

teresi'födIlslem i!

, f

Bmax ')2

W

lVv= WIU",O'

]0000

/ kg Fi"i[ \,ir\'c.lslflilll"fiirlustcrna

fas

motsvarande

POPULÄR IRADIO

· ( ~'~OOr

^W/kg

\''1I11ig'Jl iir

niitfr bensen j =SO p/ s, varför

^V1

kunna

skriv"

a

PF,= \'{c " -+ 11: Vl (

BI/wx )'

'i'

I/kg,

" tI,1 10 '

10000

^{c ,}

Fiir

yanEg

transformato L'plåt kan man vi

d j=50 p/s r

äkna m

ed

en

förlu

stsiffra 10 10= 1,4

W /kg.

Är

järnvikten hos bi

rnan

= C

^fe

kg,

få vi totala törluste

ffekten

p " = l 4 . ( B!!!~ ^{' ,C,,} tVr (27)

FL ,

10 000

^{Tf-c '"'}

F

iirlusteffekten är liven li~a

m

ed kvadraten på transfor­

m

atorspiinnin

gen dividerad med

R

^Il> som är e

tt par allell­

m

otstå

nd

över lindJlingen och ilket tänkes upptaga för,

lusteffekten,

nm

stitende uttryck

på

j

ärnförlusterna gälla emellertid endast

f

ör

5inu5formdd vä

·c!i,,.trölI1. Så

snart striin,

lkurvau nvviker fran denna form uppträda såsom förut nämnt~

i)\ crtoner.

" ilke förorsaka ii/ming

av järnförlllsterna

och

där

med

lägr veI ningsgrad hos likriktaranor

dllingen. E

n ingaende Lehandlin~

av j

ii

rnfiir1usL ern

a v,id icke

sinll

sfor·

mad _tröm

återfinn " i

D. T. V.: Emil Alm.

' lektro·

1II askinh'ra,

D 1 1. '

Om man skall vara

riktigt

!I10 aa vid

beräknillgarna av

transfonnatorn skall man ä

ven

taga hänsyn tiU vissa

till·

s tsförlllster i konstruktionsdelar m. m. Vid

de

vanligen

röreko

mmand

,'

m tran

forma torerna

äro clo'k dess

a för .

luster m'

f

örsumbar torleksordni.ng. Vanligen f"

rekoll1'

mand förIu tkur

vor f

ör transformatorplåt innefatta

nu·

mera

.i r gel ii\'en sådana

f

örluster, som härröra

f rän

;-.tan ning', ef1erglödning m. m. men fö

re

laeker

in

gcn. La,'­

kering har nnmera i storL eLt ersalt den tidigare

~an

^vända

pap

persi. olering

Il . (S kt

ion fakt

orn

, dvs. j

änwolym/ t o­

ta!volvlll

för k

ii

rna

bes

taende av

lackera

d plåt, kan f(ir

(1 .5

mm

pl&t si-ittas=

,93 och

för

0,35 mm = 0 ,90,)

Vid belaslninusvar

iati

ner p!i

likrikta

ren kommer st

rölll'

kllrvans

form

iivcn att

varie ra,

Hä

rvid

ändras ucba

stor·

lekcll

\'

j

ii

rn

förlust

er

na, vilket ha

r

till

följd en sp~illnillg'"

iindring

på

tran8 onnato

rns sekund~irida.

Man skulle

d,l kUlIna tä

nka

sig, atl i (1.9

)

införa ylt

erligar

e ett serie·

motst!

nd p,

s kundä

r idan. Ber~ikningen

av

ett så

dant

!l1otSt[II1(!

blp\-'e clll

elle

rli I en

gan" ^'3

komplicerad __ ak

(mol­

wf Fig. 21. -trölHstötarna i lran5 funllatorll ~ s.ekundärlindlling i varje fas.

POPULÄR RADIO

~l[lt1det

är

icke

linj ii

rt) oeh leder

ick till någ ra praktiska

l

ördel ar

varför

man

helt enkelt försummar inver

kan

av jii

rnförlw tcrnas

variation m

ed

helas

tn

ingen.

Det

fel man

här

vid begår är försumLart.

Läckning.

Till följd av lilldninoarna oeometri_ka anordninO" kom­

"

Illa

icke alla kraftlinjer, som alstras

ay den ena lind<nin

gen

all

sammanfalla

med dem

som alstras

av

den andra

. Det

finns all

Lå

kra

ftlinjer, som

enda ;t

äro

f

örbund

na

merl

den ena lindningen och sådana, som endast

äro förhu

ndna med den an

dra. Man

si

iger att

läc kning är

fö

r

h

anden.

Delta lä 'kflöde är ur fl

ra synpunkter ieke önskvärt. Dels

förorsakar

det en minskning av transfor

m

atorns verknings­

grad, dels kan det ge upph

ov t

ill törningar (hrum)

i an­

griinsandc

~t g

oeh

kopplingsdet

aljer

i

radiomo

ttagaren eller

för

stärka r Il.

Man förs

öker därför att

minska Iiick­

flödet genom lämplig geomelrisk form

hos lind

ningarna

eller genom lämpli uppbyggnad

arv j

ärnkärnan.

En

m

in­

skad !äcknling

~Ista.dkonunes

gen

om

att

»b1ano

a»

lindnilw­

a

r

na

väl

med

varandra. an'

el

av

avgöran

de betydehe

ä :',

att m

edelavståndet mellan primär- och

sek llldärlindn in

_t' ^{fJ •} arna

blir litet

. (I

likriktare med gasly1lda rör kunna

läek­

induktanserna lälla till

vis~a svru:igheter

i

frå

ga

(lm stör, sv

ängn ill o'aL )

Vid vanliga utfö

riw'"sfon ner på

nä

ltransformat

orer

kan

lilan dikua med

en läckn

ing

av

storleksordningen

l

0/ _o

. Vi

kunna dä rför

ii detta

sammanh ang försum

ma dess inverkan på

l ikriktarens

arbetsförhålland

en.

S

ekulldiirsl riimmen s

el felctivvärde.

Detta

värd

iiI'

av

betydelse för dim n,,;ioneringcn

a\'

sehrndära tra

nsfonnatorlin

chli

ngen, eventu TIa

.. k

nlclsmot­

stånd oeh

fö

r

eff

ekten,

som gå

r

förloI"ad i likri

,ktaren.

J

\

'

arj

e fas

hos

li

krik

lar n cr.hiilles en strömstCi

t

en O"iln~

Linder

varje växelströmsperiorI

T. Effekt

i\cvä

r

det defini:

ra5 som

J / el, ' T = JJ2 . dl

van'icl integra

len

st rii

ker sig

över (~n ,inkel

EJ 1J< be da

s

id

or 0 111 s

trömsp

ctscn

(se fio'.

21

)

. Lägger man

tidsa

xelns

nollpun

kt i denna spets kan

man skriva

+ (-)

d

U - - ,

1/

efi '

T - .1 [ ^R

_i

^{(eos UJI' - L O~ 0) l~} .

^dl

_ re) - •

+1·)

J/ df = R'"

[~

f(C OS (/J l - c os u' ~'dl

\ ( ' ~ ' :;r:

- I-)

L

ösa vi jlltegralen få VI

~ 2 l

1

_s-"I,r=

R,:' .

~

((-1 +

^{20 · cos' (-) -~ . eus (-) sin 0 ) (28)}

\[ _:1

6S

- - -

4

Om

vi i ekvation (15) sä

tta eos

CI.

= l och beteckna an­

talet faser på sekundärsidan med n,

Ii.

inses lätt, att In = n' U - - ^{(sin (-) -}

^(~).

^{eos ( -)) (29)}

;or' Rj

måste gälla.

Vid ko

rtslu

tning av belastningsmotstå

ndet R måste (~

va

ra lika

med

;

.

l detta fall kan man alltså skriva (29) under formen

Irc= - n' U -

(~iO)

;r, ·R

j

eller oekså

In .

- =

sm t) -

(j .

eos (-) (31)

Irc

Med an

vändande av (30) blir då

(28)

n ² •

I

s ²cll re , . .

l , }-

=

2' (0+2(-). cosc 0 - 3· eos 0 s1I10) Här ersätta

i ater

I

k

m ed ID'

,"arefter vi slutligen

få

• / :::. (0+20·eos

²

0-3.cos0·sin0)

i32)

In V

²

^\

I

s el!

= - .- - - ----:---:::----:---;;:-­

n

sin e - ^{0 . eos}

^Q

(32) kunna vi shiva föreuklat

I^B

.n'

Iseff= - ·f

(0)~, n

I "ig. 22 har uppritats dels en kurva över

f

som funk

tion av 0, dels

II

n

= A

t

som funktion av 0 (29) .

k

Betrakta vi nu del

falleL att vi ha en

konstant belasl-

A,

9

8

7

6

3

2

o

\ \

I~ n ~dr J A

'" _~

^{JR '}

I--

I

--- ^V

V

V

"! -AY

r---.. L V

V

^;---.

L

/

o 71

16 n ' ] fl

Fig. 22. ~

IfI

?r ^371:

8 16

I _B

(33)

n '

I

sei;

- A - I -

- - 1

B

0.8

0,6

o,~

0,2

27I ^371: nr 7T

o

16

"8

/6 :1 nch - som funktioner av (-) vid halvvågslikriklninp:.

lk

ningsström n men varierande fastal

II

få vi följ ande {(jr­

hällanden:

Antag att för I

B=

konstant ar ett

r isst fall

A = rr;

(dvs. 45°)

Fall 1: n = l

Al=

2,2 A

₂

= 0,15

Is

^ell =

2.2

J •

B

0,15 __

FIL

_a

2:

n= 2.

Då skaIlA

2 vara=~=0,016.

Motsvarande

Al

= 2,45 l

^self

= 2,45 = 1.23

III 2 .

Eftersom A

¹

ökar hastigare än A

2

minskar

vid

a\ tagande

D

k f " h O ll d Is

^ell

"k 'd . k d b

<:'l,

ommer

or'

a an et -r;; ^{att o a}

^VI

^{mms a e-}

lastning. Jämf

öra vi förhållandena vid n =

l och

^1/

= 2 finna vi, aU i senare fall

et

Is

eli ä

r större

ä

n hälften av

I

s

eii

i förra fallet.

Primärströmmens effektivvärde.

Vi ha förut nämnt, att i de

fall då anMl t

fas

er

pa

sekundärsidan är två gän

o

"

er det primära,

är

prirnä

rström­

men likformig med sekundärströmmen.

Primilrstr~immen

kan då

skrivas

., ( 'iV S) ? l" . I

,'-elf=

T -.

s-cif' 2

\ "I ₍₃₄₎

l " _ '!.s ­

Ii ",, -

iV y' 2' Is

e,f

II

l det falL att

transformalorn endast är belastad med en

1ikriktare, få r

man till den av likriktaren förorsakade

primärs trömmen addera magnetisering strömmen, vilken

ä

r praktiskt

L

auet 90° fasförskjuten

i förhållande ti

ll den andra strömmen.

lVlan kan icke

add

era dessa trömmar

algebraiskt, utan

detta mäste ske vektoriellt, som praktiskt sker på följande sält

IJJI(J[= Y

'J

[,-^ry -

t r'

0-

(3 5)

Här

i

är l o = ^magnetis

eringsströmmen och

I" bestämd

av (34).

Vanligen är t

ran

sformatorn även belastad med

lind­

ningar för rörens g1ödström

111. 111.

Vid beräkn

ingarna för­

fa

r man då

lä

mplirren sft, att man algebraiskt adderar pri

­

märströmmarna

föro

rsakade av belastningarna. Hä rvid försummar man,

att en av dessa strömmar starkt a\"

"iker från sinusform (o

m

icke glödströmseffekten är lit

n

j il

111­

förd m

ed den likriktade).

I

detta fall kunna VI

då skriva

(36)

l/llut

beräknas huvudsakligen för bestämnin

f(en av

primär-

POPULÄR RADIO 66

- ^-

lindnin<Yens trii

dgrovlek, och

r 'r delta

ändamal räcker

noggrannh

eten

hos van

slaende

f

ormel väl.

Är åter fastalet på sekund

ärsida

och

primär

ida lika

, så

får man taga hänsyn till den förut nämnda likströmskom·

JJon

enten, som

förefinn es på sekundärsidan men icke p primärsidall. Man får då göra så, alt man

vektoriellt sub·

traherar likströmskomponenten från växel tröl1lskompo·

nenten, så att primärströmmen

kan

skrivas

?

(N

^s

) 2 (., ID~)

l^P-cif

= ^iV

^p ls -elf -

-;;2

iV s VI? /,/

J_{peff=f\1 s-elf- -:;} (37)

p fl.

För beräkning av

totala strömmen i

primärliudningen kan man även i detta fall använda (36) .

,H

agnetiseringsströmmen

J

no

Magnetiseringsströmmen (även =

tomgångsströmmen)

går åt för alt driva fram det för magnetiseringen erfor·

derliga induktionsflödet. torleken av densamma beror huvudsakligast på tranSf0I1l1at rkärn

ans

dimensioner och konstruktiva utförande samt på E

_mux '

Då

Jo

är ungefär 1)0° fasförskjuten

i

förhållande till

J{J'

m

åste dess storlek

vara ungefär 1/ 7 av J

p

f

ör

att

<re en ökning

av

l

°/0 av totalströmmen. Eftersom verkningsgrad

en

hos en likriktare iir relativt låg, spela fö

rlusterna

på grund

av

tomgångs­

strömmen

ingen roll i praktiken. V

i jörSl17nma. dem

därför

i

fortsättning n.

/'erlmingsgraden.

Förlustern a

j trans

for

matorn måste täck s O'enom en ök­

ning

a;v

d

n primärt upptaO'na effekten. torleken

av för­

lusterna

jämförd med

n

sekundärt länmade ffekten är

"törre ju mindre

eUekt t

ran

sformatorn ä

r

avse

dd för.

Yl:' rkningsgraden defin iera

som av<Yi vell effekt Il

= tillför d

effekt

Fig. 23 är ett

diagram ö\'er verkningsg ra

de

lI

"om fUllktioll

iiV sekundäreffekten och n:äller

f

ör

tr

ansf rmatorel'

belas­

tade m

ed

hclvågslikrikt r och

glödström

för rören.

Dia­

"l

1,0

0,9

0,8 , / l"

,

0,7

o

^{100 ZOO} 300 V"

Fig. 23. Verkningsgrad 'I som funktion av effekt i VA för n,ittrans­

iormalorer vid hc.lvågslikriktning. (Ur »Beräkning av nättransforma­

lorer 10-300 VA». Populär Radio nr 12, 1943_) POPULÄR RADIO

grammet kan

dock även användas lör transformator

er

he­

lastade med halvvåg3likriktare och

glödströmsmatning. om

den likriktade effekten är liten jämförd med totala effekt

P'l1.

Xr

d~iremot

transformatorn enb81t belastad med en hah'­

vå slikriktare,

få

r man räkna med en något lägre verk­

ningsgrad än vad diaO'rammet utvisar. Särskilt j äruför­

lusterna kunna då bli höga på grund av den deformerad

e

strömkurvan

_

Vanlig

en låter

ma

n

i fråga om mindre trausformator

er kopparförlusterna uppgå till

c:a S 0 /0, efter vilk n för­

lustsiffra man dimensionerar lindningarna. _ 'linsta toiala förluster erhållas om kopparförlusterna äro lika st

ora på

primärsida och sekundärsida.

Samma.n/auning.

Fall 1. (Vanligast.) Transformatorn belastacl llIed 5ihäl likriktare som glödströlll för rören.

För beräkning av primärströmmen adderar ma

ll

alge­

braiskt samtliga deleffekter och reducerar till primärsid3l1.

För spänningsfallet

i

likriktaren lägger man 1ämpli.,-cn till 10 0 /0 till den uttagna likspänningen.

Från likströmsmagnetiseringen bort

ses vanligen. Exempel

6. En transformator skall

vid 220 V mata 1:'11

an ordning med föl

jande

data

:

Gl

ödström : 6,3 V, 2

A.

Likström : 300 V, 15 mA.

Halvvågslikriktnin

g.

Beräkna ström men i primärlindnillgcn!

Glöd

trö

mseffekten: 6,3 X 2 =

^12,6

^V_

Likströmseffekten : l l X 3 ° ^{X 0,015 =}

^{5,0 V}

Totalt = 17,6 V A r fi Cf. 23 fa vi d denna

s

kundär

effekt '17

= 0,76.

Prl'lna"

r

effckten

blir =~,6

0,76

=

23.2 VA

'

uch

. tro"mmen

- -

23,2 ­

-

220

-

O OS ,

. ntaga "i, tt

)•

111 -

el

nmgen

. k

_'

_an l l ) as

t

a

^{111e d ? ,.-}

-

^{. mlll::}

llli

r

(less

aTea

0,105

re · d~

"

= - ­= - ­mm-

2,S

4

d~ir

el iir

=

tråddiam

etern.

Tr, ddiamete

fl

blir d = (),24

mm.

Den sekundiirlindn

illg, som

matar likriktaren.

m

ast

e J imen-s ioneras

så

,

att den tål den höga b lastnin

g t här

b1ir fr g a om.

r f

ig. 22 kan m

an få

fram, att ström men i sekunclärlin

dningen

kan uppg

å

till mellan 2 och 3

g~\nger

likströmmen. Enklast

taga

vi hänsyn till detta genom

all

rii'kna med normala likströmmen, men i lindningen endast tillåta

en helastning

av l Aj n1\n

²•

67